Miljöhänsyn i produktstandarder. En lägesbeskrivning

Miljöhänsyn i produktstandarder En lägesbeskrivning RAPPORT 5654 DECEMBER 2006

En lägesbeskrivning NATURVÅRDSVERKET

Beställningar Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se Postadress: CM-Gruppen, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln Naturvårdsverket Tel 08-698 10 00, fax 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 91-620-5654-9.pdf ISSN 0282-7298 Naturvårdsverket 2006 Elektronisk publikation

Förord Genom att ta miljöhänsyn när en ny standard för en produkt, tjänst m.m. utformas, eller när en redan existerande standard revideras, kan stora miljövinster göras som främjar en hållbar ekologisk samhällsutveckling. Att få in miljöhänsyn i standardiseringsarbetet är därför viktigt i det långsiktiga miljöarbetet. En statlig utredning i slutet av 1990-talet föreslog åtgärder för en ökad integrering av miljöhänsyn i det svenska standardiseringsarbetet 1. Idag knappt tio år efter utredningens förslag presenterats saknas en samlad kunskapsbild av hur miljöhänsyn i standarder främjas i det internationaliserade svenska standardiseringsarbetet. Denna studie är en kartläggning och lägesbeskrivning över det aktuella arbetet med att främja miljöhänsyn i standarder. Kunskapsbilden utgör underlag för berörda personer på Naturvårdsverket att bedöma eventuella framtida insatser på standardiseringsområdet från verkets sida. Studien har genomförts av Per Larsson och Bengt Gustafsson, enheten för strategier och utvärdering, på uppdrag av enheten för miljöekonomi och hållbar produktion och konsumtion där Karin Klingspor varit ansvarig. Samtliga Naturvårdsverket. Stockholm oktober 2006 Naturvårdsverket 1 SOU 1997:173 Miljöhänsyn i standarder 3

4

Innehåll FÖRORD 3 1 SAMMANFATTNING 7 2 INLEDNING 9 2.1 Miljöhänsyn i standarder 9 2.2 Syfte och frågeställningar 10 2.3 Målgrupp 10 2.4 Metod och underlag 10 2.5 Avgränsningar 11 2.6 Disposition 11 3 STANDARD OCH MILJÖHÄNSYN 13 3.1 Standarder och standardisering 13 3.2 Miljöhänsyn 14 4 STANDARDISERINGSPROCESSEN 17 4.1 Inledning 17 4.2 Mandaterade standarder 17 4.3 Standardiseringsorganens arbete från förslag till färdig standard 18 4.4 Främjande av miljöhänsyn i olika stadier av standardiseringsprocessen 20 5 STANDARDISERINGSSYSTEMET OCH DESS STRUKTURER FÖR MILJÖHÄNSYN I PRODUKTSTANDARDER 21 5.1 Inledning 21 5.2 Svensk nivå 22 5.3 Europeisk nivå 26 5.4 Internationell nivå 34 6 MILJÖHÄNSYN I PRODUKTSTANDARDER NÅGRA TENTATIVA SLUTSATSER 37 6.1 Övergripande slutsatser 37 6.2 Specifika faktorer som kan antas motverka miljöhänsyn i produktstandarder 40 6.3 Specifika faktorer som kan antas främja miljöhänsyn i produktstandarder 41 7 REFERENSER 43 5

6

1 Sammanfattning I denna studie har arbetet med miljöhänsyn i produktstandarder övergripande kartlagts. Studiens tentativa slutsatser visar på att allt svenskt standardiseringsarbete idag sker inom ramen för ett tämligen väl sammanvävt europeiskt och internationellt standardiseringssystem. Det europeiska och internationella standardiseringsarbetet, som domineras av storföretag, baseras på intressentstyrda konsensusförhandlingar. Det medför att de minst miljöprogressiva intressenter kan fördröja arbetet med att främja miljöhänsyn i produktstandarder. När det annars gäller möjligheterna att främja miljöhänsyn i produktstandarder så är det europeiska och internationella standardiseringssystemet idag som helhet tämligen väl rustat med olika former av miljöfrämjande normativa, strategiska och operativa strukturer. Dessa strukturer har gradvis vuxit fram under de senaste 10 15 åren. De normativa riktlinjer som finns om beaktande av miljöaspekter i standardiseringsarbetet är frivilliga att följa. Problemet är att dessa miljöfrämjande strukturer inte fullt ut är integrerade och inte brukas systematiskt i standardiseringsarbetet. Som ett resultat av detta är inte heller flertalet av dagens produktstandarder vare sig miljöanpassade eller miljöbedömda. Arbetet med miljöhänsyn i produktstandarder handlar idag emellertid i allt större utsträckning om att fullt ut söka integrera och systematiskt använda de redan etablerade miljöfrämjande strukturerna. I vilken utsträckning nämnda arbete kommer att krönas med framgång är omöjligt att besvara, men det får nog inte anses orimligt att anta arbetet i bästa fall kommer att ta lika lång tid som det tog att etablera de miljöfrämjande strukturerna, dvs. en 10 15 år. 7

8

2 Inledning 2.1 Miljöhänsyn i standarder Många av dagens miljöproblem är djupt invävda och rotade i olika tekniska lösningar på material- och produktnivå. Dessa lösningar är eller kan förr eller senare förväntas bli föremål för en eller flera typer av standarder. Genom att ta särskild miljöhänsyn när en ny standard utformas eller när en redan existerande standard för en produkt revideras kan stora miljövinster göras genom att eventuella miljöproblem redan på ett tidigt stadium helt eller delvis kan undvikas. Att föra in miljöhänsyn i standardiseringsarbetet är därför mycket viktigt i det långsiktiga arbetet mot att nå en hållbar ekologisk samhällsutveckling. Mot denna bakgrund tillsattes en statlig offentlig utredning i slutet av 1990- talet med uppgift att föreslå metoder för att påskynda integreringen av miljöhänsyn i allt svenskt standardiseringsarbete, med beaktande av att i stort sett alla i Sverige gällande standarder utarbetas i europeisk och/eller internationell samverkan. Det kortsiktiga målet med utredningens förslag var att bygga upp en kompetent och aktiv basverksamhet för arbete med miljöhänsyn i de svenska standardiseringsorganen. Det långsiktiga målet var att man utifrån denna bas från svensk sida skulle driva frågan om miljöhänsyn i standardiseringsarbetet så att den blir en naturlig och dokumenterad del i arbetsprocessen fram till en nationell, europeisk eller global standard som är miljöbedömd. Av en antagen standard skall det närmare bestämt framgå att den genomgått en miljöbedömning för att identifiera, utmärka och om möjligt åtgärda punkter som kan ge negativa miljöeffekter vid tillämpningen av standarden. 2 Förslagen för att uppnå nämnda mål omfattade främst olika former av uppmaningar till myndigheter och standardiseringsorgan att driva frågan om miljöhänsyn direkt och indirekt i standardiseringsarbetet. 3 Utredningen fick emellertid ett svalt mottagande och merparten av dess förslag kom heller inte att omsättas i praktiken. Idag knappt tio år efter att utredningens förslag presenterades saknas det en samlad kunskapsbild av hur miljöhänsyn i standarder främjas i det svenska 2 SOU 1997:173. Miljöhänsyn i standarder. Betänkande av Utredningen om miljöhänsyn i det svenska standardiseringsarbetet, s 33. 3 Bland annat följande förslag presenterades i utredningen (SOU 1997:173. s 15-16): a) att alla ledningsorgan inom staten och näringslivet uttalar vikten av miljöhänsyn är en viktig och prioriterad fråga, b) att alla statliga myndigheter får i uppdrag att arbeta för att generella regler om miljöhänsyn kommer in i avtal, regelverk och överenskommelser som har bäring på standardiseringsfrågor, c) att svenska representanter som deltar i utarbetande av EG/EU-direktiv får i uppdrag att arbeta för att miljöhänsyn kommer in i direktiven och in i mandaten till de europeiska standardiseringsorganen (CEN/CENELEC) som har att utarbeta standarder kopplade till direktiven, d) att berörda statliga myndigheter bör medverka i miljögranskning av remisser som berör standardiseringsfrågor, e) att statens representanter i de svenska standardiseringsorganen får i uppdrag att bevaka och driva frågor om miljöhänsyn inom organen, f) att de svenska standardiseringsorganen bygger upp administrativa regler och rutiner i linjeorganisationen för att föra in miljöhänsyn i standarder och att uppgifter om miljöarbete bör ingå i standardiseringsorganens årsredovisningar, g) att de svenska standardiseringsorganens representanter i de internationella standardiseringsorganen får i uppdrag att driva och bevaka miljösynpunkter, h) att de svenska standardiseringsorganen bildar ett gemensamt kompetenscentrum för miljöarbete och att regeringen ger ekonomiska medel för att hålla särskilda utbildningskurser i miljöhänsyn för de projektledare och experter (från företag, myndigheter och organisationer) som deltar i de tekniska standardiseringskommittéerna. 9

standardiseringsarbetet. Eller med andra ord, var befinner sig arbetet med miljöhänsyn i standarder idag? 2.2 Syfte och frågeställningar Syftet med studien är därför att mot bakgrund av nämnda utrednings målsättningar och förslag göra en uppföljning och lägesbeskrivning av hur miljöhänsyn i produktstandarder idag främjas i det svenska standardiseringsarbetet. Detta sker genom en aktörs- och strukturanalys av standardiseringssystemet. Genom studien möjliggörs bland annat en identifiering av grundläggande problem och möjligheter för att miljöhänsyn tas vid utarbetande av nya eller vid revidering av existerande standarder. Kunskap om dessa problem och möjligheter är viktiga för vidare ansträngningar att främja miljöhänsyn i standarder och för en hållbar ekologisk samhällsutveckling. Studien vägleds av följande huvudfrågor: 1. Hur ser standardiseringsprocessen och standardiseringssystemet ut i stort? 2. Var befinner sig arbetet med miljöhänsyn i produktstandarder idag och hur ser den närmaste framtiden ut? 3. Vad tenderar främst att främja respektive motverka främjandet av miljöhänsyn i produktstandarder? 2.3 Målgrupp Målgruppen för studien är handläggare på Naturvårdsverket som berörs av standardiseringsarbete inom deras arbetsområden samt andra intressenter utanför verket som har intresse av att få en samlad och dokumenterad kunskapsbild över det aktuella arbetet med att främja miljöhänsyn i produktstandarder. 2.4 Metod och underlag Studiens uppföljning och lägesbeskrivning av främjandet av miljöhänsyn i produktstandarder har som nämnts ett aktörs- och strukturperspektiv, dvs. vem är de aktuella aktörerna i standardiseringsarbetet och vad för inre och yttre organisatoriska förhållanden i form av regler och rutiner etc. påverkar aktörernas vilja och förmåga att främja miljöhänsyn i standarder. I studien är det tre analysnivåer som är aktuella när det gäller aktörer. För det första, den svenska nationella nivån i form av svenska standardiseringsorgan och regeringens och dess standardiseringspolitik eller frånvaron av densamma. För det andra, den europeiska nivån i form av europeiska standardiseringsorgan, EU-kommissionen och dess standardiseringspolitik samt NGO:s på miljöområdet och deras arbete med miljöhänsyn standarder. För det tredje, den globala nivån i form av globala standardiseringsorgan. Underlag till studien har inhämtats dels genom intervjuer med representanter för svenska standardiseringsorgan, projektledare i ett standardiseringsorgans tekniska kommittéer samt med representant för Kommerskollegium. Dels har underlag inhämtats genom analys av standardiseringsorganens beskrivningar av sin 10

verksamhet, med fokus på miljöarbetet, på sina hemsidor och i olika former av dokument. 2.5 Avgränsningar Studien avgränsas på vissa centrala punkter. Som framgår av syftet och frågeställningarna så gör studien endast en uppföljning och lägesbeskrivning av hur miljöhänsyn i standarder främjas inom det internationaliserade svenska standardiseringsarbetet. Således utvärderar studien inte i vilken omfattning och i vilken grad miljöhänsyn de facto tas i det dryga tusentalet standarder som antas årligen i Sverige genom det europeiska och internationella standardiseringsarbetet. Därav följer också att studien inte utvärderar vilka eventuella effekter miljöhänsyn i standarder hittills har haft på den yttre miljön. Däremot kommer resultatet av projektet förhoppningsvis kunna utgöra en utgångspunkt för eventuella nämnda typ av utvärderingsstudier i framtiden. 2.6 Disposition Studien har följande uppläggning. I nästa kapitel Standard och miljöhänsyn diskuteras fenomenen och begreppen standarder och standardisering samt miljöhänsyn i standardisering. I kapitel 3 Standardiseringsprocessen belyses generellt hur en standard utarbetas inom ett standardiseringsorgan samt var under standardiseringsarbetets gång som åtgärder för att främja miljöhänsyn i standarder är möjliga. I kapitel 4 Standardiseringssystemet och dess strukturer för miljöhänsyn i produktstandarder belyses ur ett svenskt perspektiv det internationella standardiseringssystemet med dess olika standardiseringsorgan och med fokus på förekomsten av olika strukturer för främjande av miljöhänsyn i standarder. I kapitel 5 några tentativa slutsatser presenteras mot bakgrund av de tidigare kapitlen och kunskap från de genomförda intervjuerna ett antal slutsatser om var arbetet med miljöhänsyn i produktstandarder ur ett svenskt perspektiv befinner sig idag och vad för problem och möjligheter som omgärdar standardiseringsarbetet. 11

12

3 Standard och miljöhänsyn Diskussion kring fenomenen och begreppen standarder, standardisering och miljöhänsyn i standarder. 3.1 Standarder och standardisering Med en standard avses i denna studie en, inom ramen för ett officiellt standardiseringsorgan, överenskommen och dokumenterad normgivande rekommendation att göra något på ett visst bestämt sätt för att lösa ett återkommande problem. 4 Ett konkret exempel på standard är ett bestämd format på pappersark (A4, A5 etc.) så att de passar till de flesta kuvert, pärmar, lådor, skrivare, kopieringsmaskiner m.m. Till olika kategorier av standarder hör t.ex. produktstandarder, materialstandarder, tjänstestandarder, funktionsstandarder, gränssnittstandarder m.m. När det gäller frågan om standarder och hänsyn om miljön talar man vidare vanligen om direkt och indirekt miljöstandardisering. 5 Direkt miljöstandardisering utgörs av framtagande av standarder som är inriktad mot att användas som direkta verktyg i miljöarbetet, t.ex. miljöledningssystem ISO 14000. Indirekt miljöstandardisering utgörs istället av att föra in miljöhänsyn i standarder som inte utgör direkta verktyg i miljöarbetet, t.ex. standard för bilbatterier. I denna studie ligger fokus främst på främjande av indirekt miljöstandardisering ifråga om produktstandarder. Till de övergripande målen för standardisering i allmänhet brukar främst räknas att: främja rationell och effektiv tillverkning, förvaring, handel etc. genom säkerställande av utbytbarhet, kompabilitet, modulisering och handhavande utifrån fastställda mått, dimensioner, storlekar och utföranden, skydda och främja människors hälsa, säkerhet, och den yttre miljön genom att normera egenskaper, funktioner, kvalitet, säkerhet för varor, processer, system och tjänster, underlätta kommunikation genom att skapa entydiga begrepp med definitioner och termer, undanröja nationella särlösningar för att främja fri handel över nationsgränser. 6 Standarder har så gott som alltid funnits i form av mynt-, vikt-, mått-, väg- och byggstandarder, men det är först i samband med industrialiseringen under 1800- talets senare del som en specialiserad och organiserad standardiseringsverksamhet växte fram. Denna standardiseringsverksamhet är numera nästan helt internationaliserad, vilket skall beskrivas närmare nedan. Idag förekommer standarder på alla områden i samhället och utgör en förutsättning för ett fungerande samhällsliv. Antalet standarder ökar också i takt med den tekniska utvecklingen och samhälls- 4 Jmf. Nationalencyklopedin, http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=314040 (2005-11-03) och http://ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=314053 (2006-01-02). 5 SOU 1997:173, s 70. 6 SOU 1997:173, s 81. 13

utvecklingen. Nya standardiseringsområden tillkommer hela tiden. I Sverige finns det idag mellan 15 20 000 olika gällande standarder varav cirka 2000 är mandaterade och ca 1 700 nya och reviderade standarder tillkommer i snitt varje år. 7 3.2 Miljöhänsyn Med miljöhänsyn avses i studien, i linje med den aktuella utredningen, alla åtgärder som begränsar [negativ] påverkan på den yttre miljön. 8 Det kan när det gäller produktstandarder främst innebära att: standarden undviker att föreskriva användning av ämnen som är skadliga för miljön samt sätter gränser för utsläpp till luft, vatten och mark under produktens hela livscykel, dvs. tillverkning (inklusive utvinning av råvaror), transporter (inklusive emballage), användning samt bortskaffande, standarden utformas så att den begränsar mängden avfall en process eller produkt ger upphov till samt främjar återanvändning och återvinning av en produkt, standarden underlättar separering och identifiering av produkter och ingående material, standarden motverkar en onödigt hög energi- och resursförbrukning för en process eller produkts framställning, standarden föreskriver en sådan utformning av en produkt att riskerna för miljön minimeras vid olyckor och missbruk, standarden föreskriven en sådan utformning av en process eller produkt att störande buller begränsas. 9 Åtgärder för att främja miljöhänsyn i själva standardiseringsarbetet kan för studiens del i sin tur delas upp i externa respektive interna åtgärder i förhållande till de berörda standardiseringsorganen och deras arbete. De externa åtgärderna kan komma från olika politiska och opinionsbildande aktörer som regeringar och deras myndigheter, olika former av mellanstatliga/överstatliga organ som EU-kommissionen och olika fackorgan inom FN samt från NGO:s inom miljörörelsen. Åtgärderna riktar sig till standardiseringsorganen i syfte att få dessa att i ökad grad beakta miljöaspekterna när standarder utarbetas inom deras ramar. Exempel på åtgärder kan t.ex. vara: officiella policys/riktlinjer, deklarationer och ställningstaganden som uppmuntrar och understryker vikten av miljöhänsyn, krav på miljöhänsyn i lagstadgad/mandaterade standarder, ekonomiskt stöd för att främja miljöhänsyn i standarder samt opinionsbildning med krav på ökad miljöhänsyn. 7 http://www.sis.se/desktopdefault.aspx?tabid=22&menuitemid=24. Av de ca 1300 nya och reviderade standarderna publiceras SIS ca 1300 och SEK ca 400 per år. 8 SOU 1997:173, s 14. 9 Jmf. SOU 1997:173, bilaga 2.2, s 99-107 samt SIS/Naturvårdsverket, Standarder och miljö hör det ihop, miljöchecklista s 4, 7. 14

De interna åtgärderna är effekter av de externa åtgärderna och/eller av interna bedömningar och överväganden inom standardiseringsorgan som ytterst riktar sig till deltagarna (experter etc.) i deras tekniska kommittéer och det praktiska standardiseringsarbetet. Exempel på åtgärder kan t.ex. vara: policybeslut och deklarationer om vikten av miljöhänsyn, t.ex. i standardiseringsorganens stadgar och allmänna riktlinjer, administrativa regler och rutiner för det praktiska standardiseringsarbetet, t.ex. bruket av miljöchecklistor, informations- och utbildningsinsatser rörande betydelsen av miljöhänsyn riktad till berörda personer i standardiseringsarbetet samt organisatoriska stödfunktioner, t.ex. särskild stödenhet ( helpdesk ) för miljöfrågor. 15

16

4 Standardiseringsprocessen Standardiseringsprocessen och var i denna process främjande av miljöhänsyn främst kan tänkas vara aktuellt. 4.1 Inledning Arbetet med att ta fram en produktstandard varierar från några månader till flera år. Normalt tar det 2 5 år att ta fram en standard på internationell nivå. 10 Det som bestämmer tiden för att ta fram en standard är dess omfattning och komplexitet, men framförallt hur omfattande intressemotsättningarna är kring standarden och därmed hur mycket arbete som behöver läggas ned på förhandlingar för att jämka samman olika åsikter och ståndpunkter. Framtagande eller revidering av en standard sker på frivillig basis och genom konsensusinriktade förhandlingar mellan representanter från företag, myndigheter, organisationer m.fl. som har intresse av tillkomsten och utformningen av standarden i egenskap av tillverkare, användare, konsumenter etc. Detta är grundläggande för att förstå de problem och möjligheter som styr arbetet med miljöhänsyn i standarder. Kostnaderna för att utarbeta en standard bärs av deltagande företag, myndigheter m.fl. genom särskilda projektavgifter samt kostnader för arbetstid och resor. 11 Härtill kommer också i vissa fall generella anslag från stat samt EU-kommissionen på europeisk nivå. Arbetet med att utarbeta en standard sker inom ramen för och administreras av särskilda privaträttsliga standardiseringsorgan på svensk nationell, europeisk och global nivå (se nedan). I standardiseringsorganen sker det konkreta standardiseringsarbetet inom sakområdesindelade så kallade tekniska kommittéer och deras arbetsgrupper. Vid europeiskt och internationellt standardiseringsarbete utgör det nationella standardiseringsorganens tekniska kommittéer och arbetsgrupper vanligtvis en spegelorganisation av de berörda internationella standardiseringsorganens tekniska kommittéer och arbetsgrupper. De nationella tekniska kommittéerna bevakar de internationella standardiseringsorganens tekniska kommittéernas arbete och skickar utvalda representanter till dessa kommittéer för deltagande i deras arbete. Den internationella nivån återspeglas och länkas på så sätt samman med den nationella nivån. 12 4.2 Mandaterade standarder 13 Standardiseringsarbetet inom EU är av central betydelse för Sverige. Inom EU spelar nämligen standarder en särskild roll för verkställigheten av många direktiv och för att uppnå målet om en inre europeisk marknad utan handelshinder. Standardiseringsarbetet inom EU är därför ofta av mandaterad karaktär. Det innebär att de europeiska standardiseringsorganen får i uppdrag av EU-kommissionen att utifrån ett av kommissionen framtaget mandat utarbeta en harmoniserad standard 10 http://www.sis.se/desktopdefault.aspx?tabid=22&menuitemid=24 11 SOU 1997:173, s 85 samt http://www.sis.se/desktopdefault.aspx?tabid=22&menuitemid=24 12 SOU 1997: 173, s 35. 13 SOU 1997:173, s 61-62. 17

för unionens medlemsländer. I mandatet anges vilka krav som gäller för den önskade standarden och den legala ram inom vilken standarden skall användas. Inom den legala ramen kan även andra direktiv än det aktuella ingå eller andra mer allmänna riktlinjer som standardiseringsorganen skall beakta. EU:s arbete med standarder följer på flertalet områden den så kallade Nya metoden 14 som innebär att endast väsentliga krav till skydd för liv, hälsa, säkerhet och miljö anges i direktiv och i mandaten till standardiseringsorganen. De tekniska detaljspecifikationerna överlåts till standardiseringsorganen att utarbeta och sedan fastställa i de harmoniserade standarderna. EU-kommissionens mandat till standardiseringsorganen utarbetas i en särskild kommitté. Förslaget till mandat förankras i medlemsländerna genom överläggningarna med nationella representanter från departement och myndigheter. I dessa överläggningar deltar från svensk sida representanter från Näringsdepartementet och Kommerskollegium efter att först diskuterat genom förslaget till ett mandat med berörda standardiseringsorgan och föreskrivande myndigheter. Godtar det berörda europeiska standardiseringsorganet mandatet och arbetet med att ta fram en standard påbörjas ett standardiseringsprojekt inom dess ramar. Ett standardiseringsmandat från EU-kommissionen behöver emellertid inte alltid innebära att en helt ny standard behöver arbetas fram. Det kan nämligen konstateras att en befintlig standard uppfyller mandatets krav och därför kan kvalificera som harmoniserad standard. En harmoniserad standard blir automatiskt nationell svensk standard. Tilläggas skall att det på europeisk nivå förekommer en betydande andel standarder som inte är mandaterade och därmed inte legalt förankrade i något EU-direktiv. Alla europastandarder överförs dock till nationell standard inom alla CENs medlemsländer. 4.3 Standardiseringsorganens arbete från förslag till färdig standard 15 Utöver de särskilda förhållanden som omgärdar standardiseringsarbetet med mandaterade standarder inom EU så följer det praktiska arbetet i standardiseringsorganen på europeisk och global nivå samma grundmönster vad gäller stegen i standardiseringsprocessen. Dessa steg är förenklat: Förslag En standard tar vanligen sin början i att någon medlem, eventuellt i en redan existerande teknisk kommitté, i ett standardiseringsorgan kommer till insikt om att det finns ett behov av en standard inom något specifikt område. Insikten formuleras därefter till ett formellt förslag om att påbörja ett standardiseringsprojekt. Om förslaget väcks inom ett nationellt standardiseringsorgan lämnas det vidare till ett europeiskt eller internationellt standardiseringsorgan. 14 Se Rådets resolution av den 7 maj 1985 (85/C 136/01) om en ny metod för teknisk harmonisering och standarder samt http://www.newapproach.org 15 SIS (kort informationsskrift), Utveckla standarder kort om hur det går till. 18

Det europeiska eller internationella standardiseringsorganet låter utifrån det formella förslaget sina medlemmar, dvs. de nationella standardiseringsorganen i medlemsländerna, rösta om huruvida ett standardiseringsarbete skall påbörjas eller ej. I fallet med mandaterade standarder riktar EU-kommissionen sin begäran direkt till berörda europeiska standardiseringsorgan. Om medlemmarna ställer sig positiva till den aktuella begäran påbörjas standardiseringsarbetet. Standardiseringsprojekt startar Standardiseringsarbetet tar formen av ett specifikt projekt som det utarbetas en särskilt arbetsplan för. Om det inte finns en teknisk kommitté inom det aktuella sakområdet så bildas en ny sådan. Kommittén får ansvaret för standardiseringsprojektet, men det praktiska arbetet med att ta fram en standard utföres vanligen av en arbetsgrupp. Deltagarna till arbetsgruppen, de tekniska experterna, utses av de berörda tekniska kommittéerna i de nationella standardiseringsorganen i medlemsländerna. Förslag utarbetas Arbetsgruppen med dess experter utarbetar ett förslag till standard inom det aktuella området. I fallet med mandaterade standarder utarbetas förslaget utifrån det fastställda mandatets grundläggande krav på skydd för liv, hälsa, säkerhet och miljö. Remiss När arbetsgruppen utarbetat ett förslag till standard skickas det sedan ut på remiss för att samla in synpunkter från projektets alla deltagande företag, organisationer m.fl. i de olika nationella standardiseringsorganen i medlemsländerna samt från andra berörda parter utanför projektet, tex. olika sakkunniga instanser och nationella myndigheter. Remissvar När remissvaren inkommit analyserar arbetsgruppen dessa och utarbetar vid behov ett reviderat förslag till standard. Röstning Det reviderade förslaget till standard skickas till de berörda nationella standardiseringsorganen i medlemsländerna för en slutlig omröstning. Rösterna är viktade utifrån befolkningsmängden i medlemsländerna på samma sätt som inom EU. Fastställelse Om omröstning bland de berörda nationella standardiseringsorganen i medlemsländerna faller ut till fördel för standardiseringsförslaget kan det slutligen fastställas som en standard. Om det är en europeisk standard fastställes den automatiskt som nationell standard inom Sverige och övriga EU-länder. Om det är en global standard avgör varje medlemsland i ISO om förslaget ska överföras till nationell standard. Om en rent svenskstandard ska fastställas i Sverige måste Nämnden för Svensk Standard ge sitt godkännande. 19

Publicering Den fastställda standarden offentliggörs och publiceras sedan för kommersiell försäljning till dem som har intresse av att tillämpa standarden i sin tillverkning etc. Intäkterna för försäljningen går tillbaks till standardiseringsorganens verksamhet. 4.4 Främjande av miljöhänsyn i olika stadier av standardiseringsprocessen Mot bakgrund av beskrivningen ovan kan främjande av miljöhänsyn i standarder antas vara möjligt vid främst följande stadier under standardiseringsprocessen. Vid mandaterade standarder, när innehållet och texterna till ett direktiv utarbetas samt när mandaten till en standard utarbetas inom EU-kommissionen. Här kan det i EU:s direktivgrupper verkas för att miljöhänsyn beaktas i utformningen av direktiven och mandaten. Vid mandaterade standarder, när EU-kommissionen förankrar förslaget till ett standardiseringsmandat i överläggningar med nationella representanter från departement och myndigheter. Här kan berörda representanter verka för miljöhänsyn genom att påpeka brister i mandatförslaget vad avser miljöhänsyn. Vid standardiseringsorganens utarbetande av ett förslag till standard och bearbetning av remissvaren till förslaget. Här handlar det om de strukturer i form av regler och rutiner, informations- och utbildningsinsatser samt eventuell olika stödfunktioner som omgärdar de tekniska kommittéerna och deras arbetsgrupper och i vilken grad strukturerna är utformade för att inrikta kommittéerna och arbetsgruppernas arbete mot miljöhänsyn i standarder. Här inryms givetvis också direkt pådrivande insatser från enskilda parter. Vid avgivande av remissvar och omröstning. Här kan berörda nationella standardiseringsorgan, myndigheter m.fl. uttrycka missnöje med bristande miljöhänsyn i den aktuella standarden. Förslag till eventuella förändringar bör dock framföras på ett tidigare stadium, eftersom standardiseringsparterna sällan eller aldrig har möjlighet att göra några större förändringar i en redan nådd konsensusöverenskommelse. 20

5 Standardiseringssystemet och dess strukturer för miljöhänsyn i produktstandarder Det internationella standardiseringssystemet ur ett svenskt perspektiv med fokus på förekomsten av olika strukturer för främjande av miljöhänsyn i standarder. 5.1 Inledning Det svenska standardiseringssystemet är fullt invävt i det europeiska och internationella standardiseringssystemet (se illustrationen nedan). I stort sett alla svenska standarder som tillkommer i dag, är som tidigare nämnts, utarbetade på europeisk eller internationell nivå. Standardiseringssystemets nationella, europeiska och internationella nivå samverkar genom att standardiseringsorganen på lägre nivåer är medlemmar i standardiseringsorgan på högre nivå. Olika standardiseringsorgan på en och samma nivå samverkar dessutom vid behov med varandra. Standardiseringssystemets olika nivåer samverkar också genom att olika styrdokument (t.ex. riktlinjer för miljöhänsyn) som utarbetats på en nivå även används på andra nivåer i systemet. Ur detta perspektiv kan standardiseringssystemet beskrivas som ett tämligen väl sammanhållet system. ITU International Telecommunication Union ISO International Organization for Standardization IEC International Electrotechnical Commission ETSI European Telecommunications Standard CEN European Committee for Standardization CENELEC European Committee for Electrotechnical ITS Informationstekniska standardiseringen SIS Swedish Standards Institute SEK Svenska Elektriska Kommissionen Figur 1. Det europeiska och internationella standardiseringssystemet ur ett svenskt perspektiv. Nedan skall de olika standardiseringsorganen samt andra för systemet relevanta aktörer och deras miljöfrämjande strukturer beskrivas. Eftersom denna studie har ett svenskt perspektiv så kommer fokus i beskrivningen att ligga på den svenska nationella nivån samt i vilken mån de svenska standardiseringsorganen anser sig ha 21

incitament, kunskap och resurser för att arbeta med frågan om miljöhänsyn i standarder. 5.2 Svensk nivå Någon statlig standardiseringspolitik i form av lagar eller förordningar för standardisering finns inte i Sverige, till skillnad mot i vissa andra länder. I Sverige har man från statligt håll överlåtit frågor om standardisering till standardiseringsorganen och andra intressenter såsom myndigheter, näringsliv, fackföreningar, ideella konsument- och miljöorganisationer m.fl. Idag är också det politiska intresset för frågan om miljöhänsyn i standarder, och standardiseringsfrågor rent generellt, ytterst lågt enligt flertalet av studiens intervjupersoner. Staten bidrar emellertid med visst ekonomiskt stöd till standardiseringsorganen. En del av detta stöd har tidigare varit öronmärkt för att standardiseringsorganen skulle arbeta med frågan om miljöhänsyn, men så är längre inte fallet. Idag utgår inget särskilt statligt stöd till standardiseringsorganen för att främja arbetet med miljöhänsyn i standarder. Huvudman för svensk standardisering är Sveriges standardiseringsråd (SSR). SSR erkänner svenska standardiseringsorgan och tillhandhåller ett register över gällande standarder i Sverige. Medlemmar i SSR är staten, Sveriges kommuner och landsting, Svenskt näringsliv, Svensk handel samt Svenska bankföreningen. Idag har SSR inlett ett arbete med att ta fram en frivillig nationell standardiseringspolicy. Hur denna policy kommer att se ut och vilket värde som styrdokument denna kommer att få hos standardiseringsorganen är oklart. Av SSR godkända standardiseringsorgan som svarar för svenskt standardiseringsarbete nationellt och i europeiskt och internationellt samarbete utgörs av SIS (Swedish Standards Institute), SEK (Svenska Elektriska Kommissionen) samt ITS (Informationstekniska standardiseringen). 16 5.2.1 SIS 17 SIS är det centrala standardiseringsorganet i Sverige och samarbetspartner i de europeiska och internationella standardiseringsnätverken med medlemskap i CEN på europeisk och ISO på internationell nivå. SIS är en ideell medlemsbaserad förening med ca 1 450 företag och organisationer som medlemmar. SIS bildades år 2001 då sju tidigare standardiseringsorganisationer gick samman. SIS ansvarar för standarder inom följande områden: Bygg och anläggning Hälso- och sjukvård Informationshantering Industriteknik Ledningssystem Materialteknik Miljö och Energi Tjänster och personlig säkerhet Utveckling 16 Sveriges standardiseringsrådets hemsida: http://www.svenskstandard.se/ 17 SIS hemsida: http://www.sis.se 22

Incitament, kunskap och resurser Från SIS sida säger man sig idag ha miljöhänsyn i standarder högt upp på sin dagordning och att man tillsammans med bland annat Danmark, Nederländerna och Tyskland är drivande i dessa frågar på framförallt europeisk nivå. SIS anser vidare att medvetandegraden om miljöhänsyn hos dess medlemmar generellt har höjts över tiden. Idag finns det inget uttalat motstånd mot att arbeta med miljöfrågor, men inledningsvis fanns det farhågor hos medlemmarna om att miljöfrågorna skulle förlänga och därmed fördyra standardiseringsprocessen. Samtidigt säger man från SIS sida att det oftast är svårt att få gehör för allmänna möten och workshops om miljöfrågor, oftast krävs det att dessa knyts till standardiseringsarbetet inom en specifik teknisk kommitté. När det gäller frågan om kompetens för att arbeta med miljöhänsyn anser SIS att de inom organisationen besitter god kunskap och kompetens i frågan. Kunskapen och kompetensen finns framförallt att hämta inom deras verksamhetsområden Miljö och Energi (som dock inte omfattar produktstandarder i så stor utsträckning) samt att deras projektledare utbildas om miljöhänsyn i standarder (se nedan). Emellertid finns det en hel del kunskapsbrister bland experterna i deras tekniska kommittéer. När det gäller resurser för att arbeta med frågan om miljöhänsyn finner SIS att deras utbildningsverksamhet härvid är resurskrävande både finansiellt och personellt. SIS saknar det finansiella stöd som man tidigare fick från staten för att arbeta med utbildning om miljöhänsyn i standarder. Under ett par års tid (1999 och 2000) kunde SIS, utgående från formuleringar i regleringsbrevet från regeringen till standardiseringen, avsätta en viss del av det statliga anslaget för intern utbildning inom området miljöhänsyn i standarder. Det totala statsanslaget påverkades inte av denna fördelning. När formuleringarna i regleringsbrevet ändrades så försvann denna möjlighet och i dag finansieras därför den verksamhet som bedrivs på annat sätt. Strukturer för miljöhänsyn inom SIS När det gäller miljöhänsyn anger SIS i riktlinjerna för sin verksamhet att de skall eftersträva att standardisering och standarder bidrar till en hållbar utveckling genom att stötta resurssnåla flöden och säkra produkter av hög kvalitet 18. För att främja och möjliggöra efterlevandet av nämnda riktlinjer har SIS vidtagit följande åtgärder: folder, kurser och utbildningar, informationsträffar och workshops samt pilotprojekt. Miljöhänsyn i standarder kommer även i framtiden att vara ett prioriterat område inom SIS. Ett av SIS övergripande mål 2006-2010 är att verka för att de produkter SIS producerar och säljer ska bidra till en hållbar utveckling. Att införa miljöhänsyn i de standarder som utvecklas är en metod för att uppfylla detta mål. För att följa upp det långsiktiga målet skrivs varje år en handlingsplan gällande miljöhänsyn i standarder, där konkreta mål för verksamheten ställs upp. 18 SIS Verksamhetspolicy, 2004-12-07 23

Folder SIS har i samarbete med Naturvårdsverket tagit fram en 12-sidig folder Standarder och miljö hör det ihop? Foldern riktar sig till projektledare och experter som deltar i det svenska, europeiska och internationella standardiseringsarbetet. I foldern påpekas inledningsvis betydelsen av att ta miljöhänsyn vid framtagandet av nya standarder. Därefter ges generella rekommendationer för hur man som projektledare och expert i ett standardiseringsprojekt kan ta miljöhänsyn vid framtagande av en standard. Härvid presenteras också en checklista om tio punkter med generella rekommendationer rörande miljöhänsyn i standarder. Därefter presenteras kortfattat olika initiativ, t.ex. i form av vägledande dokument och checklister, för ökad miljöhänsyn som tagits fram hos de olika europeiska och internationella standardiseringsorganen. Initiativen inom det europeiska standardiseringsorganet CEN presenteras mer utförligt, framförallt dess miljöchecklista. Vägledning ges också för hur man skall fylla i checklistan på ett korrekt sätt. Foldern avslutas med uppmaningar om att på olika sätt driva frågan om miljöhänsyn i det internationella standardiseringsarbetet och att delta i SIS utbildning om miljöaspekter i standarder. Kurser och utbildningar SIS ger sedan 1999 en kurs om miljöaspekter i standarder. Kursen, som är avsedd för projektledare och experter som deltar i det europeiska och internationella standardiseringsarbetet, syftar till att ge deltagarna en ökad förståelse för hur standarder kan påverka miljön, både kortsiktigt och långsiktigt. Kursen ges vid behov. 103 personer har hittills gått kursen, inkluderat i princip alla av SIS ca 60 projektledare. Som nämnts ovan fick SIS inledningsvis pengar från staten för att bedriva utbildning om miljöhänsyn i standarder, så är inte längre fallet. SIS satsar numera egna pengar för att driva miljöfrågorna. Miljöfrågor ingår också som en del av en obligatorisk introduktionsutbildning för alla anställda vid SIS. Informationsträffar och workshops För att tydligare nå ut med frågan om miljöhänsyn i standarder till de tekniska experterna från medlemsföretagen etc. har SIS informationsträffar och workshops med de tekniska kommittéerna. År 2005 hade man t.ex. tio olika möten samt en workshop med byggsektorn. Pilotprojekt SIS har tidigare, tillsammans med Naturvårdsverket och miljödepartementet, givit finansiellt och kunskapsmässigt stöd (genom det tidigare omnämnda statsanslaget och genom att Naturvårdsverket och miljödepartementet deltagit i styrgruppen för Miljöhänsyn i standarder (MHIS)) till ett antal europeiska standardiseringsprojekt under svensk ledning för att mer påtagligt introducera och föra in miljöhänsyn i standardiseringsarbetet. Dessa pilotprojekt har nu lagts ned främst av finansiella orsaker, men även för att man från SIS sida anser att målen med dessa pilotprojekt är uppnådda. De grupper som omfattades av satsningen fick hjälp att granska de standardförslag som utvecklades utifrån ett livscykelperspektiv före publicering. 24

De resulterande standarderna bedömdes vara skrivna på ett sådant sätt att negativ miljöpåverkan i möjligaste mån undvikits. 5.2.2 SEK 19 SEK är standardiseringsorgan på el-området i Sverige med medlemskap i standardiseringsorganen CENELEC på europeisk och IEC på internationell nivå. SEK prioriterar dock sin internationella medverkan till IEC, varvid medverkan i CENELEC i första hand syftar till överföring av IEC-resultat till europeisk standard och kompletteringar till stöd för europeisk lagstiftning där internationellt intresse saknas. Standarder på el-området kan gälla terminologi, dokumentation, klassificering och andra övergripande frågor, innehålla fordringar på mått, säkerhet, prestanda eller andra egenskaper, eller beskriva utförande, provning eller användning av olika slags elektriska produkter eller anläggningar. SEK som bildades redan 1937, med rötter tillbaks till 1907, är en ideell medlemsbaserad förening med företag, organisationer och myndigheter som medlemmar. Incitament, kunskap och resurser Från SEK sida säger man sig inte ha miljöhänsyn i standarder högt upp på sin dagordning, eftersom man endast i begränsad utsträckning känner sig berörd. Man menar närmare bestämt att standarderna på SEK:s område vanligtvis handlar om säkerhet i avseende hur en produkt skall fungera och inte om hur en produkt skall tas fram. Och det är i det senare fallet som miljöhänsynen enligt SEK främst blir aktuell i standardiseringsarbetet. Men även om man som svenskt standardiseringsorgan inte direkt har miljöhänsyn högt på sin dagordning så faller det naturligt och självklart enligt SEK att arbeta med de miljöfrämjande strukturer som finns inom de europeiska och internationella standardiseringsorganen, främst IEC. Ett utslag av detta är att SEK låtit sammanställa alla inom deras område förekommande europeiska och internationella styrdokument vad gäller miljöhänsyn i standarder samt vid konstruktion av elektriska produkter. De sammanställda och i flertalet fall också översatta styrdokumenten har i form av en handbok skickats ut till SEK:s samtliga medlemmar. Tilläggas kan också att SEK enligt egen utsago inom IEC varit initiativtagare till en guide om miljöfrämjande materialdeklaration (IEC guide 113, se nedan). Enligt SEK möter miljöhänsyn i standarder, i de fall det är aktuellt, inget motstånd hos dess medlemmar. SEK ser frågan om kompetens och resurser för att arbeta med miljöhänsyn i standarder som ovidkommande, eftersom man till skillnad mot SIS inte aktivt arbetar med frågor om miljöhänsyn genom att anordna särskilda utbildningar för projektledare och experter i de tekniska kommittéerna. SEK har härvid heller inget samarbete med SIS genom att t.ex. deras projektledare får gå på SIS kurser. Strukturer för miljöhänsyn inom SEK I SEK:s stadgar eller formella strategier förekommer inga riktlinjer för att och hur arbete med miljöhänsyn i standarder skall bedrivas i standardiseringsarbetet. 20 19 SEK:s hemsida: http://www.sekom.se/ 25

Däremot har som ovan nämnts SEK sammanställt och spridit en handbok om miljöhänsyn till alla sina medlemmar. I handboken Elektriska produkter konstruktion och material med hänsyn till miljön som publicerades hösten 2005 understryker SEK inledningsvis vikten av miljöhänsyn vid all produktplanering, konstruktion och standardisering av elektriska och elektroniska produkter. SEK Handbok 441, Elektriska produkter Konstruktion och material med hänsyn till miljö Handboken är uppdelad i tre delar. Den första delen syftar till att ge en mer övergripande syn på miljöhänsyn inom SEK:s verksamhetsområde och innehåller IEC:s guide 109 Införlivande av miljöaspekter i produktstandarder samt IEC guide 114 Miljöhänsyn vid konstruktion och utveckling av elektriska produkter (se IEC nedan). Den andra delen syftar till att belysa miljöhänsyn genom materialdeklaration och innehåller IEC guide 113 Frågeformulär för materialdeklaration vägledning samt IEC, PAS 61906 Procedure for declaration of materials in products of the electrotechnical and electronic industry Den tredje delen syftar till att belysa miljöhänsyn och märkning av produkter och innehåller SS-EN 50419 Märkning av elektriska och elektroniska produkter i enlighet med artikel 11(2) i direktiv 2002/96/EG (WEEE). 5.2.3 ITS 21 ITS är standardiseringsorgan på telekommunikationsområdet i Sverige med medlemskap i ETSI på europeisk och ITU på internationell nivå. De standarder som ligger inom ITS ansvarsområde är vanligen inte produktstandarder utan handlar i huvudsak om klassificeringar, mått, terminologi, systemstandarder m.m. ITS sysslar med andra ord inte med standarder för fysiska produkter. Frågan om miljöhänsyn i standarder betraktas också av ITS som ovidkommande vad gäller deras verksamhet. Miljöhänsyn är heller ingen fråga som uppmärksammas av ITS vare sig på policyplanet eller på det konkreta handlingsplanet. Att standarder på telekommunikationsområdet har obetydlig påverkan på den yttre miljön betonas också av den danska naturskyddsföreningen i deras rapport Green Wishes to Standardization (2004): As telecommunication standards are of less relevance to the environment, they have been left out in this paper. 22 5.3 Europeisk nivå Standardiseringsorganen på europeisk nivå utgörs av det centrala standardiseringsorganet CEN (European Committee for Standardization) samt CENELEC (European Committee for Electrotechnical Standardization) och ETSI (European Telecommunications Standard Institute). Andra viktiga aktörer på europeisk nivå när det gäller standardisering är ECOS (European Environmental Citizens Organisation 20 SEK Kalender 2005. 21 ITS hemsida: http://www.its.se/ 22 Sidan 12 26

for Standardisation), UNECE (United Nations Economic Commission for Europe) samt EU-kommissionen. 5.3.1 CEN 23 CEN är en icke-statlig medlemsbaserad standardiseringsorganisation, vars medlemmar utgörs av nationella standardiseringsorgan från 29 europeiska länder. Förutom dessa 29 fullvärdiga medlemmar finns det åtta olika anknutna medlemmar som representerar kemiindustrin, tillverkningsindustrin, konsumentintressen, medicinsk teknik, små- och medelstora företag, fackföreningen, verkstadsindustrin samt miljöintressen (ECOS). Därtill kommer att EU-kommissionen och EFTAsekretariatet är knutna till CEN som rådgivande organ. CEN har ett nära samarbete med EU inom främst områdena fri handel, offentlig upphandling, forskning och utveckling, konsument- och arbetsskydd samt miljövård. EU-kommissionen kan på uppdrag av unionens medlemsländer göra en förfrågan till CEN om att utifrån ett fastställt mandat ta fram en eller flera standarder som skall ligga till grund för verkställigheten av ett EU-direktiv, vilket beskrivits ovan. När det gäller samarbete med andra standardiseringsorgan så har CEN nära samarbete med CENELEC och ETSI på europeisk nivå och ISO (se nedan) på internationell nivå. CEN utarbetar standarder inom följande sektorer: Allmänna standarder Energi, bränsle och vattenförsörjning m.m. Föda Försvar och säkerhet Hälso- och sjukvård Hälsa och säkerhet Kemi Konsument Maskinteknik och tryckkärl Materiel Miljö Tillverkning Tjänster Transport och förpackning VVS Strukturer för miljöhänsyn i CEN När det gäller miljöhänsyn i standarder anger CEN i sina grundläggande riktlinjer att produkter, samt även processer och tjänster, i varierande grad har påverkan på miljön under hela sin livscykel. Utformningen av standarden för en produkt kan därför ha stor betydelse för produktens inverkan på miljön. Standarder utvecklade av CEN skall därför i sin tur bidra till att minska den negativa inverkan av en produkt på miljön. Vidare anger CEN i sina riktlinjer att det är organisationens tekniska kommittéer och dess arbetsgruppers ansvar att utifrån CEN:s miljöguide (CEN Guide 4: Guide for the inclusion of environmental aspects in product standards) identifiera och bedöma en standards eventuella miljöpåverkan och hur denna påverkan kan minimeras. Vid behov av hjälp kan de tekniska kommittéerna och deras arbetsgrupper vända sig till CEN:s helpdesk för miljöfrågor. CEN:s riktlinjer är dock inte bindande utan helt frivilliga för dess medlemmar att följa. För att främja 23 CEN:s hemsida: http://www.cenorm.be/cenorm/index.htm 27

och möjliggöra efterlevnaden av sina riktlinjer för att främja miljöhänsyn i standarder har CEN vidtagit följande åtgärder: strategiskt rådgivande organ för miljöfrågor, stödenhet (helpdesk) för miljöfrågor, miljöriktlinjer och checklistor samt planer på miljöutbildning. Strategiskt rådgivande organ för miljöfrågor CEN har inrättat ett särskilt rådgivande organ Strategic advisory body for the environment (SABE) för att stödja dess arbete med miljöfrågor. SABE har upparbetade kontakter med bland annat EU-kommissionens miljödirektorat, Europeiska miljöbyrån (EEA) och EU:s gemensamma forskningscentra och dess miljöinstitut. SABE inrättades 1998 med uppgift att: förmedla information om miljöfrågor mellan alla berörda parter inom CEN för att främja samsyn i en aktuell fråga, koordinera miljöfrågor hos CEN:s tekniska kommittéer för undvika dubbelarbete och främja transparens och öppenhet vad gäller miljöfrågor, utarbeta CEN:s strategi i olika miljöfrågor genom kontinuerlig dialog med EU:s institutioner identifiera områden var europeisk standard kan främja gemensam europeisk miljöpolitik, utgöra en brygga mellan EU:s initiativ på miljöområdet och internationella standardiseringsinitiativ på miljöområdet samt ge råd till CEN:s tekniska styrelse (CEN Technical Board) i miljöfrågor och bevaka arbetet i de tekniska kommittéer inom CEN och ISO som arbetar med direkt miljöstandardisering. För att fullgöra sina uppgifter inrättar SABE efter behov särskilda SABE-team som får ansvar för en specifik fråga under en avgränsad tid. Teamen avrapporterar sina åtgärdsförslag till SABE. Medlemmar i SABE utgörs av mellan 50 och 60 delegater från CEN:s olika medlemskategorier som fattar beslut i konsensus. Stödenhet (Helpdesk) för miljöfrågor CEN har inrättat en särskild stödenhet ( helpdesk ) för att främja och underlätta tagande av miljöhänsyn vid det löpande standardiseringsarbetet i dess tekniska kommittéer och arbetsgrupper. Stödenheten som inrättades 1999 ger service till alla som är involverade i arbetet med att skriva nya eller revidera rådande standarder i kommittéer och arbetsgrupper genom att besvara frågor och ge vägledning inom miljöområdet. Stödenheten har inga formella befogenheter att utöva någon form av kontroll över CEN:s tekniska kommittéer, men den kan göra kommentarer till föreslagna standarder som de tekniska kommittéerna är skyldiga att besvara. Stödenheten kan på så sätt bidra till att föra upp eller hålla kvar frågan om miljöhänsyn på de tekniska kommittéernas dagordning. Stödenheten ger också service vid framtagande av sektorsvisa miljöriktlinjer (se nedan). Till stöd för sin service arbetar stödenheten med att bygga upp ett europeiskt nätverk av miljöexperter som kan tillfrågas vid behov. Stödenheten har emellertid sedan dess tillkomst och fram tills nyligen fungerat bristfälligt pga. stor personalomsättning och osäker finansiering. 28