q Den dumme bonden som bytte bort sin ko b
Sagan är satt med typsnittet Transport kapitäler, tecknat av Franko Luin. Häftet ingår i en serie sagor som typograferats med typsnitt från samma typsnittstecknare. De kan hämtas på www.omnibus.se/svenskasagor. 2002 Omnibus Typogra 2 OMNIBUS TYPOGRAFI BOX 135 135 23 TYRESÖ TEL. 08 742 83 36 franko@omnibus.se www.omnibus.se
D et var en gång en bonde med sin hustru, som voro så fattiga, att de ej ägde mer än en ko. Men till slut måste även den säljas. De beslöto, att bonden följande morgonen skulle föra kon till torgs. Innan han begav sig åstad, sprang han åter in i stugan och ropade till gumman: Nå vad skall jag begära för kon? Kära far, svarade hustrun, tag vad du får! Och därmed vandrade han av. Då han anlände till torget, kom en herre och frågade: Vad vill du ha för kon, far? Mor sa, jag skulle ta, vad jag får, svarade bond. Nå, men du måtte väl veta, vad du vill ha? Det är detsamma, vad jag får, svarade bond. Om så är, skall du få en ung kviga. Ja, må göra, sade bond och följde med herrn, erhöll kvigan, som han gick på torget med. Samma herre gick efter och frågade. Vad vill du ha för kvigan, bonde? Mor sa, jag skulle ta, vad jag får, svarade bonden. 3
Nå, vill du då ha en sugga för kvigan? frågade herrn vidare. Javäl, svarade bonden. Herrn tog bond med sig hem, gav honom suggan, som han förde på torget. För ro skull följde herrn efter och frågade bonden, vad han ville ha för suggan. Bondens svar var alltid detsamma, varpå herrn bjöd honom ett får, vilket han gick på torget med. Samma herre bjöd honom så en gås, sedan en höna, vidare en tupp, därpå en hund, så en katt. Och slutligen bjöd han honom för katten en lort. Ja men, svarade bonden, jag lär väl ändå inte få så stort för katten. När bytet var gjort, sade herrn: Nå, nu tycker jag, vad mor skall säga, när du nu kommer hem och i stället för en ko, som du förde till torgs, har en lort. Stackars gubbe! Men nog unnar jag dig någon förtret, då du kunnat bära dig så dumt åt. Till börja med får du väl huden full av stryk? A, intet säger mor något ont till mig, det är jag mycket säker om, svarade bond. Om det vore möjligt, återtog herrn, att hon vore lika så stort nöt som du och icke insåg, huru dumt du burit dig åt, och kan förlåta dig, så lovar jag, att för den goda sämja, som råder er emellan, skall du ej allenast återfå din ko, utan allt, som jag bytit med dig. Men då ville jag ock vara när- 4
varande för att själv höra, vad hon säger, när du nu kommer hem. Herrn följde således med bonden och ställde sig bakom dörrn, där han både såg och hörde. Så snart gubben kommit in, ropade gumman genast: Kors, är du redan hemma, far? Nå, vad jag sörjt vån ko. Men vad fick du för henne? Jo, mor du, jag gjorde som du sa. Jag tog, vad jag fick. Nå, vad fick du då, far? Jo, jag fick en kviga. Fick du en kviga? ropade gumman glad. Nå, då så säger jag! Ser du, kon var redan gammal, och nu ha vi fått en ung i stället. Kom, låt oss sätta in henne i fähuset! Nej mor, jag gick på torget med kvigan. Nå, vad fick du för henne då? Jo, jag fick en sugga. Kors, fick du en sugga? Nå, vad det var lyckligt. Nu får hon små grisar, så skall vi sälja dem. Och sen har jag en bit sovel att ge dig, stackar gubbe, då du är ute på fälväg. Var har du den, far? Jo, ser du mor, jag gick på torget med den. Hå, gjorde du det far? sade gumman litet misslynt. Nå, vad fick du för den då? Jo mor, jag fick ett får. Ett får! upprepade gumman och slog händerna tillsamman. Ett får! Ack, vad jag är glad! Ser du, nu kan det vankas en tapp ull, på vad jag skall 5
spinna och väva. Och du stackare, som intet en gång har ett par vantar! Det skall jag straxt sticka dig. Kom far, kom! Jag längtar så att ta emot fåret. Ja men, ser du mor, jag gick på torget med det. Kors far, det skulle du intet gjort. Men vad fick du för fåret? Jag fick en gås. Nå, en gås, ropade gumman. Det var för väl. Jag har alltid önskat att ha en gås att pyssla om. Vad jag skall vara rädd om den! Hon börjar nog snart värpa, och då skall jag lägga den. Och grannarne ska förundra sig, då de få se den långa raden av gåsungar. Ack, så roligt det skall bli! Tag straxt in den, far! Ja, ser du, jag gick på torget med den också. Nå, vad fick du då, far? Jo, en höna. Nå, det var ännu bättre, ty en gås måste vi föda med korn, och därav ha vi, Gud nås, intet mer än vi behöva till bröd. Men hönan kan äta av det, vi ha för hand. Hå, vad jag skall plocka om henne, och vad jag skall sälja ägg! Var har du henne, far? Jo, jag gick på torget med henne. Kors, vad fick du då, far? Jag fick en hund för henne. Det kan jag säga! Fick du en hund? Vet du, far, den ska vi sätta i band. Och när körkherrn far förbi om söndagarna, vad han skall tycka det 6
låter galant att höra en hund skälla! Och grannarna sen! Jag undrar, vad de ska tycka. Det ska bli riktigt roligt att höra. Ta in honom så länge, kära far! Ser du mor, jag gick på torget med hund. Nå, vad fick du för den då? Jo, jag fick en katt. Kära far, ropade gumman, av alla djur är det intet vi behöva så väl som en katt, ty den smula mat vi äga äta råttorna upp för oss. Tag genast in den, skall den få den sista tårn mjölk vi ha kvar. Ser du mor, jag gick på torget med den också. Nå, far vad fick du då? Jo, jag kunde just intet få så mycket. Nå, hur mycket då? frågade gumman nyfiket. Å, jag fick bara en lort. Kors far, sade hustrun, vet du, att grannarne säga alltid, att vi ä så fattiga, att vi intet ha en lort en gång? Men lät dem nu komma, så ska jag slå dem i näsan med den, och den, som är ifrån stan ändå. Nu kunde intet herrn längre tiga. Han steg fram och sade: Större nöt än far trodde jag icke skulle ges. Men gumman är ändå värre. Vad jag lovat, skall jag likväl hålla. Och följ nu med till staden, skall ni få alla de kreatur, som du haft om hand. Bonden och gumman, hämtade, följde med glädje med. Och inom några dagar hade de både ko, 7
kviga, sugga, får, gås, höna, hund och katt, och kommo därigenom så småningom i välstånd och levde nöjde och enige till dödar. 8
OMNIBUS 02.99.364 a Omnibus 9