HIV-PREVENTION I GÖTEBORG

HIV-PREVENTION I GÖTEBORG EN KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV DET HIV-PREVENTIVA SYSTEMET I GÖTEBORG STOCKHOLM JANUARI 2015 Kontigo AB Katarinavägen 19 SE 116 45 Stockholm www.kontigo.se +46 (0)8 562 262 40

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Bakgrund... 4 1.1 Syfte och övergripande frågeställningar... 5 1.2 Analysmodell... 6 1.3 Metod och material... 7 1.3.1 Kartläggning... 7 1.3.2 Utvärderingar... 8 1.3.3 Sammanhållen analys... 9 2 Det epidemiologiska läget i Göteborg... 10 3 Det hiv-preventiva systemet i Göteborg... 14 3.1 Det hiv-preventiva arbetets inriktning... 14 3.1.1 Prioriterade preventionsgrupper... 15 3.1.2 Ekonomiska resurser... 15 3.2 Offentliga aktörer... 16 3.2.1 Enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention... 16 3.2.2 Övriga verksamheter inom Göteborgs stad... 20 3.2.3 Andra offentliga aktörer... 22 3.3 Ideella organisationer... 24 3.3.1 Ideella organisationer som arbetar med hiv-prevention... 25 3.3.2 Syfte och mål... 27 3.3.3 Målgrupper... 28 3.3.4 Arenor... 28 3.3.5 Sammanfattande diskussion... 29 4 Ideella organisationer med stöd genom statsbidraget... 30 4.1 HOMAN... 30 4.1.1 Aktiviteter och metoder... 33 4.1.2 Prestationer och resultat... 33 4.1.3 Preventionsgrupper och målgrupper... 34 4.1.4 Samverkan... 35 4.1.5 Kritiska faktorer och utvecklingspotential... 36 4.2 Akademihälsan... 37 4.2.1 Aktiviteter och metoder... 38 4.2.2 Prestationer och resultat... 38 4.2.3 Preventionsgrupper och målgrupper... 39 4.2.4 Samverkan... 39 4.2.5 Kritiska faktorer och utvecklingspotential... 39 Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 2 (65)

4.3 EKHO Göteborg... 41 4.3.1 Aktiviteter och metoder... 42 4.3.2 Prestationer och resultat... 43 4.3.3 Preventionsgrupper och målgrupper... 44 4.3.4 Samverkan... 44 4.3.5 Kritiska faktorer och utvecklingspotential... 45 4.4 Stadsmissionen... 46 4.4.1 Aktiviteter och metoder... 47 4.4.2 Prestationer och resultat... 47 4.4.3 Preventionsgrupper och målgrupper... 48 4.4.4 Samverkan... 48 4.4.5 Kritiska faktorer och utvecklingspotential... 49 4.5 Positiva gruppen väst... 50 4.5.1 Aktiviteter och metoder... 51 4.5.2 Prestationer och resultat... 52 4.5.3 Preventionsgrupper och målgrupper... 53 4.5.4 Samverkan... 54 4.5.5 Kritiska faktorer och utvecklingspotential... 55 4.6 Sammanfattande analys av de fem organisationerna... 56 5 Sammanfattande diskussion och rekommendationer... 60 5.1 Rekommendationer till Göteborgs stad... 64 Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 3 (65)

1 Bakgrund Göteborgs stad har under många år erhållit statsbidrag för arbete med prevention av hiv och andra STI, samt fördelat medel till frivilligorganisationer som arbetat med detsamma. Statsbidraget har sedan 2006 haft sin utgångspunkt i den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar (prop. 2005/06:60). Det övergripande målet som varit styrande för statsbidraget uttrycks i den nationella strategin att begränsa spridningen av hivinfektion och andra sexuellt överförbara sjukdomar samt att begränsa konsekvenserna av dessa infektioner för samhället och för den enskilde. Därtill specificeras tre delmål som ska vara styrande för bland annat insatser som utförs med stöd av statsbidraget: antalet nyupptäckta fall av hivinfektion där smittöverföringen skett i Sverige skall halveras till år 2016, hivinfektion hos asylsökande och nyanlända anhöriginvandrare skall identifieras inom två månader och för övriga grupper som vistats i högendemiska områden inom sex månader, samt kunskapen om hiv/aids och om hur det är att leva med sjukdomen skall förbättras i offentlig verksamhet, i arbetslivet och i samhället i stort. Varje år sedan 2006 har en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges kommuner och landsting (SKL) reglerat arbetets inriktning under året vad gäller bland annat prioriterade målgrupper. Under 2013 beslutades att överenskommelser inte längre ska reglera användandet av statsbidraget, och regeringen fattade beslut om en förordning (2013:666) om statsbidraget till landsting och vissa kommuner för insatser mot hivinfektion. Förändringen syftade till att underlätta för landsting och kommuner att planera sitt hiv-preventiva arbete då förutsättningarna för statsbidraget blir mer långsiktigt och förutsägbart. Förordningen statuerar att syftet med statsbidraget är att förstärka och komplettera sådana insatser som landstingen och vissa kommuner vidtar för att uppnå följande mål: 1. begränsa spridningen av hivinfektion genom att upprätthålla och utveckla ett effektivt förebyggande arbete som utförs av kompetent personal, är grundat på vetenskap och beprövad erfarenhet och främst är riktat och anpassat till olika preventionsgruppers förutsättningar och behov, 2. förstärka och komplettera insatser mot andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar som kan antas bidra till att uppfylla målen i 1, och 3 6, 3. begränsa konsekvenserna av hivinfektion för samhället och enskilda, Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 4 (65)

4. skapa öppenhet om hivinfektion och aids samt motverka att personer som lever med en sådan infektion eller sjukdom eller deras anhöriga stigmatiseras och diskrimineras, 5. samverka med andra landsting och kommuner för kunskapsuppbyggnad och kunskapsförmedling inom sådana verksamheter som verkar för de mål som anges i 1 4, 6. samarbeta med eller stödja sådana ideella organisationer som är juridiska personer och som verkar för de mål som anges i 1 4. Genom förordningen tillåts också samtliga kommuner i storstadsregionerna att söka medel via statsbidraget, något som tidigare, vid sidan av landstingen, endast varit möjligt för de tre storstadskommunerna. För Göteborgs stad innebär förändringen en möjlighet att förtydliga sitt arbete med hiv-prevention och strategin bakom detta. Staden har därför valt att upphandla en utvärdering av de fem organisationer som 2014 fick medel genom statsbidraget i syfte att ta reda på hur dessa organisationers arbete förstärker och kompletterar stadens övriga arbete och hur det kan utvecklas vidare. För att kunna uttala sig om hur organisationernas arbete förstärker och kompletterar övrigt hiv-preventivt arbete behöver utvärderingen också innehålla en kartläggning av vilket detta övriga hiv-preventiva arbete faktiskt är. Kartläggningen som genomförts är således bredare än de insatser som finansieras genom statsbidraget och ämnar ge en generell bild av inriktningen och innehållet i det hivpreventiva systemet i Göteborg. 1.1 Syfte och övergripande frågeställningar Syftet med uppdraget är att utvärdera Göteborgs Stads hiv-preventiva arbete, med fokus på fem olika organisationer som arbetar med hiv-prevention och som får stöd genom statsbidraget. Med utgångspunkt i att statsbidraget enligt förordningen ska förstärka och komplettera övriga preventiva insatser innebär detta att utvärderingen inleds med en kartläggning av hela det hiv-preventiva systemet i Göteborg, för att därigenom kunna utvärdera statsbidragets tillskott i systemet. Utvärderingen genomförs med två olika fokus som kan sammanfattas i nedanstående frågeställningar: 1. Är det arbete som bedrivs med stöd av statsbidraget förenligt med och relevant i förhållande till den nya förordningens syfte och mål? 2. Oaktat kraven i förordningen är organisationernas arbete effektivt och ändamålsenligt vad gäller kvalitet och metod? Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 5 (65)

Utöver att besvara dessa båda frågor ämnar utvärderingen också mynna ut i rekommendationer till Göteborgs stad och de fem utvärderade föreningarna om eventuella utvecklingsbehov, både i förhållande till förordningen och i förhållande till organisationernas interna kvalitet och arbetsmetoder. 1.2 Analysmodell Kontigos analysmodell innebär att såväl resultat som innehåll och process granskas ur ett både summativt (konstaterande) och formativt (lärande) perspektiv. Modellen återfinns i figur 1 nedan. För att förstå och lära kring samspelet mellan resultat och process arbetar vi med begreppet kritiska faktorer, dvs. hinder eller nödvändiga förutsättningar för att nå ett visst resultat. Begreppet används för att undersöka hur väl arbetet har genomförts och möjliggör en förklaring av utfallet. Kritiska faktorer kan exempelvis beröra utformning av mål och val av aktiviteter, samverkan, tilltal gentemot målgruppen eller arbetssätt. Kritiska faktorer återfinns på samtliga nivåer, det vill säga samhälls-, organisations-, målgrupps- och individnivå. Vissa kritiska faktorer är kända och återkommande i utvärderingar, medan andra är specifika för enskilda projekt, organisationer och sammanhang. Genom att identifiera vilka de kritiska faktorerna är samt var de återfinns (såväl i process som på nivå) kan större precision uppnås för att ge förslag på åtgärder och lösningar för framtida utveckling. Sammanfattningsvis kan sägas att Kontigos granskning utgår från ett systemperspektiv där intentioner, mål och former från förordningen om statsbidrag för hiv-prevention står i centrum. Kartläggningen av samtliga organisationer som arbetar med hiv i Göteborg och utvärderingen av de fem specificerade organisationerna som får medel genom statsbidraget utgör en samlad bild av hur det hiv-preventiva systemet ser ut idag. Genom att förhålla denna bild till det epidemiologiska läget omfattar granskningen både systemets inriktning och utförande. Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 6 (65)

Figur 1: Analysmodell (bygger på Folkhälsomyndighetens uppföljningsmodell för statsbidraget) Analysmodellen beskriver relationen mellan målen för statsbidraget för hivprevention och fördelningen av anslag, organisationernas interna förutsättningar för att bedriva projekt kring hiv-prevention och uppsatta mål för verksamheten, val av metoder och arbetssätt, arbetet mot tilltänkta målgrupper och resultat. Modellens utgångspunkt är att det är i relationen och i samspelet mellan de olika delarna som de kritiska faktorerna kan lokaliseras. På så sätt kan vi lära oss att förstå varför och hur resultat uppstår, varför man eventuellt skjuter bredvid målet, och hur bättre resultat kan uppnås. 1.3 Metod och material Uppdraget har genomförts i tre steg: kartläggning av det hiv-preventiva systemet i Göteborg, utvärdering av fem organisationer som får stöd av statsbidraget samt sammanfattande diskussion och analys av det hiv-preventiva systemet. 1.3.1 Kartläggning Kartläggningen behandlar dels det interna arbetet inom Göteborgs stad, dels det regionala arbetet och dels det arbete som utförs av ideella aktörer. Kartläggningen inleddes genom s.k. desk research eller analys av befintligt material beträffande Göteborgs stads hiv-preventiva arbete. Materialet tillhandahölls Kontigo från uppdragsgivaren och bestod bland annat i strategier, ansökningar och återrapporteringar för statsbidraget. Deskresearchen gav en inledande bild av arbetets inriktning och organisering. Därefter genomfördes sex telefonintervjuer med berörda chefer och medarbetare på Social resursförvaltning och enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention. Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 7 (65)

Syftet med dessa intervjuer var att bredda och fördjupa bilden av verksamheterna som drivs och lägger även till ett styrbarhetsperspektiv till den sedan tidigare uppritade bilden. Vidare intervjuades åtta personer som representerar andra offentliga organisationer i och runt Göteborg. Syftet med dessa intervjuer var att få en bredare bild av Göteborgs Stads hiv-preventiva arbete och hur det förhåller sig till både det epidemiologiska läget i regionen och övriga aktörers strategier för hiv-prevention. Därutöver gjordes en bred kartläggning av de ideella organisationer som på något sätt är verksamma i eller i närområdet till hiv-prevention. Även detta arbete genomfördes inledningsvis genom sk deskresearch. Kontigo utgick då dels från befintligt material som tillhandahölls från uppdragsgivaren eller andra aktörer, och dels från extensiva informationssökningar via internet. Material som granskades var till exempel ansökningar om bidrag, beviljade verksamheter och projekt och övriga beskrivningar av organisationernas utförda, pågående och planerade insatser och verksamhet. Kartläggningen av de ideella organisationerna omfattade även intervjuer med företrädare för 13 ideella organisationer. Syftet med dessa intervjuer var att klargöra och fördjupa förståelsen för de olika organisationernas arbete med eller koppling till hiv-prevention, om sådan alls finns, och var således en viktig del i att få en överblick av det sammantagna hiv-preventiva systemet i Göteborg. 1.3.2 Utvärderingar Metoder för detta arbete är deskresearch, intervjuer och fokusgrupper. Genom desk research analyserades bland annat organisationernas verksamhetsplaner, ansökningar om statsbidrag, återrapporteringar och liknande material som tillhandahölls Kontigo från uppdragsgivaren, organisationerna själva eller som egenhändigt inhämtades av Kontigo från organisationernas hemsidor eller andra tillgängliga beskrivningar. För vardera organisation genomfördes 1-3 telefonintervjuer, beroende på hur många personer som hade insyn i och kunskap om verksamheten. I dessa diskuterades bland annat organisationernas arbete, hur de ser på sitt uppdrag och vad de kan se för närliggande effekter etc. Därtill genomförde Kontigo även kompletterande materialinsamling genom intervjuer med andra organisationer som arbetar med liknande frågor och har insyn i de utvärderade organisationernas arbete. I denna del genomförde Kontigo 13 intervjuer med andra organisationer, ideella eller offentliga, runt om i landet Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 8 (65)

som arbetar med dessa frågor, för att få en djupare förståelse för de utvärderade organisationernas arbetsmetoder och bidrag i det hiv-preventiva arbetet. 1.3.3 Sammanhållen analys Efter att ovanstående materialinsamling avslutades genomförde Kontigo en fokusgrupp med samtliga utvärderade organisationer, samt en med uppdragsgivaren. Fokusgrupperna var dels ett tillfälle att tillsammans diskutera organisationens arbete och stämma av att Kontigo fått en korrekt bild. Därutöver hade fokusgrupperna en framåtblickande ansats för att diskutera vilka utvecklingsbehov organisationerna ser i relation till den preliminära analys Kontigo genomfört, både vad gäller organisationernas arbete och vad gäller det hiv-preventiva systemet i Göteborgs Stad. Kontigo genomförde också tre mer omfattande interna analysseminarier under arbetets gång. Det första seminariet genomfördes efter datainsamling för kartläggningen. Detta i syfte att tillsammans ta fram en heltäckande bild över kommunens och organisationernas uppdrag och hur de kan/bör förstärka och komplettera varandra för att svara mot förordningens syfte. I det andra interna seminariet analyserades materialet från utvärderingen. Detta analysseminarium låg sedan till grund för och syftade till att staka ut teman för fokusgrupperna. Avslutningsvis genomfördes en sammanhållen slutanalys av allt material inför författandet av slutrapporten. Vid detta analysseminarium diskuterade Kontigos konsulter slutsatser och tog fram rekommendationer för hur Göteborgs Stad och organisationerna kan utveckla sitt arbete utifrån kvalitet och mål/syfte med förordningen, i enighet med utvärderingens syfte. Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 9 (65)

2 Det epidemiologiska läget i Göteborg 1 Det epidemiologiska läget för Göteborg låter sig inte beskrivas utan att också beskriva läget för Västra Götalandsregionen i stort. Detta beror på att statistiken visar var personer har sökt vård, och inte var de bor. Personer som är bosatta annorstädes i Västra Götaland har ofta behandlande läkare i Göteborg. Det är heller inte rimligt att skilja på Göteborg och regionen i stort, utifrån det faktum att människor bosatta utanför men i närheten av Göteborg självklart besöker staden, och vice versa. De siffror som finns som avser Göteborg inkluderar vidare även statistiken för Södra Bohuslän, enligt uppgift från Västra Götalandsregionens Smittskyddsenhet. Följande diagram visar hur många fall av hiv respektive hepatit C som rapporterats till Smittskydd Västra Götaland under perioden 2000-2013. Som diagrammen visar har antalet årliga rapporteringar av hiv ökat något under det senaste decenniet. Figur 2 visar en topp av rapporterade fall av hiv år 2012, vilket om man bryter upp statistiken kan förklaras med ett stort antal inflyttade/övertagna fall av hiv 38 stycken, jämfört med 15 stycken 2011 och 10 stycken 2013. Figur 2 - Diagram över fall av hiv som rapporterats till Smittskydd Västra Götaland 2000-2013. (Källa: Smittskyddsenheten Västra Götalands årsstatistik 2013.) 90 80 70 60 50 40 30 20 10 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Figur 3 visar att väldigt många fler fall av hepatit C rapporterats än fall av hiv, men att 2013 är den lägsta noteringen under 2000-talet med 273 fall av hepatit C. 1 Redogörelsen bygger på statistik från Smittskyddsenheten Västra Götaland samt Göteborgs stads ansökan till SMI 2013. Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 10 (65)

Figur 3 - Diagram över fall av hiv och hepatit C som rapporterats till Smittskydd Västra Götaland 2000-2013. (Källa: Smittskyddsenheten Västra Götalands årsstatistik 2013.) Hiv-infektion Hepatit C 500 400 300 200 100 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Jämfört med övriga riket var hiv-incidensen i Västra Götalandsregionen relativt låg 2013. Stockholm, Kronoberg, Västernorrland, Blekinge, Jämtland och Västerbotten hade då högst incidens. Incidensen i VGR var under 2013 en tredjedel av Stockholms 3 hiv-fall per 100 000 invånare för VGR, jämfört med 9 fall per 100 000 invånare för Stockholm. Vid en jämförelse mellan anmälda fall av hiv till smittskyddskontoret i Göteborg, och anmälda fall till Västra Götalandsregionens övriga tre smittskyddskontor, syns en tydlig Göteborgsdominans (se Figur 4). Figur 4 Anmälda fall av hiv till Smittskyddskontoret i Göteborg samt övriga tre smittskyddskontor i VGR. (Källa: Smittskydd i Västra Götaland 2014.) Göteborg Skövde, Uddevalla, Borås 90 80 70 60 50 40 30 20 10 13 30 11 21 14 16 26 30 15 10 16 38 39 41 18 35 13 26 16 39 36 20 11 48 46 45 23 35 0 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 11 (65)

Av de 487 personer med hiv som hade sin behandlande läkare i Göteborg årsskiftet 2010/2011, var 59 procent födda utrikes varav 32 procent i något afrikanskt land. Av de av utländsk härkomst som lever med hiv var ca 55 personer, 15 % av de utlandsfödda med hiv, homosexuellt smittade. Tabellen nedan visar hur många kvinnor respektive män som smittats av hiv i Västra Götalandsregionen perioden 2011-2013. För 2013 indikeras även smittland. Tabell 1 - Antal smittade i Västra Götaland 2011-2013, uppbrutet på kön. (Källa: Smittskyddsenheten Västra Götalands årsstatistik 2013.) 2011 2012 2013 Totalt 2013 Smittad i Sverige Smittad utomlands Smittland okänt Kvinnor 20 32 22 1 21 0 Män 37 49 36 7 28 1 Totalt 57 81 58 8 49 1 Sedan 1985 har totalt 1311 personer med hiv anmälts i Västra Götaland 1/1 2014 levde 776 personer med hiv i regionen. 2013 rapporterades 58 fall av hivinfektion, varav tio hade en redan känd infektion (inflyttade från annat län eller land). Av de 48 nydiagnosticerade var 41 stycken utan symptom. Medelåldern för anmälda fall var 34 år sett till bara inhemskt smittade var medelåldern istället 39 år. De 49 som smittats utomlands var fördelade på 26 länder, där Thailand dominerade med tio fall. Av smittvägarna dominerade i Västra Götaland 2013 den heterosexuella med 36 fall, medan homosexuell smittväg förekom i 13 fall. Injektionssmitta förekom i två fall, okänd smittväg i tre fall, och blodprodukter i ett fall se Tabell 2 nedan. Av de heterosexuell smittade angavs Sverige som smittland i tre fall. Av de resterande 33 angav sju stycken Thailand som smittland. Av de homosexuellt smittade angavs Sverige som smittland i fyra fall. Av övriga nio angavs Tyskland i fyra fall och Thailand i tre fall. Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 12 (65)

Tabell 2 - Smittvägar för hiv i Västra Götaland 2013. (Källa: Smittskyddsenheten Västra Götalands årsstatistik 2013.) Smittväg Heterosexuell Homosexuell Injektionssmitta Blodprodukter Annan smittväg Okänd smittväg Antal 36 13 2 1 3 3 Sammanfattningsvis visar statistiken att annat smittland än Sverige dominerar. I den statistik Kontigo tagit del av går det inte att skilja på migranter och utlandsresenärer. På nationell nivå är migranter dock en grupp som är mer drabbad än andra, och det är sannolikt att det förhåller sig på samma sätt i Göteborg. Folkhälsomyndigheten beskriver att Sverige har en jämförelsevis hög andel migranter bland de som nydiagnostiserats eller lever med hiv många av dessa bär på hiv redan vid ankomsten till Sverige, men gruppen är också överrepresenterad bland de som infekteras i Sverige (Folkhälsomyndigheten 2014, Hiv- och STI-prevention riktad till migranter: En kartläggning av det förebyggande arbetet i Sverige). Vidare ser Kontigo att msm är en viktig målgrupp, både vad gäller smittland Sverige och annat smittland än Sverige. Proportionerligt sett är Sverige ett vanligare smittland avseende homosexuell smittväg (4 av 13 fall 2013) jämfört med heterosexuell smittväg (3 av 36 fall 2013). Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 13 (65)

3 Det hiv-preventiva systemet i Göteborg Förordningens syfte är att förstärka och komplettera sådan verksamhet som landstiget/kommunen genomför. För att besvara utvärderingens första frågeställning har det hiv-preventiva systemet i Göteborg studerats för att kartlägga vilket hiv-preventivt arbete som genomförs i kommunen. Kartläggningen fokuserar på vad som avses uppnås med det hiv-preventiva arbetet, hur arbetet organiseras idag samt vilka insatser Göteborgs stad genomför på egen hand och i samarbete med andra. Kartläggningen av det hiv-preventiva systemet omfattar vidare samtliga organisationers hiv-preventiva arbete som utförs inom kommunens geografiska ansvarsområde. 3.1 Det hiv-preventiva arbetets inriktning Det hiv-preventiva arbetet i Göteborgs stad utgår från Handlingsplan för Göteborgs Stads förebyggande insatser mot hiv och andra sexuellt överförbara infektioner 2014-2017, som bygger på den nationella strategin (prop.2005/06:60) samt Västra Götalandsregionens strategi Att förebygga hiv och andra sexuellt överförbara infektioner i Västra Götaland. Det övergripande målet i handlingsplanen är således att konsekvenserna av hiv/sti, för individ och samhälle, ska begränsas. Göteborgs stads handlingsplan för 2014-2017 anger ett antal programmål, utifrån de prioriterade preventionsgrupperna. Målen består i att: säkerställa samverkan med ideella organisationer med inriktning på msmmålgruppen, samt uppmärksamma hivpositiva msms roll i hiv-preventionsarbetet; säkerställa ett hiv/sti-preventivt synsätt inom socialtjänstens beroendevård och annan personal som möter missbrukare, och riktad prevention till olika grupper av missbrukare; höja kunskapsnivån angående hiv/sti i skolan samt säkerställa att alla elever nås av sex- och samlevnadsundervisning; säkerställa hiv/sti-undervisning inom sfi, samt säkerställa att berörd personal bemöter preventionsgruppen med öppenhet och respekt; genom bland annat kompetensutveckling i socialtjänst och skola motverka diskriminering av personer som lever med hiv Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 14 (65)

3.1.1 Prioriterade preventionsgrupper Enligt stadens handlingsplan ska man arbeta med samtliga preventionsgrupper i den nationella strategin: Män som har sex med män Personer med injektionsmissbruk Ungdomar och unga vuxna Personer med utländsk bakgrund Utlandsresenärer Gravida kvinnor Personer som köper/säljer sex Arbetet ska även omfatta insatser för personer som lever med hivinfektion, och deras närstående. Utöver denna hänvisning till nationella strategin fördjupar sig handlingsplanen i de specifika omständigheterna kopplade till respektive preventionsgrupp. Handlingsplanen nämner att hbtq-gruppen löper större risk att drabbas av ohälsa än övriga befolkningen. Man ser även ett behov av riktad information och stöd avseende hbtq-grupperna utlandsfödda och nyanlända. Man vill även prioritera att nå msm, då denna grupp står för en stor del av den inhemska smittöverföringen av hiv. Handlingsplanen nämner också att även personer som injicerar dopingpreparat ska räknas in i gruppen IV-missbrukare. Vad gäller gruppen unga och unga vuxna handlar arbetet mycket om promotiva (befrämjande, dvs. friskvård) och primärpreventiva åtgärder. Vad gäller hiv-positiva och deras närstående säger handlingsplanen att riktade informationsinsatser vid behov ska utvecklas till nyanlända och utlandsfödda hiv-positiva. 3.1.2 Ekonomiska resurser Merparten av det hiv-preventiva arbetet i Göteborgs stad finansieras genom de statliga hiv-medlen. Göteborg stad fick 5 400 000 kr i statsbidrag för hiv-förebyggande arbete under 2014. 2013 var det beviljade statsbidraget totalt 5 767 500 kr. Utöver det preventiva arbete som finansieras av statsbidraget sker framförallt ett arbete som riktar sig mot skolan. Här finansieras en halvtidstjänst av Göteborgs stad. Det arbete som bedrivs härvidlag handlar främst om fortbildning av skolpersonal i sexuell hälsa-frågor generellt, och faller således inte strikt in under etiketten hiv-prevention. Staden finansierar vidare även verksamheter såsom Ungdomsmottagningarna, som innebär ett brett arbete avseende sexuell Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 15 (65)

hälsa för unga och unga vuxna. Strikt hiv-preventiv verksamhet förefaller dock främst ske inom ramarna för statsbidraget. 3.2 Offentliga aktörer Det hiv-preventiva systemet i Göteborg utgörs, förutom av ideella organisationer, av ett antal olika, mer eller mindre sammankopplade, offentliga aktörer. Dels finns de kommunala aktörerna, där Social resursförvaltning har en ledande position i och med samordningsansvaret för de statliga hiv-medlen, men också andra kommunala aktörer, såsom förvaltningar och vårdinrättningar. Dels finns andra offentliga aktörer, som exempelvis Västra Götalandsregionen (VGR) och Göteborgsregionen (GR), där även VGR har ett samordnande ansvar för egna statliga hiv-medel. Kartläggningen omfattar den kommunala preventionen och övriga närliggande verksamheter. Uppdraget har emellertid inte omfattat sjukvård eller sekundärprevention och smittspårning i Västra götalandsregionens regi. 3.2.1 Enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention I Göteborgs stad samordnas statsbidraget för hiv-prevention av en grupp inom enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention. Enheten ligger organisatoriskt under verksamhetsområdet Social utveckling på Social resursförvaltningen. Social utveckling är ett av tre verksamhetsområden inom förvaltningen och består av ca 60 medarbetare vars huvudsakliga gemensamma arbetsområde är kompetensförsörjning inom staden, främst inom folkhälsofrågor. Övriga delar av Social resursförvaltning är mer brukar-/medborgarinriktad. Social resursförvaltning bildades 2007 och har uppdraget att vara ett centralt stöd till stadsdelarna, andra fackförvaltningar och kommunala bolag. Förvaltningen arbetar bland annat med frågor om missbruk, behandlingshem, integration samt våld och mobbing i skolmiljö. Inom enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention finns en grupp om totalt fem personer som arbetar med hiv-prevention. Utöver dessa finns också andra personer inom enheten som arbetar med andra frågor, också de under ledning av samme enhetschef som således inte arbetar enbart med hiv-prevention eller statsbidraget. Enhetschefen har huvudansvaret för det samordnande uppdraget av statsbidraget för hiv-prevention, men utför uppdraget i samarbete med övriga fyra medarbetare. Enhetschefen har en administrativ funktion som bland annat omfattar ekonomin samt ansökningar och återrapportering av statsbidraget, både för de frivilligorganisationer som får del av medlen och för kontakten med Folkhälsomyndigheten. De fyra medarbetarna har emellertid ofta en Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 16 (65)

mer operativ kontakt med frivilligorganisationerna. Utöver detta driver medarbetarna också stadens egna projekt som finansieras av statsbidraget. Dessa projekt fokuserar på kompetensutveckling och riktar sig mot stadens medarbetare, snarare än medborgare. I intervjuer framgår det att det samordnande ansvaret inte är helt tydligt. Dels bedrivs hiv-prevention av många olika aktörer, med eller utan stöd från statsbidraget, och dels har även VGR ett samordnande ansvar för statsbidraget. Det blir därmed otydligt vilket ansvar enheten har och vad det faktiskt är som ska samordnas av vem. Någon menar att samordningsuppdraget innebär att ha en helhetssyn på preventionen i staden, och att utifrån behov kunna styra medlen för att det preventiva arbetet ska bli så effektivt som möjligt. Det ställer givetvis höga krav på flexibilitet och samordning med andra aktörer. Vidare framkommer att en ambition när Social utveckling bildades 2011 var, och är fortfarande, att verksamhetsområdets olika enheter skulle kunna samarbeta och få utbyte av varandras kompetenser. Intervjupersoner anser att verksamhetsområdet kommit en bra bit på vägen i detta, men att det fortfarande finns mer att göra. Medarbetarna inom enheten känner sig i vissa delar ensamma i sitt uppdrag, då även övriga enheter i verksamhetsområdet delvis har utförartjänster riktade mot brukare/medborgare. Det finns dock goda samarbeten med andra enheter, inte minst vad gäller dem som arbetar med behandlingshem och skolfrågor. Placeringen av samordningsansvaret för statsbidraget under Social resursförvaltning ses både som positivt och negativt av intervjupersonerna. Dels anser de att många av de målgrupper statsbidraget riktas mot återfinns inom Social resursförvaltning och verksamhetsområde Social utveckling, till exempel våld i nära relationer, normkritik, genusfrågor och drogprevention, samtidigt som det finns andra delar av staden som arbetar mer med andra av målgrupperna, som tillexempel Centrum för skolutveckling. Dels anser intervjupersoner att det finns en svårighet i vad som ska anses som strategiskt och operativt. Någon uttrycker att de organisatoriska kontakterna och mandatet att påverka till exempel stadsdelarnas arbete är relativt små. Andra menar att Stadsledningskontoret har ansvar för många av de strategiska frågorna vad gäller till exempel hbtq och mänskliga rättigheter, som på olika sätt har nära beröringspunkter med hiv-preventionen. Väljer man att se den delen av hiv-prevention som enheten arbetar med som ett strategiskt arbete vore det eventuellt bättre att organisatoriskt tillhöra en förvaltning med bättre kontaktytor och mandat mot övriga staden, menar intervjupersonerna. Samtidigt har verksamhetsområde Social utveckling ett kompetensutvecklande uppdrag gentemot övrig personal i staden, vilket kan ses som både strategiskt och operativt. Enhetschefen framhåller sig själv som den av de som arbetar med statsbidraget som har minst kompetens runt hiv och sexuell hälsa. Han har tidigare arbetat Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 17 (65)

med folkhälsa och droger innan han blev enhetschef. Av de övriga medarbetarna är två pedagoger som tidigare varit gymnasielärare, en är pedagog och samhällsvetare och den fjärde medarbetaren är socionom. De två som är pedagoger i botten arbetar huvudsakligen med projekt riktade mot unga och unga vuxna, de övriga två arbetar främst med frågor inom migrant- respektive socialtjänstområdena. En av de fyra arbetar utöver de direkta projekten också med behovskartläggningar. De två medarbetare som arbetar med unga/unga vuxna har fokus på skolan och sex- och samlevnadsundervisningen. Medarbetarna har arbetat med frågorna på enheten sedan ett par år tillbaka, men berättar att det är ett arbete som drivits av staden mycket längre än så. Arbetet syftar till att erbjuda kompetensutveckling till skolans personal, genom utbildningar med utgångspunkt i Skolverkets riktlinjer. Eftersom sex- och samlevnadsundervisningen är en fråga för skolorna, och ytterst för kommunen, ställer sig medarbetarna frågande till hur lämpligt det är att statsbidraget används för detta ändamål. De ser dock ett stort behov av den typ av stöd som de kan erbjuda och anser att det är ett problem att kommunen inte på egen hand väljer att finansiera arbetet. En annan del av arbetet är ett pilotprojekt som drivs på Norra Hisingen i samarbete med bland andra Socialtjänsten, Försäkringskassan och Polisen. Projektet fokuserar på ungdomar som hamnat utanför i vid mening och enhetens medarbetare för in perspektivet sexuellt risktagande i projektet. De två medarbetarna arbetar oftast tillsammans, vilket gör projekten mindre sårbara. I alla intervjuer med enheten är man överens om att preventionsgruppen unga/unga vuxna, ur ett hiv-perspektiv, i strikt mening inte är särskilt intressant, då prevalensen av hiv i gruppen är mycket låg. I stället är det klamydia som är det stora problemet, vilket också är vad som huvudsakligen motiverar satsningen på gruppen. Förordningens andra mål tillåter att man arbetar med andra sti än hiv, om arbetet också kan tänkas minska spridningen av hiv. En generellt god sexuell hälsa och riskmedvetenhet bland unga och unga vuxna är en strategiskt viktig fråga, om man vill arbeta långsiktigt med hiv-prevention, menar intervjupersonerna. I två projekt arbetar enheten också med preventionsgruppen personer med utländsk bakgrund. Projekten syftar ytterst till att staden ska bli bättre på att nå migranter med preventiva insatser. Dels är enheten del i ett projekt tillsammans med VGR och ett antal frivilligorganisationer där de försöker ta ett samlat grepp om hiv-prevention ur ett antirasistiskt perspektiv. Projektet försöker besvara frågan hur normer inom preventionsarbetet påverkar möjligheterna att nå migranter. Tillsammans med VGR drivs också projektet Tolkbart med utbildning av tolkar. Det syftar till att öka kunskapen om bland annat hiv och normkritik bland Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 18 (65)

Tolkförmedlingens medarbetare, som är den tolktjänst som används av både Göteborgs stad och VGR. Projektet är ännu pågående och efterfrågan är stor, så medarbetarna hoppas att verksamheten ska kunna drivas vidare även efter projektperiodens slut. Preventionsgruppen personer med utländsk bakgrund är en mycket angelägen grupp att arbeta med, både nationellt och specifikt i Göteborg. I intervjuer uppges att prevalensen i gruppen är högre i Göteborg än riksgenomsnittet, vilket gör arbetet än mer relevant. Det omfattar migranter generellt, men också migranter som är msm eller ensamkommande barn. För närvarande driver enheten också ett projekt riktat till socialtjänsten och missbruksvården. Projektet går ut på att utbilda personal för att bättre kunna prata om sexualitetsfrågor i missbruksvården. Hiv-incidensen bland injicerande missbrukare är inte särskilt hög, men prevalensen i gruppen beräknas vara ca 6 procent, vilket är mycket högt. Ett än större problem är emellertid hepatit c, som snarare är regel än undantag i gruppen. Det är också vanligt med sexuellt våld och utsatthet bland missbrukare, vilket bidrar till att motivera satsningen. Utöver detta genomförs för tillfället bland annat en kartläggning av behov av preventiva insatser för preventionsgruppen msm, ett samverkansprojekt med Folkhälsomyndigheten om kvalitetssäkring och -utveckling i det preventiva arbetet och samordning av World aids day-nätverket i Göteborg. I flera intervjuer framförs emellertid kritik mot användningen av preventionsgrupper för att strukturera arbetet. De menar att preventionsgrupperna i viss grad är hindrande i arbetet, då det blir lätt att fokusera för mycket på preventionsgrupperna istället för att själva göra en ordentlig behovsanalys. Istället borde man fokusera på riskbeteenden eller allra helst allas rätt till sexuell hälsa. Detta är dock inte möjligt när statsbidraget är utformat som idag, menar intervjupersonerna. Arbetet beskrivs i intervjuer som relativt fritt, men med hög arbetsbelastning. Inför ansökan varje år beslutar enhetschefen och medarbetarna gemensamt vad de vill satsa på inför kommande år. Detta läggs fast i en ansökan till Folkhälsomyndigheten som också fungerar som plan för det kommande årets arbete. När beslut kommer från Folkhälsomyndigheten driver medarbetarna självständigt, enskilt eller tillsammans, de projekt man fått finansiering för. Den samordnande tjänsten finansieras fullt ut av Göteborgs stad. Eftersom enhetschefen inte arbetar heltid som samordnare finns ett utrymme för att anställa en person för att specifikt arbeta med samordningsuppdraget. Övriga fyra tjänster, samt de projekt medarbetarna driver, har fram till i år finansierats Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 19 (65)

fullt ut genom statsbidraget. I år erhölls emellertid endast medel för tre tjänster, vilket innebar att en av medarbetarna istället fick finansieras genom medlen för samordningstjänsten. Samtliga medarbetare är emellertid tillsvidareanställda av staden. Detta innebär att oavsett hur mycket medel Göteborgs stad tilldelas genom statsbidraget har medarbetarna en trygg anställning, om än inte givet att de kan arbeta med hiv-prevention. Några av intervjupersonerna menar dock att det blir en något komplicerad situation när medarbetarna är anställda av staden och därmed ska arbeta för att förverkliga stadens handlingsplan, samtidigt som tjänsterna finansieras genom statsbidraget och därmed ska verka för att nå förordningens mål och genomföra de verksamheter som beviljats i ansökan. Det riskerar att innebära en målkonflikt. Flera intervjupersoner upplever att det hiv-preventiva arbetet som bedrivs inte står högt på den politiska agendan. Utöver handlingsplanen finns inga tydliga direktiv om hur enheten eller någon annan i staden ska arbeta med hiv-prevention, och uppföljningen av arbetet upplevs av intervjupersonerna inte som en stor diskussionsfråga för nämnden. Flera intervjupersoner menar att statsbidraget på ett sätt är ett hinder för utvecklingen av det preventiva arbetet i Göteborgs stad. Idag fungerar statsbidraget som något av ett alibi för staden och politikerna behöver således inte avsätta andra medel för att utveckla preventionen. Intervjupersoner ser att det finns stora utvecklingsbehov och att statsbidragets inriktning innebär en olycklig begränsning för det sätt staden borde möta behoven. I och med detta ser man med spänning fram emot vad som kommer att hända 2016, när den nationella strategin kommer att behöva uppdateras. 3.2.2 Övriga verksamheter inom Göteborgs stad Utöver det arbete som bedrivs med medel från statsbidraget finns också en del andra aktörer som uppfattas ha ett formellt eller informellt uppdrag närbesläktat hiv-prevention. Inom Social resursförvaltning finns personer som arbetar med till exempel våld i nära relationer, missbruksvård, boendepersonal och behandlingsenheten, socialtjänst samt integration och flyktingmottagning. Intervjupersonerna anser att flera av de andra enheterna inom Social resursförvaltning arbetar med målgrupper som är intressanta ur ett hiv-preventivt perspektiv, men de har också uppfattat att få eller ingen har något formellt uppdrag runt detta. I några fall, till exempel missbruksvården och flyktingmottagningen, drivs projekt i samarbete mellan enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention och andra enheter inom förvaltningen, med finansiering av statsbidraget. Utöver detta uppfattas dock vare sig hiv-prevention eller sexuell hälsa vara något särskilt tydligt fokus för verksamheterna. Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 20 (65)

Utanför Social resursförvaltning framhålls framförallt Utbildningsförvaltningen driva hiv-preventiv verksamhet. Under många år har Utbildningsförvaltningen och enskilda skolor sökt projektmedel genom statsbidraget för att driva egna projekt. Dessa projekt var ofta generellt inriktade mot sexuell hälsa och därmed, ur finansiärens synpunkt, inte helt oproblematiska. I och med den nya förordningen upphörde emellertid möjligheten att söka medel för den typ av projekt som skolorna drev. Istället har Utbildningsförvaltningen valt att själva finansiera en deltidstjänst som driver SRHR-utbildning riktat mot rektorer och områdeschefer. I det arbetet ingår hiv-frågor, men de har valt att inte skilja mellan olika sexuellt överförbara infektioner i sitt arbete utan ser sexuell hälsa som ett sammanhållande paraply. Samtliga skolor har också krav på sig genom läroplanen att driva sex- och samlevnadsundervisning, där hiv ska vara en del. I staden finns också Centrum för skolutveckling som är en övergripande utvecklingsenhet. De har ansvar för allt som gäller målstyrning och uppföljning av skolan. Enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention samverkar med de personer inom Centrum för skolutveckling som arbetar med elevhälsa, som ger ett generellt stöd till skolorna, snarare än sex- och samlevnadsfrågor specifikt. I flera intervjuer med enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention lyfts också Stadsledningskontoret fram som en potentiell aktör inom hiv-preventionen i staden. Framförallt menar de att Stadsledningskontoret ansvarar för många frågor som är närbesläktade till hiv-prevention, inte minst ur ett målgruppsperspektiv. Bland annat finns det personer på Stadsledningskontoret som har ett övergripande strategiskt ansvar för hbtq-frågor, och andra som arbetar med mänskliga rättigheter. Båda dessa perspektiv framhålls som tätt kopplade till hiv-preventionen. Inom Stadsledningskontoret håller man med om detta, men samtidigt som de uppfattar potentiella samordningsvinster ser de också en risk i att koppla samman hiv-frågan med msm, då detta kan öka stigmatiseringen i gruppen. Hiv-perspektivet finns emellertid representerat i stadens hbtq-råd, framhåller en intervjuperson. En annan grupp som i viss mån arbetar med hiv-prevention är Mikamottagningen. Fokus för Mikamottagningen är personer som säljer sex och/eller skadar sig med sex. Kontigo har inte intervjuat Mikamottagningen, men förstår i intervjuer med andra aktörer att sexuell hälsa, och därigenom hiv-prevention, är en del av mottagningens arbete. I någon intervju erinrar sig personen att Mikamottagningen tidigare drivit ett hiv-preventivt projekt, men kan inte närmre berätta om detta. Generellt menar intervjupersonerna att det finns många verksamheter inom staden som har ett informellt uppdrag om, eller som borde ta ett ansvar för, hiv-prevention. Utöver nämnda verksamheter har även Kulturförvaltningen ett ansvar för hbtq-frågor, och alla förvaltningar och bolag har ett ansvar i och med Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 21 (65)

diskrimineringslagstiftningen och stadens mål runt detta. Emellertid anser intervjupersonerna att det är få i staden som har kompetens eller formellt uppdrag runt hiv-prevention, och att det samlade arbetet därmed blir vare sig strategiskt eller bidrar till ett effektivt preventivt system. 3.2.3 Andra offentliga aktörer Genom avtal mellan VGR och Göteborgs stad om folkhälsoinsatser i Göteborg har staden ansvar för del av finansieringen och driften av Ungdomsmottagningarna, medan den största delen av finansieringen kommer från regionen. Ungdomsmottagningarna drivs av stadsdelarna. Ungdomsmottagningarna har ett uppdrag inom hiv-preventionen, men arbetar generellt med frågor om sexuell hälsa. Personal från stadens Ungdomsmottagningar bjuds in till och deltar ibland i enheten Sexuell hälsa och hiv-preventions kurser och utbildningar. De är också, tillsammans med enheten, med i ett nätverk för sexuell hälsa som drivs av VGR. Den viktigaste aktören, utöver enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention, i det hiv-preventiva systemet i Göteborg är VGR. Deras arbete med hiv-prevention, och samordningen av statsbidraget, utgår från Kunskapscentrum för sexuell hälsa (KSH) tillsammans med Smittskydd Västra Götaland. I mångt och mycket har de ett liknande uppdrag som enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention, inte minst för att även KSH är mottagare och samordnare för statsbidraget för hiv-prevention. Uppdraget består i ett ansvar för frågor om hiv, sti och andra blodburna sjukdomar i regionen. KSH använder ca 70 % av statsbidraget till internt utvecklingsarbete i sjukvården och 30 % till frivilligorganisationer. I regionen finns 49 kommuner, men utöver Göteborgs stad är det ingen som arbetar strategiskt med hiv-prevention, menar en intervjuperson. Detta är dock ett arbete som KSH ämnar utveckla i samarbete med kommunernas folkhälsoplanerare. Eftersom statsbidraget är begränsat och både Göteborgs stad och VGR samordnar medlen har VGR valt att framförallt driva sin verksamhet i regionen utanför staden. Detta gäller både finansiering av frivilligorganisationer och övrig verksamhet. De frivilligorganisationer som endast driver verksamhet i staden finansieras av Göteborgs stad och de som också driver verksamhet i övriga regionen finansieras av VGR. Den geografiska uppdelningen har också till exempel inneburit att VGR har arbetat med skolsköterskor i alla kommuner i regionen förutom Göteborgs stad. Även om det så klart finns överlappningar mellan de båda aktörerna har VGR emellertid mer av ett sjukvårdsperspektiv än vad Göteborgs stad har för sitt preventiva arbete. Stor del av VGRs fokus ligger således på testning och medicinering, i alla fall inom stadens gränser, medan Göteborgs stad fokuserar mer på Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 22 (65)

att sprida information och att motivera till testning och minskat sexuellt risktagande. I intervjuer med företrädare för både enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention och KSH framkommer att de tillsammans driver ett utvecklingsarbete för att bättre samordna sina verksamheter i ett sammanhållet preventivt system. I år har ansökningar till Folkhälsomyndigheten planerats gemensamt för att komplettera varandra, men framöver har de funderingar på att eventuellt göra gemensamma ansökningar. På det sättet menar de att statsbidraget kan användas mer effektivt. En annan aktör i det hiv-preventiva systemet i Göteborg är Göteborgsregionens kommunalförbund (GR). GR är en samarbetsorganisation för 13 kommuner i Västsverige, varav Göteborgs stad är en. Deras preventiva arbete är huvudsakligen riktat mot skolan och unga/unga vuxna. Enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention har enligt uppgift inte något större samarbete med GR, förutom genom den årliga Skolkonferensen. Däremot samverkar GR i stor utsträckning med VGR, bland annat i projektet SRHR-lyftet, som ämnar utveckla sex- och samlevnadsundervisningen i skolorna. Eftersom det projektet delvis låg utanför Göteborgs stad kunde enheten inte bidra i det arbetet. Utöver de samarbeten som enheten för Sexuell hälsa och hiv-prevention har med Folkhälsomyndigheten är det framförallt med Länsstyrelsen i Västra Götalands län man samarbetar av de statliga myndigheterna. Det samarbetet handlar om risktagande ungdomar och ungdomars utsatthet på internet, där länsstyrelsen bidragit med sin kompetens. Länsstyrelsen avböjde dock Kontigos förfrågan om en intervju. Länsstyrelsen arbetar också med jämställdhet och jämlikhetsfrågor, och i någon intervju med enheten för Sexuell hälsa och hivprevention menar man att detta samarbete borde kunna utvecklas mer. I någon mån finns också samarbeten med Göteborgs universitet, framförallt genom Ronny Tikkanen på Institutionen för socialt arbete. Tikkanen har bland annat bidragit i en pågående kartläggning av msm som utförs av enheten i syfte att utveckla insatser för preventionsgruppen. I intervjuerna identifieras också Migrationsverket och Arbetsförmedlingen som potentiellt viktiga aktörer i det hiv-preventiva systemet. I ett projekt som rör migranter har Migrationsverket kontaktats för eventuellt samarbete, men detta har inte kunnat förverkligas ännu. Även Arbetsförmedlingen bör kunna ha en viktig roll i det preventiva systemet för personer med utländsk bakgrund, i och med myndighetens etableringsuppdrag, anser intervjupersonerna. Hittills har enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention inte samarbetat med några av kranskommunerna eller andra kommuner i Västra Götalandsregionen, utöver vad som kan sägas ske genom KSH och GR. Dels beror det på att Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 23 (65)

enheten ska arbeta med frågor som rör Göteborgs invånare, dels att de flesta hiv-positiva bor i storstäderna, och dels att övriga kommuner fram till nu inte haft möjlighet att söka statsbidrag och därmed inte drivit något strukturerat preventivt arbete. Intervjupersoner menar dock att Göteborgs invånare mycket väl kan gå i skola i andra kommuner, eller på andra sätt vistas i andra kommuner, varför det vore rimligt att Göteborgs stad utvecklade sitt samarbete med kranskommunerna. Man framhåller också att det inte är omöjligt att staden framöver kommer att söka medel för gemensamma projekt med kranskommunerna, i och med att den nya förordningen möjliggör detta. Emellertid samverkar Göteborgs stad med Stockholm och Malmö runt hiv-prevention. Bland annat finns ett storstadsnätverk för erfarenhetsutbyte mellan kommunerna och de berörda regionerna och landstinget, där Stockholms stad dock saknas. Mer konkret kan också nämnas att i planeringen av projektet Tolkbart träffades medarbetare från enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention och medarbetare från LAFA (SLL). 3.3 Ideella organisationer Kontigo har genomfört en kartläggning av ideella organisationer som arbetar med hiv-prevention i Göteborg. Som en del i denna kartläggning har Kontigo varit i kontakt med PG Väst, RFSL Riks, RFSL Göteborg, Noaks Ark Göteborg, RFSU Göteborg, Afrikagrupperna Göteborg, Göteborgs Stift, Hiv-Sverige, Göteborgs Föreningscenter, Göteborgs Rättighetscenter mot diskriminering, Män som har sex med män-nätverket, HBTQ-studenter i Göteborg, Hellmans Drengar (msm-kör), HBT-personer i Försvaret (HoF), Göteborg Bear Club, Vänner i väst (nätverk för transpersoner), Gay Camp, Frizonen Simone, Stolta föräldrar till hbtq-personer, samt IFMSA Göteborg. Utöver dessa ideella organisationer har Kontigo utan resultat även försökt kontakta RFSL Ungdom Göteborg, Gays in Angered och SLM Göteborg angående de senare rapporterar SLM Malmö att Göteborgskapitlet inte har särskilt mycket verksamhet. Kontigo har även varit i kontakt med Bokcafét Vulgo, som rapporterar att man är i nedläggningsfasen. Kontigo har även varit i kontakt med PG Väst, HOMAN, EKHO, Stadsmissionen och Akademihälsan som en del i utvärderingarna av dessa organisationer. Dessa redogörs för senare i rapporten (se kapitel 4 Ideella organisationer), men vägs in i kartläggningsdelen. Flera av de aktörer Kontigo har varit i kontakt med deltar i WAD-nätverket och i arrangemang kring World Aids Day, men bedriver i övrigt inget hiv-preventivt Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 24 (65)