Utveckling av det nordiska samarbetet inom skolsektorn

MARKKU LINNA Utveckling av det nordiska samarbetet inom skolsektorn Utredning 2011

UTVECKLING AV DET NORDISKA SAMARBETET INOM SKOLSEKTORN Markku Linna 26 september 2011 1

2 Pärmens grafi ska design Satu Salmivalli ISBN 978-951-805-464-4 (tryckt) ISBN 978-951-805-465-1 (pdf)

Innehåll 1. Inledning och centrala förslag 4 1.1. Inledning 4 1.2. Centrala förslag 5 2. Nuläget inom det nordiska skolsamarbetet 5 2.1. Undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen 5 2.2. CIMOs verksamhetsområde 6 2.3. Pohjola-Norden rf 9 2.4. Hanaholmen kulturcentrum för Sverige och Finland 10 2.5. Kulturfonden för Sverige och Finland 11 2.6. Svenska nu 11 2.7. Övriga nordiska fonder 11 2.8. Svenska kulturfonden 12 2.9. Nordens institut i Finland Nifi n 12 2.10. Finlandsinstitutet i Stockholm 13 2.11. Svenska Finlands Folkting 14 2.12. Nordiska ministerrådet 14 3. Bedömning av nuläget inom det nordiska skolsamarbetet 15 4. Utvecklingsförslag 18 4.1. Mål och styrning 18 4.2. Samarbetsformer 18 4.3. Reciprocitet 19 4.4. Samarbetets organisation, information och fi nansiering 20 4.5. Uppföljning 21 3

1. Inledning och centrala förslag 1.1. Inledning Centret för internationell mobilitet och internationellt samarbete CIMO gav den 10 februari 2011 undertecknad i uppdrag att utreda nordiskt skolsamarbete (grundskolor, gymnasier och yrkesläroinrättningar) som helhet i Finland. Målet med utredningen var att skapa en klarare övergripande bild än hittills av nuläget samt att diskutera möjligheter för att utveckla arbetsfördelningen och samarbetet mellan aktörerna. Uppdraget bestod specifikt av att: - göra en beskrivning av nuläget (aktörer, resurser, verksamhetsformer och mål); - kartlägga utifrån befintliga utredningar och rapporter och genom intervjuer behov och erfarenheter av nordiskt skolsamarbete och mobilitet inom skolornas olika grupper; - kartlägga möjligheter och hinder för att utveckla samarbetet och arbetsfördelningen; - framföra förslag till konkreta utvecklingsåtgärder för att öka effekterna; - i mån av möjlighet starta en dialog med motsvarande svenska instanser, och enligt behov kontakta övriga motsvarande nordiska instanser med målet att öka reciprociteten i samarbetet. Rapporten skulle vara klar senast 30 september 2011. Under utredningen har jag gjort cirka fyrtio intervjuer samt läst olika organisationers dokument, utredningar och rapporter som handlar om nordiskt skolsamarbete. Utredningen har alltså inte omfattat samarbete mellan de nordiska länderna på högskolenivå och inte heller vetenskapligt samarbete, med tanke på vilket skolsamarbetet givetvis har en betydelse. Utredningen fokuserar i viss mån på kontakterna mellan Finland och Sverige, eftersom dessa även på skolsektorn har en speciell betydelse inom Finlands internationella relationer. Sakkunnig Nina Eskola från CIMO har varit till utmärkt hjälp under utredningen. Utredningsarbetet har visat att det inte finns tillräcklig och enhetlig statistik över skolsamarbetets omfattning och kostnader, därför är siffrorna som presenteras här enbart riktgivande. Det nordiska samarbetet på skolsektorn har ett nära samband även med hur väl man kan svenska i Finland och hur språket undervisas i skolorna. Det nordiska skolsamarbetet kan för sin del öka intresset för studier i svenska och å andra sidan ökar en välorganiserad och god svenskundervisning intresset för Norden och nordiskt samarbete. Det är även viktigt att presentera Sverige och den svenskspråkiga kulturen i finska skolor för att sporra till studier i svenska. Utgångspunkten i utredningen har varit ett bredare perspektiv på nordiskt samarbete och utnyttjande av det än bara det egentliga skolsamarbetet. Likheterna mellan de nordiska samhällena ger möjlighet att jämföra gemensamma erfarenheter och utvecklingssamarbete som sker utgående från dem bland annat inom utbildningssektorn. Det att de nordiska länderna ligger så nära och är så lika varandra ger goda möjligheter till forskningssamarbete inom utbildningspolitik. Det är välmotiverat att de nordiska länderna uppträder som en helhet utåt och detta förbättrar Finlands synlighet inom rätt referensram. 4

1.2. Centrala förslag Enligt utredningen tycks det nordiska skolsamarbetet fungera relativt väl. Finländska skolor har haft god framgång bland annat i programmet Nordplus Juniors ansökningsomgångar. Därmed finns det inget behov av stora förändringar i nuvarande praxis. Utvecklingsförslagen hänför sig i huvudsak till förbättring av verksamheternas samordning och information samt till att göra dem smidigare. I rapporten (kap. 4) konstateras och föreslås bland annat att: - det nordiska samarbetet inom skolsektorn har varit resultatrikt och främjat den nordiska samhörigheten; - det nordiska skolsamarbetet fortsättningsvis ska stödjas; - undervisnings- och kulturministeriet definierar målen med det nordiska samarbetet; - instanserna som stöder nordiskt skolsamarbete går in för ett tätare samarbete; - informationen om samarbetet sköts gemensamt; - användningen av IT inom samarbetet ökas avsevärt; - samarbetet mellan ministerierna i Finland och Sverige blir tätare; - programmet Nordplus Junior utnyttjas effektivare och reglerna görs smidigare; - det utarbetas ett system för att följa upp hur EU-programmen används för nordiskt samarbete; - åtgärder vidtas för att öka intresset i Sverige. 2. Nuläget inom det nordiska skolsamarbetet 2.1. Undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen Undervisnings- och kulturministeriet sköter inte direkt frågor som berör nordiskt skolsamarbete, men ministeriet kan främja det nordiska skolsamarbetet bland annat genom finansiering och genom att i sin resultatstyrning ställa upp mål och prioriteringar för samarbetet för såväl Utbildningsstyrelsen som CIMO. Ministeriet representeras i Nordiska ministerrådet (MR-U), Ämbetsmannakommittén för utbildning och forskning (ÄK-U) och Rådgivningsgruppen för nordiskt skolsamarbete (NSS). Via dessa kan ministeriet påverka bland annat innehållet i och finansieringen av Nordplus-programmen samt i övrigt betona skolsamarbetet som grunden för det nordiska samarbetet. Även samarbetsorganen inom kultursektorn för barn och unga (MR- K och ÄK-K) är viktiga med tanke på samarbetet inom skolsektorn. Ministeriet har även via Utbildningsstyrelsen och CIMO finansierat projekt inom nordiskt skolsamarbete. Undervisnings- och kulturministeriets bilaterala samarbete inom utbildningssektorn har av naturliga skäl främst inriktats på samarbete med Sverige. Undervisningsministrarnas träffar har varit en central form för samarbetet på ministernivå. För detta fanns till 2008 ett finsk-svenskt utbildningsråd, vars arbete i synnerhet under de första åren främst handlade om sverigefinska 5

utbildningsfrågor, men senare var syftet att även behandla utvecklingen av utbildningssamarbetet mellan länderna i ett bredare perspektiv. Verksamheten avtog dock så småningom. Sekreterare för utbildningsrådet var utbildningssekreteraren vid Finlandsinstitutet i Stockholm och undervisningsministeriet betalade kostnaderna för denna post. Utbildningssekreteraren arbetar fortfarande vid institutet med anslag som beviljas av ministeriets avdelning för utbildnings- och forskningspolitik. Numera fokuserar samarbetet mellan ministerierna på högskolefrågor. Det finns en arbetsgrupp för samarbete inom lärarutbildningen. Utbildningsstyrelsen har en central roll i beredningen av grunderna för läroplanerna. I detta arbete går det att påverka hur svenskundervisningen sker i skolorna och hur den stöds. Även fortbildning för lärare har betydelse för detta. Utbildningsstyrelsen kan även vid behov ge skolorna anvisningar för nordiskt samarbete. Utbildningsstyrelsen har finansierat projekt kring nordiskt skolsamarbete och svenskans ställning. Ett av de senaste som kan nämnas är det så kallade TOKIprojektet (Toisen kotimaisen kielen innostamishanke, Projekt för att öka intresset för det andra inhemska språket) med målet att utreda grundskolelevernas motivation för att studera svenska och finska och att öka intresset för språken. Det som observerades var bland annat att grundskolelevernas intresse för svenskstudier hade minskat, medan det hade ökat bland gymnasister. Utbildningsstyrelsen har regelbundna träffar med Skolverket i Sverige. Ett bra exempel på utnyttjande av informationsteknik i skolornas internationella samarbete är projektet etwinning. Det är ett nätbaserat projekt samordnat av Europeiska skolnätverket med målet att skapa ett tätare samarbete mellan europeiska skolor och utveckla undervisning på nätet. I projektet deltar 90 000 europeiska skolor. I Finland genomförs och samordnas det av Utbildningsstyrelsen. Det centrala i etwinning-programmet är gemensamma kontaktseminarier dit varje land bjuder in ett antal lärare för att träffas, utbildas och planera gemensamma etwinning-projekt. etwinning-material framställt i Sverige, ofta i samarbete med finska partner, används i Finland speciellt i svenskspråkiga skolor. I samband med europeiska möten arrangeras alltid även nordiska träffar. 2.2. CIMOs verksamhetsområde 6 CIMO är en expert- och serviceorganisation inom internationell mobilitet och internationellt samarbete som är underställd undervisnings- och kulturministeriets förvaltningsområde. CIMOs uppgift är att främja internationaliseringen av det finländska samhället inom utbildning, arbetsliv och kultur samt bland ungdomar. CIMO administrerar utbytes-, praktik- och stipendieprogram och ansvarar för det nationella genomförandet av och informationen om Europeiska unionens utbildnings-, kultur- och ungdomsprogram. CIMO främjar även undervisning i finska språket och finländsk kultur vid utländska universitet. Nordplus-programmen. Med tanke på det nordiska samarbetet är det av central betydelse att CIMO administrerar Nordplus-programmen som finansieras av Nordiska ministerrådet. Nordplus-ramprogrammet består av programmen Nordplus Junior, Nordplus Högre Utbildning, Nordplus Vuxen, Nordplus Horisontal samt Nordplus Språk och kultur. Målet med ramprogrammet är att främja kunskaper i nordiska språk och nordisk kultur samt den ömsesidiga

kulturella och språkliga förståelsen i Norden och även i Baltikum. Ett ytterligare mål är att utveckla det nordiska samarbetet inom skolsektorn och skapa förutsättningar för ett nordiskt-baltiskt utbildningsområde. Nordplus Junior. Med tanke på nordiskt skolsamarbete är Nordplus Junior det viktigaste av Nordplus-programmen. Det är ett program som stöder elev- och lärarutbyte samt skolsamarbete inom Norden samt även mellan Norden och Baltikum. Programländerna inom Nordplus Junior utgörs av de nordiska länderna och självstyrande områdena samt de baltiska länderna. För- och grundskolor, gymnasier, yrkesläroinrättningar samt skolor som arrangerar läroavtalsutbildning kan delta i programmet. Samarbetet kan ske mellan två eller flera läroinrättningar. Nordplus Junior stöder mobilitet, nätverk och projektverksamhet. Mobiliteten kan utgöras av utbyte mellan klasser, elevutbyte och praktik, lärar- och personalutbyte samt förberedande besök. Nätverksverksamheten kan gå ut på att starta ett nätverk, planeringsmöten för utveckling av nätverket samt information om verksamheten och spridning av resultaten. Projektverksamheten omfattar möten för att starta och utveckla projekt samt olika utvecklingsprojekt med syfte att förbättra undervisningen och undervisningsmetoderna. Samarbetsprojekt för mobilitet förutsätter att minst två partner från två olika länder deltar. Eleverna beviljas understöd enbart för resorna. Lärare och övrig personal kan få bidrag även för uppehållskostnader. För projektsamarbete krävs egen finansiering på 50 procent. Därtill finns det olika villkor och bestämmelser för att ansöka om och genomföra mobilitets- och utvecklingsprojekt. Den årliga budgeten för programmet Nordplus Junior är cirka 2,1 miljoner euro. År 2010 beviljades totalt 150 projekt understöd. Finland har deltagit tämligen aktivt i programmet. År 2010 deltog 73 finländska läroinrättningar: 2 förskolor, 19 grundskolor, 21 gymnasier och 31 yrkesläroinrättningar. På årsnivå rör sig närmare 4 000 elever och lärare i Norden och Baltikum inom ramen för projekten. Enligt uppgifter som finns tillgängliga för 2009 reste 586 elever och lärare från Finland till övriga Norden och Baltikum; av dessa åkte 237 till Sverige, 21 till Danmark, 49 till Norge och 57 till Island. Till Finland kom samma år 613 elever och lärare: 264 från Sverige, 45 från Danmark, 24 från Norge och 22 från Island. Programmet Nordplus Språk och kultur har som mål att förstärka förståelsen av speciellt grannspråk och att öka intresset för, kunskapen om och förståelsen av nordiska språk, kulturer och samhällen. I detta program deltar de nordiska länderna, självstyrande områdena och det samiska språkområdet. Programmet indelas i en mobilitetsdel och en språkdel. Av programmets resurser används 30 procent till mobilitetsdelen. Den stöder utveckling av undervisning och lärande, klassutbyten samt utbyte av lärare och övrig personal. År 2010 deltog totalt 10 skolor från Finland och Åland i klassutbyten och 12 olika organisationer deltog i språkprojekt. Sammanlagt beviljade programmet bidrag på ungefär en miljon euro till 54 projekt. Mobilitetsprojekt som koordinerades i Finland fick 2010 totalt 68 elevstipendier och 17 lärarstipendier; av dessa var 48 för samarbete med Sverige, 26 med Island och 11 med Norge. Programmet Nordplus hade 2010 en budget på 8 967 873 euro, av vilket Nordplus Juniors andel var 2 084 660 euro och Nordplus Språk och kulturs 593 305 euro. Andelen av bugeten för 7

8 projekt som koordinerats från Finland har inom Nordplus Junior på årsnivå varit cirka 550 000 euro och inom Nordplus Språk och kultur har andelen varierat mellan 40 000 och 300 000 euro. Europeiska unionens program. CIMO har även i uppgift att administrera och genomföra Europeiska unionens utbildningsprogram i Finland. CIMO ansvarar alltså för EU:s Program för livslångt lärande som omfattar bland annat programmen Comenius och Leonardo da Vinci. Programmet Comenius. Genom programmet Comenius ges stöd för samarbete och för elevoch personalutbyte mellan europeiska skolor. Det är avsett för organisationer med verksamhet inom den allmänbildande utbildningen och yrkesutbildningen. Från Finland kan därmed daghem och förskolor, grundskolor och gymnasier samt yrkesläroinrättningar delta i programmet. Möjligheterna som Comenius erbjuder har även utnyttjats för samarbete mellan de nordiska länderna. Ur programmet Comenius beviljades åren 2008 2010 bidrag till totalt 490 skolprojekt i Finland, av vilka 107, det vill säga cirka 22 procent, hade nordiska partner. Multilaterala projekt har i genomsnitt 2 3 möten årligen och ett projekt har i genomsnitt 4 5 partner. Målet är i allmänhet att man under två år besöker varje land åtminstone en gång. Bidragen till skolprojekten 2008 2010 uppgick till sammanlagt cirka 7,6 miljoner euro och ungefär 10 700 personer rörde sig inom programmet Comenius olika verksamheten under dessa år. Finlands andel av de Comenius-projekt som även har andra nordiska partner har på årsnivå uppgått till cirka 560 000 euro. Programmet Leonardo da Vinci. Programmet Leonardo da Vinci stöder projekt med målet att utveckla yrkesutbildningen och yrkesläroinrättningarnas europeiska samarbete. Alla organisationer som är verksamma inom yrkesutbildningen kan delta i programmet. Möjligheterna som programmet Leonardo erbjuder har även utnyttjats för nordiskt samarbete. Under åren 2007 2010 beviljades sammanlagt 6 554 stipendier för Leonardo-mobilitetsprojekt; av dessa var cirka 10 procent, det vill säga 646, avsedda för nordiska länder. Programmet Leonardo stödde 2008 2010 totalt 97 partnerskapsprojekt av vilka 24, alltså ungefär en fjärdedel, omfattade nordiska partner. Leonardo-bidrag för innovationsöverföring beviljades 2007 2010 till 23 projekt av vilka sex, cirka en fjärdedel, hade nordiska partner. Tvärgående programmet. Det tvärgående programmet i Programmet för livslångt lärande (LLP) är avsett för alla LLP:s målgrupper. Målet är att främja europeiskt samarbete som omfattar minst två av programmets målgrupper. Programmet har fyra verksamhetsformer för samarbete och innovation, språkinlärning, informations- och kommunikationsteknik samt spridning och utnyttjande av projektresultat. Programmets studiebesök omfattar bland annat gemensamma träffar för europeiska rektorer. EU-programmens nationella kontor i Norden och Baltikum samarbetar också sinsemellan med syftet att förmedla information och utbyta bästa praxis. CIMOs informations- och rådgivningstjänster hjälper till att kartlägga internationaliseringsmöjligheter och att söka information. Rådgivningstjänsterna informerar unga, främst gymnasieelever, om högskolestudier i Norden. CIMOs webbplats www.maailmalle.net som är avsedd för unga, innehåller bland annat guiden Suuntana Ruotsi. Informations- och rådgivningstjänsterna samarbetar med Pohjola-Norden och Hallå Norden. CIMO har regionala informatörer vid alla regionförvaltningsverk, med uppgift att informera och bidra skolorna i att utnyttja programmen Nordplus och Comenius. Mobilitet inom yrkesutbildningen. CIMO har publicerat en separat rapport över mobilitet inom yrkesutbildningen 2010 (Siru Korkala, 2011). Enligt rapporten åkte totalt 5 491 studerande

och 1 935 lärare eller övrig personal utomlands från Finland 2010. På motsvarande sätt kom 2 749 studerande och 2 113 lärare eller övrig personal till Finland. Flest studerande deltog i det internationella utbytet från social- och hälsovårdsområdet och hotell- och restaurangbranschen. Majoriteten av utbytena riktade sig till Europa och även de flesta inkommande studerande var europeiska. År 2010 åkte 1 084 studerande inom yrkesutbildningen på utbyte till Norden (Sverige 886, Norge 90, Danmark 76 och Island 32); detta motsvarar en femtedel av alla utresande. Det kom 334 studerande från övriga Norden till Finland (Sverige 140, Norge 94, Danmark 54 och Island 46), det vill säga 12 procent av alla inkommande. 2.3. Pohjola-Norden rf Pohjola-Norden rf är en medborgarorganisation som grundades 1924 med uppgift att utveckla den nordiska samarbetet. Pohjola-Norden rf har ett nära samarbete med Norden-föreningarna i de övriga nordiska länderna. Pohjola-Norden har ett omfattande skolsamarbete med de övriga nordiska länderna, speciellt Sverige. Nedan följer en beskrivning av Pohjola-Nordens verksamhet inom skolsektorn 2010. Nordiska lärarstipendier. Lärarstipendier beviljades till 16 lärare som i en eller två veckor besökte ett annat nordiskt land för att bekanta sig med skolor och undervisningen. Kursstipendier för lärare och lärarutbyte mellan vänorter. Det beviljades 31 kursstipendier till lärare och tjänstemän inom skolförvaltningen för att delta i en kurs i ett annat nordiskt land. Därtill beviljades två stipendier till lärargrupper och två lärare deltog i utbyte mellan vänorter. Stipendier för blivande lärare. Fyra studerande och tre grupper fick resebidrag avsedda för studerande vid lärarutbildningsinstitutioner. Studieresa för blivande svensklärare. En studieresa till Uppsala och Stockholm arrangerades för blivande svensklärare. 11 studerande deltog. Sverigestipendiater. Två Sverigestipendiatresor arrangerades för finskspråkiga gymnasister. 35 personer deltog i resorna. Det svenskspråkiga programmet innehöll praktisk språkövning, studiebesök, kulturella sevärdheter och ett skolbesök. En resa arrangerades även för svenskspråkiga gymnasister och på den deltog 15 personer. Långtidsstipendiater. 16 elever från finskspråkiga gymnasier studerade i några veckors tid vid gymnasier i Sverige och bodde i svenska familjer. Studieresor för studerande vid yrkesläroinrättningar och högskolor. Resebidrag beviljades åt 17 studentgrupper från yrkesskolor/högskolor. I dem deltog 269 studerande och 32 lärare. Stipendier för inlärning i arbetet för studerande vid yrkesläroinrättningar och högskolor. Resebidrag för en period av inlärning i arbete i ett annat nordiskt land beviljades åt 13 studerande. Stipendier för lärare och studentgrupper vid folkhögskolor. Resebidrag för nordiska studieresor beviljades åt 6 studentgrupper och 6 enskilda studerande. Elevutbyte och lägerskolor. Bidrag för elevutbytes- och lägerskolresor gavs åt 6 grupper till Danmark, 3 grupper till Island, 5 grupper till Norge, 1 grupp till Åland och 36 grupper till Sverige. I resorna deltog 796 elever och 80 lärare. Elev- och lärargrupper till Finland. Finländska skolor som stått värd för nordiska elev- och lärargrupper har fått bidrag för att genomföra besökets program. Bidrag beviljades till 7 skolor. Reselektorer. Tre reselektorer besökte totalt 28 skolor under året. 9

Undervisningsmaterial, bokpremier och information. Undervisningsmaterialet Nordens historia före 1809 publiceras 2011 på Pohjola-Nordens webbplats. Informationsmöten arrangerades för lärare. På dem deltog 68 lärare. Alla finskspråkiga högstadier och gymnasier fick svenskspråkiga bokpremier, totalt 2 700 böcker. Vänskapsklassprojekt. Föreningen Norden i Sverige samordnar det nordiska vänskapsklassprojektet bland annat genom att hitta en lämplig partner för klasser som vill ha en vänskapsklass i ett annat nordiskt land. Pohjola-Norden har 150 lokalföreningar som informerar om Norden och främjar nordiskt samarbete på många olika sätt. För samarbetet på skolsektorn som beskrivits ovan hade Pohjola-Norden år 2010 anslag på 180 000 euro beviljat av CIMO. För 2011 finns ett anslag av motsvarande storlek. CIMO har vid beviljandet av anslaget konstaterat att verksamhetens målgrupper bör utgöras av förskolor, grundskolor, gymnasier, övningsskolor, yrkesläroinrättningar och lärarutbildningsinstitutioner, därtill även yrkeshögskolor och vuxenutbildningsorganisationer. Pohjola-Norden har försökt planera sina program så att de inte ska överlappa andra program, utan komplettera dem. Pohjola-Norden administrerar också rådgivningstjänsten Hallå Norden, som finansieras av Nordiska ministerrådet och är avsedd för personer som rör sig inom Norden. Tjänsten ger information om bland annat studie- och jobbmöjligheter i Norden. På Pohjola-Nordens webbplats finns även i övrigt mycket nordisk information. 2.4. Hanaholmen kulturcentrum för Sverige och Finland 10 Hanaholmen kulturcentrum för Sverige och Finland är en allmännyttig organisation som sedan 1975 på olika sätt har främjat samarbete mellan Finland och Sverige. Huvudman för Hanaholmens kulturcentrum är Kulturfonden för Sverige och Finland. Enligt strategin som godkänts för Hanaholmens kulturcentrum för perioden 2011 2014 ska man under dessa år speciellt fokusera på att: - skapa ett starkt nätverk av nya aktörer inom finsk-svenskt samarbete; - främja finsk-svenskt kunskapsutbyte inom utbildning, forskning och undervisning; - aktivera kontakter, dialog och samarbete på kultursektorn i Finland och Sverige; - lyfta fram framtidsfrågor inom välfärd och samhällsutveckling. För denna utredning indelas Hanaholmens verksamhet i tre delar: Hanaholmens egen programverksamhet, projektet Svenska Nu som koordineras av Hanaholmen, och de nordiska fonderna som Hanaholmen administrerar. Målet med Hanaholmens egen programverksamhet är att öka den ömsesidiga kunskapen om Sverige och Finland, förstärka kontakterna mellan länderna och väcka nyfikenhet gentemot det svenska samhället och kulturlivet. För att uppnå sina mål arrangerar Hanaholmen seminarier, föreläsningar, olika kurser och träffar samt utställningar. Ett aktuellt projekt vid Hanaholmens kulturcentrum är Finsk-svenskt samarbete inom högre utbildning och forskning. Projektet har en styrgrupp för högskolesamarbete med representanter för ministerierna och högskolorna. Högskoleprojektet omfattar även delar för utveckling av undervisning inom och ledning av grundutbildningen och gymnasieutbildningen. Ett av projektets temaområden är skolutveckling och lärarfortbildning. Dess övriga temaområden är utbildnings-

politisk debatt samt student- och lärarutbyte. Hanaholmens kurser i finska språket och Finlands kultur lockade 2010 totalt 70 deltagare och i högskoleprojektets olika evenemang deltog cirka 1 000 personer. 2.5. Kulturfonden för Sverige och Finland Fondens syfte är främja kulturförbindelserna mellan Finland och Sverige genom att stödja arbete för att öka kunskaperna om det andra landets kultur, näringsliv och folk samt förstärka kontakterna mellan länderna. Fonden beviljar projektbidrag och vistelsestipendier. Fonden ger stöd för mångsidigt samarbete mellan Finland och Sverige på olika kultursektorer, för vetenskaplig forskning, projekt som förbättrar språkkunskaperna samt för ungdoms- och skolprojekt. Enligt fondens strategi för perioden 2010 2014 prioriteras särskilt följande områden: språk, skolverksamhet, högskolor och forskning, ungdomsverksamhet, samhälls- och kulturpolitik samt teatersamarbete. År 2010 beviljade fondens utskott i Finland stipendier på totalt 331 000 och bidragen för skolsamarbete i Finland fördelade sig enligt följande: 36 allmänna bidrag, som omfattar 28 bidrag för lägerskola i Sverige, samt 42 vistelsestipendier främst till lärare. Kulturfonden arrangerade som en del av vistelsestipendierna ett skräddarsytt kursprogram för svensklärare i Stockholm 2009 och 2010. Fondens utskott i Sverige har hittills under 2011 beviljat stipendium till bara en lärare och en elevgrupp. Det har inte heller funnits fler sökande. Tandem är en självständig svensk projektbyrå inom Kulturfonden för Sverige och Finland. Tandems mål är att utgående från resultaten och erfarenheterna av märkesåret öka intresset för kontakter och samarbete mellan Finland och Sverige. Tandems mandat är planerat att omfatta åren 2010 2013. Dess verksamhet inbegriper bland annat utbildningsprogram för unga svenska och finska ledare, samarbete mellan svenska och finska tankesmedjor samt en bilateral elektronisk kunskapsbank. Tandem administrerar också projektet Finska nu i Sverige. 2.6. Svenska nu Svenska nu är ett projekt som stöds av svenska och finska staten, Kulturfonden för Sverige och Finland och flera stiftelser. Det har som mål att ge finskspråkiga elever möjlighet att möta svenskspråkig kultur och sporra unga att använda svenska. Projektet vill visa att svenska är både roligt och nyttigt och ge finska lärare kunskaper och information om kulturen i Sverige. Under 2010 hade projektet 120 000 kontakter, av vilka 52 000 var direkta kontakter med elever. I lärarfortbildningarna som arrangerades 2010 deltog cirka 1 260 lärare. Svenska nu informerar också om stödformer som finns för nordiskt skolsamarbete. Verksamheten inom Svenska nu förbättrar även möjligheterna och intresset för nordiskt samarbete. 2.7. Övriga nordiska fonder Hanaholmens kulturcentrum administrerar också Kulturfonden Island-Finland, Kulturfonden för Finland och Norge, och Kulturfonden för Finland och Danmark. Bidragen från dess fonder för 11

skolsamarbete har varit mindre än från Kulturfonden för Sverige och Finland, men ändå rätt betydande. År 2010 beviljade Kulturfonden Island-Finland resestipendium åt 50 finska svensklärare för en studieresa till Island och även stipendium åt isländska lärare för resa till Finland. Kulturfonden för Finland och Danmark beviljade 2010 cirka 15 resestipendier åt finländare till Danmark och åt danskar till Finland. Många av stipendierna var avsedda för finska lägerskoldeltagare. Kulturfonden för Finland och Norge beviljade 2010 tretton stipendier, som i huvudsak var avsedda för högskolestudier. 2.8. Svenska kulturfonden Svenska kulturfondens uppgift är att stödja och stärka det svenska språket och den svenska verksamheten i Finland, utveckla kunnande, kompetens och kreativitet bland finlandssvenskar samt stödja finlandssvensk samhörighet och identitet. Kulturfondens verksamhet inom utbildning riktar sig givetvis närmast till det svenskspråkiga skolväsendet i Finland, men även finskspråkiga skolor, lärare och elever kan beviljas bidrag. Den största satsningen på finskspråkiga skolor är stödet till projektet Svenska nu. Svenska kulturfonden har gett anslag till projektet från och med 2007, först på 60 000 euro per år och från 2009 på 150 000 euro årligen. År 2011 beviljade projektet avsevärd tilläggsfinansiering för regionalt arbete och projektet stöds nu till och med 2014 med 230 000 euro per år. Kulturfonden stöder också på många sätt svensklärare och språkbadsverksamhet vid finska skolor. Kulturfonden arrangerar årligen en svensk uppsatstävling för abiturienterna vid finskspråkiga gymnasiet. För svenskspråkiga elever på andra stadiet arrangerar Svenska kulturfonden en kolumntävling. Det är av betydelse för det nordiska samarbetet att Svenska kulturfonden årligen beviljar resestipendier åt svensklärare för att delta i kompetenshöjande utbildning utomlands. Varje år utnyttjar 30 40 lärare denna möjlighet. Även elever från finskspråkiga skolor kan i vissa fall beviljas resestipendium. Det beviljas årligen 10 15 sådana stipendier. Svenska studiefonden beviljar årligen stipendium åt cirka 50 studerande med svenska som modersmål eller studiespråk för studier eller praktik i Norden. Kulturfonden och Suomen kulttuurirahasto finansierar årligen fyra IB-studerandes utbildning vid Red Cross Nordic United World College som ligger i Flekke i Norge. Detta är ett nordiskt samarbetsprojekt. 2.9. Nordens institut i Finland Nifi n 12 Nordens institut i Finland är en samnordisk institution under Nordiska ministerrådet med uppgift att stärka kunskapen om nordiska språk och nordisk kultur i Finland och förmedla information om finska och Finlands kultur i de övriga nordiska länderna. Nifin har flera verksamhetsformer som är av betydelse för det nordiska skolsamarbetet. Sådana är bland annat följande: Programmet Låna en nordbo avsett för skolor som vill ha en besökare från ett annat nordiskt land. Målet är att förbättra elevernas förståelse av svenska och andra skandinaviska språk och att öka elevernas intresse för Norden. Via Nifin kan skolorna beställa en nordisk ung person som kommer och berättar om sitt hemland och Norden. Nifin förmedlar cirka 50 skolbesök per år och

antalet besökare är på uppåtgående. Tack vare samarbete med projektet Svenska nu är besöken gratis för skolorna. Via besöken beräknas cirka 3 000 elever ha deltagit i dessa möten. Nordiska temadagar: Nifin arrangerar tillsammans med skolor och andra samarbetspartner nordiska temadagar med syftet att öka kunskapen om Norden och intresset för det nordiska. Temadagarna kan inbegripa föreläsningar, paneldebatter, filmvisningar och utställningar. Nordiska föreläsningar för elever: Nifin arrangerar tillsammans med lärarorganisationer evenemang för elever, närmast gymnasister. Skolornas elever har också deltagit i Nifins kvällsföreläsningar om olika teman. Seminarier för lärare: Nifin arrangerar seminarier för olika målgrupper och en de viktigaste av dessa är lärare. Exempel på seminarier som har arrangerats för undervisningssektorns personal är Nordiskt seminarium om mediefostran, Seminarium om litteraturpedagogik och Nordiskt läromedelsseminarium. Portalen Valhalla och annan informationsverksamhet: Valhalla är Nordiska ministerrådets portal för barn- och ungdomskultur i alla nordiska länder och självstyrande områden. Portalen vänder sig främst till vuxna som arbetar med barn och unga. Portalen presenterar det mesta som är på gång inom arkitektur och design, bildkonst, dans och teater, det mångkulturella, film och media, forskning och utbildning, lek och motion samt litteratur och musik i Norden. Nifin erbjuder dessutom mångsidig informationsverksamhet avsedd för unga samt stöder och framställer undervisningsmaterial om Norden. 2.10. Finlandsinstitutet i Stockholm Finlandsinstitutet i Stockholm är ett institut som upprätthålls av Stiftelsen Finlands Kulturinstitut i Sverige och vars verksamhet i huvudsak finansieras av det finska undervisnings- och kulturministeriet. Institutets mål är att synliggöra finländsk kultur i Sverige, stödja den sverigefinska kulturen samt främja kulturutbytet mellan Finland och Sverige. Institutet arrangerar konserter, utställningar, föreläsningar, seminarier och informationsmöten. Institutets samarbete inom utbildningsområdet fokuserar för närvarande i huvudsak på informationsspridning, kontaktförmedling och fortbildning. Från år 2009 har institutet tillsammans med Hanaholmens kulturcentrum arrangerat fortbildning för svensklärare vid finska grundskolor, gymnasier och yrkesläroinrättningar. Dessa kurser pågår i tre dagar och vanligen deltar 20 35 svensklärare. Institutet arrangerar även fortbildning för sverigefinska lärare. För närvarande pågår en tvåårig utbildning med 20 sverigefinska lärare som deltagare. Institutet förmedlar också information om studie- och studentutbytesmöjligheter i Finland. Institutet får årligen flera studiebesök från finländska läroinrättningar. Besökarna ges information om det svenska samhället, utbildningssystemet och svensk kultur. Institutet har även arrangerat skolbesök. Även svenska skolor har önskat och fått föreläsningar om Finland och sverigefinnarna samt kontaktuppgifter till finska skolor. Institutets utbildningssekreterare är sekreterare i den finsk-svenska samarbetsgruppen för lärarutbildningsfrågor och organiserar gruppens möten. 13

2.11. Svenska Finlands Folkting Folktinget har enligt egen uppgift inga egentliga program för att stödja skolsamarbete mellan Finland och övriga Norden. Folktingets arbete för det svenska språket är dock viktigt med tanke på de nordiska kontakterna. En aktuell sak är styrgruppen ledd av president Ahtisaari som Folktinget tillsatte våren 2010 för att ta fram ett handlingsprogram för Finlands två nationalspråk. Styrgruppen lämnade sin rapport i mars 2011 och lägger i den fram flera förslag. Styrgruppen föreslår bland annat att regeringen borde utarbeta en långsiktig språkstrategi för hur Finlands två nationalspråk ska stödjas och utvecklas samt att regeringen vidtar åtgärder för att förbättra finländarnas språkkunskaper. För svenskans del föreslår styrgruppen att undervisningen borde inledas senast i årskurs 6 och att betoningen i undervisningen borde ligga på kommunikativa färdigheter. 2.12. Nordiska ministerrådet Nordiska ministerrådet (NMR) är ett centralt nordiskt samarbetsorgan. Dess beslut fattas av de 11 olika ministerråden. Utbildningsfrågor behandlas i ministerrådet för utbildning och forskning (MR-U). Ärendena bereds av ämbetsmannakommittén (ÄK-U) som består av ministeriernas ämbetsmän. Rådgivningsgruppen för allmänbildande och yrkesutbildning (NSS) bereder och planerar samarbetsprojekt inom sitt område. Beslut om programmet Nordplus för student- och lärarutbyte inom den allmänbildande utbildningen och yrkesutbildningen fattas i ministerrådet och finansieringen kommer från ministerrådets budget. Enligt ministerrådets sekretariat har ungdoms- och utbildningsfrågor under de senaste åren blivit ett allt tydligare fokusområde. Med tanke på det nordiska skolsamarbetet är Nordplus-programmen de mest centrala av Nordiska ministerrådets program. Ministerrådet har även andra aktiviteter som är betydelsefulla för skolsektorn. Sådana är bland annat: - Nordiska klimatdagen, som firas för tredje gången 2011 (den 11 november). Dagen initierades av de nordiska undervisningsministrarna och dess syfte är att få barn och unga att delta aktivt i miljödebatten. Dagen omfattar gemensamma klimatrelaterade uppgifter och den har även kopplats till den nordiska språkkampanjen. I Finland koordineras genomförandet av Utbildningsstyrelsen. - Den nordiska språkkampanjen, som startade 2010 och löper till slutet av 2011. Målet är att öka kunskaperna i danska, norska och svenska. Kampanjen inbegriper bland annat konferenser, lärarfortbildning, en kortfilmstävling och tävlingen Rap It Up. Finlands andel av ministerrådets finansiering har kopplats till projektet Svenska nu. - Ministerrådet har finansierat en omfattande utredning av kreativitet, innovation och entreprenörskap för att kartlägga dessa teman i de nordiska läroplanerna, lärarnas grundutbildning och fortbildning samt i läromedel. Fortsatta åtgärder planeras som bäst. - Ungas marginalisering och skolavhoppare har även varit ämnen för utredningar och nordiska möten. Fortsatta åtgärder är rekommendationer och finansiering för dessa frågor. 14

3. Bedömning av nuläget inom det nordiska skolsamarbetet Det nordiska samarbetets totala volym för Finlands del illustreras av att det årligen åker cirka 8 000 9 000 elever och uppskattningsvis 2 000 3 000 lärare från Finland till övriga Norden. Från Norden till Finland kommer de årligen ungefär 3 000 elever och 2 000 lärare. För nordiskt skolsamarbete används det i Finland årligen nationella, nordiska och EU-medel uppgående till sammanlagt cirka 2 3 miljoner euro. Dessa siffror utökas ytterligare av samarbetet som finansieras av kommuner och privata instanser och som det inom ramen för denna utredning inte har varit möjligt att få uppgifter om. Reciprociteten har förbättrats avsevärt under de senaste åren. Speciellt inom Nordplus och EU-programmen har det kommit i stort sett lika många studerande till Finland som det åker härifrån till de andra nordiska länderna. Detta beror på villkoren i dessa program och även på att de finländska elevernas goda framgång i PISA-undersökningarna har ökat intresset för Finland. Den mest omfattande samarbetsformen är elev- och lärarutbyten, som finansieras inom ramen för klassresor, enskilda besök, lägerskolor, perioder för inlärning i arbetet samt olika seminarier. Även olika typer av gemensamma projekt har ökat i antal. Samarbetet kan underlättas i framtiden om det nyinrättade finsk-svenska rektorsnätverket kommer att arbeta aktivt och blir heltäckande. Utöver de stödorganisationer för nordiskt skolsamarbete som har presenterats här beviljas utbytesstipendier även i någon mån av flera olika stiftelser, föreningar och också kommuner. Det går dock inte att få tillräckliga uppgifter om dessa för att skapa en heltäckande bild. Utgående från intervjuer och genomförda utredningar framstår det tydligt att nordiskt samarbete inom skolsektorn anses vara nyttigt och angeläget på många sätt. Med hjälp av det har man kunnat öka intresset för de nordiska samhällena och språken. Student- och lärarutbytet har lett till vänskaps- och samarbetsförbindelser som även har en mer bestående betydelse. Finland har genom detta samarbete synliggjorts i Norden och Finlands nordiska samhörighet har betonats. Man kan anta att detta samarbete åtminstone i viss mån har ökat intresset för att läsa svenska i finskspråkiga skolor. Det nordiska skolsamarbetet som helhet verkar dock sakna en övergripande plan och det finns inga tydliga mål för det i Finland. Verksamheten är splittrad och okoordinerad; ingen tydlig fördelning av ansvar och resurser har definierats för verksamheten. Helheten består av flera små program som det inte informeras tillräckligt och centrerat om, vilket delvis förklarar varför det inte heller finns särskilt många sökande till vissa program. Det svaga intresset påverkas även av att de beviljade understöden är blygsamma i förehållande till kostnaderna som uppstår och att det finns strikta villkor som begränsar användningen av de beviljade medlen. Även kopplingen till lärarutbildningen och lärarnas fortbildning borde utvecklas. Möjligheterna som det nordiska samarbetet erbjuder har inte utnyttjats i tillräckligt hög grad. Nordiskt samarbete har inte heller vid undervisnings- och kulturministeriet varit ett prioriterat område inom det internationella samarbetet. Förutom under ordförandeskapsåren i NMR har inga tydliga mål ställts upp för verksamheten, och samarbetet och arbetsfördelningen även inom ministeriet är delvis oklara. Ingen större uppmärksamhet har fästs vid det nordiska samarbetet och resurserna för det vid styrningen av ministeriets verksamhetsområde. CIMO beställde 2009 en evalueringsstudie över effekterna av Pohjola-Nordens elev- och lärarutbyte (Katariina Rahikainen, ISBN 978-951-805-295-4). 15

16 Undersökningen visade att studieresor har positiv inverkan på deltagarnas personliga tillväxt och språkkunskaper. Även den nordiska känslan ökade, i synnerhet bland lärarna. Särskilt studerande vid yrkesläroinrättningar ansåg att deras karriär- och studiemöjligheter hade förbättrats i viss mån. Även om man inte kan vänta sig att språkkunskaperna förbättras avsevärt under korta besök, ökade i alla fall modet att tala ett främmande språk. Mest nytta ansågs långtidsstipendiaterna, lärarna och yrkesstuderandena ha av utbytet. Trots att studien enbart omfattade Pohjola- Nordens utbytesverksamhet kan slutsatserna tillämpas även på annat nordiskt utbyte. De olika samarbetsformerna, lärar- och elevutbyte och olika typer av samarbetsprojekt, har fungerat tillfredsställande och det finns inget behov av större förändringar. Nordplus-programmen. På uppdrag av Nordiska ministerrådet har Nordisk institutt for studier av innovasjon, forskning og utdanning (NIFU) i Norge utvärderat Nordplus-programmen. Evalueringsrapporten blev klar i januari 2011. Enligt rapporten har Nordplus Junior visat sig vara ändamålsenligt och i synnerhet programmets mobilitetsdel har ansetts vara bra och det har funnits ett stort intresse för den. Under innevarande år (2011) kom det ansökningar till Nordplus Junior motsvarande cirka 6 miljoner euro och bidragen som kunde delas ut uppgick till cirka 2 miljoner euro. Det har dock ansetts att programmets villkor och ansökningsförfarande är komplicerade och svåra. Det som speciellt har kritiserats är att utbyteselevernas stipendier har begränsats till enbart resekostnader. Likaså har stipendierna för lärare och övrig personal kritiserats för att vara otillräckliga. Inom projektfinansieringen har andelen egen finansiering och kravet på att tre länder måste delta ansetts vara problematiska aspekter. Enligt rapporten är programmet Nordplus Språk och kultur viktigt med tanke på den nordiska samhörigheten. Programmet anses ha fungerat bra. Det har dock inte lyckats väl med att integrera språk och kultur, och enligt rapporten vore det bättre att inkludera programmets mobilitetsdel i programmet Nordplus Junior i stället. Programmets administration har fungerat väl och effektivt. Statistikföringen och rapporteringen behöver utvecklas. Exempelvis rapporteringssystemet ARS för Nordplus fungerar inte alls tillfredsställande. Det gick till exempel inte att för denna utredning få tillräckliga och jämförbara uppgifter ur systemet. Även programmets nordiska evaluering fäste uppmärksamhet vid problemen med systemet. De möjligheter som informationstekniken erbjuder i att arrangera och informera om samarbetet har inte utnyttjats fullt ut. Tack vare Nordplus-programmens struktur är reciprociteten inom programmen tämligen god. Utvidgningen av Nordplus till att omfatta de baltiska länderna har i huvudsak lyckats väl. Dock inte helt problemfritt. Det bör observeras att de baltiska länderna inte heller i denna kontext kan behandlas som en helhet, utan varje enskilt land har sina egna särdrag och mål. Det att de nordiska programmen numera administreras mest på engelska är givetvis aningen problematiskt med tanke på den nordiska dimensionen. Ministerrådet godkände i april riktlinjerna för det så kallade nya generationens Nordplusprogram och i dem beaktas resultaten från evalueringen. De kanske mest centrala förändringarna är att mobilitetsdelen från Språk och kultur flyttas till Nordplus Junior, i projektfinansieringen inom Nordplus Junior minskas antalet deltagarländer som krävs från tre till två och Nordplusprogrammets administration och ansökningsförfarande förenklas. Det är dock fortfarande så att reglerna i EU:s mobilitetsprogram är mer flexibla än de i Nordplus-programmen.

Det finns fortfarande brister i statistiken och rapporteringen över Nordiska ministerrådets program när det gäller tillgången till landsspecifika antal och personantal. Från EU-programmen har det varit relativt svårt att få detaljerad information om nordiskt samarbete, eftersom landsspecifika uppgifter om personantal inte är tillgängliga i statistiken över dessa program. Utgående från den information som finns förefaller det dock att den nordiska dimensionen har inkluderats tämligen väl också i dessa program. Även reciprociteten har fungerat väl. Pohjola-Norden har flera program som stöder skolsamarbete och de administreras aktivt och med små kostnader. CIMO beviljar årligen Pohjola-Norden ett anslag för skolsamarbete och definierar prioriteterna för medlens användning. Prioriteterna som CIMO fastslår täcker dock så gott som hela utbildningsfältet och lägger inte fokus på några speciella områden. I proportion till de tillgängliga anslagen finns det dock för många olika program. Detta innebär att det finns så små anslag för respektive program att resultaten med tanke på programmets mål blir nästan betydelselösa. Intresset speciellt för elev- och lärarutbyte är så stort att antalet utbyten lätt kunde dubbleras. Det som också kan betraktas som ett problem är att stipendier beviljas enbart för resekostnader, trots att det i vissa fall skulle behövas medel även för boende och uppehälle. Pohjola-Nordens styrka i det nordiska samarbetet är dess omfattande regionala organisation; Pohjola-Norden har 12 distrikt och 150 lokalföreningar. Pohjola-Nordens systerorganisationer i de andra nordiska länderna har inte motsvarande program, så därigenom kan detta utbyte inte bli ömsesidigt. Hanaholmen Kulturcentrum för Sverige och Finland och Kulturfonden för Sverige och Finland är båda viktiga och aktiva aktörer i att främja nordiskt samarbete och deras kontinuerliga bidrag är av central betydelse för detta arbete. Projektet Svenska nu har lyckats med att öka intresset för svenska språket och svensk kultur i skolorna. Nifins verksamhet i utbildningsfrågor har fokuserats på seminarier samt information och utbildning för lärare och elever. Denna verksamhet behövs och ger resultat, liksom också programmet Låna en nordbo. Verksamhetsfinansieringen belastas av avsevärda fastighetskostnader. Finlandsinstitutet i Stockholm förefaller att delvis vara en hittills outnyttjad resurs i utbildningssamarbetet. Detta torde bero på att institutets verksamhet har varit mer fokuserat på kultursektorn, och utbildningens ställning vid institutet har inte definierats tydligt. Information, administration och finansiering. Det nordiska samarbetet inom skolsektorn stöds och administreras av många olika organisationer och samfund. Därmed är även informationen om projekt och tillgängliga bidrag splittrad på olika instanser. Det är svårt att gestalta helheten. Speciellt administrationen av Nordplus-programmen har ansetts vara komplicerad och den ska nu enligt Nordiska ministerrådets beslut göras enklare. Det tycks inte finnas tillräckligt och regelbundet samarbete och informationsutbyte mellan de olika organisationerna. Det finns brister i verksamhetens styrning. Användningen av informationsteknik i administrationen av och nätverkandet inom samarbetet har ökat avsevärt, med IT kan ändå erbjuda mer möjligheter än vad som utnyttjas i dagens läge. Det kan anses beklagligt att det svensk-finska utbildningsrådet avvecklades för några år sedan, i stället för att dess verksamhet skulle ha utvecklats. 17

Reciprocitet. Det nordiska elev- och lärarutbytet sker i huvudsak inom ramen för Nordplusprogrammen, EU-programmen och Pohjola-Nordens program. Inom Nordplus och EU-programmen tycks reciprociteten fungera relativt väl. Norden-föreningarna i de övriga nordiska länderna beviljar mycket få bidrag för elev- och lärarutbyte till Finland. 4. Utvecklingsförslag Utgångspunkten för utvecklingsförslagen är Finlands historiska, kulturella, ekonomiska och politiska kontakter till de övriga nordiska länderna samt Finlands ställning som ett nordiskt land. Finland har velat betona det nordiska bland annat genom att i samband med grundskolreformen besluta om svenska språkets ställning i skolorna i Finland. En central aspekt av den nordiska samhörigheten har varit, och kommer även i framtiden att vara, att man i samarbetet bland nordbor kan använda nordiska språk. Därför är det viktigt att det i Finland finns tillräckliga kunskaper i svenska och att man känner intresse för de övriga nordiska ländernas kulturer och samhällen. Med tanke på ett nordiskt intresse och kunskaper i svenska är det viktigt att väcka intresset för det nordiska och därigenom också för svenska språket och kulturen redan i skolåldern. Därför syftar förslagen som presenteras nedan uttryckligen till att öka intresset för det nordiska och för studier i svenska. Det nordiska skolsamarbetet med övriga nordiska länder än Sverige sker i huvudsak inom Nordiska ministerrådets organ och program samt via Europeiska unionens program. Dessa delar av samarbetet tycks fungera tillfredsställande och utvecklingsbehoven gäller närmast administrationen av samarbetet, statistiken och informationen. Utvecklingsförslagen nedan fokuserar på samarbetet mellan Finland och Sverige, som traditionellt har varit centralt för Finland. 4.1. Mål och styrning Jag förslår att undervisnings- och kulturministeriet bereder en strategi för nordiskt undervisnings-, vetenskaps- och kultursamarbete, där man ställer upp målen för förvaltningsområdets samarbete samt definierar verksamhetsformer och resurser som anvisas för verksamheten. Jag föreslår att undervisnings- och kulturministeriet i sina mål- och resultatavtal med Utbildningsstyrelsen och CIMO inkluderar mål för det nordiska samarbetet och definierar resurser som anvisas för samarbetet. 4.2. Samarbetsformer 18 Nordplus. Nordiska ministerrådet har nyligen godkänt riktlinjerna för Nordplus-programmen för perioden 2012 2016. Förändringarna i det nya programmet gör det enklare att använda. Jag föreslår att man i Finland vid programmets genomförande i allt större grad strävar efter att skapa bestående nätverk samt utveckla projektsamarbete på valda områden. Reglerna för stipendierna borde göras flexiblare så att stipendium vid behov kan beviljas även för elevernas boendeoch uppehållskostnader. Jag föreslår att rapporteringssystemet ARS utvecklas så att det går att få tillräckliga, aktuella och jämförbara uppgifter ur det. Informationen och rådgivningen till skolorna om att utnyttja

detta program bör effektiveras; för detta används kontaktpersonerna vid regionförvaltningsverken. Europeiska unionens program har ingen speciellt uppföljning av samarbete mellan de nordiska länderna. Om man vill betona det nordiska samarbetet, vore det viktigt att få uppgifter om samarbetets nuläge för att kunna följa upp det. Jag föreslår att ett system skapas för att följa upp hur programmen Leonardo och Comenius används för nordiskt samarbete med syfte att få en helhetsbild av skolsamarbetets nordiska andel i programmen. Informationen och rapporteringen bör effektiveras på samma sätt som i punkten ovan. Pohjola-Nordens program inom undervisningssektorn är splittrade i alltför många små delar. Jag föreslår att Pohjola-Norden koncentrerar sin programverksamhet till några större helheter. Jag föreslår att Nifin i mån av möjlighet utvidgar sitt program Låna en nordbo så att det årligen skulle nå ut till cirka 100 finskspråkiga skolor. För att de nordiska verksamhetsresurserna till fullo ska kunna användas till att stödja den egentliga verksamheten, bör möjligheten utredas att i likhet med vissa andra nordiska institutioner få fastighetskostnaderna betalda ur nationella medel. Jag föreslår att utbildningarna för grundskole- och gymnasierektorer i Finland fortsätter med målet att rektorerna för alla finländska grundskolor och gymnasier genomgår en utbildning om det nordiska och möjligheter till nordiskt samarbete. Hanaholmens kulturcentrum passar utmärkt som planerare och genomförare av denna utbildning tillsammans med Finlandsinstitutet i Stockholm, de instanser som ansvarar för rektorsutbildningen och Finlands Rektorer rf. Hanaholmens kulturcentrum borde få ett separat anslag för detta ändamål. Jag föreslår att det i lärarutbildningsinstitutionernas normala utbildningsprogram inkluderas information om möjligheterna till nordiskt skolsamarbete. 4.3. Reciprocitet Jag föreslår att Finlandsinstitutet i Stockholm ges i uppdrag att planera och genomföra ett omfattande informations- och utbildningsprogram avsett för rektorerna vid svenska skolor med syftet att presentera det finländska skolväsendet och de samarbetsmöjligheter som skolorna i Finland erbjuder. Institutionen bör anvisas de resurser som behövs för detta. Jag föreslår att Pohjola-Norden tar i uppgift att med hjälp av sina lokala nätverk och sitt vänortssystem skapa ett nätverk för finländska och nordiska skolor. Via ett sådant nätverk kan man arrangera ömsesidiga elev- och lärarbesök samt använda dataförbindelser för kontinuerliga kontakter och även utbyte av undervisning mellan skolorna. För Sveriges del skulle åtgärderna kunna fokuseras till det svenska utskottet inom Kulturfonden för Sverige och Finland, som kan bedöma möjligheterna till finansiering av skolsamarbetet samt till Föreningen Norden i Sverige, som kan fungera som informationsspridningskanal och förmedlare av samarbetspartner samt i mån av möjlighet även bevilja stipendier. Det vore även önskvärt att en motsvarande utredning över de svenska skolornas nordiska samarbete och utvecklingen av det gjordes i Sverige. Vid utvecklingen av samarbetet kan man dra nytta av elever från familjer med finsk bakgrund, som är intresserade av sina rötter. Ett sätt att väcka intresse kan exempelvis vara att arrangera en skrivartävling för skolorna där priset är ett besök till Finland. 19