Helhetsbedömning av konsekvenserna av Österbottens landskapsplan Godkänd av landskapsfullmäktige 29.9.2008
SUUNNITTELUKESKUS OY 2
SUUNNITTELUKESKUS OY 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 UTGÅNGSPUNKTER FÖR KONSEKVENSBEDÖMNINGEN... 5 1.1 Allmänt... 5 1.2 Plandokumenten... 5 1.2.1 Plankartan... 6 1.2.2 Planbeskrivningen... 6 1.3 Delområden som skall bedömas... 6 1.4 Konsekvenser som skall bedömas... 6 1.5 Identifiering av centrala konsekvenser... 7 2 ALLMÄN UTVÄRDERING AV PLANERINGSPROCESSEN OCH INNEHÅLLET I LANDSKAPSPLANEN... 9 2.1 Förverkligandet av landskapsplanens centrala principer och mål... 9 2.1.1 Principer och mål som har ställts upp för landskapsplanen... 9 2.1.2 Beaktande av de riksomfattande målen för områdesanvändning... 10 2.1.3 Samordning av i planen angivna områdesreserveringar i gränszoner med de angränsande landskapen 12 2.1.3.1 Planläggningssituationen i de angränsande landskapen... 12 2.1.3.2 Allmänt om samordning... 12 2.1.3.3 Mellersta Österbottens landskapsplan... 13 2.1.3.4 Södra Österbottens landskapsplan... 13 2.1.3.5 Satakunta regionplan... 14 2.2 Förverkligande av mål i landskapsöversikten... 14 2.2.1 Delaktighet... 14 2.2.2 Konkurrenskraft... 15 2.2.3 Hållbar utveckling... 16 2.3 Förverkligande av mål i Västra Finlands miljöprogram... 16 2.3.1 Mål för Västra Finlands miljöprogram... 16 2.3.2 Återspegling av målen i landskapsplanen... 16 2.4 Planlösningens förhållande till regionplanen... 17 2.4.1 Region och samhällsstruktur... 17 2.4.2 Trafik... 17 2.4.3 Samhällsteknik... 17 2.4.4 Naturskydd, turism och rekreation... 18 2.4.5 Försvarsmaktens områden... 18 2.5 Allmän bedömning av planeringsprocessen... 18 3 LANDSKAPSPLANENS KONSEKVENSER... 19 3.1 Helhetskonsekvenser, temavis granskning... 19 3.1.1 Region och samhällsstruktur... 19 3.1.1.1 Regionstrukturmodeller... 19 3.1.1.2 Landskapsplaneförslagets regionstruktur... 19 3.1.1.3 Samhällsstrukturen... 20 3.1.2 Trafik... 20 3.1.2.1 Landsvägstrafik... 20 3.1.2.2 Spårtrafik... 21 3.1.2.3 Hamnar och sjötrafik... 22 3.1.2.4 Flygtrafik... 22 3.1.2.5 Kollektivtrafik... 23 3.1.2.6 Gång, cykel och mopedtrafik... 23
SUUNNITTELUKESKUS OY 4 3.1.2.7 Datakommunikation... 23 3.1.3 Samhällsteknik... 24 3.1.3.1 Vattenförsörjning... 24 3.1.3.2 Avfallshantering... 24 3.1.3.3 Energiförsörjning... 25 3.1.4 Naturresurser... 27 3.1.4.1 Grundvattenområden... 27 3.1.4.2 Marktäkt... 27 3.1.4.3 Energiförbrukning... 28 3.1.5 Turism och rekreation... 28 3.1.5.1 Rekreationsleder... 28 3.1.5.2 Rekreationsområden... 29 3.1.5.3 Turistområden... 29 3.1.6 Naturskydd... 29 3.1.7 Kulturmiljö... 29 3.1.7.1 Områden, miljöer och objekt som är viktiga på riks och regionalnivå... 29 3.1.8 Strandanvändning... 30 3.1.8.1 Strandzoner... 30 3.1.8.2 Strandbyggande i städerna... 30 3.1.8.3 Fast bebyggelse och fritidsbebyggelse... 30 3.1.8.4 Turistzoner... 30 3.1.9 Försvarsmaktens områden... 30 3.2 Samhällsekonomiska konsekvenser... 31 3.2.1 Region och samhällsstruktur... 32 3.2.2 Trafik och teknisk försörjning... 32 3.2.3 Vatten och marksubstanstillgångar... 35 3.2.4 Verksamhetsbetingelser för näringslivet... 36 3.2.4.1 Befolknings och arbetsplatsutveckling... 36 3.2.4.2 Handel och service... 37 3.2.4.3 Trafik... 38 3.2.4.4 Primärproduktion... 38 3.2.4.5 Miljö... 38 3.3 Sociala konsekvenser... 39 3.3.1 Befolkningsutveckling och samhällsstruktur... 39 3.3.2 Livsmiljö... 40 3.3.3 Trafik... 40 3.3.4 Infrastrukturprojekt... 41 3.3.5 Socialt kapital... 41 3.4 Kulturella konsekvenser... 41 3.4.1 Landskap... 42 3.4.2 Kulturarv... 42 3.4.3 Identitet, seder och bruk... 43 3.5 Konsekvenserna för nätverket Natura 2000... 43 3.6 Konsekvenserna för de angränsande landskapen... 45 3.6.1 Mellersta Österbottens landskap... 45 3.6.2 Södra Österbottens landskap... 45 3.6.3 Landskapet Satakunda... 45 4 RESPONS... 45
SUUNNITTELUKESKUS OY 5 KONSEKVENSBEDÖMNING AV ÖSTERBOTTENS LANDSKAPSPLAN 1 KONSEKVENSBEDÖMNINGENS UTGÅNGSPUNKTER 1.1 Allmänt Syftet med konsekvensbedömningen är att ge information som behövs för beslutsfattande. En grundläggande utgångspunkt vid konsekvensbedömningen är markanvändnings- och bygglagen och förordningen samt de mål och principer de anger för landskapsplanen. För mål och principer som markanvändnings- och bygglagen och förordningen anger för landskapsplanen se kapitel 2.1.1. Landskapsplanen ser till att de riksomfattande målen för områdesanvändning tas i beaktande på så sätt att genomförandet av målen främjas (MBL 24.2 ). I praktiken konkretiserar landskapsplanekartan de riksomfattande målen för områdesanvändning och förmedlar dem vidare till de lägre plannivåerna. För de riksomfattande målen för områdesanvändning se kapitel 2.1.2. Ytterligare en utgångspunkt för konsekvensbedömningen är den gällande regionplanen som landskapsplaneförslaget jämförs med i avsnitt 2.4. Landskapsöversikten fungerar som utgångspunkt för landskapsplanens utvecklingsbehov på lång sikt. För genomförandet av landskapsöversiktens mål se kapitel 2.2. Dimensionerna för bedömningen av landskapsplanens konsekvenser är: o en bra livsmiljö och o ekologiskt, o ekonomiskt och o socialt hållbar utveckling. Konsekvensbedömningen baserar sig på landskapsplaneförslaget och dess objektbeskrivningar, separata undersökningar och utredningar som anknyter till planförslaget, miljökonsekvensbeskrivningar som utarbetats i samband med större projekt och på allmän information om konsekvenser. Bedömningen är genomförd och konsekvenserna beskrivna ämnesområdesvis enligt innehållet i landskapsplanen. Konsekvensbedömningen utgår ifrån att de ärenden som presenterats i planförslaget genomförs. Målet för konsekvensbedömningen är att undersöka huruvida den i landskapsplaneförslaget angivna principen för markanvändning orsakar några förändringar eller om den bibehåller den nuvarande situationen, vilket kan ha positiva eller negativa konsekvenser för miljön. Plandokumenten är en konkret utgångspunkt för konsekvensbedömningen. Dokumentens tydlighet och kvalitet avgör hur smidigt den som utför bedömningen kan bekanta sig med planförslaget och komma underfund med dess innehåll och principer. 1.2 Plandokumenten Plandokumenten i landskapsplanen består av en plankarta med beteckningar och bestämmelser samt en planbeskrivning.
SUUNNITTELUKESKUS OY 6 1.2.1 Plankartan Enligt lagen (MBL 32 ) presenteras landskapsplanen på en karta i skalan 1:200 000. Plankartans läsbarhet påverkar förmedlingen av den information som anges i planen avsevärt Landskapsplanekartan är uppgjord i skala 1:100 000 och kartan presenteras i fyra delar. Planbestämmelsernas bilagor och temakartorna som presenteras i planbeskrivningen gör det lättare och tydligare att läsa och förstå både plankartan och planbeskrivningen. Beteckningarna i det granskade planförslaget till Österbottens landskapsplan är tydligare än i de tidigare framlagda versionerna. Planbeteckningarna har korrigerats och är nu likadana och lika stora på kartan och i förklaringarna till beteckningarna. Plankartans läsbarhet har således förbättrats och planens mål och konsekvenser åskådliggörs klart och tydligt. På grund av plankartans stora skala är baskartan mycket översiktlig, vilket också är motiverat utgående från styreffekten på plannivå. Beteckningarnas förhållande till omgivningen åskådliggörs på ett tillräckligt, men inte för detaljerat sätt. En komplettering av ortnamnen med namnen på de största öarna och vattendragen gör det betydligt lättare att använda kartan, speciellt när man i beskrivningstexten använder ortnamn som finns på kartan. 1.2.2 Planbeskrivningen Till landskapsplanen hör en planbeskrivning där man enligt MBL 10 presenterar en utredning om områdets förhållanden, utgångspunkter, mål, alternativ, redan färdigställda utredningar och konsekvensbedömning samt motiveringar för lösningarna. Planbeskrivningen är tydlig och det är lätt att hitta det man söker. Beskrivningens temakartor hjälper att gestalta plankartan och beteckningen trots skillnaden i skalan. 1.3 Delområden som skall bedömas Bedömningen är utförd temavis. De beteckningar i planen som innehåller konsekvenser gäller främst följande områden: 1) Vasaregionen 2) Jakobstadsregionen 3) Sydösterbotten 4) Älvdalarnas kulturmiljöer 5) Strandzonerna 1.4 Konsekvenser som skall bedömas Konsekvenserna i Österbottens landskapsplan har bedömts enligt 1 i markanvändnings- och byggförordningen. Medelbara och omedelbara konsekvenser som skall bedömas är: Konsekvenserna för - människornas levnadsförhållanden och livsmiljö - jord- och bergsmånen, vattnet, luften och klimatet - växt- och djurarterna, naturens mångfald och naturresurserna - region- och samhällsstrukturen, samhälls- och energiekonomin samt trafiken - stadsbilden, landskapet, kulturarvet och den bebyggda miljön
SUUNNITTELUKESKUS OY 7 Dessutom bedöms även konsekvenserna för förutsättningarna för näringslivet i landskapet. 1.5 Identifiering av centrala konsekvenser Nya planbeteckningar i landskapsplaneutkastet som inte finns med i regionplanen: Beteckningar för utvecklingsprinciper: - Värdefull geologisk formation (ge) - Objekt som ingår i UNESCO:s världsnaturarvslista (un) - Stadsutvecklingszon (kk-1 kk-4) - Zon för växelverkan mellan stad och landsbygd (kmk) - Vasa kvalitetskorridor (kk-5) - Utveckling av å- och älvdalarna (mk-1 mk-7) - Område med turistattraktioner (mv) - Datakommunikationsförbindelse (tl) - Förbindelsebehov för kraftledning (z) - Förbindelsebehov för stomvattenledning (v) - Förbindelsebehov för naturgasledning (k) - Förbindelsebehov för överföringsavlopp (jv) - Småbåtsled som är viktig för turismen - Vattenområde som lämpar sig för paddling - Banavsnitt som skall elektrifieras (e) - Ny kraftledning (z) - Förbindelsebehov för kraftöverföring (z) Beteckningar för områdenas särdrag: - Kulturhistoriskt värdefullt vägavsnitt eller rutt - Kulturhistoriskt betydande vägsträckning - Område som tillhör eller föreslagits höra till nätverket Natura 2000 - Område som är särskilt viktigt med tanke på naturens mångfald (luo)
SUUNNITTELUKESKUS OY 8 Beteckningar för områdesreserveringar med konsekvenser eller nya områdesreserveringar: - Område för tätortsfunktioner (A) - Bybeteckningar (by at, serviceby at-1, havsnära by at-2) - Områden för centrumfunktioner (C, c, ca) - Stor detaljhandelsenhet (km) - Område för service (p) - Industri- och lagerområde (T, t) - Rekreationsobjekt / turistattraktion - Motorsportbana (mu) - Område för avfallshantering / avfallscentral (EJ, ej) - Område för avfallshantering / område för avfall från energiförsörjning (ej-1) - Område för energiförsörjning (en) - Vattentäkt (et-v) - Samverkansområde för vatten- och marktäkt (eo-2) - Marktäktsområde (eo-3) - Bergtäktsområde (eo-4) - Avloppsreningsverk (et-j) - Terminal för landtrafik (LM) - Resecentrum - Anslutningsstation för kollektivtrafik - Område för vindkraftverk (tv) - Kraftledning (z) - Stomvattenledning (v) - Överföringsavlopp (jv) - Riktgivande friluftsled - Cykelled - Paddlingsled
SUUNNITTELUKESKUS OY 9 2 ALLMÄN UTVÄRDERING AV PLANERINGSPROCESSEN OCH INNEHÅLLET I LANDSKAPSPLANEN 2.1 Förverkligandet av landskapsplanens centrala principer och mål 2.1.1 Principer och mål som har ställts upp för landskapsplanen I markanvändnings- och bygglagens paragrafer 4, 25 och 28 anges målen för utarbetandet av landskapsplanen och kraven på planens innehåll. Österbottens landskapsplan uppfyller de allmänna principerna för en landskapsplan i enlighet med markanvändnings- och bygglagen. Landskapsplanen är en plan för områdesanvändningen i landskapet och den anger principerna för områdesanvändningen och samhällsstrukturen och områden som är nödvändiga med tanke på landskapets utveckling. I MBL 28 anges kraven på landskapsplanens innehåll. Enligt MBL 28 skall vid utarbetandet av landskapsplanen särskild vikt fästas vid: 1) att landskapets region- och samhällsstruktur blir ändamålsenlig, 2) att områdesanvändningen är ekologiskt hållbar, 3) att arrangemangen för trafik och teknisk försörjning är hållbara med tanke på miljö och ekonomi, 4) att vatten- och marksubstanstillgångarna används på ett hållbart sätt, 5) att verksamhetsbetingelser för näringslivet i landskapet ordnas, 6) att landskapet, naturvärdena och kulturarvet värnas, samt 7) att det finns tillräckligt med områden som lämpar sig för rekreation. I landskapsplanen anvisas landskapets regionstruktur som beaktar hela landskapet och samtidigt bidrar till att trygga landskapets betydelse på riksnivå. Områdesanvändningens ekologiska hållbarhet förverkligas genom att förtäta samhällsstrukturen och genom att utnyttja den befintliga strukturen. För trafikens del förverkligas en hållbar utveckling genom utveckling av kollektivtrafiken och banförbindelserna. Gällande trafik och teknisk försörjning är det fråga om både nya projekt och underhåll av befintliga strukturer, dvs. åtgärder som behövs för att trygga och utveckla den nuvarande strukturen. För de nya projektens del vore det viktigt att från fall till fall även utreda konsekvenserna av alternativa placeringslösningar och trafikformer. I landskapsplaneutkastet strävar man efter att främja en hållbar användning av vatten- och marksubstanstillgångarna. I landskapsplanen anvisas flera bergtäkter i olika delar av landskapet. De anvisade marktäkterna är främst koncentrerade till formationer utanför grundvattenområden. Endast ett område har i landskapsplaneförslaget anvisats som ett samverkansområde för vatten- och marktäkt. Landskapsplanen skapar förutsättningar för företagande, industri och mångsidigt näringsliv genom att anvisa attraktiva områden för service, industri- och lagerområden samt turism. Utvecklingen av trafikprojekt förbättrar också näringslivets verksamhetsmöjligheter och de internationella förbindelserna. I enlighet med kraven i MBL fäster landskapsplanen vikt vid att landskapet, naturvärdena och kulturarvet värnas. Utgående från plankartan är det svårt att övertygas om att det finns tillräckligt med områden som lämpar sig för rekreation i kustområdet. Detta beror delvis på att det är svårt att urskilja beteckningarna för turistattraktioner. Olika typer av leder stöder å andra sidan både rekrea-
SUUNNITTELUKESKUS OY 10 tion och turism. I planen har områden med turistattraktioner betecknats så att områdenas särdrag framhävs. Naturskyddsprogrammen och besluten som avses i naturvårdslagens (1096/1996) 7 och 77 samt besluten om inrättande av landskapsvårdsområden som avses i 32 har varit riktgivande vid utarbetandet av planen. Kravet att fästa vikt vid speciella behov som beror på förhållandena i landskapet framgår i landskapsplaneförslagets krav om att trygga den regionala typbilden av naturens succession i ett kustområde med landhöjning. Även t.ex. åarnas och älvarnas benägenhet att översvämmas har beaktats i planen. När planen utarbetas skall enligt markanvändnings- och bygglagen uppmärksamhet också fästas vid en ekonomisk områdesanvändning och vid att markägare eller andra rättsinnehavare inte orsakas oskäliga olägenheter (t.ex. leder). För friluftsledernas del föreskriver landskapsplaneförslagets planbestämmelser att en detaljerad planering och beteckning skall göras i samarbete med markägarna och myndigheterna. När planen utarbetas skall det klarläggas vem som skall förverkliga planen och vidta de åtgärder den förutsätter. I landskapsplaneförslaget ser man att genomförandet primärt sker genom generaloch detaljplanläggning samt myndigheternas planer och verksamhet. 2.1.2 Beaktande av de riksomfattande målen för områdesanvändning Statsrådet godkände de riksomfattande målen för områdesanvändning 30.11.2000. I markanvändnings- och bygglagen 24 definieras deras förhållande till den övriga markanvändningen: Vid planering på landskapsnivå och annan områdesplanering skall de riksomfattande målen för områdesanvändningen beaktas så att möjligheterna att uppnå dem främjas. Enligt MBL 25 : Vid planeringen på landskapsnivå beaktas de riksomfattande målen som samordnas med landskapets mål och de lokala målen för områdesanvändningen. Målet för landskapsplanen är att delge de riksomfattande målen för områdesanvändningen i form av en karta. De riksomfattande målen för områdesanvändning är indelade i följande underrubriker: 1) En fungerande regionstruktur 2) En enhetligare samhällsstruktur och kvalitet på livsmiljön 3) Kultur- och naturarv, rekreation i det fria och naturresurser 4) Fungerande förbindelsenät och energiförsörjning 5) Helheter av särskild betydelse som natur- och kulturmiljöer 1) En fungerande regionstruktur Enligt de riksomfattande målen för områdesanvändning skall man genom områdesanvändningen stöda en balanserad utveckling av regionstrukturen och förstärka näringslivets konkurrenskraft. Med områdesanvändningen främjas växelverkan mellan stad och landsbygd samt utvecklingen av bynätet. Landskapsplaneförslagets regionstruktur framhäver landskapscentrumet Vasa samt Jakobstad och stadsnätet i Sydösterbotten som regioncentrum. I regionstrukturen har man heller inte glömt bort byarna, utan de bildar en egen regionstruktur, ett bynät. I bybeteckningarna har byarnas särdrag (by, serviceby och havsnära by), som framhävs i bestämmelserna, beaktats. Bestämmelserna för bebyggelsens områdesbeteckningar samt beteckningarna för utvecklingsprinciper som gäller samhällsstrukturen är i landskapsplaneförslaget enhetliga med de riksomfattande målen för områdesanvändning. Speciellt en enhetligare samhällsstruktur, utnyttjande av befintlig samhällsstruktur och växelverkan mellan stad och landsbygd framgår tydligt av planen.
SUUNNITTELUKESKUS OY 11 2) En enhetligare samhällsstruktur och kvalitet på livsmiljön Enligt de riksomfattande målen för områdesanvändning främjas livsmiljöernas ändamålsenlighet och ekonomi genom att den befintliga samhällsstrukturen utnyttjas och genom att skapa en mera sammanhängande struktur i tätorterna. Till livsmiljöns kvalitet hör att minimera trafikbehovet, höja trafiksäkerheten, förbättra betingelserna för kollektivtrafiken och gång-, cykel- och mopedtrafiken samt förhindra miljöolägenheter. Till särskilda mål hör en välgrundad bedömning av befolkningsutvecklingen, att placera stora detaljhandelsenheter så att de stöder samhällsstrukturen, att utveckla näten för gång-, cykel- och mopedtrafik, att avfallshanteringen sker på ett ändamålsenligt sätt inom regionen och att trygga tillgången på friskt vatten av god kvalitet. I landskapsplaneförslaget stöder man sig på befintliga centrum samtidigt som man gör dem mera sammanhängande. Stora detaljhandelsenheter har placerats i närheten av Vasa centrum. Befolkningsutvecklingen, som planen baserar sig på, har presenterats i planförslagets beskrivning. Man har fäst vikt vid kollektivtrafikens utvecklingsmöjligheter i flera olika sammanhang. Att förbättra kollektivtrafikens verksamhetsbetingelser är en viktig strategi och målsättning för landskapet och det framhävs som viktigt för ett fungerande trafiksystem och för trafiksäkerheten. I planbeskrivningen betonas också verksamhetsbetingelserna för gång-, cykel- och mopedtrafik samt lederna som en del av trafiksystemet. På plankartan har man ändå inte anvisat leder för gång-, cykel- och mopedtrafik. Förhindrandet av miljöolägenheter har i nödvändig omfattning beaktats bl.a. genom att framhäva landskapsmässiga synpunkter, utvecklandet av funktionerna i åarnas och älvarnas avrinningsområden så att de belastar vattendragen mindre, krav på att vattenkvaliteten i åarna och älvarna förbättras, beaktande områden som är benägna att översvämmas, utnyttjande av den befintliga strukturen och krav på att landhöjningskustens särdrag beaktas. 3) Kultur- och naturarv, rekreation i det fria och naturresurser Enligt de riksomfattande målen för områdesanvändning bidrar man med hjälp av områdesanvändningen till att kulturarvet bevaras, att naturen används för rekreation och natur- och kulturturismen gynnas genom att förutsättningarna för mångbruk förbättras samt till en hållbar användning av naturresurserna. Som särskilda mål anges bl.a. mellankommunala rekreationsleder, nätverk av turistcentrum samt att bördiga och enhetliga åkrar inte tas i bruk för tätortsfunktioner. Målen för dimensioneringen av fritidsbebyggelsen är att trygga möjligheterna för att strandområden som är av betydelse på grund av deras naturvärde bevaras och att fritidsboendet upplevs som trivsamt. I landskapsplaneförslaget anvisas de områden som är värdefulla med tanke på kulturhistoria och landskapsvård. Dessa områden ingår ofta i beteckningarna för utvecklingsområden för turism och i utvecklingsbeteckningarna för å- och älvdalar. Planen uppmuntrar bildandet av nätverk av rekreationsområden och leder genom samarbete. Interkommunala rekreationsleder anvisas för hela landskapet och de förenas med grannlandskapens beteckningar för förbindelsebehov för gång-, cykel- och mopedtrafik (och ofta även med beteckningarna för behov av grönförbindelser). De i planförslaget anvisade beteckningarna för rekreationsområden och objektbeteckningarna förenas genom rekreationslederna. I planen anvisas endast stora rekreationsområden och rekreations-/turistattraktioner av regional betydelse. Avgränsningen är motiverad och främjar beaktandet och utvecklingen av de viktigaste områdena. De stora rekreationsområdena som fanns med i regionplanen har i landskapsplanen ändrats till skyddsområden som hör till nätverket Natura 2000. En hållbar rekreationsanvändning av skyddsområden främjas genom planbestämmelser, vilket också förbättrar bevarandet av områdenas skyddsvärden. Med planbestämmelser främjas också bildandet av ett nätverk av rekreations- och skyddsområden, vilket ökar möjligheterna för rekreationsanvändning och främjar turismen. Bevarandet av enhetliga åkrar anvisas i planen i beteckningen för område för växelverkan mellan stad och landsbygd som gäller Vasa och Kyroland. I utvecklingsbeteckningen för å- och älvdalarna rekommenderas en samordning av målen för landsbygdsnäringarna med målen för den fasta bosättningen och för fritidsbebyggelsen samt att kulturlandskapet beaktas. Eftersom kulturlandskapet
SUUNNITTELUKESKUS OY 12 i å- och älvdalarna till stor del är åkerlandskap, är också bevarandet av kulturvärdena till stor del beroende av att åkrarna bevaras. Planen tar inte ställning till dimensionering av fritidsbebyggelsen, men strandbyggandet styrs i strandzonerna, vilket på sätt och vis också styr fritidsbebyggelsens dimensionering. 4) Fungerande förbindelsenät och energiförsörjning Enligt de riksomfattande målen för områdesanvändning skall trafiksystemen utvecklas som helheter som betjänar såväl bosättning som näringsliv. I första hand utvecklas befintliga nätverk. För energiförsörjningens del tryggas behoven på riksnivå och möjligheterna att utnyttja förnybara energikällor gynnas. Särskild vikt skall fästas vid dragningen av kraftledningar som är av betydelse för den riksomfattande energiförsörjningen och att befintliga ledningsgator används i första hand. Särskild vikt skall också fästas vid vindkraft och naturgas. För trafikens del har man i Österbottens landskapsplaneförslag beaktat de riksomfattande målen för områdesanvändning: trafikförbindelserna har främst utvecklats genom utveckling av befintliga nätverk och de betjänar både bosättningen och näringslivet. För energiförsörjningens del har man beaktat vindkraften och förbindelsebehovet för naturgas. Vid dragningarna av kraftledningar har man strävat efter att utnyttja befintliga ledningsgator. 5) Helheter av särskild betydelse som natur- och kulturmiljöer Speciella omständigheter som gäller Österbotten i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändning är landhöjningskusten och skärgårdshavet. I planbestämmelserna betonas beaktandet av landhöjningskustens särdrag (stadsutvecklingszon, strandzon, havsnära by). Det vore bra att i beskrivningen förklara vad detta konkret innebär i noggrannare planering. Möjligheterna för naturturism och rekreation i skärgårdshavet framkommer inte tillräckligt tydligt i planen. 2.1.3 Samordning av i planen angivna områdesreserveringar i gränszoner med de angränsande landskapen 2.1.3.1 Planläggningssituationen i de angränsande landskapen Österbottens landskap angränsar till landskapen Mellersta Österbotten, Södra Österbotten och Satakunta. Etapp 1 av Mellersta Österbottens landskapsplan fastställdes av miljöministeriet 24.10.2003. Etapp 2 av Mellersta Österbottens landskapsplan godkändes av landskapsfullmäktige 22.11.2006 och har skickats till miljöministeriet för fastställande. I etapp 2 har man rett ut placeringen av stora detaljhandelsenheter samt områden för vindkraft och torvproduktion. Landskaps- och kulturobjekten samt fornminnena har också uppdaterats. Södra Österbottens landskapsplan fastställdes av miljöministeriet 23.5.2005. I Satakunda påbörjades landskapsplanläggningen i februari 2003 och som bäst är man i förslagsfasen. Den gällande regionplan 5 för Satakunda fastställdes av miljöministeriet 4.4.2001. 2.1.3.2 Allmänt om samordning En samordning av landskapsplanerna tillsammans med de angränsande landskapen gynnar alla parter. För kontinuerliga leder, trovärdig och jämlik värdering av områden samt genomförande av
SUUNNITTELUKESKUS OY 13 planerade funktioner, är det viktigt att det inte finns betydliga skillnader i närheten av gränserna och att synsätten går i samma riktning. I Österbottens landskapsplan har samordningen med de angränsande landskapens planer genomförts förutom några undantag. De planmässiga problemen gällande markanvändningen är synbara som diskontinuitet i beteckningarna i gränszonerna. Detta gäller beteckningar för leder som inte alls fortsätter på andra sidan gränsen samt områdesbeteckningar som tar slut på endera sidan av gränsen. Här är det troligtvis inte alltid fråga om en brist i den ifrågavarande landskapsplanen, utan det angränsande landskapet har annorlunda synsätt, tyngdpunkter eller behov. Det vore bra att i fortsättningen kontrollera möjligheterna för samordning gällande de beteckningar som anges i de följande kapitlen. 2.1.3.3 Mellersta Österbottens landskapsplan För Mellersta Österbottens landskapsplan gäller samordningen främst förbindelsebeteckningar. Friluftslederna fortsätter vanligtvis utan uppehåll över landskapsgränsen. Små diskontinuiteter som gäller leder finns i frilufts- och cykelleder väster om Karleby som inte fortsätter på Mellersta Österbottens sida av gränsen. Alla beteckningar för område med turistattraktioner i Österbottens landskapsplan och beteckningar för behov av grönförbindelse i Mellersta Österbotten tar slut vid landskapsgränsen. Här är det utan tvivel fråga om skillnader i vad man vill framhäva och hur, eftersom dessa områden i Österbotten är större och viktiga för turismen. Det finns även ett område som är värdefullt med tanke på kulturmiljön eller landskapsvården i Karleby skärgård i Mellersta Österbotten som inte fortsätter på Österbottens sida av gränsen. 2.1.3.4 Södra Österbottens landskapsplan I jämförelse med Mellersta Österbottens landskap har Österbottens landskap mycket mera gemensamma trafikförbindelser och å- och älvdalar med Södra Österbottens landskap. I närheten av gränsen finns det också flera tätorter, vars funktioner delvis sträcker sig till landskapsgränsen. I landskapsplaneförslaget fungerar förbindelserna för leder i allmänhet klanderfritt. Områden med turistattraktioner fortsätter utan uppehåll över landskapsgränserna. Landskapsplaneförslagets beteckning för utveckling av å- och älvdalarna fortsätter över gränsen i södra delen av regionen som en beteckning för utvecklingsområde för landsbygden. Områden som är värdefulla med tanke på kulturmiljön eller landskapsvården tar i Södra Österbotten slut vid landskapsgränsen och fortsätter inte längre på områden som hör till Österbottens landskapsplan. Detta gäller speciellt områden i de norra delarna av Södra Österbotten. Områden som ligger nordväst om Evijärvi i riktning mot Lappfors, västerut från Alahärmä mot Komossa och från Jurva mot Långåminne sträcker sig inte över landskapsgränsen till Österbotten. Det vore bra att kontrollera situationen beträffande avgränsningen av värdefulla kulturmiljöer och landskap i närheten av landskapsgränsen i de nämnda områdena. I södra delen av Södra Österbottens landskap ligger ett bergtäktsområde alldeles invid landskapsgränsen. På Österbottens sida av gränsen kan detta begränsa framtida funktioner. I Södra Österbotten finns relativt stora områden för torvproduktion som slutar vid landskapsgränsen. Dessa områden kan ha konsekvenser för landskapet, vattendragen och luftkvaliteten (damm) på Österbottens sida av gränsen och dessa konsekvenser borde beaktas vid planeringen av markanvändningen.
SUUNNITTELUKESKUS OY 14 Beträffande ytvattnen innehåller Södra Österbottens landskapsplan följande bestämmelser som gäller vissa vattendrag: Planeringsbestämmelse II: För varje enskilt avrinningsområde samt på lokalt plan skall vikt fästas vid att den ökning av totalbelastningen som torvproduktionen eventuellt ger upphov till inte riskerar vattendragens naturvärden (avrinningsområden i Kronoby å, Närpes å, Purmo å, Teuvanjoki och Niemisjoki). Planeringsbestämmelse III: Vid planeringen av torvproduktion skall man beträffande följande områden fästa vikt vid konsekvenserna för vattendragen så att totalbelastningen hålls på nuvarande nivå (avrinningsområden i Karvianjoki, Kyro älv, Lappo å och Esse å). Samtliga vattendrag rinner ut i havet via Österbottens landskap. Esse å är ett område som hör till nätverket Natura 2000 och det har i Österbottens landskapsplan försetts med beteckningen av, ytvattenområde som är värdefullt med tanke på vattenförsörjningen. Likaså har Kyro älv försetts med beteckningen av. 2.1.3.5 Satakunta regionplan I södra delen av Österbottens landskapsplan, på gränsen till Satakunda regionplan, gäller samordningen endast leder och förbindelsebehov. I Satakunda regionplan har man invid landskapsgränsen inte anvisat annat än vägförbindelser. På Österbottens sida av gränsen har man däremot anvisat en frilufts- och cykelled ända fram till gränsen och likaså har man anvisat förbindelsebehov för stomvattenledning och naturgasledning samt datakommunikationsförbindelse. Utarbetandet av Satakunda landskapsplan är också inne i förslagsfasen och markanvändning som sker i närheten av gränsen till Österbottens landskap kan alltså ännu samordnas. Det är dock högst troligt att de leder och förbindelsebehov som finns i närheten av gränsen och som har sin början på Österbottens sida också tas i beaktande i Satakunda landskapsplan. (Källa: landskapsarkitekt Sirkka Lehto, Satakuntaliitto.) 2.2 Förverkligande av mål i landskapsöversikten På vilket sätt möjliggör planen målen i landskapsöversikten? Vilka mål i landskapsöversikten kan främjas med hjälp av landskapsplanen? Österbottens landskapsöversikt 2020, Två språk, ett mål, behandlades i landskapsfullmäktige 24.3.2003. I landskapsöversikten har man som allmänna mål för landskapet till och med år 2020 ställt upp ekonomisk tillväxt och välfärd och som särskilda mål delaktighet, konkurrenskraft och hållbar utveckling. 2.2.1 Delaktighet Landskapsöversiktens mål delaktighet omfattar en god förvaltning, aktivt deltagande och ett högt socialt kapital. I en god förvaltning strävar man efter öppenhet i aktuella frågor och information om dem i ett så tidigt skede att det är möjligt att delta i behandlingen av ärendena och påverka slutresultatet. I landskapsplaneförslaget har öppenhet och deltagande genomförts i enlighet med markanvändnings- och bygglagen. Man har utarbetat ett program för deltagande och bedömning som har varit offentligt framlagd. Innan det har man informerat kommunerna om utarbetandet av planen på en s.k. kommunrunda. Landskapsplaneutkastet har under hösten 2004 varit på en presentations- och förhandlingsrunda, där planutkastet presenterades för kommunerna samtidigt som man arrangerade allmänna informationsmöten. Planutkastet var offentligt framlagt 23.8-24.9.2004. Myndigheterna och allmänheten
SUUNNITTELUKESKUS OY 15 ombads ge utlåtanden angående planutkastet och till dessa samt till inkomna anmärkningar utarbetades genmälen. Förändringar i planen gjordes enligt den respons man fick. Planförslaget har varit offentligt framlagt 16.1-15.2.2006 och 1.10-30.10.2007. 2.2.2 Konkurrenskraft Ett av målen i landskapsöversikten är ett levande Österbotten, levande stad och landsbygd. Det är viktigt att landsbygden som helhet utvecklas balanserat. Målet är att öka attraktionskraften i de ekonomiska regionerna Vasa och Jakobstad och samtidigt främja konkurrenskraften i hela landskapet. Växelverkan mellan stad och landsbygd skall ökas, bysamfundens utveckling skall stödjas genom regional samordning och byarnas detaljrika regionstruktur skall likaså stödjas. Vidare skall basnäringarnas lönsamhet och verksamhetsbetingelser tryggas. I landskapsplaneförslagets regionstruktur beaktas hela landskapet: tyngdpunktsområden är landskapets huvudstad Vasa, Jakobstad och Nykarleby i norr och städerna i Sydösterbotten i söder. I regionstrukturen framhävs särskilt stadsregionerna Vasa och Jakobstad. Områden för växelverkan mellan stad och landsbygd och byarnas egen regionstruktur bidrar till en jämn utveckling i regionen. Stödjandet av basnäringarna stöds av kravet på att bevara bördiga och enhetliga åkrar i områden för växelverkan mellan stad och landsbygd. Genom utvecklingsbeteckningen för å- och älvdalar strävar man också efter att trygga jordbrukets verksamhetsbetingelser. Enligt landskapsöversikten förutsätter landskapets goda förbindelser till den övriga världen att det är lätt att ta sig från och till landskapet och att trafik- och datakommunikationsförbindelserna är goda. I närheten av landsvägar, järnvägar och flygplatser skall man placera områden för industrins och näringslivets behov. Enligt landskapsöversikten skall man reservera mångsidiga boendealternativ i stads- och kommuncentrumen, i havs- och naturnära områden i närheten av befintlig bosättning, service och trafikförbindelser. Man skall dessutom värna om naturens och kulturens särdrag och möjliggöra deras användning för rekreation och turism. Även en mångsidig, konkurrenskraftig och miljövänlig energiförsörjning hör till målen. Enligt landskapsöversikten skall man vid planläggningen reservera områden för nya alternativa energiformer samt reservera områden i kust- och havsområden för byggande av vindkraftverk. Landskapsplaneförslaget möjliggör en utveckling av tvärtrafikförbindelser från Vasa i riktning mot Seinäjoki. Utvecklingsåtgärderna förbättrar den internationella Mittnorden-förbindelsen, som fungerar som genomfartsled från Ryssland till Norra Skandinavien och Atlanten. Landskapsplaneförslaget anvisar också nya leder som främjar trafikens smidighet eller förbindelsebehov för dylika leder, t.ex. Vasa omfartsväg, förbättring och elektrifiering av bansträckor, anslutningsstationer för kollektivtrafik och terminaler för landtrafik. Industriområden placeras i planförslaget enligt målen i landskapsöversikten i närheten av trafikleder och flygplatser. Planförslaget anvisar områden för bebyggelse i stads- och kommuncentrumen och på mera naturnära platser i byområden och i närheten av havsstranden. I planbestämmelserna anges ett krav på att byggandet skall placeras i närheten av befintlig bebyggelse och service samt befintliga trafikleder. Naturens och kulturens särdrag beaktas förutom i särskilda beteckningar även i utvecklingsbeteckningarna för å- och älvdalar. Landhöjningskusten och dess särdrag beaktas också i planbestämmelserna, likaså kulturhistoriskt värdefulla vägar, leder och vägsträckningar. Fungerande energiförsörjning är viktig för konkurrenskraften. Mångsidig energiförsörjning framhävs både i landskapsöversikten och i landskapsplanen. I planen anvisas områdesreserveringar för placering av vindkraftverk och för förbindelsebehov för naturgasledningar. Förnybara energi-
SUUNNITTELUKESKUS OY 16 former garanterar en balanserad utveckling av energiförsörjningen i framtiden särskilt om kraven på klimatförändring och miljö beaktas. 2.2.3 Hållbar utveckling Ett av målen i landskapsöversikten är att bevara och öka naturens mångfald samt att samtidigt beakta olika konsekvenser i användningen och skötseln av områdena för att uppnå balans i den hållbara utvecklingen. I den integrerade användningen av kustområdet beaktas ekonomin, samhället och naturen. I landskapsplaneförslaget anvisas områden för naturens mångfald samt för Natura- och övriga skyddsområden. I områdesanvändningen på kusten har man beaktat näringarna i området, den fasta bosättningen, fritidsbebyggelsen och naturens skyddsvärden. Dimensioneringen och byggandet av fritidsbebyggelse styrs i landskapsplanen i tre strandzoner. Zonerna styr fritidsbyggandet främst till mellan- och fastlandszonen och den fasta bosättningen till fastlandszonen i närheten av befintlig service och trafikförbindelser. Energiförsörjningens miljövänlighet beaktas i planförslaget så att förbindelsebehov för en naturgasledning och områden för vindkraft anvisas i förslaget. Gällande trafiken framhävs utvecklingen av kollektivtrafiken. Trafiken utvecklas främst genom att utnyttja befintliga strukturer. En noggrannare planering av de i planen angivna funktionerna med miljökonsekvenser kräver noggrannare konsekvensbedömningar. 2.3 Förverkligande av mål i Västra Finlands miljöprogram Västra Finlands miljöprogram är ett gemensamt program för landskapen Österbotten, Mellersta Österbotten och Södra Österbotten. 2.3.1 Mål för Västra Finlands miljöprogram Rapporten Västra Finlands miljöprogram fram till år 2006 anger som mål bl.a. ett övergripande kulturmiljöprogram, en mångsidig region- och samhällsstruktur, en minskning av olägenheter förorsakade av trafiken, en samordning av användningen av marksubstanser och grundvattentillgångar, att trygga en kontinuerlig tillgång till hushållsvatten av god kvalitet i alla förhållanden, att införliva industrin och energiproduktionen med den hållbara utvecklingen, att bevara den livskraftiga landsbygden, att skydda viktiga livsmiljöer i skogar och myrar, samarbete inom avfallshantering, att främja en mångsidig användning av vattendragen, att trygga naturens mångfald samt att planmässigt främja rekreationsanvändning och naturturism. 2.3.2 Återspegling av målen i landskapsplanen I landskapsplaneförslaget beaktas målen för Västra Finlands miljöprogram i det närmaste heltäckande. För kulturmiljöns del har områdena i å- och älvdalarna behandlats övergripande på så sätt att man har beaktat å- och älvdalarnas kultur- och landskapsvärden och utnyttjat dessa som attraktionskraft för turismen och vid dragningen av rekreationsleder. I region- och samhällsstrukturen beaktas både stad och landsbygd och deras område för växelverkan på ett mångsidigt sätt. I trafiken utnyttjas befintliga förbindelser så långt det går genom att utveckla dem. Utveckling av kollektivtrafiken framhävs också.
SUUNNITTELUKESKUS OY 17 För energiproduktionens del anvisas nya områden för vindkraftverk och för nya kraftledningar utnyttjas befintliga ledningsgator. Vid utvecklingsbeteckningen för å- och älvdalar fäster man vikt vid landsbygdens livskraft och vid utveckling av en egen regionstruktur för byarna. Rekreation och naturturism utvecklas i planen bl.a. genom många leder. Beteckningen för område med turistattraktioner gör det också möjligt att utveckla naturturismen. Ett hållbart utnyttjande av skyddsområden för turism och rekreation främjas genom planbeteckningar. 2.4 Planlösningens förhållande till regionplanen Landskapsplanen är en översiktligare plan än regionplanen. Det som klart och tydligt är nytt i landskapsplanen jämfört med regionplanen är utvecklingsbeteckningarna och beteckningar som gäller samhällsteknisk försörjning (avfallshantering, energiförsörjning och vattenförsörjning). I landskapsplanen betonas samhällsstrukturen, trafiken, energiförsörjningen och strandanvändningen. 2.4.1 Region- och samhällsstruktur Regionstrukturen i regionplanen är homogen och medför ingen hierarki inom landskapet i övriga hänseenden än omfattningen av beteckningen för tätortsfunktioner. Däremot är regionstrukturens hierarki i Österbottens landskapsplaneförslag mycket påfallande. Landskapets centrum och regioncentrumen förs fram klart och tydligt och hierarkin sträcker sig ända till bystrukturen. I förhållande till regionplanen förutsätter landskapsplaneförslaget tydligare att den befintliga samhällsstrukturen skall göras mera sammanhängande och också i övrigt skall befintliga strukturer utnyttjas (bl.a. vägar, friluftsleder, kraftledningar). Därför har också områden för tätortsfunktioner främst betecknats som befintliga, medan man i regionplanen även hade angett utvidgningsplaner för dem. Växelverkan mellan stad och landsbygd är en ny sak i landskapsplaneförslaget. 2.4.2 Trafik En nyhet som framhävs i landskapsplaneförslaget är utvecklingsmöjligheterna för kollektivtrafik. Nytt är också det att man betecknar datakommunikationsförbindelserna i landskapet och anknyter dem till det nationella och internationella nätverket. 2.4.3 Samhällsteknik Som en ny sak i landskapsplaneförslaget har man behandlat samhällsteknisk försörjning. Hit hör vattenförsörjning, avfallshantering och energiförsörjning. Man har i landskapsplaneförslaget angivit ledningar, objekt och förbindelsebehov som skall betecknas på riksnivå, landskapsnivå och regionnivå. Nya beteckningar som beskriver samhällsteknisk försörjning är: Beteckningar för utvecklingssätt - Förbindelsebehov för kraftledning - Förbindelsebehov för stomvattenledning - Förbindelsebehov för naturgasledning - Förbindelsebehov för överföringsavlopp Beteckningar för områdesreserveringar och objekt samt ledningsbeteckningar - Område för avfallshantering/avfallscentral - Område för avfallshantering/område för avfall från energiförsörjning - Område för energiförsörjning
SUUNNITTELUKESKUS OY 18 - Vattentäkt - Avloppsreningsverk - Område för vindkraftverk - Ny kraftledning - Kraftledning - Stomvattenledning - Överföringsavlopp 2.4.4 Naturskydd, turism och rekreation Naturskyddsområdena har i allmänhet utvidgats i landskapsplaneförslaget och dessutom har Natura-områden och Unescos världsnaturarvsobjekt tagits med. Samtidigt har kustområdets, och kanske ännu tydligare skärgårdsområdets, beteckningar för rekreationsområden minskats eller färre rekreationsområden angivits. Det minskade antalet rekreationsområden beror delvis på att lokala rekreationsområden inte har tagits med i planen. I regionplanen tas inte turismen upp på något sätt. I landskapsplaneförslaget framhävs turismen kraftigt i form av omfattande beteckningar för zoner med turistattraktioner. Småbåtslederna i skärgården har beaktats i båda planerna, men i landskapsplanen kompletteras vattenlederna med paddlingsleder. Rekreationslederna, d.v.s. cykelleder och riktgivande friluftsleder är överlag mer mångsidigt angivna och i större utsträckning i landskapsplaneförslaget. Även kulturhistoriskt värdefulla vägar och vägsträckningar finns med i ledsträckningarna. 2.4.5 Försvarsmaktens områden Försvarsmaktens områden som finns angivna i regionplanen har avlägsnats från landskapsplaneförslaget och ersatts med en ny objektbeteckning norr om Åminne i Malax. I framtiden kommer försvarsmaktens områden i landskapet att avskaffas p.g.a. förändringar i dess strategiska position. 2.5 Allmän bedömning av planeringsprocessen Den allmänna bedömningen av planens planeringsprocess omfattar en bedömning av samarbetet, myndighetsverksamheten, det offentliga framläggandet, utlåtande- och behandlingsprocessen samt uppföljningen. Om landskapsplaneprocessen föreskrivs i markanvändnings- och bygglagen: 6 Växelverkan och information om planen 62 Växelverkan när planer bereds 63 Program för deltagande och bedömning samt i markanvändnings- och byggförordningen: 8 Samarbete vid utarbetande av landskapsplan 11 Myndigheternas samråd 12 Offentligt framläggande av planförslag 13 Utlåtanden om planförslaget 14 Fastställande av landskapsplanen 15 Information till kommunerna Planeringsprocessen har framskridit i enlighet med markanvändnings- och bygglagen samt - förordningen. Angående Österbottens landskapsplan har man arrangerat ett samråd för myndigheter i enlighet med MBF 11. Landskapsplanens program för deltagande och bedömning har utarbetats (MBL 63) och det har varit offentligt framlagt 3.10-31.10.2000. Kommunerna har i enlighet med MBF 15 informerats om planen i september 2000 på en s.k. kommunrunda. I programmet för deltagande och bedömning ges i enlighet med MBL 62 information om utgångspunkterna för planeringen, om målen med planeringen och om eventuella alternativ.
SUUNNITTELUKESKUS OY 19 Planutkastet har varit offentligt framlagt 23.8-24.9.2004 och planförslaget 16.1-15.2.2006 (MBF 12), och på nytt 1.10.-30.10.2007 eftersom det har granskats utgående från den respons som har kommit in. Tidsmässigt har processen framskridit enligt tidtabellen som angivits i programmet för deltagande och bedömningen ända fram till beredningsfasen. Planutkastet och förslaget har färdigställts ca två år senare än planerat. Växelverkan har genomförts genom offentliga framlägganden och informationsmöten. 18 kommunmöten och 9 allmänna möten arrangerades om landskapsplaneförslagets första version och 7 kommunmöten och 6 allmänna möten hölls om det andra förslaget. Information om landskapsplanläggningen ges också på s webbsidor. De delaktiga har således tillgång till information hela tiden om de så vill. Responsen som inkommit under tiden för offentligt framläggande har samlats till tydligt disponerade helheter, där det är lätt att hitta olika synpunkter. 3 LANDSKAPSPLANENS KONSEKVENSER 3.1 Helhetskonsekvenser, temavis granskning 3.1.1 Region- och samhällsstruktur För landskapsplanens ändamål har man för de olika stadsregionerna utarbetat planer för regionstrukturerna, VASU gäller Vasaregionen, JASU gäller Jakobstadsregionen och SUSU gäller Sydösterbotten. Utgående från dessa tre stadsregioners scenarier har man vidareutvecklat jämförelser av regionstrukturmodellerna för hela landskapet. 3.1.1.1 Regionstrukturmodeller Det finns tre regionstrukturmodeller: polariserad regionstruktur, utvecklingsområde som regionstruktur och decentraliserad regionstruktur. Enligt jämförelserna kan den polariserade regionstrukturen bäst garantera regionens konkurrenskraft, även globalt. Å andra sidan kan den leda till ojämlikhet mellan människor och områden. I utvecklingsområdesmodellen betonas en regionalt jämn fördelning av funktioner, samarbete, bildande av nätverk och ekonomisk stabilitet som basnäringarna medför. Ekonomin är inte så konjunkturkänslig. Samhället är mera pluralistiskt. Den decentraliserade modellen framhäver ekologiska värden. I modellen minskar man på produktionen av varor och koncentrerar sig på sociala och kulturella värden. En extrem tillämpning av modellen kräver stora samhällsmässiga strukturförändringar, för att en rent ekologisk livsstil skulle bli allmänt accepterad. 3.1.1.2 Landskapsplaneförslagets regionstruktur Regionstrukturmodellen som valdes för landskapsplanen består av en sammanslagning av alla tre modeller som presenterats ovan. Sålunda beaktar den särdragen i landskapets olika delområden. Vid valet av modell har centrala faktorer varit sådana utvecklingsutsikter och synliga riktningar som bäst stöder den utveckling man vill uppnå. I modellen har både den nuvarande trenden och framtida möjligheter beaktats. Den polariserade modellen representeras av regioncentrumen: Vasa framhävs som landskapscentrum, Jakobstad
SUUNNITTELUKESKUS OY 20 fungerar som regioncentrum i norr och i söder utgör stadsnätet med tre städer i Sydösterbotten ett regioncentrum. På detta sätt försäkras landskapets betydelse på riksnivå och den ekonomiska konkurrenskraften likaså. Utvecklingsområdesmodellen representeras av området för växelverkan mellan stad och landsbygd och av Sydösterbottens stadsnät, där tre mindre städer söker förstärkning utav ömsesidigt samarbete. Också utvecklingsområdena för å- och älvdalarna och framhävandet av byarnas betydelse framhäver pluralism och basnäringarnas verksamhetsbetingelser i enlighet med utvecklingsområdesmodellen. Den decentraliserade modellen bidrar med möjligheten att utöver centrumen också kunna leva och bo på mindre orter, vilkas värde beaktas i planen och natur- och kulturdrag och möjligheter för turism. 3.1.1.3 Samhällsstrukturen En strävan efter en enhetlig samhällsstruktur i enlighet med de riksomfattande målen för områdesanvändning har klart och tydligt angivits i landskapsplaneförslaget. Genom beteckningarna för utvecklingsprinciper ges bestämmelser angående samhällsstrukturen som stärker kommun- och sekundärcentrumnätverket. Genom bestämmelserna strävar man också efter att styra byggandet så att det främjar en mera sammanhängande samhällsstruktur. Ett tydligt mål i planen är att stärka befintliga huvudcentrum och styra oplanerad glesbebyggelse till redan bebyggda områden och till områden med befintlig service. Detta är ekologiskt och det bevarar också värdefulla landskapsområden. Samtidigt förblir de befintliga tätorterna livskraftiga, servicen kan utvecklas och byggandet av kommunalteknik blir förmånligare än det är nu. Avsikten med målområden för stadsutveckling som anges i landskapsplanen är att framhäva betydelsen av vissa områden för regionstrukturen, ibland kanske på bekostnad av andra områden. För hela landskapet är det dock viktigt att vissa områden betonas och leder till att hela landskapets betydelse på riksnivå ökar. Planen styr byggandet på dessa områden så att samhällsstrukturen blir mera sammanhängande och kompletteras samtidigt som den tar varje enskilt områdes särdrag i beaktande. I landskapsplanen anges en zon för växelverkan mellan stad och landsbygd. Inom denna zon skall man enligt planen utnyttja den befintliga samhällsstrukturen och styra byggandet till områden i närheten av befintlig bosättning, service och trafikförbindelser. Denna planbeteckning ökar samarbetet mellan stad och landsbygd och genom att genomföra beteckningen får man en mera sammanhängande samhällsstruktur och bidrar till bevarandet av en levande landsbygd. Med beteckningen anvisas också en utvecklingszon mellan två städer, vars dragkraft baserar sig på goda trafikförbindelser. Det är ändå klart och tydligt ett landsbygdsaktigt område. Jämfört med regionplanen har man i landskapsplanen framhävt kravet på mera sammanhängande och tätare tätorter vid styrningen av ny bebyggelse. Klassificeringen av byarna (bynäten) stärker byarnas särdrag och framhäver de olika uppgifter de har och deras olika lägen i regionstrukturen. Utvecklingszonerna för å- och älvdalarna sporrar en jämlik utveckling av landskapet. De stärker invånarnas egen identitet genom att värdesätta varje områdes egna särdrag i det fysiska landskapet, kulturen och naturen. 3.1.2 Trafik 3.1.2.1 Landsvägstrafik I landskapsplanen anges förutom nya eller alternativa vägsträckningar också förbindelsebehov för vägar. Med nya vägsträckningar görs trafiken smidigare, tillgängligare och snabbare. Trafiksäkerheten förbättras också, olägenheterna som förorsakas av genomfartstrafiken minskar och trafikkostnaderna minskar också. Förbättringsplanerna för trafikförbindelser förbättrar samtidigt också förbindelserna utanför landskapet. Men när restiderna förkortas, vilket gör det lättare att färdas, ökar antalet resor, vilket samtidigt ökar trafikutsläppen och medför press inför en decentralisering