Uppföljning av Region Skånes mediesamverkansmodell Intervjustudie hösten 2013

Uppföljning av Region Skånes mediesamverkansmodell Intervjustudie hösten 2013 Studien är genomförd av Eiler Jansson på uppdrag av Kultur Skåne. Halmstad 2014-04-04

Innehåll: Bakgrund och genomförande 3 Syfte 3 Bakgrund 3 Metod 3 Urval 4 Genomförande 4 Sammanställning av intervjuerna 5 Fråga 1: Får medborgaren i regionen en bättre service med den nya modellen? 5 Fråga 2: Hur fungerar det delregionala mediesamarbetet? 5 Fråga 3: Hur fungerar transporterna? 8 Fråga 4: Är ansvarsbibliotek en god idé? 9 Fråga 5: Hur ser personalens kompetensutveckling ut? 11 Fråga 6: Regionbibliotekets roll i mediesamverkan 12 Fråga 7: Helhet och kommentarer 13 Fråga 8: Övriga frågor 15 Slutsatser 16 Bilagor 18 2

Bakgrund och genomförande Syfte Syftet med mitt uppdrag är att se hur den nya modellen för mediesamverkan och fördelning av de regionala medlen har fungerat i praktiken sedan den infördes. Modellen har inte varit igång särskilt länge vilket innebär att en regelrätt utvärdering är för tidig att göra. Denna uppföljning kan dock tjäna som ett steg på vägen. Centrala frågeställningar har varit dels om modellen som helhet kan förbättras och utvecklas, dels huruvida vissa delar i modellen behöver ses över och modifieras. Bakgrund En ny modell för mediesamverkan i Region Skåne infördes den 1 januari 2013. Modellen utgår från ett förslag som lades fram av utredaren Anette Johansson i juni 2012. Utgångspunkten för modellen är att alla som bor i regionen ska ha en likvärdig tillgång till information och medier. Målsättningen är att den nya modellen ska stimulera till samarbete och stödja kommunbibliotekens utvecklingsbehov, citat: Från administration av fjärrlån och bidrag för inköp av media, till samverkan och utveckling *. Det har funnits önskemål från biblioteken om ett mer flexibelt system, tätare transporter och att medieresurserna ska finnas så nära användarna som möjligt. Till bakgrunden hör även att antalet regionala fjärrlån från Malmö och Kristianstad har minskat kraftigt under senare år. Med anledning av detta beslutade Region Skånes kulturnämnd att införa en ny modell för den regionala medieförsörjningen med start den 1 januari 2013. Modellen består av tre delar: Medier och metodik Infrastruktur Uppföljning och utveckling Tre ansvarsbibliotek, Malmö, Helsingborg och Kristianstad, får regionala medel för att utgöra ett stöd i delregionernas mediesamarbeten. Samarbetsavtal har upprättats mellan Region Skåne och varje ansvarsbibliotek, avtalen ses över årligen. *Citatet är hämtat ur Avtal om regionalt mediesamarbete mellan Malmö stad och Region Skåne. Förslag nov 2012. Metod För att få svar på frågan om hur den nya modellen har fungerat sedan införandet och vad som kan behöva ändras valdes en kvalitativ studie grundad på ett antal intervjuer. Dessa intervjuer har skett i form av öppna samtal där min ambition har varit att bibliotekschefen och hans/hennes medarbetare ska kunna uttrycka sina tankar och åsikter så fritt som möjligt men också få tid till reflektion över den egna verksamheten kring frågor som berör bibliotekets medier och service till medborgaren samt personalens kompetensutveckling m.m. 3

Som grund för intervjuerna har jag haft ett frågeformulär bestående av åtta punkter med underliggande delfrågor. Betoningen av de olika punkterna har dock varierat beroende på hur samtalen har utvecklats. Samtalen har bandats och sedan transkriberats. Detta är således inte en kvantitativ studie bestående av siffror och mätbara data. En kvantitativ studie, exempelvis i form av en enkät till samtliga bibliotek i Skåne, skulle ge svar på helt andra typer av frågor än de som nu har ställts. Urval Underlaget för denna uppföljning är intervjuer i samtalsform med bibliotekschefer och fjärrlåneansvariga eller motsvarande, vid utvalda bibliotek i Skåne. I samråd med Kultur Skåne har jag valt ut ett antal bibliotek i förhoppning att åstadkomma ett så representativt urval som möjligt, med beaktande av kostnaden för genomförandet. Vi har valt att genomföra intervjuer med de tre ansvarsbiblioteken samt ett mindre bibliotek i varje delregion. Vi har även valt att ta med Lund som är det största biblioteket vid sidan av Malmö och Helsingborg. Följande åtta bibliotek har ingått i studien: -Helsingborg (Skåne NV, ansvarsbibliotek) -Örkelljunga (Skåne NV) -Kristianstad (Skåne NO, ansvarsbibliotek) -Hörby (Skåne NO) -Malmö (ansvarsbibliotek Skåne SV + SO) -Staffanstorp (Skåne SV) -Lund (Skåne SV) -Ystad (Skåne SO) Genomförande Studien består av tio intervjuer med sammanlagt 18 personer. Intervjuerna har genomförts under perioden 16 oktober till 3 december 2013. Varje intervju har varat omkring en timme (från 55 minuter till 1 timme och 20 minuter). Samtliga intervjuer har skett i respektive bibliotek och har i de flesta fall genomförts med bibliotekschef och fjärrlåneansvarig på plats samtidigt. Av praktiska skäl har dock vissa intervjuer skett individuellt (Örkelljunga och Malmö). Vid två av biblioteken har bibliotekschefen valt att ha med två medarbetare (Lund och Kristianstad). Intervjumaterialet har sedan sammanställts i enlighet med frågorna i frågeformuläret, se bilaga 2. 4

Sammanställning av intervjuerna Fråga 1: Får medborgaren i regionen en bättre service med den nya modellen? Så långt som till att säga att den nya modellen har inneburit en bättre service till medborgaren är inte informanterna villiga att gå. Två har svarat ja på frågan med hänvisning till att böckerna kommer fram snabbare och att samarbetet i Skåne Nordväst fungerar bra. Det vanliga svaret är annars Vet inte (2), Ingen större skillnad (2), Svår fråga, vi har inte utvärderat den ännu och För tidigt att säga. Ansvarsbiblioteken är möjligen något mer positiva än de övriga biblioteken, även dessa menar dock att det är för tidigt att dra en sådan slutsats som att medborgaren får en bättre service som en följd av den nya mediemodellen. Fråga 2: Hur fungerar det delregionala mediesamarbetet? Materialet visar klart på den stora skillnaden mellan de delregionala samarbeten som finns i Skåne Nordväst och Skåne Sydost och bristen på samarbete i söder. De flesta informanter är väl medvetna om hur situationen ser ut såväl i den egna delregionen som i Skåne i stort. I Skåne Nordväst har samarbetet inom medieområdet hunnit längst och man har nu haft en gemensam katalog i ett par års tid. Man har legat steget före både när det gäller transportsystem, utbyte mellan biblioteken och fria återlämningar. Samarbetet har i stort fungerat bra enligt informanterna. Däremot var man inte organisatoriskt förberedda för den oerhörda ökning som skedde ifråga om cirkulationen. Dessutom klarade inte biblioteksdatasystemet av att hantera situationen så det blev en rätt kaotisk tid till att börja med och personalen fick väldigt mycket att göra. Sett ur låntagarnas synvinkel har det däremot fungerat riktigt bra. Skåne Nordost har haft ett långvarigt samarbete biblioteken emellan, inte minst när det gäller kompetensutveckling. Det var dock först under hösten 2013 som man kom igång med en gemensam katalog och en gemensam cirkulation. Man har tagit ett beslut om att harmoniera sina regler vilket har lett till att man har tagit bort alla avgifter, något som av naturliga skäl är mycket uppskattat av biblioteksanvändarna. Om vi istället vänder blicken mot den södra delen av regionen så ser bilden annorlunda ut: Om man tar de kommuner som finns i Sydväst så fungerar det inte alls bra kan jag säga. Det finns en problematik i att det ser så olika ut och att man har kommit så olika långt. De stora skillnaderna i kommunstorlek anges som en försvårande omständighet för att få till stånd ett fungerande samarbete. En av informanterna beskrev Malmö och Lund som två tunga och tröga kommuner. Dessa städer har helt andra ekonomiska förutsättningar än omgivande små kommuner vilket kan göra det svårt att hitta gemensamma frågor och gemensamma projekt: Det finns en annan problematik i södra Skåne och det är ju att Lund och Malmö har sina speciella karaktärer; den ena är universitetsstad och den andra Sveriges tredje största stad. 5

Några samarbeten i mindre skala håller dock på att växa fram även i söder. Ett sådant samarbete är de så kallade 5 gässen, eller 5YES. Staffanstorp, Kävlinge, Svedala och Lomma kommuner har samarbetat sedan mitten av nittiotalet under namnet 4YES, idag ingår även Burlöv i samarbetet. Man verkar vara på god väg att skapa ett gemensamt bibliotekssystem. Samarbetet sker dock inom många olika områden, inte bara bibliotek. I Skåne Sydost finns ett katalogsamarbete mellan Tomelilla och Simrishamn sedan 2010, även Ystad har visat intresse av att delta i detta samarbete. Tidigare fanns ett samarbete som kallades SÖSK, dvs kommunerna i sydöstra Skåne, och då var även Skurup och Sjöbo med. Det kan vara värt att notera att de delregionala samarbeten som finns i Skåne har sin bakgrund i att politiker i närliggande kommuner har velat få till stånd ett ökat samarbete över kommungränserna. Ett exempel: Bakgrunden är att kommunråden i de tio kommunerna i Skåne Nordväst möttes (idag elva, min anm.). Man ville se vad man kunde hitta för samarbeten. Kommunledningarna uppmanade sina förvaltningar att söka samarbete inom NOSAM (Nordvästra Skånes Samarbetskommitté) i den mån det gick. Upplever man inlåsningseffekter inom delregionen? Med inlåsningseffekter avses här om biblioteken upplever att man är mindre fria att själva bestämma över fjärrlån och mediehantering på grund av det delregionala samarbetet. Svaret på frågan blev: Ja, i norr finns det sådana tendenser. Frågan om inlåsningseffekter är ett tydligt exempel på de skillnader som finns mellan norra och södra Skåne. I söder var det flera informanter som inte alls förstod frågan medan man i norr visste direkt vad som menades. För att riktigt kunna utröna hur stark denna inlåsningseffekt är skulle det behövas en enkät eller liknande så att alla bibliotek i Skåne Nordväst fick tillfälle att svara på frågan. Inom Nordväst har man antagit en policy som säger att om en bok finns på något bibliotek inom delregionen så ska man inte gå utanför denna och fjärrlåna boken. Uppenbarligen har man dock inte varit helt överens om denna policy och man har haft en hel del diskussioner kring frågan. De mindre biblioteken hävdar att detta leder till en försämrad service för låntagarna medan främst Helsingborg anser att denna regel behövs. Man menar att det blir orättvist annars, inte minst för de låntagare som väljer att själva göra sina reservationer via bibliotekets webb. I Nordost har man haft en liknande diskussion men den har inte kommit lika långt. Kristianstad ser detta som en fråga för en mediegrupp när en sådan väl har startats. I söder har man inte något liknande mediesamarbete inom delregionerna så där är detta en icke-fråga; allt pågår som förut och man fjärrlånar på samma sätt som man gjorde tidigare. Har de förändrade anslagen lett till ett förändrat arbetssätt? I Helsingborg och Kristianstad är det framförallt de delregionala förändringarna som har lett till ett förändrat arbetssätt, inte den nya modellen i sig. I Skåne Nordväst har man haft en hel del diskussioner kring hur de regionala medlen ska användas, så småningom landade man i att de främst ska gå till inköp på andra språk. 6

I Malmö har minskningen av de regionala medlen lett till en del förändringar och man har fått ta en del av personalkostnaden och lägga på medier: Jag tror att det är så krasst att satsningen på Helsingborg gjorde att Malmö fick lite sämre förutsättningar. Malmö har fortsatt men har egentligen haft sämre förutsättningar att fungera som ansvarsbibliotek än tidigare. En del i problematiken för Malmös del är att lånecentralen lades ner för drygt ett år sedan, detta beslut togs dock på nationell nivå. De mindre biblioteken har inte märkt någon större skillnad ännu så länge. Ifråga om litteratur på andra språk är man på flera håll är kritisk till att det inte längre går att beställa depositioner från Malmö, man är bland annat bekymrad över att medlen inte kommer att räcka även om man väljer att gå samman. Men det finns även positiva röster som menar att mångspråksprojekten kommer att medföra att man köper mer och att man förhoppningsvis även får en större kännedom om vilka språkgrupper som finns i den egna kommunen. Hur ser strömmarna ut mellan Kristianstad, Helsingborg och Malmö? Samtliga informanter framhåller att strömmarna mellan de tre ansvarsbiblioteken har minskat. I Kristianstad säger man exempelvis att Vi har mycket få lån till Skåne Nordväst. Den delen minskade mycket kraftigt när de införde sin gemensamma katalog. Våra inlån kommer främst från Malmö, från Helsingborg gör vi bara enstaka lån. Även i Helsingborg menar man att strömmarna har minskat och att man lånar in betydligt färre böcker från såväl Malmö som Kristianstad. Kommentarer från de övriga biblioteken förstärker bilden av minskade fjärrlåneströmmar, ett par exempel på detta: Man märker ju av hur mycket mer självförsörjande de har blivit i Skåne Nordväst. Det märks att vi inte har så många fjärrlån ut till den regionen nu som vi har haft. Jag kan konstatera, utan att ha siffror, att det är en stor skillnad på hur vi förhåller oss till Kristianstad och Malmö/Lund nu när vi är igång. Det är mycket mindre som vi fjärrlånar från de enheterna. Jag tror att jag och mina kollegor inte har utnyttjat Malmö mer än i ringa omfattning, inte mer än Kristianstad. Malmö sista instans I samband med frågan om fjärrlåneströmmarna passade jag även på att ställa en fråga kring vad man vet om Malmö som sista instans, det vill säga att Malmö har fått en särskild pott för att vara en gemensam backup för Skåne som helhet. Det visade sig att det finns en stor okunskap om detta, de flesta svarade att man inte vet: Nej, att de skulle vara sista instans?, Det har jag faktiskt ingen tanke om eller Jag var inte riktigt medveten om det. Endast ett par informanter har svarat att man visste om detta. Min känsla är dock att man inte skulle sakna just den uppgiften från Malmös sida om den togs bort. Ja, vi känner till det i teorin. Eftersom det råder en osäkerhet om vad som gäller blir det lätt så att inköpsförslagen skickas fram och tillbaka: Ett bibliotek skickar sitt förslag till Malmö, som skickar tillbaka till biblioteket och ber dem vända sig till Helsingborg. Vi säger nej, då kanske de skickar tillbaka det till Malmö. Även i Malmö finns en osäkerhet om hur dessa pengar ska användas: Sedan har vi också lite pengar för att vi ska vara en sista instans. När blir man det? Och hur mycket ska de andra hålla på att leta överallt? 7

Man har dock en generös inställning och sammanfattar saken men löser inte dom det så löser vi det. Att intresset för Malmö som sista instans är svalt ska dock inte förväxlas med hur man ser på Malmös betydelse för mediesamarbetet i Skåne. Jag har fått många positiva kommentarer om att biblioteken är mycket nöjda med den service man får från Malmö, detta trots minskade anslag och att lånecentralsfunktionen har upphört. En kommentar löd såhär: Jag tror att de jobbar professionellt med detta nu, att de vill fortsätta ha en god service. Ett annat av biblioteken framhåller att kontakten med Malmö fungerar utmärkt och man upplever rent av att Malmö har blivit mer öppna för exempelvis lån av ljudböcker och filmer. Fråga 3: Hur fungerar transporterna? När det gäller frågan om transporterna så skiljer sig uppfattningen en del mellan de tre ansvarsbiblioteken och övriga bibliotek. De mindre biblioteken är positiva, eller rent av mycket positiva, till utökningen av antalet transporter från tre till fem gånger per vecka. Man menar att det blir en bättre kontinuitet och att böckerna kommer betydligt snabbare än tidigare. Dessutom får låntagarna ett större förtroende för biblioteket med dagliga transporter menar man. Det är en enormt viktig bit att ha tillgång till transporter varje dag och att de fungerar så jättebra. Man måste faktiskt ge transportkedjan stora lovord! Av ansvarsbiblioteken är Kristianstad mest positiva; man anser att systemet fungerar bra och att utökningen i antalet transporter har inneburit en rätt stor förändring för deras del. I Helsingborg och Malmö anser man inte att utökningen har spelat någon större roll. Helsingborg, som var pilot i sammanhanget, hade det extra tungt i samband med införandet då det blev en del trassel med transporter som inte fungerade, fulla bilar och tunga lådor. I Malmö har man däremot inte märkt av några liknande bekymmer och själva införandet tycks ha gått relativt smärtfritt. De problem man upplever har egentligen inte så mycket med själva transporterna att göra, de är snarare en följd av de gemensamma kataloger man nu har i Nordväst och Nordost vilket har inneburit en kraftig ökning av antalet medier som skickas mellan biblioteken inom varje delregion. Utan dagliga transporter hade dessa samarbeten varit betydligt mindre effektiva och svårare att genomföra. En kommentar från Örkelljunga bekräftar detta: Själva transporten i sig är väldigt smidig, det är plockandet som tar tid! Såväl i Helsingborg som i Kristianstad har man dock inte varit riktigt beredda på den stora volymökningen och lokalerna är dåligt anpassade till den nya situationen: Fast det har också blivit sådana effekter att innan, när man inte fick lådorna lika ofta, så var det inte riktigt lika betydelsefullt var man stod. Nu är det ett större flöde, och det är oftare, och då håller inte den situation vi har i dagsläget rent lokalmässigt. Hela arbetet med sortering sker i en passage (korridor), vi har inte de lokaler som behövs för detta arbete. Införandet av den gemensamma katalogen har ju inneburit en väldig volymökning. Jag gick förbi en fredag när de stod och packade. Ni sa nånting om att det brukar vara ungefär åtta korgar. Den eftermiddagen var det 25-26 stycken tror jag. Det får effekter på vaktmästeriet som ju är ganska litet och inte tänkt för de volymer vi har idag. Sedan har vi en lastbrygga som inte heller är den bästa. 8

Min slutsats är att de utökade transporterna behövs och att de kommit för att stanna, i varje fall så länge man skickar medier i den omfattning som man gör i Nordväst och Nordost. Men även biblioteken i söder är som vi sett positiva till förändringen, det gäller såväl ett stort bibliotek som Lund som de två mindre jag besökt. Fråga 4: Är ansvarsbibliotek en god idé? 4A: Ansvarsbibliotekens syn De tre ansvarsbiblioteken är i stort sett positiva till sin roll. På frågan om det här med ansvarsbibliotek är en god idé svarar en av cheferna spontant: "Ja, det tycker jag. Jag tycker det är bra för det avspeglar på något sätt en verklig relation. Man säkerställer servicenivån i de små kommunerna, jag tror att det framförallt är de som vinner på den här typen av systematiska samarbeten". Som exempel nämner denna chef Perstorp som plötsligt har fått tillgång till extremt mycket mer böcker och databaser genom Skåne Nordväst-samarbetet. En annan av cheferna säger att Jag kan inte se något direkt negativt med det i alla fall. Det är säkert bra för de mindre biblioteken att ha någon att ty sig till. Men vi befinner oss fortfarande i en fas där vi inte riktigt vet hur vi ska hantera det. Denna osäkerhet kring vad uppdraget innebär delas av samtliga bibliotek. Två av ansvarsbiblioteken har uttryckt att önskemålen från Kultur Skåne är starkare än det uppdrag man är villig att ta på sig, citat: Hela det här systemet med ansvarsbibliotek, och pengarna till dem, innebär egentligen att de som är ansvarsbibliotek absolut inte får valuta för de insatser som görs. Faktum är att det innebär att ansvarsbibliotekens insatser är klart mycket större än regionens insatser. En positiv sak är att man såväl i Malmö som Helsingborg och Kristianstad känner att man har ett ansvar för de mindre biblioteken i egenskap av att man är stora och resursstarka bibliotek. Malmö: "Man kan säga att vi uppfattar vårt uppdrag ungefär som vi gjorde innan; att vi ska stötta de mindre biblioteken. Vi ger service till medborgarna ute i kommunerna". Att man får regionala medel gör det lättare att ta ett sådant ansvar, inte minst när de egna politikerna ställer frågor kring bibliotekssamarbetet: Jag har fått ganska många frågor från politikerna i nämnden om hur samarbetet kommer att påverka Kristianstad och vad det innebär att vi nu är ansvarsbibliotek. Själva införandet gick ju ganska så snabbt. Såväl Malmö som Helsingborg framhåller att det är bra att de regionala pengarna inte bara går till medier utan att man satsar på utvecklingsprojekt av olika slag: "Om man ser det i en större helhet vad det är vi håller på med, så tycker jag att det är bra av Region Skåne som de gjorde att avsätta en miljon till utvecklingspengar". 4B: Kommunbibliotekens syn När det gäller övriga bibliotekens syn på betydelsen av ansvarsbibliotek är denna i huvudsak positiv. I Lund frågar man sig dock hur mycket förändringen egentligen har påverkat dem? Inte mycket, man vänder sig i första hand till Malmö precis som tidigare och man upplever inte att man blir nekade något därifrån. Det man saknar är framförallt den artikelservice som Malmö hade på lånecentralens tid. Ett par kommentarer från de övriga kommunerna: 9

Vi kan nog uppleva en större närhet, i och med att vi har olika möten med olika personer inom Skåne Nordost. Det är mycket lättare att slänga iväg en fråga till den man vet har ett givet ansvarsområde. Ja, för södra Skåne är det definitivt det! Svårt att se någon annan lösning just för den södra delen. Hur ser era kontakter ut? Kontakterna mellan ansvarsbiblioteken och övriga folkbibliotek inom delregionerna sker i första hand i de chefsgrupperna som finns. I Nordväst träffas cheferna i den så kallade styrgruppen ungefär en gång i månaden. Ibland har Kristina Elding från Kultur Skåne varit med på dessa möten. Förutom styrgruppen finns det ett antal arbetsgrupper; mediagrupp, tidskriftsgrupp, systemgrupp samt en barn- och ungagrupp. Beträffande mediesamarbetet i form av fjärrlån och inköpsförslag, är kontakterna ännu så länge rätt så informella menar en av informanterna, det är inte tydligt om det är någon person som har huvudansvaret eller om det är en mailadress med flera avläsare, dom har inte aktivt gått ut med information. I Nordost-samarbetet finns en chefsgrupp och en grupp med systemansvariga: Vi har ganska mycket möten, speciellt nu kring katalogsammanslagningen. Jag har varit med på chefsmöten och systemmöten säger en av cheferna. När det gäller Skåne Sydväst och Sydost ser situationen lite annorlunda ut. Bibliotekscheferna i Sydväst träffas någon enstaka gång inom det så kallade SSSV-samarbetet. En av cheferna anser det vara ett problem att det är mest driftfrågor som diskuteras, det är för lite frågor av övergripande karaktär. En annan av cheferna uttrycker saken mera drastiskt, den enda kontakt jag har är genom SSSV, that s it! Rent verksamhetsmässigt, på nivån under cheferna, finns det egentligen ingenting menar en tredje, "allt går via Kristina och regionen." Utöver dessa delregionala grupper tillkommer möten på chefsnivå för hela Skåne, de äger rum cirka 2-3 gånger per år. Kultur Skåne kallar också till möten för fjärrlåneansvariga emellanåt. I Malmö känner man att man har en spetskompetens som saknas hos övriga bibliotek, man har helt enkelt känt sig lite "ensamma på toppen". Malmö har därför tagit initiativ till möten där Malmö, Lund och Helsingborg kan träffas på ett ganska informellt sätt. I den gruppen är dock inte mediesamarbetet någon stor fråga: "Mediesamverkan i Skåne, det jobbar ändå regionen ganska bra med som det är." Har den nya modellen ändrat förhållandet mellan ansvarsbiblioteket och biblioteken i delregionen? Efter viss tvekan har de flesta svarat ja på denna fråga. Malmö svarar till exempel att: Ja, det har ändrats en del gentemot Kristianstad och Helsingborg eftersom Helsingborg också har blivit ansvarsbibliotek. De som tar emot fjärrlån från Nordväst här hos oss ska ha lite koll på att de får fixa mer själva. Ansvarsbiblioteken känner att man har fått större krav på sig från de övriga biblioteken, samt att de medel man får inte alltid står i paritet med dessa krav, vi får ju per automatik de här inköpsgrejerna. En av informanterna efterlyser en mer formaliserad struktur, inte minst när det gäller hur inköpsförslagen ska hanteras. 10

Fråga 5: Hur ser personalens kompetensutveckling ut? En kort sammanfattning av hur det ser ut är att ju större bibliotek, desto större möjligheter har personalen att delta i kompetensutveckling av olika slag. Såväl Malmö som Lund och Helsingborg framhåller att man har bra möjligheter att åka på kurser. Det som skiljer de större kommunerna är främst på vilket sätt man satsar på kompetensutveckling och om man bedriver sådan i egen regi eller ej. Hos oss gör vi mycket kompetensutveckling internt och även att man får åka iväg på kurser och liknande. Vi har ett rätt bra system för kompetensutveckling på Malmö stadsbibliotek. Vi har bland annat en sak som vi kallar kompetenskortisar som bygger på att personalen utbildar varandra inom sina specialområden. (Malmö) Vi har vi alltid haft möjligheter till interna kompetensutvecklingssatsningar. Just nu är vi inne i en ganska stor satsning kring digitala medier. (Helsingborg) Jag tycker att vi har väldigt bra möjligheter att åka på utbildningar. Däremot saknas det kortare kurser, det där mer praktiska, framförallt inom barnsidan. (Lund) På min fråga om man erbjuder de kurser man anordnar till andra bibliotek får jag ett uppriktigt svar från Malmö: Nej, det gör vi inte. Vi är dåliga på att erbjuda det även internt till stadsdelsbiblioteken tyvärr. Inte heller mellan kommunerna Om vi sedan tittar på hur situationen ser ut för de mindre biblioteken så blir bilden en annan. Så gott som samtliga framhåller betydelsen av de kurser och studiedagar som regionbiblioteket har anordnat genom åren. Det är rentav så att de mindre biblioteken i stor utsträckning har förlitat sig på de kurser som länet anordnade. Inte minst viktigt är att dessa kurser och utbildningar även ger värdefulla kontakter biblioteken emellan; att man lär känna personer med liknande arbetsuppgifter inom andra bibliotek. Den chefskurs som länet anordnade för några år sedan var exempelvis mycket uppskattad och en av cheferna framhöll just värdet av de kontakter som skapades. Ett par kommentarer kring detta: Vi kan själva anordna mer generella dagar och insatser som vänder sig till en bredare del av personalen men ska vi gå på djupet och specialisera oss så kommer vi att ha det jättesvårt. Kultur Skåne behövs som aktör på det området, dels för kompetensutvecklingen men också för nätverkandet. Regionbiblioteket har erbjudit olika dagar, och gör ju fortfarande. Men min känsla är väl att deras utbud har minskat just på kompetensutvecklingsplanet. Vi som bor och jobbar i lite mindre kommuner behöver ju det stödet, att regionbiblioteket knyter ihop oss och erbjuder kompetensutveckling. När det gäller mediesamarbete och fjärrlån framhåller flera av informanterna att man brukar gå på de kurser/möten som regionbiblioteket ordnar. Inom klustren i norr förekommer en hel del kompetensutveckling, det var också inom detta område samarbetet startade en gång i tiden, detta gäller såväl i Nordväst som i Nordost: Inom Skåne Nordost så har vi ju haft ett väldigt ambitiöst kompetensutvecklingsprogram för hela personalen, under en följd av år. Det är väl avslutat nu. Men ett slag var det så att all personal skulle genomgå ett utbildningsprogram för att säkerställa att det var samma nivå i hela Skåne Nordost. 11

Bland annat nämner man det unika samarbete som fanns med högskolan där man fick tillgång till såväl deras kompetens som databaser under ett antal år. I Nordväst bjuder Helsingborg in de övriga biblioteken till sina storföreläsningar. Man har även lagt upp en plan för arbetsplatsbyten biblioteken emellan; efter att ha anmält sitt intresse får man arbeta tillsammans med en kollega på ett annat bibliotek under en dag. Fråga 6: Regionbibliotekets roll i mediesamverkan. Vilken roll spelar regionbiblioteket? Flertalet av informanterna anser att regionbiblioteket spelar en viktig roll. Man nämner exempelvis stöd till projekt och kunskapsspridning, e-boksseminarierna och andra strategiska och övergripande frågor som exempelvis en nationell katalog: De spelar roll på en strategisk nivå. Att säkerställa att den strategiska diskussionen ändå är igång. Det är en bra roll de tar på sig, det gör att man har möjlighet att lyfta frågor och bjuda in biblioteken i Skåne på ett annat sätt. När det gäller mediesamverkan och transporter anser man att regionbibliotekets roll är extra viktig, under samtalen framkom flera positiva kommentarer som berörde detta. Man tycks vara överens om att regionbiblioteket har en central funktion när det gäller att samordna transporterna och se till att dessa fungerar. Man nämner även värdet av att kunna få stöd kring upphandlingar och liknande frågor av mer praktisk karaktär. Den praktiska erfarenheten jag har från Helsingborg och Skåne Nordväst var att man tog ett väldigt gott ansvar för den processen. Även om man inte är överens om allting, vi har haft diskussioner som har varit heta, så har de (regionbiblioteket) hållit sig till planen. Det har rullat på, de har fattat sina beslut och de har stöttat de här nya flödena och rutinerna på ett bra sätt tycker jag ( ) Jag tycker ändå att vi som är på biblioteket har ett visst inflytande och blir lyssnade på från hela gänget där. Bra och öppna diskussioner. Utöver dessa positiva tongångar fanns även andra åsikter som förtjänar att lyftas fram: Jag kan tycka att vi borde ha en gemensam katalog för hela regionen istället för att hålla på såhär. Det kan inte vara så svårt att få till en gemensam katalog för hela Skåne. Men nu är det små öar och vem vet när detta kan bakas ihop. Stötestenen med de uteblivna depositionerna nämndes också i detta sammanhang och en kommentar var att om de stora biblioteken känner att de inte har tillräcklig kompetens när det gäller inköpen, hur ska det då inte upplevas av de små? Vad anser du om regionbibliotekets kommunikativa förmåga? Bland svaren på denna delfråga återfinns såväl ros som ris. Flera anser att det inte är några problem och att man alltid får svar på de frågor man ställer: Inga problem! Har jag frågor så antingen e-postar eller ringer jag, jag får alltid svar. Ett par av informanterna anser dock att regionbiblioteket har tappat i betydelse; att man är mer osynliga än tidigare och att avståndet har ökat: 12

Som det här med depositioner, det känns lite som en (pappers)produkt, att Nu tar vi bort det. Då undrar jag om det är förankrat i verkligheten eller om det är något ni har kommit på däruppe hos er i regionhuset? Man saknar möjligheten att få konkreta råd men också fortbildningar och seminarier och menar att det fanns mera sådant förr. Men, som sagt, man har även en hel del gott att säga, någon tycker till exempel att regionbiblioteket har blivit bättre på att kommunicera. Bloggen hör till de saker som får beröm av flera, bland annat uppskattar man det som skrivs om olika projekt. Fråga 7: Helhet och kommentarer Fråga 7 består av tre delfrågor; frågor som delvis är en upprepning av sådant som har kommit fram i de tidigare frågorna, men som delvis också innehåller nya infallsvinklar. Har modellen möjliggjort utvecklingsarbete i form av projekt eller liknande på ert bibliotek? Samtliga utom en ger exempel på projekt som blivit möjliga genom de regionala medel som har fördelats med utgångspunkt i den nya mediemodellen. Flera nämner mångspråksprojekten och projekt som bygger på kulturhustanken vilket är naturligt eftersom detta är två av de områden som Kultur Skåne har valt att satsa på. I övrigt utgör projekten en brokig skara, några exempel: -Drottning Hög ungdomar gör filmer om sin egen verklighet -utredning om Skåne Nordväst-samarbetet -en förstudie om en gemensam katalog inom 5YES -att införa Dewey i Sydost Ett par kritiska röster fanns också. En handlade om att kommuner som har fått projektpengar inte utvärderar och redovisar dessa: Vad händer med alla de här projekten som drivs överallt, vad mynnar det ut i? Blev det någon effekt av det? Det får man aldrig veta. Samma person vill att redovisningen gärna ska vara lite glassig, inte bara en länk som man själv får leta upp på webben. Hon föreslår till exempel att Lomma kunde bjuda in till en biokväll för att visa hur man jobbar i praktiken. En annan kritisk röst ifrågasätter hela tanken med projekt av de slag som nu bedrivs då man menar att allt kringarbete tar för mycket tid jämfört med de småsummor man får: Ska länsbiblioteket fördela projektpengar som kommer från Statens kulturråd, för det känns som det är det man gör nu, eller för Region Skåne? Vi har sagt samstämt att vi är jättetrötta på projekt! En tredje röst menar att det enda som jag tycker är synd är att när man delar ut pengar från regionens sida så gör man det som någon sådan här rättvisegrej. Det finns ingen som gör en analys av ansökningarna utan det blir mer som Ja men de ska väl också få något, det är slöseri med skattepengar. Om man från regionens sida har bestämt att det är den här riktningen vi vill ha, det här är viktigt att vi utvecklar och satsar på så bör man 13

också hålla fast vid det. Det handlar inte om att bibliotekarierna ska bli nöjda, det handlar om utveckling för medborgarna i riket. Har ni fått några nya tankar kring biblioteksutveckling genom den nya modellen? Nästa delfråga har bara besvarats av tre av informanterna vilket kan bero på att intervjuerna skedde i samtalsform. Ibland föll det sig inte naturligt att gå tillbaka för att fånga upp alla delfrågor när samtalet redan rört sig till ett nytt område. De tre svar som framkom är av olika slag: Ja, det tycker jag nog att man ändå har fått, jag tror att de som jobbar i kommunerna på något sätt har tankar och frågeställningar inom det här området. Det skapas mer frågor och dialoger i och med att det kommer in en ytterligare aktör, en regional dessutom. Ja, genom samarbetet inom 5YES. Just det här med mångspråk, där känner jag att den nya modellen har fört med sig något gott. Vid ett möte igår kunde vi se väldigt tydligt vilka invånare vi har med annat språk än svenska. Den frågan kanske vi inte hade fördjupat oss i, tre kommuner tillsammans, om vi inte faktiskt blivit lite tvingade till det. Rör vi oss i rätt riktning? Den sista delfrågan var kort och koncis: Rör vi oss i rätt riktning? Svaren är i regel också korta och koncisa: -Ja, det tycker jag, helt klart! -Ja, vi rör oss i alla fall. Det känns som vi är i början av detta. -Ja, det tycker jag ändå. Jag tycker att det är rätt att man avsätter medel för biblioteksutveckling för den är dålig överlag. Så vi är på rätt väg. -Ja, jag tror att det kan bli bra, jag tror att det kan sätta sig. -Jo det känns rätt bra, det gör det. -Ja, det gör vi väl på något sätt. Man kanske specialiserar sig, vi kommer nog att göra det inom 5YES i alla fall, exempelvis tar ni engelsk skönlitteratur så tar vi tyska. -Vi rör oss ju framåt får vi hoppas, det beror mycket på vad ett bibliotek ska vara, det är inte självklart. -Jag menar att det är en naturlig utveckling att Helsingborg ansvarar för den här delen av Skåne, det tycker jag nog är ett steg i rätt riktning. Litegrann som EU-principen Så nära medborgarna som möjligt, man kommer närmare dom konkreta önskemålen. De allra flesta är alltså beredda att svara ja på frågan om huruvida vi rör oss i rätt riktning. Ett par av informanterna ville dock diskutera och problematisera frågan lite mer: De tre arbetsuppgifter som ni på länsbiblioteken haft i alla tider; att bevaka vad som händer, att hjälpa oss med medieförsörjningen samt att dra ihop kompetensutvecklingen, dessa uppgifter är oerhört viktiga. Jag tycker att man har tappat i alla de tre delarna. Jag värnar mycket om en jämn kvalité - bibliotek ska stå för ungefär samma sak. Jag tycker att länet ska ha någon slags utjämnade effekt och ta ett ansvar. Hela det här delregionala tankesättet baserar sig egentligen inte på någon rationell tanke, alltså utifrån bibliotekssamarbetet. Det baseras egentligen på ett bidragssystem och på en struktur som ligger utanför biblioteken. Det handlar om hur Region Skåne, som större organisation när det gäller kulturområdet men kanske också som ännu större organisation, har valt att se på Skåne i delregioner. ( ) Om man ska bli ytterligare filosofisk så handlar det om hela den regionala identiteten så att säga. Den kan vara knepig, och också knepig i förhållande till kommunerna; de stora kommunerna och den nationella 14

nivån. De riktigt stora kommunerna kanske har väl så mycket relationer till den nationella nivån, medan de regionala samarbetena på något sätt ändå blir mer intressanta för de små. Fråga 8: Övriga frågor, något ni vill tillägga? Om e-böcker: Hela e-bokshärvan som sådan, där skulle man behöva jobba mer på det regionala planet för där räcker faktiskt inte det delregionala. Framförallt på en nationell nivå - regionbiblioteket har en väldigt viktig roll där som påtryckare, de ska vara aktörer i det arbetet. Just nu tycker jag att det är väldigt mycket bara biblioteksföreningen man ser i de sammanhangen, jag skulle vilja se mer av regionbiblioteket i denna fråga. Om gallring: Vi har pratat om det här med gallring i vissa sammanhang, viktigt att inte blir för likt på vartenda bibliotek. Men i och med att vi nu har en gemensam katalog inom delregionen så ser man att Vi är det sista biblioteket som har just den här titeln. Då avhåller man sig nog från att gallra den. Utan stora åtgärder så har vi nog ändå på något sätt rent praktiskt fått ett verktyg för detta. Innan vi fick vår gemensamma katalog så pratade vi om hur vi ska få en struktur i gallringarna? Nu när vi har en gemensam katalog och man ser att man sitter på det sista exemplaret så behåller man det för allas gemensamma bästa. Om Libris som nationell katalog: Jag tycker att vi ska ha med det i vår förstudie, hur vi kan bli ett Librisbibliotek och få in vår katalog i Libris. Alla fem gässen. Om Skåne som ett enda system: Om tio år kanske vi har en region, Region Skåne. Att alla de här systemen har glidit ihop till ett, det kanske blir så att vi har en enda katalog i Skåne, och ett enda låntagarregister. Om man hade haft Skåne som ett bibliotekssystem, då hade vi skickat Mankell kors och tvärs, och det tror jag är helt absurt. Då hade vi fullt fokus på att skicka populär, kommersiell skönlitteratur runt i landet bara på grund av vilken ordning man hamnat i kön. Ska vi lägga tiden på att skicka populär skönlitteratur eller ska vi lägga tiden på att se till att alla får det så jämlikt som möjligt? Man kan ju få vänta en stund. 15

Slutsatser Vid tiden för intervjuerna till denna studie hade den nya mediemodellen varit i bruk 10-11 månader. Denna tidsrymd är för kort för att det ska vara möjligt att bedöma vilken effekt modellen haft för dem som använder folkbiblioteken i Skåne. Effekterna av den nya modellen överskuggas av de effekter som har uppstått till följd av de långtgående mediesamarbeten som är igång i Skåne Nordväst och Skåne Nordost sedan en tid tillbaka. En viktig slutsats efter de samtal jag haft är att Skåne som region är betydligt mer assymmetrisk än vad kartan visar. Inte minst gäller detta den mediesamverkan som sker i de olika delregionerna. Det är nämligen en stor skillnad mellan den norra och den södra delen av Skåne. Skåne Nordväst och Nordost: Skåne Nordväst har hunnit längst och har nu ett väl fungerande samarbete med Helsingborg som nav. Personalen upplever att det blir en hel del merarbete till följd av att stora mängder medier, främst böcker, nu skickas mellan biblioteken. Samtidigt ger man uttryck för att de som använder bibliotekets tjänster är klart positiva till att man fått tillgång till ett så mycket större mediebestånd. I Skåne Nordost har mediesamarbetet den senaste tiden tagit fart ordentligt; samtliga kommuner samt högskolebiblioteket är nu kopplade till den gemensamma katalogen. I såväl Nordväst som Nordost återstår dock en hel del arbete för att få arbetsrutiner och medieflöden att fungera optimalt. Dels handlar det om att lokalerna inte är anpassade för det stora flödet av böcker, främst gäller detta de båda ansvarsbiblioteken, dels om att de biblioteksdatasystem man använder inte är byggda för samarbeten av det här slaget. De lokalmässiga problemen i Helsingborg och Kristianstad behöver beaktas och lösas om dessa ska kunna fungera väl som ansvarsbibliotek enligt mediesamverkansmodellen. Reservationssystemet behöver också ses över så att låntagare och personal kan se hur många reservationer som är gjorda i förhållande till antal exemplar av en viss titel. Som det är nu har låntagarna svårt att kunna bedöma sin plats i kön. Skåne Sydväst och Sydost: Vissa samarbetsprojekt och mindre kluster börjar växa fram underifrån men i övrigt sker ingen mediesamverkan utöver vanliga fjärrlån. Att försöka styra denna utveckling för att få till stånd ett ökat delregionalt samarbete liknande det som sker i norr ser ut att vara en svår uppgift och är något som Kultur Skåne i så fall noga måste överväga. Förutsättningar liknande dem i den norra länsdelen - exempelvis ett större bibliotek som kan fungera som samordnare och vara spindel i nätet - saknas så vitt jag kan se. Mitt förslag är att Kultur Skåne fortsätter att stödja de mindre kluster som håller på att växa fram för att på detta sätt bidra till ett utökat samarbete även i söder. Frågan om inlåsningseffekter är intressant och bör följas upp. Det är främst inom de delregionala mediesamarbeten som nu sker i Skåne Nordväst och Nordost som frågan är aktuell. När det gäller bibliotekens syn på betydelsen av ansvarsbibliotek är denna i huvudsak positiv. Det finns dock en osäkerhet kring vad uppdraget som ansvarsbibliotek innebär, en osäkerhet som delas av samtliga bibliotek. 16

Transporterna: Min bedömning är att den ökade turtätheten behövs, i varje fall så länge man skickar medier i den omfattning som man gör i Nordväst och Nordost. Men även biblioteken i söder är överlag positiva till utökningen. Att möjligheten att beställa depositioner nu är borta är en fråga som har upprört många, främst från de mindre biblioteken men även från minst ett av de stora biblioteken. De bibliotek som själva deltar i något av mångspråksprojekten tycks överlag vara mer positiva. Men mer underlag behövs för att vi ska kunna säga säkert hur biblioteken i allmänhet ser på frågan. Mitt förslag är att man fortsätter den inslagna vägen och följer upp och visar på vad som händer i de olika mångspråksprojekten. Kompetensfrågan förtjänar att lyftas och behandlas ytterligare. En fråga som är ständigt aktuell och lika viktig för såväl Kultur Skåne som för regionens bibliotek. Av svaren att döma är det framförallt biblioteken i de mindre kommunerna som behöver regionbibliotekets stöd ifråga om personalens kompetensutveckling. Förutom att fortsätta att arrangera vissa fortbildningar bör regionbiblioteket även kunna bidra genom att samordna och knyta samman kommunbiblioteken för att på så sätt möjliggöra gemensamma fortbildningar och erfarenhetsutbyte biblioteken emellan. Malmö som sista instans är relativt okänt, åtminstone bland dem som arbetar med fjärrlån. Dessutom är det oklart vad "sista instans" egentligen innebär. Jag tror egentligen inte att Malmö stadsbibliotek behöver ta ett sådant extra ansvar, Skåne är välförsörjt med stora forskningsbibliotek och dessutom finns depåbiblioteket i Umeå som hela landets "sista instans". Den effektiva artikelservice som ILC/Malmö byggde upp saknar man däremot såväl i Skåne som i angränsande län. Något liknande finns inte i Umeå, de har för övrigt inte heller samma utbud av tidskrifter till sitt förfogande. Mitt förslag är att man använder de pengar som Malmö får i egenskap av sista instans till att återuppbygga den mycket uppskattade artikelservice man utvecklade inom lånecentralen. Malmö sitter på ett stort antal tidskrifter som man nu eventuellt står i begrepp att göra sig av med. En helt annan aspekt som framkommit under samtalen är att några av dem jag talat med frågar sig hur länge dagens situation, där bibliotek domineras av tryckta böcker, kommer att bestå? Hur mycket energi ska vi lägga på att utveckla mediesamarbetet beträffande tryckta böcker, borde vi inte hellre satsa på att utveckla digitala tjänster och e-medier? Det är främst vid ett par av de stora biblioteken som man har resonerat på detta sätt. En informant ansåg att man även borde göra en studie av vilken typ av böcker som rör sig mellan biblioteken och utifrån det bestämma vilken strategi man ska ha för att tillfredsställa de behov som finns. Ett önskemål som har kommit fram flera gånger under intervjuerna är att man borde se Skåne som en enhet istället för att dela upp länet i delregioner. Citat: Jag tror att de här delregionerna bara är ett första stadium till att Skåne blir en hel region. Det kan man väl hoppas, att vi går mot det. Efter att ha gjort denna uppföljande studie är det min mening att modellen fungerar tämligen väl och att Kultur Skåne därför bör fortsätta på den inslagna vägen. Mediesamverkan är en relativt trög process vilket medför att man i första hand bör göra justeringar efter hand som nya behov uppstår. Min bedömning är att det inte framkommit något negativt av sådant art att Kultur Skåne har anledning att i grunden ompröva dagens modell för mediesamverkan, men att vissa delar kan behöva modifieras och förstärkas. 17

Bilagor: Bilaga 1. Avtalet mellan Region Skåne och ansvarsbiblioteken Bilaga 2. Mediesamverkan i Skåne intervjufrågor 18