Svar på regeringsuppdrag: Sjukfrånvaro i psykiska diagnoser. Delrapport

SVAR PÅ REGERINGSUPPDRAG Datum Vår beteckning 2013-06-24 Dnr 009246-2013 1 (41) Socialdepartementet 103 33 STOCKHOLM Svar på regeringsuppdrag: Sjukfrånvaro i psykiska diagnoser. Delrapport Postadress Besöksadress Telefon 103 51 Stockholm Klara Västra kyrkogata 11 08-786 90 00 E-post Internetadress Telefax Org.nr huvudkontoret@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se 08-411 27 89 202100-5521

2013-06-24 2 (41) Innehåll Sammanfattning... 3 1. Inledning... 5 1.2 Disposition... 5 1.3 Datamaterial och Metod... 5 2. Bakgrund... 6 2.1 Psykisk ohälsa i ett internationellt perspektiv... 10 2.2 Populationsstudier av psykisk ohälsa... 11 2.3 Tidigare rapporter om sjukskrivningar för psykiska sjukdomar... 12 3. Förändringar i diagnospanoramamat för sjukfall i psykiska diagnoser åren 2005 till 2012... 14 4. Sjukfallslängder, återkommande sjukfall och sjukfall med partiell omfattning... 19 4.1 Sjukfallslängder... 19 4.2 Återkommande sjukfall... 21 4.3 Sjukfall med partiell omfattning... 23 5. Avslutande kommentarer... 26 Referenser... 27 Tabellbilaga... 29

2013-06-24 3 (41) Sammanfattning Den psykiska ohälsan är ett aktuellt ämne i samhällsdebatten och den beskrivs ofta som ett växande samhällsproblem. Antalet sjukfall kan inte användas som ett mått på den psykiska ohälsan men kan ses som en indikator på hur den psykiska ohälsan påverkar arbetsförmågan i samhället. I denna rapport har vi visat att antalet nya sjukfall i psykiska diagnoser har ökat under perioden 2009 till 2012 och att den snart är på samma nivå som år 2005. I redovisningen kommer genomgående begreppen påbörjade eller nya sjukfall att användas. Detta för att ge en bild av hur inflödet av nya sjukfall i sjukförsäkringen sett ut under perioden. Sjukfall i psykiska diagnoser blir ofta längre än sjukfall i andra diagnoser och det är i de diagnoser som uppvisar de längsta sjukfallen som en tredjedel av ökningen av nya sjukfall har skett. De uppgifter som tagits fram i arbetet med denna rapport visar även att återkommande sjukfall är mer vanligt förekommande vid sjukfall med psykisk diagnos än för övriga sjukfall. Den ökning av antalet sjukfall i psykiska diagnoser som observerats under de senaste åren får därmed med stor sannolikhet konsekvenser för sjukfrånvaron, i termer av antalet sjukpenningdagar, under en längre tid. De huvudsakliga resultaten i rapporten sammanfattas nedan. Psykiska sjukdomar är den näst vanligaste diagnosen efter de muskuloskeletala sjukdomarna i påbörjade sjukfall och sedan år 2011 är psykisk sjukdom den vanligaste diagnosen bland kvinnor. Som andel av det totala antalet påbörjade sjukfall har sjukfall i psykiska sjukdomar ökat mellan 2005 och 2012 från knappt 21 till drygt 22 procent. Den främsta ökningen har skett bland kvinnor och de psykiska diagnoserna stod år 2012 för 25 procent av sjukfallen för kvinnor. Motsvarande siffra för män var 17,5 procent. Psykiska sjukdomar som orsak till sjukfall är vanligare bland individer yngre än 50 år. Vanligast är det i åldern 30-49 år och bland dessa har andelen sjukfall i psykiska diagnoser ökat från 24,2 till 27,2 procent under perioden 2005 till 2012. Diagnospanoramat inom de psykiska sjukdomarna är, trots allt, relativt stabilt över tid med mer än 90 procent av sjukfallen inom kategorierna F40-F43 Ångestsyndrom (omkring 55 procent) och F30-F39 Förstämningssyndrom (strax under 40 procent). Dessa stod år 2012 för 38 900 respektive 26 100 sjukfall vilket motsvarar 93 procent av sjukfallen i psykiska diagnoser. Det är särskilt två diagnoser som dominerar: F43 Anpassningsstörningar och reaktion på svår stress (ca 40 procent) och F32 Depressiv episod (ca 30 procent). Psykiska sjukdomar har de längsta sjukfallen av samtliga diagnoskapitel med medianlängden 75 dagar jämfört med 43 dagar för samtliga diagnoskapitel under perioden 2005 till 2012. En relativt sett större ökning har skett i antal sjukfall i psykiska diagnoser med generellt längre sjukfall. Det gäller bland annat F31 Bipolär sjukdom, F33 Recidiverande depressioner, F41 Andra ångestsyndrom, F60-F69 Personlighetsstörningar och beteendestörningar hos vuxna, samt F90 Hyperaktivitetsstörningar.

2013-06-24 4 (41) För psykiska sjukdomar är det också vanligt med tidigare sjukfall. I knappt 32 procent av fallen förekom sjukfall över två veckor året innan jämfört med i drygt 28 procent av fallen som är genomsnitt för samtliga sjukdomar. Variationerna inom de psykiska sjukdomarna är dock stora. Hög andel tidigare sjukfall finns exempelvis för F31 Bipolär sjukdom (53 procent), F90 Hyperaktivitetsstörningar (46 procent), F33 Recidiverande depressioner (45 procent) och F41 Andra ångestsyndrom (35 procent).

2013-06-24 5 (41) 1. Inledning Föreliggande rapport är en delredovisning av det särskilda regeringsuppdrag som Försäkringskassan fick i februari 2013. Uppdraget lyder: Regeringen uppdrar åt Försäkringskassan att genomföra en studie av sjukfrånvaro i psykiska diagnoser. Studien ska innehålla dels en beskrivning av karaktäristika för de personer som uppbär ersättning från sjukförsäkringen i psykiska diagnoser, dels en analys av diagnospanoramats sammansättning. Försäkringskassan ska även analysera kompositionen av nya sjukfall i psykiska diagnoser med hänsyn till skillnader i arbetsmarknadsstatus såsom anställda och arbetslösa. Försäkringskassan ska redovisa sitt uppdrag till Regeringskansliet (Socialdepartementet) i en delrapport senast den 5 augusti 2013 och i en slutrapport senast den 15 december 2013. Delrapporten ska omfatta studiens deskriptiva avsnitt. Försäkringskassan har i samråd med Socialdepartementet avgränsat redovisningen i delrapporten till att omfatta en beskrivning av utvecklingen av nya sjukfall i psykiska diagnoser under perioden 2005 till 2012. Utvecklingen kommer att redovisas för olika diagnosgrupper, för kvinnor och män och uppdelat på olika åldersgrupper. Inför slutrapporten planeras en mer ingående och detaljerad analys av vilka som uppbär sjukpenning i psykiska diagnoser och vilka följderna blir av sådana sjukskrivningar. Även analyser av kompositionen av nya sjukfall i psykiska diagnoser med hänsyn till skillnader i arbetsmarknadsstatus såsom anställda och arbetslösa kommer att redovisas i slutraporten. 1.2 Disposition Enligt uppdraget ska delrapporten behandla utvecklingen av sjukfrånvaro i psykiska diagnoser under perioden 2005 till 2012. I kapitel 2 finns därför, som en bakgrund till denna beskrivning, en sammanfattning av några internationella undersökningar om förekomsten av psykisk ohälsa i befolkningen, både i Sverige och internationellt. Som ytterligare en bakgrund till de nya resultat som presenteras i rapporten finns i samma kapitel även en sammanställning av de rapporter som dåvarande Riksförsäkringsverket och Försäkringskassan skrivit om sjukfrånvaro kopplad till psykisk ohälsa. I kapitel 3 följer en beskrivning av utvecklingen av antalet sjukfall i psykiska diagnoser och de huvudsakliga förändringar som skett i diagnospanoramat under perioden. I kapitel 4 finns en beskrivning sjukfallslängder, återkommande sjukfall samt förekomst av sjukfall med partiell ersättning. I kapitel 5 följer avslutande kommentarer. 1.3 Datamaterial och Metod I rapporten beskrivs utvecklingen av sjukskrivningsdiagnoser över tid för åren 2005 till 2012. År 2005 är valt då Försäkringskassans så kallade DoA-system (Diagnos och Arbetsgivaruppgifter) från och med år 2005 håller tillräcklig kvalitet för analys och statistikproduktion.

2013-06-24 6 (41) Med utgångspunkt i frågeställningarna i uppdraget och de avgränsningar som gjorts har uppgifter om sjukskrivningar tillsammans med uppgifter om kön, ålder, tidigare sjukfall, sjukfallens omfattning och diagnosgrupp tagits fram från Försäkringskassans datalager STORE och databasen MiDAS. 1 Redovisningen sker för kvinnor och män och olika åldersgrupper (16-29, 30-49 och 50-64 år). Klassifikationen av diagnoser görs enligt den svenska versionen av WHO:s tionde version av den internationella klassifikationen av sjukdomar, ICD-10 (Socialstyrelsen 2011). Mer om de olika diagnoser som redovisas i rapporten finns att läsa på Socialstyrelsens hemsida, dels i den svenska versionen av ICD-10 (http://www.socialstyrelsen.se/klassificeringochkoder/diagnoskoder) och dels i det försäkringsmedicinska beslutsstödet (http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod). Eftersom sjukdom (diagnos) och nedsättning av arbetsförmågan ska styrkas med läkarintyg från dag 8 innefattar beskrivningen alla sjukfall som ersätts inom ramen för sjukpenningförsäkringen och som är minst 8 dagar långa. Ett undantag är sjukfall för anställda som har sjuklön från arbetsgivaren till och med dag 14. Dessa fall ingår därför först från och med dag 15 då sjukpenning utbetalas. Beskrivningen utgår vidare från den första huvuddiagnosen som registrerats i ärendet. Redovisningen över tid utgår ifrån det år som sjukfallet påbörjades. I redovisningen i delrapporten kommer genomgående begreppet påbörjade sjukfall att användas. Detta för att ge en bild av hur inflödet av nya sjukfall i sjukförsäkringen sett ut under perioden 2005 till 2012. Med nya sjukfall avses sjukfall där personer ansökt om sjukpenning och fått sin ansökan beviljad under det aktuella året. I texten nedan beskrivs utvecklingen i figurer, för mer detaljerad information hänvisas till Tabellbilagan. 2. Bakgrund Utvecklingen av förekomsten av psykisk ohälsa i befolkningen och antalet personer som uppbär sjukpenning i psykiska diagnoser har uppmärksammats i flera sammanhang under de senaste åren. I en OECD-rapport som publicerades i mars 2013 skriver författarna bland annat att psykisk ohälsa har blivit den vanligaste orsaken till att personer i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden (OECD 2013). Därför är det viktigt att uppmärksamma utvecklingen och identifiera de mekanismer som kan ligga till grund för den. Denna första rapport fokuserar framförallt på en kartläggning av den utveckling som skett i Sverige. Under de senaste åren har förändringar skett både vad gäller antalet sjukfall och diagnospanoramat. Under perioden har även förändringar skett i både regelverket och sjukskrivningsprocessen. Under det första årtiondet av 2000-talet var fokus både från regeringen och socialförsäkringsadministrationen att minska antalet påbörjade och pågående 1 MiDAS står för mikrodata för analys av socialförsäkringen.

2013-06-24 7 (41) sjukfall. Under 2003 skrevs det så kallade halveringsmålet in i dåvarande Riksförsäkringsverkets regleringsbrev. Dåvarande Riksförsäkringsverket operationaliserade målet genom att säga att antalet nettodagar med sjukpenning skulle halveras under perioden 2002 till 2008 samt att antalet personer som beviljades sjuk- eller aktivitetsersättningar skulle minska efter att hänsyn tagits till den demografiska utvecklingen. 2005 bildades den nya myndigheten Försäkringskassan och målet formulerades då i termer av ett minskat ohälsotal. Även en rad regelförändringar genomfördes med fokus på att minska antalet sjukfall, bland annat minskades ersättningsnivåerna i sjukförsäkringen och sjuklöneperioden för arbetsgivare förlängdes år 2003. År 2008 infördes den så kallade rehabiliteringskedjan med fasta tidsgränser inom sjukförsäkringen samtidigt som möjligheterna att beviljas sjukersättning skärptes då möjligheten att beviljas tidsbegränsad sjukersättning togs bort samtidigt som sjukersättning endast kan beviljas i de fall den försäkrades arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt. En mer utförlig beskrivning av denna utveckling finns i rapporten Ohälsoarbetet inom socialförsäkringsadministrationen 2000-2009 (Inspektionen för socialförsäkringen 2010). År 2008 infördes även det försäkringsmedicinska beslutsstödet som innehåller principer för när och hur sjukskrivning ska användas samt rekommendationer för bedömning av arbetsförmåga och normal sjukskrivningstid vid olika diagnoser (Försäkringskassan 2011a). För att beskriva utvecklingen av den del av sjukfrånvaron som ersätts från Försäkringskassan kan det så kallade sjukpenningtalet användas. 2 Figur 1 Sjukpenningtalet 1994-2012. 2 Sjukpenningtalet: Antal utbetalda dagar med sjukpenning och rehabiliteringspenning per regis-trerad försäkrad i åldrarna 16-64 år exklusive försäkrade med hel sjukersättning eller aktivitets-ersättning (före år 2003 hel förtidspension eller helt sjukbidrag). Alla dagar är omräknade till nettodagar, t.ex. TVÅ dagar med halv ersättning blir EN dag.

2013-06-24 8 (41) I slutet av 1990-talet inleddes en ökning av sjukpenningtalet som pågick fram till och med år 2002. Från den historiskt höga nivån år 2002 skedde så en drastisk minskning av sjukpenningtalet fram till år 2010. I en nyligen publicerad rapport från Försäkringskassan, Uppföljning av sjukförsäkringens utveckling, redovisas denna utveckling i mer detalj och där diskuteras även en rad förklaringar till utvecklingen (Försäkringskassan 2013). Under den senaste uppgången i antalet sjukfall år 2011 och 2012 förefaller en förskjutning ha skett mot ökat antal sjukfall i psykiska diagnoser, se Figur 2. Figur 2 Diagnoser i påbörjade sjukfall 2005-2012. Antalet sjukfall som påbörjades med psykisk diagnos minskade något mellan åren 2005 och 2009 för att därefter återigen öka. Bland kvinnor är sedan år 2011 psykiska sjukdomar den vanligaste sjukskrivningsdiagnosen (se även Tabell 2 i Tabellbilagan) och stod år 2012 för 25 procent av de påbörjade sjukfallen. För män är sjukdomar i rörelseorganen den vanligaste orsaken till sjukfall, se Tabell 1 och Tabell 3 i Tabellbilagan. År 2012 stod de psykiska sjukdomarna för 17,5 procent av sjukfallen för män. År 2012 påbörjades totalt 430 000 sjukfall varav 94 000 med psykisk diagnos. Generellt har antalet sjukfall minskat under perioden 2005 till 2012, för psykiska sjukdomar med 3 procent. Undantagen är diagnoser såsom tumörer och endokrina sjukdomar (diabetes och övervikt) som båda har ökat i antal över tid. År 2012 påbörjades knappt 67 000 sjukfall för kvinnor vilket är något fler än år 2005, se Figur 3. Även för män har det skett en ökning av antalet påbörjade sjukfall sedan år 2009 men antalet sjukfall har ännu inte nått upp till 2005-års nivå. År 2012 påbörjades drygt 27 000 sjukfall med psykisk diagnos för män jämfört med 31 000 år 2005.

2013-06-24 9 (41) Figur 3 Antal påbörjade sjukfall 2005-2012 i psykisk diagnos, efter kön. Kvinnorna har under hela den studerade perioden haft fler sjukfall än männen i psykiska diagnoser. Ökningen sedan år 2009 har även varit kraftigare för kvinnor än för män. Figur 4 Antal påbörjade sjukfall 2005-2012 i psykisk diagnos, efter ålder. Majoriteten av sjukfallen för psykisk sjukdom återfinns i åldersgruppen 30-49 år, se Figur 4. År 2005 var dessa drygt 54 000 och de hade år 2009 minskat till drygt 47 000 för att sedan öka till drygt 52 000 år 2012. I åldrarna 30-49 år har även andelen sjukfall i psykisk diagnos ökat relativt sett sedan år 2005 från drygt 24 till 27 procent. Medan skador (S00-T98) är en relativt vanlig orsak till sjukfall bland individer i åldrarna 16-29 år är sjukdomar i rörelseapparaten (M00-M99) vanligast i åldrarna över 50 år, se även Tabell 4 till Tabell 6 i Tabellbilagan. Den äldsta åldersgruppen 50 år och äldre ligger numer på samma antal påbörjade sjukfall i psykiska diagnoser som år 2005, drygt 29 000, vilket är en ökning med 35 procent sedan år

2013-06-24 10 (41) 2009. Åldersgruppen 16-29 år stod år 2012 för knappt 13 000 sjukfall i psykiska diagnoser vilket är 800 färre än år 2005 men 2 600 fler än år 2009. Att diagnospanoramat förändras över tid är ingen ny iakttagelse. Genom exempelvis de urvalsundersökningar av långtidssjukskrivna som Försäkringskassan och dåvarande Riksförsäkringsverket genomfört framkom att det från slutet av 1980-talet fram till mitten av 2000-talets första decennium skedde en kraftig ökning av de psykiska sjukdomarnas andel av sjukfallen 60 dagar eller längre. För kvinnor mer än fördubblades andelen långa sjukfall med psykiska diagnoser och för män ökade andelen med nära 60 procent (Lidwall 2010). Denna ökning av sjukfall i psykiska diagnoser var ingen isolerad svensk företeelse och har skett främst för psykiska sjukdomar såsom depressioner och ångestsyndrom (Järvisalo et al. 2005). 3 Den sjukfrånvaro som ersätts av Försäkringskassan är inte ett mått på den psykiska ohälsan i samhället. Långtifrån all psykisk ohälsa resulterar i ett sjukfall. Försäkringskassans uppgifter om sjukfall i psykiska diagnoser visar hur den psykiska ohälsan påverkar förmågan att arbeta. Studier av den självupplevda psykiska ohälsan kan bidra till att skapa en bakgrund till de resultat som presenteras i rapporten. I detta kapitel finns därför en kort sammanställning av förekomsten av självrapporterad psykisk ohälsa i Sverige i förhållande till andra europeiska länder. Studier om prevalensen (förekomsten) av psykisk ohälsa i befolkningen är sällsynta. Några riksomfattande studier av prevalensen av psykisk ohälsa har inte genomförts i Sverige. En kort sammanfattning av en amerikansk studie har gjorts för att få en uppfattning om prevalensen av psykisk ohälsa i befolkningen. Därutöver refereras ett antal studier som genomförts inom ramen för WHO samt en internationell översiktsstudie. Dåvarande Riksförsäkringsverket och Försäkringskassan har publicerat ett antal rapporter som behandlar sjukfrånvaro i psykiska diagnoser. Sist i kapitlet finns en sammanfattning av de viktigaste resultaten i dessa studier, denna sammanställning bidrar till att sätta utvecklingen av sjukfrånvaron i psykiska diagnoser i ett längre perspektiv. 2.1 Psykisk ohälsa i ett internationellt perspektiv Europeiska Kommissionen genomförde under år 2010 den så kallade Eurobarometern om psykisk hälsa (European Commission 2010). Rapporten fokuserade huvudsakligen på fyra områden: generellt psykiskt välbefinnande, psykosocial arbetsmiljö, vård och behandling samt attityd till psykisk ohälsa. I undersökningen deltog samtliga 27 EU-medlemsländer. 4 Från varje land deltog ca 1 000 respondenter i åldrarna 15 år och äldre. Svaren visar att respondenterna i Sverige i vissa avseenden har bättre psykiskt välbefinnande än respondenterna i övriga deltagande länder medan de svenska respondenterna i andra avseenden förefaller ha sämre psykiskt välbefinnande. 3 En liknande utveckling konstaterades i Tyskland, Holland och Finland. 4 EU27: Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike, Irland, Italien, Cypern, Litauen, Lettland, Luxemburg, Ungern, Malta, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige, Storbritannien.

2013-06-24 11 (41) Svenska respondenter redovisar mer positiva resultat än genomsnittet för EU27 på frågor om psykisk hälsa och ligger, tillsammans med Danmark, i topp vad gäller andelen som svarat att de aldrig eller sällan känt sig nedstämda eller deprimerade de senaste fyra veckorna. Däremot är det färre svenskar än genomsnittet som uppger att de aldrig eller sällan känt sig trötta och utslitna de senaste fyra veckorna. Här fanns även en betydande skillnad jämfört med hur man svarat i Danmark och Finland. Medan det i Danmark och Finland är 79 respektive 78 procent som svarar att de aldrig eller sällan känt sig utslitna de senaste fyra veckorna så är det i Sverige endast 44 procent av respondenterna som känner på samma sätt. Inom ramen för Eurobarometern har man även frågat om respondenterna sökt hjälp för problem med psykisk ohälsa respektive om de brukat antidepressiva läkemedel under de senaste 12 månaderna. I Sverige var andelen som uppgav att de sökt hjälp (17 procent) något högre än genomsnittet för EU27 (15 procent). Här kan nämnas att Sverige och Danmark (16 procent) ligger högre än Finland (14 procent) och Tyskland (12 procent). Även vad gäller frågan om respondenten använt antidepressiva läkemedel de senaste 12 månaderna låg Sverige något över genomsnittet (åtta procent svarade att de använt antidepressiva läkemedel, jämfört med sju procent i EU27). Sverige även låg högre än Danmark, Finland och Tyskland (sju, sex samt tre procent) i detta avseende. Sammanfattningsvis uppgav de svenska respondenterna att de upplevde bättre psykisk hälsa men sökte hjälp och använde antidepressiva läkemedel i större utsträckning än genomsnittet för EU27. 2.2 Populationsstudier av psykisk ohälsa Det finns stora svårigheter förknippade med att jämföra sjukfrånvaro mellan olika länder då socialförsäkringssystemen ser olika ut. Att studera prevalensen (förekomsten) av psykisk ohälsa är ett sätt att se Sveriges situation i ett internationellt perspektiv. Den mest omfattande information om prevalensen av diagnosticerbara psykiska funktionsnedsättningar vi hittat i litteraturen härstammar från National Comorbidity Survey (NCS) som genomfördes i USA åren 1990-1992 med en uppföljning åren 2001-2003 (NCS-2). Resultaten från den senaste undersökningen baseras på personliga intervjuer med drygt 9 000 engelskspråkiga personer 18 år och äldre (Kessler, Berglund, Chiu et al. 2004). 5 På basis av NCS-undersökningarna uppskattas drygt 26 procent av USAs population 18 år och äldre lida av en diagnosticerbar psykisk funktionsnedsättning, definierad som DSM-IV diagnoser. 6,7 Nära hälften av dem med funktionsstörningar (45 procent) uppfyller kriterierna för två eller flera nedsättningsklassificeringar. 8 Amerikanska forskare fann att graden av funktionsnedsättning var starkt förknippad med komorbiditet det vill säga, att individen uppfyller kriterierna för två eller flera diagnoser. Trots de psykiska funktionsnedsättningarnas 5 Intervjuerna genomfördes i form av strukturerade diagnosbaserade intervjuer utifrån ett underlag som tagits fram av WHO och som ofta används i psykiatriska epidemiologiska undersökningar. 6 Undersökningarna sammanfattas på USAs National Institute och Mental Health webbsida. http://www.nimh.nih.gov/health/publications/numbers-count-mental-disorders-in-america 7 Observera att denna undersökning inte omfattar psykisk ohälsa till följd av substansanvändning. 8 Se vidare Kessler, Berglund, Demler, Jin och Walters 2005.

2013-06-24 12 (41) breda omfattning i befolkningen var det enligt samma studie enbart en mindre andel sex procent eller en av 17 personer i befolkningen 18 år och äldre i USA som drabbades av särskilt svåra funktionsnedsättningar. 9 Debuten för runt tre fjärdedelar av de ångestrelaterade psykiska sjukdomarna inträffade i tjugoårsåldern medan depressioner, i genomsnitt, debuterade i trettioårsåldern (Kessler, Chiu och Walters 2005). Studier i andra länder samt studier som genomförts inom ramen för WHOs Mental Health Surveys indikerar att det finns återkommande mönster i de länder där undersökningarna genomförts (Kessler et al. 2009, WHO 2000). 10 Ett är att ångestbaserade funktionsnedsättningar utgör den vanligaste klassen av psykiska besvär i den undersökta befolkningen; livsprevalensen är i genomsnitt 16 procent och 12-månadersprevalensen är i genomsnitt 11 procent. Därefter följer i de undersökta länderna depression med en livsprevalens på i genomsnitt 12 procent och en 12-månaders prevalens på i genomsnitt sex procent av befolkningen. Det finns dock en relativt stor variation bland de europeiska länder där WHO:s undersökningar genomförts. 11 I de svenska undersökningarna om levnadsförhållanden (ULF) finns det tydliga indikationer på en försämring av det psykiska välbefinnandet (bland annat sömnproblem) under 1990-talet i arbetsföra åldrar 25-64 år (Danielsson och Berlin 2012). Utvecklingen är mer uttalad i åldrarna 25-44 år och bland kvinnor. Under åren 2003 till 2005 förbättrades dock det psykiska välbefinnandet något för både kvinnor och män bland både äldre och yngre. Mellan åren 2008 till 2009 och 2010 till 2011 har de självrapporterade sömnproblemen återigen ökat bland yngre i åldern 25-44 år i synnerhet bland kvinnor (SCB/ULF). 2.3 Tidigare rapporter om sjukskrivningar för psykiska sjukdomar Dåvarande Riksförsäkringsverket och Försäkringskassan har i ett antal tidigare rapporter beskrivit utvecklingen av sjukfrånvaro och diagnospanoramat. Nedan finns en kort sammanställning av en del av de resultat som framkommit i dessa rapporter. Utvecklingen av långa sjukfall 1999-2009 Dåvarande Riksförsäkringsverket kunde redan vid uppgången av antalet sjukfall under senare delen av 1990-talet konstatera att de psykiska sjukdomarna ökade kraftigt. Mellan 1999 och 2003 ökade andelen som var sjukskrivna med psykiska diagnoser minst 60 dagar från 18 procent till 30 procent. Det var framförallt tillstånd som depressioner och ångestsyndrom som ökade i omfattning (Riksförsäkringsverket 2004). I en senare uppföljning hade de psykiska sjukdomarnas andel bland långtidssjukskrivna minskat något, men var år 2009 fortfarande största diagnosgrupp med knappt 27 procent av de långa sjukfallen. Även här redovisades depressioner och ångestsyndrom som de vanligast förekommande psykiska diagnoserna bland långtidssjukskrivna. Depressioner stod för 13 procent och ångestsyndrom för knappt 12 procent av sjukfallen som pågick 60 dagar eller längre. Inom psykiska sjukdomar utgjorde dessa två diagnosgrupper 93 procent av sjukskrivningarna (Försäkringskassan 2010). 9 Ibid. 10 Dessa undersökningar omfattar inte Sverige. 11 Se vidare Kessler, Aguilar-Gaxiola, Alonso, Chatterji, Lee, Omel, Utsun och Wang 2009.

2013-06-24 13 (41) Senaste sjukfallsutvecklingen Försäkringskassans senaste delrapport om uppföljningen av sjukförsäkringen från mars 2013 visade att det är inom de psykiska sjukdomarna som ökningen av nya sjukfall är mest framträdande. Delrapporten belyser även skillnader i utvecklingen mellan anställda och arbetslösa. Bland anställda kvinnor har det skett en kraftig uppgång i nya sjukfall med psykiska diagnoser sedan år 2010 medan uppgången i nya sjukfall för anställda män inte skiljer sig mellan de olika diagnosgrupperna. Då sjukfallen inom psykiska diagnoser har längre genomsnittlig varaktighet än andra diagnosgrupper leder det ökade inflödet också till en ökning av de pågående sjukfallen. Bland arbetslösa utgjorde psykiska diagnoser den största andelen av de pågående sjukfallen för både kvinnor och män under hela den tidsperiod som studeras (2005 till 2012). De likheter i diagnosmönster för pågående sjukfall mellan kvinnor och män som framträdde för arbetslösa gällde dock inte för anställda. Psykiska sjukdomar var den dominerande diagnosen för pågående sjukfall för anställda kvinnor under hela tidsperioden och det mönstret har förstärkts under de senaste årens ökning. Bland anställda män har istället rörelseorganens sjukdomar gått från att vara den största diagnosgruppen till att idag ligga på samma nivå som de psykiska sjukdomarna (Försäkringskassan 2013). Sjuk- och aktivitetsersättning med psykiska diagnoser Även bland nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar har psykiska sjukdomar ökat och år 2005 utgjorde de psykiska diagnoserna för första gången den vanligaste orsaken till nybeviljandet. Att nybeviljandet samtidigt försköts nedåt i åldrarna innebar en ökande stock av sjuk- och aktivitetsersättningar. Ökningen av nybeviljade sjuk- och aktivitetsersättningar på grund av psykiska sjukdomar i början av 2000-talet hängde starkt samman med ökningen av långtidssjukskrivningar med psykiska diagnoser i slutet av 1990-talet fram till år 2003 (Försäkringskassan 2007). Även möjligheten att beviljas aktivitetersättning på grund av förlängd skolgång har bidragit till den ökande andelen med psykiska diagnoser (Försäkringskassan 2012). I Försäkringskassans delrapport om uppföljningen av sjukförsäkringen från mars 2013 beskrivs att de psykiska sjukdomarnas andel vid nybeviljandet av sjukersättning har fortsatt att öka, men att det bör sättas i relation till antalet nybeviljanden under olika år. År 2004, som är det tidigaste året i rapporten, beviljades ungefär 20 000 individer sjukersättning med psykiska diagnoser och år 2012 hade antalet minskat till drygt 4 000 (Försäkringskassan 2013). Den stora minskningen av antalet personer som beviljas sjukersättning beror på den förändring av regelverket som infördes 2008 och som beskrevs kort i kapitel 2. Sjukpenningkostnader per diagnos I tidigare studier från Försäkringskassan och dåvarande Riksförsäkringsverket framkom att de psykiska sjukdomarna utgjorde en allt större del av utgifterna inom sjukförsäkringen under 2000-talet. I början av 2000-talet utgjorde rörelseorganens sjukdomar den största andelen av sjukfallen och den utbetalade sjukpenningen (Riksförsäkringsverket 2002), men knappt ett decennium senare stod de psykiska sjukdomarna för en större andel av kostnaderna när det gällde utbetalad sjukpenning. År 2009 utgjorde psykiska sjukdomar 23 procent av sjukfallen och 31 procent av kostnaden för sjukpenningen att jämföra med rörelseorganens sjukdomar som stod för 26 procent av sjukfallen och 26 procent av sjukpenningutgifterna. Detta förklarades av att sjukskrivningar på grund av psykiska sjukdomar i större utsträckning var långvariga och att de även var vanligare bland individer med en sjukpenninggrundande

2013-06-24 14 (41) inkomst över genomsnittet (Försäkringskassan 2011b). Sett till enskilda sjukdomar utgjordes den största andelen av sjukpenningkostnaderna av depressiv episod och ryggvärk. Vid millenniumskiftet var ryggvärk den enskilt mest kostsamma sjukdomen och stod för elva procent av kostnaderna för sjukpenningen följt av depressiv episod som stod för sju procent av utgifterna. Knappt tio år senare stod depressiv episod för tio procent av kostnaderna medan kostnaderna för ryggvärk utgjorde sex procent av sjukpenningkostnaderna (Riksförsäkringsverket 2002 samt Försäkringskassan 2011b). 3. Förändringar i diagnospanoramamat för sjukfall i psykiska diagnoser åren 2005 till 2012 Här beskrivs mer ingående vilka olika typer av psykiska sjukdomar som leder till att sjukpenning beviljas. Detta finns också beskrivet mer i detalj i Tabell 7 till Tabell 12 i Tabellbilagan. I enlighet med vad som tidigare rapporterats är det främst depressioner och ångestsyndrom som dominerar bland sjukfallen (se till exempel Försäkringskassan 2010). Två diagnosavsnitt är helt dominerande, F40-F48 Neurotiska, stressrelaterade och somatoforma syndrom och F30-F39 Förstämningssyndrom. En översiktlig beskrivning av dessa diagnosgrupper finns i faktarutan på nästa sida. Dessa diagnosgrupper, som här förenklat benämns ångestsyndrom respektive depressioner, stod år 2012 tillsammans för 93 procent (55 respektive 38 procent) av sjukfallen i psykisk sjukdom.

2013-06-24 15 (41) FAKTARUTA Förstämningssyndrom (depression), F30-F39 Depression räknas till gruppen förstämningssyndrom, vilket innebär att stämningsläge, energi och aktivitetsnivå är så förändrade att funktionsförmågan är påverkad. Depressioner delas in i två huvudgrupper; unipolära syndrom med enbart depressionsepisoder och bipolära syndrom, med såväl depressionsepisoder som maniska eller hypomana episoder. Depression är en av de vanligaste orsakerna till ohälsa, förtida död, produktionsbortfall och arbetsoförmåga i världen. Cirka 9 procent av befolkningen beräknas ha haft något förstämningssyndrom det senaste året. Kvinnor drabbas oftare än män. I en stor svensk undersökning, den så kallade Lundby-studien, var sannolikheten för att insjukna i en depressiv episod före 70 års ålder 23 procent för män och drygt 30 procent för kvinnor. Förstämningssyndrom är förknippade med hög samsjuklighet med såväl kroppslig som psykisk ohälsa och med för tidig död. Risken för att en person med förstämningssyndrom avlider i förtid är ungefär dubbelt så stor som för befolkningen i helhet och risken för självmord är 15 20 gånger högre. Risken att insjukna i depression är högre i vissa perioder av livet och vid vissa kroppsliga sjukdomar. (Källa: SBU 2012) Ångestsyndrom, F40-F43 Ångest definieras som olustkänslor eller kroppsliga spänningssymtom inför en förväntad fara eller olycka där det upplevda hotet kan komma utifrån eller inifrån. Ängslan och ångest som enskilda symtom är vanliga och förekommer vid flera psykiska störningar, t ex depression och psykoser. Med ångestsyndrom avses att flera symtom på ångest förekommer samtidigt på ett specifikt sätt och med en viss varaktighet. Ångesten ska vara av en sådan svårighetsgrad att den leder till stora inskränkningar i patientens dagliga liv eller andra funktionsnedsättningar. Indelningen i syndrom baseras på observationer att vissa tillstånd karakteriseras av en grupp av symtom och inte på någon kunskap om bakomliggande mekanismer. Det finns inte heller några kända biologiska markörer som kan användas för att ställa diagnosen. Man har uppskattat att var fjärde individ någon gång i livet kommer att drabbas av ett ångestsyndrom. Kvinnor löper högre risk än män att insjukna i ett ångestsyndrom. Personer som lider av något ångestsyndrom har ofta andra psykiska eller fysiska sjukdomar samtidigt. Vid många av ångestsyndromen finns en betydande överdödlighet. (Källa: SBU 2005).

2013-06-24 16 (41) I Figur 5 redovisas de fem vanligaste enskilda diagnoserna för nya sjukfall i psykisk diagnos. Som nämndes ovan är det ångestsyndrom och depressioner som helt dominerar i nämnd ordning. Den vanligaste diagnosen är F43 Anpassningsstörningar och reaktion på svår stress, som förekommer relativt sett oftare bland kvinnor och bland medelålders (30-49 år) och äldre (50 år och äldre), se vidare Figur 6 och 7. Den psykiska störningen skall för denna diagnos vara en direkt konsekvens av akut, allvarligt trauma eller långvarig belastning som leder till icke ändamålsenliga anpassningsmekanismer och nedsatt social funktionsförmåga (Socialstyrelsen 2011). Denna sjukdom stod för knappt 45 procent av sjukfallen i psykiska diagnoser år 2005 vilket minskat till 41 procent år 2012. Andra ångestsyndrom (F41) är en annan relativt vanlig orsak till sjukfall inom diagnoskategorin ångestsyndrom, och något vanligare bland yngre (16-29 år). 12 Andra ångestsyndrom (F41) har ökat relativt sett över tid, se Figur 5, från 10 till 12,6 procent mellan år 2005 och år 2012. I antal räknat rör det sig om en ökning över tid på 21 procent samtidigt som anpassningsstörningarna (F43) minskat med 10 procent. Figur 5 Antal påbörjade sjukfall i psykisk diagnos 2005-2012 efter typ av diagnos ICD-10. Även bland depressionerna har det skett vissa förskjutningar i diagnospanoramat. Här är depressiv episod (F32) den vanligaste diagnosen och står för omkring 30 procent av de psykiska sjukdomarna. Antalet sjukfall med denna diagnos har dock minskat något de senaste åren. I antal räknat stod de depressiva episoderna för drygt 26 000 sjukfall år 2012 vilket är en minskning med knappt 3 700 fall från år 2005. Istället har recidiverande depressioner (F33) ökat med 3 700 sjukfall från 2 900 år 2005 till 6 600 år 2012 vilket är en ökning motsvarande närmare 130 procent. Recidiverande depressioner karakteriseras av återkommande perioder med depression, det vill säga att individen har haft minst en tidigare depressiv episod. Recidiverande depressioner är vanligare med stigande ålder, se även Figur 9. En annan specifik sjukdom bland förstämningssyndromen är bipolär sjukdom (F31) eller manodepressiv sjukdom som kännetecknas av ett tillstånd med två eller flera episoder då en märkbar förändring i patientens stämningsläge och aktivitetsnivå inträder. Ibland består förändringen i förhöjd stämning med ökad energi och aktivitet (hypomani eller mani), ibland 12 Här finns ångest som huvudsymtom, t.ex. panikångest, men är inte som för fobiska syndrom (F40) begränsade till särskilda situationer (Socialstyrelsen 2011).

2013-06-24 17 (41) depressiv förstämning med nedsatt energi och aktivitetsnivå. Återkommande episoder av enbart hypomani eller mani klassificeras som bipolär sjukdom (Socialstyrelsen 2011). Bipolär sjukdom har under senare år stått för tre procent av de psykiska sjukdomarna vilket är en ökning från drygt en procent år 2005. Procentuellt sett har också de bipolära sjukdomarna ökat med drygt 130 procent eller från 1 200 till 2 800 sjukfall under den studerade perioden, se Figur 5, 8 samt 9. F43 Anpassningsstörningar och reaktion på svår stress, som tidigare nämnts är en mer vanligt förekommande anledning till sjukfall bland kvinnor än bland män. Diagnosen har ökat för både kvinnor och män men ökningen har varit betydligt kraftigare bland kvinnor, se Figur 6. Även F32 Depressiv episod är, som orsak till sjukfall, mer vanligt förekommande bland kvinnor än bland män. Figur 6 Antal påbörjade sjukfall i psykisk diagnos 2005-2012 efter typ av diagnos ICD-10 och kön. Av Figur 7 framgår att de flesta sjukfallen i F43 Anpassningsstörningar och reaktioner på svår stress sker i åldersgruppen 30-49 år, detsamma gäller sjukfallen i F32 Depressiv episod. För gruppen 50 år och äldre så har dock antalet sjukfall i F43 Anpassningsstörningar och svår stress ökat kraftigt sedan år 2009.

2013-06-24 18 (41) Figur 7 Antal påbörjade sjukfall i psykisk diagnos 2005-2012 efter typ av diagnos ICD-10 och ålder. Vad gäller några av de mindre vanligt förekommande diagnosgrupperna visas utvecklingen nedan. Av Figur 8 framgår bland annat att F41 Andra ångestsyndrom har ökat under perioden bland både kvinnor och män. Det är fler kvinnor än män som beviljas sjukpenning med anledning av denna diagnos och ökningen har även varit kraftigare för kvinnor än för män, detsamma gäller, som nämndes ovan, F33 Recidiverande depressioner. Figur 8 Antal påbörjade sjukfall i psykisk diagnos 2005-2012 efter typ av diagnos ICD-10 och kön. Skillnader mellan åldersgrupper vad gäller några av de mindre vanliga orsakerna till sjukskrivning framgår av Figur 9. F33 Recidiverande depressioner har ökat kraftigt de senaste åren både i åldersgruppen 30-49 år samt i åldersgruppen 50 år och äldre. I den yngsta åldersgruppen, 16-29 år är F41 Andra ångestsyndrom den vanligaste orsaken till att personer beviljas sjukpenning. Här har även en ökning skett under de senaste åren. Antalet sjukfall för

2013-06-24 19 (41) F90 Hyperaktivitetsstörningar är fortfarande få men har, som tidigare nämnts, ökat kraftigt under perioden. Hyperaktivitetsstörningar är vanligare bland män och i åldersgruppen 16-29 år, se även Tabell 8-12 i Tabellbilagan. Även några mer ovanliga men karaktäristiska psykiska sjukdomar kan nämnas. Schizofreni och vanföreställningssyndrom (F20-F29), med fundamentala och karakteristiska störningar av tänkande och perception, står för en relativt konstant andel av sjukfallen i psykisk sjukdom på omkring 1,5 procent, något vanligare bland män. Psykiska störningar orsakade av alkohol (F10) stod år 2012 för 1,1 procent av sjukfallen vilket är en minskning från 2,2 procent år 2005. Psykiska störningar orsakade av alkohol är vanligare bland män men har minskat som sjukskrivningsorsak under perioden. Hyperaktivitetsstörningar (F90) har blivit vanligare. År 2005 stod denna diagnos för 0,1 procent av sjukfallen inom psykisk sjukdom men ökade till 0,9 procent år 2012. I antal räknat har hyperaktivitetsstörningarna ökat från knappt 100 till nästan 900 sjukfall mellan åren 2005 till 2012. Figur 9 Antal påbörjade sjukfall i psykisk diagnos 2005-2012 efter typ av diagnos ICD-10 och ålder. 4. Sjukfallslängder, återkommande sjukfall och sjukfall med partiell omfattning I detta kapitel beskrivs sjukfallslängder för påbörjade sjukfall i psykiska diagnoser tillsammans med förekomsten av återkommande sjukfall i olika grupper av psykiska diagnoser. Kapitlet avslutas med en genomgång av förekomsten av sjukfall med partiell omfattning i olika diagnosgrupper. 4.1 Sjukfallslängder I den rapport om uppföljningen om sjukförsäkringsens utveckling som publicerades i mars 2013 framkom att den genomsnittliga varaktigheten för sjukfallen ökat under de senaste åren, framförallt gällde detta arbetslösa sjukskrivna (Försäkringskassan 2013). En förklaring till

2013-06-24 20 (41) detta är att sjukfrånvaro i psykiska diagnoser ofta är mer långvarig än sjukfrånvaro i övriga diagnoser, se Figur 10. Medianlängden för perioden 2005 till 2012 var för samtliga diagnoser 43 dagar och för psykiska sjukdomar 75 dagar. De längre sjukskrivningstiderna för psykiska sjukdomar gäller även efter införandet av det försäkringsmedicinska beslutsstödet och tidsgränserna i sjukförsäkringen år 2008 (Försäkringskassan 2011a). 13 Figur 10 Medianlängd för sjukfall påbörjade 2005-2012 per diagnoskapitel ICD-10. Inom gruppen psykiska sjukdomar finns stora variationer i sjukskrivningslängd (Figur 11). 14 Flera mindre diagnosgrupper har mycket långa sjukfall - över ett halvår. Bland dessa kan hyperaktivitetsstörningarna (F90) särskilt lyftas fram med en medianlängd på 228 dagar jämfört med psykiska sjukdomar som helhet med 75 dagar. Tydligt är annars att de psykiska sjukdomar som kan betraktas som mycket svåra, exempelvis utvecklingsstörningar (F70-F79, F80-F89)och schizofreni (F20-F29), resulterar i mycket långa sjukfall. 13 I en rapport från Försäkringskassan framkom att sjukskrivningslängderna och antalet påbörjade sjukskrivningar minskat efter mars år 2008 då det försäkringsmedicinska beslutsstödet infördes. De största förändringarna skedde i de grupper av diagnoser som står för störst andel av sjukskrivningarna: psykiska sjukdomar och rörelseorganens sjukdomar (Försäkringskassan 2011a). 14 Kategoriseringen inom kapitlet psykisk sjukdom är gjord efter diagnosavsnitt samt efter de enskilda sjukdomar som står för minst omkring en procent av de psykiska sjukdomarna, eller står för majoriteten av sjukskrivningarna inom ett diagnosavsnitt.

2013-06-24 21 (41) Figur 11 Medianlängd för sjukfall i psykiska sjukdomar påbörjade 2005-2012. Utöver hyperaktivitetsstörningarna som ökat i antal är det relativt sett långa sjukfall i de andra psykiska sjukdomarna som ökar: bipolär sjukdom (135 dagar), recidiverande depressioner (120 dagar) och andra ångestsyndrom (80 dagar). Personer med förstämningssyndrom (F30-F39) har också generellt längre sjukfall (97 dagar) än personer med ångestsyndrom (F40-F48) med 61 dagar. Förändringarna i diagnospanoramat innebär en förskjutning mot mer sjukfrånvaro i diagnoser som leder till långa sjukskrivningar. 4.2 Återkommande sjukfall För personer som är sjukskrivna med en psykisk diagnos så är det vanligare att ha haft ett tidigare sjukfall än för personer som är sjukskrivna i många andra diagnoser, se Figur 12. Sjukskrivna med psykiska sjukdomar har i knappt 32 procent av fallen haft ett sjukfall mer än 14 dagar långt året innan det aktuella sjukfallet påbörjades. 15 Genomsnittet för alla diagnoser var drygt 28 procent för perioden 2005 till 2012. Minst vanligt med återfall är det inom kategorin skador (S00-T98) och graviditetskomplikationer (O00-O99) med omkring 19 procent som haft ett tidigare sjukfall, se Figur 12. 15 Det första sjukfallet kan ha varit i en annan diagnos.

2013-06-24 22 (41) Figur 12 Andel med sjukfall över 14 dagar året innan första sjukskrivningsdagen 2012 per diagnoskapitel ICD-10. Sjukfall påbörjade 2005-2012. Inom de psykiska sjukdomarna förekommer återkommande längre sjukfall i knappt 36 procent av förstämningssyndromen och i knappt 28 procent av ångestsyndromen, se Figur 13. Det är även vanligt med återfall eller upprepade episoder för bipolära sjukdomar, psykisk sjukdom orsakad av alkohol eller annan substans samt recidiverande depressioner, vilket ligger i dessa sjukdomars karaktär. För hyperaktivitetsstörningar är återkommande sjukfall också relativt vanligt. Att återfall är vanliga för psykiska diagnoser är också belagt inom den vetenskapliga litteraturen (se exempelvis Vaez et al. 2007 och Koopmans et al. 2010).

2013-06-24 23 (41) Figur 13 Andel med sjukfall över 14 dagar året innan första sjukskrivningsdagen för olika psykiska sjukdomar ICD-10. Sjukfall påbörjade 2005-2012. 4.3 Sjukfall med partiell omfattning Möjligheten att beviljas sjukpenning med partiell omfattning (deltidssjukskrivning) har funnits sedan 1955. I en rapport från Försäkringskassan konstaterades att det var stora skillnader i förekomsten av sjukpenning med partiell omfattning mellan olika grupper av försäkrade (Försäkringskassan 2008). Där redovisas även att kvinnor i högre grad är deltidssjukskrivna än män samt att det är ovanligare med sjukpenning med partiell omfattning bland unga upp till 30 års ålder. I rapporten konstaterades även att det finns en samvariation mellan förekomsten och omfattningen av deltidssjukskriving och sjukfallens längd. I slutrapporten inom ramen för detta uppdrag kommer mer fördjupade analyser att genomföras av sjukfall med partiell omfattning vid psykisk sjukdom. Av Figur 14 framgår att partiell omfattning är mer vanligt förekommande för psykiska diagnoser än för andra diagnoskapitel. Drygt hälften av de sjukfall som påbörjas i psykiska diagnoser har någon gång under sjukfallet partiell ersättning. Genomsnittet för samtliga diagnosgrupper är knappt 39 procent. För sjukdomar i muskuloskeletala systemet (rörelseorganen) är andelen drygt 41 procent. Vad gäller partiell ersättning någon gång under sjukfallet så utmärker sig de psykiska sjukdomarna tillsammans med besvär relaterade till graviditet, förlossning och barnsängstid som de diagnosgrupper där flest personer beviljats partiell ersättning.

2013-06-24 24 (41) Figur 14 Andel med förekomst av sjukfall med partiell omfattning per diagnoskapitel ICD-10. Sjukfall påbörjade 2005-2012. Inom de psykiska diagnoserna är partiell omfattning mest vanligt förekommande i diagnoser inom avsnitt F30-F39 Förstämningssyndrom och F50-F59 Beteendestörningar förenade med fysiologiska rubbningar och fysiska faktorer (här är den vanligaste problematiken sömnstörningar, även ätstörningar ingår i kapitlet), se Figur 15. Minst vanligt förekommande är sjukfall med partiell omfattning i diagnoser kopplade till alkoholmissbruk.

2013-06-24 25 (41) Figur 15 Andel med förekomst av sjukfall med partiell omfattning i olika psykiska sjukdomar. Sjukfall påbörjade 2005-2012. Andelen påbörjade sjukfall inom psykiska diagnoser som någon gång under sjukfallet har partiell omfattning har minskat under den studerade perioden. År 2005 hade 40 procent av de sjukfall som startade partiell omfattning någon gång under sjukfallet, år 2012 hade denna andel sjunkit till 34 procent, se Figur 16. Figur 16 Andel med förekomst av partiell sjukskrivning per år i sjukfall påbörjade 2005-2012. Fall som pågått som längst ett år

2013-06-24 26 (41) 5. Avslutande kommentarer Resultaten i rapporten visar att antalet sjukfall i psykiska diagnoser ökat under de senaste åren. Resultaten visar även att ökningen av sjukfall i stor utsträckning sker i diagnoser där risken för långa och återkommande sjukfall är stor. Den utveckling med ökat antal nya sjukfall i psykiska diagnoser som identifierats under de senaste åren riskerar därmed att få effekter för den av Försäkringskassan ersatta ohälsan även under kommande år. Samhället har följaktligen mycket att vinna på att arbeta aktivt med att minska inflödet av sjukfall i psykiska diagnoser. Både ur ett individperspektiv och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Mer kunskaper behövs om orsakerna till den utveckling som beskrivits vilket även avspeglas i att både Försäkringskassan och Inspektionen för socialförsäkringen fått uppdrag som syftar till att öka kunskaperna om sjukfrånvaro i psykiska diagnoser. Den ökning av, den av Försäkringskassan, ersatta sjukfrånvaron i psykiska diagnoser som observerats under senare år är inte ett nytt fenomen. Tidigare rapporter från dåvarande Riksförsäkringsverket beskrev redan i början av 2000-talet hur antalet långa sjukfall i psykiska diagnoser ökade kraftigt. Även under denna period var det sjukfall med diagnoser såsom depressioner och ångestsyndrom som ökade i omfattning. Trots de stora variationerna i sjuktalet under perioden 2005 till 2012 så har diagnospanoramat inom de psykiska sjukdomarna varit relativt stabilt. De diagnosgrupper som under hela perioden varit vanligast förekommande, även om antalet påbörjade sjukfall i dessa diagnoser varierat kraftigt, vad gäller nya sjukfall är Anpassningsstörningar och reaktion på svår stress (F43) samt Depressiv episod (F32). Syftet med de analyser som kommer att genomföras i arbetet med slutrapporten är att ge djupare kunskaper om och i så fall hur förändringar skett vad gäller antalet sjukfall i olika diagnoser inom dessa diagnosgrupper. I den slutrapport som Försäkringskassan kommer att lämna inom ramen för uppdraget så kommer mer djupgående analyser att genomföras för att beskriva de personer som uppbär ersättning från sjukförsäkringen i psykiska diagnoser samt hur dessa sjukfall utvecklar sig i termer av sjukskrivningslängd, återfall med mera. Analyserna kommer att omfatta dels hela gruppen med psykiska diagnoser, dels i de fall det är möjligt, djupare analyser av mindre diagnosgrupper. Både socioekonomiska och demografiska faktorer kommer att beaktas i dessa sammanhang. Analyserna kommer även att omfatta förekomsten av partiell ersättning. Då tidigare rapporter från Försäkringskassan redovisat skillnader i sjukskrivningsmönster mellan personer som saknar anställning och anställda så kommer även dessa faktorer att analyseras närmare.

2013-06-24 27 (41) Referenser Danielsson, M., & Berlin, M. (2012). Health in the working-age population: Health in Sweden: The National Public Health Report 2012. Chapter 4. Scand J Public Health, 40(9 Suppl), 72-94. European Comission (2010). Mental Health. Eurobarometer 73.2. Brussels: TNS Opinion & Social. Försäkringskassan (2007). Diagnosmönster i förändring. Nybeviljade förtidspensioner, sjukersättningar och aktivitetsersättningar 1971-2005. Redovisar 2007:3. Stockholm: Försäkringskassan. Försäkringskassan (2008). Deltidssjukskrivning. En registerstudie över utvecklingen 1995-2006. Socialförsäkringsrapport 2008:2. Stockholm: Försäkringskassan. Försäkringskassan (2010). Långtidssjukskrivna. Beskrivande statistik 1999-2009: kön, ålder, arbetsmarknadsstatus, sjukskrivningslängd, och diagnospanorama. Socialförsäkringsrapport 2010:16. Stockholm: Försäkringskassan. Försäkringskassan (2011a). Försäkringsmedicinska beslutsstödet. En långtidsuppföljning av förändringar i sjukskrivningsmönster. Socialförsäkringsrapport 2011:7. Stockholm: Försäkringskassan. Försäkringskassan (2011b). Vad kostar olika sjukdomar i sjukförsäkringen? Kostnader för sjukpenning i sjukskrivningar (över 14 dagar) samt sjukersättning och aktivitetsersättning år 2009 fördelat på diagnos. Socialförsäkringsrapport 2011:4. Stockholm: Försäkringskassan. Försäkringskassan (2012). Tio år med aktivitetsersättning en studie av situationen för unga med aktivitetsersättning på grund av nedsatt arbetsförmåga. Dnr 06961-2011. Försäkringskassan (2013). Uppföljning av sjukförsäkringens utveckling Delredovisning 1 av regeringsuppdrag år 2013 Svar på regeringsuppdrag. Dnr: 3023-2013. Inspektionen för socialförsäkringen (2010). Ohälsoarbetet inom socialförsäkringsadministrationen 2000-2009. Underlag till ISF:s rapport 2010:6. Järvisalo, J., Andersson, B., Boedeker, W., & Houtman, I. (Eds.) (2005). Mental disorders as a major challenge in prevention of work disability. Helsinki: KELA. Kessler, R.C., Aguilar-Gaxiola, S., Alonso, J., Chatterji, S., Lee, S., Ormel, J., Ustün, T.B., Wang, P.S. (2009). The global burden of mental disorders: an update from the WHO World Mental Health (WHM) surveys. Epidemio Psichiatr Soc. Jan-Mar 18(1): 23-33. Kessler, R.C., Berglund, P., Chiu, W.T. et al (2004). The US National Cormorbidity Survey Replication (NCS-R). Design and Field Procedures. International Journal of Methods in Psychiatric Research. 13(2): 69-92. Kessler, R.C., Berglund, P.A., Demler, O., Jin, R., Walters, E.E. (2005). Lifetime prevalence and age-of-onset distributions of DSM-IV disorders in the National Comorbidity Survey Replication (NCS-R). Archives of General Psychology. June;62(6):593-602.