MELLERSTA ÖSTERBOTTENS OCH JAKOBSTADSOMRÅDETS RÄDDNINGSVERK

MELLERSTA ÖSTERBOTTENS OCH JAKOBSTADSOMRÅDETS RÄDDNINGSVERK BESLUT OM SERVICENIVÅN 2015 2018 Utkast

Innehåll 1 Allmänt... 2 1.1 Lagstiftning... 2 1.2 Mellersta Österbottens och Jakobstadsområdets räddningsverk... 3 1.3 Räddningsverkets förvaltning och organisation... 3 1.4 Beskrivning av räddningsområdet... 5 1.5 Prioriteringar och strategiska mål... 6 1.6 Processen för servicenivåbeslut... 8 2 Grunder för servicenivåbeslut... 9 2.1 Bedömning av pågående servicenivåperiod... 9 2.2 Bedömning av faror och risker... 10 2.2.1 Bestämmande av riskklasser... 11 2.2.2 Riskobjekt och bedömning av olyckrisker... 11 2.2.3 Utvecklingen av olycksriskerna, deras antal och orsaker... 12 3 Beslut om servicenivån... 13 3.1 Förebyggande av olyckor... 13 3.1.1 Räddningsväsendets styrning... 13 3.1.2 Räddningsväsendets upplysning och rådgivning... 14 3.1.3 Samarbete för att förebygga olyckor... 15 3.1.4 Brandutredning... 16 3.1.5 Tillsynsuppgifter... 17 3.1.6 Sotning... 18 3.2 Räddningsverksamhet... 19 3.2.1 Beredskap inför dagliga situationer... 20 3.2.1.1 Brandstationer, formationer, personal och utrustning. 20 3.2.1.2 Tillkallande och ledning av räddningsverksamhetens formationer... 24 3.2.1.3 Aktionsberedskapstid... 27 3.2.1.4 Räddningsdykningsverksamhet... 30 3.2.1.5 Varning av befolkningen... 32 3.2.2 Beredskap inför störningssituationer och storolyckor... 33 3.2.3 Beredskap inför undantagsförhållanden och befolkningsskydd. 35 3.3 Räddningsväsendets anvisningar och planer... 38 3.4 Oljebekämpning... 40 3.5 Övriga uppgifter... 40 3.5.1 Prehospital akutsjukvård... 40 3.5.2 Internationell verksamhet... 41 3.5.3 Stöd för beredskapsplanering... 41 4 Utvecklingsplan... 42 5 Uppföljning och bedömning av implementeringen av servicenivåbeslutet... 44 6 Ikraftträdande... 44 1

1 Allmänt 1.1 Lagstiftning Enligt 27 i räddningslagen ansvarar det lokala räddningsväsendet för räddningsväsendets servicenivå, för att räddningsverkets verksamhet och sotningstjänster ordnas på behörigt sätt och för andra uppgifter som åläggs det i lagen. Räddningsverket ska inom sitt område sörja för: 1) den styrning, upplysning och rådgivning inom räddningsväsendet som syftar till att förebygga eldsvådor och andra olyckor, ha beredskap att avvärja olyckor och ändamålsenlig verksamhet i olyckssituationer och tillbud och när följderna av olyckor begränsas, 2) räddningsväsendets tillsynsuppgifter, 3) varning av befolkningen vid tillbud och olyckor samt det larmsystem som behövs för detta, 4) uppgifter som hör till räddningsverksamheten. Utöver det som föreskrivs ovan har räddningsverket följande uppgifter: 1) det kan handha uppgifter i anknytning till den prehospitala akutsjukvården, om det lokala räddningsväsendet och en samkommun för ett sjukvårdsdistrikt i enlighet med 39 2 mom. i hälso- och sjukvårdslagen (1326/2010) kommit överens om att ordna denna vård i samarbete, 2) det ska stödja beredskapsplaneringen i en kommun som hör till räddningsområdet, om detta har överenskommits med kommunen, 3) det ska sörja för oljebekämpning och även andra uppgifter som ålagts det lokala räddningsväsendet i någon annan lag. Enligt 28 i räddningslagen ska räddningsväsendet ha en servicenivå som motsvarar de lokala behoven och olycksriskerna. När servicenivån bestäms ska också verksamheten under undantagsförhållanden beaktas. De uppgifter som räddningsverket ansvarar för enligt 27 2 mom. ska planeras och genomföras så att de kan skötas så effektivt och ändamålsenligt som möjligt och så att de åtgärder som olyckssituationer och tillbud kräver kan vidtas utan dröjsmål och effektivt. När förhållandena kräver det ska uppgifterna ställas i angelägenhetsordning. 2

Enligt 29 i räddningslagen beslutar det lokala räddningsväsendet om servicenivån efter att ha hört kommunerna. I beslutet ska det redogöras för vilka faror som finns i området, bedömas vilka risker de medför, fastställas verksamhetsmål och tillgängliga resurser samt servicen och servicenivån. Servicenivåbeslutet ska också innehålla en plan för utvecklande av servicenivån. Beslutet gäller en viss tid. 1.2 Mellersta Österbottens och Jakobstadsområdets räddningsverk Enligt räddningslagen ansvarar kommunerna gemensamt för räddningsväsendet på ett av statsrådet fastställt område (områdets räddningsväsen). Statsrådet har fastställt att följande städer och kommuner hör till Mellersta Österbottens räddningsområde: Städerna Kannus, Karleby och Jakobstad samt kommunerna Halso, Kaustby, Kronoby, Lestijärvi, Larsmo, Perho, Toholampi och Vetil. I samarbetsavtalet beslöt man att detta räddningsområde kallas Mellersta Österbottens och Jakobstadsområdets räddningsverk. 1.3 Räddningsverkets förvaltning och organisation Föreskrifter om den förvaltning och ekonomi som hör samman med räddningsväsendets tjänsteproduktion har fastställts i samarbetsavtalet som områdets kommuner har fattat beslut om. I räddningsverkets instruktion som är godkänd av Karleby stadsfullmäktige har ansvarsfördelningen mellan Karleby stad, som är centralort, och överkommunala räddningsnämnden, som representerar räddningsväsendets område, bestämts liksom också ansvarsfördelningen mellan räddningsnämnden och tjänsteinnehavarorganisationen. Beslut om ordnandet av räddningsverkets verksamhet har fattats i räddningsverkets verksamhetsstadga. Räddningsnämnden fattar beslut angående räddningsverkets verksamhetsstadga. Räddningsverkets förvaltning Ansvaret för förvaltning, ledning och verksamhet inom Mellersta Österbottens och Jakobstadsområdets räddningsverk fördelas mellan räddningsnämnden, centralorten Karleby stad och räddningsverkets tjänste- och befattningsinnehavarorganisation. Räddningsnämnden har ansvaret över räddningsväsendet. Karleby stad ansvarar för tjänsterna med anknytning till allmän förvaltning. Karleby stad tillhandahåller de tjänster som räddningsverket behöver inom ekonomi- och personalförvaltning samt datateknik och vid behov även jurist- och översättningstjänster. På tjänsteinnehavarnivån hör ansvaret för räddningsverkets förvaltning och ekonomi till räddningsdirektören. 3

Ansvarsfördelning KARLEBY STADSFULLMÄKTIGE - räddningsverkets budget - räddningsverkets instruktion KARLEBY STADSSTYRELSE - förslag för räddningsområdets kommuner i ärenden som rör samarbetsavtalet - förslag för stadsfullmäktige i räddningsväsendets ärenden - rätt att överta i kommunallagen avsedda ärenden som räddningsnämnden har fattat beslut i RÄDDNINGSNÄMNDEN - ansvar över områdets räddningsväsen RÄDDNINGSDIREKTÖREN - ansvar över verksamheten inom räddningsverket Räddningsverkets organisation Enligt räddningsverkets instruktion beslutar räddningsdirektören om verkets organisation enligt de riktlinjer som räddningsnämnden har slagit fast. För tjänsteinnehavarnivån fastställda rätten att fatta beslut som gäller organisationen gör det möjligt att reagera snabbt på behovet att utveckla organisationen på grund av förändring i lagstiftningen eller i verksamhetsmiljön. Utgångspunkten är att räddningsverket är en organisation indelad i avdelningar. Räddningsdirektören beslutar om avdelningarnas arbetsfördelning. Räddningsverkets personal består av tjänsteinnehavare som å tjänstens vägnar fungerar som räddningsmyndigheter, övriga tjänste- och befattningsinnehavare samt åtgärdsavlönade avtalsbrandmän. Räddningsnämnden fattar beslut om inrättandet och indragningen av tjänster och befattningar. Till räddningsverkets organisation hör även frivilliga och fabriksbrandkårer som har tecknat avtal med räddningsverket. Utövning av offentlig makt Räddningsnämnden ansvarar i egenskap av i räddningslagen avsedda kollegiala organ och myndighet för räddningsväsendets service på området och beslutar om servicenivån. Enligt räddningslagen är räddningsområdets räddningsmyndigheter, utöver räddningsväsendets behöriga kollegiala organ, räddningsområdets högsta tjänsteinnehavare och de tjänsteinnehavare som förordnats på området. Beslut om områdets andra räddningsmyndigheter fattas av räddningsnämnden. 4

1.4 Beskrivning av räddningsområdet Inom verksamhetsområdet för Mellersta Österbottens och Jakobstadsområdets räddningsverk bor ca 100 000 invånare. Områdets areal uppgår till 5962 km 2, varvid invånartätheten blir i genomsnitt 17 personer per kvadratkilometer. Invånartätheten varierar kommunvis från 2 (Lestijärvi) till 220 (Jakobstad) personer per kvadratkilometer. Räddningsområdet består av tre städer och åtta kommuner. Av områdets invånare har cirka en fjärdedel svenska som modersmål. Kraven på språkkunskaper varierar i räddningsområdets olika delar på så sätt att tjänsterna i en del av området ska produceras på båda språken. Största delen av området är finskspråkigt. Den riksomfattande flyttningsrörelsen, som sker från glesbygdsområden till tätorterna och vidare till tillväxtcentra, märks i befolkningsprognoserna. Räddningsområdet visar som helhet utflyttningsöverskott. Inom räddningsområdet finns över 80 000 byggnader varav antalet bostadsbyggnader är ca 25 000. Höga byggnaders andel av städernas bostadsbyggnadsbestånd ökar i samma takt som invånarantalet stiger. I kommunerna finns bosättningen i första hand i småhus. De största byggnaderna är offentliga byggnader, industribyggnader och byggnader som betjänar affärsverksamheten, såsom sjukhus, läroinrättningar, supermarketar, handelns centrallager samt storindustrins byggnader. I städerna finns en större andel av den totala våningsytan i stora byggnader än på landsorten. Riksvägarna 8, 13 och 28 går genom räddningsområdet. Vägsträckan Nykarleby Karleby Uleåborg är en viktig transportrutt för farliga ämnen. Dessutom transporteras betydande mängder brandfarliga vätskor samt oxiderande och frätande ämnen genom räddningsområdet. Den österbottniska tågbanan går via Kronoby, Karleby och Kannus. Det årliga antalet resenärer inom persontrafiken är på denna bansträcka i medeltal ca 1 miljon. Den österbottniska banan utgör huvudtransportsträckan i flera klasser av farliga ämnen. Dubbelspåret som nu byggs kommer att öka både resenärs- och godstrafiken. På räddningsväsendets område finns Karleby-Jakobstad flygplats. Den dagliga trafiken vid flygplatsen är mest inrikestrafik. Flygplatsen har en egen brandkår. Karleby Hamn är Finlands tredje största allmänna hamn och den främsta hamnen för utvinningsindustrin. Hamnen är en viktig aktör även för den ryska transitotrafiken. Också hamnen i Jakobstad är betydande nationellt sett och hör till de hamnar som importerar mest kemikalier. På räddningsområdets havsområden är persontrafiken omfattande i form av skärgårdskryssningar och fritidsbåtliv. Inom räddningsväsendets område finns flera industrianläggningar som enligt förordningen om industrikemikalier (59/1999) klassificeras som sådana att de förorsakar risk för storolyckor. På områdena för dessa industrianläggningar finns även aktiva industribrandkårer som har specialutrustning och specialkompetens med tanke på de risker som är förknippade med dessa anläggningar. I omedelbar närhet av hamnen ligger Karleby Storindustriområde (KIP) som är Nordeuropas största koncentration av oorganiska kemikalier. På området finns över 60 företag som sysselsätter ca 2 000 personer. I Karleby finns också ett av landets största importlagerområden för brandfarliga vätskor. I Jakobstad finns en stor industrianläggning för träförädling, till hamnen hörande kemikalielager och världens största biobränslekraftverk. I områdets övriga kommuner finns det flera pro- 5

duktionsanläggningar som hör till småindustri eller medelstor industri och enstaka mycket stora industrianläggningar, bl.a. produktionsanläggningar inom plast-, livsmedels- och träförädlingsindustrin. 1.5 Prioriteringar och strategiska mål En nationell strategi för räddningsväsendet bereds under inrikesministeriets ledning och justeras varje regeringsperiod eller när förändringar i verksamhetsmiljön kräver det. I strategin fastställs prioriterade områden och centrala verksamhetsrutiner med hjälp av vilka räddningsväsendet klarar framtida utmaningar. Prioriteringarna och de strategiska målsättningarna för räddningsverkets verksamhet härleds från nationellt definierade samt regionala särdrag. Ändrad verksamhetsmiljö, speciellt när det gäller samhällelig och ekonomisk utveckling, påverkar räddningsverksamheten på ett betydande sätt. Befolkningens åldersstruktur ändras snabbt i och med att livslängden ökar samtidigt som nativiteten fortsatt är låg. Antalet ensamboende äldre ökar, vilket innebär att risken för bränder och andra olyckor i hemmiljö ökar. Invandring påverkar även befolkningsstrukturen. Mängden utlänningar eller personer med utländsk bakgrund ökar. Genom arbetskraftsinvandring kan antalet personer i arbetsför ålder ökas. Denna kategori har börjat minska kraftigt efter år 2010. På grund av ålderstukturen minskar antalet personer i arbetsför ålder snabbare i Finland än i andra västländer. Ett hot i samband med invandringen är att det i vårt land kan bildas stora invandrargrupper med en svag social ställning vilka isolerar sig från det övriga samhället, och vilkas värderingar väsentligt avviker från ursprungsbefolkningens. Individualismen betonas i samhället. Betydelsen av ideella samfund, släkt, grannar samt traditionella värderingar och normer har stadigt minskat. En del människor söker sig värderingar från t.ex. extremrörelser eller den virtuella Internetvärlden. Att befolkning koncentreras till tillväxtcentra ställer utmaningar på säkerhetstjänsterna. Samtidigt bör man säkerställa servicen både i tillväxtcentra och i glest bebyggda områden. En snabb tillgänglighet av larmtjänster är centralt med tanke på säkerhets och trygghetskänsla. I glesbygdsområden kräver produktionen av dessa tjänster ett allt större samarbete mellan olika myndigheter och med olika organisationer. Att man säkerställer avtalsbrandkårernas verksamhet är centralt för att kunna sköta räddningsväsendets larmuppdrag. Enligt regeringsprogrammet utvecklas ett för landet heltäckande system för räddningsväsendet. Frivilliga och avtalsbrandkårer baserade på personal i bisyssla utgör en väsentlig del av detta system. Åldrande påverkar även avtalsbrandkårernas och den frivilliga räddningstjänstens verksamhet. Arrangerande av frivilligverksamhet försvåras i framtiden ifall det inte längre finns tillräckligt med unga människor på landsbygden. De ökade kraven i arbetslivet, och andra möjligheter till fritidsaktiviteter, kan minska deltagandet i frivillig brandkårsverksamhet. Individualism och därtill hörande nyttotänkande kan även utgöra en utmaning för frivilligorganisationerna. 6

Medelåldern på räddningsväsendets anställda i huvudsyssla stiger då pensionsåldern höjs. Enligt utredningar som gjorts inom ramen för ett projekt gällande räddningsverkens och -personalens kompetens, kan räddningsväsendets nödvändiga beredskap med tillhörande kompetens för rökdykning dock bevaras. Det utgör en utmaning för räddningsverken att kunna placera en åldrande personal i uppgifter som motsvarar dess kondition. Den ekonomiska tillväxten i Finland försvagas snabbt och nationalekonomin möter betydande utmaningar under de närmaste åren. Redan under den kommande regeringsperioden riktas kraftiga krav på besparingar och indragningar inom offentlig förvaltning. På grund av att befolkningen åldras, kräver social- och hälsovårdsväsendet mera resurser. Räddnings- och övriga säkerhetsväsenden har åtminstone väldigt svårt att kunna öka sina resurser. Samhället har under senare år blivit allt mer beroende av teknik och teknologi som drivs med elektricitet. Storskalig förstörelse orsakade av extrema naturfenomen och indirekta störningar på grund av dessa har orsakat räddningsverken rikligt med nya uppgifter samt nya utmaningar för att kunna säkerställa den egna verksamheten. Även i räddningsverkets beredskap bör ny teknik och taktik för krigsföring beaktas, t.ex. anfall på datanät och hybridkrigsföring, genom vilka räddningsverksamhet kan störas. Räddningsverksamhetens tjänster står i framtiden inför en stor utmaning: - behovet av tjänster ökar - uppdragen förutsätter större kunnande - befolkningen koncentreras och åldras vilket försvårar tillgången på avtalspersonal - räddningsverksamhetens funktionsförmåga och kraven i arbetslivet samt övriga möjligheter till fritidsaktiviteter påverkar tillgången på kontraktspersonal - En stigande medelålder bland personal i huvudsyssla utgör en utmaning när det gäller kompetens och förmågan att producera tjänster - det är verkligt svårt att kunna få en större budget för verksamheten - samhällets beroende av elektricitet och teknologi har avsevärt ökat Räddningsverkets prioriteringar under den tid beslutet om servicenivå är i kraft: - att säkra och vidareutveckla avtalspersonalen funktionsmöjligheter, - att vidare utöka beredskapen för räddningsverksamheten och öka tjänsternas kostnadseffektivitet, - att utveckla personalens kunnande, välmående på arbetsplatsen och kompetensen, - att utveckla räddningsverkets egen beredskap för störnings- och undantagstillstånd, - att förbättra boendetryggheten för åldrande personer samt - att stärka räddningsverkets roll vid samordning av olika aktörers egen beredskap. 7

1.6 Processen för servicenivåbeslut Beslut om servicenivån för Mellersta Österbottens och Jakobstadsområdets räddningsverk fattas av det överkommunala organet som ansvarar för områdets räddningsväsen, nämligen räddningsnämnden. Det av räddningsnämnden godkända nuvarande servicenivåbeslutet gäller till slutet av juni 2015, därför måste beslut om ett nytt servicenivåbeslut fattas senast 1.7.2015. Beredningen och godkännandet av servicenivåbeslutet framskrider enligt processen som beskrivs i bild 1. Sammanträde för räddningsverkets ledningsgrupp augusti 2014 Informationsmöte för kommunledningen september 2014 Beredning Utkastet till servicenivåbeslut godkänns, nämndebehandling februari 2015 Fortsatt beredning Hörande av kommuner, samarbetsgruppens respons, respons av arbetsgruppen för samarbetsbrandkårer mars 2015 Regionförvaltningsverkets utlåtande mars 2015 Godkännande av servicenivåbeslutet, nämndebehandling maj 2015 Regionförvaltningsverkets respons på servicenivåbeslutet Servicenivåbeslutet tas i bruk och beslutet läggs fram till påseende juli 2015 Bild 1. Processen för servicenivåbeslut. Räddningsverkets ledningsgrupp behandlade vid sitt möte den 28 augusti 2014 ansvaret och tidsfristen för beredningen av servicenivåbeslutet. Utgående från mötet beslutade räddningsdirektören räddningsverkets modell och tidsfrist för beredningen av servicenivåbeslutet. - Ett informationsmöte ordnas för kommunledningen - Avdelningscheferna ansvarar för beredningen av texterna inom de olika ansvarsområdena - Utkastet presenteras för räddningsnämnden och räddningsnämndens anvisningar skickas till kommunerna för utlåtande med förslaget till beslut om servicenivå - Förslaget till servicenivåbeslut finslipas - Ärendet behandlas i nämnden - Det nya servicenivåbeslutet träder i kraft från och med den 1 juli 2015 Servicenivåbeslutet behandlades av räddningsnämnden den 30 september 2014. Räddningsnämnden beslöt anteckna räddningsdirektörens beslut om ansvaret och tidsfristen för beredningen av det nya servicenivåbeslutet för kännedom. 8

2 Grunder för servicenivåbeslut Enligt 28 i räddningslagen ska räddningsväsendet ha en servicenivå som motsvarar de lokala behoven och olycksriskerna. När servicenivån bestäms ska också verksamheten under undantagsförhållanden beaktas. Servicenivåbeslutet ska basera sig på bedömning av den pågående servicenivåperioden, bedömning av hot och slutledningar baserade på utvecklingsplanen för föregående period. 2.1 Bedömning av pågående servicenivåperiod Förebyggande av olyckor Under pågående servicenivåperiod har ett program för den inre säkerheten varit i kraft. Avsnitten som berör räddningsväsendet är förbättrad säkerhet i vardagen och boendet. I anknytning till detta har vårt räddningsverk deltagit i ett samarbetsprojekt för att förbättra säkerheten bland äldre personer som bor hemma. Ett centralt tema i programmet för den inre säkerheten är dessutom förbättrad säkerhet i läroanstalterna. Räddningsverket har deltagit i utvecklingen och effektiveringen av läroanstalternas självständiga säkerhetstänkande genom att stödja räddningsplaneringen och -övningen. Projekten fortsätter och utvecklas under kommande servicenivåperiod. Utöver detta har man under pågående servicenivåbeslutsperiod effektiverat verksamheten för att förebygga olyckor genom omorganisering och genom att precisera personernas uppgiftsbeskrivningar samt genom att inrikta verksamheten på basis av bedömda risker. Tillsynsverksamhetens kvalitet och effektivitet har kunnat utvecklas genom att öka inspektionspersonalens specialisering och genom att ta i bruk en tillsynsplan. I tillsynen av bostadshus har egenkontroll tagits i bruk som en ny verksamhetsform. Vad gäller objekt som berörs av skyldigheten att göra upp en räddningsplan har handledningen och tillsynsverksamheten effektiverats genom att omarbeta anvisningar och praxis. Under servicenivåbeslutsperioden har de kvantitativa målen för tillsynsverksamhetens del årligen nåtts nästan helt. Säkerhetsinformationens kvalitet och effektivitet har utvecklats genom att förenhetliga verksamhetssätt, genom att utöka samarbetet med medier och genom att utvidga samarbetsnätverk för att sprida säkerhetsmedvetenheten. En ny verksamhetsform är att utnyttja sociala medier som kanal för säkerhetsinformation. Säkerhetsinformationens kvantitativa mål har nåtts under pågående servicenivåperiod. 9

Räddningsverksamhet Servicenivåns mål för räddningsverksamheten har i huvudsak nåtts väl. Aktionsberedskapstiderna ligger i riksomfattande jämförelse på hög nivå och ledningen av räddningsverksamheten samt anknytande lokaler, fordon och utrustning har utvecklats. Anskaffningen av fordon och utrustning har med några undantag förverkligats enligt det planerade tidsschemat. Det dagliga underhållet av räddningsmaterial har utvecklats med brandstationernas gemensamma brandredskapsskötare, och erfarenheterna har varit goda. Dessutom har det planmässiga underhållet av redskap utökats bl.a. med enhetliga underhållsanvisningar och underhållsavtal. Inom underhållsverksamheten finns fortfarande enskilda stationer som saknar resurser som enbart sysslar med underhåll, vilket för sin del skulle säkerställa aktionsberedskapen även under tjänstetid. Uppdateringen av brandkårsavtal har utvecklat avtalspersonalens verksamhetsförutsättningar på ett omfattande sätt och på basis av iakttagelser på ett lyckat sätt. Något som ännu borde utvecklas är rekryteringen av avtalspersonal till mindre stationer och tryggandet av grundutbildningens kontinuitet på hela området. Det har varit svårt att ordna med hälsokontroller för avtalspersonalen inom utsatt tid för att den ska bli duglig för räddningsverksamhet, vilket har försvårat testningar och också genomförandet av obligatoriska övningar. Styrkan under tjänstetid har i avtalsstationerna i enskilda fall varit utmanande för räddningsverksamheten. Målet att utveckla vattenräddningsverksamheten i brandstationerna i Karleby och Jakobstad från nivå II till nivå I har inte nåtts planenligt, eftersom det inte funnits tillräckligt med personal för grundutbildningen. 2.2 Bedömning av faror och risker Resurserna för räddningsverksamheten dimensioneras så att man med dem klarar av att agera effektivt vid olyckor. Bedömningen av hot samordnas med tillsynsplanen i tillämpliga delar. Hotbedömningen består av tre delar: 1) För att fastställa räddningsverksamhetens aktionsberedskap delas räddningsområdena in i riskklasser med hjälp av en regressionsmodell och de olyckor som definierar riskklassen. 2) Sådana olyckstyper och enskilda riskobjekt, händelser och allmänna tillställningar för vilka det behövs speciella arrangemang identifieras. 3) Utvecklingen av olycksriskerna, antalet olyckor och orsakerna följs upp och på basis av detta dras slutsatser om de åtgärder som behövs. Personalen, utrustningen, utbildningen, formationerna, ledningssystem, verksamhetsställen och aktionsberedskapstiden dimensioneras utgående från bedömda hot. 10

2.2.1 Bestämmande av riskklasser Som grund för bestämmande av riskklasserna används en risknivå som fastställts med en regressionsmodell. Regressionsmodellen grundar sig på invånarantal, våningsyta och deras samverkan. Regressionsmodellen har tagits fram utifrån faktiska byggnadsbränder. Med hjälp av modellen görs en prognos för risknivån i varje ruta på 1 km x 1 km. Riskklass I Risknivå 1 Riskklass II 0,25 Risknivå < 1 Riskklass III 0,1 Risknivå < 0,25 Riskklass IV Risknivå < 0,1 Utöver den risknivå som bestämts med regressionsmodellen bedömer räddningsverket de riskrutor i vilka medeltalet för de olyckor som definierar riskklassen är minst två per år under en femårsperiod. Räddningsverket kan på basis av bedömningen höja riskklassen för riskrutan enligt följande: En riskruta där det inträffat minst 10 olyckor som definierar riskklassen per år under en femårsperiod kan höjas till riskklass I En riskruta där det inträffat minst två men högst tio olyckor som definierar riskklassen per år under en femårsperiod kan höjas till riskklass II Risknivån och aktionsberedskapen kan variera beroende på tidpunkt på dygnet, veckodag och årstid. Om risknivån har bedömts med en regressionsmodell eller på basis av antalet olyckor som definierar riskklassen med beaktande av tidpunkt på dygnet, veckodag och årstid kan man tillämpa ovan nämnda riskklasser med de intervaller som använts vid bedömningen. Beslut: Räddningsväsendets indelning av riskområden på området upprätthålls i enlighet med inrikesministeriets planeringsriktlinjer för räddningsväsendets beredskap. 2.2.2 Riskobjekt och bedömning av olyckrisker Ett riskobjekt är ett sådant objekt där förhållandena eller den verksamhet som utövas ger upphov till en större person- eller brandsäkerhetsrisk eller miljörisk än vanligt eller ett objekt som är av central betydelse med tanke på tryggande av samhällets vitala funktioner. Vid bedömningen av riskobjekt bestäms olycksrisken, som består av sannolikheten för olyckor och eventuella följdverkningar av en olycka. På basis av bedömningen av olycksriskerna väljs de sätt på vilka riskerna hanteras. Dessa är i första hand att avlägsna risken, minska risken eller följdverkningarna av en olycka. Viktiga åtgärder är övervakning och eget förebyggande av olyckor vid riskobjekten samt begränsning av skador. 11

Viktiga åtgärder vid riskobjekten är övervakning och eget förebyggande av olyckor samt begränsning av skador. Det är ändamålsenligt att planera riskhanteringen så att aktionsberedskapen för räddningsverksamheten enligt servicenivåbeslutet kan få situationen under kontroll även vid riskobjekten. De föregripande åtgärder för att förebygga olyckor och begränsa skador och den egna beredskapen är väsentliga. Regressionsmodellen identifierar inte hot som orsakas av alla olyckstyper. Därför ska man vid beredskapsplaneringen särskilt analysera behoven vid sådana olyckstyper som kräver speciella arrangemang. Till exempel ska behoven vid vattenräddning, kemikaliebekämpning, räddning på hög höjd och när tung röjningsutrustning används planeras särskilt utifrån hoten. Beslut: Räddningsverket upprätthåller en förteckning över evenemang, offentliga tillställningar och riskobjekt som kräver specialarrangemang. Definieringen och uppdateringen av den specialutrustning som riskobjekten förutsätter av räddningsverket har fastställs för fordonens del i utvecklingsplanen för utrustning och för övrig utrustning i samband med behandlingen av den årliga budgeten. 2.2.3 Utvecklingen av olycksriskerna, deras antal och orsaker Räddningsverken ska följa upp utvecklingen av olycksriskerna, deras antal och orsaker. Om olycksriskerna eller antalet olyckor ökar märkbart och orsakerna bakom olyckorna tyder på brister i säkerhetsarrangemangen eller ett systematiskt fel i människornas beteende, är det skäl att i första hand försöka rätta till situationen med åtgärder som förebygger olyckor. Om det inte är möjligt att vidta åtgärder för att förebygga olyckor, ska räddningsväsendets aktionsberedskap förbättras. 12

3 Beslut om servicenivån 3.1 Förebyggande av olyckor Med förebyggande av olyckor avses åtgärder med hjälp av vilka sannolikheten för olyckor minskar och skador som föranleds av olyckor minskar. Enligt räddningslagen ska räddningsverket förebygga olyckor och inom sitt område sörja för styrning, upplysning och rådgivning, tillsynsuppgifter och brandutredning inom räddningsväsendet. I syftet att förebygga olyckor och upprätthålla säkerheten ska räddningsverket samarbeta med andra myndigheter och med sammanslutningar och invånare i området samt delta i lokalt och regionalt säkerhetsplaneringsarbete. Räddningsverket ska även följa hur olycksriskerna, antalet olyckor och olycksorsakerna utvecklas och utifrån de slutsatser som kan dras för sin del vidta åtgärder för att förebygga olyckor och vid behov göra framställningar till andra myndigheter och aktörer. Ordnandet av sotningstjänster har också ålagts områdets räddningsväsende. I kemikaliesäkerhetslagen finns också bestämmelser om vissa övervakningsuppdrag som ålagts räddningsmyndigheterna. I Mellersta Österbottens och Jakobstadsområdets räddningsverk ligger ansvaret för arbetet med förebyggande av olyckor på riskhanteringsavdelningen. Både riskhanteringsavdelningens och räddningsavdelningens personal sköter arbetet med förebyggandet av olyckor. Även den övriga personalen deltar i arbetet i den omfattning som deras arbetsuppgifter det förutsätter. Till riskhanteringsavdelningens centrala uppgifter hör - allmänna anvisningar i anknytning till förebyggande av olyckor, - räddningsväsendets tillsynsuppgifter, - planeringen och koordineringen av säkerhetsinformationen samt för sin del för genomförandet, - styrnings- och expertuppgifter vid markanvändning och byggande, - ordnandet av sotningsverksamheten, - brandutredningar samt - deltagande i det lokala säkerhetsarbetet. 3.1.1 Räddningsväsendets styrning Enligt 27 i räddningslagen ska räddningsverket inom sitt område sörja för styrning, upplysning och rådgivning inom räddningsväsendet som syftar till att förebygga eldsvådor och andra olyckor, ha beredskap att avvärja olyckor och ändamålsenlig verksamhet i olyckssituationer och tillbud och när följderna av olyckor begränsas. Styrning och rådgivning inriktas speciellt på fullgörandet av skyldigheterna i räddningslagens kapitel 2 och 3, på ärenden som anknyter till hanteringen och upplagringen av farliga kemikalier samt på ärenden som anknyter till säkerheten vid markanvändning och byggande. 13

I räddningslagens kapitel 2 ges allmänna bestämmelser som gäller medborgarna, såsom allmän handlingsskyldighet då eldsvåda har brutit ut eller då någon annan olycka har inträffat eller är överhängande, aktsamhetsplikt så att brandrisk eller risk för någon annan olycka samt skada undviks, försiktighet vid hantering av eld samt begränsningar och skyldigheter som gäller då öppen eld görs upp och för hygges- och halmbränning. I räddningslagens kapitel 3 fastställs skyldigheter för verksamhetsidkare samt byggnaders ägare och innehavare. Därtill anges räddningsmyndigheternas skyldigheter i anknytning till bedömningen av utrymningssäkerheten. Räddningslagens allmänna styrnings- och rådgivningsskyldighet förverkligas som en del av det dagliga förebyggandet av olyckor samt räddnings- och informationsverksamheten och omfattas av hela personalen. För den allmänna styrningen och rådgivningen har räddningsverket servicenummer under tjänstetid till olika sakkunniga på verksamhetsområdet. Utanför tjänstetid ger jourhavande brandmästare och annan räddningspersonal styrning och rådgivning vid behov. För styrning och rådgivning som gäller hantering och upplagring av farliga kemikalier, samt styrning och rådgivning i säkerhetsfrågor vid markanvändning och byggande och som kräver särskild expertis har tjänsteinnehavare skilt utsetts. Handledande säkerhetsinformation finns på räddningsverkets webbsidor och i sociala medier. Beslut: Den allmänna skyldigheten gällande handledning och rådgivning enligt räddningslagen förverkligas som en del av den dagliga verksamheten för att förhindra olyckor, i preventiv-, räddningsoch kommunikationsverksamhet, och samtlig personal deltar i denna verksamhet. Härtill finns handledande säkerhetsinformation tillgänglig på räddningsverkets webbsidor och i sociala medier. 3.1.2 Räddningsväsendets upplysning och rådgivning Räddningsverket sörjer inom sitt område för säkerhetsinformation inom räddningsväsendet som syftar till att förebygga eldsvådor och andra olyckor, ha beredskap att avvärja olyckor och ändamålsenlig verksamhet i olyckssituationer och tillbud och när följderna av olyckor begränsas. Säkerhetsinformationens centrala mål är att förebygga olyckor och att främja en god säkerhetskultur genom att påverka säkerhetsattityder, -kunskaper och -färdigheter. Enligt strategin för räddningsväsendets säkerhetsinformation väljs målgrupperna riskbaserat bland dem som enligt räddningslagen omfattas av beredskapsskyldigheten, med beaktande av livscykelmodellen och riksomfattande riktlinjer. På basis av detta har en säkerhetsinformationsplan uppgjorts för vårt område. 14

Det finns en rekommendation på riksnivå om den producerade servicens kvalitativa och kvantitativa nivå. Nivån har gradvis höjts från tidigare 10 procent till 20 procent av områdets befolkningsantal. För att kunna följa den riksomfattande rekommendationen krävs en väsentlig ökning av resurser inom upplysnings- och rådgivningsarbete. Inom säkerhetsinformation görs ändamålsenligt samarbete också med andra myndigheter samt med lokala och nationella aktörer. För upplysning som ålagts räddningsväsendet finns inga skilda personalresurser utan hela personalen deltar i upplysningen i den omfattning som deras uppgifter det förutsätter. Beslut: Inom räddningsverkets område förverkligas, i enlighet med den utarbetade säkerhetskommunikationsplanen, separat säkerhetsinformation till minst sex procent av områdets invånare, och fyra procent av områdets invånare får information och handledning i samband med övervakning. Genomförandet följs upp och utvärderas halvårsvis. 3.1.3 Samarbete för att förebygga olyckor Räddningsverket samarbetar med andra myndigheter samt med sammanslutningar och invånare i området samt deltar i lokalt och regionalt säkerhetsplaneringsarbete i syfte att förebygga olyckor och upprätthålla säkerheten. Räddningsmyndigheten deltar som sakkunnig i styrningen av markanvändningen och byggandet. I denna egenskap ger räddningsmyndigheten på begäran utlåtanden i anknytning till planläggning och behandling av bygglov, deltar vid behov i förhandlingar som gäller dessa samt styr planerare, byggare och andra i brand- och personsäkerhetsfrågor och i befolkningsskyddsfrågor. Räddningsmyndigheterna förrättar dessutom syner i anknytning till byggande i enlighet med principerna som ingår i tillsynsplanen (särskild brandsyn). Räddningsverket samarbetar med regionförvaltningsmyndigheterna i anknytning till tillsyn. Räddningsverket ger på begäran utlåtande till regionförvaltningsverket om person- och brandsäkerhetsarrangemangen i objekt som producerar social- och hälsovårdstjänster. Vid behov görs gemensamma inspektioner med arbetarskyddsmyndigheterna. Räddningsmyndigheten deltar i den periodiska kontrollen av kemikalieobjekt som görs av Säkerhets- och kemikalieverket TUKES. Räddningsverket får dessutom vid behov expertishjälp av TUKES i frågor som gäller dess bransch (bl.a. kemikalieövervakning, sprängämnen och fyrverkeripjäser, räddningsväsendets apparater, byggnadsprodukter, elsäkerhet, konsumentsäkerhet). Räddningsverket och Polisinrättningen i Österbotten samarbetar intensivt i förhandsplaneringen av omfattande publikevenemang och styr evenemangsarrangörernas räddnings- 15

/säkerhetsplanering samt gör vid behov före evenemangens början en kontroll av evenemanget (myndighetskontroll) i samarbete med andra myndigheter. Även i brandutredningar är samarbetet med polisen intensivt. Räddningsverket samarbetar med Vasa nödcentral i ärenden som anknyter till tillsynsverksamheten i huvudsak vad gäller brandlarms- och släckapparater som kopplats till nödcentralen. Inkoppling och bortkoppling av apparatur förutsätter räddningsmyndighetens godkännande. Räddningsmyndigheterna kan därtill vid behov av nödcentralen begära enskilda brandlarmsapparaters loggdata över månatlig testning för tillsynsverksamheten. Räddningsverket samarbetar med social- och hälsovårdsmyndigheterna i ärenden som anknyter till brandsäkerheten i hemmet. Räddningsverket behandlar de enligt 42 i räddningslagen gjorda anmälningarna om brister i brandsäkerheten som upptäckts samt ger vid behov handledning, rådgivning och utbildning. Räddningsverket gör dessutom vid behov förhandsinspektioner t.ex. i service- och stödbostäder. Centrala samarbetsmyndigheter utöver ovan nämnda är miljö- och hälsoskyddsmyndigheterna samt närings-, trafik- och miljöcentralen i Södra Österbotten. Beslut: Räddningsverket agerar i samarbete med övriga myndigheter samt organisationer och individer i området för att förhindra olyckor och upprätthålla säkerhet samt deltar i enlighet med nationella riktlinjer i det lokala och regionala säkerhetsplaneringsarbetet. Arbetsmetoderna för förhindrande av olyckor och utvärderingen av effektiviteten utvecklas i samarbetet med övriga räddningsverk och samarbetsmyndigheter, med målsättningen att bättre kunna utnyttja resultaten av utvecklingsarbetet för att förhindra olyckor. 3.1.4 Brandutredning Enligt räddningslagen ska räddningsverket utföra brandutredning. Syftet med brandutredningen är att öka brandsäkerheten, att förebygga olyckor och tillbud samt att begränsa skador som eldsvådor föranleder. Skillnaden mellan polisens rättsliga utredning av brandorsaken och räddningsverkets brandutredning är den, att i brandutredningen behandlas inte det eventuella ansvaret för olyckan eller skadeersättningsskyldigheten, utan man strävar efter att utreda händelseförloppet ur förebyggande synvinkel. Om det finns orsak att misstänka att eldsvådan eller olyckan anknyter till brott ska räddningsmyndigheten underrätta polisen. Räddningsväsendet har tillgång till den nationella olycksdatabasen PRONTO i vilken alla brandkårens uppdrag införs. Dessutom utreder och rapporterar räddningsväsendet mera detaljerat om eldsvådor som lett till död eller allvarlig skada eller som förorsakat omfattande egendoms- eller miljöskador. Olycksfallsutredningarna har gjorts i gott samarbete med polisinrättningen i Österbotten. 16

Utöver räddningsväsendet gör Olycksutredningscentralen, inrikesministeriet och Säkerhets- och kemikalieverket säkerhetsutredningar i anknytning till storolyckor och tillbud till storolyckor. Vid räddningsverket sköter fem tjänsteinnehavare olycksfallsutredningar vid sidan av sina andra arbetsuppgifter. Beslut: Man utreder de bränder där människor dött eller skadats allvarligt samt de bränder där strukturella brister har försvårat räddningsarbetet eller lett till att branden har spridit sig. Man deltar även i mån av möjlighet i nationella temautredningar. Räddningsverket följer upp utvecklingen av antalet hotande olyckor och inträffade olyckor samt orsakerna till dem, samt vidtar på basis av gjorda slutledningar för sin del åtgärder för att förhindra olyckor samt för att förbereda sig för dem, samt gör vid behov förslag till andra myndigheter och organisationer. 3.1.5 Tillsynsuppgifter För fullgörande av i räddningslagen fastställda tillsynsuppgifter förrättar räddningsverket i enlighet med den årligen justerade tillsynsplanen brandsyner och vidtar andra åtgärder som tillsynsuppgiften förutsätter. I tillsynsplanen anges principerna, intervallerna och deras grunder för den regelbundna tillsynen (allmän brandsyn och egenkontroll). I tillsynsplanen redogörs också för principerna för oregelbunden tillsyn, dokumentkontroll, myndighetssamarbete och tillsyn med stöd av kemikaliesäkerhetslagen. Vad gäller bostads- och fritidshus är utgångspunkten för riskbedömningen i första hand risken för personskador. Vad gäller företag och inrättningar är utgångspunkten för riskbedömningen risken för egendomsskador, men på basis av användningssättet beaktas vid behov även riskerna för personskador samt risken för miljö- och kulturella värden. Tillsynens primära syfte är att styra, ge råd och handleda i upprätthållandet och utvecklingen av brand- och personsäkerheten samt till nödvändiga delar att övervaka att de regler följs, som ålagts räddningsmyndigheterna, och på detta sätt för sin del minska sannolikheten för olyckor och begränsa skador som en eventuell olycka medför. I tillsynsverksamheten görs samarbete med kommunernas och statsförvaltningens myndigheter och andra aktörer. För att tillsynsmålen ska nås anses i allmänhet att den längsta tiden mellan förrättandet av periodisk brandsyn och annan regelbunden tillsyn är högst 60 månader. Vad gäller objekt med låg risknivå kan intervallen dock vara upp till 120 månader. 17

Tillsyn enligt kemikaliesäkerhetslagen Utöver de uppgifter som ges på basis av räddningslagstiftning bestäms om räddningsmyndigheternas uppgifter på basis av kemikaliesäkerhetslagen. Branschens lagstiftning har reviderats i väsentlig grad de senaste åren och de senaste ändringarna trädde i kraft 1.1.2013. Räddningsmyndigheten har ålagts uppgiften som tillsynsmyndighet i ärenden som gäller liten industriell hantering och upplagring av kemikalier, installation av oljeeldningsaggregat, inspektion av underjordiska oljebehållare samt butikslager och försäljningsställen för pyrotekniska produkter. Räddningsmyndigheten har dessutom rätt att utfärda sådana allmänna föreskrifter om användningen av fyrverkeripjäser vilka föranleds av lokala förhållanden och gäller ett räddningsområde eller en del av det, samt i enskilda fall ställa för användningen nödvändiga villkor eller förbjuda användningen av fyrverkeripjäser, om den medför särskild fara. Omfattande hantering och upplagring av farliga kemikalier övervakas av Säkerhets- och kemikalieverket TUKES. Räddningsverket deltar i TUKES inspektioner i mån av möjlighet och ger på begäran utlåtanden till TUKES. Räddningsmyndigheten har som uppgift att för sin del på basis av ovan nämnd lagstiftning övervaka att hanteringen och upplagringen av farliga kemikalier på räddningsverkets verksamhetsområde är tryggt för människor, miljön och egendomen. Beslut: De objekt som ska genomgå brandsyn samt övriga övervakningsåtgärder definieras i tillsynsplanen i enlighet med räddnings- och kemikaliesäkerhetslagarna utgående från lokala förhållanden samt de risker som förekommer på området. För att kunna genomföra tillsynsverksamheten upprätthålls vid räddningsverket en tillräcklig och ändamålsenlig organisation så att tillsynsverksamheten kan genomföras i enlighet med lagstadgade krav på ett kvalitativt, regelbundet och effektivt sätt. 3.1.6 Sotning Om ordnandet av sotning bestäms i grundlagen. Enligt 59 i räddningslagen beslutar det lokala räddningsväsendet hur sotningstjänsterna ska ordnas i dess område. I beslutet om ordnandet av sotningen kan räddningsväsendet inom sitt område eller i en del av det: 1) producera sotningstjänsterna som räddningsverkets eget arbete, 2) skaffa sotningstjänsterna av en annan tjänsteproducent, eller 3) tillåta att ägaren eller innehavaren av en byggnad ingår avtal om sotning med en tjänsteproducent. På vårt räddningsområde produceras sotningstjänsterna i enlighet med punkt 2 i räddningsnämndens beslut enligt ett system med distriktssotning. 18

Räddningsverket upprätthåller en ändamålsenlig indelning i sotningsdistrikt och sörjer för att det i varje sotningsdistrikt finns tillgång till sotningstjänster i enlighet med bestämmelserna i räddningslagen. Man följer upp och övervakar med hjälp av distriktssotarnas rapporter i enlighet med avtalen om sotningstjänster att avtalen om sotningstjänster iakttas och att sotningstjänsterna genomförs. Dessutom görs detta också i samband med brandinspektioner och via kundrespons. Räddningsverket vidtar vid behov åtgärder för att få sotningstjänsterna avtalsenliga eller för att avsluta avtalet. I övervakningen beaktas beställaransvarslagen. De av sotaren till räddningsverket i enlighet med räddningslagen tillställda anmälningarna om brister behandlas enligt tillsynsplanen. Beslut: Räddningsområdet utnyttjar ett system med distriktssotning. Indelningen i sotningsdistrikt eller sättet att ordna sotningstjänster kan under servicenivåbeslutets giltighetstid vid behov ändras genom räddningsnämndens separata beslut. 3.2 Räddningsverksamhet Räddningsverket ansvarar för de uppgifter som hör till räddningsverksamheten när en eldsvåda, någon annan olycka eller risk för en eldsvåda eller olycka kräver skyndsamma åtgärder för att skydda eller rädda människors liv eller hälsa, egendom eller miljö och åtgärderna inte kan vidtas på egen hand av den som drabbats av olyckan eller risken för den eller inte ankommer på någon annan myndighet eller organisation. Enligt 32 i räddningslagen hör det till räddningsverksamheten att: 1) ta emot larm, 2) varna befolkningen, 3) avvärja överhängande olyckor, 4) skydda och rädda offer för olyckor samt människor, miljö och egendom som är i fara, 5) släcka eldsvådor och begränsa skador, 6) ha hand om ledning, kommunikation, underhåll och andra stödfunktioner i anslutning till de uppgifter som nämns i 1 5 punkten. 19

Räddningsväsendet i området ska förbereda sig på att sköta sina uppgifter: - i dagliga situationer - i störningssituationer under normala förhållanden - i undantagsförhållanden - i befolkningsskyddssituationer Detta förutsätter planering och beredskapsplanering av ledningsarrangemang, räddningsväsendets formationer och samarbete samt beredskap och säkerställande av den egna verksamheten. 3.2.1 Beredskap inför dagliga situationer I planeringen av räddningsverksamhetens servicenivå har en nationell anvisning för planering av räddningsväsendets aktionsberedskap använts. Räddningsverksamhetens uppgift är att producera tjänster i enlighet med räddningslagen i alla förhållanden. Räddningsverksamhetstjänster produceras både med personalen i huvudsyssla och med avtalspersonal. Behöriga avtal har tecknats med avtalsbrandkårer, och på så sätt tryggas både serviceproduktionen och avtalsbrandkårens livskraft. Räddningsväsendets uppgift är att då olycka hotar eller redan har inträffat att producera brådskande hjälp fortast möjligt så att konsekvenserna av olyckan blir så små som möjligt. För att bedöma nådda resultat följer räddningsverket med den första enhetens och räddningsverksamhetens aktionsberedskapstid. Räddningsväsendets område har som uppgift att i sitt servicenivåbeslut besluta om ordnandet av räddningsverksamheten och om inledandet av räddningsverksamheten. Räddningsverksamhetens funktionsförmåga utgår från ständig beredskap och ett fungerande brandstationsnätverk med personal och utrustning. På basis av räddningsverksamhetens uppgifter är det ändamålsenligt att beredskapen består av så korrekta formationer som möjligt för att kunna klara av räddningsuppdrag av olika typer. Vid omfattande olyckor bildar räddningsenheterna räddningsplutoner, av vilka på motsvarande sätt bildas räddningskompanier och en räddningssammanslutning vid storolyckor. 3.2.1.1 Brandstationer, formationer, personal och utrustning Brandstationer Brandstationernas antal och läge har en central betydelse för aktionsberedskapstider. Räddningsområdet har sammanlagt 20 brandstationer med aktionsberedskap som upprätthålls. Brandstationerna finns i kommuncentrer eller i andra tätorter på så sätt att riskobjekten i omgivningen nås bra. Placeringen av brandstationer har tidigare utgått från en kommuncentrerad verksamhetsmodell där varje kommun har svarat för räddningsväsendet på det egna området. Om kommuncentrer eller andra tätorter som har koncentrationer av riskområden, vilka dimensionerar räddningsverksamheten, är tillräckligt nära varandra, kan en gemensam brandstation i vissa fall betjäna båda kommunerna/tätorterna t.o.m. effektivare än två separata brandstationer. 20

Formationer Räddningsverkets formationer samlas på basis av uppgiftens omfattning och natur från områdets brandstationer och från angränsande räddningsområden. Målet för varje station är att kunna bilda en räddningsgrupp. Vid bildandet av en räddningspluton utgår man från två brandstationers personal och utrustning, som vid behov kompletteras av specialutrustning. För ledningsfunktionen larmas räddningsverkets befäl, både de som är i beredskap och de som är lediga. Syftet med detta är att säkerställa att den närmaste befälsmyndigheten fås till platsen. Ett räddningskompani består i huvudsak av personal som larmas från sex brandstationer. För ledningsfunktionen larmas räddningsverkets hela befäl, både de som är i beredskap och de som är lediga. Räddningspersonalens utbildning och funktionsförmåga Enligt räddningslagen bör områdets räddningsväsen för sin del sörja för utbildningen av räddningsväsendets personal. Ansvaret över räddningsväsendets grundutbildning ligger enligt gällande lagstiftning delvis hos staten och delvis hos det regionala räddningsväsendet. Arbetsfördelningen mellan staten och räddningsområdet är i praktiken sådan att staten sörjer för yrkesutbildningen för de anställda i huvudsyssla och räddningsväsendet för yrkesutbildningen av de anställda i bisyssla. När det gäller den interna utbildningen av räddningsverkets ordinarie personal och personal i bisyssla är däremot räddningsverket ensamt ansvarigt för utbildningen. Räddningsverket kan också köpa utbildningstjänster för sin personal t.ex. av Räddningsinstitutet eller av organisationer inom branschen. För att säkerställa kompetensen och arbetssäkerheten ska i grundutbildningen inlärda färdigheter regelbundet tränas, nya kunskaper inhämtas och behörigheten upprätthållas. Upprätthållandet och utvecklingen av dessa kunskaper och färdigheter sker i första hand i övningar och utbildning som ordnas av räddningsverket i enlighet med utbildningsplanen. Vid behov köps utbildning av andra organisationer eller ordnas i samarbete. Personalen som deltar i räddningsverksamheten ska uppfylla minimikraven för behörighet inom räddningsverksamhet enligt vad som föreskrivs särskilt. Räddningsutrustning och fordon Räddningsverksamhetens resultat förutsätter att utrustningen som används är ändamålsenlig med tanke på riskerna. För att säkerställa en effektiv räddningsverksamhet och arbetssäkerhet krävs för ändamålet lämplig, kompatibel och funktionssäker utrustning och fordon. 21

Släckbilar Utrustningen i släckbilar omfattar skyddsutrustning, material för släcknings- och räddningsarbete, rökdykning, ytbärgning, första hjälpen, bekämpning av oljeskador och losstagning av fastklämda trafikolycksoffer. I släckningsbilen finns kommunikations- och ledningsredskap som behövs av räddningsgruppen och dess ledare. Alla släckningsbilar ska dessutom ha sådan utrustning som behövs för de inledande åtgärderna vid olyckor med farliga ämnen och även redskap som behövs vid kemikaliedykning. En släckbils maximala brukstid är ca 25 år. Tankbilar Tankbilarna bildar stommen för transporten av släckvatten utanför städernas tätorter. Med dem kan man också som självständiga enheter sköta grundsläckningar i överlappande uppgifter. I enlighet med riskerna kan tankbilar förses med stationära skumcisterner för släckning av brandfarliga vätskor. En tankbils maximala brukstid är ca 30 år. Röjningsbilar På räddningsområdet underhålls en röjningsbil för olyckor med farliga ämnen och för andra krävande räddningsuppgifter. Bilen fungerar också i överlappande uppgifter som släckbil. Räddningsbilens brukstid är ca 15 år. Skyliftar och stegbilar Räddningsområdet har två stegbilar som är stationerade i Karleby och Jakobstad. Stegbilarna används främst för räddning av människor vid eldsvådor i flervåningshus, men används också för att förbättra arbetarskyddet för dem som arbetar på hög höjd eller på platser på vilka man av arbetssäkerhetsskäl inte annars kan arbeta. Kravet för stegbilar som är stationerade i Karleby och Jakobstad är en arbetshöjd om minst 40 meter. Brukstiden för en skylift eller stegbil är högst 25 år så länge som personliften uppfyller de tekniska krav som ställts på den. Ledningsbilar Ledaren för en räddningspluton eller ett räddningskompani ska ha tillgång till en ledningsbil med tillräckliga arbetsutrymmen och nödvändiga kommunikations- och ledningsredskap. Som reservbilar kan man använda manskapsbilar utrustade med nödvändiga konstruktioner och ledningsredskap. Inspektionsfordon och manskapsbilar Som inspektionsfordon används som räddningsbilar registrerade personbilar. Deras huvudsakliga användningssyfte är att möjliggöra utförandet av tillsynsuppgifter. Som manskapsbilar används fabrikstillverkade minibussar som är registrerade som räddningsbilar. Manskapsbilar används 22

främst för att transportera manskap och utrustning i service- och larmuppdrag samt för att transportera båtar och terrängfordon med släpvagn. Man strävar efter att förnya inspektionsfordon och manskapsbilar genom att utnyttja bilskattefriheten för att hålla anskaffnings- och underhållskostnaderna låga. Terrängfordon Med anledning av räddningsområdets omfattande skogs-, kärr- och torvproduktionsområden behöver räddningsverket kunna utföra effektivt släcknings- och räddningsarbete i svårframkomlig terräng. I och med att nya torvproduktionsområden tas i bruk ökar riskerna för bränder i svårframkomlig terräng. I räddningsområdet finns också många olika frilufts- och snöskoterleder och andra vattenområden där människor rör sig både sommar- och vintertid. Därför ska räddningsverket ha kompetens för personräddning i terräng och vid terrängolyckor. Specialutrusning, containers, redskaps- och transportbilar Ställning till anskaffningar tas från fall till fall i samband med budgetbehandlingen. Övnings- och reservutrustning Övnings- och reservutrustningen utgörs av fordon som befriats från den egentliga larmanvändningen. Övnings- och reservutrustning flyttas efter behov inom området. Den används inte i räddningsverksamhet vid första utryckningar. Fartyg och båtar För räddningsverksamhet i insjöar och på havet ska det finnas båtar och fartyg i enlighet med riskerna. Räddningsverket deltar i söknings- och räddningsuppdrag på havet med sin personal och utrustning i enlighet med sjöräddningslagen under Gränsbevakningsverkets ledning. I dessa uppdrag utnyttjas också fartyg som används vid oljebekämpning. Beslut: Minimi aktionsberedskap enligt risker och normer eller av kommuner separat beslutad bättre servicenivå upprätthålls. Aktionsberedskap produceras med minst det i bild 2 redovisade nätverket av brandstationer för att sträva efter att upprätthålla den beskrivna personal- och utrustningsberedskapen. Personalberedskapen som aktionsberedskapen förutsätter produceras: Med personal i omedelbar beredskap vid brandstationerna i Karleby och Jakobstad 23

Beredskap i övriga brandstationer i räddningsområdet produceras av avtalspersonal i arbetsavtalsförhållande I släcknings- och räddningsuppdrag i Karlebys och Jakobstads storindustrier utnyttjas även industriernas egna brandkårer. Utbildningen av den personal som deltar i räddningsverksamheten sker enligt en separat utbildningsplan på så sätt att personalen får en för uppgiften tillräcklig utbildningsnivå. Man följer kontinuerligt upp hur utbildningen verkställs. Vid utbildningen av olika personer beaktas de områden där man bör behärska de båda inhemska språken. Räddningsverket sammanställer en långfristig utvecklingsplan för båtar, fordon och utrustning, vilken vid behov uppdateras så att den motsvarar brandstationernas verksamhetsförutsättningar och riskutveckling. Under servicenivåbeslutsperioden effektiveras den regionala återanvändningen av fordon och utrustning. För att få en regionalt kostnadseffektiv räddningsverksamhet, utvecklas samarbetsavtalet för att bli ändamålsenligare. Beredskap enligt en separat anvisning för miniminivån för utrustning upprätthålls med beaktande av regionala risker. Minimi målnivå för räddningsverksamhetens personal, fordon och båtar (nuläget i parentes) Brandstation Riskområden Personal Fordon högsta / antal Omedelbar Beredskap Total styrka Släckning Tank Manskap Övriga Terräng Båt/fartyg H, J, L, N, R, M 11 Karleby I /4 x (x) - (-) 29 (29) 1 (1) 1 (2) 1 (1) (H, J, L, N, R, V) M, K (M, K) 4 (4) 12 Karleby FBK I /4 - (-) - (-) 18 (28) 1 (1) 1 (1) 1 (1) - (M) 15 Kelviå II /2 - (-) x (x) 18 (28) 1 (1) 1 (1) 1 (1) M, K (M, -) 1 (1) 16 Lochteå II /1 - (-) x (x) 18 (24) 1 (1) - (1) 1 (1) M, K (M, K) 2 (2) 17 Ullava IV - (-) - (x) 18 (17) -(1) 1 (1) 1 (1) - (-) 1 (1) 21 Jakobstad I/2 x - (-) 24 (24) 2 (2) 1 (1) - (-) H, N (H, N) M, K (M, K) 3 (3) 23 Jakobstads FBK I/2 - (-) - (-) 18 (16) - (1) 1 (-) 1 (1) - (-) 24 Larsmo III /1 - (-) x (x) 18 (22) 1 (1) - (1) 1 (1) K (K) 1 (1) 25 Bosund III /3 - (-) x (x) 18 (22) 1 (1*) 1 (-) 1 (1) K, H (K, -) 1 (1) 31 Kronoby II /1 - (-) x (x) 18 (29) 1 (1) 1 (1) 1 (1) M, K (M, K) 1 (1) 32 Nedervetil III /3 - (-) x (x) 18 (20) 1 (1) 1 (1) 1 (1) M (M) 1 (1) 33 Terjärv II /1 - (-) x (x) 18 (28) 1 (1) 1 (1) 1 (1) M (M) 1 (1) - 41 Kaustby II /3 - (-) x (x) 18 (27) 1 (1) 1 (1) 1 (1) M, K (M, K) 1 (1) 42 Vetil II /1 - (-) x (x) 18 (30) 1 (1) 1 (1) 1 (1) L (L) M, K (M, K) 1 (1) 43 Halso III /2 - (-) x (x) 15 (19) 1* (1*) - (-) 1 (1) - (-) 1 (1) 44 Perho II /1 - (-) x (x) 18 (26) 1 (1) 1 (2) 1 (1) M (-) 1 (1) 51 Kannus II /4 - (-) x (x) 18 (26) 1 (1) 1 (1) 1 (1) M, K (M, -) 1 (1) 52 Eskola III /1 - (-) - (-) 12 (6) - (1) 1 (-) - (-) - (-) - (-) 53 Toholampi II /1 - (-) x (x) 18 (23) 1 (1) 1 (1) 1 (1) M, K (M, K) 1 (1) 54 Lestijärvi III /1 - (-) x (x) 18 (11) 1 (1) 1 (1) 1 (1) K (K) 1 (1) Den maximala styrkan i en avtalsbrandkårs alarmavdelning är 30 personer. Övriga: H=service, J=ledning, L =slang, M=multifunktion, N=stegbil, R=röjning, V=skum Terrängfordon: M = fyrhjuling, K = snösköter, H= hydrokopter * = kombinerad tank- och släckningsbil Bild 2. Minimi målnivå för räddningsverksamhetens personal, fordon och båtar 3.2.1.2 Tillkallande och ledning av räddningsverksamhetens formationer 24

Tillkallande av räddningsverksamhetens formationer samt samarbete med myndigheter som deltar i räddningsverksamheten, ger och får handräckning Enligt 33 i räddningslagen ska räddningsverket i samarbete med de myndigheter som deltar i räddningsverksamheten och som ger handräckning samt Nödcentralsverket göra upp anvisningar om tillkallande av resurser som behövs för räddningsverksamheten. I larmanvisningarna ska också räddningsverkens samarbete enligt 44 och bistånd enligt 45 beaktas. Larmanvisningen ska avfattas så att nödcentralen kan larma de närmaste ändamålsenliga enheterna oberoende av vilket område de är från. Räddningsverken ska sinsemellan och tillsammans med Nödcentralsverket samordna larmanvisningarna nationellt. Under servicenivåbeslutsperioden övergår underhållsansvaret för data som ingår i nödcentralens datasystem till räddningsverket genom en teknisk fjärranslutning i samband med ibruktagandet av ett nytt datasystem för nödcentralerna. I samband med ibruktagandet av nödcentralernas nya datasystem övergår också ansvaret för inmatningen av basuppgifter till räddningsverket. Andra myndigheter som deltar i räddningsverksamheten och andra räddningsverks resurser anropas i enlighet med larmanvisningar och samarbetsavtal. I avtalen definieras hur deltagandet i räddningsverksamheten förverkligas; tillgängliga resurser, anropande av resurser, grunderna för användningen av resurserna, samordningen av ledningen inklusive upprätthållandet av en gemensam lägesbild samt arrangerandet av samarbetet. Räddningsverket är beredd att med beslut av räddningsverksamhetens ledare bistå med specialutrustning, räddningsenheter och stödfunktioner för ledning i enlighet med begäran om bistånd, som framförts till myndigheterna, inom de gränser som utrustnings- och beredskapssituationen det tillåter. Beslut: Alarminstruktionen sammanställs och upprätthålls i enlighet med räddningslagen och övriga normer. Myndigheter som deltar i räddningsverksamheten och resurser från övriga räddningsverk larmas i enlighet med alarminstruktionerna och samarbetsavtal. Alarminstruktionerna och upprätthållandet av dem i larmcentralens datasystem sker i nära samarbete med räddningsverken i nödcentralsområdet och nödcentralen i enlighet med nationella instruktioner. Övriga myndigheter ges icke-brådskande hjälp på tjänstetid enligt räddningsmyndighetens beslut. Ledning av räddningsverksamhet 25

Effektiv räddningsverksamhet kräver fungerande ledningssystem. Räddningsverkets ledningssystem ska planeras så att det klarar ledningen av räddningsverksamheten och det myndighetssamarbete som förutsätts i alla säkerhetssituationer. Enligt 34 i räddningslagen leds räddningsverksamheten av en räddningsmyndighet. Räddningsmyndigheten ska därför lämnas information om alla uppdrag. Räddningsmyndigheten ska ha kontakt med den närmaste enhet som larmats till händelseplatsen och förordna någon av enhetens medlemmar till ledare på händelseplatsen underställd räddningsledaren, om en ledare inte har utsetts i förväg. Ledaren på händelseplatsen leder verksamheten vid en olycka i enlighet med de anvisningar som lämnats av den räddningsmyndighet som fungerar som räddningsledare. Den räddningsmyndighet som fungerar som räddningsledare behöver dock inte komma till olycksplatsen om situationen inte kräver det. I räddningsverkets ledningssystem för räddningsverksamheten ska varje formation inom räddningsväsendet ha en ledare (räddningsgruppens ledare, räddningsplutonens ledare, räddningskompaniets ledare, räddningssammanslutningens ledare). Utsedda personer står i ständig aktionsberedskap i räddningsverksamhetens ledningssystem enligt en turlista. Dessa personer har utbildning och teknisk utrustning som ledningsverksamheten förutsätter. Ledningen av olika räddningsformationer måste kunna inledas omedelbart då uppdraget har erhållits. Tack vare systemet kan till olyckor av olika nivåer alltid larmas den ledningsberedskap som passar bäst och är ändamålsenligast för det aktuella uppdraget. Kompetensen på de olika ledningsnivåerna utvecklas så att en person som svarat för ledningen på lägre nivå kan inleda ledningsfunktionerna, tills en person på följande ledningsnivå har nått målet eller på annat sätt har nåtts. Utgångspunkten är att ledaren för en räddningsgrupp har utbildning att leda en räddningsenhet och ledaren för en räddningspluton eller en större formation är befälstjänsteinnehavare i huvudsyssla. I undantagsfall är det möjligt att en tjänsteinnehavare inom underbefälet är ledare för en räddningspluton. Om myndigheter från flera ansvarsområden deltar i räddningsverksamheten, är räddningsledaren allmän ledare. Den allmänna ledaren ansvarar för uppdateringen av lägesbilden och för samordningen av verksamheten. Den allmänna ledaren kan till sin hjälp bilda en ledningsgrupp bestående av företrädare för myndigheter, inrättningar och frivilliga enheter som deltar i verksamheten. Ledaren kan också tillkalla experter. Vid ledningen av räddningsverksamheten utnyttjas myndighetsradionätverkets terminaler och det nationella fältledningssystemet som möjliggör ett effektivt samarbete mellan flera myndigheter. För larmning av räddningspersonal utnyttjas minst två av varandra oberoende larmsystem, såsom myndighetsradionätverkets terminaler och personsökare samt mobilnätverkets tillämpningar. Därtill ska räddningsverksamhetens ledare kunna använda båda systemen utan nödcentral. Man förbereder sig för olika störningssituationer med planering av kommunikationssystem i samarbete med räddningsområdets baskommuner och utnyttjar färdiga lösningar på området. Under servicenivåbeslutsperioden kommer både nödcentralernas datasystem och fältledningssystem att uppdateras med myndigheternas gemensamma lösningar. Beslut: 26

Räddningsverksamheten leds av räddningsmyndigheten som vid behov bland medlemmar i den till situationsplatsen tillkallade enheten utser en ledare för situationsplatsen. Som ledare för räddningsgruppen fungerar en brandförman, brandman eller en avtalsbrandman som genomgått gruppledarutbildning. Även annan anställd vid räddningsverket kan tillfälligt utses till gruppledare. Heltidsanställda gruppledare finns i omedelbar beredskap, gruppledare i beredskap för avtalspersonal ska i regel hinna till ledare för den första gruppen. Ledaren för räddningsgruppen anländer till olyckplatsen tillsammans med räddningsenheten. Som chef för räddningsplutonen och -kompaniet fungerar en heltidsanställd befälstjänsteinnehavare. Räddningsplutonens och kompaniets ledning säkras utanför tjänstetid med minst två befälstjänstinnehavare i enlighet med ett joursystem (jourhavande brandmästare och chef). Chefssystemet utvecklas i samarbete med närliggande räddningsverk. Räddningsplutonens ledare kommer till olycksplatsen då situationen det förutsätter, i regel inom den aktionsberedskapstid som förutsätts för räddningsplutonen. Då ett räddningskompani eller större formationer används, eller i övrigt vid behov, etableras en ledningscentral för ledningsverksamheten till stöd för räddningsverksamhetens ledning eller till stöd för verksamheten. Räddningssammanslutningens ledningsåtgärder inleds och leds av den jourhavande chefen med ledningsgruppen som stöd. Ledningen stöds av och i den deltar vid behov annan från ledighet inkallad personal eller på separat överenskommet sätt personal från andra räddningsverk. Räddningsverksamheten leds av räddningsmyndigheten från det räddningsverks område inom vilket olyckan eller tillbudet fått sin börja, om inget annat överenskommits. Räddningsformationernas ledare utbildas så att de kan inleda ledningsfunktionerna för följande högre ledningsnivå. Med tanke på räddningsverksamhetens ledningssituationer upprätthålls för omedelbar ledningsberedskap nödvändiga ledningsutrymmen och -fordon. Vid ledning av räddningsverksamhet används myndighetsradionätverkets terminaler och myndigheternas nationella fältledningssystem. 3.2.1.3 Aktionsberedskapstid Enligt aktionsberedskapstidsbegreppen (bild 3) är väntetiden på hjälp helhetstiden för erhållandet av servicen, som består av tiden då nödcentralen tar emot nödanmälan fram till att den effektiva räddningsverksamheten inleds på olycksplatsen. Räddningsverksamhetens aktionsberedskapstid, som ingår i väntetiden på hjälp, är tiden från alarmeringstiden fram till att den effektiva räddningsverksamheten inleds på olycksplatsen. 27

Bild 3. Aktionsberedskapstidsbegrepp. Uppgifterna i ett åtgärdsregister som upprätthålls av inrikesministeriet används när räddningsverksamhetens effektivitet bedöms och när slutsatser om räddningsverksamhetens utvecklingsbehov dras på regional och nationell nivå. Räddningsområdet beslutar i sitt beslut om servicenivån om när räddningsverksamheten inleds med följande förbehåll: I riskklass I är målet att den första enheten är på plats vid olycksplatsen inom sex minuter från och med att enheten tar emot larmet. Målet är också att räddningsverksamhetens aktionsberedskapstid är högst elva minuter och väntetiden på hjälp högst 13 minuter. När en räddningspluton rycker ut ska den med undantag för räddningsledaren vara på plats i sin helhet inom 20 minuter från och med att den första enheten tar emot larmet. I riskklass II är målet att den första enheten är på plats vid olycksplatsen inom tio minuter från och med att enheten tar emot larmet. Målet är också att räddningsverksamhetens aktionsberedskapstid är högst 14 minuter och väntetiden på hjälp högst 16 minuter. När en räddningspluton rycker ut ska den med undantag för räddningsledaren vara på plats inom 30 minuter från och med att den första enheten tar emot larmet. 28