Almsjuka på Gotland Vi behöver din hjälp för att rädda de gotländska almarna!
Almsjukan är en mycket allvarlig svampsjukdom som sprids med almsplintborren (en liten skalbagge) eller via rötterna. En annan viktig spridningsväg är genom sågar och andra verktyg som använts i sjuka träd. Om ingenting görs kan i stort sett hela öns almbestånd försvinna inom några decennier men genom att bekämpa sjukdomen kan vi få ner spridningshastigheten avsevärt. Hur den har kommit hit vet vi inte, men troligen har den kommit till ön med ved eller virke av alm som varit smittad. Alm på Gotland Almen är ett av våra ståtligaste träd och finns ofta i miljöer som vi människor tycker om: ängen, hagmarker, parker, alléer och kyrkogårdar. På Gotland växer två almarter vilt: lundalm och skogsalm och av dem är lundalmen den vanligaste. Alm finns över hela Gotland, men vanligast är den i ett bälte mitt på ön och i ett mindre område på södra Gotland. Andra arter av alm finns planterade i parker och alléer. Bladen känns igen på att de är sågtandade och har en skev bladbas. Skogsalmens blad känns lätt igen på att bladen är sträva. Lundalmen har ibland korklister på grenarna och är då omisskännlig. Lundalmen känns igen på sina sågtandade blad med skev bladbas. Unga kvistar har ofta karakteristiska korklister. Foton: Måns Persson Stoppa almsjukan! - använd inte alm till ved
Vad är almsjuka? Almsjuka är en svampsjukdom som täpper igen trädets ledningsbanor, så att det så småningom dör. Det finns två olika arter av almsjuka och här på Gotland är det den mest aggressiva arten (Ophiostoma novoulmi) som hittats. Den kan ta död på en alm inom några veckor. Almar med angrepp av almsplintborre. Barken har lossnat när hackspetten varit framme och den rödtonade underbarken syns tydligt. Foto: Martin Andersson Så sprids almsjukan Almsplintborren sprider sjukdomen lokalt Almsjukan sprids av almsplintborrar, små skalbaggar som i hela sin livscykel är knuten till alm. De lägger ägg i sjuka eller döende almar. Anledningen till att almarna är i dålig kondition kan vara almsjuka men träd dör ju även av andra orsaker. Den art som finns här på Gotland tandad almsplintborre, kan lägga ägg både i tunn och grov bark samt i liggande träd och ved. Honan gnager en rak gång längs fibrerna i träet och lägger ägg i gången. När äggen kläckts gnager sig larverna rakt ut åt sidorna vilket ger ett karakteristiskt mönster. Larverna övervintrar under barken och förpuppas under våren. De kläcks som färdiga skalbaggar och flyger ut i maj/juni för att näringsgnaga främst på friska almskott. Om trädet där de levde som larver var sjukt så har de med sig svampsporer på kroppen och smittar ner de nya träd som de gnager på. Almsjukan sprids också via rötterna till närstående almar. Lundalmen är expert på att dels föröka sig vegetativt via rotskott, dels på rotsammanväxning av skilda individer. Om almsjukan gått ned i rötterna ska man därför ta hänsyn till en riskzon runt trädet vid bekämpningen. Larvgångar från almsplintborre. Notera särskilt de karaktäristiska spåren (gnaggången från moderskalbaggen) på stammen, som alltid går i trädets längdriktning. När äggen kläcks äter sig sedan larverna från modergången, ut åt sidorna. Foto: Martin Andersson
3-4 mm Almsjuka på Gotland Vi behöver din hjälp för att rädda de gotländska almarna! lllustration: Gunilla Wärnström, paintboxdesign
Människan sprider sjukdomen regionalt och lokalt Vi människor bidrar till att sprida almsjukan både inom ett område, men framför allt till nya avlägsnare lokaler. Dels görs detta genom förflyttning av smittad obarkad almved och dels via användning av smittade verktyg med almsjukesvamp som suttit kvar på redskapen och oavsiktligt ympats in i friska träd. Almsjukan kom förmodligen till Gotland genom införsel av smittat, obarkat virke från svenska fastlandet eller Baltikum. Larver från almsplintborre. I naturlig storlek är de 3-4 mm stora. Foto: Martin Andersson Hur känner man igen almsjuka? Titta efter vissna grenar och kvistar (även sly kan angripas av sjukdomen). Almsplintborren gnager bark i de tunna grenarna och sprider då almsjukesvampen. Snart flaggar trädet med gula eller bruna löv i de drabbade grenarna och efterhand så dör hela trädet. Ofta kan man se det redan i juni. På vintern är det svårare, men man kan möjligen se att knopparna inte utvecklas. Almsjukesvampen ses som mörka strimmor under barken, i splintveden, på en angripen alm. Foto: Måns Persson Sjuk alm som flaggar. De översta kvistarna har börjat vissna. En angripen alm dör inom två år. Foto: Inga-Lena Östbrant
Titta efter angrepp av almsplintborrar. Ofta syns det som några millimeter stora runda hål i barken där borrarna har tagit sig in eller ut. Om man tar av barken kan man se en 3-4 cm lång gång, och från den utgår smalare gångar åt sidorna. Hackspettar är förtjusta i borrarnas larver och ofta kan man se att barken har lossnat där de har varit framme. Det syns tydligast på vintern, då stammen lyser röd där hackspettarna har hackat. Det är dock inte säkert att trädet har almsjuka bara för att det finns almsplintborrar i det. För att säkerställa att det verkligen är almsjuka (träd kan ju dö av andra orsaker) kan man prova att såga av drabbade grenar. Svampen sprids i almens kärlsträngar och bildar en mörk missfärgning. I ett grensnitt syns prickar som ibland bildar en sammanhängande ring i den yttersta årsringen. Man kan även se mörkfärgningen som violetta strimmor om man täljer av bark. Almsjukan framträder som en mörkfärgning strax innanför barken på drabbade kvistar och stammar. Foto: Måns Persson. Desinficera redskapen! Verktyg måste desinficeras med rödsprit och helst även brännas av efter att ha använts i misstänkt sjuka almar, även om du inte såg några tecken på almsjuka!
Checklista för att förhindra spridningen av almsjukan Såga inte i ALM Såga inte i almar, vare sig i sjuka eller friska, de kan då dra till sig almsplintborrar. Om du måste såga ner almar, kontakta Skogsstyrelsen först för rådgivning. Om du har sågat i en alm (även frisk) ska sågen desinficeras efteråt. TRANSPORTERA INTE VED Transportera inte almvirke eller ved. Om vi människor undviker att hjälpa till med spridningen så ökar chansen att vi kan begränsa vidare smitta. Det är mycket troligt att almsjukan har kommit hit med ved, flis eller virke från fastlandet. lagra inte VED Lagra inte obarkad almved. Även om veden inte är drabbad av almsjukan så är det en utmärkt yngelplats för almsplintborrarna och ju fler almsplintborrar det finns, desto snabbare kan almsjukan spridas. Du kan använda almved om du barkar den, men då måste barken brännas direkt. KONTAKTA OSS OM DU HAR VED Kontakta Skogsstyrelsen om du har almved liggande! RAPPORTERA in sjuka almar Rapportera in misstänkta fall av almsjuka till Skogsstyrelsen. OM DU HAR EGNA TRÄD SOM HAR ALMSJUKA Om du har almsjuka träd måste dessa träd avverkas och brännas så snart som möjligt och absolut innan våren då almsplintborrarna börjar flyga. Ta inte bort trädet själv utan att först ta kontakt med Skogsstyrelsen så att du kan få gratis rådgivning och hjälp med att ta bort träden. Ring genast när du upptäcker tecken på almsjuka! Inom ett par veckor kan sjukdomen ha nått rotsystemet och då blir den mycket svårare att bekämpa. Desinficera dina VERKTYG Verktyg måste desinficeras med rödsprit och helst även brännas av efter att ha använts i misstänkt sjuka almar, även om du inte såg några tecken på almsjuka!
Våra åtgärder Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen, Gotlands kommun, Svenska kyrkan m.fl. arbetar tillsammans för att begränsa almsjukan. Inventeringar görs men observationer från allmänheten är viktiga för att få en uppfattning av förloppet och spridningen av almsjukan. Skogsstyrelsen Gotlands distrikt Tfn 0498-25 85 00 växel Text: Inga-Lena Östbrant, Illustration: Lars Bäckman, Layout: Martin Andersson Omslagsbild: Almallé i Sanda, 2008. Foto: Måns Persson Baksida: Döda almar i Halmstads centrum, 2008. Foto: Måns Persson