Svenska Dagbladet, 10 februari 2011 12,8 miljarder till forskning oanvända Hela 12 miljarder kronor i forskningsmedel ligger på hög på landets universitet. Nu slår Riksrevisionen larm om den kraftiga ökningen av outnyttjade bidrag. En rapport visar dessutom att de öronmärkta pengarna knappast lett till ökad forskning. Universiteten är självkritiska och lovar bättring. Oanvända forskningsbidrag har ökat med 74 procent sedan 1998 och uppgick 2009 till 12,8 miljarder kronor. En summa som motsvarar sex års utdelningar från regeringens största anslagsgivare Vetenskapsrådet eller samtliga utifrån kommande forskningsbidrag under ett helt år. I en rapport, som SvD tagit del av, slår Riksrevisionen larm om den kraftiga ökningen. Riksdagens revisorer kräver att regeringen agerar för att universitet och bidragsgivare öppet ska redovisa hur de årliga anslagen används och hur mycket pengar som läggs på hög. I dag finns ingen statistik eller redovisning av detta dolda fenomen. Det mest oroande är att ökningen har blivit kraftigare under senare år, säger Nina Gustafsson Åberg, projektledare för utredningen vid Riksrevisionen. Bara mellan 2008 och 2009 ökade summan med 1,7 miljarder kronor. Riksdagen avsätter varje år miljardbelopp till forskning. Avsikten är naturligtvis att dessa skattepengar ska användas för sitt ändamål. Riksrevisionens utspel utgör en synnerligen het och pinsam potatis för universitetsvärlden och inte minst för den svenska forskningspolitiken. Systemet med att en forskare som fått ett anslag från en bidragsgivare, exempelvis Vetenskapsrådet, själv disponerar pengarna har funnits länge och varit en accepterad rutin om än i det fördolda. Forskaren kan välja att avsätta en summa som en säkerhet eller buffert inför framtiden, bland annat för att kunna hålla kvar viktiga medarbetare. Det Riksrevisionen nu blixtbelyser är att pengahögarna har växt, sedan 2005 med extra fart. Utvecklingen sammanfaller med den största forskningspolitiska förändringen i Sverige på många år satsningen på spjutspetsforskning. Det handlar om att ge de största resurserna till de allra bästa forskarna, avlasta dem från bidragssökande för att i stället kunna forska på heltid och återföra Sverige till världstoppen. Den socialdemokratiske forskningsministern Thomas Östros startade elittrenden som nu fullföljs av alliansregeringen. Strategin har fått namn som excellenscentrum, kraftfulla forskningsmiljöer, strategiska områden. Dessa främst politiskt styrda forskningssatsningar kom samtidigt som de ledande forskarna drev en aggressiv lobbykampanj för att få fram mer pengar. Minst sju miljarder mer krävs, var budskapet till politikerna. Resultatet blev att en mängd olika miljonprogram för starka forskningsmiljöer från flera anslagsgivare startades under relativt kort tid. Pengarna strömmade till minst 9 miljarder extra och ett litet fåtal excellenta forskare valdes ut som mottagare, nästan enbart män. En rapport från Delegationen för jämställdhet i högskolan visade nyligen på uppenbar kvinnodiskriminering i denna process: Vi identifierade de tjugo forskare som fått mest pengar i dessa elitsatsningar, bara två var kvinnor, säger Ulf Sandström som deltog i undersökningen. Satsningarna gav forskningsanslag på nivåer som aldrig tidigare varit aktuella i Sverige. Vissa fick dessutom pengar från flera excellenssatsningar samtidigt och fem av forskarna kunde inhösta över 100 miljoner kronor vardera.
Den kanske mest kontroversiella uppgiften i jämställdhetsrapporten är att dessa elitforskare ändå inte förefaller producera mer forskning: Vi undersökte om de publicerat fler forskningsrapporter efter de stora anslagen. Men det kunde vi inte se, tvärtom minskade produktionen hos en del, säger Ulf Sandström. Riksrevisionen misstänker att excellenssatsningarna kan göra att forskarna får svårt att hinna med att omsätta pengarna i forskning i den takt som planerat. Vid en fakultet svarade tio procent av forskarna för hälften av de oförbrukade medlen. Det är också de ledande etablerade toppuniversiteten med högst anslag som har mest oförbrukade pengar liggande. Lund och Karolinska institutet i Stockholm ligger i topp, medan de små och fattigare universiteten och högskolorna sköter sig bättre. Kritiken från Riksrevisionen har satt fart på universiteten. Alla berörda aktörer försäkrar att de ska göra allt för att beta av de snabbt växande högarna. Ja, nu går drevet ute på institutionerna att så snabbt som möjligt få ned de höga siffrorna. Detta är inte bra för någon part och sätter enorm press på de ansvariga, säger Mats Benner, professor i forskningspolitik i Lund, som är kritisk till elitsatsningen. Allt gick för snabbt och var inte riktigt genomtänkt eller samplanerat. Per Eriksson, rektor för Lunds universitet, instämmer: Ingen vill naturligtvis ha det så här. Vi har en treårsplan för att successivt minska summan, men det är inte tänkbart att vi någonsin kommer ner till noll. En annan viktig förklaring till att pengarna läggs på hög är, enligt Riksrevisionen och andra aktörer, forskarnas ökade behov av en säkerhetsbuffert om anslagen hotar att minska och ekonomin försämras. Detta är ett systemfel som hänger ihop med de osäkra anställnings- och löneförhållanden för forskare både på högre och lägre nivåer, förklarar Mats Benner. Vad gäller saken? Svenska universitet och högskolor fick 29 miljarder kronor 2009 i statligt bidrag (skattepengar). 12,9 miljarder är basanslag direkt från regeringens budget. 13,2 miljarder fördelas som bidrag till enskilda forskare. De kallas externa bidrag och söks i konkurrens med andra forskare. Anslaget omfattar en viss tid och kan inte överlåtas. Störst bidragsgivare är statliga Vetenskapsrådet (VR) som fördelar fyra miljarder varje år, varav två miljarder är direkta forskningsbidrag. Andra externa finansiärer är statliga Vinnova och Formas och privata stiftelser som Riksbankens Jubileumsfond och Wallenbergsstiftelsen. EU bidrar också med stöd. Källa: Rapport 2010:4, Delegationen för jämställdhet i högskolan. Excellenssatsningarna SSF (Stiftelsen för strategisk forskning) baserad på löntagarfondspengar. Först ut med att ge bidrag till starka forskningsmiljöer. Flera fördelningar 2003 2008, 39 anslag: 1,6 miljarder Vetenskapsrådet (VR) under 2005 2010 Starka forskningsmiljöer, fem anslag: 125 miljoner Linnéstöd, VR, Formas 2006 2016, 20 anslag: 2,4 miljarder Linnéstöd, 2008 2018, 20 anslag: 2,4 miljarder Berzelii Centra, VR, Vinnova, 2007 2016, fyra anslag: 400 miljoner Vinnarna i striden om excellenspengarna 1 Stamcellsforskaren Urban Lendahl, Karolinska Institutet, Stockholm: 187 miljoner kronor från tre utdelningar.
2 Nanoteknikforskaren och fysikern Lars Hultman, Linköpings universitet: 135 miljoner kronor från tre utdelningar. 3 Nanoteknikforskaren och fysikern Per Delsing, Chalmers: 130 miljoner från tre utdelningar. 4 Dataforskaren Erik Aurell, Kungliga tekniska högskolan: 115 miljoner kronor från en utdelning. 5 Diabetesforskaren Leif Groop, Lunds universitet: 100 miljoner från en utdelning. Källa: Delegationen för jämställdhet i högskolan Dagens industri 2011-02-08 Oanvända miljarder på hög Sveriges universitet och högskolor har samlat närmare 13 miljarder i oanvända forskningspengar på hög. En förklaring är att forskarna är osäkra om sin egen framtid. Det samlade beloppet oanvända forskningsbidrag från externa finansiärer, både privata och statliga, har ökat med 74 procent sedan 1998. Ökningen är särskild kraftig sedan 2005. Nu har det samlats totalt 12,8 miljarder i outnyttjade forskningspengar. Det motsvarar ungefär ett års externt finansierad forskning på landets lärosäten. De universitet som hade mest oförbrukade bidrag 2009 var Lunds universitet, följt av Karolinska Institutet och Göteborgs universitet. Som en jämförelse hade KTH betydligt lägre volym oförbrukade pengar än Göteborgs universitet 2009, trots att båda universiteten forskat för lika mycket pengar, cirka 1 miljard kronor. Gudrun Antemar, som är riksrevisor på Riksrevisionen, är ansvarig för granskningen. "Det är inte bra och inte heller effektivt om offentliga medel avsatta till forskning ligger ute på lärosätena utan att komma i användning inom den tid som avsetts", säger hon.
Att forskningspengarna läggs på hög i allt större utsträckning beror delvis på att forskarna har fått mer forskningsbidrag. Ett annat skäl är att vissa forskare får för mycket pengar. Många forskare får då helt enkelt svårt att hinna omvandla pengarna till forskning. Men större bidrag är inte den enda förklaringen till att potten med oanvända pengar växer. Många forskare är beroende av extern finansiering för att kunna behålla sin anställning. Och eftersom osäkerheten om den framtida finansieringen är stor det många forskare, universitet och högskolor som väljer att hålla på pengarna. Riksrevisionen kritiserar också regeringen, som man menar inte gjort tillräckligt för att motverka den kraftiga ökningen av oförbrukade bidrag. "Regeringen behöver titta närmare på frågan. Regeringen kan göra systemet mer effektivt genom att följa upp att forskningsbidragen används i rätt takt", säger Gudrun Antemar. Gudrun Antemar pekar på att det behöver bli mer tydligt hur mycket bidrag lärosätena får varje år och hur mycket bidrag som ligger oanvända. Även forskningsråden och lärosätena kan bli bättre på uppföljning, slår Riksrevisionen fast. Dagens industri 2011-02-08 Var för forskar inte universitetet för pengarna? Göteborgs universitet har cirka 1,5 miljarder i oförbrukade forskningspengar liggande på ett räntekonto på Riksgälden. Men varför då? Di.se ställer frågan till ekonomichefen Lars Nilsson. Varför har så mycket forskningsbidrag samlats på hög? Så många studenter som vi hade förra året har vi inte haft på hela 2000-talet. Eftersom vi bedriver två kärnverksamheter forskning och utbildning, blir det då en konkurrenssituation om personalen. Forskarna har behövt undervisa mer och har inte kunnat forska i tillräckligt stor utsträckning. Men problemet med oförbrukade forskningspengar som läggs på hög har ju pågått i flera år? "Ja, vi ska inte sticka under stol med att detta är ett styrproblem. Forskarna är lite återhållsamma och försiktiga med sina medel, eftersom de ofta är oroliga för att pengarna ska ta slut."
Tror du inte att finansiärerna av forskningen, både statliga och privata, vill att pengarna faktiskt används till forskning? "Jo, det är inte en optimal situation och vi skulle vilja använda pengarna mer effektivt. Men samtidigt tror jag att det finns en förståelse hos finansiärerna för att det är svårt för oss att snabbt omsätta pengarna i forskning." Vad ska ni göra för att pengarna används mer effektivt i framtiden? "Vi tar inte detta med ro, utan kommer att vidta åtgärder. Under 2010 anställde vi 100 nya lärare och forskare, och vi kommer att fortsätta att anställa under 2011", säger Lars Nilsson. "Vi måste bli bättre på att gasa när vi kan, och inte bromsa för att den ekonomiska situationen kanske är sämre om tre år", fortsätter han.