Remissvar: Arbetshjälpmedel och försäkringsskydd för arbete på lika villkor (SOU 2012:92)

Sida: 1 av 21 Datum: 2013-09-30 Dnr: Af-2013/263603 Ert dnr: A2013/178/A Arbetsmarknadsdepartementet 103 33 Stockholm Remissvar: Arbetshjälpmedel och försäkringsskydd för arbete på lika villkor (SOU 2012:92) Arbetsförmedlingen har tagit del av utredningens betänkande och vill med anledning av detta lämna bifogat remissvar. Beslut i ärendet har fattats av tillförordnad generaldirektör Clas Olsson. Ärendet har föredragits av Joel Phalén. I den slutliga handläggningen av ärendet har direktören för Avdelningen Rehabilitering till arbete Henrietta Stein samt tillförordnad chef för Ledningsstaben Elin Bergkvist deltagit. Clas Olsson Joel Phalén Arbetsförmedlingen BESÖKSADRESS Hälsingegatan 38 POSTADRESS 113 99 Stockholm Växel: 08-508 801 00 arbetsformedlingen@arbetsformedlingen.se www.arbetsformedlingen.se

Sida: 2 av 21 Sammanfattning Arbetsförmedlingen ser generellt positivt på utredningens förslag och bedömningar. En avgörande förutsättning för deras genomförbarhet är dock att Arbetsförmedlingen tillförs resurser i en omfattning som motsvarar myndighetens utökade uppdrag. Utredningens förslag innebär krav på en väsentligt utökad administration hos Arbetsförmedlingen. Utredningens förslag är att förändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2014. Detta anser Arbetsförmedlingen vara för tidigt och förordar istället ett ikraftträdande under andra halvåret 2014. Utredningen har gjort ett gediget arbete och dess förslag kan utgöra viktiga steg på vägen till ökad delaktighet på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Utredningens förslag gällande försäkringsskydd vid anställning med lönestöd är ett viktigt steg framåt i en fråga där Arbetsförmedlingen under lång tid efterfrågat en långsiktigt hållbar lösning. Vissa behov av förtydliganden finns emellertid på detta område, både vad gäller regelverkets utformning och förslagens praktiska genomförande. Arbetsförmedlingen är överlag positiv till förslagen gällande arbetshjälpmedel. De möjliggör en effektiviserad och förbättrad process för hanteringen av arbetshjälpmedel, och kan medföra att personer med behov av sådant stöd i framtiden kan få tillgång till sina arbetshjälpmedel snabbare än idag. Förslagen innebär också en ökad tydlighet gentemot anställda och arbetsgivare då hanteringen föreslås skötas av en myndighet. På flera punkter innebär utredningens förslag ett utökat uppdrag för Arbetsförmedlingen, och därmed också behov av ökade resurser. Resursbehoven finns inom flera områden och är av varierande slag, och gäller bland annat personal och systemstöd. Förslagen skulle innebära ökad eller förändrad administration av subventionerade anställningar och arbetshjälpmedel hos Arbetsförmedlingen. De skapar också behov av ökade personalresurser, exempelvis vad gäller specialistkompetens inom området syn/döv/hörsel. Dessa behov kommer inte bara förekomma under en implementeringsfas, utan bedöms kvarstå under överskådlig tid. Att i nuläget beräkna kostnaden för denna utökning är svårt då inte alla förutsättningar är kända. Arbetsförmedlingen förutsätter därför att detta kommer att klargöras i ett senare skede.

Sida: 3 av 21 Arbetsförmedlingens ställningstaganden per förslag och bedömning Övergripande synpunkter Arbetsförmedlingen är överlag positiv till utredningens förslag. En avgörande förutsättning för att de ska kunna genomföras är dock att Arbetsförmedlingen ges utökade resurser i en omfattning som motsvarar myndighetens utvidgade uppdrag. Flera delar av utredningens förslag medför ett kraftigt ökat behov av administration på Arbetsförmedlingen. Vidare förordar myndigheten ett senare ikraftträdande än utredningen föreslår. 2.6.1. Arbetsförmedlingens konsultativa stöd till arbetsgivare bör följas upp Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen. 2.6.2. En långsiktig plan för spridning av framgångsrikt arbete Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen 2.6.3 Uppföljning av bestämmelserna om sociala hänsyn vid offentlig upphandling Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen. 2.6.4 Överenskommelser som utgångspunkt för insatser för en mer inkluderande arbetsmarknad Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen om överenskommelser. Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen angående större företag. 3.1 Förtydligat regelverk om försäkringsskydd vid anvisning till arbete med lönestöd 3.2 Statligt ansvar för det väsentliga försäkringsskyddet 3.3 Arbetsskade- och livförsäkring på samma sätt som för deltagare i andra arbetsmarknadspolitiska program 3.4 Kammarkollegiet ska göra avsättningar till kompletterande ålderspension för dem som saknar kollektivavtalade förmåner

Sida: 4 av 21 3.5 Ersättningen för premier bör överensstämma med arbetsgivarens kostnader 3.6 Stärkt uppföljning och information om försäkringar Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen. 5.1 Myndighetsansvaret för bidrag till arbetshjälpmedel övergår till Arbetsförmedlingen Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen gällande Arbetsförmedlingens helhetsansvar. Arbetsförmedlingen lyfter synpunkter kring bedömningen om återanvändande av arbetshjälpmedel. 5.2 Ett samlat ansvar en samlad förordning 5.2.1 Stödets storlek ska behållas 5.2.2 Arbetsgivaransvaret tydliggörs Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen. 5.2.3 Särskilda regler för jordbrukare upphävs 5.2.4 Åldersgränser är inte förenligt med att fler behöver stanna kvar längre i arbetslivet Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen. 5.2.5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Arbetsförmedlingen avstyrker förslaget och förordar ett senare ikraftträdande. 5.3 En strategi för utveckling och ökad kunskap om arbetshjälpmedel

Sida: 5 av 21 Arbetsförmedlingens övergripande synpunkter FunkA-utredningen har sedan starten av sitt uppdrag gjort ett gediget arbete för att lägga konstruktiva förslag kring situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga 1. Detta betänkande är en värdefull fortsättning på det arbete som gjorts tidigare. De frågor som belyses, främst gällande försäkringsskydd och arbetshjälpmedel, har stor inverkan på arbetslivet för många personer och utgör en viktig del av utredningens sammantagna arbete. Arbetsförmedlingen vill därför också särskilt framhålla de värdefulla förslag som lämnades i utredningens förra betänkande, Sänkta trösklar högt i tak (SOU 2012:31). De utgjorde ett välkommet helhetsgrepp kring arbetet för ökad delaktighet i arbetslivet för personer med funktionsnedsättning och utredningens förslag hade genomgående stor potential att åstadkomma förbättring. Arbetsförmedlingen ställde sig till övervägande delen mycket positiv till förslagen och ser fram emot att de ska ge fler konkreta resultat. De förslag som utredningen lägger i detta betänkande påverkas också givetvis i hög grad av hur och i vilken utsträckning de tidigare förslagen implementeras. De förslag som utredningen lämnar i detta betänkande utgör en angelägen reform som Arbetsförmedlingen anser bör hanteras skyndsamt. Det föreslagna ikraftträdandet, den 1 januari 2014, anser dock Arbetsförmedlingen vara för tidigt med hänsyn till de omfattande anpassningar myndigheten behöver genomföra. Ett genomförande under andra halvåret 2014 är mer realistiskt. Förslagen innebär också behov av ytterligare resurser hos Arbetsförmedlingen. Det handlar om såväl ökat personalbehov som om exempelvis kostnader för lokaler och systemstöd. Förslagen i detta betänkande utgår från en helhetssyn på situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. Detta är givetvis positivt. Det innebär också att förslagen innehåller aspekter som kan vara viktiga men som inte främst berör Arbetsförmedlingen och därför inte behandlas här i större utsträckning. Det rör sig exempelvis om frågor av arbetsrättslig karaktär och konsekvenser för andra myndigheter och organisationer. 1 Om inget annat anges används begreppet funktionsnedsättning fortsättningsvis i remissvaret som beteckning för funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga.

Sida: 6 av 21 Utredningens breda ansats kring arbetet för ökad delaktighet i arbetslivet för personer med funktionsnedsättning resulterar i ett antal konkreta förslag och bedömningar. Detta remissvar fokuserar på att belysa Arbetsförmedlingens synpunkter på just utredningens förslag och bedömningar, varför delar av den i sig mycket intressanta bakgrundsanalysen lämnas därhän. Remissvaret disponeras på samma sätt som utredningens betänkande, och innehåller således tre huvudsakliga delar förutom denna mer övergripande inledning. Numreringen av förslag och bedömningar nedan är densamma som i utredningens betänkande. Arbetsplatsens centrala roll De bedömningar som utredningen presenterar under detta avsnitt är alla värdefulla tillägg till den pågående dialogen kring hur möjligheterna till arbete för personer med funktionsnedsättning kan öka. Det är viktigt att detta arbete intensifieras under de kommande åren. 2.6.1 Arbetsförmedlingens konsultativa stöd till arbetsgivare bör följas upp Bedömning: Det konsultativa stödet till arbetsgivare som erbjuds i samarbete mellan Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan bör följas upp och om möjligt utvärderas så snart tillräckligt underlag finns. Även erfarenheterna från den verksamhet som bedrivs vid NAV Arbeidslivssenter i Norge bör tas tillvara inför ett ställningstagande till om och hur Arbetsförmedlingens konsultativa stöd till arbetsgivare kan utvecklas vidare. Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen. Det konsultativa stöd som Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan erbjuder arbetsgivare är en värdefull resurs som har potential att spela en större roll i framtiden. Än så länge handlar det dock om en relativt ny insats som få arbetsgivare tagit del av. Trots detta sker löpande avstämning och uppföljning kring hur stödet fungerar. När tillräckligt underlag finns är det självklart att en mer genomgripande översyn kring potentiell vidareutveckling kommer att genomföras. De frågeställningar som utredningen lyfter fram som särskilt angelägna att belysa vidare kommer att vara en given del av grunden för en sådan översyn. En renodlad effektutvärdering, där exempelvis en kontrollgrupp används, kan emellertid bli svårgenomförd även om underlaget blir större framöver.

Sida: 7 av 21 Arbetsförmedlingen delar utredningens uppfattning att den specialistkompetens som finns inom myndigheten är en värdefull resurs i arbetet för att förbättra situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. I den mån det är praktiskt och ekonomiskt möjligt är det självklart för Arbetsförmedlingen att i ökad utsträckning dela med sig av denna kompetens till exempelvis mindre arbetsgivare som inte har löpande tillgång till företagshälsovård. Detta måste givetvis ske utan att Arbetsförmedlingen tar över arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Arbetsförmedlingen bedriver också, liksom andra myndigheter, en kontinuerlig omvärldsbevakning där erfarenheter från våra grannländer är särskilt viktiga. Därför är lärdomar från Norge något som kommer att tas hänsyn till när en eventuell vidareutveckling av det konsultativa stödet utformas. 2.6.2 En långsiktig plan för spridning av framgångsrikt arbete Bedömning: Regeringen bör uppdra till lämplig myndighet att ta fram en långsiktig plan för hur spridning kan ske av goda exempel på hur personer med funktionsnedsättning kan få och behålla ett arbete. Planen bör tas fram i samverkan mellan berörda myndigheter och i samråd med parterna på arbetsmarknaden och handikapporganisationerna. Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen, och delar utredningens uppfattning att ett ihärdigt och fokuserat arbete utifrån en tydlig ansvarsfördelning är en av nycklarna till att personer med funktionsnedsättning ska kunna få ökade möjligheter till arbete. Även utöver själva planen i sig kan den dialog som leder fram till den vara av stort värde. Det förs givetvis kontinuerliga samtal mellan de relevanta aktörerna redan idag, men att ges förutsättningar att göra det med ett så pass konkret syfte är positivt och kan stimulera till att nya idéer skapas och tas tillvara. Det är även viktigt att se skapandet av en långsiktig plan för spridandet av goda exempel som en del av ett större sammanhang av insatser, information och aktörer som syftar till ökad delaktighet i arbetslivet för personer med funktionsnedsättning. Redan vid utformandet av uppdraget bör därför hän-

Sida: 8 av 21 syn tas till hur planen är tänkt att samspela med det arbete som pågår på området i övrigt. Under den fortsatta processen bör därför också hänsyn tas till förslagen som lades i promemorian En samlad organisation på det funktionshinderspolitiska området (Ds 2013:40). Där föreslogs att Hjälpmedelsinstitutet upplöses och att de delar av dess verksamhet som bedöms vara ett statligt ansvar går upp i Myndigheten för handikappolitisk samordning (som även föreslås byta namn för att markera förändringen). Resultatet av den eventuella organisatoriska förändringen påverkar givetvis arbetet med en långsiktig plan. 2.6.3 Uppföljning av bestämmelserna om sociala hänsyn vid offentlig upphandling Bedömning: Regeringen bör ta fram rutiner för hur uppgifter om upphandling med sociala hänsyn kontinuerligt ska tas in från de statliga myndigheterna. Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen. Att upphandling i ökad utsträckning sker med sociala hänsyn bör kunna stärka positionen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. Sådan upphandling är i sin tur något som rimligen kan underlättas av att regeringen tar fram rutiner kring inhämtning av information i ämnet från myndigheterna. Styrsignaler av denna typ kan utgöra viktiga redskap i arbetet för att öka sociala hänsyn i upphandling. Arbetsförmedlingen betonade även vikten av sociala hänsyn vid upphandling i sitt remissvar på slutbetänkandet från Upphandlingsutredningen 2010 (SOU 2013:12). För exempelvis sociala företag, som i sig är en viktig möjlighet för personer med funktionsnedsättning att få arbete, är den utredningens förslag kring reserverade kontrakt särskilt relevant. Detta självklart under förutsättning att det utarbetas tydliga kriterier för vilka företag som kan komma ifråga för sådana kontrakt. Det är därför av vikt att Upphandlingsutredningens förslag särskilt beaktas i den fortsatta processen kring detta betänkande.

Sida: 9 av 21 2.6.4 Överenskommelser som utgångspunkt för insatser för en mer inkluderande arbetsmarknad Bedömning: Överenskommelser på arbetsmarknaden för att främja anställning av personer med funktionsnedsättning fyller en viktig funktion och bör därför stimuleras. Överenskommelser kan träffas på olika nivåer och mellan olika aktörer. Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen. För att personer med funktionsnedsättning ska ges möjlighet till ökad delaktighet i arbetslivet behöver ett flertal aktiviteter och processer drivas i samverkan såväl nationellt som lokalt. Att göra överenskommelser mellan relevanta parter kan vara ett värdefullt verktyg i en sådan process. I den mån det är möjligt avser Arbetsförmedlingen att stimulera till att sådana överenskommelser realiseras. Ett exempel på arbete utifrån utgångspunkter som liknar de utredningen beskriver är det praktikantprogram som utifrån ett regeringsuppdrag startades inom de statliga myndigheterna under 2013. Programmet syftar till att stärka positionen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning genom att flera arbetsgivare agerar samordnat för att erbjuda praktik. Det är av stor vikt att överenskommelserna arbetas fram och används på ett strukturerat sätt, och att det finns tydliga avgränsningar mellan överenskommelser med olika syften. En framgångsfaktor är att samtliga inblandade aktörer är tydliga med vad man kan erbjuda i en överenskommelse och kan överblicka vilka åtaganden man eventuellt redan har på andra nivåer eller inom andra områden. Bedömning: Arbetsförmedlingen bör undersöka intresset hos större företag och utreda förutsättningarna för att dessa tillsammans med myndigheten startar projekt/verksamheter som syftar till anställning av fler personer med funktionsnedsättning. Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen. Det pågår redan ett arbete med att i ökad utsträckning rikta sig till större nationella arbetsgivare. Inom ramen för detta har redan överenskommelser träffats som syftar till anställning av personer med funktionsnedsättning.

Sida: 10 av 21 Möjligheten att detta även, i det fall intresse finns och meningsfulla aktiviteter kan identifieras, kan resultera i arbete i projektform är intressant att se närmare på. Även här är det dock avgörande med ett strukturerat och fokuserat arbete där alla inblandade aktörer är tydliga med förutsättningarna för sin insats i respektive projekt. Ett likvärdigt försäkringsskydd Att personer som har anställning med lönestöd omfattas av tillfredsställande försäkringslösningar är i Arbetsförmedlingens uppfattning en helt central förutsättning för ökad delaktighet i arbetslivet för personer med funktionsnedsättning. Arbetsförmedlingen har därför sedan flera år betonat vikten av att denna fråga ges en tillfredsställande och långsiktig lösning. Utredningens förslag innebär ett steg framåt gentemot den situation som råder på området idag. Det finns dock punkter som behöver belysas vidare och aspekter av förslaget som delvis kan vara svåra att genomföra på ett praktiskt fungerande och rättsäkert sätt. Såväl de praktiska som de juridiska konsekvenserna av förslaget förtjänar därför att granskas närmare. Det finns även anledning att tro att förslaget kan medföra en ökad administrativ arbetsbelastning för Arbetsförmedlingen. Detta skapar i sin tur ett behov av större resurser hos myndigheten. Utredningen har inte haft i uppdrag att se över andra former av subventionerade anställningar än de som specifikt riktar sig till personer med funktionsnedsättning. Därför läggs heller inga förslag kring försäkringsskyddet för personer med andra subventionerade anställningar, exempelvis instegsjobb eller särskilt anställningsstöd. Utredningen för ett relevant resonemang kring vilka skilda förutsättningar som råder mellan olika former av subventionerad anställning. Arbetsförmedlingen skulle emellertid ändå vilja framhålla vikten av att den fortsatta processen i så stor utsträckning som möjligt utgår från ett helhetsperspektiv kring subventionerade anställningar i stort. Detta gäller inte bara försäkringsfrågan utan även möjligheten att i högre grad uppnå enhetlighet kring vilka krav Arbetsförmedlingen kan och bör ställa inför en anvisning. Idag skiljer sig dessa på flera punkter åt mellan de olika formerna av subventionerade anställningar. Det är av vikt att Arbetsförmedlingen ges tillräcklig tid för att kunna genomföra nödvändiga förändringar innan förslagen träder i kraft. Detta gäller såväl kompetensutveckling och översyn av personal- och resursbehov som

Sida: 11 av 21 tekniska förändringar av exempelvis systemstöd. Därför anser Arbetsförmedlingen att ett ikraftträdande i januari 2014 är orimligt, och att en lämpligare tid vore någon gång under andra halvåret 2014. Det vore också önskvärt med förtydliganden gällande hur övergången till den nya regleringen bör ske praktiskt. Exempelvis gäller detta hur utredningens förslag förhåller sig till beslut om lönestöd som är pågående vid ikraftträdandet. 3.1 Förtydligat regelverk om försäkringsskydd vid anvisning till arbete med lönestöd Förslag: I förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga ska det i 8 framgå att lön och försäkringsförmåner ska följa av kollektivavtal eller vara i väsentliga delar likvärdiga med förmåner enligt kollektivavtal i branschen. Den föreslagna formuleringen innebär att en tydligare riktlinje än idag fastslås i förordning. Detta är generellt något som Arbetsförmedlingen ser som positivt. Sedan förordningen 2011 ändrades så att Arbetsförmedlingen gavs utrymme att tolka vad som utgör i väsentliga delar likvärdiga förmåner har en tolkning gjorts som i stort ligger i linje med utredningens förslag till skrivning. Det är emellertid viktigt att vara uppmärksam på hur de olika förslag som läggs under detta avsnitt samspelar såväl förordningsmässigt som praktiskt. För att nå en fungerande helhetslösning på området är det viktigt att Arbetsförmedlingen ges förutsättningar att göra en konsekvent tolkning av regelverket som i sin tur kan leda till intern tydlighet vid dess tillämpning. 3.2 Statligt ansvar för det väsentliga försäkringsskyddet Förslag: Arbetsförmedlingen ska överta ansvaret för det väsentliga försäkringsskyddet för personer som har en anställning med lönestöd enligt förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga hos arbetsgivare som inte har tecknat kollektivavtal eller erbjuder ett i väsentliga delar likvärdigt försäkringsskydd.

Sida: 12 av 21 Det skulle sannolikt innebära ökade möjligheter till anställning med lönestöd för personer med funktionsnedsättning. Förslaget skulle öka antalet tänkbara arbetsgivare för anställningar med lönestöd. Arbetsförmedlingen förutsätter att myndigheten ges tillräckliga förutsättningar för att kunna skapa en fungerande lösning för att hantera administrationen av försäkringsskyddet för de berörda personerna. Ur flera aspekter riskerar förslaget emellertid att medföra ökad administration för Arbetsförmedlingen. Exempelvis behöver någon aktör ha det konkreta ansvaret för att praktiskt administrera dessa ärenden ett arbete som kan bli mycket omfattande. I det fall Arbetsförmedlingen ges denna uppgift, vilket i sig kan vara logiskt, behöver myndigheten ökade förvaltningsmedel för att hantera administrationen. Dessutom kan den redan existerande administrationen av lönebidragsärenden öka då systemstöd och rutiner måste anpassas för att kunna särskilja mellan personer som är anställda på arbetsplatser med respektive utan kollektivavtal. Den kompensation som Arbetsförmedlingen idag betalar ut för att arbetsgivare ska teckna försäkringar för den anställde ska exempelvis med detta förslag endast gå ut i vissa ärenden. Detta är ett av flera exempel på saker som system och rutiner behöver anpassas för att hantera, och som även när en sådan anpassning är gjord kan innebära en ökad administrativ börda löpande. Med utgångspunkt bland annat i denna problematik bör en bred konsekvensanalys göras som ett led i den fortsatta processen, särskilt med avseende på förordningarnas utformning. Flera olika rättsliga aspekter berörs av förslaget. Bland annat innebär förslaget att statens åtagande gentemot enskilda individer blir olika beroende på om deras arbetsgivare har tecknat kollektivavtal eller ej. Detta trots att berörda personer kan ha samma typ av subventionerad anställning. Utredningen nämner försäkringslösningar som finns tillgängliga via Fora. Arbetsförmedlingen vill inför den fortsatta processen framhålla vikten av att analys görs ur konkurrensperspektiv. Att en konstruktion väljs som innebär att bara en viss aktör, uttalat eller i praktiken, anses erbjuda en acceptabel försäkring kan ur den synvinkeln vara problematiskt. Vidare bör tydliggöras vilka konkreta möjligheter Arbetsförmedlingen har, och kan få i framtiden, att via Fora kontrollera att en specifik anställd vid en given tidpunkt omfattas av försäkringsskydd. Detta är något som Arbetsförmedlingen inte uppfattar som självklart i dagsläget.

Sida: 13 av 21 3.3 Arbetsskade- och livförsäkring på samma sätt som för deltagare i andra arbetsmarknadspolitiska program Förslag: Personer som anvisas till en anställning med lönestöd enligt förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga hos arbetsgivare utan kollektivavtalsenliga försäkringar ska omfattas av: * Förordning (1988:1785) om ersättning vid skada till deltagare i vissa arbetsmarknadspolitiska program m.m. * Förordning (1988:244) om grupplivförsäkring för deltagare i vissa arbetsmarknadspolitiska program. Om hänsyn tas till de, främst administrativa, överväganden som redovisas ovan bör nämnda förordningar kunna användas även för den här aktuella målgruppen. En fördel med den föreslagna lösningen är att Arbetsförmedlingen redan arbetar utifrån de angivna förordningarna. Ett väsentligt högre antal ärenden kan emellertid ändå innebära att det skapas ett ökat behov av kompetensutveckling och administrativt stöd inom myndigheten. Faktumet att förordningarna redan används innebär dock sannolikt att detta arbete underlättas. 3.4 Kammarkollegiet ska göra avsättningar till kompletterande ålderspension för dem som saknar kollektivavtalade förmåner Förslag: Arbetsförmedlingen ska lämna ersättning till Kammarkollegiet för avsättning till premier för kompletterande ålderspensionsförsäkring för personer som anvisas en anställning med lönestöd enligt förordning (2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder hos arbetsgivare som inte har tecknat kollektivavtal eller som inte ger ett likvärdigt försäkringsskydd. Avsättningen ska motsvara 4,5 procent av den bruttolön som ligger till grund för Arbetsförmedlingens beslut om lönestöd och avse den tid då anvisningen till programmet pågår. Det är en logisk konsekvens av det föreslagna förtydligandet av förordningen.

Sida: 14 av 21 Nivån om 4,5 procent som utredningen föreslår motsvarar den nivå som gäller idag. Denna är emellertid reglerad i kollektivavtal och därmed föränderlig. Därför anser Arbetsförmedlingen att det bör framgå att avsättningen ska motsvara den i kollektivavtal aktuella nivån. Den faktiska nivån kan sedan fastställas årligen av Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen anser också att den fortsatta processen bör inkludera vidare utredning av förslagens förhållande till de kollektivavtalade förmånerna Livsarbetstidspension och Arbetstidspension. Viss uppmärksamhet bör även läggas på att analysera eventuell problematik som kan uppstå till följd av att staten ansvarar för pensionsinbetalningar för vissa individer men inte för andra. Detta bland annat utifrån de övergripande resonemang kring statens åtagande som finns ovan. 3.5 Ersättningen för premier bör överensstämma med arbetsgivarens kostnader Förslag: Arbetsförmedlingens ersättning till arbetsgivares premieavgifter för anställda med lönestöd ska anpassas till de faktiska premiekostnaderna för den anställde. Det är dock värt att poängtera att en viss grad av schablonisering inte nödvändigtvis alltid behöver vara negativ sett ur ett helhetsperspektiv. Att öka kraven på anpassning av utbetalningar utifrån förutsättningarna i varje enskilt fall kan också öka risken för felaktiga utbetalningar. Detta samtidigt som ökade krav på uppföljning och korrigeringar på detaljerad nivå kan öka den administrativa bördan väsentligt. Emellertid är en högre grad av anpassning till faktiska kostnader i varje enskilt fall något som ligger väl i linje med utredningens förslag i övrigt. Detta då myndigheten ändå kommer att behöva anpassa sina rutiner till att betala ut kompensation för försäkringskostnader till vissa arbetsgivare men inte andra. Därför bedömer Arbetsförmedlingen att den föreslagna förändringen är genomförbar i samband med att utredningens förslag i övrigt ska implementeras. Detta dock förutsatt att hänsyn tagits till de övergripande synpunkterna kring ökad administration och behov av ökade resurser på förvaltningsanslaget som lämnats ovan.

Sida: 15 av 21 3.6 Stärkt uppföljning och information om försäkringar Bedömning: Arbetsförmedlingen bör stärka sina kontroll- och informationsrutiner genom att: * alltid ge information om försäkringsskyddet till dem som anvisas en anställning med lönestöd, * årsvis följa upp att arbetsgivare som vid anvisningstillfället tecknat hängavtal eller ett frivilligt kollektivavtalsenligt försäkringspaket fortfarande har giltiga försäkringsavtal, samt * årsvis följa upp lönen för dem som anvisats till en anställning hos arbetsgivare som inte erbjuder kollektivavtalsenliga försäkringsförmåner. Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen. Arbetsförmedlingen delar utredningens bedömning att försäkringsfrågor ofta upplevs som svåra och att information till anställda och arbetsgivare är viktigt och nödvändigt. Att information kring detta alltid bör lämnas vid anvisning till anställning med lönestöd är därför en rimlig synpunkt. Det genomförs redan idag omfattande kontroller och uppföljning gällande försäkringsskydd vid anställning med lönestöd. Det sker också ett betydande arbete av hög kvalitet för att säkerställa att beslut om lönestöd sker utifrån korrekta förutsättningar. Samtidigt kvarstår vissa problem som till sin natur är svåra att lösa via exempelvis årsvisa kontroller. Dessa inkluderar situationer där en arbetsgivare under pågående anställning upphör att betala en försäkring som existerat vid anställningens påbörjande eller vid genomförandet av en kontroll. Vad gäller denna problematik föreligger också en viss tveksamhet kring hur utredningen formulerat förslaget till förordningsförändring. Utredningen i sig är tydlig med att Arbetsförmedlingen ska göra en bedömning kring huruvida det föreligger en tillräcklig försäkringslösning vid anvisningstillfället samt genom kontroll och uppföljning. I de fall där Arbetsförmedlingen konstaterar att en försäkringslösning saknas ska det statliga ansvaret istället träda in. Den föreslagna förordningstexten skulle däremot kunna tolkas som att det statliga ansvaret för försäkringsskyddet är tänkt att gälla även i fall där det i efterhand visar sig att försäkring saknats exempelvis genom att en arbetsgivare slutat betala försäkringspremier. En sådan formulering i förordningen skulle kunna vara olycklig på så sätt att den riskerar skapa incitament för arbetsgivare att inte fortsätta betala in försäkringspremier.

Sida: 16 av 21 Arbetsförmedlingen anser vidare att ett förtydligande behövs med avseende på bedömningen om årsvis uppföljning av lönen för personer som anvisats till arbetsgivare som inte erbjuder kollektivavtalsenliga försäkringsförmåner. Det är i detta sammanhang viktigt att förutsättningarna för vad som ska anses vara lön tydliggörs. Lön kan bestå av såväl den nominella lönen som ett stort och varierande antal tillägg och förmåner. Bedömningen, som den är formulerad, ger också konsekvensen att det är just avsaknaden av försäkringsförmåner som ska föranleda uppföljning av lön. Dessa två saker är inte nödvändigtvis helt relaterade till varandra. Arbetsförmedlingen skulle exempelvis fortfarande se ett behov av att följa upp lönen för anställda hos en arbetsgivare som saknar kollektivavtal men tecknar ett försäkringspaket. En formulering som utgår från att lön ska följas upp hos arbetsgivare där kollektiv- eller hängavtal saknas vore bättre. Arbetshjälpmedel för ökad delaktighet i arbetslivet Utredningen har tagit ett välkommet helhetsgrepp kring frågan om hur stöd till arbetshjälpmedel organiseras och regleras. Det är ett område som på flera sätt blir allt viktigare, inte minst i ljuset av den snabba teknologiska utvecklingen. Arbetshjälpmedel har självklart tydliga kopplingar till hjälpmedelsområdet som helhet. Arbetsförmedlingen ser utredningen som ett välkommet bidrag även till den pågående diskussionen kring utvecklingen av hjälpmedelsområdet i stort. 5.1 Myndighetsansvaret för bidrag till arbetshjälpmedel övergår till Arbetsförmedlingen Förslag: Försäkringskassans uppgift att ge bidrag till arbetshjälpmedel förs över till Arbetsförmedlingen. Erfarenhet från nuvarande uppdrag samt den kompetens som finns upparbetad på Arbetsförmedlingen bland annat genom den specialistfunktion som arbetar med hjälpmedel torde vara en fördel. Samtidigt vill Arbetsförmedlingen framhålla att det utökade uppdraget kommer att medföra behov av större resurser, framförallt för att säkerställa tillräcklig tillgång på viss specialistkompetens. Detta gäller framförallt inom området syn/döv/hörsel.

Sida: 17 av 21 Antalet ärenden som Arbetsförmedlingen ska handlägga kommer att öka, vilket innebär att specialistfunktionen behöver utökas för att tillgodose behovet. Försäkringskassan hanterade under 2012 ca 3 000 beslut, och antalet kan förväntas vara ungefär lika stort under 2013. Som en jämförelse kan nämnas att Arbetsförmedlingen under 2012 tog ca 8 600 beslut om stöd till hjälpmedel på arbetsplatsen. Det är av stor vikt att hänsyn tas inte bara till det totala antalet ärenden som överförs till Arbetsförmedlingen, utan även till vilka slags ärenden det rör sig om. Det är avgörande för vilken kompetens i specialistresursen som behövs, och därmed också hur förändringen av personal- och resursbehovet hos Arbetsförmedlingen bör utformas. För Försäkringskassan gällde en klar majoritet av besluten under 2012, ca 70 procent, hjälpmedel för personer med hörselnedsättning. Det medför ett tydligt behov av utökning av Arbetsförmedlingens specialistfunktion audionomer. Bedömning: Arbetshjälpmedel är ofta en förutsättning för att personer ska kunna finna, få och behålla ett arbete och det är viktigt att insatsen ges utan onödiga dröjsmål. Med utredningens förslag får Arbetsförmedlingens ett helhetsansvar för stöd till arbetshjälpmedel och bör därför se över hur verksamheten kan organiseras på bästa sätt för att informera, ta emot ansökningar, bedöma behov och besluta om stöd till arbetshjälpmedel. Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen. Stöd till arbetshjälpmedel är en process som omfattar flera steg och handläggningstiden kan variera beroende på vilken form av anpassning som avses. Att insatsen ska sättas in i god tid och att processen ska vara effektiv är något som Arbetsförmedlingen kontinuerligt arbetar med. Ett arbete med att se över hur den administrativa processen kan effektiviseras har påbörjats. Detta arbete syftar framförallt till att stödmottagaren snabbt ska få och kunna använda sina hjälpmedel, bland annat genom kortare administrativa ledtider i processen fram till att ett hjälpmedel kan börja användas. Det bör dock nämnas att Arbetsförmedlingen inte alltid råder över dessa tider fullt ut. Ledtider som är svåra att påverka kan exempelvis vara arbetshjälpmedlens leveranstider eller att det handlar om större anpassningar med flera leverantörer inkopplade.

Sida: 18 av 21 Bedömning: Arbetsförmedlingen bör undersöka möjligheten att i större skala utnyttja de arbetshjälpmedel som återlämnas. Arbetsförmedlingen har en i grunden positiv inställning till att återlämnade hjälpmedel återanvänds. Arbetshjälpmedel återlämnas också till viss del till Arbetsförmedlingen redan idag. Erfarenheterna från denna hantering är värdefulla för en framtida vidareutveckling av arbetet. Det finns emellertid ett antal utmaningar som behöver hanteras. Återlämnade hjälpmedel behöver förvaras, uppdateras, rengöras och kontrolleras. För detta ändamål behöver lokaler införskaffas och personal tillföras. Detta kan innebära väsentligt ökade kostnader för Arbetsförmedlingen samtidigt som förberedelsearbetet kan komma att bli omfattande. Kostnaderna är dessutom till sin natur sådana att de binds över relativt lång tid. Det finns även ett behov av att utarbeta rutiner och system för registrering och inventering av återlämnade hjälpmedel i syfte att skapa tydlighet i vilka hjälpmedel som finns tillgängliga på vilka platser i landet. Likaså behöver arbetet ges en tydlig organisatorisk struktur där hänsyn kan tas bland annat till skiftande regionala förutsättningar. Sammantaget bedömer Arbetsförmedlingen att det krävs omfattande kostnadsberäkningar och konsekvensanalyser för att finna en hållbar lösning. 5.2 Ett samlat ansvar en samlad förordning Förslag: * Bestämmelsen i socialförsäkringsbalken 30 kap. 5 om arbetshjälpmedel upphävs. * Förordningen (1991:1046) om bidrag till arbetshjälpmedel upphävs. * I förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga upphävs bestämmelserna om insatsen stöd till hjälpmedel på arbetsplatsen. * Stöd till arbetshjälpmedel regleras i en särskild förordning. Utredningens förslag i själva sakfrågan kan uttryckas på flera olika sätt förordnings- och regleringsmässigt. Arbetsförmedlingen ser positivt på det förslag som utredningen förordar: att såväl skapa en särskild förordning kring arbetshjälpmedel som att föra in en bestämmelse som anger att den arbetsmarknadspolitiska verksamheten kan bedrivas i form av stöd till arbetshjälpmedel i förordning (2000:628).

Sida: 19 av 21 Dessutom vill Arbetsförmedlingen påpeka behovet av att tillföra förtydliganden kring hanteringen av ärenden där personer som använder hjälpmedel avslutar sin anställning. Stödmottagare kan i vissa fall bli återbetalningsskyldiga, och i dessa situationer är det särskilt angeläget med en rättssäker process och tydlighet i regleringen. Arbetsförmedlingen behöver också få tydliga förutsättningar kring hur myndigheten ska hantera värdemässig avskrivning av hjälpmedel, som ju i vissa fall kan innebära betydande summor. Likaså finns frågor kring försäkring av arbetshjälpmedel. 5.2.1 Stödets storlek ska behållas Förslag: I förordningen om arbetshjälpmedel ska bestämmelserna om stödets storlek utformas på samma sätt som i förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga. Stödets storlek som det regleras idag är ändamålsenligt. Det totala resursbehovet hos Arbetsförmedlingen för utbetalning av stödet kommer givetvis ändå bli större då antalet ärenden ökar. Det bör undersökas om de formuleringar som finns idag kring datorbaserade hjälpmedel kan tas bort. Den teknologiska utvecklingen har gjort att sådana nu utgör en stor andel av det totala antalet arbetshjälpmedel varför det kan vara mindre relevant att reglera dem särskilt i förordningen. 5.2.2 Arbetsgivaransvaret tydliggörs Förslag: I förordningen om arbetshjälpmedel ska bestämmelsen om arbetsgivarens ansvar tydliggöras. I ett tillägg i bestämmelsen ska det framgå att stöd inte får lämnas för arbetshjälpmedel eller anordningar som krävs för att uppfylla kraven enligt arbetsmiljölagen (1077:1160). Det finns idag vissa otydligheter när det gäller bedömningen om hos vem ansvaret ligger, hos arbetsgivaren eller Arbetsförmedlingen.

Sida: 20 av 21 Bedömning: Arbetsförmedlingen bör även i fortsättningen ta upp frågan om kostnadsdelning med arbetsgivaren när det gäller arbetshjälpmedel eller anordningar. Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen. 5.2.3 Särskilda regler för jordbrukare upphävs Förslag: I förordningen om arbetshjälpmedel ska inga särskilda bestämmelser gälla för jordbrukare. I förordningen om arbetshjälpmedel ska det i en bestämmelse framgå att stöd till arbetshjälpmedel inte får lämnas för kostnader som kan ersättas av annat statligt stöd. 5.2.4 Åldersgränser är inte förenligt med att fler behöver stanna kvar längre i arbetslivet Bedömning: I förordningen om arbetshjälpmedel bör det finnas en bestämmelse om att stöd till arbetshjälpmedel kan lämnas så länge arbetstagaren är kvar i anställningen eller så länge som den som utför arbete som företagare eller uppdragstagare behöver stödet för att kunna bedriva näringsverksamhet. Arbetsförmedlingen ser positivt på bedömningen. Att stöd till arbetshjälpmedel ska kunna lämnas så länge en anställning pågår är logiskt och rimligt. 5.2.5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Förslag: Förordningen om arbetshjälpmedel ska liksom övriga förordningsändringar träda i kraft den 1 januari 2014. Vid samma tidpunkt ska bestämmelsen upphävas i socialförsäkringsbalken 30 kap. 5 och förordningen (1991:1046) om bidrag till arbetshjälpmedel samt insatsen arbetshjälpmedel i förordningen (2000:630) om särskilda insatser för personer med funktionshinder som medför nedsatt arbetsförmåga. Arbetsförmedlingen avstyrker förslaget och förordar ett senare ikraftträdande. Att Arbetsförmedlingen tar över ansvaret för arbetshjälpmedel innebär samordnings- och effektiviseringsvinster. Det krävs emellertid omfattande förberedelser för att kunna börja arbeta utifrån det utvidgade uppdra-

Sida: 21 av 21 get. Särskilt gäller detta specialistfunktionen inom syn/döv/hörsel. Detta är det område som Försäkringskassan i dagsläget har flest beslut för, och således det där förändringen kommer bli som mest betydande. För att hantera ett utvidgat uppdrag skulle det finnas vinster med att Arbetsförmedlingen gavs förutsättningar att göra strukturella förändringar som exempelvis ett förenklat inskrivningsförfarande. Det skulle i så fall medföra behov av nya rutiner och förändringar i Arbetsförmedlingens systemstöd. Arbetsförmedlingen behöver säkerställa att det finns tillräckligt med kompetens personalmässigt för att kunna ta emot ökningen av antalet ärenden. Det är också centralt att tillräckliga informationsinsatser hinner genomföras. Detta gäller givetvis Arbetsförmedlingens operativa verksamhet och stödfunktioner, men lika viktig är den externa informationen. En tidig och konstruktiv dialog med exempelvis relevanta intresse- och brukarorganisationer är av mycket stor vikt för att förändringen ska kunna genomföras optimalt. Erfarenheten visar att en avgörande förutsättning för att lyckas med denna typ av förändring fullt ut är att alla dessa frågor är hanterade före ikraftträdandet. Det vore därför mer rimligt med ett ikraftträdande under andra halvåret 2014. 5.3 En strategi för utveckling och ökad kunskap om arbetshjälpmedel Förslag: Arbetsförmedlingen ges i uppdrag att ta fram en strategi för utveckling av insatsen arbetshjälpmedel. Strategin bör innehålla en plan för hur Arbetsförmedlingen säkerställer god kompetens om arbetshjälpmedel, hur de samverkar med andra aktörer för att utveckla arbetshjälpmedel samt för hur arbetsplatsanpassningar genomförs som kommer dem till del som har störst behov för att kunna få och behålla ett arbete. Unga personer med funktionsnedsättning ska särskilt beaktas i utvecklingsarbetet. Arbetsförmedlingen tillstyrker förslaget, och vill betona vikten av att en sådan strategi tas fram utifrån ett genomgripande perspektiv där dialog kan föras med samtliga berörda parter. Arbetsförmedlingen bedriver redan idag ett ambitiöst arbete kring de frågor strategin är tänkt att beröra, men detta bör kunna utvecklas ytterligare.