EKOLOGISK VÄXTODLING OCH KÖTTPRODUKTION PÅ RÅDDE GÅRD LÄNGHEM

EKOLOGISK VÄXTODLING OCH KÖTTPRODUKTION PÅ RÅDDE GÅRD LÄNGHEM PRODUKTIONSRESULTAT FÖR FODERSPANNMÅL OCH VALL KÖTTPRODUKTION MED DIKOR Hushållningssällskapet Sjuhärad Jan Jansson och Ola Hallin Informationsskriften har delfinansierats av EU

Bakgrund till rapporten Hushållningssällskapet Sjuhärad har haft möjlighet att under åren 1996-2002 dokumentera den ekologiska produktionen på sin försöksgård Rådde gård i Länghem. Dokumentationen har omfattat såväl växtodlingen (96-02) som köttproduktionen (98-02). Arbetet har till största delen finansierats inom ramen för UID- och KULM-verksamheten inom det svenska miljöstödsprogrammet. Förutom denna dokumentation har ett antal olika demonstrationsodlingar inom ekologisk produktion varit utlagda på Rådde gård. Det gäller främst olika vallfröblandningar och ogräsharvningar. Dokumentationsprojekten och demonstrationsodlingarna har ingått i de årliga länsprogrammen för Västra Götaland. Under de senaste åren har en del ekologiska fältförsök varit placerade på gården. Förutsättningarna på Rådde Rådde gård ligger på västsidan av sydsvenska höglandet i Tranemo kommun på 190 meter över havet. Nederbörden är som på andra håll i Sjuhäradsbygden riklig. Jordarten är främst moränmo till moränsand med några få procent lera och med måttligt inslag av mjäla. Stenförekomsten är riklig. Mullhalten är relativt hög. Markkarteringsanalyserna visar P-AL klass III-IV och K-AL klass II-III. ph-värdena ligger i nivån 5,9-6,4. Gårdens jordbruksareal omfattar 78 hektar åker och ca 50 hektar naturbetesmark. På gården finns en omfattande fältförsöksverksamhet med huvudsaklig inriktning på vallförsök. Den åkerareal som inte används som försöksfält har successivt lagts om till ekologisk drift. Det första skiftet lades om 1989 och det sista 2001. Huvudparten av arealen blev ekologisk åren 1995-1997. Efter sista fältets omläggning 2001 omfattar den ekologiska odlingen 53 hektar åker. Gårdens ekologiska växtodling och djurbesättning är KRAV-godkända. Animalieproduktionen är inriktad på köttproduktion med ett 50-tal dikor. Kalvarna vidareuppföds på gården. Metoder som använts för att dokumentera växtodlingen Foderspannmål Avkastningen av spannmål har årligen registrerats skiftesvis. Varje spannmålslass har vägts på körvåg före torkning och vattenhaltsprov har tagits ut. Näringsvärdesanalys har skett på grödnivå. Energi- och råproteinhalt samt mineralhalt har bestämts. Detta gäller även den konventionellt odlade spannmålen på gården. Ogräsförekomsten har registrerats i ett eller två fält årligen. Detta har skett i en demonstrationsyta med ogräsharvningar (Einböck ogräsharv) Slåttervallar Antalet balar per skifte och delskörd räknas och vägs. Nästan allt grovfoder rundbalsensileras. De botaniska analyser som ligger till grund för bestämningen av baljväxtandelen är uttagna i fält, genom att klippa 15-20 delprov utmed en diagonal linje över fältet. Förutom baljväxtandelen har även andelen ogräs analyserats. Före skörd har ett eller två prognosprov tagits ut. 3

Prov för näringsvärdesanalys har åren 1997-1999 tagits ut genom flera delprov från grönmassesträngen strax före pressning. Denna provtagning har också utgjort torrsubstansprovet för att beräkna avkastningen. Under 2000 har ts-prov och prov till näringsvärdesbestämning tagits ut genom att borra i den färdigpressade rundbalen före inplastning. Under år 2001-2002 har som kemiska prov i de flesta fall använts det botaniska provet. I en del fall har proven tagits ut i grönmassesträngen. Energibestämning har skett enligt VOS- metoden. Energivärdet har framräknats enligt tillämpade formler beroende på baljväxthalten. Metoden torde vara ganska osäker vid baljväxthalter runt 50%. För övrigt har råproteinhalten och fiberhalten (NDF) samt mineralinnehållet K, och Mg analyserats. Stallgödselsystemet på Rådde är djupströgödsel vilket innebär att det finns stora praktiska begränsningar när det gäller att sprida stallgödsel till vallarna. Detta är en av anledningarna till att vallarna endast har legat två år. Bedömningen gjordes att vallen, om den blev äldre, skulle lida brist på kalium. Som strö i djupströbäddarna används förutom halm även torvströ. Denna torvdjupströgödsel sprids till en del vallar i en giva om 15-20 ton/ha på våren i första hand till andraårsvallen. Vårplöjning tillämpas på i stort sett hela den ekologiska arealen. Före denna plöjning sprids halmdjupströgödsel i en giva om 25-30 ton per hektar. Även de klöverrika vallbrotten har fått en mindre giva djupströgödsel. Växtnäringsbalanserna har upprättats med hjälp av STANK- programmet (t.o.m version 4.22,obs N-fixeringsberäkningen) Efterkalkylerna har beräknats i produktionsgrenskalkyler från Hushållningssällskapens ekonomirådgivning. Växtodlingen Växtodlingen är inriktad på vall och foderspannmål. Växtföljden har under periodens början varit tvååriga vitklövervallar följt av två år med vårsådd fodersäd. De senare åren har en del vallar haft en liggtid på tre år. Höstsäd i form av rågvete har odlats vissa år. 4

Avkastning och kvalitet för foderspannmål Eftersom såväl konventionell som ekologisk spannmålsodling förekommit på Rådde sedan 1996 kan vissa jämförelser göras kring avkastningsnivåer och kvaliteter mellan de olika odlingssystemen. Det är viktigt att framhålla att detta inte är några vetenskapligt baserade fältförsök. Avkastningsvärdena är jämförelser mellan olika fält som antingen odlats enligt de ekologiska principerna eller konventionellt med handelsgödsel och bekämpningsmedel År Ekologiskt Konvent- Gröda odlat odling ha kg/ha Merskörd 02 11,8 3920 +90 Korn utan ins 01 14,0 3570 +910 Vårsäd 00 19,5 2730 +1480 Vår - höstsäd 99 20,3 3290 +1610 Vår - höstsäd 98 18,4 2560 +1600 Vårsäd 97 19,5 3210 +1970 Vårsäd 96 19,3 3970 +1500 Vårsäd Tabell 1 visar avkastningen i kg/ha kärna med 15 % vatten för den ekologiskt odlade spannmålsarealen i jämförelse med motsvarande spannmålsgrödor i konventionell odling under åren 1996-2002. Kommentar till tabell 1: Arealerna för den ekologiska odlingen anger sådd areal. Det har hänt att en del insådd vuxit igenom kornet så att grödan har skördats till helsäd. I de konventionella grödorna ingår en del korn insådd som kvävegödslats svagt med ca 60-70 kg N/ha. Vårsäd Korn/korn ins och höstsäd korn/ärt eko konv eko konv ha 134 139 95 75 kg/ha 3320 4910 3380 4540 merskörd +1590 +1160 Eko i % 68 74 av konv Tabell 2 visar vägda medeltal för spannmålsavkastningen på Rådde åren 1995-2002 de år respektive gröda odlats parallellt. I en jämförelse mellan all odlad spannmål på Rådde 1995-2002 har den ekologiska spannmålsproduktionen avkastat 68 % av den konventionella. Vår Eko- Konven- Enligt korn logiskt tionellt foderm.tabell Råprot 109 113 122 MJ 13,2 13,3 13,3 P 4,2 4,0 4,0 K 5,8 5,7 5,9 Mg 1,1 1,1 1,3 Tabell 3 visar näringsvärde och mineralhalt g/kg ts i medeltal för vårkorn på Rådde åren 1995-2002. Kommentar till tabell 3: Det finns inga påtagliga skillnader mellan ekologisk och konventionellt odlat korn när det gäller den näringsmässiga kvaliteten. Såväl det ekologiska som det konventionella kornet på Rådde har klart lägre råproteinhalt än vad fodermedelstabellen anger. Avkastningsnivåerna i den ekologiska spannmålsodlingen på Rådde varierar starkt beroende på förfrukten. Grödan efter en 2- eller 3-årig blandvall gödslad med en mindre giva djupströgödsel har för en del enskilda skiften avkastat över 5000 kg/ha. 5

Figur 1 visar medelskördar för de olika grödslagen årsvis när förfrukten varit vall. Vårveteskiftena har varit mindre delar av fält. Korn utan insådd efter vall har i medeltal avkastat 4280 kg/ha under en 6-års period. Figur 2 visar medelskördarna för de olika grödslagen årsvis när förfrukten varit stråsäd eller stråsäd/ärt. Speciellt låg avkastning har korn med insådd. Medeltalet årsvis ligger strax över 2000 kg/ha, en del enskilda skiften har avkastat under 2000 kg/ha räknat på den sådda arealen. Ofta har en helsädesskörd skett på dessa fältpartier. Vall som förfrukt 19 9 5 19 9 6 19 9 7 19 9 8 19 9 9 2000 2001 2002 5000 Kg/ha 15 % var 5000 4500 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 korn rågvete havre/ärt Spannm ål som förfrukt 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 korn ins korn/ärt ins havre/ärt ins Figur 2. Diagrammet visar avkastnings-nivåerna för ekologiskt odlad spannmål för varje gröda i medeltal årsvis1995-2002 när förfrukten varit stråsäd eller stråsäd/ärt. 4500 kg/ha 15 % vara 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 korn rågvete vårvete korn/ärt korn ins Figur 1.Diagrammet visar avkastnings-nivåerna för ekologiskt odlad spannmål för varje gröda i medeltal årsvis 1995-2002 när förfrukten varit vall. Ogräsproblemen Örtogräsförekomsten är riklig i de vårsådda ekologiska fälten. De dominerande ogräsarterna är spillraps, andra brassicaarter, målla, dån och pilört. Spannmålsgrödan får efter hand övertaget över ogräsen som inte tycks påverka skördeutfallet i alltför hög grad. Ogräsharvning med Einböck ogräsharv har gjorts årligen på mindre arealer. I samband med detta har demonstrationsytor lagts ut där ogräsen har räknats och vägts. 6

Antal ogräs Ogräs färskvikt st/m 2 Rel gr/m 2 Rel. Obehandlat 207 100 229 100 Ogräsharvat 118 57 152 66 Antal obs 10 11 Tabell 4 visar effekten av ogräsharvningar. Observationerna är ett medeltal från en eller två ogräsharvningar efter uppkomst under åren 1996-2002 i korn. Trots en relativt god påverkan på mängden ogräs har en okulärbedömning av bestånden vid skörd inte visat några skillnader. Några avkastningssiffror finns inte. Örtogräsförekomsten i rågvete är ytterst ringa eftersom ogräsfloran på Rådde domineras av vårgroende ogräs. Tistelförekomsten har snarare minskat än ökat under perioden 1996-2002. Orsaken därtill är säkert att andelen vall i växtföljden ökat samt att fröspridningen från fältkanter minskat tack vare årlig hävd utmed stenmurar. Handryckning av tistel skedde på en del skiften i början på perioden. Kvickrotsförekomsten har varit besvärande på en del fält under perioden. Stubbearbetning har i en del fall skett en till två gånger på hösten efter spannmålsskörden. För att inte tappa kväve har i några fall stubben putsats på hösten. Fältet har sedan svartträdats nästa år fram till i början på juli då en vallinsådd skett. Denna teknik verkar ge bra bekämpningseffekt på kvickroten. Efterkalkyler Produktionsgrensanalyser d.v.s. efterkalkyler på skiftesnivå har upprättats varje år. TB1 intäkter minus rörliga produktionskostnader bygger på de verkliga kostnaderna på skiftet. TB2 där även arbetskostnaderna är med, bygger på den tidsredovisning som sker på gården. Av praktiska skäl finns det en del år medeltalssiffror för tidsåtgången. Med ekostödet, som under perioden antingen varit 900 kr/ha eller 1300 kr/ha, blir TB 1 ca 300 kr högre för den ekologiska spannmålsproduktionen vid samma prisnivå för spannmålen. ha TB1 TB2 Ekologiskt 114 2800 1120 Konventionellt 87 2470 790 Tabell 5 Täckningsbidrag 1 och 2 i kronor för ekologiskt och konventionellt odlad spannmål på Rådde 1996-2002 vid samma prisnivå (1.00-1,05 kr/kg). Arealersättning och ekologiskt stöd ingår. Diskussion om ekospannmål På kött eller mjölkgårdar i områden som Sjuhäradsbygden, d.v.s. med starkt valldominerande växtföljder kan avkastningen i spannmålsproduktionen hållas uppe ganska bra vid övergång till ekologisk produktion. Detta gäller inte minst om djurtätheten och därmed grovfoderbehovet är så stort att endast en öppen gröda kommer plats i växtföljden. Rådde har inte under perioden planlagt att ha med någon helsädesgröda i växtföljden. Med tanke på den låga avkastningsnivån för korn med insådd hade det varit en fördel att som insåningsgröda använda helsäd. En artblandning som höjer ts-avkastningen gentemot korn/ärt tex en blandning med åkerböna vore önskvärt. Rågvete borde förekomma mer regelbundet i växtföljden kanske helst andra året efter vallbrott för att inte riskera N-förluster. 7

Avkastning och kvalitet för slåttervallen Från början var avsikten på Rådde att ha tvååriga vitklöverblandvallar. En övergång till treåriga vallar med både vitklöver och rödklöver har till viss del skett. Ett antal olika varianter av fröblandningar har använts, men den blandning som dominerat har bestått av vit- och röd- klöver, timotej, ängssvingel och engelskt rajgräs tex SW 944, SW 344 eller EKO Syd. Målet är att få ett grovfoder till växande ungdjur med 10,5-11,0 MJ/kg ts, ca 130-160 g råprotein/kg ts och med en fiberhalt på 450-550 g NDF per kg ts. Ett foder med lägre näringsvärde accepteras och är till och med önskvärt som utfodring till dikorna under lågdräktighetstiden. Gödslingen till vallarna åren 1998-2002 var 15-20 ton/ha torvdjupströgödsel på våren till äldre vallar. 1997 gödslades vallarna inte alls. Avsaknaden av flytgödsel eller urin till vallarna innebär att den direkta kvävetillförseln till vallarna blir låg. Detta resulterar under vissa förhållanden till en alltför hög baljväxtandel. I andra fall har en del vallar för låg andel baljväxter i första skörden. Hundäxing har blandats in i några vallfröblandningar i syfte att få en större konkurrens mot vitklövern. En hundäxing/lucernvall anlas år 2001. Lucernandelen har varit mycket låg i vall I-III. Den spontant uppkomna vitklövern har utgjort en större andel än den insådda blålucernen. Under 2001 insåddes en mindre areal med rajsvingeln Hykor tillsammans med vitklöver. Denna vall har varit starkt vitklöverdominerad under de två första vallåren. Strategin för flertalet vallar har varit att ta två ensilageskördar med bra kvalitet och att därefter beta tredjeskörden. Denna strategi har inte följts fullt ut på grund av skilda orsaker som t ex. behov av försöksmark och väderlek. En del skiften ligger på sådant sätt att det är svårt att beta dem. Här har vallarna skördats tre gånger. Nedan i figur 3 och 4 samt tabell 4 redovisas totalavkastningen och i figur 6 kvaliteten från några vallskiften 1997-2002, vilka efter de två ensilageskördarna gett en tredjeskörd till bete. Denna betesavkastning kan uppskattas till 1200-1800 kg ts/ha. Detta foder har prioriterats för utfodring till de växande ungdjuren. I ett vägt medeltal för dessa 15 vallskiften under 6 år har avkastningen för två skördar per år uppgått till ca 6100 kg ts/ha med något högre skörd i första skörden än i andra skörden. Klöverhalten i första skörden har oftast varit på önskvärda nivåer, mellan 40-50 %. Andra skörden har däremot innehållit för höga andelar baljväxthalter med låga fibervärden om följd. Första skörden har i genomsnitt tagits den 12 juni och andra skörden den 29 juli. Tiden mellan första och andra skörden är alltså 7 veckor eller 47 dagar. 8

9

Avkastning och klöverhalt i skörd 1 för 15 vallskördar 1997-2002 i vall I-vall III sk1 kg ts/ha sk1 %kl 5000 100 4000 80 kg ts/ha 3000 2000 1000 60 40 20 % klöver 0 0 v III 02 v II 02 v I 02 v III 01 v III 01 v II 01 v I 01 v II 00 v II 00 v I 00 v I 99 v I 99 v II 98 v I 98 v I 97 VI-VIII m Figur 3 och 4 visar avkastningen för 15 skördar i skörd 1 respektive skörd 2 samt andelen klöver i procent av ts avkastningen. Variationen har varit stor för såväl avkastning som baljväxtprocent. I stapeln längst till höger (VI-VIII m) visas de vägda medeltalen för perioden. Gödsling till vallarna har i regel endast skett på våren i andra och tredjeårsvallen med 15-20 ton/ha torvdjupströgödsel. Avkastningen avser inplastad mängd. Avkastning och klöverhalt skörd 2 för 15 vallskördar 1997-2002 i vall I-vall III sk 2 kg ts/ha sk 2 % kl 5000 4000 3000 2000 1000 0 v III 02 v II 02 v I 02 v III 01 v III 01 v II 01 v I 01 v II 00 v II 00 v I 00 v I 99 v I 99 v II 98 v I 98 v I 97 VI-VIII m kg ts/ha 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 %klöver 10

Den näringsmässiga kvaliteten skiljer sig en hel del mellan delskördarna. Andra skörden har en något högre råproteinhalt och klart lägre fiberhalt än första skörden. Se figur 5 och 6. Energihalten är i medeltal 0,6 MJ/kg ts högre i första skörden än i andra skörden och på en acceptabel nivå. Kaliumhalten i vallfodret har i medeltal varit förhållandevis högt 28 resp 29 g/kg ts för dessa 15 vallskiften. Flera förstaårsvallar har en K-halt som överstiger 30 g/kg ts i både första och andra skörd. Om man gör en uppdelning i vallålder för samtliga vallskördar ( fler än i tabell 6) på Rådde under åren 1997-2002 där mineralanalys skett finner man att K-halten faller ca 8 g från vall I till vall III i förstaskörden. Motsvarande sänkning för andraskörden är 10 g. En del andraskördar har haft K-värden under 20 g i vall II-III. Vall I Vall II Vall III Sk1 Sk 2 Sk 1 Sk2 Sk1 Sk2 K-halt 28 32 25 26 20 22 Ant obs 11 9 11 11 6 5 Tabell 7. Kaliuminnehållet för 53 delskördar i vall åren 1997-2002. Ogräsen i vallarna Örtogräsförekomsten har varit ytterst måttlig i vallarna. Förekomsten är bestämd genom den botaniska analysen. Störst andel örtogräs finns i förstaårsvallen 2,6% av ts. I andra 12och tredjeårsvallarna ligger andelen på 1,4% resp 1,0 % av ts. Dessa uppgifter bygger på 29 observationer. Kvickrotsförekomsten har inte alltid registrerats vid de botaniska analyserna. 15 observationer finns med uppgift om andelen kvickrot och även i detta fall har vall I större andel ogräs än vall II och vall III - 4 % av ts mot 2,8% resp 2,9%. 600 500 400 300 200 100 0 sk1 g NDF sk 2 g NDF Figur 5 och 6. Fiberhalten och råproteinhalten för 15 vallskiften. 220 200 180 160 140 120 100 sk1 g rp sk 2 g rp Diskussion om vallodling De vägda medeltalen i tabell 6 för avkastning och näringskvalitet kommer i stort sett upp till målet med grovfoderproduktionen. Avkastningen är acceptabel med hänsyn tagen till gödslingen av vallen. Med ett flytgödselsystem i stället för djupströ hade vallen tillförts 11

nötflyt och såväl avkastning som botanisk sammansättning och mineralinnehåll hade blivit jämnare. Som det är idag är oftast andraskördarna för klöverrika med för låga fibervärden. Det förekommer problem med lösa magar hos djuren. Den uppladdning av kalium som tillförs via djupströgödseln under den öppna odlingen ger också något höga K-halter i förstaårsvallen. Några problem i utfodringen har dock inte märkts. Problemen med ojämna näringskvaliteter i grovfodret kan lösas med ett fullfoder/blandfoder system där tex helsäd ingå, på de gårdar där det finns förutsättningar för det. Ett annat sätt är att försöka öka gräsandelen och fiberhalten i återväxten. Hundäxing är mycket stark i sin konkurrens mot vitklöver. I de vallar där hundäxing ingått under perioden har NDF-halten i återväxten inte varit under 450 g /kg ts (6 obs). Andra arter som skulle kunna vara aktuella och som har hög andel fiber i återväxten är rajsvinglar av olika typer och hybridrajgräs. Även stor andel av diploida sena rajgräs i en blandning kan öka konkurrens-förmågan mot vitklöver. Väljer man hundäxing eller strårika arter försämras energihalten snabbt i återväxten. Man kan kanske också i fibersammanhang ifrågasätta röd- och vitklöver. På jordar där blålusern trivs kan denna art med sin mindre bladmassa kanske vara aktuell,trots lägre energihalt. Andra tänkbara arter med liknande egenskaper men med klart lägre avkastningsnivåer kan vara alsikeklöver eller käringtand. Käringtanden är dock mycket konkurrensutsatt i samodling med tex vitklöver på jordar där denna klöverart trivs. Växtnäringsbalans En växtnäringsbalans i STANK-programmet har årligen utförts sedan 1999 (se tabell 7). Mycket tillförsel av kväve sker givetvis via baljväxtfixeringen. Enligt programmets nuvarande sätt att beräkna fixeringen tillfördes under 2002 ca 90 kg N/ha. Motsvarande siffror för 2001 och 2000 var 76 kg/ha resp. 70 kg/ha. Överskottet av kväve blir förhållandevis stort och utnyttjandeprocenten låg. Under 1999 och 2000 bortfördes en stor del stallgödsel till Råddes konventionella odling. Å andra sidan kommer det in ganska stora mängder kalium via inköpta strömedel. N P K 1999 Differens +64 0 +16 Utnyttjande % 23 100 33 2000 Differens +84-5 -6 Utnyttjande % 39 100 100 2001 Differens +92 +1 +11 Utnyttjande % 23 89 45 2002 Differens +108 +1 +10 Utnyttjande % 14 83 23 Tabell 8. Växtnäringsbalanser för Råddes ekologiska arealer 1999-2002. 12

Förutsättningar för dikoproduktionen De flesta djuren vinterhålls i en kall lösdrift med djupströbäddar. Som strömedel användes förutom halm även torv. Ströåtgången är hög och kostsam. Besättningen är en bruksbesättning med korsningsdjur. Från början fanns det en hel del mjölkrasdjur som moderdjur. Under 1996-2002 har avelstjurar av raserna Simmental, Aberdeen Angus, Limousin och Charolais använts. Djurbesättningen är KRAV-godkänd sedan september 1998. Under den aktuella perioden har en tidigareläggning av kalvningarna medvetet skett för att om möjligt få de flesta tjurarna slaktmogna före betessläppningen. Medelkalvningsdatum för de aktuella åren har varit: 17 februari 2002, 7 mars 2001, 9 mars år 2000, 15 mars 1999 och den 19 mars 1998. Dikorna med kalv släpps ut på hagmarksbete i början av maj. Betesmarkerna är ganska lågproducerande med stor andel fuktiga marker. Slåttervallarnas tredjeskörd betas av kvigorna och dikorna med kalvar med början i mitten av augusti. Kalvarna tas från korna i september och stallas in. Korna och dräktiga kvigor tas oftast in i slutet av oktober. I regel återgår dessa djur till naturbetesmarkerna under vissa perioder. Vid installning delas kor och dräktiga kvigor upp i olika grupper efter storlek och ålder. De slakttjurar som inte blir slaktmogna före den 15 juni släpps på bra åkermarksbete nära stallet. Utfodringen Endast egenproducerat foder har använts förutom mineralfoder. Kraftfodret består av en blandning av det för året tillgängliga spannmålsslagen. Av den anledningen har spannmålsblandningen varierat under åren. Korn och ärter har alltid funnits med. Rågvete förekommer de flesta åren. Havre odlas sällan p.g.a. fritflugeproblemen men dess fiber hade varit önskvärd i foderstaten. Vallarna skördas som rundbalsensilage. För att om möjligt få en bra tillväxt och kort uppfödningstid på slaktdjuren krävs ett grovfoder av bra kvalitet. Tjurarna har under stallperioden fått fri tillgång på bra ensilage. 25-30 % av totalkonsumtionen har utgjorts av kraftfoder. Det foder som i första hand utfodrats till de växande ungdjuren har det näringsvärde som anges i tabell 6, i medeltal för första skörden 11,1 MJ, 131 g rp, 473 g NDF och för andra skörden 10,5 MJ, 159 g rp och 439 g. Som tidigare diskuterats är återväxten oftast alltför fiberfattig varför andra foderpartier med bättre struktur har kompletterat detta grovfoder. Metoder för att dokumentera Tillväxten har dokumenterats genom regelbundna vägningar av samtliga djur. Under stallperioden har tjurarna vägts med ca 4 veckors mellanrum. Övriga djur har vägts med längre mellanrum. I en del fall har upprepade vägningar skett vid samma tidpunkt för att få vik- 13

ten på djuret med tomma magar. Det normala har dock varit att väga djuren mitt på dagen mellan utfodringarna. Slaktresultaten är hämtade från slaktavräkningarna. För djur slaktade 1998 har omräkning skett från gamla fettklasserna till nya. I de ekonomiska kalkylerna har verklig foderförbrukning och slaktresultat använts. Ränta på djur- och rörelsekapital ingår. På intäktssidan ingår diko-extensifieringshandjurs- och slaktbidrag samt KRAVtillägg. Produktionsresultat - 200-dagarsvikten 200-dagarsvikten för kalvarna är låg. De senaste åren har kalvarna haft tillgång till spannmålskross i kalvgömmor på betena. Födelseår Tjurkalv Kvigkalv 1997 258 247 1998 273 255 1999 254 247 2000 249 244 2001 285 237 2002 298 244 Tabell 9. Justerad 200-dagarsvikt för kalvar födda 1997-2002. Stora skillnader finns mellan kalvar som fötts av kor med Charolais (CH) som far och kalvar som fötts av kvigor med Aberdeen Angus (AA) som far. Under 2002 har kvigkalvar med AA som far och kviga som mor en 200-dagarsvikt på 228 kg att jämföras mot kvigkalv efter CH som far och kor som mor på 257 kg. För tjurkalvarna är motsvarade siffror 268 kg respektive 308 kg. Bilden är densamma för 2001 års födda kalvar. Orsaken till de relativt låga 200-dagars vikterna står att finna i rasvalet och en förhållande vis hög rekryteringsprocent där kvigorna inte är tillräckligt stora för att föda sin kalv på ett bra sätt på de naturbeten som finns tillgängliga. Daglig tillväxt - Slakttjurar Den genomsnittliga tillväxten för 123 ungtjurar slaktade under 1998-2002 är 1178 g/dag från födelse till slakt. Födda år g/dag Antal 1997 1283 20 1998 1185 18 1999 1111 33 2000 1148 25 2001 1240 27 Tabell 10. Daglig tillväxt från födelse till slakt för 123 slakttjurar. Den levande vikten vid slakt har i en del fall skattats från slaktkroppsvikten. Kvigor Om tillväxten på ungtjurarna varit förhållandevis bra har tillväxten på kvigorna varit klart sämre. Speciellt gäller detta under den andra betessäsongen. Under 1999 var den dagliga tillväxten under 132 dagar på betessäsongen endast 190 g/dag för 17 kvigor. Åren är inte absolut jämförbara eftersom andelen åkerbete i slutet av betesperioden har varierat men ger en bra bild av verkligheten. 14

daglig tillväxt g/dag Daglig tillväxt hos köttraskvigor födda 1999-2001 Stallperioden efter använjning Andra betesperioden 1000 900 800 700 600 500 400 300 200 100 0 född 01 född 00 född 99 Figur 7. Daglig tillväxt för 67 kvigor födda 1999-2001. Den redovisade stallperioden är i snitt 218 dagar och betesperioden 138 dagar. Slaktresultat - Tjurar Målet har de senaste åren varit att få tjurarna slaktmogna före betessläppningen eller den 15 juni. Detta för att slippa att släppa ut dem på bete vilket regelverket kräver. Erfarenheten är att tillväxten stannar av på djuren när de kommer ut på åkermarksbete även om tilläggsutfodring sker med ensilage och lite kraftfoder. Under 2002 slaktades 12 tjurar av 27 före betessläppningen. Den yngsta tjuren av dessa var 13,5 månader och den äldsta i gruppen som slaktades efter betesgång var 18,4 månader. År Antal Slakt- Ålder Form- Fettvikt kg mån klass grupp 2002 27 366 16,2 8,8 7,1 2001 25 360 17,1 9,1 5,1 2000 33 332 16,5 8,9 4,7 1999 18 385 18,2 11,1 5,3 1998 20 389 18,1 11,9 6,1 Tabell 11. Slaktvikt, ålder och klassning vid slakt för 123 köttrastjurar åren 1998-2002.Värde för formklass och fettgrupp se nedan. Form 2002 2001 2000 1999 1998 klass E 4 8 U+ 1 1 1 1 U 5 5 2 8 9 U- 1 3 7 2 R+ 8 7 8 3 3 R 7 6 12 R- 2 2 3 O,+,- 3 1 m-tal 8,8 9,1 8,9 11,1 11,9 Tabell 12. Antalet slaktade tjurar i olika fomklasser 1998-2002. m-tal står för medeltalet av årsgruppens formklass där 9= R+, 11=U Under åren 1998-1999 har uppfödningstiden i medeltal varit över 18 månader. Huvudparten av djuren har alltså gått på en andra betessäsong på åkermark. 1999 slaktades 14 tjurar den 15 oktober. 8 av dessa var över 400 kg slaktade. 1998 slaktades de första ekotjurarna den 18 september och de sista den 2 oktober. Fem av djuren var tyngre än 400 kg. Vid gränsen 400 kg slaktvikt försvinner för närvarande KRAV-tillägget. I O-klassen 2002 ingår två mjölkrastjurar. 15

Fett 2002 2001 2000 1999 1998 grupp 3+ 3 1 3 11 2 2 3-5 1 1 5 6 2+ 4 9 8 2 6 2 2 2 5 5 3 2-2 5 9 6 3 1+ 6 8 m-tal 7,1 5,1 4,7 5,3 6,1 Tabell 13. Antalet slaktade tjurar i olika fettgrupper 1998-2002. m-tal står för medeltalet av årsgruppens fett grupp där 5= 2 och 7=3- Den dåliga fettklassningen för slakttjurarna 2000 och 2001 (tabell 13) beror på att djuren slaktades på sommaren innan de var slaktmogna. Anledningen till det var att inget åkermarksbete var tillgängligt längre. Slaktresultat för kvigor, ungkor och kor Vägda medeltal för åren 1998-2002 Kvigor, st 24 Slaktvikt,kg 280,2 (var.244-318) Formklass 7,4 (7=R-) Fettklass 9,1 (9=3+) Ålder, mån 20,6 Ungkor, st 40 Slaktvikt,kg 291,3 (var.244-379) Formklass 6,3 (6=O+) Fettklass 7,0 (7=3-) Kor, st 39 Slaktvikt,kg 322,6 (var.235-415) Formklass 6,3 (6=O+) Fettklass 7,0 (7=3-) 16

För att förbättra slaktresultatet tas kor och ungkor in på stall för slutgödning ca en månad. Kvigorna får minst två månaders slutgödning på stall för att hinna bli slaktmogna. Av utrymmesskäl måste kvigorna bli slaktmogna under december månad. Foderstaten under denna period varierar beroende på hull och ras. Aberdeen Anguskorsningarna har lättare för att sätta fett än de tyngre köttraserna och i dessa djurs foderstat ingår ibland halm. En del kvigor har trots detta blivit för feta vilket har inneburit att vi mist KRAVtillägget och fått kraftiga fettavdrag. Om djuren slaktats direkt från betet hade å andra sidan en del djur varit för lätta. Diskussion köttproduktionen För att få bra tekniskt och ekonomiskt resultat av ekologisk köttproduktion krävs ett bra grovfoder och dessutom en väl genomtänkt betesstrategi där åkerbete måste ingå. Kvigornas tillväxt på Råddes naturbeten den andra sommarens är för låg. Detta resulterar i att den inkalvade kvigan får problem att optimalt försörja sin kalv. Ett-årskvigorna bör ut på bra åkermarksbete redan efter midsommar. Detta kan kanske ge problem med att uppfylla avbetningskravet i miljöstödet för naturbetesmarker. Den avbetningen bör dock i första hand ske av äldre djur som inte behöver växa. Att ytterligare tidigarelägga kalvningen kan lösa en del av problemen med låga inkalvningsvikter hos rekryteringsdjuren och långa uppfödningstider hos tjurar och slaktkvigor. Detta givetvis mot priset av en dyrare vinterfoderstat. Någon sådan jämförelse finns inte gjord i denna dokumentation. Att välja lättare köttraser med tidigare slaktmognad kan vara ett sätt. Erfarenheten från Rådde är den att AA-kvigor sätter fett mycket snabbt och ibland vid en för låg slaktvikt. Fettansättningen är dessutom svårbedömd. Efterkalkyler Slakttjurar Tabell 14 visar en ekonomisk jämförelse mellan tjurar som har varit slaktmogna innan andra årets betessäsong och tjurar som gått på bete två somrar. Jämförelsen avser åren 1999-2002 och bygger på det verkliga ekonomiska utfallet för dessa grupper. En korrekt ekonomisk jämförelse mellan uppfödningsmodellerna går givetvis inte att göra eftersom födelsetidpunkt, härstamning och tillväxt skiljer sig mellan grupperna. Grupp 1 Grupp 2 Kött 8276 7493 KRAV-tillägg 1741 1496 EU-ersättningar 3071 2723 Summa intäkter 13088 11711 Kalv 4281 3681 Foder 3410 4001 Strö 815 924 Övrigt 257 280 Ränta 374 454 S:a rörliga kost. 9138 9340 TB 1 3950 2371 Antal djur 28 75 Slaktvikt 363 349 Tabell 14. Det verkliga TB1 utfallet i kronor för 103 tjurar antingen slaktade före betessläppning (grupp 1) eller efter den andra betesperioden(grupp 2). 17

Samtliga djurslag Vägt medeltal per år 1999-2002 Djurslag Antal TB 1 TB 1 djur kr/djur tot/år Diko 52 1360 70740 Kviga rek 18-280 -5040 Kviga slakt 6 60 360 Tjur grupp 1 7 3950 27650 Tjur grupp 2 19 2371 45050 Totala TB 1 per år 138760 Tabell 15. TB1 i vägda medeltal för olika djurslag. Beräkningen avser medeltalet för åren 1999-2002.Tjurgrupp 1-2 se tabell 14. Efterkalkylerna bygger på verkligt utfall vad beträffar kvantitet och priser och är medeltal för fyra år. Grovfoderoch kraftfoderpriserna är däremot kalkylmässiga liksom kalvpriset. De djurrelaterade direkta EU-ersättningar ingår i kalkylen och har varierat i belopp under åren. I övrigt ingår ränta på djur- och rörelsekapital och övriga rörliga omkostnader. På intäktssidan tillkommer de djurrelaterade miljöstöden samt kompensationsbidraget som under 2002 uppgick till: Kompensationsbidrag Ekostöd djur och vall Betesmarks ersättning TB1 Summa TB 1 62 120 kr 75 460 kr 65 480 kr 138 760 kr 341 820 kr TB 1 ovan skall förutom kostnaderna för arbete även täcka de årliga kostnaderna för byggnader och stängsel. Enligt tidsredovisningen går det åt 2000 tim per år i djurskötseln på Rådde. Att tidsåtgången är så pass hög beror bl.a. på Råddes karaktär av försöksgård samt att gårdens stallar med djupströbäddar är tidskrävande. 18

Broschyren är framtagen genom data från dokumentationsprojekt inom UID och KULM programmen från åren 1996-2002 på Rådde Gård, Länghem. Kan beställas på Hushållningssällskapet Sjuhärad: Jan Jansson, tfn. 0325-402 72, 0708-29 09 19, E-post: jan.jansson@hush.se AB LH Tryck, Ulricehamn, 0321-266 00