TÖI ROLLSPEL D 007 Sidan 1 av 10 Rättstolkning

TÖI ROLLSPEL D 007 Sidan 1 av 10 Rättstolkning Ordlista huvudförhandling gärningsbeskrivning stämningsansökan yrka ansvar tillgripa grov stöld tillämpligt lagrum brottsbalken inbrott våld mot tjänsteman våldsamt motstånd målsägande skadestånd sveda och värk stöldgods vara hög uppsåtlig sakframställning husrannsakan lägga krokben omhändertagen signalement fara för fortsatt brottslig verksamhet bostadsrättslägenhet äktenskapsförord langare förstagångsförbrytare återfallsförbrytare prövotid villkorlig dom förverkad näsben revben minnesförlust abstinensperiod depression personundersökning kontraktsvård

2 Spanske medborgaren José är åtalad för grov stöld, stöld medelst inbrott och våld mot tjänsteman. Ord = rättens ordförande = den tilltalade Åkl= åklagaren Adv= advokaten Ord Det är huvudförhandling i målet mellan åklagaren och José tilltalade, José, finns han här? Den Ja, det är jag. Ord Den tilltalade har begärt tolkhjälp. Har vi någon tolk här? Har tolken avlagt generell tolked? Jaha, då kan vi börja huvudförhandlingen. Till att börja med kanske vi kan få höra gärningsbeskrivningen, om åklagaren vill vara snäll och läsa upp den från stämningsansökan. Åkl För det första yrkas ansvar för grov stöld. Den tilltalade har vid upprepade tillfällen tillgripit transistorapparater, kassettbandspelare och bärbara TVapparater från Stora Varuhusets radio-, TV- och musikavdelning. Tillämpligt lagrum är 8 kapitlet 4 i brottsbalken. För det andra gäller ansvarsyrkandet stöld medelst inbrott. Den tilltalade bröt sig den 13 juli i år in i personbilen med registreringsnummer CON 669 och tillgrep en bilradio. Tillämpligt lagrum är 8 kapitlet, 1 i brottsbalken. För det tredje yrkas ansvar för våld mot tjänsteman. När den tilltalade greps den 20 januari i år gjorde han våldsamt motstånd mot de tre poliser som ditkommenderats, samt tillfogade två av dem, Tony Blom och Clark Svensson, betydande skador. Tillämpligt lagrum är 17 kapitlet, 1 i brottsbalken. Som målsägande kräver Blom och Svensson skadestånd för sveda och värk. Ord Erkänner den tilltalade att Ni har begått de brott som åklagaren yrkar ansvar för? Jag nekar absolut till att ha planerat och begått några stölder. Polisen har visserligen hittat en del av stöldgodset hemma hos mig, och tror därför att det är jag som stulit det, men jag har inget minne av att jag har stulit något, och även om jag skulle ha gjort det så kommer jag inte ihåg vare sig när eller hur det kan ha gått till. Jag nekar också bestämt till anklagelsen att ha brukat våld mot tjänsteman. Det var dom där förbannade poliserna som slog mig. Jag vill inte heller betala något skadestånd. Det var ju poliserna som slog mig. Ord Menar Ni att Ni inte var medveten om att Ni stal? Hur i all sin dar förklarar Ni det? Tja, det kanske hände medan jag var hög, och det är jag rätt ofta nu. Doktor Sundin, som sitter här, kan intyga att jag inte klarar mig utan att

3 injicera en dos då och då och det är det här djävla samhällets fel. Om jag hade fått tag i ett bra jobb, hade allting varit annorlunda. Ord Ja, det där ska vi nog inte gå in på för tillfället. Nekar Ni alltså till uppsåtlig stöld? Ja, givetvis. Ord Då går vi vidare. Kan vi nu få höra åklagarens sakframställning? Varsågod! Åkl Tack. Sedan i februari i år har en rad stölder blivit begångna på Stora Varuhusets radio-, TV- och musikavdelning. Det har rört sig om små transistorapparater, kassettbandspelare, och t o m två mindre, bärbara TVapparater. Ingen av personalen kunde till att börja med förklara hur apparaterna hade försvunnit, och ingen hade sett något misstänkt. Men efter en tid började avdelningschefen, herr Jansson som jag för övrigt har kallat som vittne att rikta misstankarna mot en viss person, nämligen den tilltalade. Han lade märke till att herr ovanligt ofta syntes på avdelningen. Han brukade komma in, antingen för att köpa batterier eller bara för att prata med en av expediterna, Kerstin Edemyr. Avdelningschefen gjorde då privata förfrågningar bland den övriga personalen, varvid det framkom att den tilltalade och fröken Edemyr hade ett förhållande och sammanbodde. Det visade sig också att den tilltalade hade varit synlig på varuhuset just vid de tillfällen då någon apparat försvunnit. Stölderna hade givetvis polisanmälts, men eftersom man ännu bara hade ytterst lösa misstankar att bygga på, kunde polisen inte göra någon husrannsakan hos den tilltalade och fröken Edemyr. Den 20 juli fick avdelningschefen syn på den tilltalade på avdelningen. Han kom in med en ganska stor väska i handen. Fröken Edemyr visade honom några transistorapparater men verkade nervös. När avdelningschefen gick fram mot paret, sade den tilltalade hastigt att han skulle komma tillbaka och köpa en apparat dagen därpå, då han hade tagit ut pengar. Avdelningschefen tyckte sig märka att de apparater som fanns på disken var färre än när han först tittade åt det hållet. Därför bad han den tilltalade att visa honom väskan som stod på golvet vid disken. Den tilltalade ryckte då till sig väskan och började springa mot utgången, men en manlig expedit lade krokben för honom så att han ramlade omkull. När man öppnade väskan hittade man två transistorapparater. Den tilltalade kunde inte visa upp något kvitto på att han skulle ha betalt för dem, och blev följaktligen omhäntertagen av polisen, som hade tillkallats. Han gjorde därvid våldsamt motstånd och tillfogade de två polismännen skador. Omhändertagen av polisen! Är det vad Ni kallar att ta hand om någon? Dom var ju nära att döda mig, dom där djävla fascisterna som dessutom var tre mot en och fega som fan. Jag ska stämma dom för misshandel, dom djävla svinen. Jag hade blåmärken överallt i flera dar. Ord Herr, Ni får faktiskt lov att hålla Er tyst tills vidare. Ni har ingen rättighet att avbryta åklagaren mitt i sakframställningen.

4 Nej, jag kan inte acceptera att jag inte har några rättigheter här, det kan jag absolut inte. Hur kan Ni tala om ett jämlikt samhälle i så fall? Och om jag nu råkade slå till någon, så var det i rent självförsvar. Det var dom där djävla poliserna som började. Ord Jag upprepar vad jag sa, herr. Ni ska hålla käften, om Ni förstår det uttrycket bättre. Ni får komma med Era synpunkter när åklagaren är färdig. Okay, jag ska inte svära mera, men efteråt ska Ni få höra, det lovar jag! Ord Då kanske åklagaren kan få fortsätta sakframställningen. Åkl Den 13 juli sågs den tilltalade springa ut ur det garage där herr Rudolf Berg hade sin bil parkerad. Det var herr Berg själv som iakttog honom och som senare kunde konstatera att någon brutit sig in i hans bil och stulit bilradion. Han polisanmälde saken och lämnade signalement på den person han sett i garaget. Det visade sig när den tilltalade greps, att signalementet stämde in på honom. Vid husrannsakan i den tilltalades bostad hittade man den stulna bilradion och även tre av de apparater som anmälts stulna från Stora Varuhuset. Den tilltalade, som tidigare är straffad, häktades med motiveringen fara för fortsatt brottslig verksamhet. Ord Då tackar jag åklagaren och ger ordet till den tilltalade, som nu får ge sin version av det inträffade och sina synpunkter på de brott åklagaren yrkar ansvar för. Ja, som jag redan sagt så kommer jag absolut inte ihåg någonting angående dom stölder man anklagar mig för, vare sig dom på varuhuset eller den i bilen som Ni påstår att jag har begått. Förra året var ett hemskt år för mig, och jag behövde allt starkare doser för att klara av min eländiga tillvaro. Därför gick jag som i dvala för det mesta. Ord Hur länge har Ni varit beroende av narkotika? När började Ni använda Er av det? Det var när jag kom till det här förbannade landet som det började, och det är väl en 5 år sedan nu. Det var 1998. Ord Och varför invandrade Ni till Sverige? Jo, på sommaren hade jag träffat Anita, min före detta fru. Hon var på semester i Sevilla för att bättra på sin spanska, och vi var dumma nog att bli kära i varann, eller åtminstone trodde vi att det var kärlek. Och eftersom hon ville att jag skulle följa med till Sverige och bo ihop med henne, så gjorde jag det. Det passade mig ganska bra just då, för jag var trött på att bo hemma och arbeta på min fars vinodlingar. Dessutom hade jag hört mycket talas om Sverige och hur bra det var där, och så vidare. Ord Hur lyckades Ni skaffa uppehållstillstånd i Sverige? Det är ju inte det lättaste alla gånger.

5 Jo, för mig var det rätt enkelt. Anitas far äger en porslinsaffär här i stan och hon är enda barnet och bortskämd till tusen, så hon visste precis hur föräldrarna skulle tas. Och det var ingen konst för henne att få pappan att anställa mig som försäljare i sin affär. På så sätt ordnade det sig också med arbetstillstånd, och i och med det fick jag också uppehållstillstånd. Ord Och så flyttade Ni alltså till Sverige. När kom Ni hit mera exakt? I början av november 1998. Föräldrarna hade skaffat oss en bostadsrättslägenhet på tre rum och kök, och inom en vecka var vi gifta och installerade där. Det var villkoret för att vi skulle få lägenheten, men vi skulle föredragit att bara bo ihop. Fast gubben var ju förstås hemskt konservativ och envis som tusen, så det var enda lösningen. Ord Jaha. Hade ni gjort upp om något äktenskapsförord, eller hade ni giftorätt i ert äktenskap? Nej, gubben krävde att det skulle vara äktenskapsförord, så lägenheten och möblerna skrevs på Anita. Och när alltihop gick åt helvete för ett år sedan hade jag varken arbete, tak över huvudet eller ett öre på fickan. Ord Ni hade det ju ändå ganska väl ordnat för Er från början, när Ni kom hit; ordnade familjeförhållanden, bostad och ett bra arbete. Hur kan det komma sig att Ni började använda narkotika under sådana omständigheter? Ingenting blev som jag hade tänkt mig. Jag kunde ju ingen svenska, och arbetet i affären blev nästan som en mardröm. Den första veckan lärde jag mig att räkna på svenska och kunde då tala om för kunderna hur mycket dom förbaskade pytsarna kostade, men för det mesta vände de sig till de andra expediterna. Och dom sket fullständigt i mig. Aldrig ett vänligt ord. Det slutade med att jag fick arbeta som lärling, och dom tvingade mig att städa butiken tre gånger i veckan och göra allt skitjobb. Den enda jag kunde prata med var Anita, men hennes spanska var inte särskilt lysande. Våra samtal rörde sig mest om TV-programmen och om vad vi skulle äta. Jag saknade mina gamla kompisar väldigt, och här hade jag ju inga möjligheter att träffa några nya. Anita ville aldrig gå ut på kvällarna för att träffa folk, och till slut kände jag mig totalt isolerad. Ord Tänkte Ni aldrig på att försöka lära Er svenska? Det finns ju goda möjligheter för invandrare att göra det numera. Jodå, naturligtvis. Jag började på en kvällskurs i svenska på SFI. Det var Anitas idé, och jag tyckte det var ett väldigt bra förslag. På det sättet fick jag ju tillfälle att komma ut och träffa folk, och jag blev jätteglad när jag upptäckte att det fanns två spansktalande personer i gruppen, en mexikan och argentinare. Äntligen någon som man kunde prata med! Vi började gå ut tillsammans efter lektionerna och ta en öl eller ett glas vin, och då och då rökte vi. Ord Rökte? Vad betyder det i klartext? Det var inte några vanliga cigaretter, antar jag?

6 Nej, det är klart. Dom hade förbindelser som försåg dom med hasch. Det hade jag aldrig prövat förut, och jag tyckte det verkade spännande. Sedan upptäckte jag hur fantastiskt bra allting kändes när man rökte. Man kunde glömma alla obehagligheter och känna sig i stånd att övervinna vilka svårigheter som helst. Det var dom bästa stunderna på hela veckan. Kompisarna hjälpte mig att komma i kontakt med en av langarna, och så började jag att skaffa mig knark själv. Jag köpte mer och mer, och jag brukade stänga in mig på toaletten på jobbet och röka varje gång jag kände mig nere. Ord Upptäckte aldrig någon i affären att Ni använde narkotika. Hasch luktar väl ganska speciellt, har jag förstått? Nej, det hände visserligen att någon frågade vad jag rökte för cigaretter, men då svarade jag att det var ett spanskt cigarettmärke som min mor skickade till mig en gång i månaden. Ord Och sedan började Ni använda även tyngre narkotika, eller hur? Ja, efter någon tid föreslog dom att jag skulle pröva amfetamin och även heroin, och det fick till följd att jag blev fullständigt beroende av knark. Det blev förstås fruktansvärt dyrt, och hela lönen gick åt till det. Anita började gräla på mig när jag inte längre bidrog med några pengar till maten och dom övriga utgifterna. Ord Var det då Ni började stjäla föremål på Er arbetsplats för att få pengar till narkotika? Ja, men vad tjänar det till att dra upp det nu igen? Det har jag ju redan erkänt och blivit dömd för. Ord Det är alltid av betydelse för rättens bedömning i påföljdsfrågan om den åtalade är förstagångsförbrytare eller återfallsförbrytare. Hur som helst, så fick Ni villkorlig dom den gången, och Ni vet säkert att om man inte sköter sig oklanderligt under prövotiden som följer på den villkorliga domen, så kan den förverkas. Förra året hade jag några perioder av minnesförlust, stora luckor i minnet, och ingen kan ställas till ansvar för vad han gör under sådana omständigheter. Doktor Sundin, som har hand om mig, säger att det är vanligt med såna här minnesluckor när man har använt heroin ett tag. Ord Vi ska höra doktor Sundin senare. Men hade Ni inte lovat henne att sluta med narkotikan och försöka komma på fötter igen, och skaffa Er ett arbete? Jo, det är klart att jag ville sluta med knarket, men det är inte så lätt som Ni tror. Det är ju enkelt för en borgare som har sitt jobb, sin villa, sin båt och sin färg-tv att säga att man måste sluta knarka, men det är en helt annan sak för en som inte ens har något jobb. Försök själv att få ett jobb i den situationen, om Ni kan! Känner Ni någon som skulle kunna tänka sig att anställa en knarkare som dessutom fått villkorlig dom för stöld? Jag har

7 faktiskt försökt att få jobb många gånger, men hittills har det aldrig gått. Det enda som återstår är väl att skjuta sig en kula för pannan, till slut. Ord Ni vidhåller alltså att Ni inte minns något av stölderna Ni har begått under det senaste året. Ja, det gör jag. Ord Och Ni har inte heller något minne av att Ni har sålt stöldgodset? Nej, jag kommer inte ihåg ett dugg. Jag minns bara att det kom någon hem ibland för att titta på en del grejer, särskilt radioapparaterna, men jag trodde att det var Kerstin som gjorde affärer. Det kan ju mycket väl ha varit hon som har stulit dom, eller hur? Ord Har åklagaren några frågor att ställa till den tilltalade? Åkl Ja, det är ett par saker jag skulle vilja få mer klarhet i. Ni har ju tydligen problem med minnet, herr. Kommer Ni över huvud taget ihåg någonting från den 20 juli i år? Ja, jag minns att jag kände mig fruktansvärt dålig på morgonen, när jag vaknade. Jag hade bara en tanke i huvudet, och det var att få en sil så fort som möjligt, till varje pris. Men jag hade ingenting hemma, och inte heller några pengar att köpa för. Åkl Lyckades Ni skaffa Er narkotika under dagen? Nej, jag drev omkring på stan och kom till varuhuset för att låna pengar av Kerstin. Det brukar kunna gå i nödfall, trots att hon naturligtvis inte gillar att jag knarkar. Åkl Och hur gick det då? av hon Er några pengar? Nej, hon hade inte tid. Vi hade knappt hunnit säga någonting förrän den där djävla gubben, avdelningschefen, dök på oss och började rota i min väska. Tre poliser kom genast och började misshandla mig. Åkl Nja, det där med misshandeln får vi nog ta med en nypa salt. Ni var alltså inte påverkad av narkotika när Ni greps? Ni har ju påstått att det är just när Ni är hög, som Ni kallar det, som Ni förlorar minnet. Fan, Ni vill ju inte förstå vad jag säger. Jag har aldrig sagt att jag inte hade fått någon sil den där dan. Åkl Jo, det var just precis vad Ni sade för bara någon minut sedan. Hur ska Ni ha det nu? Var Ni påverkad eller inte den dagen. Ja, lite. Jag hittade faktiskt en liten dos i fickan på ett par gamla byxor som jag inte hade använt på länge. Det var innan jag gick ut, och sedan träffade jag på en av langarna och gjorde upp med honom om att köpa knark när jag skaffat pengar.

8 Åkl Det minns Ni alltså? Ja, det minns jag mycket väl. Åkl Och det trots att Ni var narkotikapåverkad vid tillfället? Men sedan försvann alltså minnet totalt, så snart Ni kom in på varuhuset, var det så? Det där kan Ni väl ändå inte begära att vi ska tro på? Jag ha aldrig sagt att jag inte kommer ihåg att jag gick in på varuhuset. Ni försöker på alla sätt att få mig fast. Jag minns mycket väl att jag sa att jag pratade med Kerstin på varuhuset. Åkl Ja, men då borde Ni ju också komma ihåg hur de två radioapparaterna hamnade i Er väska, inte sant? Det har jag ingen aning om. Någon kan ha stoppat dit dom medan jag vände ryggen till. Det skulle inte förvåna mig om avdelningschefen själv hade gjort det, för att kunna sätta fast mig. Han avskyr ju utlänningar och har fördomar mot oss, i likhet med dom flesta här. Åkl De där förklaringarna håller inte, det förstår Ni lika bra som jag. Om Ni inte har något mera trovärdigt att komma med, så tror jag inte att jag behöver ställa fler frågor. Jag har inte tagit någon av dom där förbannade apparaterna, och jag vet inte heller hur dom har hamnat hemma hos mig. Men i den här församlingen är det förstås ingen som tror mig. Ord Om åklagaren inte vill ställa fler frågor så går vi vidare. Hur är det, har advokaten några frågor till den tilltalade? Adv Ja, tack., Du säger att Du brukar drabbas av tillfälliga minnesförluster i samband med att Du tar narkotika? Ja, just det. Adv Uppträder de här minnesförlusterna enbart när Du är påverkad? Har det aldrig inträffat under någon abstinensperiod? Abstinensperiod? Vad farao betyder det? Det låter nästan religiöst. Adv Jag menar en period då Du av någon anledning inte har knarkat. Jaha, ja, det har hänt flera gånger att jag har försökt låta bli, och jag har väl lyckats hålla mig ett par tre dar, men då är det verkligen hemskt. Och då förlorar jag också minnet. Adv Jaha, minnesförlusterna behöver alltså inte ha något direkt samband med just de tillfällen då Du varit påverkad? Nej, inte nödvändigtvis. Doktor Sundin säger att det inte beror på heroinet i sig, utan på alla skumma saker som dom blandar ut det med. Det är det

9 som förstör hjärnan, eftersom det inte finns något rent heroin på marknaden. Adv När Du började med narkotika, var det av fri vilja, eller försökte Dina kamrater påverka Dig i den riktningen? Nej, inte direkt, men jag var fruktansvärt deprimerad, och mina kompisar påstod att det bästa sättet att glömma alla mina bekymmer var att röka, eller ännu bättre, att ta en sil. Men visst var det idiotiskt av mig att gå på det, och nu ångrar jag mig. Adv Du blev alltså mer eller mindre lurad att börja? Ja, det kan man nog säga, åtminstone delvis. Adv Depressionen Du talar om, hade den samband med att Du vantrivdes på jobbet och dessutom i Ditt äktenskap? Javisst, det är klart. Jag märkte ju att det inte skulle hålla, varken med jobbet eller med Anita. På jobbet var jag aldrig till lags, och det var jag knappast hemma heller. Jag hade aldrig trott Anita var den typen som ville leva familjeliv, men hon ville till och med att vi skulle skaffa barn, och det vägrade jag. Hon var inte alls sådan här vi träffades. Adv Och när Du väl hade börjat knarka så blev förstås behovet större och större? Javisst, det dröjde inte länge förrän jag var helt beroende av knark. Adv Tror Du att Du kunde ha slutat knarka om Du hade försökt? Nej det var omöjligt, och det blev en ond cirkel. När Anita upptäckte min hemlighet blev det stora scener och skrik och bråk, och för att komma ifrån allt det där blev det nödvändigt med allt större doser. Adv Var Du medveten om att Du begick en brottslig handling, när Du börja stjäla hos Lundins las & Porslin? Nej, det tänkte jag inte på. Min enda tanke var att jag behövde pengar för att köpa knark, till varje pris. Min lön räckte inte till, och jag kunde inte göra på annat sätt, det var enda möjligheten. Adv Och vad hände när Du blev upptäckt och dömd, och Din fru tog ut skilsmässa? Ja, vad tror Ni? Det var ju inte precis den uppmuntran jag behövde för att sluta med knarket. Jag behövde framför allt någon eller något som kunde hjälpa mig att glömma hela den där skiten, och jag trodde att allt skulle ordna sig när jag träffade Kerstin, men hon är likadan som Anita, så jag tog mina pinaler och stack. Adv Jaha, så Du har snarast ökat doserna det sista året?

10 Ja. Adv Och det är i samband med det som minnesförlusterna har börjat uppträda? Ja, jag tror första gången var i juli i fjol. Adv Och Du minns alltså inte att Du har stulit och inte att Du har slagit eller hotat fröken Edemyr? Nej, jag har inte minsta minne av att ha gjort något liknande, det försäkrar jag! Adv Tack. Det var allt för tillfället. Ord Då tror jag vi tar lunchpaus. Vi börjar igen kl 2, med vittnesförhören och med personalia med bl a genomgång av personundersökningen, och vi skall höra doktor Sundin. Vi kan då också ta upp frågan om förutsättningar för en eventuell kontraktsvård om fälls till ansvar för brotten. Därmed förklarar jag förmiddagens förhandlingar avslutade.