KREDITFÖRSÄLJNING OCH KREDITINKÖP SAMT KORREKTIVPOSTER

EGET KAPITAL Verksamheten i ett företag drivs i någon juridisk bolagsform (företagsform). Denna kan vara t ex enskild näringsidkare, öppet bolag, kommanditbolag eller aktiebolag. Bland annat ägarnas ansvar för företagets förbindelser samt ägarens/ägarnas möjlighet att löpande under räkenskapsperioden lyfta kapital från företaget för privat bruk varierar beroende på i vilken företagsform verksamheten drivs. I ett aktiebolag är ansvaret hos ägarna mer begränsat än i de övriga företagsformerna. Företagets "EGET KAPITAL" består av det kapital som ägarna placerat i bolaget, outdelade vinster samt i vissa fall även värdestegringar på bolagets egendom. Information om storleken på företagets egna kapital skall framgå av balansräkningen och i företagets kontoplan finns vanligen ett flertal konton för bokföring av transaktioner som berör det egna kapitalet PRIVATKONTO Det är brukligt att samla alla löpande händelser mellan företaget och ägaren i en enskild firma (bolagsmännen i ett öppet bolag och ansvariga bolagsmän i ett kommanditbolag) på ett skilt underkonto, dvs. privatkonto. Finns det flera ägare kan det vara ändamålsenligt med skilda konton för var och en. Om ägarens affärer med bolaget är mycket omfattande kan det vara bra att följa privatuttag och privatinsättningar separat. Privatkontot följer samma konteringsregler som kontot för eget kapital. I samband med bokslutet överförs saldot från privatkonton till kontot för eget kapital som en förberedande bokslutspost. Observera att privatkonto inte kan användas i aktiebolag. AKTIEBOLAG Eget kapital i ett aktiebolag kan bestå av t.ex. aktiekapital, olika fonder och vinstmedel. Enligt aktiebolagslagen indelas det egna kapitalet i bundet och fritt eget kapital så att Bundet eget kapital är aktiekapital, uppskrivningsfond och fond för verkligt värde. Hit kan också räknas överkursfond och reservfond som gjorts enligt gamla aktiebolagslagen. Fritt eget kapital är övriga fonder, vinst/förlust från tidigare perioder (balanserade vinstmedel), räkenskapsperiodens vinst/förlust

KREDITFÖRSÄLJNING OCH KREDITINKÖP SAMT KORREKTIVPOSTER Ett företag som inte enbart bedriver butiksverksamhet, säljer oftast sina varor eller tjänster på kredit. Varan samt fakturan sänds till kunden och bokförs som fordran på kunden tills dess att betalning sker. Samma förfarande tillämpas vanligen också vid anskaffning av omsättningstillgångar, d.v.s. vid inköp av varor, råmaterial m.m. Företagets kontoplan innehåller därför konton för kundfordringar samt leverantörsskulder. Om kunden av någon anledning inte är nöjd med leveransen gör han/hon en reklamation. Som en bekräftelse på att reklamationen accepteras får kunden en kreditnota (kreditfaktura), vilken bokförs på samma konton som den ursprungliga fakturan, fast tvärtom. Om företaget inte får betalning för sin fordran uppstår en kreditförlust. Fordringen blir värdelös och skall bort ur bokföringen. Vanligen finns ett skilt konto i kontoplanen för kreditförluster. Kreditförlusterna påverkar resultatet och upptas bland rörelsens övriga kostnader. Rabatter är exempel på korrektivposter. Korrektivposter bokförs som utgifts- och inkomstkorrigeringar, d.v.s. i motsatt ordning till den händelse de hänför sig till. En beviljad rabatt till en kund minskar företagets bokförda försäljningsinkomster och på motsvarande sätt minskar en erhållen rabatt av en leverantör företagets bokförda inköpsutgifter. I företagets kontoplan finns det vanligen s.k. UNDERKONTON för korrektivposter till inköp och försäljning av omsättningstillgångar. I bokslutet slås saldot på underkontot ihop med saldot på huvudkontot, t ex beviljade rabatter slås ihop med försäljningsintäkterna och endast netto visas (omsättning). Se vidare definition av begreppet omsättning i BL 4 kap 1. Observera dock att korrektivposter, t ex erhållna rabatter, vid inköp av bl.a. bestående materiella tillgångar bokförs direkt på samma konto som anskaffningen bokas på, d.v.s. här används vanligen inga separata underkonton. Även mervärdesskatt och kursdifferenser hänförbara till export och import av omsättningstillgångar kan bokföras som korrektivposter till försäljning och inköp.

KURSDIFFERENSER Fakturor och lån i utländsk valuta, t.ex. importfakturor, exportfakturor samt låneskulder och lånefordringar, skall omräknas till finsk valuta i samband med att de tas in i bokföringen. Då fakturan senare betalas, betalning erhålls eller lån amorteras kan valutakursen ha ändrat. I dylika fall uppstår kursdifferenser (realiserade). Vanligen finns skilda konton i kontoplanen för kursdifferenser av olika slag t ex försäljningens kursdifferens, inköpens kursdifferens och kursdifferenser på låneskulder och lånefordringar. Bokföringsnämnden har gett ut en allmän anvisning gällande omräkning av utländska fordringar och skulder. Kursdifferenser som uppstår i samband med försäljning och inköp kan behandlas som korrektivposter, d v s de ökar/minskar den inköpsutgift eller försäljningsinkomst som bokförts enligt prestationsprincipen. Alternativt kan dessa kursdifferenser, liksom även kursdifferenser på låneskulder/lånefordringar, redovisas som finansiella intäkter och kostnader. Kreditnotor, kassarabatter o.dyl. bokförs enligt samma valutakurs som den ursprungliga fakturan. Fordringar och skulder i utländsk valuta omräknas enligt valutakursen på den dag då fordran/skulden uppstod. Alternativt kan affärsbankernas sälj- och köpkurser användas. Detta innebär att t ex importfakturor omräknas enligt säljkursen, medan exportfakturor omräknas enligt köpkursen. I samband med inköp behandlas kursvinster som utgiftsminskningar och kursförluster som utgiftsökningar. I samband med försäljning behandlas kursvinster som inkomstökningar och kursförluster som inkomstminskningar. Kursdifferenser som uppkommer i samband med anskaffning av anläggningstillgångar bokförs enligt huvudregeln direkt på kontot för anläggningstillgången. I bokslutet bör utländska fordringar och skulder, förutom erlagda/erhållna förskott, omräknas enligt bokslutsdagens kurs. Är fordringen eller skulden bunden vid en bestämd kurs genom avtal eller på något annat sätt, får de omräknas till finsk valuta enligt denna kurs (Se BL 5 kap.3 ). Orealiserade kursdifferenser resultatförs med beaktande av försiktighetsprincipen.

MERVÄRDESSKATT Mervärdesskatten (moms, mvs) är en allmän konsumtionsskatt, och uppfattas som en indirekt skatt, dvs den är inbakad i priset som den slutliga konsumenten betalar. Skatten uppbärs stegvis i produktions- och försäljningskedjan, så att varje led redovisar och betalar skatten på det "mervärde" som uppkommit mellan anskaffning och försäljning. Bestämmelser och rekommendationer gällande mervärdesskatten finns i bl a Mervärdesskattelag 30.12.1993/1501 Mervärdesskatteförordning 21.1.1994/50 Skattestyrelsens anvisningar 30.6.2003 "Kraven på fakturan i momsbeskattningen" Anvisning 1731/40/2003 Bokföringsnämndens allmänna anvisning "Bokföring av mervärdesskatt" 03.04.2000 SKATTEPLIKTIG VERKSAMHET Mervärdesskatt betalas enligt huvudregeln på rörelsemässig försäljning av varor och tjänster i Finland, på import av varor i Finland och på gemenskapsinterna varuförvärv (anskaffning av varor från ett annat EU-land). Mervärdesskatt skall också betalas då vara eller tjänst tas i eget bruk eller då förskottsbetalningar erhålls. Skyldighet att betala mervärdesskatt, d.v.s. den skattskyldige, är i regel säljaren av varan eller tjänsten, importören av varan eller den som gjort ett gemenskapsinternt varuförvärv. Säljaren är inte skattskyldig, såvida han inte enligt egen anmälan har registrerats som skattskyldig, om verksamheten bedrivs i liten skala. Omsättningen under kalenderåret får då uppgår till högst 8 500 euro. Det är viktigt att man noggrant utreder detta, eftersom hela året beskattas i efterskott i det fall att omsättningen skulle överskrida gränsen. Lättnader i mervärdesbeskattningen kan ges på ansökan åt skattskyldig vars omsättning är större än 8.500 men högst 20.000. Ansökan om lättnad görs efter räkenskapsperiodens utgång. Export från Finland har vanligen skattesatsen 0 %, d.v.s. man fakturerar utländska kunder netto. Detta innebär i praktiken att exporterande företag, beträffande exportverksamheten, allmänt får en fordran på skattemyndigheterna, eftersom de enbart har moms-avdrag men ingen moms-försäljning. En varuleverans till ett annat EU-land, d.v.s. gemenskapsintern varuförsäljning, är momsfri om köparen är mervärdesskattskyldig. Gällande undantagen från skatteplikten för försäljning se MomsL kap 4. Som exempel på sådan försäljning som inte är momsbelagd kan nämnas "Allmännyttiga" tjänster, som sjukvård, socialvård, utbildning, kultur, upphovsmannarätt till konst och litteratur, finansierings- och försäkringstjänster. Prenumererade tidningar (dagstidningar minst en månad, tidskrifter minst 4 nr/år), är skattefria, medan lösnummerförsäljning är skattepliktig.

SKATTESATSEN Den allmänna skattesatsen är för tillfället 22 % beräknat på det skattefria priset. Det finns dock vissa undantag från denna generella skatteprocent bland annat 8 % på persontransport, övernattning, filmförevisning o dyl, apoteksmedicin, böcker (MomsL 85a ) 17 % på livsmedel och foder (MomsL 85 ) Om man beräknar mervärdesskattens andel utgående ifrån ett skattepliktigt belopp, dvs pris inklusive moms, beräknas skatten enligt skattepliktigt pris * gällande skattesats ---------------------------------------------------------------- 100 + gällande skattesats Detta betyder i praktiken att skatten utgör 22/122, eller 18,03% av bruttopriset, vid en skattesats på 22 %. Vid en skattesats på 17 % är utgör skatten 17/117, dvs ca 14,530 %, av bruttopriset. Motsvarande procentsats vid skattesats på 8 % är 8/108, dvs 7,407 %. AVDRAGBARA INKÖP Den skattskyldige skall för varje månad räkna ut den mervärdesskatt som skall betalas till staten. Mervärdesskatten beräknas som skillnaden mellan skatt på försäljning och skatt på avdragbara inköp och man tillämpar en s.k skatt-från-skatt-princip. Denna innebär att mervärdesskatt som ingår i det inköpspris företaget betalar till säljaren är avdragbar om varan eller tjänsten anskaffas för att användas inom en mervärdesskattepliktig rörelse och säljaren är en annan mervärdesskattskyldig. Vid import till Finland från länder utanför EU s gränser beräknas moms i samband med förtullningen. Vid gemenskapsinterna förvärv är momsen endast en beräknad post som bokförs. Betalda förskott berättigar också till momsavdrag. Det finns dock vissa begränsningar i avdragsrätten i momsbeskattningen. Begränsningar av avdragsrätten enligt MomsL 114. Avdrag får inte göras när följande varor och tjänster anskaffas 1) en fastighet som den skattskyldige eller hans personal använder som bostad, barnträdgård, hobbylokal eller fritidsställe samt varor och tjänster i samband med fastigheten eller dess användning, 2) varor och tjänster i samband med transporter mellan den skattskyldiges eller hans personals bostad och arbetsplats, 3) varor och tjänster som används för representationsändamål,

4) frimärken eller därmed jämförbara rättigheter, om skatt på försäljning av transporttjänster inte skall betalas på den grunden att försäljningen sker utomlands, 5) personbilar, motorcyklar, husvagnar, fartyg som till sin konstruktion huvudsakligen är avsedda för nöjes- eller sportändamål samt luftfartyg vilkas största tillåtna startvikt är högst 1 550 kilogram, samt varor och tjänster i samband med dessa eller deras användning....... REDOVISNING OCH BOKFÖRING AV MOMS Periodisering Den skattskyldige måste själv se till att skatten beräknas och betalas i tid. Skatteperioden är en kalendermånad och skatten skall betalas till staten senast den 15 dagen den andra månaden efter den kalendermånad för vilken skatten beräknats (t ex skatten för januari skall betalas senast 15 mars). För varje månad skall en övervakningsanmälan lämnas in, varav framgår bl.a. skilt för varje skattesats den skatt som skall betalas på försäljning samt den skatt som skall avdras (se vidare www.vero.fi). Enligt huvudregeln tillämpas prestationsprincipen för att bestämma till vilken kalendermånad försäljning resp. inköp skall hänföras. Moms på försäljningen skall alltså betalas för den kalendermånad under vilken den sålda varan levererats, tjänsten utförts eller varan/tjänsten tagits i eget bruk. Enligt samma princip berättigar inköp till avdrag den månad under vilken inköpt vara eller tjänst har mottagits. Under räkenskapsperioden är det dock tillåtet att använda faktureringsprincipen, d.v.s. beskatta försäljningen och avdra inköpen den månad då fakturan skickas iväg eller anländer. Oberoende av vilket sätt som används löpande under året skall mervärdesskatteberäkningen rättas så att prestationsprincipen tillämpas under räkenskapsperiodens sista månad. Som exempel på undantag från huvudregeln kan nämnas förskottsbetalningar, vilka beaktas i mervärdesskatteberäkningen enligt kontantprincipen. Detta innebär att i de fall hela eller delar av köpesumman erlagts/erhållits i förskott innan varan eller tjänsten levererats skall mervärdesskatt på förskottsbetalningar beaktas den kalendermånad förskottet betalats eller erhållits. Likaså skall avdrag för importerad vara hänföras till den kalendermånad under vilken varan förtullats. Av förtullningsbeslutet samt tillhörande handlingar framgår enligt vilket datum förtullningen ägt rum och när avdraget alltså kan göras. Rättelseposter såsom rabatter och kreditförluster beaktas i mervärdesbeskattningen den månad de enligt god bokföringssed skall bokföras. Faktura Det finns specifika regler för vilka uppgifter som skall finnas med i en faktura och nya regler för detta trädde i kraft från och med 1.1.2004. Mervärdesskattelagen har därför ändrats via Lag om ändring av mervärdesskattelagen 325/2003. Gällande krav på hur en faktura skall se ut hänvisas till bl.a. skattestyrelsens information, www.vero.fi.

Bokföring och bokslut Enligt mervärdesskattelagstiftningen skall den skattskyldige upprätthålla sådan bokföring att beräkningen av mervärdesskatten utan svårighet framgår av denna och att uppgifterna för övervakningsanmälan kan härledas. Försäljning (och korrektivposter) enligt olika skattesatser kan därför med fördel bokföras på skilda konton. På motsvarande sätt kan inköp av varor och tjänster med olika skattesatser ha egna konton i kontoplanen. Ett annat sätt är att med hjälp av bokföringssystemets styrinformation särskilja den mervärdesskatt som skall betalas eller dras av skilt för varje skattesats. Mervärdesskatten kan bokföras enligt netto- eller bruttoprincipen eller en kombination av dessa. Då affärshändelserna bokförs är huvudregeln att den s.k. nettoprincipen skall tillämpas. Detta innebär att mervärdesskatten som ingår i en skattepliktig försäljningstransaktion genast, då händelsen bokförs, avskiljs från inkomsten och bokförs på ett skilt konto som en mervärdesskatteskuld. Då ett inköp bokförs avskiljs mervärdesskatten genast och bokförs på kontot som mervärdesskattefordran. Inkomstoch utgiftskontona i bokföringen kommer då att visa nettobelopp. Om däremot bruttoprincipen tillämpas bokförs försäljning och inköp till bruttobelopp, d.v.s. inklusive mervärdesskatt. I slutet av varje månad görs därefter en korrigering så att mervärdesskatten avskiljs och bokförs som en rättelsepost till försäljningsinkomsterna och inköpsutgifterna. Konton för rättelseposter till dessa inkomster och utgifter upptas i kontoplanen i samma grupp som huvudkontot. Skillnaden mellan försäljningens och inköpens mervärdesskatt bokförs således som en skuld eller fordran en gång per månad. Enligt Bokföringsnämndens anvisning skall differensen mellan mervärdesskatteskuld och fordran upptas i balansräkningen. Om differensen är en skuld upptas denna bland övriga kortfristiga skulder och om differensen är en fordran upptas den bland övriga kortfristiga fordringar. Detaljer över vad balansposten består av skall framgå av specifikationerna till bokslutet. LÖN OCH LÖNEBIKOSTNADER En arbetsgivare är skyldig att på den lön han utbetalar till sina anställda innehålla förskottsskatt. Skatt skall innehållas på totallönen (penninglön inklusive naturaförmånernas beskattningsvärde) för att senare redovisas vidare till myndigheterna. Förskottsinnehållningen skall inbetalas senast den 10 dagen i den månad som följer på löneutbetalningsmånaden, t ex skatt för januari månads lön skall inbetalas senast 10:de februari. En övervakningsanmälan lämnas till myndigheterna senast den 15 dagen varje månad.

Arbetsgivaren har förutom lönen även andra utgifter för sin personal. En del utgifter är lagstadgade lönebikostnader, såsom socialskyddsavgift, arbetspensionsförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, olycksfallsförsäkring och grupplivförsäkring. Dessa bildar tillsammans med penninglönen företagets personalkostnader i bokslutet. Socialskyddsavgiften inbetalas till myndigheterna samtidigt med förskottsinnehållningen. Övriga lönebikostnader betalas enligt räkning från t ex försäkringsbolag. Lönebikostnaderna beräknas som en viss procentsats på basis av totallönen. Information om storleken på de nu gällande arbetsgivaravgifterna kan man hitta på bland annat skatteförvaltningens hemsida http://www.vero.fi/. Arbetstagaren skall numera stå för en del av pensions- och arbetslöshetsförsäkringsavgifterna. Under år 2005 är arbetstagarens arbetspensionspremie 4,6 % och arbetstagarens arbetslöshetsförsäkring 0,5 % beräknad på basis av totallönen. Arbetstagarens andel jämte eventuell medlemsavgift till arbetsmarknadsorganisation avdras i samband med löneutbetalningen. Månatligen bokförs åtminstone penninglön, förskottsinnehållning, arbetstagarens andel av arbetspensionsförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen samt den utbetalda nettolönesumman. Därutöver bokförs även månatligen arbetsgivarens socialskyddsavgift. Naturaförmånernas beskattningsvärde bokförs normalt inte utan ingår endast i löneberäkningen. Arbetsgivarens övriga lönebikostnader kan bokföras månatligen eller i takt med att dessa inbetalas till t.ex. försäkringsbolaget. Betalningen baserar sig oftast på uppskattade löner varför en periodisering av lönebikostnaderna bör ske i slutet av perioden då de faktiska utbetalda lönerna är kända. Semester och semesterlön De flesta bestämmelser om arbetstagarnas rätt till semester finns i den allmänna semesterlagen. Specialbestämmelser gällande semestern kan även finnas i kollektivavtal. Arbetsgivare och arbetstagare kan även sinsemellan komma överens om semestervillkor, vilka för arbetstagaren är fördelaktigare än vad som bestäms i lagen. Nedan beskrivs i korthet vissa delar av den allmänna semesterlagens bestämmelser. Arbetstagaren intjänar sin semester på förhand under det s.k. semesterkvalifikationsåret. Detta är en 12 månaders period som börjar 1.4 och slutar 31.3. Semesterns omfattning beräknas utgående från hur lång tid man varit anställd under semesterkvalifikationsåret. Enligt semesterlagen intjänar arbetstagaren semesterdagar under varje kalendermånad som hon/han arbetat minst 14 arbetsdagar eller minst 35 timmar. Arbetstagarens arbetsavtal avgör enligt vilka principer semestern intjänas. Till de arbetsdagar som berättigar till semester räknas även bl. a. de dagar då arbetstagaren är på semester, är på sjukledighet (vissa begränsningar), eller har moderskaps-, faderskaps-, föräldraledighet. Om en arbetstagare den 31 mars har varit anställd mindre än ett år intjänar denna 2 semesterdagar/månad och om en arbetstagare den 31 mars har varit anställd minst ett år är antalet semesterdagar 2,5 semesterdagar/månad. Semestern hålls normalt under sommarsemesterperioden d.v.s. 2 maj - 30 september. Det finns sex semesterdagar i en vecka eftersom även lördagar räknas med. Undantag är bl. a.

självständighetsdagen, julafton, midsommarafton, påsklördag och första maj. De semesterdagar som överstiger 24 är s.k. vintersemester och hålls vanligen under annan tid, mellan två sommarsemesterperioder, d.v.s. 1.10-1.5. Semestern skall i första hand ges som semester i ledig tid, men i vissa fall kan man dock avvika från denna huvudregel. Den intjänade semester kan t ex ersättas i pengar exempelvis då ett arbetsförhållande upphör. Arbetstagaren har rätt till lön under semestern. Regler för hur semesterlönen skall beräknas finns huvudsakligen i semesterlagen, men specialbestämmelser kan även finnas i kollektivavtal. Semesterlönen beräknas på olika sätt beroende på anställningsvillkoren. Som exempel kan nämnas semesterlöneberäkning för anställda med månadslön, där man utgår från en s.k. medeldagslön. Denna beräknas genom att dividera månadslönen med 25 (d.v.s. 25 dagar/månad). Semesterlönen får man då genom att multiplicera antalet intjänade semesterdagar med medeldagslönen. Bl.a. Företagarna i Finland (Suomen Yrittäjät) ger information på sin hemsida om hur semesterlönen kan beräknas (se vidare http://www.yrittajat.fi/ ). Nära samband med semesterlönen har den s.k. semesterpremien eller semesterpenningen, vilken helt bygger på bestämmelser i kollektivavtalen. Denna utbetalas för så många semesterdagar som den anställda har rätt till med hänsyn till det föregående semesterkvalifikationsåret (1.4-31.3). Semesterpremien eller semesterpenningen är 50 % av semesterlönen. Arbetsgivaren bör ge en uträkning över semestern och den totala semesterersättningen åt arbetstagaren. I bokslutet bör intjänade semesterlöner och semesterpremier samt arbetsgivarens lönebikostnader periodiseras.