Utbildningsprogram om barn som har bevittnat våld och andra övergrepp i nära relationer

Utbildningsprogram om barn som har bevittnat våld och andra övergrepp i nära relationer Slutredovisning Ju2011/9162/KRIM

1 UPPDRAGET Den 22 december 2011 fick Brottsoffermyndigheten i uppdrag av regeringen att genomföra utbildningsinsatser för att barn som har bevittnat våld och andra övergrepp i nära relationer i högre grad ska synliggöras i förundersökningar om sådana brott. Uppdraget är en del av regeringens arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Syftet med insatsen var att förbättra barnens möjligheter att få brottsskadeersättning samt annat stöd och skydd. Vidare skulle utbildningsinsatsen fokusera på vikten av att dokumentera barns eventuella närvaro vid brottstillfället samt brottsskadeersättning till dessa barn. Dessutom skulle insatsen uppmärksamma att det finns ett starkt samband mellan att barn som har bevittnat våld och andra övergrepp själva kan vara utsatta för brott. Utbildningen skulle främst riktas till personal vid länspolismyndigheterna och Åklagarmyndigheten. Dessutom angavs att utbildningarna skulle genomföras med en lämplig geografisk spridning i hela landet. Som bakgrund till uppdraget angav regeringen i huvudsak följande. För att barn som har bevittnat våld och andra övergrepp i nära relationer ska kunna få brottsskadeersättning samt även annat stöd och skydd som de har behov av krävs att polis och åklagare i förundersökningar om sådana brott, genom dokumentation, i högre grad synliggör barns närvaro vid brottstillfället. Detta även för att domstolarna senare i brottmålsprocessen ska kunna tillämpa den särskilda straffskärpningsgrunden i brottsbalken. 1 Uppdraget genomfördes i samråd med Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten inom ramen för en referensgrupp. Den bestod av Maria Agge och Maria Ridderstolpe från Polisen samt Nicklas Lagrell och Alexandra Bopp från Åklagarmyndigheten. Tillsammans med Brottsoffermyndigheten planerade gruppen utbildningsinsatsen, identifierade målgruppen och utformade budgeten. Dessutom togs en plan fram för hur myndigheten ska följa upp de genomförda utbildningsinsatserna. En delredovisning lämnades till regeringen den 30 mars 2012. I den redogjorde Brottsoffermyndigheten för utbildningsbehovet inom länspolismyndigheterna och Åklagarmyndigheten samt för utbildningsinsatsernas planerade innehåll, upplägg och målgrupp. Redovisningen innehöll också en budget. BAKGRUND OCH UTBILDNINGSBEHOV Frågor om barn som har bevittnat våld och andra övergrepp i nära relationer är numera en del av både Polisens och Åklagarmyndighetens utbildningar inom området våld i nära relationer. Moment som ingår i Polisens utbildning är bl.a. vikten av att i anmälan och förhör dokumentera barns närvaro vid våld i familjen. Vidare innehåller både utbildningen för barnutredare och Polisens nationella förundersökningsledarutbildning frågor om barn som bevittnar våld. Dessutom har Rikspolisstyrelsen tagit fram utbildningsmaterial om våld i nära relationer som innehåller delar om barn som bevittnat våld och andra övergrepp. Grundutbildningen för åklagare ger grundläggande kunskaper om våld i nära relationer och en specialistutbildning innehåller moment om våld mot barn. En särskild relationsvåldsutbildning som riktar sig mot åklagare i familjevåldsteam innehåller avsnitt om barn som bevittnar våld. 1 Se vidare i bilaga 1, s. 13.

Personalen inom de berörda verksamheterna erbjuds numera utbildning på området men det finns behov av fördjupad kunskap. Det finns en relativ stor okunskap dels om hur barn påverkas av att bevittna våld och andra övergrepp i nära relationer, dels om vad som kan göras för att barnen ska få sina rättigheter tillgodosedda. Vidare råder det viss osäkerhet angående hur frågan ska hanteras i det direkta mötet med barnen samt vad respektive personalkategori ska och kan göra under förundersökningen. 2 PLANERING Utbildningsprogrammet planerades och utarbetades i samarbete med referensgruppen. Två planeringsmöten hölls i början av 2012 och därefter har ett flertal kontakter med referensgruppen hållits via e-post. I oktober 2013 anordnades ett avslutande möte för att diskutera gemensamma erfarenheter av utbildningsprogrammets genomförande, vilka effekter som uppnåtts och hur de genomförda utbildningsinsatserna ska kunna följas upp. Referensgruppens medlemmar har visat ett stort engagemang i arbetet och har varit Brottsoffermyndigheten till stor hjälp med att kartlägga utbildningsbehoven inom berörda verksamheter. Gruppen har också bidragit med värdefulla idéer och förslag beträffande utbildningsprogrammets struktur och innehåll. Dessutom har medlemmarna underlättat för Brottsoffermyndigheten att nå ut med inbjudningar och information om utbildningsprogrammet till utbildningsansvariga och anställda inom myndigheterna. Ett par från referensgruppen har också deltagit under programmets utbildningsdagar. Det beslutades att utbildningsprogrammet skulle erbjudas de befattningshavare som har ett särskilt intresse för frågan och som i sin tjänsteutövning kommer i kontakt med utsatta barn, t.ex. barn- och familjevåldsutredare inom Polisen samt relationsvåldsspecialister och andra åklagare som arbetar med brott mot barn. Programmet skulle också erbjudas dem som har ett särskilt uppdrag som handledare eller instruktör inom respektive myndighet. För att nå ut brett med insatsen bestämdes att under en utbildningsdag ge deltagarna kunskap om barn som har bevittnat våld och andra övergrepp i nära relationer samt om förutsättningarna för att få brottsskadeersättning. Därefter skulle deltagarna, med hjälp av ett webbaserat utbildningsmaterial, anordna egna utbildningstillfällen på sina arbetsplatser. Utgångspunkter för utbildningsprogrammet Syftet med utbildningsprogrammet var att öka kunskapen om barn som har bevittnat våld och andra övergrepp i nära relationer och att synliggöra barnen under förundersökningar om sådana brott. De närmare målen för programmet var att deltagarna skulle få kunskaper om: hur det påverkar barn att bevittna våld och andra övergrepp vilka risker det medför för barnen förutsättningar för brottsskadeersättning vikten av att uppmärksamma om det finns barn i familjen samt dokumentera barns eventuella närvaro vid brottstillfället hur enskilda befattningshavare kan och får agera i det direkta mötet med de utsatta barnen. Utbildningsprogrammet skulle vidare ge tillfälle till erfarenhetsutbyte utifrån olika perspektiv.

3 Fördelning av kursplatser Inbjudan till utbildningsdagarna skickades i början av oktober 2012 till representanterna i referensgruppen för vidare förmedling till verksamheterna. Anmälningarna till kursen gjordes till utbildningsansvariga inom de berörda myndigheterna som sedan förmedlade dem vidare till Brottsoffermyndighetens projektledare. Välkomstbrev med information om kursen skickades ut till deltagarna några veckor innan aktuellt utbildningstillfälle. Utskicken gjordes av Brottsoffermyndigheten eller vidarebefordrades i en del fall av myndigheternas utbildningsansvariga. Till varje utbildningstillfälle bjöds totalt 50 deltagare in, varav 33 från länspolismyndigheterna och 17 från Åklagarmyndigheten. Fyra utbildningsdagar arrangerades, två i Stockholm, en i Göteborg och en i Malmö. Utbildningen genomfördes i november 2012 samt januari-mars 2013. GENOMFÖRANDE OCH INNEHÅLL Utbildningsdagen 129 personer har deltagit i kursen, varav 80 % kvinnor och 20 % män. Av dessa kom 79 (61 %) från länspolismyndigheterna och 50 (39 %) från Åklagarmyndigheten. Kostnader för utbildningen och deltagarnas resor har täckts av de medel som regeringen har ställt till förfogande. Totalt erbjöds 200 platser till utbildningstillfällena, varav 132 platser till personal inom länspolismyndigheterna och 68 till Åklagarmyndigheten. Det kan alltså konstateras att 71 av platserna inte har utnyttjats och bortfallet, sett till antalet erbjudna platser, varit som störst från länspolismyndigheterna. Förutom sjukdom har en del av bortfallen förklarats med arbetsanhopningar. Utbildningsdagen innehöll föreläsningar om hur barn påverkas av att bevittna våld och andra övergrepp i nära relationer samt vad som kan göras för att dessa barn ska få sina rättigheter tillgodosedda. Här inbegreps även kunskap om vilket stöd och vilken hjälp barnen behöver. Dagen erbjöd också kunskap om hur barnen ska bemötas vid det direkta mötet. 2 Utbildningsdagen inleddes av Åsa Källström Cater, fil.dr vid Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete vid Örebro universitet. Hon talade om hur barnen påverkas av att uppleva våld i familjen samt det behov av stöd och bekräftelse som barnen har. Hon gav också kunskap om hur våldet i familjen kan yttra sig samt hur stor omfattningen är. Dessutom gav hon tips på vad som kan vara viktigt att tänka på vid bemötandet av barnen. Därefter följde ett avsnitt med Sandra Eneroth, utredare brott i nära relation vid Polismyndigheten i Västra Götalands län och Bodil Ericsson, kammaråklagare vid Åklagarmyndigheten, Utvecklingscentrum Göteborg. 3 De talade om de utmaningar som kan uppstå under förundersökningen om brott i nära relation och gav råd om hur de arbetar för att barn som bevittnat våld kan synliggöras. Passet innefattade ett stort inslag av reflektion och diskussion. Deltagarna fick möjlighet att tillsammans med Sandra Eneroth och Bodil Ericsson diskutera vad de berörda 2 Se även det bifogade programmet i bilaga 2, s. 17. 3 Under utbildningsdagen i Göteborg föreläste Liselott Jakobsson vid Polismyndigheten i Västra Götaland i stället för Sandra Eneroth. Ingrid Isgren, vice chefsåklagare vid Söderorts åklagarkammare i Stockholm föreläste under utbildningsdagen i Malmö i stället för Bodil Ericsson.

yrkeskategorierna får och ska göra i mötet med barnen. Det fanns också möjlighet för deltagarna att dela med sig av sina egna erfarenheter och få återkoppling. Deltagarna delade med sig av sina funderingar om vad de får göra i det direkta mötet med barn. Framför allt polis i yttre tjänst känner en osäkerhet kring att samtalen med barnen kan anses vara ett förhör. Föreläsarna förmedlade till deltagarna att det inte ska hållas ett förhör med barnen i de här fallen, men att uppgift om barn varit närvarande vid brottstillfället ska nedtecknas i avrapporteringspromemorian. Det upplystes om att samtal med närvarande barn inte är ett regelrätt förhör. Korta frågor av enklare karaktär är möjliga att ställa. Det är viktigt att ta reda på om barnen själva varit direkt utsatta för våld och är att anse som målsägande. Även vid förhör med t.ex. målsäganden, gärningspersonen och vittnen är det viktigt att fråga om barnens närvaro vid brottstillfället. Vidare rådde det en viss osäkerhet bland deltagarna vilka yrkesgrupper och myndigheter som har ansvar för att berätta om barnens rätt till brottsskadeersättning. Deltagarna upplystes om att förundersökningsledaren, i enlighet med förundersökningskungörelsen, har det yttersta ansvaret att upplysa om rätten till brottsskadeersättning men att även Brottsoffermyndigheten naturligtvis arbetar aktivt med att informera om denna rätt. Dagen avslutades med att brottsskadejuristen Ulrika Forsgren, brottsskadejurist från Brottsoffermyndigheten, talade kring förutsättningarna för barnen att få brottsskadeersättning. 4 Även under detta pass hade deltagarna möjligheter att vara aktiva och diskutera det som avhandlades. Deltagarna ställde många frågor om lagstiftningen på området och vad Brottsoffermyndigheten behöver för underlag för att kunna bevilja brottsskadeersättning. Under dagen fick deltagarna också råd om hur de efter genomförd utbildning, kunde utbilda sina kollegor på respektive arbetsplats. 4 4 Under utbildningsdagen i Göteborg föreläste projektledaren Fredrik Selin i stället för Ulrika Forsgren.

5 Utbildningsmaterial Inom ramen för uppdraget har ett utbildningsmaterial tagits fram. Materialet ska användas av de som genomgått utbildningsdagen och visas vid egna arbetsplatsutbildningar. En utgångspunkt vid utformningen av materialet var att det skulle vara lättillgängligt och ha ett linjärt förlopp. Utbildaren behöver enbart starta materialet och därefter leda en kortare diskussion kring vad materialet visat. På så vis behöver utbildaren inte vara van vid att anordna egna utbildningstillfällen. Materialet innehåller en webbutbildning som i stor utsträckning bygger på filmade sekvenser. De är ett koncentrat av vad som avhandlades under utbildningsdagarna och består av intervjuer eller samtal med utbildningsdagarnas föreläsare. I inledningen av utbildningen samt mellan varje filmad intervju visar dramatiserade inslag vikten av att uppmärksamma barn som har bevittnat våld. Webbutbildningen innehåller en handledarinstruktion och förslag på diskussionsfrågor. Dessutom finns lästips och en länksamling tillgängliga. Att genomföra webbutbildningen tar cirka en timme inklusive en avslutande gruppdiskussion. Utbildningsmaterialet utformades och producerades under hösten 2012 i samarbete med en webbyrå. De dramatiserade inslagen spelades in i Umeå. Vid inspelningen medverkade amatörskådespelare samt två polisassistenter från Polismyndigheten i Västerbottens län. Intervjuerna med föreläsarna filmades i Stockholm och vid den inspelningen medverkade Åsa Källström Cater, Sandra Eneroth, Ingrid Isgren och Ulrika Forsgren. Utbildningsmaterialet har levererats till Rikspolisstyrelsen samt till Utbildningscentrum vid Riksåklagaren. En majoritet av deltagarna under utbildningsdagarna har också fått ett eget exemplar av materialet på en USB-sticka.

6 UTVÄRDERING Två utvärderingar har genomförts inom ramen för uppdraget. En webbenkät skickades efter respektive utbildningsdag och en uppföljande cirka sex till nio månader efter utbildningstillfället. Utbildningsdagarna Syftet med enkäten var att ta reda på om deltagarna fått den kunskap som utbildningsdagen haft som målsättning. Deltagarna har också fått möjligheten att ge sina uppfattningar om dagens upplägg samt om den lagt en god grund inför kommande arbetsplatsutbildningar. 70 enkätsvar har inkommit, vilket innebär en svarsfrekvens om 54 %. 43 % av svaren inkom från deltagare från länspolismyndigheterna och 57 % från Åklagarmyndigheten. Det kan konstateras att andelen svarande från Polisen är låg i jämförelse med antalet deltagare från myndigheten. 5 Utbildningsdagen har överlag fått positiva omdömen. Vad gäller helhetsintryck av utbildningsdagen har deltagarna gett den en fyra i snitt på en femgradig skala. 5 En analys av detta görs på s. 11.

7 Diagram 1. Helhetsintryck av utbildningen. 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% Betyg 30% 20% 10% 0% 1 2 3 4 5 1 = dåligt och 5 = mycket bra Deltagarna har särskilt uttryckt att de fått god kunskap om vikten av att uppmärksamma och dokumentera de utsatta barnens närvaro vid brottstillfället samt förutsättningarna för barnen att få brottsskadeersättning. Följande diagram visar hur deltagarna tycker att utbildningsdagens mål har uppfyllts. Diagram 2. Betygsnitt utifrån målen med utbildningsdagen. Betygsnitt Hur det påverkar barnen att bevittna våld och vilka risker det medför för dem 4,2 Vikten av att uppmärksamma och dokumentera barnens närvaro 4,5 Hur enskilda befattningshavare kan och får agera i mötet med barnen 3,8 Betygsnitt Förutsättningar för brottsskadeersättning 4,3 1 2 3 4 5 1 = dåligt och 5 = mycket bra

I de kommentarer som deltagarna har lämnat beträffande utbildningsdagens innehåll, har många uttryckt att det varit värdefullt att träffa andra kollegor för erfarenhetsutbyte. Flertalet har också uttryckt att de medverkande föreläsarna har varit kompetenta och förmedlat viktig kunskap. En del deltagare har dock önskat att de fått mer tid att diskutera och reflektera kring hur utsatta barn kan bemötas samt hur deras närvaro kan dokumenteras. En viss justering av programmet för att bereda mer tid till för denna programpunkt gjordes inför det tredje och fjärde utbildningstillfället. Diagram 3. Tycker du att utbildningsdagen lagt en bra grund för den utbildning som du ska anordna på din arbetsplats? 8 3% Ja Nej 97% Av resultatet kan utläsas att en stor majoritet av de svarande har uttryckt att utbildningsdagen lagt en god grund för efterföljande arbetsplatsutbildningar. Efter genomförd arbetsplatsutbildning Avsikten med enkäten var att ta reda på hur det gått för deltagarna att anordna arbetsplatsutbildningar. Det primära syftet med utvärderingen var att få veta hur många som nåtts av arbetsplatsutbildningarna, hur det framtagna utbildningsmaterialet fungerat samt om deltagarna tror att insatsen har potential att förbättra arbetsrutiner inom verksamheterna. Deltagarna har uppmanats att svara på utvärderingen trots att de ännu inte har hunnit med att anordna en egen arbetsplatsutbildning. Det är dock inte otänkbart att den låga svarsfrekvensen, trots uppmaningen från Brottsoffermyndighetens sida, beror på att många av deltagarna valt att inte svara på enkäten då de inte anordnat någon egen utbildning. Av dem som inte har arrangerat ett utbildningstillfälle ännu, har dock nästan hälften uppgivit att det finns planer att anordna tillfällen längre fram i tid. 49 enkätsvar har inkommit, vilket motsvarar en svarsfrekvens om 38 %. 67 % av svaren har inkommit från länspolismyndigheterna och 33 % från Åklagarmyndigheten. Av de svarande har 74 % (36 personer) uppgett att de har genomfört en egen utbildning. En mycket glädjande uppgift i utvärderingen är att de deltagare som uppgett att de anordnat egna utbildningstillfällen, har nått över 1 200 anställda med dessa utbildningar. De som har svarat har dessutom uppgett att de planerar fler utbildningstillfällen längre fram.

Överlag har deltagarna uttryckt att de haft goda förutsättningar att genomföra arbetsplatsutbildningen. De har haft gott stöd från ledningen och kollegorna har visat stort intresse för utbildningen. En del av deltagarna har dock förmedlat att det varit svårt att samla alla berörda på arbetsplatsen till ett gemensamt utbildningstillfälle. På vissa platser har ledningen prioriterat redan inbokade interna utbildningar framför denna insats. Diagram 4. Hur tycker du att det framtagna utbildningsmaterialet har varit användbart för dig att utbilda andra? 9 50% 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% 1 2 3 4 5 Betyg 1 = dåligt och 5 = mycket bra I snitt har deltagarna gett det framtagna utbildningsmaterialets användbarhet fyra i betyg. Bland de kommentarer som lämnats har många deltagare förmedlat att materialet sammanfattade det viktigaste från utbildningsdagen, att det var pedagogiskt och innehöll bra föreläsningar. Diagram 5. Tror att denna utbildningsinsats kommer att förbättra arbetsrutinerna på din arbetsplats? 28% 3% 69% Ja Nej Vej ej

En majoritet av deltagarna har uppgett att insatsen kommer att förbättra arbetsrutinerna på den egna arbetsplatsen. Visserligen är en betydande andel (28 %) av de svarande osäkra på insatsens effekter, men mycket få av deltagarna har angett att de inte tror att insatsen får någon betydelse alls. I de kommentarer som lämnats av deltagarna har ett flertal påtalat att det numera råder en större säkerhet bland personalen beträffande hur de ska agera i mötet med barnen samt vikten av att dokumentera deras utsatthet. En del har dock uttryckt farhågor om att kunskap är färskvara och att det krävs fortsatta insatser för att hålla denna kunskap vid liv. Diagram 6. Vad tycker du om programmets upplägg med en inledande utbildningsdag och efterföljande egna utbildningstillfällen? 10 50% 45% 40% 35% 30% 25% 20% 15% 10% 5% 0% 1 2 3 4 5 Betyg De svarande har gett utbildningsprogrammets upplägg en fyra i snitt. De flesta har uppgett i sina kommentarer att programmet har haft ett bra upplägg samt att det känts genomtänkt. En del har angett att fler handledare och instruktörer inom myndigheterna hade behövt utbildas för att säkerställa att insatsen når fler. Andra har förmedlat att det varit bra om insatsen först förankrats hos verksamheternas chefer för att på så vis legitimera utbildningsprogrammet. Några har uppgett att de även velat ha kunskap om hur samarbetet mellan myndigheter bör se ut beträffande ärenden med barn som har bevittnat våld och andra övergrepp i nära relation. Särskilt gäller det samarbetet mellan Polisen och socialtjänsten.

11 RESULTAT OCH ERFARENHETER AV UPPDRAGET Utbildningsinsatsen har mottagits väl av deltagarna. Det är glädjande att deltagarna har varit mycket engagerade under utbildningsdagarna. Ett flertal av dem har hört av sig i efterhand till medarbetare på Brottsoffermyndigheten med fördjupade frågor kring brottsskadeersättning. En positiv aspekt vad gäller deltagarnas egna utbildningstillfällen, är att de nått långt fler anställda inom verksamheterna än vad som uppskattades inledningsvis. Flera av deltagarna har själva lyckats utbilda ett hundratal av sina kollegor, vilket naturligtvis borgar för att kunskapen och uppmärksamheten kring barn som bevittnat våld ökat. Som visats i avsnittet Utvärdering (se s. 6) är det nästan en tredjedel av deltagarna som i dagsläget angett att de genomfört egna utbildningstillfällen. Med tanke på den korta tid som förlöpt mellan de anordnade utbildningsdagarna och när denna slutredovisning författas, får det ändå anses vara tämligen många av deltagarna som hunnit med att anordna en lokal arbetsplatsutbildning. Det är dessutom flera som meddelat att arbetsplatsutbildningar kommer att anordnas efter uppdragets avslut. Det är något som representanterna inom referensgruppen också har fått uppgift om. Det har uppstått vissa svårigheter med att samla in enkätsvar från utbildningsdeltagarna inför utvärderingen av uppdraget. En förklaring till det har varit av teknisk natur då deltagarna från Polisen, på grund av begränsad internetåtkomst, haft svårt att svara på de elektroniska enkäterna. Till viss del har detta problem avhjälpts genom att deltagarna svarat på enkäterna från sina hemdatorer eller använt en enkät i pappersform. Det som främst vållade en del svårigheter i planeringsfasen var att uppskatta hur många utbildningsplatser som skulle avsättas till myndigheterna. Särskilt har det gällt hur många platser som skulle fördelas inom varje myndighet på läns- och regionnivå. Exempelvis har utbildningstillfällena i Stockholm lockat betydligt fler deltagare än i Göteborg och Malmö. Bortfallet av deltagare har främst berott på hög arbetsbelastning men kanske också att planerade utbildningsplatser varit något för högt beräknade. Många av utbildningsdeltagarna har uttryckt att en positiv effekt av insatsen är att den kan förbättra arbetsrutinerna på respektive arbetsplats. Förhoppningen är att barn som har bevittnat våld och andra övergrepp i nära relationer i högre grad kommer att uppmärksammas i samband med förundersökningen om sådana brott. Det innebär att de i högre grad kommer att ha möjlighet att få brottsskadeersättning. Om kunskapen hos de poliser som arbetar i yttre tjänst ökar kan det också leda till att information om barns utsatthet i större utsträckning förmedlas vidare till socialtjänsten, så att de där kan få stöd och hjälp. Som framkommit under utbildningsdagarna finns det en osäkerhet bland poliser som arbetar i yttre tjänst gällande om de kan och får samtala med utsatta barn. Även om det finns riktlinjer inom de berörda organisationerna kring detta, kan det finnas anledning att arbeta vidare med frågan. En förhoppning är att denna utbildningsinsats kan bringa klarhet, men det kan också finnas skäl för Polisen och Åklagarmyndigheten att fortsätta detta arbete genom regelbundna utbildningsinsatser gentemot berörd personal. Brottsoffermyndigheten menar att det kan finnas anledning för regeringen att undersöka möjligheten att göra lagändringar på området, t.ex. vad gäller möjligheten att förordna särskild företrädare i de ärenden där barn behöver höras som vittnen i förundersökningar om våld i nära relation.

12 UPPFÖLJNING AV GENOMFÖRDA UTBILDNINGSINSATSER Vid det sista mötet med referensgruppen fördes diskussioner om hur de genomförda utbildningsinsatserna kan leva kvar inom myndigheterna, men även hur de kan följas upp efter uppdragets avslut. Referensgruppen Som underlag till diskussionen om en plan för uppföljning av insatserna, presenterade Brottsoffermyndigheten resultat från deltagarnas utvärderingar beträffande de fyra utbildningsdagarna samt den uppföljande enkäten efter deltagarnas egna arbetsplatsutbildningar. Några av referensgruppens medlemmar kunde också ge sin syn på utfallet av insatsen, då de både deltagit under utbildningsdagarna samt anordnat egna utbildningstillfällen. Referensgruppen var enig om att det utbildningsmaterial som tagits fram inom ramen för uppdraget ska finnas kvar på myndigheternas intranät för utbildning. Det är dock Brottsoffermyndighetens ansvar att se till att materialets innehåll håller sig à jour med t.ex. lagändringar på området. Som den uppföljande enkäten visat, finns det förhoppningar om att de utbildade handledarna och instruktörerna kommer att fortsätta att anordna egna utbildningsinsatser, vilket också referensgruppen har bekräftat. Brottsoffermyndighetens bedömning Brottsoffermyndigheten konstaterar att det finns ett stort intresse bland de berörda myndigheterna att låta insatsen leva vidare efter uppdragets avslut. Myndigheten har som att mål under nästa år göra ett större utskick av utbildningsmaterialet. Mottagare är chefer inom Polisen och Åklagarmyndigheten. De ska upplysas om möjligheten att anordna arbetsplatsutbildning om barn som bevittnat våld i nära relationer. Förhoppningen är att fler handledare och instruktörer då kan nås och att fler arbetsplatser inom de berörda myndigheterna anordnar egna utbildningstillfällen. Av naturliga skäl finns det också anledning för Brottsoffermyndigheten att följa utvecklingen av antalet ansökningar om brottsskadeersättning till barn som har bevittnat brott. Myndigheten har under året inlett en satsning för att i högre grad nå ut med information om rätten till brottsskadeersättning, bland annat genom utåtriktade arrangemang men också i form av nytt framtaget informationsmaterial. Fram till och med slutet av november 2013 har antalet ansökningar om ersättning till barn som bevittnat brott ökat och en förhoppning är att denna ökning fortsätter. Om den föreslagna lagändringen om att det ska räcka med en vårdnadshavares undertecknande genomförs kan ökningen fortsätta. 6 Brottsoffermyndigheten menar att det är av stort värde att undersöka om de inskickade förundersökningarna och domarna innehåller dokumentation av barns bevittnande. Myndigheten har för avsikt att följa utvecklingen. Myndigheten är medveten om att det kan vara svårt att dra alltför långa slutsatser av det resultat som en undersökning av de inkomna ansökningarna till barn som bevittnat brott kan visa. Förhoppningen är att den bland annat kan visa effekter av de utbildningsinsatser som genomförts, effekter som i slutändan kan medföra att barn som har bevittnat våld i högre grad uppmärksammas i förundersökningar. Det innebär att barnen i sin tur kan tillerkännas brottsskadeersättning samt ges stöd och skydd. 6 Se SOU 2012:26 En ny brottsskadelag, s. 249

Bilaga 1 13

14

15

16

17 Bilaga 2 PROGRAM FÖR UTBILDNINGSDAGARNA 09.30 Registrering och kaffe med smörgås 10.00 Välkomstord Fredrik Selin, projektansvarig, Brottsoffermyndigheten 10.10 Barn som har bevittnat våld behov av stöd och bekräftelse Åsa Källström Cater, Fil.dr, Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete, Örebro universitet 12.15 Lunch 13.15 Utmaningar under förundersökningen diskussion och reflektion Sandra Eneroth, utredare brott i nära relation, Polismyndigheten i Västra Götalands län och Bodil Ericsson, kammaråklagare, Åklagarmyndigheten/Utvecklingscentrum Göteborg 14.00 Ersättning till barn som har bevittnat våld Ulrika Forsgren, brottsskadejurist, Brottsoffermyndigheten 14.30 Fika 14.45 Ersättning till barn som har bevittnat våld forts. 15.15 Avslutning