Myndigheten för radio och TV Stockholm den 19 januari 2015 Box 32 121 25 Stockholm, Globen Översänds per e-post: uppdrag@mrtv.se

Myndigheten för radio och TV Stockholm den 19 januari 2015 Box 32 121 25 Stockholm, Globen Översänds per e-post: uppdrag@mrtv.se Dnr: 13-03001 Svar på frågor om konkurrens på mediemarknaden: myndighetens regeringsuppdrag att analysera public service och mediemarknaden dnr 13-03001. TV4 AB ( TV4 ) har getts tillfälle att svara på frågor angående konkurrenssituationen på mediemarknaden. Del 1: Områden som TV4 är verksamt inom TV4 är verksamt inom alla de fem områden som räknas upp i frågeformuläret. Vi är ett mediebolag som förvärvar rättigheter och köper produktioner som sedan distribueras på ett antal olika plattformar för att nå konsumenterna, våra tittare och användare. Situationen i Sverige De licensfinansierade public service-aktörerna Sveriges Television (SVT), Sveriges Radio (SR) och Sveriges Utbildningsradio (UR) har genom åren fyllt en central funktion för det svenska samhället och har en fortsatt mycket viktig roll att spela. Men redan Televisonsutredningens betänkande Televisionen i Sverige från 1954 lyfte frågan om relationen mellan den licensfinansierade televisionen och övriga aktörer och man förutsåg att konkurrensfrågan skulle bli en framtidsuppgift av krävande slag : TV4 AB POSTADRESS 115 79 Stockholm BESÖKSADRESS Tegeluddsvägen 3 WEBB tv4.se, tv4gruppen.se VÄXEL 08-459 40 00 FAX 08-459 40 99 ORG NR 556242-7152

Televisionen måste samordnas med övriga här nämnda massmedier. Även om varje medium bör och måste ha rätt att utvecklas efter sin art och sina möjligheter, har samhällets företrädare här ett ansvar i stort. Att organisatoriskt inordna televisionen inom det nuvarande samhällets ram samt att på ett berikande sätt utnyttja televisionens tekniska möjligheter utan att därmed på väsentliga punkter skada en redan existerande verksamhet inom de andliga kommunikationernas område blir en framtidsuppgift av krävande slag. Dess rätta handhavande förutsätter att de som blir ansvariga för svensk televisionstjänst med uppmärksamhet följer utvecklingen. (sid. 50) SVT:s, SR:s och UR:s unika förutsättningar påverkar naturligtvis den svenska mediemarknaden i ett antal olika dimensioner från prislappen på sporträttigheter till betalningsviljan för digitala medieprodukter. Vissa av de negativa effekter som kan uppstå är självklart acceptabla givet det stora värde public service-utbudet har för publiken och för det svenska samhället, andra är det inte eftersom de riskerar att på både kort och lång sikt utarma den mångfald och pluralism som är så viktig. Media har en central betydelse för en väl fungerande demokrati, för människors möjligheter att bilda sig en uppfattning om det som sker i deras omvärld, för kulturell samhörighet och förståelse. Vilka aktörer som bidrar till detta är inte främst en fråga om hur man finansieras, utan vilket innehåll, utbud och tjänster man väljer att erbjuda medborgarna för att de ska kunna tillgodogöra sig så mycket relevant information som möjligt. SVT, SR och UR kan inte på egen hand stå för mediemångfalden i Sverige. Det finns därmed ett uppenbart samhällsintresse av att ge såväl små som stora aktörer goda möjligheter att fortsätta verka och bidra till utbudet på marknaden. Därför måste man också aktivt från reglerande myndigheter löpande ta ställning till vilka effekter som uppstår på mediemarknaden genom det sätt på vilket SVT, SR och UR agerar. Givet den omfattande digitala transformation som präglar mediemarknaden både i Sverige och internationellt är det i dag viktigare än någonsin att analysera samspelet mellan offentligt finansierade mediebolag och övriga aktörer på den svenska mediemarknaden. Visserligen är konsumtionen av olika sorters medieprodukter sannolikt större än någonsin, under 2014 lade svensken i snitt 256 minuter per dag på att konsumera rörligt innehåll. Den stora utmaningen för aktörerna framöver är alltså inte att konsumenterna inte efterfrågar innehåll utan hur man hittar fungerande affärsmodeller även för digitala plattformar. Hur ska innehållsproduktion finansieras i en ny digital medievärld? Eva Hamilton, nyss avgången vd på SVT, uttalade sig redan 2010 så här om hur SVT:s strategi på nya plattformar påverkar det totala medieutbudet i tidningen Vi på TV (nr 8 2010): Genom vår framgång med SVT Play, så försvårar vi för de kommersiella tv-kanalerna att ta betalt för program på nätet. Det här är ett tydligt exempel på hur SVT påverkar centrala förutsättningar för övriga medieaktörer. I de följande styckena kommer vi att ge TV4:s synpunkter i huvudsak gällande rörlig bild kring hur SVT, SR och UR påverkar mediemarknaden inom de områden Myndigheten för Radio och TV (MRTV) definierat. 2/12

Marknadspåverkan: konsumenter MRTV skriver i sin förfrågan att man valt att beskriva och analysera mediemarknaden utifrån en övergripande modell av hur medieinnehåll kan skapas, distribueras och konsumeras. Centralt för att en sådan beskrivning skall bli relevant är att man intresserar sig för hur de resurser som krävs för att finansiera produktionen av innehåll uppstår. Det finns i dag tre huvudsakliga finansieringsflöden; för det första intäkter direkt från konsumenterna, som prenumerationsavgifter för exempelvis tidningar eller tv-tjänster, för det andra intäkter från annonser och sponsring, och för det tredje finansiering via allmänna medel i form av licenspengar eller andra stödpengar som presstödet. För de två första av dessa tre intäktsflöden är antalet användare, tittare och läsare avgörande. Även annonsfinansierade medier är helt beroende av antalet konsumenter, det är vad man får betalt för. I diskussionen kring hur SVT, SR och UR påverkar övriga aktörer på den svenska mediemarknaden har fokus ofta lagts på vad som händer när dessa bolag, framförallt SVT, drar in extra finansiering i form av kommersiell sponsring eller annan extern programfinansiering. Det är något som skapar snedvridande effekter, men den enskilt viktigaste konkurrensen är den om konsumenternas tid. SVT:s och SR:s strävan att nå publiken påverkar övriga medieföretags möjligheter att nå fram till denna publik med sitt utbud oavsett om det är tv-kanaler, tidningsföretag eller nätbaserade medier. Om strävan efter tittar- eller konsumtionsmaximering blir för stor finns en risk för minskad mångfald för konsumenterna på både kort och lång sikt. På kort sikt för att SVT:s eller SR:s program- och tjänsteutbud blir väldigt likt det utbud kommersiellt finansierade aktörer erbjuder. På lång sikt eftersom det i förlängningen minskar dessa kommersiellt finansierade aktörers möjligheter till intäkter. I början av 2000-talet lade SVT om sin kanalstrategi, från att ha haft en bred mix av olika program i båda kanalerna, till att i SVT1 samla de mest publikdragande och breda underhållningsprogrammen, medan SVT2 blev en kanal med mer av smalare program. Innan omläggningen, i början av 2000-talet, var de båda kanalerna relativt jämnstora, men sedan dess har SVT1 kommit att växa till den enskilt största tv-kanalen i Sverige med en tittartidsandel på 22,3 procent av tittandet (2014), medan SVT2 successivt marginaliserats och i dag är nere på historiskt låga nivåer med en tittartidsandel på 7,2 procent 2014 (totalt har SVT:s kanaler över en tredjedel av allt tittande, 34,5 procent 2014). Detta illustrerar tydligt hur SVT genom att fokusera på att ha en kanal som är den mest populära tappar möjligheten att med breda underhållningsproduktioner också locka in tittare till smalare och mindre lättsmälta program. Detta har tidigare framhållits som ett av de centrala argumenten för att SVT skall ha ett stort inslag av underhållning. 3/12

Andelsutveckling SVT1 och SVT2, 1999-2014. Källa: MMS. Trots att bredd och mångfald är centralt i det uppdrag SVT har är det i detta sammanhang också värt att notera att både SVT1 och SVT2 har minskat sin mångfald i programutbudet under de senaste 15 åren utifrån MRTV:s egen statistik, som går att hitta bland annat i rapporten Svenskt medieutbud 2014. Det lättsammare underhållningsutbudet är en publikmagnet och för många medieaktörer centralt för att via annons- och prenumerationsintäkter skapa förutsättningar för produktion även av annat innehåll. Därför innebär ett SVT med starkt fokus på att med breda underhållningsprogram nå en så stor publik som möjligt sämre möjligheter för andra medieaktörer och publicister att finansiera sin verksamhet. Att resonera kring dessa frågeställningar är inte detsamma som att påstå att SVT, eller för den delen SR, enbart bör ägna sig åt det programinnehåll som inte bär sig kommersiellt, eller inte är intressant för en stor och bred publik. Det är inte heller TV4:s uppfattning. Men om fokus i alltför hög utsträckning ligger på tittarmaximering kommer mångfalden på mediemarknaden att äventyras. Konkurrensen om konsumenternas tid handlar också om hur man nyttjar nya distributionsformer. Sverige är en mycket it-mogen nation med en välfungerande bredbandstäckning över i princip hela landet. Den svenska publiken är relativt van att konsumera media via nätet, och under de senaste åren har både linjär tv och traditionella tryckta tidningar sett hur konsumtionen flyttar till nya plattformar. Framförallt SVT, men även SR, har varit tidiga med att utveckla tjänster på nätet. SVT har i dagsläget en mycket mer kraftfullt dominerande ställning med sin digitala tjänst SVT Play än man har med sina linjära kanaler. Om man bara tittar på den svenska marknaden för rörlig bild svarar SVT Play för över hälften av tv-husens digitala konsumtion (56 procent av strömstarterna 2014 enligt MMS), medan TV4 Play (22 procent), MTG TV (14 procent) och SBS Discovery (7 procent) tillsammans samlar 43 procent av strömstarterna. Därutöver finns 4/12

ett stort antal andra aktörer som levererar rörlig bild på nätet, så kallad OTT-konsumtion (Over-The-Top, det vill säga att konsumera tv och rörlig bild via internet utan en traditionell tv-distributör). De dominerande aktörerna på den svenska OTT-marknaden är globala Netflix och Google/YouTube, som totalt svarar för över hälften av den totala konsumtionen av rörlig bild på nätet (54 procent, enligt analysföretaget Mediavisions rapport TV-insikt Q3 2014). Därutöver är SVT den klart största svenska OTT-aktören, med omkring 13 procent av konsumtionen. Det innebär att alla andra svenska medieaktörer (tv-kanaler, alla tidningar som i dag sänder tv, övriga aktörer som visar rörlig bild på nätet) för närvarande delar på den återstående tredjedelen av OTT-marknaden. Då är heller inte den omfattande piratspridningen av rörlig bild på nätet inkluderad. Den beräknas stå för över 25 procent av den totala konsumtionen av rörlig bild på nätet, och om den inkluderas krymper andelen som de lagliga svenska kommersiella aktörerna konkurrerar om ytterligare till cirka en fjärdedel. Att de licensfinansierade bolagen är drivande när det gäller innovation kan givetvis ha allmänna positiva effekter, men får också konsekvenser som övriga aktörer måste förhålla sig till. Det är viktigt att hitta rätt balans mellan SVT:s, SR:s och UR:s rimliga behov av att tillgängliggöra sitt innehåll på relevanta plattformar, och hur dessa bolag aktivt är pådrivande när det gäller branschglidning och att sätta nya branschstandarder. Givet SVT:s dominerande position på nätet blir man normerande för användarnas förväntningar på webb-tv-tjänster. Det kan handla om att det ska vara gratis, eller om bildkvalitet och catch-up-period exempelvis. Om denna förväntansnivå sätts utifrån parametrar som inte är kommersiellt hållbara, det vill säga att man skapar en standard som konsumenterna egentligen inte är villiga att betala för, men som man själv kan tillhandahålla ändå, skapar man naturligtvis bekymmer för övriga aktörer. De ska bygga tjänster av lägre kvalitet som användarna ändå ska vilja betala för. Denna problematik är extra aktuell för tidningsbranschen. För med sina webbtjänster och appar konkurrerar SVT, SR och UR inte enbart med andra medieföretag som levererar rörlig bild utan också i allra högsta grad med dagspressens digitala tjänster. När SR satsar på att utveckla en nyhetssajt som uttalat ska konkurrera med tidningars sajter och dessutom är helt gratis, påverkas förutsättningarna för pressens webbutbud. Betalningsviljan hos konsumenterna när det gäller att abonnera på digitala utgåvor av lokala eller nationella tidningar sjunker. Den publik som tidningarna kan erbjuda sina annonsörer minskar, vilket i sin tur påverkar annonsörernas vilja att investera i annonsutrymme. Tryckt media, som dessutom ofta agerar underleverantör av nyhetsuppslag och -vinklar till övriga medieslag, får då svåra ekonomiska bekymmer i en redan hårt ansträngd verksamhet. I sammanhanget kan nämnas att den europeiska pressen i rapporten ENPA Report on Public Service Broadcasters 2015, gjort en genomgång av läget i Europa och hur europeiska tidningar påverkas av marknadssituationen som den ser ut nu. Svenska TU, Tidningsutgivarna, har även de framfört sin analys av hur nuvarande marknadsbalans påverkar tidningsföretagen, se TU:s webbsida http://www.tu.se/opinion/public-service. 5/12

En sista faktor som är viktig att nämna när konsumentperspektivet ska behandlas är att Sverige är ett litet land med få invånare vi representerar därmed ett mycket litet språkområde. Det gör den svenska mediemarknaden skör. Och det innebär bland annat att när utländska medieaktörer som Netflix och HBO på grund av den höga internetmognaden väljer Sverige som testmarknad för sina nya tjänster så finns det inga alternativa mediemarkander för de svenska medieföretagen att kompensera sig på. Det finns naturligtvis undantag när svenska tv-format exporterats ut i världen eller svensk film gjort segertåg, men huvuddelen av den svenska innehållsproduktionen kommer även framöver enbart att vara producerad för den lokala svenska publiken. Detta gäller i högsta grad nyhetsområdet. Om man vill bibehålla en mångfald av svenska mediebolag och innehållsproducenter måste därför villkoren på den inhemska marknaden vara skäliga och präglas av sund konkurrens. I en tid när annons- och abonnemangsfinansierade medieaktörer under hårt omvandlingstryck måste skära i och optimera sin verksamhet blir effekten av SVT:s och SR:s konkurrens mer kännbar och betydelsefull. Det är viktigt att MRTV genom sin utredning tar ett helhetsgrepp kring vilka konsekvenser det kan få. Inte minst för att säkerställa det stora samhällsvärde de licensfinansierade aktörerna skapar, och att deras utbud inte medför en likriktning av det totala medieutbudet, eller en minsking av mediemångfalden. Risken för detta är för övrigt något som SVT-medarbetaren Johan Lindén också tar upp i sin doktorsavhandling TV-ledning i konkurrens. En studie av Sveriges Televisions publicistiska ledning 1997-2000 : En central slutsats i avhandlingen är att ju större frihet statsmakterna ger Sveriges Television att verka på den kommersiella mediemarknaden, desto större betydelse får den kommersiella logiken som styr marknaden och desto mer driver företaget bort från de ursprungliga målsättningarna förankrade i den sociala ansvarsteorin. (sidan 328). Marknadspåverkan: mediebolag Mediemarknaden präglas i dag av en tydlig branschglidning mellan olika plattformar och aktörer, där tidningar gör rörlig bild och radiokanaler gör textsajter. Men också mellan olika aktörer i produktionsledet, där distributörerer blir innehållsproducenter, telekombolag förvärvar rättigheter, och teknikleverantörer paketerar innehåll direkt för tittarna genom exempelvis förinstallerade tv-appar i sina smart-tv-apparater. Alla vill ha relationen med konsumenten/slutkunden, och kan också få den. I takt med att SVT, SR och UR expanderat ut på dessa plattformar konkurrerar framför allt SVT och SR med de digitala tjänster som andra medieaktörer erbjuder, antingen det gäller utbud som generellt är att betrakta som nyhets- och aktualitetsinriktat eller underhållningsoch förströelseinriktat. Men givet de olika finansieringsmodellerna blir förutsättningarna väsensskilda. SVT, SR och UR har till skillnad från alla andra medieaktörer ett garanterat årligt anslag och en årligen uppräknad medelstilldelning, för närvarande på 2 procent. För 2014 låg anslagen för SVT, SR och UR på drygt 7,5 miljarder kronor, varav SVT erhöll närmare 4,5 miljarder, SR drygt 2,7 miljarder och UR knappt 400 miljoner kronor. Givet hur mediemarknaden i övrigt har utvecklats under senare år står denna garanterade resursökning i skarp kontrast till 6/12

många annons- och abonnemangsfinansierade bolag som inte på samma sätt kan agera i trygg förvissning om intäkter under en längre tidsperiod. För alla verksamheter som använder någon form av allmänna medel är möjlighet till konkret och transparent uppföljning viktig, liksom hur budgeten används. Detta gäller särskilt då oberoende av kommersiella intressen är en del av SVT:s uppdrag. För att noggrant kunna säkerställa att bestämmelserna kring SVT:s finansiering av program följs, hur verksamheten prioriteras, men också att den bedrivs effektivt och ändamålsenligt är ökad transparens i redovisningen och därmed möjlighet till uppföljning, av yttersta vikt. Detta är något som den tidigare public service-utredningen fäste stor vikt vid, något som är av stor betydelse ur EU-perspektiv, och också något som MRTV bör beakta i sin utredning. I beslut C(2014) 2634 Final godkänner EU-kommissionen belgiska myndigheters åtaganden om tydligare kontroll av intäkters ursprung och användning för att nyttjande av offentliga medel ska vara transparent. Det påpekas att det ska finnas tydlig separation mellan, och tydlig redovisning av, kommersiella intäkter och aktiviteter. I ett svenskt sammanhang bör även licensfinansierade verksamheters effektivitet och samhällsmässig avkastning på investering ingå i en utvärdering av hur medlen använts. Marknadspåverkan: produktion och rättigheter Utöver de kommersiellt finansierade svenska tv-bolagen, som står för den stora majoriteten av intäkterna för de svenska produktionsbolag och där TV4 är den största beställaren, är även SVT en viktig beställare för produktionsbolagen. Att det finns ett flertal beställare av lokalt svenskt programinnehåll gynnar den svenska tv-marknaden i stort, och givetvis också produktionsbolagen. Det bidrar till att nya idéer och format utvecklas, och genom en bra grund för de svenska produktionsbolagen skapas också rörlighet och utveckling av talang och kompetens, som långsiktigt stärker den svenska tv-marknaden ytterligare. Det finns dock åtminstone ett område på produktionssidan som är problematiskt, och som MRTV bör titta närmare på, och det är frågan om kommersiell finansiering, och då i synnerhet sponsring. Riksdagen beslutade 2010 att SVT skulle inta en mer restriktiv hållning när det gällde sponsring. Man bestämde att SVT fick använda sponsring vid 20 evenemang per år. SVT tycks dock ha gjort en vidlyftig tolkning både av vad som är ett sponsringsbart evenemang där exempelvis magasinssändningar som Hockeykväll och Fotbollskväll av SVT anses vara evenemang och vad en mer restriktiv omfattning av sponsorexponeringar innebär. En genomgång av Sifo Reklammätningars statistik visar att det förvisso noterades en minskning av antalet sponsorexponeringar i SVT från 2010 till 2011, men att antalet sponsorexponeringar därefter har ökat till en betydligt högre nivå igen. Så här ser antalet sponsorexponeringar i SVT mellan 2009 och 2013 ut, enligt Sifo Reklammätningar: 7/12

2009: 2 917 sponsorexponeringar 2010: 4 211 sponsorexponeringar 2011: 2 251 sponsorexponeringar 2012: 3 285 sponsorexponeringar 2013: 3 155 sponsorexponeringar (2014 års siffror finns ännu inte tillgängliga) SVT:s möjligheter att utöver licensfinansieringen kunna tillgodogöra sig kommersiella intäkter via sponsring har även tidigare ifrågasatts. Exempelvis har Konkurrensverket i SOU 2012:59 Nya villkor för public service (sid 352) framhållit att Sponsring är en finansieringskälla som i princip bör vara förbehållen kommersiella företag som agerar på en konkurrensutsatt marknad. TV4 delar denna uppfattning, och menar att det skapar en uppenbar snedvridning av konkurrenssituationen. Sponsring är inte heller i förhandlingar om köp av sporträttigheter en förutsättning för att få komma till förhandlingsbordet, eller för att kunna köpa sporträttigheter. När det gäller indirekt sponsring, det vill säga när en tredje part utöver sändande bolag och produktionsbolag bidragit till tillkomsten av ett program, är även det ett område där SVT riskerar att snedvrida konkurrensförhållandena. Att kommersiellt finansierade tv-aktörer visar kommersiellt finansierade program är inte bara rimligt, att öka kommersiella mediers möjligheter att finansiera program i takt med att traditionella reklamintäkter antogs komma att minska på sikt var också en av anledningarna till förändringarna av radio- och TV-lagen 2010. Men att SVT som licensfinansierad aktör och med en garanterad allmän finansiering därutöver i princip skulle ha samma möjligheter som de kommersiella tv-aktörerna är enligt TV4 inte lika självklart. SVT:s möjligheter att låta externa parter finansiera programmen de sänder genom indirekt sponsring är i dag i princip desamma som för de kommersiella bolagen, bortsett från när det gäller produktplacering. Det vore önskvärt att MRTV utredde huruvida det är rimligt utifrån ett konkurrensperspektiv, och vilka konsekvenser detta har för mediemarknaden i övrigt. Även på detta plan är ökad transparens i SVT:s redovisning och därmed möjlighet till uppföljning av yttersta vikt för att noggrant kunna säkerställa att bestämmelserna kring SVT:s finansiering av program följs. Och något som MRTV bör fästa vikt vid i sin utredning. Som tidigare nämnts är det svenska språkområdet ytterst begränsat. Samtidigt är den svenska tv-marknaden en av de mest konkurrensutsatta i världen, givet mängden aktörer som sedan tidigare verkar på den, och de nya aktörer som nu etablerar sig. Det är TV4:s bild att detta har drivit upp prisnivåerna för svenska tv-rättigheter till en hög nivå i internationell jämförelse. Detta gäller framför allt för sporträttighteter. Kring vissa rättigheter samarbetar TV4 med SVT för att ha råd att köpa in rättigheter, exempelvis fotbolls-vm och fotbolls-em, men i de flesta situationer är TV4, liksom övriga tvbolag, direkta konkurrenter med SVT om rättigheter och program. SVT är som tidigare nämnts en mycket resursstark aktör, och i praktiken oberoende av marknadskonjunkturen som övriga mediebolag påverkas av. 8/12

När dessa två världar möts i konkurrens och förhandlingar om samma rättigheter finns givetvis en risk för en konkurrenssnedvridning, mellan å ena sidan SVT, och å andra sidan medieföretag som måste kunna räkna hem sina program- och rättighetsinvesteringar genom reklam- eller abonnemangsintäkter. Det är rimligt att MRTV i sin utredning undersöker denna fråga närmare. Det vore också relevant för MRTV att undersöka om och i så fall hur det bidrar till bredden och mångfalden i det svenska tv-utbudet om SVT fokuserar stora delar av sina resurser som annars skulle kunna gå till andra program och rättigheter på rättigheter som med all säkerhet ändå nått den svenska tv-publiken i kommersiella fri-tv-kanaler, eller om utvecklingen är den motsatta. Marknadspåvekan: distribution För traditionella kommersiella tv-aktörer finns två huvudsakliga affärsmodeller reklam samt abonnemangsintäkter från betal-tv. Båda dessa förutsätter en affärsrelation med de tvdistributörer som agerar på marknaden. Och även på detta område har SVT i flera olika avseenden en betydande marknadspåverkan, och en stor fördel gentemot övriga aktörer. En grundförutsättning för reklamaffären är att kunna erbjuda så bred räckvidd som möjligt. Det förutsätter distribution hos så många distributörer som möjligt, för att på så sätt kunna nå ut med sin signal till så många hushåll som möjligt. I Sverige tittar cirka 50 procent av befolkningen via kabel-tv, ip-tv och på sätt som rent rättighetsmässigt är att definiera som en vidaresändning. För dessa nät finns en vidaresändningsplikt som innebär att SVT:s kanaler, inklusive de lokala versionerna av SVT, måste distribueras till samtliga hushåll i kabelnäten utan att hushållen ska behöva betala någon abonnemangsavgift. Det är också enligt lag nätägarens ansvar att betala för de bakomliggande rättighetsägarna för denna distribution. Det innebär att SVT, när upphandling av rättigheter för produktioner sker, har möjlighet att låta bli att betala den kostnad som rättighetsägarna kräver för att ge heltäckande distributionsrättigheter, då de ändå genom reglering om vidaresändning kan säkerställa sig denna distribution, inklusive de kostsamma lösningar som krävs av nätägarna för att säkerställa distributionen av de lokala signalerna. Detta skapar en obalans gentemot de kommersiella aktörerna, som för att säkerställa en så bred räckvidd och distribution som möjligt måste förhandla fram kommersiella avtal med samtliga distributörer. I vissa fall tillkommer betalning för själva distributionen av kanalen, särskilt om distributören även ska ta de kostnader som krävs för distribution av en lokal version av kanalen. I tillägg till detta måste de kommersiella kanalerna också säkerställa att rättigheterna de förvärvar täcker all typ av distribution, även vidaresändning, då detta utgör en del av de kommersiella förhandlingarna med distributörerna. Vad gäller den distribution som definieras som primärsändning, och omfattar utsändning via marknät och satellit, tilldelar regeringen vilket utrymme i marknätet som SVT har till förfogande för utsändning som en del i deras sändningstillstånd. MRTV tilldelar kvarvarande utrymme till de kommersiella aktörerna. Historiskt sett har SVT tilldelats 9/12

utrymme i en hel multiplex för SVT:s fyra kanaler, och ytterligare utrymme i en multiplex för att kunna parallellsända SVT1 och SVT2 i HD. Vad gäller det övriga utrymmet har MRTV tilldelat tio tolv kanaler ett utrymme som motsvarar det utrymme som SVT har till förfogande för fyra kanaler. Eftersom SVT har förfogat över hela utrymmet i en multiplex har man också kunnat allokera utrymmet mellan sina kanaler enligt sina egna behov. Det har medfört att SVT:s prioriterade kanaler, och de som via sitt innehåll och sin tablåläggning direkt konkurrerar med de kommersiella kanalerna, har kunnat få extra mycket utrymme och därigenom kunnat få en mycket högre bildkvalitet än de kommersiella kanalerna med utrymme i övriga multiplexer, och i flera fall dessutom har tvingats tidsdela utrymmet mellan olika programbolag för att utrymmet ska räcka till. Skillnaden i förutsättningar mellan SVT och de övriga kommersiella tv-bolagen blir mycket tydlig i situationer som när SVT och TV4 delar på ett fotbollsmästerskap, där varannan match sänts i SVT1 och varannan match i TV4. De tittare som använder marknätet får då en exceptionellt mycket bättre bild- och ljudkvalitet från fotbollsmatcherna när de sänds i SVT än när de sänds i TV4. Detta trots att TV4 har betalat lika mycket för rättigheterna och har samma utsändningsteknik. Anledningen är att SVT har ett större utrymme att förfoga över, och dessutom möjlighet att fördela det utifrån sina behov. I och med de senaste sändningstillstånden, som delades ut i början av 2014 och som gäller fram till 2020, har SVT fått tillstånd att parallellsända samtliga sina kanaler i HD fram till 2020. Övriga programbolag kommer från 2017 eller tidigare att tvingas gå över till sändningstekniken T2 och helt sluta med parallellsändning i den gamla T1-tekniken. Det innebär att SVT är det enda bolag som kommer att ha möjlighet att nå de tittare i marknätet som efter maj 2017 inte har bytt sin mottagningsutrustning för att klara att ta emot signaler i utsändningstekniken T1. Detta gäller i stor utsträckning exempelvis många sommarhus, hushållens tv-apparater utöver deras primära, och tv-apparater med inbyggd set-top-box. Alltså finns det ett flertal aspekter av marknadspåverkan inom distributionsområdet som MRTV bör utreda vidare. Del 2: Förhandsprövning: nuläge Bestämmelserna om förhandsprövning har bland annat sin bakgrund i EU:s statsstödsregler. Statsstöd till public service-bolag är ett av EU godkänt undantag från förbudet mot statsstöd, men det kräver också ett tydligt definierat uppdrag, och att kvalitet och effektivitet går att mäta för att statsstödet inte ska riskera utgöra överkompensation. Det krävs också att nya tjänster som kan inverka menligt på andra medieaktörers verksamhet ska anmälas för förhandprövning för att utröna om en marknadspåvekan sker, och om den i så fall är motiverad av ett allmänt intresse. Samhällets behov av en föreslagen produkt eller tjänst ska ställas mot eventuella negativa effekter för andra aktörer. I Meddelande från kommissionen om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och tv i allmänhetens tjänst 2009/C 257/01 (http://eur-lex.europa.eu/legalcontent/sv/txt/?uri=uriserv:oj.c_.2009.257.01.0001.01.swe), sägs: För att garantera att den 10/12

offentliga finansieringen av väsentliga nya audiovisuella tjänster inte snedvrider handel och konkurrens i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, ska medlemsstaterna på grundval av resultatet av det öppna remissförfarandet bedöma hur den nya tjänsten påverkar marknaden totalt sett genom att jämföra situationen med och utan den planerade nya tjänsten. Viktiga aspekter vid en bedömning av påverkan på marknaden är t.ex. förekomsten av liknande eller utbytbart utbud, redaktionell konkurrens, marknadsstruktur, public service-företagets marknadsställning, konkurrensnivå och potentiell inverkan på privata initiativ. Denna påverkan bör vägas mot tjänsternas samhällsvärde. Vid övervägande negativa effekter på marknaden förefaller statlig finansiering av audiovisuella tjänster proportionerlig endast om den tillför ett mervärde genom att tillgodose samhällets demokratiska, sociala och kulturella behov (52), även mot bakgrund av det totala public service-utbud som redan finns. Sverige är skyldigt att implementera dessa regler, och det är uppenbart att utformningen av de svenska reglerna för förhandsprövning inte har fungerar som avsett. Sedan reglerna om förhandsprövning infördes för fyra år sedan har ingen tjänst anmälts, trots att de både SVT och SR lanserat ett flertal nya tjänster. Bland tjänster som lanserats, i flera fall enligt bolagen själva som helt nya tjänster, som man skulle kunna ifrågasätta om de borde ha anmälts för prövning, finns exempelvis SVT Flow, ABC-raketen, Barnkanalens spelsajt, SVT Opinion, SVT:s nyhetsapp och SR:s nyhetssajt. Förhandsprövning: förändring För att förhandsprövningssystemet ska ha en reell och avsedd funktion bör reglerna förtydligas och förändras på ett flertal punkter. 1. Ta bort undantagen för anmälan om förhandsprövning För att förhandsprövning ska få avsedd effekt bör prövning äga rum innan en tjänst startar. Undantaget för försöksverksamhet bör därmed tas bort. Detsamma gäller undantaget för en geografiskt eller publikt begränsad tjänst, eller om tjänsten är avsedd att inhämta erfarenhet och kunskap om en ny innovativ teknik eller tjänst. I och med att dessa undantag finns, finns i praktiken aldrig några tjänster att anmäla. Alla uppstartssträckor för nya tjänster kan i sin begynnelse anses ha till syfte att vinna ny kunskap och prövas begränsat i tid och rum. När tjänsten sedan fungerar som den ska är den redan etablerad på marknaden. Den negativa effekt som systemet för förhandsprövning är avsett att förhindra har då redan uppstått. Att en tjänst är publikt eller geografiskt avgränsad betyder inte att den är mindre marknadsstörande för en aktör på en geografiskt begränsad marknad (exempelvis storstadsregionerna) eller för en begränsad publik (exempelvis barn, ungdomar, etc.). En process som genom olika undantag innebär att SVT och SR kan utveckla nya tjänster utan att anmäla dem, och där MRTV i efterhand kan avslå dem, skapar dessutom ökade risker för slöseri med licensmedel. Anmälan om nya tjänster, som ska vara obligatorisk och ske när en ny tjänst planeras, bör ske när de SVT, SR och UR planerar att inta nytt rum (plattformar) och ny form (text, bild och ljud) i en sådan omfattning att de blir eller riskerar bli en ny konkurrent till andra leverantörer. Nytt rum kan till exempelvis nya webbaserade tjänster. Ny form är exempelvis 11/12

skrift i stället för ljud. Ett tydligt exempel är alltså när SR producerar skriftligt material på webben i en omfattning som utmanar pressens nyhetsförmedling. 2. Anmälan bör kunna göras av externa aktörer och löpande Det är i dag upp till SVT, SR och UR att anmäla vilka tjänster som startas under året. Anmälan om en tjänst ska förhandsprövas bör inte vara avgränsad till att göras av bolagen själva. Det bör även vara möjligt för enskilda eller andra aktörer på marknaden att begära prövning om en tjänst bryter mot direktiven om förhandsprövning. Även ansvarig myndighet måste kunna ta egna initiativ till förhandsprövning av en tjänst. Det är inte tillräckligt att redovisning av vilka nya tjänster som startats antingen de är anmälda eller inte sker en gång per år. Det bör ske löpande. 3. Inför ett sanktionssystem Så som systemet i dag är utformat är möjligheterna till uppföljning små. Dessutom saknas i realiteten möjligheten att vid överträdelse av reglerna ingripa. Det gör reglerna tandlösa och utan reell effekt. MRTV bör därför överväga vilka sanktionsmöjligheter som bör implementeras vid överträdelse av reglerna om förhandsprövning. 4. Gör Konkurrensverket till ansvarig myndighet för förhandsprövning MRTV bör också överväga vilken instans som bör hantera dessa frågor. TV4 är av uppfattningen att Konkurrensverket, som expertmyndighet inom konkurrens- och marknadsfrågor, är den instans som bör bedöma marknadspåverkan när det gäller nya tjänster. Ovan justeringar ligger också i linje med EU:s krav på förhandsprövning som utgör grundfundamentet för det system som införts. Exempel på hur EU-reglerna tillämpats finns i EU-kommissionens analys och beslut C(2014) 2634 Final (gällande RTBF, La Radio Télévision Belge Francophone). I Danmarks Radios mediepolitiska avtal för 2015-2018 finns också exempel på hur tillgängligheten på nätet hanteras. Stockholm som ovan TV4 AB ÅSA JAMAL Kommunikationsdirektör TV4-GRUPPEN Webbtv4.se tv4gruppen.se Växel 08 459 40 00 Postadress 115 79 Stockholm 12/12