SLAKThistoriskt FORUM DIGIARKIV I lyfter f ram dokumenten i ny belysning LUND har alltid haft ett gott öga till släktforskarna I VADSTENA öppnar ny vag till arkivets hemligheter
DigiArkiv sätter farg på originalen Först fanns originalen. De lockade inte så många till prästgårdar eller arkiv. Sedan kom mikrofilmerna. Da började intresset för slakt- och hembygdsforskning att öka. Sedan kom mikrokorten och intresset bara steg. Fler och fler skaffade sig mikrokortlasare för att kunna sitta hemma och forska. Sedan kom Internet, och med det möjligheten att sitta hemma i bostaden och beställa hem kyrkboken från sin socken precis nar farfars far visade sig vara född på en helt annan plats an dar man trodde. Men fortfarande var världen svartvit. Nu ar det dock slut med det. För nu kommer DigiArkiv. Jag har stämt träff med Peter Hall och Niklas Hertzman på landsarkivet i Lund. Dar eller på Malmö stadsarkiv sitter de båda två dagar i veckan och fotograferar av originalhandlingar i en takt av 5 000 bilder per dag. Varje bild innehåller ett uppslag, så i praktiken ar det ca 10 000 sidor om dagen som de båda fotograferar och digitaliserar. Nar de val ar hemma igen i Trelleborg respektive Malmö återstår efterarbetet, klippning och indexering så att sidorna blir enkelt sökbara med en knapptryckning i Excel, som indexen baseras på. De båda har raknat ut att varje bild tar ungefär 18 sekunder att fotografera, klippa och indexera, nu nar de fått upp farten. Annat var det i början... Vi skulle träffas efter lunch, men ödets nyck - som de flesta kallar slumpen - gör att vi stöter ihop i en gatukorsning direkt efter att jag parkerat bilen. Detta sker den forsta gång jag besöker Lund i vuxen ålder, efter att jag, som alla nykomlingar i staden, kört vilse i jakten på att hitta ratt. Tala om serendipity! Darfor börjar samtalet över var sin lunchtallrik innan vi drar oss tillbaka till landsarkivet for fortsättningen. Men vi börjar val från börian. Peter och Niklas startade sin firma, som ursprungligen hette Microscan, for bara fyra år sedan. Då var idén att fotografera av befintliga mikrofilmer for forsaljning. Men efter kort tid började de båda att fundera över om det inte vore bättre att gå till kallan. Fuktskador ett problem - Många mikrokort ar ju mycket svårlästa p.g.a. fuktskador. Men med digitalkamera kan man enkelt fotografera av originalet i farg och då blir det som ar oläsligt på mikrofilm och mikrokort helt Iasbart igen, säger Niklas. Och dessutom fanns det material i de båda arkiven som inte alls var filmat men som fortjanar att lyftas fram till en större publik. Sagt och gjort. Eftersom de båda hade goda kontakter på Landsarkivet i Lund och Stadsarkivet i Malmö efter flera års forskning dar, fick de tillåtelse att plocka fram originalböckerna. Och så började de jobba. Ett av de första projekten var att fotografera arkivet över frisläppta fångar från 1876-1910. Skillnaden i läsbarhet framträder mycket tydligt om man lägger samma sida i två versioner bredvid varandra. ii11 vänster en kopia av en väl använd och repad rullfilm i svartvitt, till höger den avfotograferade originalsidan i farg. 8 Släkthistoriskt Forum 5/04
- Det skedde for två och ett halvt år sedan. Nar vi sedan började med kyrkböckerna var tanken att vi skulle gå igenom böckerna socken for socken från A till O. Naturligtvis prioriterade vi lite så att de forsamlingar vi själva var intresserade av kom tidigt på listan, skrattar Peter. - Men nar vi började marknadsfora de nyfotograferade filerna på anbytarträffar och föredrag runt om i södra Sverige kom det snabbt önskemål från forskare om den ena eller andra volymen som var alldeles oläslig på mikrokort: skulle vi inte kunna ta den? - Dessutom kom arkivens personal med önskemål om att vi skulle digitalisera rödmarkerade, dvs. skadade volymer, fortsätter Niklas. Sparar stora pengar - Vi fick t.ex. for en tid sedan uppdraget att fotografera av material från 1800-talet som var så skadat att det behövde renoveras. Men att binda om och renovera boken skulle kostat omkring 50 000 kronor. Så arkivet valde att låta oss fotografera volymen till priset av ungefär 1 500 kronor. För drygt ett år sedan beslutade de sig for att omvandla sitt företag till aktiebolag. För att få göra det måste man ha ett namn som inte kan forvaxlas. Microscan var inarbetat i Sverige, men ett aktiebolag måste klara internationell jamforelse också, utan att forvaxlas. Det fanns ett bolag med samma namn, så Microscan kunde Niklas och Peter inte behålla. - Efter lite diskussioner och namnforslag kom DigiArkiv upp, och det fastnade vi for, berättar Niklas. Utöver de båda finns ytterligare två personer engagerade i bolaget. Dels Magnus Lindskog (ordförande i Osterlens Slakt- och Folklivsforskarforening), som sköter ekonomin, dels Peters bror Johan Hall, doktorand i datavetenskap, som sköter den viktiga hemsidan som uppdateras efter varje nytt besök i Lund eller Malmö. Lagringssakerheten? Men hur ar det med lagringssakerheten? undrar jag. Vet man egentligen någonting om hållbarheten hos digitalt material? - Nej, egentligen inte, erkänner Peter. - Men vi ser inte detta som vårt problem. Det ar arkiven som måste göra den bedömningen. Och det vi gör ar inte i första hand en sakerhetslagring. Vi tillgängliggör volymer for en ny publik, som kanske I en takt av 5 000 bilder per dag går Niklas Hertzman och hans kompanjon igenom beståndet av arkivalier på Lunds landsarkiv och Malmö Stadsarkiv. Hittills har de hunnit med 4 000 volymer. Det finns mycket mer att hämta i depåerna... annars aldrig hade sett materialet, eller inte fått se det, eftersom det delvivs ar skadat och därmed inte får hämtas fram ur arkivgömmorna. - Samtidigt ar vi naturligtvis medvetna om problemen med långtidslagring och sakerhetsbrister. Inte minst eftersom vi gör halva jobbet hemifrån, var och en på sitt håll, och skickar mycket material emellan oss, så ar vi uppmärksamma på virus och andra otrevligheter. Vi uppdaterar virusskyddet ständigt och har skaffat brandvägg. En hårddisk med allt material vi hittills fått ihop finns dessutom sakerhetslagrad i bankfack. Och som tack for lånet av volymerna så får arkiven i Lund och Malmö var sin uppsättning av alla filerna. Så vi har hyfsat bra saker- het på vårt material, tycker Niklas. Då vi träffas har Peter och Niklas fotograferat cirka 4 000 volymer. I Lunds landsarkiv och Malmö stadsarkiv finns mellan 18 000 och 20 000 volymer kyrkboksmaterial från Skåne, Blekinge och Halland. Men dar finns ju mer. Mycket mer. Och i det material som Peter och Niklas gjort färdigt hittills ryms mycket mer an kyrkböcker. - Ja, dar finns t.ex. katekismilängder från slutet av 1600-talet bevarat i Domkapitlets arkiv. Och de ar mycket intressanta om man laser dem på ratt satt, berättar Niklas och visar några exempel ur den PowerPoint-presentation som de använder vid föreläsningar. - De har längderna ger under vissa år betydligt mer information Slakthistoriskt Forum 51 04
om folket på gårdarna än mantalslängder. B1.a. har hustrun ett eget namn och kallas inte bara "h" i längderna. De började foras 1683 och var en del i forsvenskningsprocessen efter det svenska maktövertagandet i de forna danska landskapen vid freden i Roskilde 1658. Ett av förbehållen som befolkningen fick inskrivet i fredsöverenskommelsen var att de skulle få behålla dansk lagstiftning. Efter att svensk rättegångsordning införts 1683 ökade de svenska myndigheternas intresse for att ta reda på hur det stod till med kunskaperna hos allmogen. - Man kan man darfor utläsa inte bara namn på man, hustru, myndiga barn och drängar eller pigor, utan också hur det stod till med katekeskunskaperna - därav namnet på längden. Men dar stod också noterat vilket språk befolk- ningen behärskade katekesen på! I samma hushåll kunde det vara så att man och hustru kunde teserna på danska, medan son, dotter och piga hade samma kunskaper på svenska! Annu i längder från 1742, nästan 100 år efter maktövertagandet, förekom språknoteringar. Det säger en del om vilken tid det tog for de nya herrarna att ta herraväldet över land och folk. Stora Nordiska krigets efterspel Ett annat material som de fotograferat av ar jordrevningsprotokollen med biakter från 1671. - Dessa protokoll upprättades aven på andra håll i landet, men protokollen fiån Skåne ar särskilt intressanta eftersom aven de skall ses i ljuset av freden Roskilde, säger Niklas Hertzman. - Det var många gårdar som efter krigen mellan Sverige och Niklas och Peter utför sitt arbete mitt bland alla andra besökare i forskarsalen på huvuddepån vid Dalbyvägen i Lund. 10 Släkthistoriskt Forum 5/04 Danmark stod öde. 1671 var de flesta åter i bruk, men for att säkerställa att ägarna verkligen satt på sin skattegård med ägarens ratt så krävdes att de kunde presentera åtkomsthandlingar. På så satt kom åtskilliga gamla salubrev eller arvsskiften att skrivas av och foras in i jordrevningsprotokollens biakter. Den äldsta avskriften i protokollet ar daterad 1136, då domkapitlet sålde ett antal gårdar. I materialet finns också avskrifter från 1400- och 1500-talen. Så den som hittar en ana bosatt på en gård enligt jordrevningsprotokollen 1671 och dessutom har åtkomsthandlingar for sin gård 100 eller 200 år tillbaka i tiden kan nog vara ganska saker på att slakten ägde gården under hela denna tid. I samband med b1.a. jordrevningsprotokollen stötte Peter och Niklas på problem. Det visade sig nämligen att en del handlingar som rimligen borde finnas på Lunds landsarkiv någon gång under åren forts över till Riksarkivet. För att kunna filma hela materialet fick de alltså ta sig till Stockholm. Men det var inte bara att resa. De måste också skaffa sig rekommendationsbrev från arkiven i Lund och Malmö for att få tillgång till originalhandlingarna. - När vi val var på plats så fick vi mycket god service och ett vanligt bemötande. Men efter två dagar nar vårt "tillstånd" löpte ut fick vi vackert åka hem. Och behöver vi åka dit igen så ar det samma procedur som galler. Jobbar helst hemmavid De gånger de har varit på andra arkiv har det inte varit några problem med att få fotografera handlingarna. Det finns sydsvenskt material på många andra arkiv förutom de i Lund och Malmö. Den uppenbara geografiska fordelen att bo nara LundBMalmö finns ju givetvis, men aven den goda kontakten med arkiven har spelat en roll for att vi ännu inte sökt oss speciellt mycket utanför trakten, säger Peter. - Dessutom finns det alldeles tillräckligt med material här i Lund och Malmö for att hålla oss sysselsatta lång tid framöver, fyller Niklas i. Utöver "önskelistan" håller de båda också på att arbeta med annat material som snart kommer intresserade släktforskare till del. B1.a. ett register till de aktenskapshandlingar (ofta giftermål mellan förmenta släktingar eller skilsmassoansökningar) som finns i Domkapitlets handlingar. Ett liknande register finns f.ö. redan på
landsarkivet i Göteborg. Dessutom håller Niklas och Peter på med vigselregister och bouppteckningsregister. Dessutom funderar de på att digitalisera mer modernt material, t.ex. personregister över de av Rikspolisstyrelsen sedan 1878 utgivna polisunderrättelserna. Och på samma satt som de tidigare filat materialet om de frisläppta fångarna så har de aven filmat ett register över glädjeflickor under det sena 1800-talet och fram till 1902. Etiska Överväganden - Men har kommer etiska övervaganden in. Liksom vi avstått från att publicera frisläppta fångar efter 1910 av hänsyn till efterlevande, så kommer vi inte att sälja själva akterna om de kvinnor som gick på gatan. De ar visserligen filmade tillsammans med registret. Och det var inte olagligt att sälja sex vid den har tiden, så länge man inställde sig för regelbundna "inspektioner". Men vill man se akterna så får man söka upp dem själv, Vi publicerar bara registret, säger Niklas. En förteckning över tiggare som upprättades 1696 på biskopens befallning, med mycket detaljerad information om de drabbade, hör också till det material som Peter och Niklas plockat fram. Skogshuggare! Digitalfotografering verkar ju vara en hyfsat tekniskt avancerad sysselsättning. Darfor blir jag ganska paff nar jag får Peters svar på min fråga: " Vad har du for bakaund? - Jag ar skogshuggare! u - Eeehhh??? Redaktörens fåniga blick avslöjar att svaret överrumplat honom. Därför ar han tacksam över att Peter själv berättar vidare. - Innan vi började med det har for Ma år sedan hade jag bara jobbat med kroppsarbete, i skogen och vid järnvägen b1.a. Jag träffade Niklas genom släktforskningen som jag började med 1997. Då fick jag av en händelse tag på ett gratisprogram på Internet, "Min slakt". Mest på skoj började jag fylla i antavlan med det jag visste om min slakt och på den vägen ar det... Liiite hjalp på vägen in i datavärlden har han dock haft av broder Johan, erkänner Peter. Niklas ar vice ordförande i Malmö Slaktforskarforening och pluggar dessutom till civilingenjör i Lund. Eller pluggade ar kanske mer relevant att säga. Bakgrunden till sin nya logga hittade Niklas och Peter på ryggen till ett bokband på landsarkivet. - Jo, nar vi startade Microscan var det ju spännande att kunna jobba med sin hobby. Och nu när vi börjar tjäna pengar på det har lusten att läsa vidare avtagit, erkanner Niklas. - Men det ar klart att jag siktar på att bli färdig så småningom. Goda rad inte dyra Det tog dock flera år innan Niklas och Peter fick någon avkastning på sina arbetade timmar och satsade pengar. Och det ar kanske ytterligare en orsak till att inga fler ännu så länge börjat göra liknande filmningsarbete på andra landsarkiv, tror Niklas. - Vi skulle annars gärna stalla upp med goda råd och idéer till dem som vill göra samma sak som vi på andra håll, fyller Peter i. Arbetet med avfotograferingen verkar som sagt löpa väldigt smidigt for dem båda. Men de erkänner att de har gjort sina lärospån på vägen. Och en del material har de tvingats fotografera om. - Det var framför allt i början då vi hade en mindre avancerad kamera som skärpan ibland inte blev vad den måste vara. Och det händer naturligtvis att vi bladdrar förbi ett uppslag då och då. Händer det, och kunderna uppmärksammar dem på felen, så filmar de om och skickar en ny CD med den rattade volymen. - Det ser vi som självklar service gentemot kunderna. De fungerar lite som vårt korrektur, kan man saga. Det ar dags att avrunda samtalet, och som den Mac-användare jag ar kommer frågan naturligtvis upp. Går det att använda materialet aven på Mac? - Javisst, eftersom vi använder Excel till indexeringen och bilderna går att ta fram i vilket bildbehandlingsprogram som helst så ar det inga problem, försäkrar både Peter och Niklas. Så synd då, att jag inte har någon slakt inom Lunds landsarkivs område. Så vitt jag vet, ar kanske bast att lagga till. e++ Fotnot: Ordet "serendipity" ar engelska och betyder enligt Oxford English Dictionary "att göra lyckliga och oväntade upptäckter. Adressen till DigiArkivs hernsida, dar du kan läsa om vad som finns att köpa och vad det kostar, ar www.digiarkiv.se Att vara kyrkvärd - ett förtroendefullt uppdrag Att vara kyrkvard - eller kyrko- allt ansvar for kyrkans egendom. varjare som den ursprungliga I praktiken skötte de alla uppgiftiteln löd - har alltid varit ett ter som idag utfors av kyrkoråd, ansvarsfullt uppdrag. Kanske kyrkokassa, kyrkvaktmästare, mer ansvarsfullt an vad dagens kyrkogårdsföreståndare, boskyrkobesökare inser. tadsvardar och kyrkvärdar. I en liten artikel i Alir-Anor nr sockenstämman var anda till 112004, utgiven av Forskarföre- 1862 högsta beslutande organ. ningen ALir i Söderhamn, berat- Under 1600-talet minskades tar Sigvard Bodin i Norrala om kyrkvärdarnas uppgifter men tjänsten. Till sin hjalp har han forst 1817 tillkom kyrkoråden b1.a. tagit artikeln "Kyrkvärdens och inte förrän 1862 delades den historia" av Kerstin Syde, som kyrkliga och kommunala admifinns att läsa i sin helhet på nistrationen upp. Numera galler Internet (www.lodde bygdensfor- ju en ny kyrkoordning sedan år samling.se/kyrkovard.html). 2000. Kyrkvardsorganisationen Artikeln omfattar utöver den växte fram under 1200-talet i historiska bakgrunden också takt med kyrkans utbredning i korta personuppgifter om många landet. De två kyrkvärdarna av de kyrkvärdar som verkat i hade tillsammans med prästen Norrala från 1567 till våra dagar. Slakthistoriskt Forum 5/ 04