DEL 9 VIETNAMKRIGET Legionens nederlag i franska Indokina text: anders frankson, militärhistorisk författare Den 23 april 1954 klocka 7 utbrast general Christian de Castries: Huguette 1 har fallit, då är Dien Bien Phus öde beseglat. Generalen förbannade den förbaskade fientliga bondearmén tyst för sig själv och fortsatte högt om att om Giaps soldater tilläts att hålla fast vid den här positionen så skulle de komma att ha full kontroll över flygfältet. Överste Pierre Langlais, som från början hade varit emot hela strategin med Dien Bien Phu, korrigerade och sa: Nittio procent. Langlais hade mycket vrede inom sig och en del av detta var riktad mot den aristokratiske de Castries. Hela staben såg uppgiven ut över allt liv som gått till spillo och de Castries stod och sa att det var över. Generalen hade dock inte givit upp utan fortsatte med beskedet: Huguette måste återerövras. giap och bönder Langlais kunde återigen inte hålla sig: Med all respekt, herr general, anfalla Huguette 1 i dagsljus Gruppbild på fallskärmsjägare ur 2. fallskärmsjägarbataljonen i legionen. Foto: Wikipedia
På bilden franska Fairchild C-119 Flying Boxcar som släpper fallskärmssoldater. Foto: SMB-Arkiv Märken för 1. respektive 2. fallskärmsjägarbataljonen i legionen. Foto: Wikipedia är rent vansinne. Det blir en massaker. Langlais fortsatte och utvecklade sitt resonemang och avslutade med att man hade underskattat Giap. Detta om Giap fick den aristokratiske de Castries att tända till: Det är ökänd lögn och han fortsatte med att han förstod vad Langlais ville säga och sa: att vi är belägrade av en bondearmé, men till slut. Längre hann inte de Castries för överstelöjtnant Marcel Bigeard, befälhavare över 6. koloniala fallskärmsbataljonen, inte längre kunde sitta still på sin stol utan reste sig upp och utbrast: en bondearmé? och pekade med hela armen ut ur stabsbunkern: där ute finns fem divisioner, under befäl av den smartaste strategen, som hittills har korsat min väg. Men de Castries lät sig inte stoppas, ett motanfall skulle ske. Den 6. koloniala fallskärmsbataljonen var insatsreserven men diskussionen fortsatte då det fanns andra förband som hade anlänt och ansågs vara mer utvilade. Major Hubert Liesenfelt, befälhavare för Legionens 2. fallskärmsjägarbataljonen, började förstå åt vilket håll det lutande och tänkte tyst: Varför ska franska mödrar sörja över sina söner när det fanns en Legion, dessa Frankrikes främmande söner. legionens elit Franska främlingslegionen hade sex hela bataljoner vid Dien Bien Phu 1954 varav två bestod av fallskärmsjägare, eliten inom legionen. Legionens fallskärmsbataljoner kom i omgångar till Dien Bien Phu. Den 21 november 1953 luftlandsattes 1. bataljonen med 654 soldater där hälften var vietnameser som hade svurit legionen trohet, jag är legionär, inte vietnames. Den 11 april 1954 anlände 2. bataljonen med 675 soldater, med många tyskar och vietnameser. Luftlandsättningen skedde på så låg höjd att om huvudskärmen inte fungerade fanns ingen tid
Fransmännen värvade soldater ur lokalbefolkningen för sina kolonialkrig. för reservskärmen att utvecklas. Genom att de franska positionerna vid Dien Bien Phu redan var hårt sammanpressade kom fallskärmsjägarna direkt under eld under anflygningen i transportplanen. Det hade tagit 1 ½ timme att flyga 275 km från Hanoi. Det hade varit en lugn resa tills planen började anlända till Dien Bien Phu, då brakade helvetet lös med luftvärnsbrisader och spårljus. Väl nere på marken fortsatte det med artilleribrisader och skydd söktes i närmaste lerfyllda krater eller skyttevärn som gick att hitta. Den österrikiska legionären plutonchef Johann Wallisch landade hårt och försökte samla sina mannar. Tunga plutonen, samling skrek han med full kraft men han kunde knappt höra sig själv bland brisaderna. En mörk figur sprang förbi honom, någon annan ropade på sjukvårdare. Han hade landat i fullständigt kaos, men efter två timmar var plutonen samlad, några hade småskador, men alla var där. anfallet För legionens 2. fallskärmsjägarbataljon blev det aldrig en lugn stund efter att de hade anlänt till Dien Bien Phu och namnet Verdun var något som dök upp i många sinnen. Alla berättelser man hade hört om Verdun verkade stämma väl överens En grupp fallskärmsjägare gör sig redo för ett patrulluppdrag. De tre främsta är utrustade med den franska kulsprutepistolen MAT-49, där soldat nummer två har fällt ihop vapnet.
med vad som pågick här. När sedan bataljonen den 23 april fick order att anfalla mot Huguette 1 var bataljonen redan till hälften decimerad. Överstelöjtnant Marcel Bigeard planerade anfallet, men han var så utsliten så när planen var klar och alla order givna, tuppade han av. Bigeard var helt enkelt slutkörd. Anfallsförberedelserna gick inte som planerat. Flyganfallet och artillerielden mot fientliga ställningarna i Huguette 1 fungerade som det skulle men problemet var att hela fallskärmsjägarbataljonen inte var på plats när artillerielden lyftes. Det innebar att bara tre av bataljonens fyra kompanier anföll. Försvarselden var mördande, och kompanierna anropade desperat sin bataljonsstab efter hjälp, men inget hände hos major Hubert Liesenfelt, som inte såg själva anfallsterrängen från sin stabsplats. General de Castries på sin stabsplats fick däremot besked om radioanropen på understöd så han sökte upp Bigeard som väcktes ur sin sömn. Han begav sig direkt till Liesenfelts stabsfält. Han frågade Liesenfelt hur det gick och fick till svar att det gick bra, han hade inte hört något. Bigeard upptäckte att radion var felinställd varvid han löste av Liesenfelt och beordrade urdragning från eldunderstöd med artilleri och flyg. Trots detta kostade det mycket blod att retirera under eld. Att motanfallet från legionens elit slogs tillbaka på några timmar var moralsänkande för hela den franska garnisonen. Den 25 april slogs legionens två fallskärmsjägarbataljoner ihop till en eftersom de var för få kvar. Den 7 maj 1954 tog det slut vid Dien Bien Phu och de fallskärmsjägare som fanns kvar fick marschera den tunga vägen till fångenskap. Plutonchef Johann Wallisch var ensam då alla hans soldater hade varit vietnameser som försökt försvinna vid kapitulationen för att undgå en kula i nacken. 12 cm granatkastare tillhörande fallskärmsförbanden ger eldunderstöd. Foto: ecpad
epilog De båda fallskärmsjägarbataljonerna i Dien Bien Phu kom att byggas upp igen från grunden efter slaget, fast då omnämns de som regementen där organisationen kan liknas med en slags förstärkt bataljon. Första bataljonen hade 316 döda vid slaget vid Dien Bien Phu. Legionen förlorade som helhet sex bataljoner vid Dien Bien Phu, vilket var ett hårt slag. Men Frankrike hade inte råd att låta legionen föra en tynande tillvaro eftersom det behövdes soldater till ännu ett kolonialkrig i Algeriet, på andra sidan Medelhavet. Båda legionens fallskärmsjägarförband sattes in där. I Algeriet kom dock slutet för Första regementet då det gjorde myteri mot den franska staten som de ansåg hade svikit den franska kolonin. Sedan 1961 finns alltså inte detta regemente mer, endast 2e régiment étranger de parachutistes (2e REP) finns kvar. Fransk fallskärmsofficer ur 1. fallskärmsjägarbataljonen i legionen söker samband. Foto: ecpad Franska fallskärmsjägare genomför motstöt. Soldaten stående i bild avfyrar en lätt kulspruta FM24/29. Foto: ecpad