Text (Rosa): Måns Gahrton l Text (Ville): Johan Unenge Rädda världen och krama mej Baserat på en berättelse av Måns Gahrton och Johan Unenge Illustrationer: Johan Unenge Radda_varlden_Rosa6_INLAGA.indd 3 08-01-18 13.34.02
www.livet enligtrosa.se RÄDDA VÄRLDEN OCH KRAMA MEJ Text Måns Gahrton och Johan Unenge 2008 Bild Johan Unenge 2008 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Omslag: Anders Timrén Omslagsillustration: Johan Unenge Sättning: Bonnier Carlsen Typsnitt: Minion, Akzidenz Tryckt i Falun av ScandBook 2008 ISBN: 978-91-638-5635-8 www.bonniercarlsen.se Radda_varlden_Rosa6_INLAGA.indd 4 08-01-18 13.34.02
1. Min egen hjälte Grattis Rosa! Va? Alla pratar om det! Det är på alla löpsedlar och i alla nyhetssändningar! Jag ser inte på teve just nu. Och läser inte tidningen heller. Sluta, Rosa! Vi vet ju! Du har hittat Den Rätte! Äntligen! Alltså sånt vet man väl inte. Vi har ju just träffats Du bekräftar alltså, Rosa? Ni är ett par? Jo. Det är vi väl. Och det är det bästa som hänt dej? Eh kanske det. Okej. Jag står framför spegeln. Jag har ett hopprep i handen. Och jag låtsas att det är en mikrofon med sladd. Som när jag var typ fem år. Än sen? Jag gillar det! Och jag låtsas att jag blir intervjuad. Okej, okej. Radda_varlden_Rosa6_INLAGA.indd 5 08-01-18 13.34.02
Men: Det är faktiskt sant. Anton är på riktigt. Vi är ihop! Undrar vad Anton gör just nu? Han kanske precis har fått ett telefonsamtal. En gigantisk oljetanker har kraschat rakt in i en ö i Stockholms skärgård. Olja läcker ut. Hela oljetankern hotar att brinna upp och explodera. Och det just på den viktigaste ön i hela Europa. Där alla utrotningshotade fåglar lagt sina ägg, där fullt av älgar och rådjur just fått ungar, där vattnet utanför kryllar av sälar och valar och delfiner. (Eller det kanske inte finns delfiner i skärgården?) I alla fall, Anton vet vad som gäller. Det handlar om timmar, kanske minuter. Han sätter på sej stövlarna och kastar sej iväg. Snart är Anton och ett gäng modiga ungdomar på väg i sina snabba gummibåtar. Djuren ska räddas. Naturen ska få en andra chans. Och Anton begär inget tack, en blick från en räddad och tacksam sälunge är belöning nog. Jag är inte som Anton. Inte än. Men jag tänker lära mej. Plötsligt tar jag telefonen. Jag har aldrig ringt honom förut. Ändå kan jag hans nummer. Jag slår siffrorna det snabbaste jag kan. Innan jag hinner bli så nervös att jag ångrar mej. Två signaler, tre, fyra Han svarar! Hej. Hej. Det är Rosa. Jag hör det, säjer Anton. Och så såg jag det på numret. Radda_varlden_Rosa6_INLAGA.indd 6 08-01-18 13.34.03
Radda_varlden_Rosa6_INLAGA.indd 7 08-01-18 13.34.09
Jag har lagt in dej i min telefon. Eller alltså, ditt nummer. Jag ska lägga in dej också. Det blir tyst. Det pirrar i min mage. Fast mest på ett sätt som känns bra, det är bara lite läskigt. Vad gör du? frågar jag. Ingenting. Vad gör du? Ingenting heller. Eller, jag läste i en bok om bebisar. Jag ska få ett syskon till. Jaha. Kul! Nu måste jag fråga. Jag tar ett djupt andetag. Men då händer det fantastiska. Anton gör det i stället! Han frågar precis detsamma som jag tänkte fråga honom! Ska vi göra nåt i morgon? Ingen i hela världen kan vara så glad som jag är just nu. Det går bara inte! Okej, säjer jag. Eller gärna, menar jag! Det är liksom så otroligt, jag tänkte just fråga dej samma sak! Tänkte du? Wow! Det är ju som typ tankeöverföring eller nåt! Tycker jag med! Jag ler. Och jag är säker på att han också gör det. Jag bara vet det. Vad ska vi göra då? Ska vi gå på Skansen? Jag vet faktiskt inte var jag får det ifrån. Kanske var det för att jag tänkte på det där med oljetankern och alla djuren. Pappa och jag var ofta på Skansen när jag var liten, jag tror Radda_varlden_Rosa6_INLAGA.indd 8 08-01-18 13.34.09
till och med att vi hade årskort. Men nu är det säkert flera år sen jag ens funderade på att gå dit. Skansen? Perfekt! Det var faktiskt precis dit jag också ville gå! Han skrattar, och jag skrattar också. Det är som om vi inte ens behöver prata med varandra, vi vet ju båda vad den andra vill ändå. Det känns magiskt. Tänk om han inte hade velat träffa mej! Tänk om han hade tyckt att det där som hände på Leilas fest var ett misstag! Sånt händer ju. Man kysser nån, och nästa dag känns det helt fel. Det måste vara hur vanligt som helst. Anton och jag har bara träffats några enstaka gånger. Vi har kysst varandra en enda gång, och inte träffats sen dess. Ändå oroade jag mej inte på allvar. Det var som om jag visste. Jag kände på mej att det skulle gå bra. Jag ligger och bläddrar i bebisboken. Tankarna far iväg till Gotland och pappa och Tina och bebisen i hennes mage. Den är stor nu. Den har redan starka lungor och ett litet hjärta som slår och slår. Den är så stor att den nästan säkert skulle klara sej och må hur bra som helst om den föddes redan idag. Fast det är en månad kvar tills den egentligen ska komma. Jag tror att det blir en tjej. Min tredje syster. Undrar om Anton har några syskon? Jag måste fråga honom. I morgon. Radda_varlden_Rosa6_INLAGA.indd 9 08-01-18 13.34.10
Jag bläddrar i boken en stund till. Jag vill egentligen veta allt om bebisar som har en månad kvar i magen. Men jag kan inte koncentrera mej. Eller, det kan jag visst. På Anton. I morgon. På Skansen. Anton och jag. Tralala. 10 Radda_varlden_Rosa6_INLAGA.indd 10 08-01-18 13.34.10