Hur man bygger om en gammal växelcykel till single speed, och varför. Mitt single speed-bygge Det är lätt att börja "förlora sig" i prylar, det vet vi alla. Detta kanske gäller i speciellt hög grad som cyklist; det är en materialsport vi håller på med och svårt att komma ifrån. Ibland kan man nästan känna en längtan efter att förenkla saker och ting igen och försöka hitta tillbaka till den ursprungliga glädjen med cykling, sådan den var när man började. Andra skäl för att skapa en enklare cykel kan vara höga kostnader, idag kostar en styrstam nästan lika mycket som en cykel gjorde för femton år sedan. Ytterligare skäl är att det är väldigt mycket som ska skötas på en cykel för att den ska fungera klanderfritt, särskilt när vädret börjar bli sämre. Det finns sålunda en mängd anledningar till varför man vill återskapa cykeln som ett billigt, enkelt redskap att transportera sig med. En av de största inspirationskällorna för mig är känslan av att ha skapat något med egna händer. Det innebär en stor tillfredsställelse att bygga ett eget fordon som blir individuell i uttrycket. Är vädret dåligt några dagar och man är ledig så finns det ingen ursäkt för att inte börja pyssla lite själv. En ensam klinga från Novatec färdig att monteras på en Shimanobody. I början av hösten bestämde jag mig sålunda för att av gamla cykeldelar och bygga en enkel - men ändå lätt och snabb - cykel för landsväg med en enda utväxling, en så kallad "single speed". Detalj av den gamla cykel som jag tog bort all onödig utrustning på. Jag behöll dock den dubbelverkande Weinnmann-frambromsen. Man kan naturligtvis lägga ner kraft och tid på finishen på singlespeed-bygget men jag väljer att inte göra det då jag tycker det är bra att ha en cykel man kan parkera utanför ICA utan att vara orolig för att den ska vara borta när man kommer ut med morgonfilen under armen.. Att hitta pärlor bland gammalt skrot Huruvida cykeln blir gratis eller inte beror naturligtvis på vad man har för gammalt skrot i garaget eller verkstaden. I min cykelverkstad har jag många gamla ramar som kasserats för länge sedan. Häromdagen hittade jag en ram som hade just vad jag behövde: Horisontella dropouts. Om man vill bygga sig en singlespeed är horisontella dropouts en förutsättning om man inte vill spendera flera hundra kronor på en speciell kedjespännare för single speed. Jag återkommer till varför nedan. Här är ramen med axelutgången eller "dropouten" horisontellt med marken (på bilden lutar cykeln något nedåt).
anledningen till att horisontella dropouts är bra är att man då kan justera kedjespänningen genom att dra hjulet bakåt. Det måste man kunna göra eftersom kedjan förr eller senare blir sliten och börjar slacka. På en cykel med utanpåliggande växlar justeras kedjespänningen automatiskt med den fjädrande växelarmen, men det finns ju ingen sådan på en enväxlad cykel (titta på en cykel utan växlar så förstår ni vad jag menar, det finns en möjlighet att spänna kedjan genom att dra axeln bakåt). Horisontella dropouts med öppning framåt på min ram som jag hittade i verkstan. Campagnolo tillverkade sådan dropouts en gång i tiden men jag vet inte om just detta är Campagnolos. Dagens växelcyklar har inte sådana, de har vertikala dropouts och går inte att använda till singlespeedbygge om man inte använder en extra kedjespännare som man antingen tillverkar själv av en gammal bakväxel eller köper en Surly Singulator, exempelvis. baknavet, den viktigaste komponenten i bygget Då börjar vi bygget. Jag tar ett gammalt landsvägshjul som jag inte längre använder. Så tar jag bort den gamla 8-delade kassetten. för att få bort kassetten använder jag en avdragare, en skiftnyckel och en kedjepiska som mothåll. Här håller jag avdragaren till Shimanokassetten. Det är samma standard som för nästan 20 år sedan då jag köpte avdragaren. Har man ett Campagnolohjul så är det samma mekprocedur men en annan avdragare.
Så här ser det ut när man tar bort kassetten. Egentligen är det lite otympligt att använda en skiftnyckel Det är svårt att hålla den på plats men det brukar fungera. Kedjepiskan måste man ha eftersom kassetten följer med avdragaren på grund av frihjulet... Nu är låsringen avskruvad och vi kan ta bort kassetten. När kassetten är borta ska jag ersätta den med en enda klinga. I det läget kan det vara frestande att använda sig av en av de klingor man just har tagit bort. Då blir det inte så bra. Kassettklingorna är nämligen tillverkade för att fungera tillsammans med andra klingor. de stöttar kedjan i sidled och ensamma så får inte kedjan det stöd den behöver. Om man använder en ensam sådan klinga är det sålunda mycket lätt att kedjan hoppar/kuggar över. Däremot kan det starkt rekommendera att med de gamla kassettklingorna testa vilken utväxling man ska ha genom att prova de olka klingorna man just har monterat bort. Detta förutsatt att man aktar sig för att ställa sig upp och bryta i en brant backe. Det skan sluta illa med en felaktig klinga! När man är klar över vad som är den optimala kompromissen (en enda utväxling utgör en jättekompromiss mot vad man är van vid) går man och handlar en klinga för en utväxling (se den översta bilden i reportaget, den har högre tänder och är bredare än en kassettklinga). Sådana finns att köpa i välsorterade cykelaffärer och i Shimanoversion benämns de som Shimano DX-klinga för BMX-cyklar.
Ett gammalt standard Faubervevparti. Alla dimensioner är "fel" om man vill byta ut det mot ett nyare/roligare/lättare dito. Vevlagerdimensionerna finns inte på nyare cyklar, dessutom är dimensionerna för pedalerna fel. Jag får nöja mig med att ha det här vevpratiet kvar och de gamla hala plattformspedalerna. Fästet för kedjeskydd som syns på ramen ska jag slipa bort. Då jag har kvar det gamla 46-framdrevet så valde jag en 14-klinga bak. Det låter kanske tungt för många som gillar hög kadens men jag har vanligtvis gärna låg kadens och då jag även har hårda landsvägsdäck (tub fram) så rullar det väldigt lätt ändå. Men det går ju inte att enbart sätta på en ensam klinga på den nakna kassettbodyn, man måste nu bädda in i en massa distanser eftersom bodyn ju är avpassad för att svälja en massa klingor. Jag råkade ha några gamla kassetter som jag slaktade och tog distanserna från (gamla kassetter ska man alltså inte slänga, de kan komma till användning!). Om man inte har tillgång till distanser kan man även kapa av ett pvc-rör i rätt storlek. Kedjan byter man till en betydligt kraftigare sådan avsedd för en utväxling. Den kostar en bråkdel av vad en kedja för växlar kostar. Dessa kedjor är inte heller lika känsliga för påverkan av kedjebrytare så man kan använda kedjebrytare både för att montera och ta av kedjan. Mycket praktiskt. Så här ser det ut när man har satt på klingan bak samt en uppsättning distanser för att hålla klingan på plats. Det är två gamla kassetter som fåt släppa
till sina distanser. Man får vara noga med att kedjelinjen blir rak mot framdrevet och det tar lite tid innan alla distanser ligger där de ska runt klingan. Som synes har jag även sparat minsta klingan längst ut då den låser distanserna (sålunda en oanvändbar "double-speed"). Som synes har jag även kapat bort en massa onödiga fästen för kedjeskydd och dylikt. Som jämförelse: Här är en modernare ommodifierad cykel för single speed. Den saknar horisontella dropouts, som de flesta moderna ramar för utanpåliggande bakväxel. Problemet med kedjespänningen har därför lösts med en kedjespännare som har monterats på bakväxelns plats. Det går även att använda en gammal bakväxel som kedjespännare men det här är en mer viktbesparande lösning. Jag hittar ett gammalt racerframhjul från 70-talet i verkstan. Det har en monterad fälg för tubdäck och jag tycker att det skulle vara kul att testa tubdäck så jag väljer att inte bygga något nytt hjul för kanttråd, jag har ingen lämplig fälg och bygget ska ju vara så gott som gratis... Dessutom har det länge legat ett gammalt tubdäck och skräpat i cykelverkstan så det är ett givet val att testa tubdäck. Man ska vara försiktig med att cykla omkring på gamla tubdäck...fälgen fungerar dock finfint och hjulet är lätt och starkt. Det känns att detta är ett gammalt tävlingshjul. Nu är cykeln nästan färdig som vardagsfordon och kan användas som dagligt transportmedel till och från jobbet. Detta förutsatt att man har med sig reservslang och reservdäck eftersom jag har valt däck som egentligen inte är avpassade för
pendling. Hur som helst går cykeln snabbt och ljudlöst och man tänker nästan inte på att man saknar växlar, faktiskt! Det är inga problem att hålla ett högre tempo än mtb-cyklister på sina trögrullade hjul i stan. Det är mycket beronende på att vikten på cykeln är relativt låg, men även att jag har hårt pumpade landsvägsdäck för seriös träning. Jag ska vända och kapa bockstyret för att få en lite högre och säkrare körställning i stan. Dessutom ska jag montera en styrlinda för bekvämligheten. Det färdiga resultatet. Efter att bilden togs sprack korden upp på det gamla tubdäcket fram så jag fick traska iväg och köpa ett nytt. Jag gissar att det gamla däcket var minst 20 år gammalt och jag borde egentligen inte ha prövat att pumpa det till 8 bar. Det är inte helt riskfritt att cykla omkring på gamla tubdäck. Cykeln börjar bli färdig och jag känner mig ganska nöjd. Den här cykeln kan jag låsa fast var som helst utan risk, jag gissar att ingen cykeltjuv vill ha en gammal kantstött 70-talscykel utan växlar(?). Det enda jag har varit tvungen att investera i är ett tubdäck för 195:- (ska köpa ett i reserv om jag får punktering) och en klinga för 80:-. Resten har jag plockat från mina gamla cyklar. Vad ja ginte är nöjd med är osäkerhetsfaktorn i att cykla om kring på en relativt snabb cykel med enbart frambroms. Om något händer med bromsen i hög fart vet jag inte hur jag ska få stopp på cykeln... Projekt Inavel Johan Andersson - hjälptränare i mtb här hos oss Spårvägsmotionärer - har under hösten börjat med ett singlespeed-projekt med en mycket fin, nyproducerad stålram för mtb. Här är en länk till webbsidan som beskriver hur det arbetet fortgår och hur cykeln steg för steg byggs ihop till en riktig drömcykel. Nu (i början av Mars 2006) är cykeln klar! Den blev jättefin och Johan visar den även på sidan för Våra Cyklar.
Text: Johan Stenberg Foto: Johan Stenberg, Johan Andersson