EUROPEISKA UNIONENS RÅD. Bryssel den 18 april 2002 (23.4) (OR. en) 7330/02 PESC 100 FIN 108 PE 28 I/A-PUNKTSNOT

EUROPEISKA UNIONENS RÅD Bryssel den 18 april 2002 (23.4) (OR. en) 7330/02 PESC 100 FIN 108 PE 28 I/A-PUNKTSNOT från: Sekretariatet till: Coreper/rådet Föreg. dok. nr: 7853/01 PESC 130 FIN 117 PE 27 Ärende: Rådets årliga rapport till Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller GUSP, inbegripet de finansiella konsekvenserna för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (punkt H.40 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999) 2001 1. I det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet fastställs under punkt H.40 att "rådets ordförandeskap skall en gång om året höra Europaparlamentet angående ett av rådet upprättat dokument om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller GUSP, inbegripet de finansiella konsekvenserna för Europeiska gemenskapernas allmänna budget". 2. Arbetsgruppen med råd för yttre förbindelser diskuterade vid sina möten den 8, 11 och 17 april 2002 ett utkast till rapport från rådets generalsekretariat och enades om att lägga fram texten i bilagan för Coreper. 7330/02 gk/ee/ull 1 DG E IX SV

3. Dokumentet har utarbetats enligt samma kriterier som använts för de föregående rapporterna 1, nämligen följande: Omfattningen begränsas till en beskrivning av GUSP-verksamheten, t.ex. gemensamma ståndpunkter, gemensamma åtgärder och beslut om genomförande av dessa, uttalanden och demarscher samt den politiska dialogen (när så är lämpligt och nödvändigt för att kunna förmedla en samlad bild av verksamheten hänvisas till åtgärder som faller utanför avdelning V i FEU). Dokumentet kompletterar kapitlet om yttre förbindelser i den årliga rapporten om Europeiska unionens framsteg som läggs fram för Europaparlamentet i enlighet med artikel 4 i FEU. Unionens allmänna prioriteringar när det gäller de yttre förbindelserna, som de kommer till uttryck i t.ex. Europeiska rådets slutsatser, ingår i rapporten som utarbetas i enlighet med artikel 4. 4. Coreper uppmanas att bekräfta enigheten om texten i det utkast till dokument som återges i bilagan, rekommendera rådet att som en A-punkt godkänna dokumentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller GUSP, inbegripet de finansiella konsekvenserna för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, så att det kan föreläggas Europaparlamentet i enlighet med punkt H.40 i det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999. 1 Dok. 7087/98 PESC 66 PE 23, 7051/99 PESC 71 FIN 91 PE 26, 5990/00 PESC 50 FIN 37 PE 8 och 7853/01 PESC 130 FIN 117 PE 27. 7330/02 gk/ee/ull 2 DG E IX SV

BILAGA RÅDETS DOKUMENT OM DE VIKTIGASTE ASPEKTERNA OCH DE GRUNDLÄGGANDE VÄGVALEN NÄR DET GÄLLER GUSP, INBEGRIPET DE FINANSIELLA KONSEKVENSERNA FÖR EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS ALLMÄNNA BUDGET, SOM FÖRELÄGGS EUROPAPARLAMENTET I ENLIGHET MED PUNKT H.40 I DET INTERINSTITUTIONELLA AVTALET AV DEN 6 MAJ 1999 Inledande anmärkningar I det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 fastställs att "rådets ordförandeskap skall en gång om året höra Europaparlamentet angående ett av rådet upprättat dokument om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller GUSP, inbegripet de finansiella konsekvenserna för Europeiska gemenskapernas allmänna budget". Rådet antog den första av dessa rapporter den 30 mars 1998 1. Den omfattade de godkända GUSP-åtgärderna från och med juli 1997 till och med mars 1998. De följande rapporterna 2 omfattade hela kalenderåret 1998 (och överlappade därmed föregående rapport för det första kvartalet 1998), 1999 3 och 2000 4. Den föreliggande rapporten omfattar år 2001 och behandlar, i likhet med rapporterna för 1999 och 2000, också möjliga framtida åtgärder. Denna rapport följer samma kriterier som de som har använts för de tidigare rapporterna, nämligen följande: Dess räckvidd är begränsad till beskrivningen av GUSP-verksamhet, till exempel gemensamma ståndpunkter, gemensamma åtgärder och genomförandebeslut, uttalanden och demarscher, politisk dialog (när det är lämpligt och nödvändigt för att ge en övergripande översikt över verksamheten hänvisas till verksamhet som faller utanför avdelning V i EU-fördraget). Den kompletterar kapitlet om yttre förbindelser i den årliga rapporten om Europeiska unionens framsteg som läggs fram för Europaparlamentet i enlighet med artikel 4 i EU-fördraget. De allmänna prioriteringarna för unionens utrikespolitik enligt till exempel Europeiska rådets slutsatser ingår i ovannämnda rapport om artikel 4 i EU-fördraget. Följande information om GUSP-frågor finns på rådets webbplats (http://ue.eu.int): Förteckning över GUSP-rättsakter, uttalanden, information om EU:s särskilda sändebud och Europeiska unionens övervakningsmission (EUMM), tidsplan för GUSP-verksamhet, inbegripet möten med tredje land som ett led i den politiska dialogen, samt grundläggande texter om EU:s militära strukturer. 1 2 3 4 Dok. 7087/98 PESC 66 PE 23. Dok. 7051/99 PESC 71 FIN 91 PE 26. Dok. 5990/00 PESC 50 FIN 37 PE 8. Dok. 7853/01 PESC 130 FIN 117 PE 27. 7330/02 gk/ee/ull 3 BILAGA DG E IX SV

I. DE VIKTIGASTE ASPEKTERNA OCH DE GRUNDLÄGGANDE VÄGVALEN NÄR DET GÄLLER GUSP A. DEN VIKTIGASTE UTVECKLINGEN 2001 Institutionella aspekter Rådets nya organ och strukturer för krishantering, vilka sedan de inrättades i mars 2000 varit interimistiska, har permanentats. Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik permanentades den 22 januari. Enligt sitt uppdrag skall Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik arbeta med alla aspekter av GUSP, inklusive ESFP. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 207 i EG-fördraget skall den spela en central roll för fastställande och uppföljning av unionens reaktion på en kris. Dessutom permanentades EU:s militära kommitté den 9 april, då rådet utsåg dess ständige ordförande. EU:s militära stab förklarades permanent inrättad den 11 juni. Europeiska unionen upprättade strukturer och förfaranden för krishantering som gör det möjligt för den att analysera och planera, att fatta beslut och att, när Nato i sig inte är inblandat, inleda och genomföra krishanteringsoperationer. Rådets generalsekreterare förstärkte säkerhets- och försvarsstrukturerna inom rådets sekretariat: en ny struktur som arbetar med militära och politiska frågor har inrättats, vilken inbegriper ett direktorat för försvarsfrågor och ett direktorat för civil krishantering jämsides med det befintliga politiska direktoratet (ESFP). För att bistå unionen med att planera och utföra polisinsatser har en polisiär enhet inrättats inom det direktorat som ansvarar för civil krishantering. Unionens handlingsplan för att följa upp attackerna mot Förenta staterna den 11 september De fasansfulla attackerna den 11 september mot Förenta staterna hade genomgripande följder för den internationella utvecklingen 2001. Reaktionerna på attackerna och uppföljningen i kampen mot terrorism, även genom stöd för den internationella koalitionen, blev centrala inslag i unionens yttre förbindelser. Kampen mot terrorism blev mer än någonsin ett politiskt huvudmål för Europeiska unionen. Omedelbart efteråt uttryckte unionen sin fullständiga solidaritet med Förenta staterna och sitt stöd för de åtgärder, däribland militära åtgärder, som den vidtog. Vid extramötet i Bryssel den 21 september underströk Europeiska rådet sin fasta beslutsamhet att handla i samförstånd i varje situation och enades om en samordnad och omfattande handlingsplan för att bekämpa terrorism. Handlingsplanen innehöll ett antal diplomatiska, rättsliga och operativa åtgärder som syftade till att förstärka solidariteten och samarbetet med Förenta staterna, att utveckla unionens politik för att bekämpa terrorism, att stärka unionens roll internationellt när det gäller att uppnå dessa mål och att bidra till de multilaterala och globala ansträngningarna under FN:s ledning samt att motverka de ekonomiska följderna för unionen och världen av attackerna den 11 september. 7330/02 gk/ee/ull 4 BILAGA DG E IX SV

Åtagandet att förstärka koalitionen inom världssamfundet för att bekämpa terrorismen i alla dess former bekräftades med eftertryck på nytt vid rådets möte (allmänna frågor) den 17 oktober och vid Europeiska rådets informella möte i Gent den 19 oktober. Handlingsplanen har regelbundet reviderats och uppdaterats av rådet (allmänna frågor). Framstegen när det gäller planens genomförande har över hela linjen varit väsentliga och många påtagliga resultat har redan uppnåtts inom de måldatum som Europeiska rådet har fastställt. Inom de flesta andra områden där det krävs åtgärder från unionen på medellång sikt har avsevärda framsteg redan gjorts. En lägesrapport lades fram för Europeiska rådet i Laeken. Europeiska rådet bekräftade unionens fortsatta fulla stöd för Förenta staterna, för kampen mot terrorism och för handlingsplanen. Inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken vidtogs följande åtgärder för att genomföra handlingsplanen: Förstärkning av solidaritet och samarbete med Förenta staterna Europeiska unionen betonade sin totala solidaritet med USA vid Europeiska rådets möten den 21 september och den 19 oktober. Denna solidaritet innefattade fullt stöd för de åtgärder som vidtas av USA mot terrorism i alla dess aspekter inom den ram som fastställts av Förenta nationerna. Efter den 11 september förekom ett avsevärt utökat samarbete mellan EU och USA om alla aspekter av kampen mot terrorismen, med stöd av ett antal möten på hög nivå, inklusive ett besök av trojkan på ministernivå i Washington den 20 september, ett möte i USA mellan Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande och president Bush den 27 september liksom möten på ministernivå och kontakter i samband med möten i FN:s generalförsamling. EU har hållit USA fullt ut informerat om hur genomförandet av handlingsplanen framskrider. Förstärkning av unionens politik för att bekämpa terrorism Attackerna den 11 september har gett ny kraft åt en hel rad olika rättsliga och operativa åtgärder som bland annat är avsedda att förhindra finansieringen av terrorismen och bemöta hot om användning av biologiska och kemiska vapen. När det gäller kampen mot finansieringen av terrorismen infördes en rad olika åtgärder för att blockera finansieringen av terroristverksamhet. I synnerhet antog rådet restriktiva åtgärder inom EU, till exempel frysning av tillgångar riktade mot vissa personer och enheter med inblandning i terrorism i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1373. Rådet antog också ett direktiv om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar. Samordningen mellan medlemsstaterna i FATF intensifierades dessutom. Som en reaktion på hot om användning av biologiska och kemiska vapen begärde Europeiska rådet i Gent att ett handlingsprogram skulle utarbetas för att förbättra samarbetet mot det hot som bioterrorismen utgör och att en europeisk samordnare för åtgärder inom räddningstjänsten skulle utses. Arbetet inom detta område har inletts. 7330/02 gk/ee/ull 5 BILAGA DG E IX SV

Förstärkning av unionens roll internationellt när det gäller kampen mot terrorism Europeiska unionen har verkat aktivt inom FN för att stödja den internationella koalitionen mot terrorism. Inom den ram som fastställdes i rådets slutsatser (allmänna frågor) den 17 oktober togs detta ämne systematiskt upp på dagordningarna för de politiska dialogerna på alla nivåer med tredje land för att både informera dem om de åtgärder som Europeiska unionen vidtar och att övertyga dem om behovet av deras fortsatta praktiska stöd. Frågan var framför allt föremål för flera trojkabesök på minister- eller regeringschefsnivå i länder som är särskilt berörda av situationen i Afghanistan. Den kommer att vara en viktig del i den systematiska utvärderingen av unionens förbindelser med tredje land. Unionen har också fullt ut utnyttjat de många tillfällen till diskussioner mellan ministrarna, i synnerhet i samband med ministerveckan vid Förenta nationernas 56:e generalförsamling (10-16 november 2001). Europeiska unionen tog initiativ till att sammankalla ett möte i Europeiska konferensen den 20 oktober och sammanförde därvid alla kandidatländerna, Eftaländerna, de länder som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen samt dessutom Ryska federationen, Ukraina och Moldavien. Mötet ägnades åt frågorna om kampen mot terrorism och ledde till ett uttalande om stöd till den internationella koalitionen. Mötet på ministernivå inom Europa-Medelhavspartnerskapet (5 6 november) var ett annat viktigt tillfälle att allmänt stärka stödet för koalitionen och att utveckla den interkulturella dialogen, där flera initiativ föreslogs. Europeiska unionens medlemsstater arbetade aktivt inom FN för att stödja en övergripande konvention om internationell terrorism och fortsätter att bidra till lösningen av de kvarstående frågorna så att konventionen kan godkännas snarast möjligt. Det är en av EU:s prioriteringar att säkerställa att samtliga befintliga, relevanta FN-konventioner genomförs av dess medlemsstater och får verkan så snabbt och i så stor utsträckning som möjligt, i synnerhet beträffande konventionen om förhindrande av finansieringen av terrorism. EU har gjort demarscher runt om i världen för att främja såväl ett konstruktivt deltagande i diskussionerna om den övergripande konventionen som en omfattande tillämpning av övriga relevanta FN-konventioner. Många av de åtgärder som åsyftas här utgjorde unionens reaktion på de skyldigheter som återfinns i FN:s säkerhetsråds resolution 1373. Resolutionen var föremål för en gemensam ståndpunkt av EU och kompletterar dem som medlemsstaterna för närvarande åtagit sig. I enlighet med bestämmelserna i resolutionen utarbetades en rapport om de åtgärder som har vidtagits för att genomföra resolutionen. Beträffande Afghanistan och angränsande områden uttalade unionen sitt helhjärtade stöd för åtgärderna som vidtagits i självförsvar och i enlighet med FN-stadgan och resolution 1368 av FN:s säkerhetsråd. Unionen stärkte stödet till den internationella koalitionen i kampen mot terrorism och, när det gäller de stater som gränsar till Afghanistan, biståndet till leveranser av humanitär hjälp. Unionen välkomnade överenskommelsen om regimskifte i Afghanistan som undertecknades i Bonn den 5 december och som banar väg för uppfyllandet av målet om ett stabilt, legitimt och demokratiskt styre. 7330/02 gk/ee/ull 6 BILAGA DG E IX SV

Unionen har genom ett antal särskilda åtgärder visat sitt stöd för de åtgärder som Afghanistans grannländer redan har vidtagit, bland annat undertecknandet tillsammans med Pakistan av ett samarbetsavtal den 24 november, ett avtal om att inleda arbetet med ett eventuellt handels- och samarbetsavtal med Iran och en omprövning av sina förbindelser med länderna i Centralasien. Beträffande Afghanistan har unionen spelat en mycket viktig roll när det gäller att tillhandahålla humanitär hjälp med ett hittills utdelat katastrofbistånd som har ett värde av mer än 320 miljoner euro sammanlagt. Unionen har spelat en aktiv roll för att stödja FN:s insatser i processen att återupprätta en framtida förvaltning med bred bas i Afghanistan, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1378 och har från början deltagit i diskussionerna om återuppbyggnad, bland annat genom deltagandet i det första mötet om denna fråga i Washington den 20 november. Rådet beslutade den 10 december att utse Klaus Klaiber till särskild representant för Afghanistan. Besök av trojkan på ministernivå har gjorts i flera länder som antingen gränsar till Afghanistan eller har direkta intressen i landet. Ett besök gick till flera stater i Mellanöstern, Saudiarabien, Pakistan och Iran (24 28 september) och ett annat till Uzbekistan, Turkmenistan och Tadzjikistan (30 oktober 2 november). Dessutom besökte Europeiska rådets ordförande tillsammans med kommissionens ordförande ett antal länder i Mellanöstern (16 20 november) och Indien (för det andra toppmötet) och Pakistan (23 24 november). När det gäller icke-spridning nedrustning och vapenkontroll enades unionen om en handlingsplan som skall utgöra ett effektivt svar på det hot som terrorismen utgör inom icke-spridningsområdet. I detta riktade initiativ innefattas behovet av att se över och förstärka de relevanta instrumenten på området, förstärkning av exportkontrollen, hjälp till andra vid destruktion av massförstörelsevapen och främjande av den politiska dialogen på området. B. PRIORITERINGAR PÅ DE GEOGRAFISKA OMRÅDENA 1. VÄSTRA BALKAN a) Regionala aspekter Västra Balkan var liksom tidigare år en av EU:s huvudprioriteringar under 2001. Unionen konstaterade att de länder som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen har gjort uppmuntrande framsteg i riktning mot demokrati, marknadsekonomi och regionalt samarbete. Samtidigt var vissa delar av regionen fortfarande drabbade av kriser och saknade dynamik i den övergripande reformprocessen. 7330/02 gk/ee/ull 7 BILAGA DG E IX SV

Unionen fortsatte att stödja alla insatser för att länderna i regionen skall komma närmare målet att integreras i de europeiska strukturerna, på grundval av rådets rapport om översynen av stabiliserings- och associeringsprocessen som godkändes av Europeiska rådet i Göteborg i juni. Unionens åtgärder har under hela året syftat till att aktivt förhindra att extremister i regionen undergräver denna process. Det var en viktig milstolpe att de fem länderna i västra Balkan för första gången deltog i den europeiska konferens om bekämpning av terrorism som hölls i Bryssel den 20 oktober 2001. Det ramavtal om statssuccessionsfrågor som antogs den 25 maj av de fem efterföljarstaterna till f.d. Socialistiska förbundsrepubliken Jugoslavien utgjorde ett historiskt genombrott för försoning och normala grannförbindelser mellan dessa länder. Den höge representanten Javier Solana var under hela året ytterst aktiv och ofta närvarande i regionen, och särskilt underlättade han undertecknandet den 13 augusti av Ohridavtalet i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och återupplivade dialogen mellan Belgrad och Podgorica om Förbundsrepubliken Jugoslaviens konstitutionella framtid. EUMM:s (Europeiska unionens övervakningsmission) operativa verksamhet 2001 följde de principer som fastställs i den gemensamma åtgärden om EUMM. Följande tre delvis överlappande aktiviteter dominerande under hela 2001: i) främjande av en säker miljö i södra Serbien (Presevodalen), ii) övervakning under krisen i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och därefter medverkan till genomförandet av Ohridramavtalet, och iii) särskilda insatser för att garantera övervakarnas säkerhet. Som ett undantagsfall och för endast en begränsad tidsperiod ställdes ytterligare 35 tillfälliga övervakare till förfogande för att utföra de extra uppgifterna i samband med Ohridramavtalet. Mot bakgrund av det fastställda högsta antalet EUMM-övervakare innebar inriktningen av verksamheten på den sydöstra delen av EUMM:s ansvarsområde att resten av ansvarsområdet måste täckas av en minskad personalstyrka. EUMM:s mandat förlängdes till och med den 31 december 2002, liksom mandatet för missionschefen, ambassadör Antoin Mac Unfraidh, som utnämndes för första gången den 9 april 2001. b) Stabilitetspakten Rådet välkomnade de strategiska ramar och nyckelprioriteringar för stabilitetspakten som antogs vid det regionala forumets möte i Bryssel den 28 juni 2001. Behovet av en tydligare inriktning för paktens verksamhet kvarstår emellertid. Stabilitetspaktens viktigaste mervärde är dess förmåga att främja en politisk överenskommelse om ökat regionalt samarbete och förstärka möjligheten för stabilitetspakten och stabiliserings- och associeringsprocessen att komplettera varandra. Erhard Busek utsågs den 19 december till att efterträda Bodo Hombach som EU:s särskilda representant för stabilitetspakten. Han utsågs efter samråd med de övriga medlemmarna i pakten. 7330/02 gk/ee/ull 8 BILAGA DG E IX SV

c) Albanien Rådet godkände den 22 januari mandatet för styrgruppen på hög nivå mellan EU och Albanien för att intensifiera förberedelserna inför förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal. På grundval av kommissionens rapport om arbetet i styrgruppen på hög nivå enades rådet den 11 juni om att inrätta en gemensam rådgivande expertgrupp tillsammans med Albanien. Rådet erkände att Albanien har gjort betydande framsteg, även om de fortfarande är otillräckliga, och betonade att den nya regeringen efter de allmänna valen måste intensifiera den politiska och ekonomiska reformprocessen. Rådet noterade den 10 december kommissionens rekommendation till mandat och förhandlingsdirektiv för ett stabiliserings- och associeringsavtal och uppmanade rådets behöriga instanser att behandla den, så att kommissionen kan bemyndigas att inleda förhandlingar med Albanien, om möjligt under det första halvåret 2002. Rådet bekräftade därigenom att det stöder Albaniens förhoppningar om ett stabiliserings- och associeringsavtal, men betonade också att kommande framsteg beror på om landet beslutsamt fortsätter att genomföra reformer så att det så småningom kan uppfylla skyldigheterna i ett sådant avtal. d) Bosnien och Hercegovina När en ny regering hade bildats efter de allmänna valen i slutet av 2000 har EU vid upprepade tillfällen erinrat om det överhängande behovet av nya myndigheter som kan genomföra åtgärderna i EU:s handlingsplan så att kommissionen kan utföra en genomförbarhetsstudie avseende förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal. Rådet vidhöll sitt starka stöd till den höge representanten Petritsch när det gäller att säkerställa genomförandet av Dayton Paris-avtalet och fördömde alla former av separatism och nationalistiska våldshandlingar. Det uppmuntrade den höge representanten Petritsch att se över de nuvarande internationella civila genomförandestrukturerna i Bosnien för att garantera ett så effektivt samarbete som möjligt mellan samtliga internationella aktörer. Rådet beslutade i december att undersöka möjligheten att EU avlöser FN:s internationella polisstyrka (IPTF) i Bosnien och Hercegovina. e) Kroatien Stabiliserings- och associeringsavtalet med Kroatien undertecknades den 29 oktober tillsammans med ett interimsavtal om handel och kompletterande åtgärder. EU och Kroatien godkände samtidigt ett gemensamt uttalande om politisk dialog, som intensifierar och förstärker parternas ömsesidiga politiska förbindelser. Stabiliserings- och associeringsavtalet med Kroatien är den första omfattande avtalsförbindelsen mellan Europeiska gemenskaperna och Kroatien och har möjliggjorts genom de politiska och ekonomiska förändringarna i Kroatien. 7330/02 gk/ee/ull 9 BILAGA DG E IX SV

f) Förbundsrepubliken Jugoslavien En ministertrojka från EU besökte Belgrad i början av februari som ett ytterligare tecken på stöd till de nyvalda myndigheterna i deras insatser för att befästa demokrati och reformer efter Milosevics styre. Rådet betonade vid ett flertal tillfällen den vikt som EU fäster vid att fullt ut samarbeta med Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien. Det välkomnade därför att Slobodan Milosevic gripits i april och därefter överförts till Haag. Rådet uppmanade Förbundsrepubliken Jugoslaviens regering att uppfylla alla sina internationella skyldigheter och att fortsätta på vägen mot fullt samarbete med Internationella tribunalen för f.d. Jugoslavien. En givarkonferens hölls den 29 juni 2001 för att befästa de politiska och ekonomiska reforminsatserna. EU (EG/medlemsstaterna/EIB) bidrog med 744,02 miljoner euro av de 1 568,10 miljoner euro som utlovats. Mandatet för den rådgivande expertgruppen mellan EU och Förbundsrepubliken Jugoslavien godkändes den 16 juli och utgjorde det första steget mot förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal. Expertgruppen sammanträdde två gånger, i juli och i november. i) Förbundsrepubliken Jugoslavien/Serbien Våldshandlingar från etniska albanska väpnade grupper ledde till en allvarlig kris i södra Serbien. De diplomatiska insatserna från den höge representanten Javier Solana, i nära samarbete med Nato och OSSE, ledde till ett avtal om eldupphör och en rad förtroendeskapande åtgärder, bland annat demilitarisering, inrättande av en multietnisk polisstyrka, återvändande av fördrivna personer och integrering av den etniska albanska befolkningen i lokala strukturer samt unilateral demobilisering av etniska albanska väpnade grupper och de jugoslaviska säkerhetsstyrkornas fredliga återvändande till marksäkerhetszonen. EU stödde åtagandet från myndigheterna i Belgrad att med hjälp av Covicplanen uppnå en fredlig och varaktig lösning av situationen och uppmuntrade dem att fortsätta att verka för en fredlig uppgörelse som bygger på demokratiska principer och full respekt för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och alla medborgares och nationella gruppers jämlikhet. Utvidgningen av Europeiska unionens övervakningsmission till Presevodalen var ett viktigt bidrag till insatserna för att uppnå en fredlig lösning. ii) Förbundsrepubliken Jugoslavien/Montenegro Osäkerheten om federationens framtid inverkade negativt på reformprocessen i Förbundsrepubliken Jugoslavien och på framstegen i stabiliserings- och associeringsprocessen. EU fortsatte därför att enträget uppmana myndigheterna i Belgrad och Podgorica att inleda en öppen och demokratisk process för att besluta om en ny konstitutionell ordning för förbindelserna mellan federationens delar som kan godtas av alla parter. EU underströk vikten av att alla ensidiga åtgärder undviks. EU betonade att en ny konstitutionell ordning skulle göra det möjligt för Förbundsrepubliken Jugoslavien och republikerna att fullt ut utnyttja fördelarna i samband med det internationella biståndet och reformprocessen, särskilt inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen. Den höge representanten Javier Solana besökte Belgrad och Podgorica i december för att bekräfta EU:s ståndpunkt och främja den fortsatta dialogen. Möten på både teknisk och politisk nivå ägde rum i Belgrad och Podgorica i december på grundval av Javier Solanas förslag. 7330/02 gk/ee/ull 10 BILAGA DG E IX SV

iii) Förbundsrepubliken Jugoslavien/Kosovo EU:s politik i Kosovo bygger också fortsättningsvis på att FN:s säkerhetsråds resolution 1244 skall genomföras fullt ut. EU uttryckte på nytt sitt fulla stöd till Hans Haekkerup som efterträdde Bernard Kouchner som FN:s generalsekreterares särskilda representant för Kosovo. EU stödde helt hans insatser för att utarbeta rättsliga ramar för provisoriska institutioner för självstyre, bland annat tillräckligt skydd för minoriteternas rättigheter, eftersom detta är en nödvändig förutsättning för att val framgångsrikt skall kunna hållas i hela Kosovo i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244. EU välkomnade att valet den 17 november kunde genomföras under fredliga och ordnade former och särskilt att alla grupper i Kosovo deltog, även den serbiska befolkningen. EU uppmanade enträget de valda myndigheterna att se till att processen för provisoriskt självstyre genomförs på ett harmoniskt, fredligt och demokratiskt sätt så att den gagnar såväl alla grupper som stabiliteten i Kosovo och regionen, samt att samarbeta fullt ut med UNMIK och myndigheterna i Belgrad, i överensstämmelse med det gemensamma dokument som undertecknades den 5 november. g) F.d. jugoslaviska republiken Makedonien Första halvåret 2001 präglades av det ökande våldet från etniskt albanska extremister, vilket hotade stabiliteten i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och i regionen. Rådet upprepade sitt starka engagemang när det gäller okränkbarheten av de internationellt erkända gränserna i regionen och f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens suveränitet och territoriella integritet som en multietnisk stat samt stödde president Trajkovskis konstruktiva tillvägagångssätt för att komma till rätta med krisen på fredlig väg. För att öka EU:s närvaro i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien utsåg rådet François Léotard till EU:s representant med placering i Skopje, för att agera under den höge representanten Javier Solanas ledning. Både den höge representanten Javier Solana och EU:s särskilde representant François Léotard har gjort intensiva diplomatiska insatser för att komma till rätta med krisen och kommissionen har vidtagit åtgärder inom sitt behörighetsområde. Deras aktiva medverkan, i nära samarbete med Nato och Förenta staternas särskilda sändebud, bidrog starkt till att Ohridramavtalet kunde ingås den 13 augusti och att de nödvändiga konstitutionella ändringarna därefter antogs. Den 29 oktober antog rådet en gemensam åtgärd om utnämning av Alain Le Roy som efterträdare till François Léotard. Med anledning av en begäran från regeringen i Skopje placerade EU ut 54 EUMM-observatörer som, tillsammans med observatörer från OSSE, spelade en viktig roll för att stabilisera situationen och återupprätta förtroendet. EG och dess medlemsstater och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien undertecknade den 9 april ett stabiliserings- och associeringsavtal, vilket var det första avtal av denna typ som ingicks med ett land som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen. EG och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien undertecknade även ett interimsavtal om handel och samarbete. Den 10 december underströk rådet att förutsättningen för EU:s beslutsamhet att bidra till den ekonomiska återhämtningen och stabiliteten i landet genom att bevilja ytterligare makroekonomiskt stöd till f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och genom att förlänga mandatet för Europeiska byrån för återuppbyggnad fortfarande var att Ohridavtalet och andra förtroendeskapande åtgärder genomförs fullt ut. 7330/02 gk/ee/ull 11 BILAGA DG E IX SV

2. ÖSTEUROPA OCH CENTRALASIEN a) Ryssland Förbindelserna mellan EU och Ryssland gick under 2001 in i en ny fas som gav nytt innehåll åt ett strategiskt partnerskap i utveckling. Kontakterna intensifierades oavbrutet under hela året, från det fjärde samarbetsrådet i april och toppmötet i Moskva i maj till toppmötet i Bryssel i oktober, då de båda parterna enades om ett uttalande om internationell terrorism, ett uttalande om den framtida inriktningen av dialogen om energi och en gemensam förklaring om intensifierad dialog och ökat samarbete när det gäller politiska frågor och säkerhetsfrågor, samt inrättandet av en högnivågrupp mellan EU och Ryssland med uppdrag att utarbeta ett koncept för ett gemensamt europeiskt ekonomiskt område. Ryssland deltog också på ad hoc-basis i den särskilda europeiska konferensen om terrorism som hölls i oktober. Europeiska rådet i Laeken gav dessutom ny kraft åt förbindelserna med Ryssland när det gäller säkerhetsfrågor (till exempel kampen mot den organiserade brottsligheten, narkotikahandel, terrorism och olaglig invandring). Införandet av möten varje månad mellan Ryssland och EU-trojkan från Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik tillförde den politiska dialogen en ny dimension som syftade till att stärka det praktiska samarbetet när det gäller att förebygga och hantera kriser. Partnerskaps- och samarbetsavtalet gav en enhetlig ram för det ökade antalet diskussioner om alla frågor av gemensamt intresse, från handelsfrågor, Rysslands medlemskap i WTO och samarbete i rättsliga och inrikes frågor till frågor med anknytning till Kaliningrad. EU fortsatte att stödja den ekonomiska och demokratiska reformprocessen i Ryssland. EU välkomnade att president Putin uttalat sig emot återinförandet av dödsstraff. EU hyste emellertid fortfarande allvarliga farhågor när det gäller de oberoende mediernas frihet. Unionen hälsade med tillfredsställelse att OSSE:s stödgrupp återvänt till Tjetjenien och fortsatte att uppmana Ryssland att nå en politisk lösning på konflikten, förbättra den humanitära situationen, särskilt för internflyktingarna, samt garantera den nödvändiga respekten för mänskliga rättigheter, också i samband med kampen mot terrorism. b) Ukraina Partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Ukraina utgjorde också fortsättningsvis en tillförlitlig mekanism för att garantera en oavbruten utveckling av förbindelserna. Efter premiärminister Jusjtjenkos avgång i april uppmanade EU hans efterträdare, premiärminister Kinach, att fortsätta att göra framsteg när det gäller ekonomiska och strukturella reformer. Vid samarbetsrådet i maj och toppmötet i Jalta i september uppnåddes enighet om ett brett spektrum av frågor angående samarbete och informationsutbyte om rättsliga och inrikes frågor, kärnsäkerhet och åtgärder inom ramen för ESDP. Unionen visade att den också fortsättningsvis vill ha närmare förbindelser med Ukraina genom att Europeiska rådet i Göteborg inbjöd Ukraina att delta i en utvidgad europeisk konferens. Kontroversen rörande angrepp på journalister gav upphov till en politisk debatt i Ukraina, särskilt under det första halvåret, och påverkade också de bilaterala förbindelserna med EU. EU fördömde alla sådana angrepp och uppmanade enträget till en fullständig utredning av dem. EU försökte utnyttja sina kontakter med myndigheterna i Ukraina för att erhålla garantier för mediernas frihet och säkerhet. EU:s beskickningschefer i Kiev bildade för detta ändamål en rådgivande grupp och anordnade ett seminarium för att öka medvetenheten om frågan. 7330/02 gk/ee/ull 12 BILAGA DG E IX SV

c) Vitryssland EU:s förbindelser med Vitryssland 2001 dominerades av presidentvalet i september. Under de månader som föregick valet använde EU alla medel till sitt förfogande för att försöka övertyga myndigheterna i Vitryssland om att garantera ett fritt och rättvist val. EU skickade flera observatörer för att delta i den begränsade internationella övervakningsmissionen. Denna konstaterade att valet inte hade genomförts i enlighet med OSSE:s regler för genomförande av demokratiska val. EU gjorde ett uttalande i vilket det fördömde genomförandet av valet och upprepade sitt stöd för demokratiseringsprocessen i Vitryssland. Efter valet försökte EU uppmana den nya regeringen att föra en öppnare politik och erinrade om att utvecklingen av förbindelserna med Vitryssland fortfarande i huvudsak är beroende av respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratiska framsteg. EU klargjorde att det är nödvändigt med konkreta tecken på framsteg för att EU skall kunna tillämpa sin politik för att successivt häva EU-restriktionerna som infördes av rådet 1997. EU stödde också fortsättningsvis insatserna från OSSE:s rådgivande och övervakande grupp i Vitryssland. d) Moldavien EU hälsade med tillfredsställelse de fria och rättvisa parlamentsval som hölls i Moldavien i februari. När Vladimir Voronin därefter valts till president försökte EU snabbt etablera goda arbetsförbindelser med det nya ledarskapet. Vid det tredje samarbetsrådet i maj gavs det tillfälle till ett första formellt möte med den nye premiärministern Tarlev. I juni hade president Voronin ett möte i Bryssel med den höge representanten Javier Solana och kommissionens ordförande Romano Prodi. Vid alla dessa tillfällen underströk EU behovet av ökade reformer. EU fortsatte att stödja Moldaviens pro-europeiska inriktning och stödde också Moldaviens ökade integrering i internationella strukturer. Europeiska rådet i Göteborg inbjöd Moldavien att delta i en utvidgad europeisk konferens och samma månad anslöt sig Moldavien formellt till stabilitetspakten. Detta följdes av Moldaviens inträde i WTO i juli. EU välkomnade ansatserna till de ryska styrkornas tillbakadragande från Moldaviens territorium. EU fortsatte att beslutsamt stödja Moldaviens territoriella integritet, särskilt när det gäller uppbörd av tullar, och underströk att det är nödvändigt att Transnistrien-problemet får en snar lösning. I slutet av året utvärderade EU sin strategi avseende Moldavien för att ta hänsyn till den viktigaste händelseutvecklingen. e) Södra Kaukasien Den omprövning av EU:s strategi avseende denna region som inleddes i början av det svenska ordförandeskapet ledde till att ministertrojkan för första gången någonsin besökte regionen i februari. Efter detta besök antog rådet en rad slutsatser som grundval för framtida åtgärder. Därigenom garanterades det att södra Kaukasien ägnades stor uppmärksamhet också under de följande månaderna. I samband med mötena i samarbetsråden i Luxemburg i oktober samlades utrikesministrarna i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien och utfärdade en gemensam kommuniké. 7330/02 gk/ee/ull 13 BILAGA DG E IX SV

EU fortsatte att stödja alla insatser för konfliktlösning i regionen. Förhoppningarna om en lösning av Nagorno-Karabach-konflikten infriades tyvärr inte men unionen fortsatte att stödja insatserna från OSSE:s Minskgrupp. I sina slutsatser från april bekräftade rådet sin beredvillighet att stödja konkreta framsteg om och när sådana görs. Under tiden försökte EU skapa förutsättningar för en framtida uppgörelse genom regionalt samarbete. EU fortsatte att stödja Georgiens gränsvakter som skyddar OSSE:s observatörsgrupp på Georgiens gräns till Tjetjenien i Ryska federationen. EU deltog för första gången i den gemensamma kontrollkommissionen för Sydossetien. EU stödde också UNOMIG:s arbete i Abchazien för att garantera Georgiens territoriella integritet. f) Centralasien EU:s oro över den minskade takten i de politiska och ekonomiska reformerna, bristen på regionalt samarbete och det hot som terrorism och narkotikahandel utgör framhävdes starkt av händelseutvecklingen i Afghanistan. EU:s insatser när det gäller länderna i Centralasien syftade till att stärka koalitionen mot terrorism och att garantera leveranser av humanitär hjälp. En ministertrojka besökte i början av november Uzbekistan, Turkmenistan och Tadzjikistan. EU deltog också i OSSE:s konferens om ökad säkerhet och stabilitet i Centralasien som hölls i Bisjkek i december. EU utnyttjade dessa tillfällen för att enträget uppmana till framsteg när det gäller politiska och ekonomiska reformer samt till förstärkt regionalt samarbete. I december diskuterade rådet hur förbindelserna med länderna i Centralasien skall kunna vidareutvecklas. I detta sammanhang meddelade kommissionen att medlen från Tacis till de berörda länderna skall fördubblas. Möten i de bilaterala samarbetsråden hölls med Uzbekistan i januari samt med Kazakstan och Kirgizistan i juli. I december hölls i Bryssel det första mötet i den gemensamma kommittén mellan EU och Tadzjikistan enligt det förnyade handels- och samarbetsavtalet. Samtidigt meddelades det att Tadzjikistan åter kan beviljas medel från Tacis. Hindren för ratificering av partnerskaps- och samarbetsavtalet med Turkmenistan, som undertecknades 1998, kvarstod. 3. CENTRAL- OCH ÖSTEUROPA De politiska kontakterna med de associerade länderna i Central- och Östeuropa fortsatte att fördjupas genom möten mellan stats- och regeringscheferna och utrikesministrarna i anslutning till Europeiska rådets möten i Göteborg och Laeken, ett möte på ministernivå i oktober i samband med Europeiska konferensen samt möten inom ramen för associeringsråden med Estland, Lettland och Litauen (den 27 februari), Rumänien (den 19 mars), Slovakien och Slovenien (den 26 juni), Ungern (den 17 juli) samt Bulgarien, Republiken Tjeckien och Polen (den 20 november), 7330/02 gk/ee/ull 14 BILAGA DG E IX SV

möten på politisk direktörsnivå den 8 februari i Bratislava och i Ljubljana den 25 oktober, ett möte med trojkan för Kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik i Bryssel den 28 juni, trojkamöten på expertnivå, som regelbundet hölls inom följande områden: Förenta nationerna, OSSE, icke-spridning, export av konventionella vapen, Västra Balkan, Östeuropa och Centralasien, terrorism, mänskliga rättigheter, narkotika, nedrustning och konsulära frågor. De associerade länderna fortsatte att regelbundet ansluta sig till uttalandena inom GUSP-området (130 av totalt 196) och till EU:s gemensamma ståndpunkter (10) i form av uttalanden, Resultaten av dialogen återspeglades även i det fortsatta samarbetet med de associerade länderna i internationella organisationer och forum, bl.a. FN och OSSE. Rådet noterade dessutom kommissionens strategidokument och rapport från Europeiska kommissionen om de enskilda kandidatländernas framsteg på vägen mot anslutning.. Rådet stödde initiativ som syftade till att främja regionalt samarbete i Central- och Östeuropa genom att stärka fred, stabilitet och säkerhet samt europeisk integrering. I detta syfte noterade rådet deltagandet av en medlemsstat (Grekland), kommissionen och generalsekreteraren/den höge representanten i det fjärde toppmötet med de sydosteuropeiska ländernas stats- och regeringschefer, som omfattade tre kandidatländer (Bulgarien, Turkiet och Rumänien) och de fem länderna i EU:s stabiliserings- och associeringsprocess (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Förbundsrepubliken Jugoslavien, Albanien, Bosnien och Hercegovina) samt Kroatien som observatör den 23 februari i Skopje, deltagandet av Europeiska unionens medlemsstater, kommissionen och Europaparlamentet, generalsekreteraren/den höge representanten, de sju partnerländerna (Estland, Island, Lettland, Litauen, Norge, Polen och Ryska federationen), några av de viktigaste internationella finansinstituten, observatörer från USA och Kanada vid den andra utrikesministerkonferensen om den nordliga dimensionen den 9 april 2001; konferensens syfte en uppföljning av den första konferensen som hölls i Helsingfors i november 1999 var att granska de framsteg som gjorts i genomförandet av handlingsplanen om den nordliga dimensionen, att ge politisk vägledning och att kartlägga ytterligare åtgärder för att utveckla initiativet med den norra dimensionen. 7330/02 gk/ee/ull 15 BILAGA DG E IX SV

4. EUROPEISKA KONFERENSEN Europeiska rådet i Göteborg beslutade att Ukraina och Moldavien skulle inbjudas att delta i Europeiska konferensen i syfte att stärka unionens partnerskap med dessa länder 1. Ett möte i Europeiska konferensen på utrikesministernivå hölls den 20 oktober i Bryssel. Detta gav tillfälle till en ingående diskussion om samordning av kampen mot terrorism med de tretton kandidatländerna, Eftastaterna och de fem Balkanländer som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen. Ryssland, Ukraina och Moldavien var inbjudna som särskilda gäster till en arbetslunch i anslutning till mötet. 5. SYDÖSTRA EUROPA a) Turkiet Rådet antog den 8 mars partnerskapet för anslutning avseende Turkiet, vilket innehåller de prioriterade områdena och delmålen för Turkiets förberedelser inför medlemskapet i EU. Detta innebar ytterligare ett viktigt steg i genomförandet av föranslutningsstrategin för Turkiet genom att de prioriterade områden som Turkiet måste ta itu med inför ett medlemskap i EU samlas inom en enda ram. Partnerskapet för anslutning, som trädde i kraft den 27 mars, omfattar särskilt en förstärkt politisk dialog som motsvarar de politiska kriterier som fastställts inför anslutningen, särskilt de som rör mänskliga rättigheter och de frågor som avses i punkterna 4 och 9a i slutsatserna från Helsingfors. Med anledning av partnerskapet för anslutning antog Turkiet den 19 mars ett nationellt program för antagande av regelverket. Det 40:e mötet i associeringsrådet EG Turkiet hölls den 26 juni i Luxemburg. Ministrarna förde en omfattande diskussion om förbindelserna mellan EU och Turkiet samt andra frågor av gemensamt intresse. De granskade särskilt Turkiets framsteg inom ramen för föranslutningsstrategin och diskuterade prioriteringar för det fortsatta arbetet i samband med associeringsavtalet. I mötet ingick en politisk dialog på ministernivå som inriktades på de politiska kriterier som fastställs i partnerskapet för anslutning. 1 Europeiska konferensen inrättades bl.a. för att sammanföra Europeiska unionens medlemsstater och de europeiska stater som önskar ansluta sig till unionen och som delar dess värderingar samt för att fördjupa deltagarnas samarbete om utrikes- och säkerhetspolitik. Deltagarna i konferensen måste dela ett gemensamt engagemang för fred, säkerhet och god grannsämja. 7330/02 mbm/ig,ee/ull 16 BILAGA DG E IX SV

Inom ramen för den förstärkta politiska dialogen hölls möten på politisk direktörsnivå den 14 mars i Stockholm, den 26 april och den 20 november i Bryssel samt den 1 oktober i Ankara. Diskussionerna inriktades på förbindelserna mellan EU och Turkiet, men regionala frågor av gemensamt intresse togs också upp. Turkiet deltog också i dialogmöten med de övriga kandidatländerna. Vid dessa tillfällen uppmuntrades Turkiet att vidta alla åtgärder som behövs för att uppfylla samtliga Köpenhamnskriterier. Rådet underströk särskilt att det är nödvändigt att Turkiet förbättrar situationen i fråga om de mänskliga rättigheterna samt konstruktivt bidrar till en övergripande lösning av Cypernfrågan och arbetar för ett genomförande av slutsatserna från Helsingfors. I oktober välkomnade rådet de konstitutionella reformer som antagits av det turkiska parlamentet. I december konstaterade Europeiska rådet i Laeken att möjligheterna att inleda anslutningsförhandlingar med Turkiet har förbättrats och att föranslutningsstrategin för Turkiet bör utgöra en ny etapp i analysen av hur väl landet är förberett för en anpassning till regelverket. b) Cypern Rådet var fortfarande helt och fullt engagerat för en övergripande lösning av Cypernfrågan i överensstämmelse med de relevanta resolutionerna från FN:s säkerhetsråd. Under hela året gav rådet sitt starka stöd till medlingsinsatserna från FN:s generalsekreterare och vädjade till alla berörda parter att bidra till dessa insatser. Detta engagemang bekräftades i oktober i ett uttalande från ordförandeskapet på Europeiska unionens vägnar. Ledarna för de grekcypriotiska och turkcypriotiska befolkningsgrupperna möttes den 4 5 december och beslutade att inleda direkta överläggningar i januari 2002, i syfte att förhandla fram en övergripande uppgörelse senast i juni 2002. Europeiska rådet i Laeken välkomnade dessa möten och uppmuntrade ledarna att fortsätta diskussionerna. Rådet betonade att de berörda parterna måste utnyttja denna öppning fullt ut för att uppnå en uppgörelse innan anslutningsförhandlingarna avslutas, mot bakgrund av att 24 förhandlingskapitel preliminärt hade avslutats för Cypern i slutet av 2001. Det 19:e mötet i associeringsrådet EG Cypern hölls i Bryssel den 15 maj. Associeringsrådet granskade särskilt, på grundval av partnerskapet för anslutning, hur långt Cypern har kommit i sina förberedelser inför anslutningen. Cypern deltog i dialogmöten tillsammans med de övriga kandidatländerna. 6. FREDSPROCESSEN I MELLANÖSTERN De allvarligt försämrade förbindelserna mellan Israel och den palestinska myndigheten har satt hela fredsprocessen i Mellanöstern på spel och rådet ökade därför sitt engagemang. Rådet följde noga utvecklingen och den höge representanten Javier Solana upprätthöll under hela året nära kontakter på hög nivå med parterna. EU:s särskilda representant för fredsprocessen i Mellanöstern, Miguel Angel Moratinos, var hela tiden på plats och hjälpte till att upprätta kontakter mellan parterna (i november förlängdes hans mandat till och med den 31 december 2002). Trojkan på minister- och premiärministernivå, ministrar från medlemsstaterna och den höge representanten Solana besökte regionen och bidrog till att upprätthålla en konstant "stafettdiplomati" från EU:s sida. Dessa kontakter kompletterades genom möten i Bryssel mellan rådet och ministrarna Shaath och Peres. 7330/02 mbm/ig,ee/ull 17 BILAGA DG E IX SV

EU upprätthöll också nära kontakter med andra nyckelparter i det internationella samfundet (särskilt Förenta staterna, Ryssland och FN) och med de mest berörda arabstaterna genom kontakter på hög nivå och samarbete på plats. I oktober välkomnade rådet president Bushs uttalande där han erkänner palestiniernas rätt till en livskraftig stat, under förutsättning att Israel garanteras sin existensrätt. I maj välkomnade och stödde rådet rapporten och rekommendationerna från den undersökningskommission som inrättades i Sharm el-sheikh ("Mitchellkommittén"), till vilken den höge representanten Javier Solana bidrog, samt det jordansk-egyptiska initiativet. I Mitchellrapporten uppmanas till bekräftelse av åtaganden enligt befintliga avtal, ett omedelbart upphörande av våldshandlingar, återupptagande av samarbetet i säkerhetsfrågor och ytterligare förtroendeskapande åtgärder, som en grund för återupptagandet av fullständiga och meningsfulla förhandlingar. Europeiska rådet i Göteborg gav i juni sitt fulla stöd till Mitchellkommitténs rekommendationer. Den förvärrade situationen i området ledde till en motsvarande intensifiering av EU:s insatser. På tioårsdagen av Madridkonferensen den 29 oktober upprepade EU sin övertygelse att ramarna för fredsprocessen utgjorde det enda hoppet att få ett slut på konflikten och uppmanade parterna att återuppta förhandlingarna mot bakgrund av det ständigt förvärrade läget. Europeiska rådet i Laeken (den 14 15 december 2001) gjorde ett samlat uttalande i vilket det erinrade om de principer som bör ligga till grund för freden och påminde Israel och den palestinska myndigheten om de åtaganden som krävs av dem för att öppna vägen till fredsförhandlingar. Europeiska rådet uppmanade till beslutsamma och samordnade åtgärder från EU, FN, Förenta staterna, Ryssland och de mest berörda arabstaterna samt gav den höge representanten Javier Solana i uppdrag att fortsätta att ta lämpliga kontakter i detta syfte. Det underströk den stora vikt det fäster vid det ekonomiska stimulansprogrammet för Palestina som ett medel för att främja freden. EU fortsatte att genom den särskilda representanten Moratinos stödja säkerhetskommittén mellan EU och Palestina, som utgör en ram för bistånd på säkerhetsområdet till den palestinska myndigheten, men på grund av det förvärrade läget i området måste planerade åtgärder skjutas upp. Av samma anledning har också det fortsatta EU-biståndet för att motverka terrorism varit svårt att genomföra. Dessutom protesterade EU formellt mot att Israel förstört palestinsk infrastruktur, däribland projekt finansierade av EU och medlemsstaterna. 7. MEDELHAVSREGIONEN a) Europa Medelhavspartnerskapet Barcelonaprocessen Sedan konferensen i Marseille den 15 16 november 2000 har insatser gjorts för att fortsätta och fördjupa den politiska dialogen i syfte att förstärka partnerskapet. Detta erkändes av ministrarna vid ministerkonferensen i Bryssel den 5 6 november 2001. Efter att ha uteblivit från Barcelona IV- konferensen i Marseille i november 2000 deltog Libanon och Syrien i Europa-Medelhavskonferensen i Bryssel i november. Dialogen mellan de högre tjänstemännen omfattade särskilda områden av gemensamt intresse som kampen mot terrorism samt migration och utbytesverksamhet, konfliktförebyggande åtgärder och mänskliga rättigheter. Informationsutbyte skedde också om regional utveckling med anknytning till säkerhet. 7330/02 mbm/ig,ee/ull 18 BILAGA DG E IX SV

När det gäller stadgan upprepade ministrarna den särskilda betydelse som detta projekt bör ha för att komplettera förtroendeskapande åtgärder och åtgärder för ökad stabilitet i regionen, särskilt när fredsprocessen har avslutats. De bekräftade det uppdrag som gavs i Marseille till de högre tjänstemännen att fortsätta arbetet med antagandet så snart situationen tillåter detta. I detta sammanhang hölls den 22 oktober ytterligare ett möte mellan de högre tjänstemännen om migration och utbytesverksamhet, vilket föregicks av två expertmöten den 13 juni. Ministrarna gav de högre tjänstemännen i uppdrag att fortsätta och fördjupa dialogen om denna fråga som också bör utgöra en integrerad del av ett regionalt program för det tredje kapitlet vilket de 27 parterna skall komma överens om. Den fortsatta politiska dialogen välkomnades också av ministrarna, särskilt när det gäller nationella och regionala redogörelser för mänskliga rättigheter för att öka medvetenheten om denna fråga. De högre tjänstemännen fick vidare i uppdrag att fastställa åtgärder för partnerskapsbyggande samtidigt som de befintliga åtgärderna befästs (särskild vikt fästes vid pilotprojektet för att förebygga, mildra och hantera naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor) samt att fortsätta sina insatser för att utvidga dialogen till andra ämnen som regionala trender när det gäller säkerhet, nedrustning och befästande av rättsstatsprincipen. De fick också i uppdrag att undersöka hur den politiska dialogen skall kunna struktureras bättre. Efter terroristattackerna i Förenta staterna den 11 september avvisade ministrarna formellt all sammanblandning av terrorism och den arabiska och muslimska världen och betonade Barcelonaprocessens betydelse som ett relevant och erkänt instrument för att främja dialogen. De betonade också att det är nödvändigt att ta itu med de grundläggande orsakerna till terrorism. Slutligen fick de högre tjänstemännen i uppdrag att fortsätta sin dialog om frågor som rör terrorism genom att anordna ett tredje ad hoc-möte så snart som möjligt. b) Den gemensamma strategin för Medelhavsområdet (som antogs vid Europeiska rådets möte i Santa Maria da Feira den 19 20 juni 2000) I juni noterade Europeiska rådet en rapport om genomförandet av den gemensamma strategin för Medelhavsområdet som syftar till en översyn av alla de initiativ som genomförts enligt den gemensamma strategin inom ramen för det franska och det svenska ordförandeskapets prioriteringar (som rådet noterade den 18 september 2000 och den 22 23 januari 2001). Det belgiska ordförandeskapet genomförde också en utvärdering av sin verksamhet och lade fram den för rådet den 21 januari 2002. I detta sammanhang bekräftade Europeiska unionen sin beslutsamhet att stärka Medelhavsdimensionen i sina yttre förbindelser. Under det belgiska ordförandeskapet hölls ett ministermöte i Bryssel den 5 6 november för att stärka Europa Medelhavsdialogen. Mötet utgjorde en central etapp i förberedelserna inför ministerkonferensen Barcelona V som Spanien skall vara värd för i Valencia den 22 23 april 2002. 7330/02 mbm/ig,ee/ull 19 BILAGA DG E IX SV

8. MASHREK/MAGHREB a) Algeriet Efter intensiva förhandlingar paraferades Europa Medelhavsavtalet i Bryssel den 19 december i närvaro av ordförande Romano Prodi och president Abdelaziz Bouteflika. När det har undertecknats och trätt i kraft kommer det att institutionalisera den politiska dialogen och sörja för bilateralt samarbete på många områden, bland annat när det gäller kampen mot terrorism. Två politiska dialogmöten hölls på politisk nivå, det ena i Alger den 24 april och det andra i Bryssel den 5 december. Vid båda tillfällena diskuterade parterna bilaterala förbindelser, inklusive situationen för de mänskliga rättigheterna i Algeriet, samt kampen mot terrorism, situationen i Mellanöstern och dialogen mellan Europa och Afrika. Europeiska unionen bekräftade att den är beredd att stödja de pågående politiska, ekonomiska och sociala reformerna i Algeriet. EU följde med oro det svåra läget i Kabylien. Vid mötet i Göteborg den 15 16 juni uppmanade Europeiska rådet enträget "alla de ansvariga i Algeriet att agera för att få ett slut på pågående konfrontationer och våld". Det uppmanade myndigheterna "att inleda ett politiskt initiativ för att, genom en dialog mellan alla algerier, få ett slut på krisen". b) Marocko I Luxemburg den 9 oktober höll associeringsrådet sitt andra möte som också omfattade en politisk dialog på ministernivå om bilaterala förbindelser, inklusive situationen för de mänskliga rättigheterna i Marocko, samt kampen mot terrorism, Barcelonaprocessen, dialogen mellan Europa och Afrika, Västra Sahara, Arabiska Maghrebunionen och situationen i Mellanöstern. Vid det första mötet i associeringskommittén som hölls i Rabat den 6 februari diskuterade parterna också politiska frågor av gemensamt intresse. c) Tunisien Efter en begäran från Tunisien uppsköts det tredje mötet i associeringsrådet till början av 2002 (den 29 januari). d) Libyen Libyen inbjöds att också fortsättningsvis delta som observatör i vissa möten inom ramen för Barcelonaprocessen. Trots att landet inbjöds som ordförandeskapets särskilda gäst deltog det inte i Europa Medelhavskonferensen i Bryssel den 5 6 november. Libyen kommer att bli medlem i Barcelonaprocessen när det entydigt godtar Barcelonaregelverket. Europeiska unionen noterade Libyens samarbete i samband med Lockerbierättegången. 7330/02 mbm/ig,ee/ull 20 BILAGA DG E IX SV