R-2014/0861 Stockholm den 8 augusti 2014 Till Justitiedepartementet Ju2014/3186/L4 Sveriges advokatsamfund har genom remiss den 8 maj 2014 beretts tillfälle att avge yttrande över departementspromemorian Den nya polisorganisationen några frågor om personuppgiftsbehandling m.m. (Ds 2014:18). Sammanfattning Förslagen i promemorian har ansetts nödvändiga till följd av den kommande omorganisationen av polisen. Advokatsamfundet har ingen erinran mot flera av förslagen, men motsätter sig andra förslag, bl.a. vissa av de förslag som rör behandling av personuppgifter i den forensiska verksamheten. När det gäller dessa förslag vill Advokatsamfundet särskilt understryka vikten av att uppgifterna endast används på ett sådant sätt och för sådana ändamål som kan anses förenligt med allmänna rättssäkerhetsprinciper och enskildas personliga integritet. Advokatsamfundet har tidigare i olika sammanhang yttrat sig över behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet. 1 De principiella synpunkter som där framförts i fråga om rättssäkerhet och skydd för den enskildes integritet och andra grundläggande rättigheter i samband med behandling av personuppgifter i polisens verksamhet kvarstår även i förhållande till förslagen i denna promemoria. 1 Se Advokatsamfundets remissyttrande den 27 februari 2008 över promemorian Behandling av personuppgifter i polisens brottsbekämpande verksamhet (Ds 2007:43) och remissyttrande den 17 september 2002 över Polisdatautredningens betänkande Behandling av personuppgifter i polisens verksamhet (SOU 2001:92). Se även Advokatsamfundets remissyttrande den 10 juli 2013 över departementspromemorian Behandlingen av personuppgifter vid Statens kriminaltekniska laboratorium (Ds 2012:22).
2 Advokatsamfundet ifrågasätter vidare behovet av att medge Tullverket och Kustbevakningen direktåtkomst till uppgifter i vapenregistret, men är positivt till att Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden ges samma rätt som t.ex. Datainspektionen att få del av uppgifter ur belastningsregistret för sin tillsynsverksamhet. Advokatsamfundet motsätter sig även den föreslagna överklaganderegeln i pantbankslagen som begränsar möjligheten att överklaga vissa beslut. Advokatsamfundet är positivt till promemorians olika förslag som rör jäv för polisanställda och andra som utför brottsbekämpande uppgifter hos andra myndigheter än polisen. Att införa en mer heltäckande jävsreglering på sätt som föreslås stärker rättssäkerheten för den enskilde och är därför positivt. Advokatsamfundet vill härutöver också lämna vissa synpunkter och göra vissa reflektioner i enlighet med vad som anförs nedan. Behandling av personuppgifter i forensisk verksamhet Förslagen rörande behandling av personuppgifter i promemorian tar enbart sikte på den forensiska verksamheten inom Polismyndigheten och uppges vara en konsekvens av att Statens kriminaltekniska laboratorium ska ingå i den enmyndighetsstruktur som kommer träda i kraft den 1 januari 2015. Advokatsamfundet har tidigare yttrat sig över de förslag som följt på beslutet att förändra polisorganisationen till en enda sammanhållen polismyndighet. 2 Precis som vid behandling av personuppgifter i polisens övriga brottsbekämpande verksamhet, liksom vid behandling av personuppgifter i samband med annan myndighetsverksamhet, är syftet också i fråga om den forensiska verksamheten att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks. När det gäller den forensiska verksamheten kan detta ske exempelvis genom att uppgifter om enskildas DNA, fingeravtryck eller andra biologiska spår m.m. sprids på ett sätt som kan skada den enskilde individen på olika sätt. Advokatsamfundet har ingen erinran mot att det införs en samlad reglering av behandlingen av personuppgifter i den forensiska verksamheten i ett nytt kapitel (5 kap.) i polisdatalagen. Detta skulle bl.a. få den positiva effekten att det skulle tydliggöras att varje anställd inom den forensiska verksamheten bara ska ges tillgång till de personuppgifter som den anställde verkligen behöver för att utföra sina arbetsuppgifter 2 Se Advokatsamfundets remissyttrande över Polisorganisationskommitténs betänkande En sammanhållen svensk polis (SOU 2012:13), liksom remissyttrande den 12 mars 2013 över de efterföljande förslagen i betänkandet En sammanhållen svensk polis följdändringar i författningar (SOU 2012:78) och den 16 augusti 2013 över departementspromemorian Den nya polisorganisationen kompletterande författningsändringar (Ds 2013:34).
3 (2 kap. 11 polisdatalagen). Detta är givetvis något som minskar risken för att enskildas personuppgifter används på ett felaktigt sätt. När det gäller för vilka ändamål personuppgifter får behandlas inom den forensiska verksamheten skiljer sig dessa givetvis från den sedvanliga brottsbekämpande verksamheten (för vilken ändamålen regleras i 2 kap. 7 och 8 ). Det behövs därför särskilda ändamål för personuppgiftsbehandling inom denna verksamhet. Advokatsamfundet har ingen erinran mot de föreslagna särskilda primära ändamålen, men anser att högre krav bör ställas på de föreslagna sekundära ändamålen, dvs. de ändamål som ska ange när personuppgifter som behandlas i den forensiska verksamheten får användas i andra delar av Polismyndighetens verksamhet eller lämnas ut till andra myndigheter eller organisationer för deras behov. Enligt Advokatsamfundet kan det för utlämnande till andra brottsbekämpande myndigheter inte vara tillräckligt att det, såsom föreslås, i det enskilda fallet anses vara motiverat att lämna ut uppgifterna. Det måste rimligen föreligga särskilda omständigheter som motiverar att uppgifterna lämnas ut till externa brottsbekämpande myndigheter. Genom att ställa betydligt högre krav för att få lämna ut personuppgifter till andra myndigheter utanför den polisiära verksamheten än vad som föreslås, skulle också risken minska för att uppgifter av känslig natur hamnar i orätta händer. När det gäller ändamålet för behandling av personuppgifter i forensisk verksamhet följer också av förslaget till 5 kap. 2 polisdatalagen att personuppgifter i vissa fall ska få behandlas för att tillhandahålla information även för annat ändamål än det som varit det huvudsakliga syftet, under förutsättning att ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in. Den föreslagna bestämmelsen som har sin förebild i 9 första stycket d personuppgiftslagen och som även förekommer i andra lagrum i polisdatalagen möjliggör alltså att personuppgifter vidarebehandlas för andra ändamål än de som är särskilt tydligt angivna i första stycket i rubricerat lagrum, dock under förutsättning att ändamålet inte är oförenligt med det ändamål för vilket uppgifterna samlades in. Enligt 9 andra stycket personuppgiftslagen ska en behandling av personuppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål inte anses som oförenlig med de ändamål för vilka uppgifterna samlades in. Därutöver tycks det inte vara klarlagt var gränsen går för vilka andra ändamål än det huvudsakliga syftet som personuppgifterna får tillhandahållas. Enligt Advokatsamfundet måste det emellertid stå helt klart var en sådan gränsdragning går, särskilt eftersom det vid behandling av personuppgifter i forensisk verksamhet ofta är fråga om synnerligen känsliga uppgifter som allvarligt skulle kunna skada enskilda personer om de spreds på ett felaktigt sätt. Advokatsamfundet anser därför att det särskilt skulle behöva regleras för vilka specifika andra ändamål personuppgifterna får behandlas. Men med hänsyn till utformningen av promemorians förslag i denna del, anser Advokatsamfundet att den nytta det skulle innebära för andra brottsbekämpande
4 myndigheter att få användning av de uppgifter som behandlas inom den forensiska verksamheten inte uppväger behovet av att skydda enskilda individers personliga integritet i fråga om de mycket känsliga personuppgifter som behandlas inom den forensiska verksamheten. Advokatsamfundet motsätter sig därför den utvidgning av ändamål för personuppgiftsbehandling som föreslås i promemorian. En sådan reglering kan även ifrågasättas utifrån ett allmänt rättssäkerhetsperspektiv. Advokatsamfundet vill i detta sammanhang även peka på att det i promemorian (s. 80, under avsnitt 4.4.8), sägs att behandling av personuppgifter i så kallad forensisk uppdragsverksamhet vid Nationellt forensiskt centrum, är en mycket begränsad verksamhet som rör få personer och i liten utsträckning sköts automatiserat, och att behandlingen av personuppgifter därför inte behöver regleras i lag, utan i stället kan regleras på lägre föreskiftsnivå. Advokatsamfundet motsätter sig denna bedömning och anser att avvikelser från personuppgiftslagens regler inte får göras genom myndighetsföreskrifter, utan måste ske genom lag (se 2 personuppgiftslagen). Direktåtkomst till vapenregistret för andra myndigheter än polisen I promemorian föreslås att Polismyndigheten ges möjlighet att medge Tullverket och Kustbevakningen direktåtkomst till uppgifter i vapenregistret. Skälet för detta uppges vara att effektivisera Polismyndighetens samarbete med Tullverket och Kustbevakningen så att dessa båda myndigheter på ett enkelt sätt kan få del av uppgifter i vapenregistret. Enligt Advokatsamfundets förmenande är en sådan möjlig effektiviseringsvinst inte tillräckligt för att medge dessa myndigheter direktåtkomst till vapenregistret. Det råder sekretess för uppgifter i vapenregistret. Uppgifter om vilka personer som innehar vapen ska inte spridas i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet med anknytning till skjutvapen. Detta är uppdrag som Polismyndigheten i huvudsak ansvarar för. Enligt Advokatsamfundet är det därför olämpligt att denna typ av uppgifter lämnas ut till myndigheter utanför den rent polisiära verksamheten. Tullverket och Kustbevakningen bör kunna bedriva sin verksamhet på ett effektivt sätt även om uppgifter om äganderätt till vapen erhålls via Polismyndigheten, i förekommande fall efter sedvanlig sekretessprövning. Ändring av överklagandemöjlighet enligt pantbankslagen I nu gällande pantbankslag stadgas att Polismyndighetens beslut får överklagas. Av den föreslagna lydelsen till 34 pantbankslagen framgår dock att överklagandemöjligheten begränsas genom att Polismyndighetens beslut om att en pantbank ska lämna uppgifter enligt 27 får överklagas till allmän förvaltningsdomstol, men att Polismyndighetens övriga beslut enligt panktbankslagen inte får överklagas.
5 Även om det skulle råda oklarheter om vilka typer av polismyndighetens beslut som är överklagbara enligt gällande 34 pantbankslagen, anser Advokatsamfundet att den föreslagna begränsningen av överklagandemöjligheten är olycklig. Eftersom förslaget påverkar enskilda personers rätt att få sin sak prövad av förvaltningsdomstol, försämras rättssäkerheten för den som vill överklaga ett beslut enligt pantbankslagen. Advokatsamfundet motsätter sig därför förslaget. I vart fall bör det göras en noggrannare analys av de konsekvenser som förslaget skulle få innan ändring görs. SVERIGES ADVOKATSAMFUND Anne Ramberg