Färghantering i bildproduktion en studie i rött, grönt och blått på bsmart

Färghantering i bildproduktion en studie i rött, grönt och blått på bsmart MATHIAS SAUTERMEISTER Examensarbete Stockholm, Sverige 2005 TRITA-NA-E05159

Numerisk analys och datalogi Department of Numerical Analysis KTH and Computer Science 100 44 Stockholm Royal Institute of Technology SE-100 44 Stockholm, Sweden Färghantering i bildproduktion en studie i rött, grönt och blått på bsmart MATHIAS SAUTERMEISTER TRITA-NA-E05159 Examensarbete i medieteknik om 20 poäng vid Programmet för medieteknik, Kungliga Tekniska Högskolan år 2005 Handledare på Nada var Sara Leckner Examinator var Nils Enlund

Färghantering i bildproduktion en studie i rött, grönt och blått på bsmart SAMMANFATTNING Syftet med det här examensarbetet har varit att förbättra färghanteringen på företaget bsmart, som har fotostudio, retusch och originalproduktion under samma tak. En serie tester utfördes för att lista ut vilken färgrymd och vilket konverteringssätt som är mest lämpat för företagets produktion. Slutsatsen var att ecirgb var lämpligast att använda, även om Adobe RGB skulle kunna fungera bra om exponeringen anpassas för att passa det annorlunda gammavärdet. Nackdelar med att använda stora färgrymder som ecirgb och Adobe RGB är att en genomsnittlig datorskärm inte kan visa alla färger som färgrymderna kan innehålla, plus att en stor färgrymd slösar bort fler bitar på färger som inte kan tryckas. Testerna visade även att relativ kolorimetrisk konvertering ger bäst resultat. För att försöka minimera färghanteringsmisstag och producera ett mer konsekvent resultat sattes ett antal standarder för de anställda på företaget. Skärmkalibrering ska utföras minst var fjärde vecka till 100cd/m2, gamma 1,8 och 6500K (D65). Färgerna i förprovtrycken ske ej litas på när korrekt ICC-profil inte finns tillgänglig. Color management in image production a study in scarlet, green and blue at bsmart ABSTRACT The purpose of this masters project was to improve the color management at the company bsmart, which has photo studio, retouch and prepress under the same roof. A series of test were conducted to figure out which color space and rendering intent were most suited for the company s production. The conclusion was that ecirgb was the most suited color space to use, although Adobe RGB might work as well with some adaptation in how the photographs are exposed, due to the different gamma value. Disadvantages with using large color spaces such as ecirgb and Adobe RGB are that an average computer screen can t display all the colors that can be contained in the color spaces, plus a large color space wastes more bits on colors that can t be printed. The tests also showed that relative colorimetric rendering intent gives the best results. In an attempt to minimize color management errors and produce more consistent results, a number of standards were set for the employees at the company. Monitor calibration is to be carried out at least every four weeks to 100cd/m2, gamma 1.8 and 6500K (D65). The colors in proofs are not to be trusted when the correct ICC-profile is not available.

Innehållsförteckning 1 INLEDNING 1 1.1 BAKGRUND... 1 1.2 SYFTE... 2 1.3 MÅL... 2 1.4 FÖRETAGET - BSMART... 3 1.5 AVGRÄNSNINGAR... 3 1.6 METOD... 4 1.7 RELIABILITET OCH VALIDITET... 5 2 FÄRGTEORI 6 2.1 ÖGAT... 6 2.2 FÄRGPERCEPTION... 6 2.3 METAMERI... 7 2.4 FÄRGTEMPERATUR... 8 2.5 BETRAKTNINGSFÖRHÅLLANDEN... 8 2.6 FÄRGREPRODUKTION... 8 2.7 DIGITAL FÄRG... 9 3 FÄRGHANTERINGSTEORI 15 3.1 ICC... 15 3.2 KALIBRERING OCH PROFILERING... 16 3.3 FÖRPROVTRYCK... 18 3.4 SKÄRMAR OCH BETRAKTNINGSMILJÖ... 19 4 BSMARTS ARBETSFLÖDE 21 4.1 KAMEROR OCH STUDION... 21 4.2 DIA ELLER PÅSIKTSKOPIOR... 22 4.3 BILDBEHANDLING... 22 4.4 ORIGINALPRODUKTION... 22 4.5 FÖRPROVTRYCK... 23 4.6 SKÄRMAR, LJUSMILJÖ OCH BETRAKTNINGSLJUS... 23 5 INTERVJU MED TRYCKERIER 26 5.2 RESULTAT... 26

6 UTFÖRDA EXPERIMENT 29 6.1 JÄMFÖRELSER AV FÄRGRYMDER... 29 6.2 EXPERIMENT... 30 6.3 SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER... 40 7 DISKUSSION OCH NYA REKOMMENDATIONER 42 7.1 KAMEROR OCH STUDION... 42 7.2 DIA ELLER PÅSIKTSKOPIOR... 43 7.3 BILDBEHANDLING... 43 7.4 ORIGINALPRODUKTION... 44 7.5 FÖRPROVTRYCK... 44 7.6 SKÄRMAR OCH LJUSMILJÖ... 46 8 SLUTSATSER 49 9 REFERENSLISTA 50

1 - Inledning 1 Inledning I det här avsnittet förklaras bakgrund, syfte, mål, avgränsningar samt metod för examensarbetet. 1.1 BAKGRUND Slutna system (closed loop), där en skanner används och man genom erfarenhet vet vilka inställningar som ger bra resultat för den tryckpress som man vet ska användas, är inte användbara när kunderna själva kan producera originalen och när man inte alltid vet var slutprodukten ska tryckas. Kanske ska bilder lagras i en databas för att sedan kunna tryckas i olika produktioner på flera olika tryckerier och med olika tryckmetoder. Kanske ska bilderna även visas på skärm eller projektor. För att det ska vara möjligt att använda samma bild till olika utenheter, samtidigt som de rätta färgerna bibehålls så gott det går, krävs ett flexibelt system. Kärnan i detta system är hanteringen av enhetsprofiler och då främst ICC-profiler (International Color Consortium). ICC-profiler är filer som, enkelt uttryckt, kan översätta färg mellan olika enheter. Enheterna kan exempelvis vara kameror, skannrar, bildskärmar, skrivare eller tryckpressar. ICC-profiler är inget sätt att magiskt få färgerna på skärmen att matcha de i trycket. De är endast hjälpmedel för att kunna få färgerna att stämma överens så bra det är möjligt med den utrustning man har att tillgå. När en bild exporteras från en kameras eller skanners råformat till RGB (Rött, Grönt, Blått), måste valet göras vilken RGB-färgrymd bilden önskas lagras i (vissa enklare digitalkameror ger visserligen inte användaren något val). Olika färgrymder är lämpade för olika ändamål och valet går inte att göra om utan kvalitetsförluster när exporten väl utförts (även om det i stort sett går att komma runt när man går från en större färgrymd till en mindre). Det är alltså viktigt att man från början använder den profil som passar det tänkta syftet bäst. I ett arbetsflöde väljs oftast en specifik RGB-färgrymd som RGB-standard för att förenkla hanteringen av bilderna. Även en specifik CMYK-färgrymd kan väljas som CMYK-standard, men använder man olika tryckerier kan valet av CMYK-färgrymd komma att variera. ICC-profiler spelar även en viktig roll när det gäller förprovtryck. Något förenklat sett är det nämligen möjligt att simulera resultatet av olika tryckpressar på en förprovtryckskrivare genom att använda respektive ICC-profil. All färghantering börjar dock med en väl kalibrerad och profilerad bildskärm av god kvalitet. Detta gör det även möjligt att göra så kallade skärmprovtryck, där resultatet från en tryckpress (eller annan utenhet) simuleras direkt på bildskärmen. För att dessa simuleringar ska fungera som det är avsett krävs dock att förprovtryckskrivaren eller bildskärmen kan visa de färger som utenheten i fråga kan prestera. Färghantering är en del av varje steg i bsmarts arbetsflöde och det finns många olika variabler att hålla reda på. Det finns alltså gott om utrymme för misstag och det gamla uttrycket att en kedja aldrig är starkare än sin svagaste länk gäller i allra högsta grad. Genom att skapa standarder och rutiner för färghanteringen borde risken kunna minskas för att fel begås i färghanteringen. 1

1 - Inledning 1.2 SYFTE Syftet med examensarbetet var att genom en kartläggning av det nuvarande (2005) arbetsflödet på företaget bsmart, som har fotostudio, retusch och originalproduktion under samma tak, försöka se om det fanns utrymme för förbättring av färghanteringen. Kunde kvaliteten på den produkt som företaget lämnar från sig förbättras och skulle det i så fall ske på bekostnad av något annat? För att kunna utreda detta sågs, förutom flödet och profilering av de olika enheterna i flödet, även ljusmiljö, val av färgrymd samt till viss del programinställningar över. På företaget hade man diskuterat valet av färgrymd och ett eventuellt byte, men inte gjort mer än att just diskutera. Företaget tyckte även att det saknades fasta rutiner för färghantering och de uppgav att de ville ha ett mer säkerställt flöde. I övrigt uppgavs att det inte upplevts som att det varit problem med färghanteringen, men att företaget ville se över denna för att försäkra sig om att hög kvalitet hålls. När det gäller frågan vilken arbetsrymd som bör användas är det allmänna svaret i stort sett alltid Adobe RGB, oavsett vilken av de källor som använts till exjobbet som konsulterats. Kanske upprepar en författare rekommendationen för att många andra författare skriver att Adobe RGB är att föredra för grafisk produktion. Kanske är det allmänna rådet att använda Adobe RGB grundat på något som inte riktigt är lika aktuellt i fallet för bsmart. Istället för att bara ta för givet att Adobe RGB är bäst även i bsmarts arbetsflöde utfördes experiment för att försäkra sig om att detta verkligen var fallet. Hur skulle ett eventuellt byte av arbetsrymd påverka arbetssätt och rutiner för de anställda, vad är det de behöver tänka på och vad ska de se upp med? Vilka blir fördelarna, vilka blir nackdelarna och väger de senare upp de förra? Användande av kameraprofiler är problematiskt på grund av växlande ljusförhållanden. Vid fotografering av enklare objekt i studio, exempelvis förpackningar rakt från sidan eller liknande, är belysningen i det närmaste konstant för de olika motiven och skuggorna i motiven varierar inte (eftersom motiven är platta), vilket gör att exponeringen inte (nödvändigtvis) behöver ändras. Skulle det kunna vara möjligt att, åtminstone delvis, automatisera hanteringen av dessa bilder genom att skapa en profil för varje uppsättning av motiv och på så sätt kunna göra enklare korrigeringar för hela uppsättningar bilder istället för enskilda? Skapandet av profilen bör även försöka förenklas så långt som möjligt. 1.3 MÅL Ett av huvudmålen med examensarbetet var att försöka ge rekommendationer för hur kvaliteten för färghantering skulle kunna säkerställas. Rekommendationerna bidrar även till att skapa ett mer standardiserat flöde. Fördelen med ett mer standardiserat flöde är att resultaten blir så lika som möjligt oavsett vem på företaget som gör jobbet, vilket ger en jämnare kvalitet. Det är även lättare för nyanställda att introduceras om det finns fasta rutiner. Rekommendationer presenteras, förutom i den här rapporten, i lathundar för de olika grupperna anställda (fotografer, retuscherare, originalare) på bsmart. I lathundarna sätts även interna standarder så att alla lättare kan arbeta på samma sätt för att få ett konsekvent resultat. Standarderna innefattar bland annat val av arbetsrymd, rutiner för skärmkalibrering, betraktning av förprovtryck och hantering av inkommande bilder utan inbäddade profiler etc. 2

1 - Inledning Kunderna, som kanske inte alltid är så insatta i färghantering, måste kunna godkänna produkten och under rätt förutsättningar. För att försöka minska arbetsbelastningen för de anställda på bsmart, samt för att öka servicen mot deras kunder, ska en lathund skapas även för kunderna. I kundernas lathund tas grunderna i färghantering och de vanligaste misstagen och frågorna upp. Allmänna rekommendationer ges angående vad kunderna i första hand borde göra när det gäller bildskärmar och betraktningsljus. Det gäller även att hålla kundernas lathund kort, för att öka överskådligheten och chansen att någon faktiskt läser den. Lathundarna har inte inkluderats i rapporten på grund av att de endast är baserade på det som står i rapporten och således inte innehåller någon ny information. Det andra huvudmålet med examensarbetet är att hitta en metod för att automatisera behandlingen av bilder tagna på platta motiv där exponeringen mellan motiven inte ändras. Ett sätt för att snabbt och enkelt skapa en profil för varje enskild uppsättning motiv måste hittas, i den mån det är möjligt att påverka. Annars blir tidsvinsten inte nödvändigtvis tillräcklig, eller i värsta fall så tar det till och med längre tid. Detta beror självklart även på antalet produkter som ska fotograferas. Hänsyn måste även tas till att samtidigt som tid sparas för retuscherarna så blir det mer att göra för fotograferna som ska skapa profilerna. 1.4 FÖRETAGET - BSMART bsmart är ett företag som arbetar med produktion inom digitalfoto, bildbehandling, retusch samt originalproduktion för annons-/marknadsföringsmaterial, broschyrer och kataloger. Huvuddelen av verksamheten består av produktfotografering, där allt från kläder till mobiltelefoner fotograferas. Kunderna kan vara producenter och/eller säljare av dessa produkter. Företaget levererar både RGB-bilder och tryckfärdigt material. Nästan allt bildmaterial kommer från den egna studion, men ibland används digitala bilder, påsiktskopior eller dia utifrån. Det som gör bsmart särskilt intressant är att de har hela kedjan från fotografering till original under samma tak, vilket gör det enkelt att överblicka samt påverka produktionen. 1.5 AVGRÄNSNINGAR Detta examensarbete behandlar färghantering. Även om exempelvis arbetsflödet kommer att undersökas kommer inga förändringar för det att föreslås i den här rapporten om de inte, direkt eller indirekt, kan kopplas till färghanteringen. Att frågor angående sådant som inte faller inom området färghantering dyker upp under arbetets gång är oundvikligt, men dessa frågor har som sagt utelämnats i rapporten. Vidare har fokus inom området färghantering lagts på att få en konsekvent färghantering, som är anpassad för de kvalitetskrav som finns. Examensarbetet har även begränsats till sådant som sker inom företagets egen produktion. Photoshop CS är det enda program för bildbehandling som använts i examensarbetet och är även det enda som används på bsmart. Det bör nämnas att inga slutprodukter (färdiga trycksaker) har inkluderats i observationerna. Eftersom examensarbetet specifikt behandlar produktionen på bsmart går slutsatserna inte nödvändigtvis att applicera på liknande företag. Många av slutsatserna är dock, med liten eller ingen anpassning, med all sannolikhet användbara för andra företag. 3

1 - Inledning 1.6 METOD Examensarbetet inleddes med en litteraturstudie på fyra veckor. Resten av examensarbetet utfördes med hjälp av observation, intervjuer, experiment och tester. Centrala begrepp i examensarbetet är inenheter (som kameror och skanner), arbetsrymd, bildskärmar och förprovtryck. 1.6.1 Kvantitativa och kvalitativa metoder Kvantitativ forskning handlar om att samla in data och studera relationer mellan olika uppsättningar av fakta för att få kvantifierbara och om möjligt generaliserbara slutsatser. Målet med kvalitativ forskning är snarare insikt istället för statistisk analys. (Bell, 2003) I det här examensarbetet har både kvantitativa och kvalitativa metoder använts. 1.6.2 Observation Vid kartläggning av arbetsflöde och arbetsrutiner/-metoder användes deltagande observation. Observationen pågick under i stort sett hela examensarbetet och nya detaljer upptäcktes kontinuerligt, eftersom olika projekt kan skötas på lite olika sätt. 1.6.3 Telefonintervjuer med tryckerier Strukturerade telefonintervjuer utfördes med syftet att ta reda på hur tryckerier sköter färghantering, få fram underlag för att avgöra vilken CMYK-profil som ska användas på bsmart när profil från kund/tryckeri saknas, att få reda på vilka RGB-färgrymder som är vanligast förekommande, att försöka bedöma populariteten hos ecirgb samt att se var kunskapsnivå för färghantering hos tryckeriernas kunder ligger. Eftersom telefonintervjuerna inte var huvuddelen i examensarbetet användes inte en större population än sju. Svaren var dock på många punkter påfallande lika tryckerierna emellan. Urvalet har försökts göras representativt för populationen, där populationen är de tryckerier som bsmarts:s kunder använder sig av. Eftersom kunderna byter tryckerier går det dock inte att veta vilket tryckeri som de kommer att använda härnäst. Detta innebär att tryckerier av samma typ och storlek som brukar anlitas av kunderna försökte väljas ut. Små tryckerier (färre än tio anställda) har sållats ut ur undersökningen på grund av att de ofta inte kunde bevara frågorna på ett tillfredställande sätt. 1.6.4 Huvudexperiment Flertalet experiment har utförts där resultaten främst har jämförts med varandra för att försöka hitta de mest fördelaktiga valen. En subjektiv bedömning av experimenten har valts eftersom slutprodukten är avsedd för människor. Som både Fraser et al. (2005) och Giorgianni och Madden (1998) skriver, är det observatören, människan, som i slutändan avgör kvaliteten, inte ett mätinstrument. Bedömningarna utfördes som blindtest för att undvika att förutfattade meningar påverkade resultatet. Det går dock inte att komma ifrån att det är just subjektiva bedömningar som utförts. Alla experiment utfördes på bsmart med samma utrustning som används i deras produktion. I samtliga experiment har Photoshop CS använts för bildhanteringen och alla utskrifter har gjorts på en Epson Stylus 4000 PRO med ripen EFI Color 5.0.1 (en rip [Raster Image 4

1 - Inledning Processor] är en mjukvara som översätter bildinformationen till en punktuppbyggd bild som är anpassad för skrivaren [Johnson, 2004]). Endast CRT-skärmar som kalibrerats inom den senaste månaden har använts. 1.6.5 Mindre experiment Mindre experiment som utförts är jämförelser av samma bild i olika färgrymder och webbläsare, skapandet av ICC-profiler för bildskärmarna, samt jämförelser mellan dessa profiler, olika RGBoch CMYK-färgrymder samt förprovtryckskrivarens profiler. Ibland har även små och korta experiment (till exempel skärmprovtryck) utförts i samband med de större för att exempelvis öka reliabiliteten. 1.7 RELIABILITET OCH VALIDITET Bell (2000) beskriver reliabilitet (tillförlitlighet) som ett mått på om samma resultat erhålls vid olika tillfällen, men med samma metod. Validitet (giltighet) beskriver Bell (2000) som ett mått på om man verkligen mäter det man avser att mäta. För att öka reliabiliteten i huvudexperimenten utfördes bedömningarna alltid av två personer, en fotograf och en retuschör, på bsmart. För att försöka säkra reliabiliteten i telefonintervjuerna frågades efter ansvarig för färghanteringen på tryckerierna. Man kan förstås inte vara säker på att man alltid får prata med rätt person, även om man ber att få prata med personer med samma befattning. Frågorna är så pass enkla att validiteten inte borde vara ett problem. Reliabilitet när det gäller jämförelser av täckningen hos ICC-profilerna mot varandra har behandlats genom att upprepa jämförelserna vid olika tillfällen (så kallat test-retest [Bell, 2000]), samt genom att använda två olika metoder för att utföra jämförelserna. Främst har profilerna jämförts i 3D i ColorSync, men jämförelser har även gjorts med hjälp av en Granger-regnbåge (se avsnitt 6.1) vilket tillåter jämförelser i 2D. När det gäller testbilder har flera olika motiv med olika färger använts. För att försöka säkra validiteten har de flesta experiment utformats i samråd med anställda, medan alla experiment har förklarats och presenterats för två personer (en fotograf och en retuscherare) på företaget. Ofta har flera liknande experiment utförts, för att öka reliabiliteten. 5

2 - Färgteori 2 Färgteori I det här avsnittet förklaras fenomenet färg, hur färg uppfattas av människan samt hur färg representeras digitalt. Färg uppstår i en samverkan mellan tre komponenter: ljuskälla, objekt och observatör. Ändras någon av de tre ändras färgen. Det är alltså inte objekt eller ljusstrålar i sig som är färgade, själva färgen uppstår först i betraktarens hjärna. Något som är väldigt användbart när det gäller att se saker är ögat, vilket är varför det behandlas först. 2.1 ÖGAT Ögats näthinna innehåller två olika typer av fotoreceptorer: tappar och stavar. Stavarna är endast ljuskänsliga och uppfattar alltså inte färg. Det är de som används vid mörka ljusförhållanden och det är därifrån ordspråket i mörkret är alla katter grå kommer. Tapparna är de som svarar för att vi kan uppfatta färg och de behöver mer ljus än stavarna för att kunna arbeta ordentligt. Tapparna är koncentrerade kring gula fläcken vilken är den punkt där vi ser skarpast. Det finns tre olika typer av tappar och de är känsliga för olika våglängder. Dessa våglängder motsvarar blått, grönt samt gul-grönt (verkar även kallas för rött för enkelhets skull) och brukar hänvisas till som S-, M- och L-tappar efter våglängderna (Short, Medium, Long). De tre olika tapparnas känslighet toppar på 420, 530 respektive 565 nm och stavarna toppar på 499 nm (Fraser et al., 2005). Uppgifterna om det våglängdsområde som det mänskliga ögat uppfattar som synligt ljus varierar beroende på vilken litteratur man väljer att lita på. Enligt Fraser et al. (2005) är intervallet ca 380-700 nm, Johansson, Lundberg och Ryberg (2001) 385-705 nm, Adams och Weisberg (1998) och Green (1999) ca 400-700. Dessa värden ligger alla ganska nära varandra. Konsulterar man däremot Kipphan (2001) eller Berns (2001) uppges intervallet vara 380-780 nm. Kortare våglängder än de synliga kallas som bekant för ultraviolett strålning och längre för infraröd. 2.2 FÄRGPERCEPTION Till skillnad från ljuskällan och objektet är observatören svår att mäta. Det som gör observatören svår att mäta är bland annat psykologiska faktorer och synens förmåga att anpassa sig. Här presenteras några fenomen som är bra att känna till ut färghanteringssynpunkt. 2.2.1 Kromatisk anpassning Kromatisk anpassning innebär att ögat anpassar sig till en omgivande färg och tenderar att uppfatta den som mer neutral. Ett område får ett färgstick av en omgivande färgs komplementfärg, se bild 2.1. (Green, 1999) Ett rum med färgade väggar kan få en bildbehandlare att introducera ett färgstick av väggarnas komplementfärg i bilderna (Fraser et al., 2005). 6

2 - Färgteori Bild 2.1 kromatisk anpassning Ett vitt papper i glödlampsbelysning ses som vitt, medan samma papper i dagsljus också ses som vitt. Detta trots att skillnaden i färgtemperatur (se avsnitt 2.4) är stor. Kromatisk anpassning hjälper oss alltså att känna igen objekt i varierande belysning (Giorgianni och Madden, 1998). När man exempelvis simulerar ett pappers vitpunkt på en bildskärm är det därför viktigt att ingenting vitare syns på skärmen samtidigt (Fraser et al., 2005). Kameror har inte denna anpassningsförmåga utan måste ställas in (gäller digitalkameror och videokameror) på önskad färgtemperatur (om man inte är beredd att räkna automatisk vitbalans som anpassning). 2.2.2 Simultankontrast Uppfattningen av ett områdes ljushet beror på dess omgivning: är omgivningen mörk uppfattas färgen som ljusare och vice versa skriver Giorgianni och Madden (1998), se bild 2.2. De skriver även att denna effekt hjälper oss att skilja på objekt genom att den gör deras kanter tydligare. Detta kan vara bra att tänka på exempelvis vid friläggning av en bild, eftersom man då oftast har vit bakgrund men att denna kan komma att ändras när bilden väl hamnar på plats. Bilden kan då ha gjorts för ljus. 2.2.3 Minnesfärger Bild 2.2 exempel på simultankontrast Färger som vi människor är väldigt bekanta med, exempelvis hudtoner, kallas för minnesfärger. När dessa färger inte stämmer märks det därför tydligt. Det finns inga matematiska modeller för att hantera psykologiska faktorer inom färghantering och det är följaktligen nödvändigt att en människa kontrollerar och justerar bilden om man vill ha färg som ser verklighetstrogen ut. (Fraser et al., 2005) 2.3 METAMERI Med metameri menas oftast att två till synes lika färgprover plötsligt ser olika ut när betraktningsljuset ändras. Detta kan ske eftersom objekt endast kan reflektera de våglängder som finns i en ljuskälla (Fraser et al., 2005). Metameri är dock inte av ondo. Att spektralt olika färgprover kan ge 7

2 - Färgteori samma visuella respons gör det möjligt att reproducera visuellt matchande färger utan att använda samma material (Berns, 2001). 2.4 FÄRGTEMPERATUR Olika ljuskällor har olika egenskaper. Den man främst talar om ur färgsynpunkt är färgtemperaturen, vilken mäts i Kelvin (K). Med detta menas färgen hos en absolut svart kropp som hettats upp till den angivna temperaturen. En ljuskälla med låg färgtemperatur har en varm röd ton, exempelvis stearinljus som ligger runt 2 000 K, glödlampsljus (runt 3 000 K) är gulaktigt medan 5 000-7 000 K uppfattas som en neutral vit färg. Högre temperaturer ger en blåaktig ton. Ibland kan man läsa termen korrelerad färgtemperatur i viss litteratur. Detta eftersom det inte är fråga om äkta absolut svarta kroppar, utan vi väljer endast en för färgen lämplig motsvarande temperatur. I den här texten används termen färgtemperatur synonymt med korrelerad färgtemperatur. (Fraser et al., 2005) 2.5 BETRAKTNINGSFÖRHÅLLANDEN Eftersom färgers uppträdande ändras med ljuset är det viktigt att ha ett standardiserat betraktningsljus (Green, 1999). Standarden inom grafisk produktion (enligt ISO 3664:2000) är D50, vilket innebär en färgtemperatur på 5 000 K och en definierad teoretisk spektralfördelning (kan ej uppnås av en verklig ljuskälla) då olika lika lampor med 5000K har olika spektralfördelning (Fraser et al., 2005). På samma sätt innebär D65 en färgtemperatur på 6504K (ofta skrivs 6500K av förklarliga skäl) (Fraser et al., 2005). Inte bara belysningen är viktig, utan vid mer kritiska bedömningar bör ett så kallat betraktningsbås användas som har en standardiserad neutral färg (Green, 1999). Det finns även mindre varianter på detta i form av boxar i olika storlekar. Dessa har en grå neutral färg på insidan och inbyggda lampor. 2.6 FÄRGREPRODUKTION Vid reproduktion av färg kan man inte använda sig av en separat tryckfärg, eller en färgad lampa för varje pixel på en bildskärm, för varje kulör som man vill ha representerad. Istället utgår man från tre stycken primärfärger. Det finns två grundläggande sätt att reproducera färg från primärfärger: additiv och subtraktiv färgblandning. 2.6.1 RGB - additiv färgblandning Additiv färgblandning används bland annat i bildskärmar och projektorer. Som namnet antyder adderas primärfärgerna (rött grönt, blått) för att reproducera andra färger, se bild 2.3. Alla tre ljuskällor släckta ger svart, alla tända ger vitt och lika delar av alla ger en neutral färg (grått). 2.6.2 CMYK - subtraktiv färgblandning Beteckningen subtraktiv kommer från att våglängder subtraheras från det reflekterade ljuset. De absolut vanligaste färgerna som används vid tryck är cyan, magenta, gult och svart (CMYK). Varför inte tre primärfärger? Teoretiskt ska cyan, magenta och gult tillsammans ge svart, men på grund av att tryckfärgerna inte har ideala egenskaper blir det i praktiken mörkbrunt, vilket gör att man blir tvungen att använda svart tryckfärg. Detta har även fördelen att mindre tryckfärg kan användas, vilket i sin tur gör att trycket torkar snabbare. (Fraser et al., 2005) För att kunna reproducera ett större färgomfång går det även att separera bilder till mer än fyra färger. Det 8

2 - Färgteori vanligaste är att man använder sig av sex färger och då lägger till grönt och orange utöver de vanliga processfärgerna (Johansson, Lundberg och Ryberg, 2001). I bild 2.3 visas det ideala fallet med enbart CMY. Bild 2.3 Additiv och subtraktiv färgblandning 2.7 DIGITAL FÄRG 2.7.1 Bitdjup Med termen bitdjup menas hur många bitar som användas för att beskriva informationen i en pixel. Vanligtvis anges antalet bitar per färgkanal och det vanligaste bitantalet är åtta, vilket ger 2 8 =256 nivåer. Åtta bitar är praktiskt ur lagringssynpunkt eftersom det utgör en byte, men en annan anledning är att det krävs ca 200 nivåer för att skapa en jämn övergång mellan två färger (Fraser et al. 2005). Ögat kan skilja på ca 100 nivåer (Green, 1999), men hur kommer det sig då att det krävs 200 nivåer för att skapa en jämn toning? Det är för att ögats ljusuppfattning inte är linjär utan logaritmisk. En dubblering av ljusintensiteten ger alltså inte en upplevd dubblering av ljuset. Skulle man gå ner ett steg till sju bitar per kanal skulle man få 2 7 =128 steg, vilket då inte skulle vara tillräckligt. Ibland ser man 24 bitar skrivet. Med det menas helt enkelt tre kanaler à åtta bitar. I inställningarna för grafikkortet ser man även ofta 32 bitar. Detta innebär 24 bitar i ett 32- bitarsläge och är endast för att förenkla beräkningarna för datorn och ska inte förväxlas med ett högre bitdjup eller flera kanaler (Huber, 2005). 2.7.2 Gamma Människans uppfattning av ljus är som sagt icke-linjär. Det innebär att vi inte uppfattar en dubblering av ljusintensiteten dubbelt så ljust. Vi behöver istället öka intensiteten ca 9 gånger för att uppnå detta (Fraser et al., 2005). För att använda de nivåer vi har att tillgå så effektivt som möjligt, ur perceptuell synpunkt, måste nivåerna anpassas till värden som stämmer överens med hur vi uppfattar ljusintensitet (Poynton, 1997). Anpassningen sker med hjälp av en gammakurva (tonkurva) som i sin tur beskrivs med ett gammavärde, vilket bestämmer lutning och läge för kurvan (Johansson, Lundberg och Ryberg, 2001). Enkelt sett så avgör gammavärdet hur bitarna ska fördelas över bildens ljusa och mörka områden. Som nämndes ovan uppfattar det mänskliga ögat inte ljus linjärt. Ett gammavärde på 2,2 anses vara perceptuellt uniformt och fördelar fler bitar till mörka områden, som tenderar att behöva 9

2 - Färgteori dem bäst. (Blatner och Fraser, 2004) Ett gammavärde på 1,8 prioriterar istället mellantonerna (Johansson, Lundberg och Ryberg). 2.7.3 Färgrymder the fundamental basis of all color reproduction is the three-channel design of the human retina. (Fraser et al., 2005, s16) Eller fritt översatt: grunden för all färgreproduktion är trekanalskonstruktionen hos människans näthinna. Väldigt många färgsystem använder därför just tre koordinater för att beskriva färg (till exempel CIEXYZ, CIELAB, RGB, HSV). De tre axlar som koordinaterna kan placeras utmed utgör då en färgrymd. 2.7.4 Färgomfång En färgrymds volym är samma som dess färgomfång (color gamut). Det är inom detta område som de reproducerbara färgerna ligger. Det är viktigt att påpeka att det inte är färgomfånget som avgör antalet färger som kan beskrivas, utan att det är bitdjupet som sätter den gränsen (Fraser et al., 2005). I en större färgrymd ligger följaktligen färgerna längre ifrån varandra än i en mindre färgrymd, förutsatt att bitdjupet är detsamma. Undantaget är neutrala toner (svartvitt) i RGB-färgrymder vilka är oberoende av färgrymden (under arbetets gång har inte en enda RGB-färgrymd påträffats som inte uppfyller detta) och i en stor färgrymd beskrivs alltså neutrala toner lika noggrant som i en mindre färgrymd i samma bitdjup. 2.7.5 Enhetsberoende färgrymder Enheter som skärmar, skannrar, digitalkameror, skrivare och tryckpressar har enhetsberoende färgrymder. Med det menas att ett visst färgvärde inte ger samma färg på olika enheter, exempelvis ger samma RGB-värde på två olika skärmar olika resultat. Detta gäller även enheter av samma märke och modell. För att komma runt det här problemet kan man skapa profiler för att översätta färgerna till motsvarande färger i enhetsoberoende färgrymder, eller åt andra hållet för utenheter (se avsnitt tre). 2.7.6 Enhetsoberoende färgrymder De enhetsoberoende färgmodellerna skapade av CIE (Commission Internationale de l Eclairage, eller internationella belysningskommissionen) har byggts upp genom att utföra tester på olika individer för att skapa en genomsnittlig standardobservatör, vilken man sedan utgått från. Man märkte att det mänskliga färgseendet kunde beskrivas med tre kurvor tristimulusvärden. Denna modell kallas för CIEXYZ och är grunden för de andra CIE-modellerna. Den vanligaste modellen när det gäller färghantering inom grafiska branschen (tryck) är däremot CIELAB. Med CIELAB har man utgått från CIEXYZ och försökt skapa en mer perceptuellt uniform färgrymd. Med detta menas att en förflyttning i färgrymden medför en lika stor förändring av den uppfattade färgen, oavsett var i färgrymden förflyttningen sker. Skillnader i gult ska dock vara något överdrivna och skillnader i blått något underskattade. (Fraser et al., 2005) De tre komponenterna i CIELAB är L*, a* och b*. L* är ljusheten, a* är en röd grön axel och b* är en gul blå axel. Färgskillnad kan uttryckas i ΔE (delta-e). En ΔE är den minsta färgskillnad som det mänskliga ögat kan upptäcka (Johansson, Lundberg och Ryberg, 2001). Den generella formeln för att beräkna ΔE finns nedan. (Berns, 2001) 10

2 - Färgteori ΔE = ((ΔL*) 2 +(Δa*) 2 +(Δb*) 2 ) 1/2 Fram till version 5.5 av programmet Photoshop användes skärmens RGB som arbetsrymd (www.eci.org). Detta var ingen vidare bra lösning eftersom alla skärmar är olika. För att veta vad man menar med RGB-värdena i en bild använder Photoshop (och andra färgmedvetna program) nu istället RGB-färgrymder som är fördefinierade i CIELAB, gråbalanserade (lika andel R, G och B ger alltid en neutral färg) och perceptuellt uniforma. (Fraser et al., 2005) Några av de vanligaste listas här nedan, men det finns många mer eller mindre officiella RGB-färgrymder, som exempelvis BruceRGB (Blatner och Bruce, 2004) och Beta RGB (www.brucelindbloom.com). Den färgrymd som är inställd som standard i Photoshop kallas för arbetsrymd. Uppgifterna nedan angående storleken (ΔE 3 ) och gammavärdet hos färgrymderna har hämtats från www.brucelindbloom.com. Apple RGB Storlek: 798 403 ΔE 3 Gamma: 1,8 Baserad på en gammal 13-tumsskärm från Apple. Var standardarbetsrymd i Photoshop version 2 till 4. På grund av sin ringa storlek klipper färgrymden många tryckbara färger och den rekommenderas inte till grafisk produktion. (Blatner och Fraser, 2004) srgb (standard RGB) Storlek: 832 870 ΔE 3 Gamma: ca 2,2 Den här standarden är framtagen av Microsoft och Hewlett-Packard och utgår från det färgomfång en genomsnittlig PC-skärm har. Det är standardfärgrymden för bilder på webben och webbilder bör alltså konverteras till srgb innan de läggs ut. (Blatner och Fraser, 2004). Är en bild behandlad för att se bra ut i Adobe RGB kommer färgerna att se urblekta ut i webbläsaren, eftersom srgb är en mindre färgrymd än Adobe RGB. srgb klipper liksom Apple RGB många tryckbara färger (Blatner och Fraser, 2004). Blatner och Fraser, 2004 och Johansson, Lundberg och Ryberg, 2001 skriver att Apple RGB har ett större färgomfång än srgb. För att försöka få klarhet i detta gjordes en jämförelse av de båda färgrymderna mot CMYK-rymden ISO Coated (bild 2.4, det vita är tryckbarhetsvarningen) och avslöjade att Apple RGB täcker in lite mer av CMYK-färgerna, även om Apple RGB är mindre till storleken. Detta skulle kunna vara anledningen till påståendet. Slutsatsen kan även dras att det inte bara är färgrymdens omfång som är viktigt, utan även dess form. 11

2 - Färgteori Bild 2.4 Granger-regnbåge med Apple RGB (vänster) och srgb mot ISO Coated ColorMatch RGB Storlek: 836 975 ΔE 3 Gamma: 1,8 Bygger på Radius PressView-skärmar som inte tillverkas längre. Färgrymden är dock inte mycket större än srgb och klipper även den många tryckbara färger. (Blatner och Fraser, 2004) Adobe RGB 1998 (SMPTE-204M) Storlek: 1 208 631 ΔE 3 Gamma: 2,2 Till skillnad från de tidigare tre är den här färgrymden inte baserad på vad en viss skärm kan visa. Istället är det här en kompromiss där man försöker få med så mycket av CMYK-rymden som möjligt utan att slösa bort bitar på färger som inte kan reproduceras. Något som nästan aldrig nämns i den litteratur som lästs till det här examensarbetet, är att en genomsnittlig skärm (och bättre ändå) inte kan visa alla färger som kan beskrivas i färgrymden. Arbetar man med mättade färger och inte tar hänsyn till att dessa färger inte kan visas på skärm, kan man få sig en överraskning när produkten trycks. Det verkar som att det i skrivande stund (2005) endast finns ett fåtal skärmar som kan visa hela Adobe RGB. De som har kunnat hittas är CG220 (LCD) från Eizo, vilken kostar ca 40 000 kr exklusive moms och Spectraview 2180 (LCD) från NEC, vilken kostar ca 50 000 kr exklusive moms. Mitsubishi planerar att, i december 2005, släppa en 22-tums CRT-skärm (Mitsubishi Diamondtron RDF225WG) som ska kunna visa 97,6% av färgomfånget hos Adobe RGB. ecirgb 1.0 Storlek: 1 331 362 ΔE 3 Gamma: 1,8 European Color Initiative (ECI) skapade 1998 en färgrymd som enligt föreningens hemsida (www.eci.org) skulle ha ett färgomfång som täcker in alla tryckbara färger, men inte mer, samt vara gråbalanserad och perceptuellt uniform. Färgrymden har samma för- och nackdelar som Adobe RGB, men i större utsträckning eftersom den är lite större. 12

2 - Färgteori ProPhoto RGB (rgbmaster) Storlek: 2 879 568 ΔE 3 Gamma: 1,8 Det här är en väldigt stor färgrymd som beskriver många färger som inte är tryckbara, samt inte kan visas på skärm och är därför avancerad att använda som arbetsrymd. Färgrymden kan hellre användas för att mellanlagra data från råformat från kamera eller skanner, eftersom den är så pass stor att inte mycket data förloras. Användbart när man exempelvis vill behålla alla färger från dia. På grund av sin storlek är 16 bitar per kanal att rekommendera. (Blatner och Fraser, 2004) CIELAB innehåller per definition alla färger som det mänskliga ögat kan uppfatta (och lite till), den är gråbalanserad och i stort sett perceptuellt uniform. Varför inte bara använda den direkt? Det finns två huvudanledningar till detta. Den ena är just den att CIELAB är en väldigt stor färgrymd, vilket ger problem om man bara använder åtta bitar per kanal eftersom avstånden mellan färgerna lätt blir för stora. Den andra är att det inte är en särskilt intuitiv färgrymd att arbeta i, bland annat eftersom den bygger på ljushet, röd grönhet och gul blåhet. (Blatner och Fraser, 2004) 2.7.7 Fyra konverteringssätt För att konvertera mellan olika färgrymder finns det fyra olika metoder. De lämpar sig olika bra beroende på vad man prioriterar. Att döma av hur de fungerar, är de olika konverteringssätten framtagna med förutsättningen att man konverterar från en större till en mindre färgrymd. En konvertering till en större färgrymd gör endast så att färre bitar används för att försöka beskriva samma färger, vilket bör undvikas. Perceptuell Det här är det konverteringssätt som generellt rekommenderas för fotografier. Det inbördes förhållandet mellan färgerna bevaras, men det kompromissas då med färgernas exakthet. Färgerna ändras eftersom de färger som ligger i (den större) källrymden komprimeras in i (den mindre) målrymden. Ska vara ett bra val när de viktiga färgerna ligger utanför färgomfånget hos målrymden. Det finns mjukvara för skapandet av CMYK-profiler som tillåter att man väljer hur mycket mättnad eller ljushet som ska offras vid perceptuell konvertering. (Fraser et al., 2005) Mättnad Är det mättade färger som eftersträvas medan det inte är så viktigt att färgerna är så exakta, är det här rätt val. Färger med maximal färgmättnad i källrymden konverteras till maximalt mättade färger i målrymden. Rekommenderas exempelvis för diagram och annan liknande grafik samt när skillnader i färgmättnaden är viktigare än färgen i sig. (Fraser et al., 2005) Mättnadskonvertering rekommenderas även till objektgrafik (Johansson, Lundberg och Ryberg, 2001). Relativ kolorimetrisk Med det här konverteringssättet ändras inte färgerna som ligger inom den nya färgrymdens färgomfång, medan de färger som ligger utanför flyttas in till närmast reproducerbara färg. Lämpar sig bättre för fotografier än perceptuell konvertering när de viktiga färgerna ligger inom målrymdens färgomfång, eftersom fler av de ursprungliga färgerna då bevaras. Rendering till skärm sker alltid relativt kolorimetriskt (Blatner och Fraser, 2004). Konverteringssättet utnyttjar 13

2 - Färgteori ögats anpassning till vitt (kromatisk anpassning) och källans vitpunkt simuleras inte utan reproduceras som målets vitpunkt. (Fraser et al., 2005) Absolut kolorimetrisk Liknar relativ kolorimetrisk konvertering och är framtaget främst för förprovtryck där en utenhet ska simuleras. Skillnaden mot relativ konvertering är att vitpunkten hos målrymden simuleras. (Fraser et al., 2005) För att ytterligare komplicera saker ytterligare har Photoshop två funktioner som kan slås av eller på vid konvertering. Funktionerna är svartpunktskompensering och gitter. Svartpunktskompenseringen ser till att källrymdens svartpunkt sätts till målrymdens för att på så sätt ta tillvara hela det dynamiska omfånget (lägsta till högsta densitet som kan registreras). Blatner och Fraser (2004) rekommenderar att alltid använda svartpunktkompensation. Utan att gå i på detaljer fungerar gitter på så sätt att det lägger till lite brus i bilden för att minska bandningseffekter. (Blatner och Fraser 2004) I Photoshop kan man välja att tilldela profil eller konvertera till profil. Väljer man konvertera till profil ändras färgvärdena för att få bilden så lik som möjligt efter det konverteringssätt som valts. Väljer man tilldela profil ändras inte färgvärdena, utan de sätts bara in i den nya färgrymden. (Blatner och Fraser, 2004) 14

3 - Färghanteringsteori 3 Färghanteringsteori I det här avsnittet förklaras principen för hur färghantering fungerar. Som det står i den inledande delen av den här rapporten vet man idag vid produktionens början inte alltid var slutprodukten ska tryckas någonstans. Kanske ska den tryckas på flera olika ställen med olika tryckmetoder och även kunna visas på skärm eller annat medium. En bild kan också levereras från olika digitalkameror och olika skannrar, vilket gör att samma värden inte nödvändigtvis betyder samma sak. Dessa förutsättningar gör att man måste ha ett flexibelt system för färghantering. Lösningen är att skapa en profil för varje enhet. Denna profil innehåller då information som matematiskt och enhetsoberoende beskriver hur en enhet reproducerar färg. Beskrivningen är enhetsoberoende genom att man använder sig av en enhetsoberoende kopplingsrymd (PCS, Profile Connection Space ibland även kallad RCS, Reference Color Space), CIELAB eller CIEXYZ, för att mellanlagra informationen (Johansson, Lundberg och Ryberg, 2001). På så sätt kan in- och utenheter kopplas ihop. Den uppmärksamme märker även att man på det här sättet slipper ha en profil för varje möjlig konvertering, utan att det räcker med en per enhet. Har två profiler olika kopplingsrymd sker en extra konvertering mellan de två kopplingsrymderna. Alternativet är at använda sig av ett slutet system (closed loop), vilket fungerar bra om man har kontroll över både bildreproduktionen och trycket, det vill säga när produktionen sker in house. Man kan då justera skannern så att den producerar ett bra resultat för den tryckpress som man vet ska användas. Det här tillvägagångssättet kräver mer kunskap och erfarenhet. (Adams och Weisberg, 1998) Eftersom erfarenhet och kunskap är viktigt dras slutsatsen att slutna system är beroende av de personer som är vana vid systemet och att det kan bli svårt att snabbt hitta ersättare om så skulle vara nödvändigt. 3.1 ICC ICC grundades 1993 av bland andra Adobe, Agfa, Apple, Kodak och Sun med syftet att standardisera utvecklingen av en öppen färghanteringsarkitektur. Resultatet blev specifikationen för ICC-profilen och det är idag den dominerande standarden för färghantering. Enligt Green (1999) består ICC-arkitekturen av fyra delar: Ramverk Operativsystemets ramverk vilket gör det möjligt för applikationer att komma åt profiler och färgmotor. Hos Mac OS heter detta ColorSync och hos Windows ICM. CMM (Color Management Module) CMM eller färgmotorn har hand om konverteringarna som kopplar ihop profilerna. Det kan även finnas färgmotorer från tredjepart, exempelvis Adobes ACE (Adobe Color Engine). 15

3 - Färghanteringsteori ICC-profiler Profilerna ger information om enheterna till färgmotorn. Det kan även röra sig om virtuella enheter. Applikation Applikationen anropar färgmotorn för att utföra beräkningar. 3.1.1 Profiler Profiler kan vara uppbyggda på två olika sätt. De kan vara antingen matris- eller tabellbaserade (Green, 1999). Matris-profiler Dessa är begränsade till tre kanaler och kan därför inte användas till skrivare (förutom RGBskrivare såklart) eller tryckpressar eftersom dessa använder fyra kanaler eller fler. Profilen använder en 3x3-matris för att multiplicera de tre in-kanalerna för att konvertera värdena till CIEXYZ. Matris-profiler använder alltid CIEXYZ som kopplingsrymd. (Fraser et al., 2005) Tabell-profiler Den här typen av profiler använder sig av en LookUp Table (LUT) där ut-värde för respektive in-värde finns lagrat. Finns inget ut-värde för det specifika in-värdet måste ett värde interpoleras fram. Antalet lagrade värden i LUT beror på tillverkare. (Green, 1999) Tabell-profiler använder alltid CIELAB som kopplingsrymd (Fraser et al., 2005). 3.2 KALIBRERING OCH PROFILERING Med kalibrering menas oftast både kalibrering och karaktärisering (kallas även profilering). Med kalibrering menas att en enhet ställs in så att den alltid producerar samma resultat för ett givet RGB- eller CMYK-värde, medan det med profilering menas registrering av hur en enhet reproducerar färg och sedan lagrar detta i en profil för att kunna anpassa ut-värdet. Kalibrering ändrar en enhets beteende, medan profilering registrerar det. (Fraser et al., 2005) Ibland följer det med en profil när man köper en produkt. Det rör sig då om så kallade standardprofiler, även kända som allmänna eller generiska profiler. Dessa är då generellt anpassade för en produkt, exempelvis en bläckstråleskrivare av viss modell, men tar inte hänsyn till individuella avvikelser. Vissa produkter är stabilare än andra och då kan standardprofiler vara användbara, men kan man skapa en individuell profil för produkten bör man göra det (Johansson, Lundberg och Ryberg, 2001). Alla enheter ändrar sitt beteende mer eller mindre med tiden (driver). Detta innebär att de behöver kalibreras och profileras med jämna mellanrum. Hur stora mellanrum som är lämpliga beror på enheten. Skannrar är exempelvis väldigt stabila, medan CRT-skärmar generellt förändras ganska mycket med tiden. 16

3 - Färghanteringsteori 3.2.1 Mätinstrument När det handlar om att mäta färg finns det två vanliga mätinstrument som används. Kolorimeter Kolorimetrar registrerar XYZ-tristimulusvärden, som sedan kan användas för att få fram värden för vilket CIE-system som helst. De är färgblinda och måste använda sig av olika färgfilter för att få fram värdena. Kolorimetrar kan inte förutsäga metameri, utan kan bara säga om två prover matchar under en viss belysning, exempelvis D50 och D65. (Fraser et al., 2005) Spektrofotometer Det här instrumentet mäter reflektansen, eller transmittansen, på flera ställen i det synliga spektrat. Avstånden mellan mätningarna varierar och spektrofotometrarna med kortare avstånd kostar mer. Inom grafisk produktion används oftast spektrofotometrar med 10 eller 20 nm avstånd. Mätvärdena kan sedan användas för att skapa värden för vilket CIE-system som helst. De spektrala data som samlas in gör att man kan förutsäga metameri. En spektrofotometer kan även användas som kolorimeter. (Fraser et al., 2005) 3.2.2 Profilering av enheter Skannrar För att profilera en skanner skannas en referensbild som sedan den särskilda mjukvaran utgår från när den bygger profilen. Eftersom dia och påsiktskopior är så pass olika används en testbild av positiv film för den ena och en påsiktsbild för den andra. De vanligaste referensbilderna för skannrar hör till IT8-standarden, där IT8/7.1 är dia och IT8/7.2 är påsikt (Fraser et al., 2005). Olika tillverkare har sina egna IT8/7.1 eftersom det finns små variationer i färgerna mellan olika filmer. Vissa anser att man bör skapa en profil för varje typ av film, medan andra anser att profilerna är tillräckligt lika för att det ska räcka med en för alla (Fraser et al., 2005). Inga profiler skapas dock för negativ film eftersom den orangea masken i filmen varierar med exponeringen (Fraser et al., 2005). Skannrar, oavsett konstruktion, är som sagt stabila över tiden och den främsta anledningen till att de driver med tiden är att färgfiltren bleknar (Green, 1999). Kameror Profileringen av kameror bygger på samma princip som för skannrar. En referensbild (exempelvis 24-rutiga Macbeth ColorChecker [Fraser et al., 2005]) fotograferas för att sedan behandlas av speciell programvara. Med kameror finns det dock ett problem. För att kunna profilera en enhet måste man som sagt kalibrera den så att den ger samma resultat för givna värden. En kamera, till skillnad från skannrar där belysningen är konstant, måste anpassas till de rådande förhållandena och kommer därför att ge olika resultat för samma motiv beroende på ljusförhållanden och exponering (Fraser et al., 2005). Kameraprofiler kan följaktligen inte användas på ett smidigt sätt för att få lika korrekta resultat som med skannrar. Skärmar Vid profilering av skärmar ett placeras mätinstrument (kolorimeter eller spektrofotometer) mot skärmen. Instrumentet hjälper även till att kalibrera skärmen genom att försörja användaren med 17

3 - Färghanteringsteori mätvärden, så att denne manuellt kan ställa in skärmen. Vissa exklusivare system kommunicerar dock direkt med datorn och kan kalibrera sig själva. För de flesta skärmar är det grafikkortet som kalibreras (mjukvarukalibrering), vilket gör att endast 256 nivåer per kanal finns att tillgå och resultatet blir att antalet tillgängliga nivåer efter kalibrering sjunker (www.eizo.org). Byts grafikkortet ut måste följaktligen processen upprepas, även om skärmen är densamma (Fraser et al., 2005). För mer avancerade skärmar är det istället skärmen som kalibreras (hårdvarukalibrering), vilket gör att data från grafikkortet inte behöver förändras (www.eizo.org). Skärmkalibrering innefattar alltså inte alltid endast skärmen. För mer information om skärmar se avsnitt 3.4.1. Det finns ett sätt att kalibrera och profilera en skärm genom att istället använda ögat som mätinstrument. Det kallas för visuell kalibrering, vilket inte är exakt som kalibrering med kolorimeter eller spektrofotometer och rekommenderas inte för grafisk produktion. Anledningen till detta är, vilket nämndes i avsnitt 2.2, att våra ögon är bra på att anpassa sig till olika förhållanden. Detta gör att betraktningsmiljön är viktigare än vid annan kalibrering, vilket innebär ju mörkare desto bättre. Visuell kalibrering är skapad med hänsyn till CRT-skärmar, vilket gör att resultaten av visuell kalibrering på en LCD-skärm inte borde vara tillfredställande, med tanke på att metoden inte riktigt är att rekommendera för ens CRT-skärmar. Visuell kalibrering är inbyggt i Mac OS, men kan även göras med Adobe Gamma som följer med Photoshop. (Fraser et al., 2005) Skrivare och tryckpressar Principen vid profilering av utenheter är att först kalibrera enheten och sedan skriva eller trycka ut en digital referensbild för att sedan mäta resultatet och skapa en profil. En vanlig referensbild är IT8/7.3, men de flesta profileringsprogram erbjuder även egna. När det gäller tryckpressar är det viktigt att förstå att tryckprocessen inte är helt stabil utan varierar. Det är alltså inte möjligt att skapa en helt rättvisande profil. Olika papperskvaliteter ger olika tryckresultat (vilket även påverkar färgomfånget), vilket innebär att en profil egentligen borde skapas för varje papperssort. Att skapa och underhålla så många profiler är inte rimligt och vanligtvis brukar man ha en profil för bestruket papper, en obestruket för papper och, när det är aktuellt, en för tidningspapper. (Fraser et al., 2005) 3.3 FÖRPROVTRYCK Ett provtryck (press proof) är när man trycker ett par exemplar av trycksaken i fråga i en riktig tryckpress (Johansson, Lundberg och Ryberg, 2001). Detta görs när det är mycket viktigt att allt blir rätt, annars nöjer man sig med ett förprovtryck (Fraser et al., 2005). Eftersom en ICC-profil innehåller information om hur en tryckpress reproducerar färg kan olika tryckpressar simuleras på en stabil skrivare med tillräckligt stort färgomfång. Detta kallas då för förprovtryck. Har man en skrivare med för litet färgomfång kan man inte reproducera hela tryckpressens färgomfång vilket gör att förprovtrycket inte alls blir lika användbart i alla fall, eller i värsta fall helt missledande. Ett förprovtryck matchar aldrig det slutliga resultatet till 100%, bland annat eftersom helt olika tekniker och tryckfärger används. Bläckstråleskrivare simulerar heller inte tryckets rasterpunkter, vilket gör att rasterfenomen (som moiré) inte kan upptäckas. (Johansson, Lundberg och Ryberg, 2001) 18