Att referera i Ordet referera kommer av latinets referare, återge, och innebär att man i förkortad form återger något läst, hört eller upplevt, t.ex. en artikel, en debatt eller en tennismatch. Här skall vi endast behandla tekniken att referera läst text. För referat av muntliga framställningar används i stort sett samma teknik. Förmågan att göra referat är av stort praktiskt värde. I studier på alla nivåer, liksom i yrkeslivet, ställs man ofta inför situationer, där kunskaper i referatteknik är önskvärda. Vid högre studier kan det ofta vara nödvändigt att göra skriftliga sammandrag av kursavsnitt eller av hela verk. För att tillfredsställande kunna klara mer avancerade typer av skriftlig framställning som utredning och sammanställning är det en nödvändig förutsättning att denna teknik behärskas. Du lär dig att läsa en text mer uppmärksamt och kan därigenom lättare urskilja det som är centralt i texten, dess bärande element och röda tråd. Du lär dig att skilja mellan objektiva fakta och subjektiva värderingar. Du får en allsidig träning i skriftlig framställning, i att skriva exakt och koncentrerat, sakligt och självständigt samt i att disponera en framställning. Referatet återfinner vi framför allt i dagstidningarnas politiska och allmänkulturella översikter och debatter. Det huvudsakliga syftet med ett referat är att den som inte haft tid eller möjlighet att läsa en text kan läsa referatets korta sammandrag av denna text och få en relativt klar och riktig uppfattning av dess innehåll. Härigenom uppnår man alltså en inte obetydlig tidsbesparing. Den som refererar kallas referent. Några krav som kan ställas på ett referat: Det skall vara betydligt kortare än den ursprungliga texten, men inte så kort att framställningen blir svårtillgänglig. Det skall endast innehålla väsentligheter Tankegångarna i den ursprungliga texten skall tydligt framgå. Det skall helst ge en korrekt och fullständig bild av den ursprungliga textens tankeuppbyggnad och plan. Ett undantag från detta är sådana fall då det gäller att ge ett mycket starkt förkortat referat. Då kan man göra avsteg från grundtextens plan. Det får inte tappas bort viktiga fakta och sammanhang. Det får inte innehålla referatförfattarens egna värderingar, tankar eller åsikter. Det kan gärna innehålla något välvalt citat. Det bör innehålla s.k. referatmarkeringar för att påminna läsaren om att det är författarens åsikt som återges och inte referentens. Språket i referatet skall vara referatförfattarens eget. Textens speciella uttryck skall inte ordagrant övertas. Språket skall vara korrekt och vårdat samt anpassat till mottagarens nivå. Även om språket i förlagan innebär stilexperiment och djärva språkliga formuleringar, bör språket i referatet vara normalprosans. Referatet måste innehålla källuppgifter, dvs. vem som har författat den ursprungliga texten, var den finns publicerad och när den blev till. Ange detta i början av ditt referat. 1
Arbetsgång Skumläs texten du skall referera. Försök få en överblick. Läs sedan igenom den igen - nu med pennan i hand. Stryk under nyckelord, men var sparsam. Skriv marginalrubriker. Slå upp ord vilkas betydelse du är osäker om. Utarbeta nu en första plan med hjälp av nyckelord och marginalrubriker. Planen kan gärna få innehålla många punkter. Numrera dem! Granska din första plan. Slå ihop vissa punkter, stryk mindre väsentliga. Utarbeta en andra plan. Utarbeta texten till ditt referat. Varje punkt kan utgöra ett stycke. För att inte påverkas av originalets, grundtextens, språk bör du inte ha originaltexten framför dig, när du utarbetat texten. Förlita dig på din första och andra plan. En text vars första del vi behandlat enligt punkterna ovan kan se ut så här. Du bör själv fortsätta och bearbeta den enligt samma regler. 2
EXEMPEL 3
En detalj i hel skala av en spalt i Gutenbergs bibel. Man kan här lägga märke till åtskilliga förkortningstecken. Texten som refereras är på ca 500 ord. Ett referat på ungefär en femtedel av originalets omfång kan få detta utseende: Johann Gutenberg uppfann boktryckarkonsten år 1440. Han hade de handskrivna böckerna som mönster, vilket ledde till att han följde samma estetiska regler som gällde för dessa texten skulle vara så jämn som möjligt. Gutenbergs yppersta verk blev den s.k. 42-radiga bibeln år 1456, som både tekniskt och estetiskt anses vara fulländad. Det vackra helhetsintrycket av texten åstadkoms främst genom att Gutenberg förutom de lösa bokstavstyperna även använde förkortningstyper och typer av flera sammangjutna bokstäver, varigenom han kunde få raderna jämna och bokstavsförbindelserna harmoniska. Gutenberg dog berömd men fattig är 1468. Boktryckarkonsten var då redan spridd till flera länder. I detta referat har vi endast tagit med det viktigaste. En del detaljer, som en eventuell holländsk föregångsman, en närmare redogörelse för de handskrivna böckernas estetiska betydelse för Gutenberg, den 42-radiga bibelns upplagestorlek samt ligaturernas och abbreviaturernas utseende och användning, har vi utelämnat. 4
Källangivelsen kan ske på flera olika sätt. Lämpligt är att låta den stå i början av referatet, smidigt inarbetad i texten. Något som absolut bör undvikas är att presentera källan i referatets rubrik. En källanvisning till texten ovan skulle kunna se ut så här: I sin artikel Konsten att trycka böcker som återfinns i Den svenska historien del 3, utgiven år 1966, skriver Bengt Bengtsson om boktryckarkonstens fader Johann Gutenberg. Referatmarkering Läsaren bör hela tiden ha klart för sig att det är ett referat han har framför sig och att de åsikter och synpunkter som förs fram inte referatförfattarens egna. Därför är det lämpligt om du då och då markerar detta genom att i texten skjuta in s.k. referatmarkeringar. Var försiktig vid ordvalet så att inte någon värdering smyger sig in. De verb du använder bör vara så neutrala som möjligt. Några förslag: B. (Bengtsson) säger inledningsvis att... B. skriver att... B. skriver vidare att... B. påpekar att... B. konstaterar att... B. framhålier att... B. jämför... B. ställer... mot... B. uppmärksammar... B. säger att... B. säger också att... B, nämner vidare att.., B. skriver dessutom att... B. behandlar även... B. beskriver hur.., B. redovisar hur... B. avslutar med att... B. skriver avslutningsvis att... För flera synonymer se en synonymordbok! I stället för ett anföringsverb kan man använda uttryck som: "Enligt Bengtsson.... Referatmarkeringarna kan varieras något genom att man dels använder namnet på författaren och dels uttryck som "författaren" eller artikelförfattaren". Står en artikel införd i en tidning utan författarnamn, utgår man från att tidningen skrivit artikeln. Som referatmarkering använder man då tidningens namn, t.ex. "Expressen behandlar på ledarplats frågan om... och Aftonbladet hävdar.. Objektivitet En absolut objektivitet måste iakttas då du refererar. Oavsett om du gillar eller ogillar de åsikter som förs fram i grundtexten, skall dessa presenteras på ett opartiskt sätt. Hur riktiga och väl genomtänkta dina egna åsikter än är, måste de hållas utanför det direkta referatet. Du skall naturligtvis inte heller bryta mot detta krav genom att endast referera en del av texten och utelämna stora och viktiga partier. 5
Språklig form Du skall referera sak och inte ord. Det är därför viktigt att referatet är skrivet med egna ord och inte med originaltextens. Det får inte heller bestå av ett hopklipp av diverse meningar från grundtexten. Detta ställer stora krav på det språkliga arbetet, då det är lätt att falla in i och efterbilda förlagans ordval och formuleringar. Denna svårighet undviks lättast om du skriver din Plan I och Plan II på ett särskilt papper, från vilket du sedan skriver referatet utan att snegla på förlagan. En av anledningarna till kravet på att referatet bör ha en självständig språkdräkt är det faktum att referatet är ett stycke sakprosa. Sakprosa skall sträva efter att vara klar i formen. Originaltexternas ordval och stil passar av denna anledning ofta inte alls in i ett referat. Språket i referatet bör också vara avpassat efter mottagarens nivå. Det bör inte tigga på för hög abstraktionsnivå, utan det bästa resultatet nås om referatet är skrivet på ledig men korrekt och vårdad normalprosa. Ofta kan det bli nödvändigt att ändra tempus, t.ex. till imperfekt och att ändra pronomen, t.ex. till tredje person, om texten har pronomen i första och andra person. Källangivelse I ett referat måste klart anges vem som har författat texten som refereras, var den står att läsa, dess exakta rubrik eller titel samt när den utkom. Källangivelsen, som också kallas referatannonsering, är ett rättvisekrav både mot den ursprunglige författaren, vars text refereras och som ju svarar för dess innehåll och synpunkter, och mot läsaren som härigenom bereds möjlighet att själv kunna kontrollera att det som står i referatet stämmer med förlagan. Datum är därför viktiga upplysningar, speciellt för tidningar och tidskrifter. Det bör också anges för böcker, då det kan vara frågan om flera olika upplagor, som eventuellt kan vara omarbetade. Referatmarkeringar är speciellt viktiga i skriftliga arbeten av utredande och sammanställande art, där författarens åsikter klart måste hållas isär från de olika källornas. Citering I vissa fall kan det vara nödvändigt eller önskvärt att ordagrant citera ett mindre parti av texten, därför att detta citat uttrycker något i en så pass exakt eller utsökt form, att ett referat absolut inte skulle göra det rättvisa. Ofta rör det sig om en replik av någon person i grundtexten eller om en särskilt snärtig ordvändning. Citat bör användas med yttersta sparsamhet och reserveras för verkligt slående och slagkraftiga uttryck. Citationstecken Allt som citeras från en text måste sättas inom citationstecken,..., och vara helt överensstämmande med förlagans text. Du får således inte ändra på stavning, interpunktion, ordföljd eller meningsbyggnad. Det innebär att även om det skulle finnas några felaktigheter i det parti som du vill referera, måste du skriva som det verkligen står. För att markera att det inte är du som har felat, kan du efter det mindre korrekta uttrycket inom parentes skriva (sic!). Denna beteckning är ett latinskt uttryck som betyder så. Man menar med uttrycker: "Så står det faktiskt! Enligt den franske kritikern N.N. är "August Strindgrens (sic!) roman Hemsöborna en av världslitteraturens främsta naturskildringar". Citationstecken sätts ju också kring ord och uttryck som används med viss reservation. Läsaren av ett referat kan lätt bli förvirrad och inte veta om citationstecknen står kring uttryck 6
som hör till förlagan eller hänför sig till referatförfattarens eget språkbruk. Var därför sparsam med användandet av citationstecken kring ord och uttryck som du använder med vissa förbehåll. För undvikande av missförstånd gör du oftast bäst i att ersätta sådana ord och uttryck med andra, som inte kräver citationstecken. Uteslutning Om du i ett längre citat väljer att utelämna ett parti, måste detta speciellt markeras. Om du utelämnar några ord i en mening markeras detta med tre med tre punkter..., ibland mellan snedstreck / / och om du utelämnar en eller flera meningar markerar du detta med tre tankestreck ---, ibland innanför raka hakparenteser [---]. Ord eller meningar som du själv skjuter in i citatet skall sättas inom parentes ( ). När du skriver ett referat bör du hela tiden vara medveten om att läsaren inte har tillgång till originaltexten utan att han är helt beroende av din version. Sammanfattning av referatteknik Arbetsgången bör innefatta snabb genomläsning (översiktsläsning) grundlig genomläsning (intensivläsning), understrykningar, marginalrubriker utarbetande av Plan I (plan över förlagans framställning) sovring av stoftet med uteslutande av allt oväsentligt plan för det egna referatet (=Plan II) utarbetande av den egna referattexten efterkontroll av referatet (stavning, meningsbyggnad, citat etc.). i N.B. Denna text om att skriva referat är hämtad från en källa som vi inte har lyckats identifiera. Vi har utgått från en kopia där källangivelse saknades. De enda ingrepp vi har gjort är att vi har tagit bort ett par hänvisningar till andra sidor i samma verk. /HH, SN 7