SYVI Särskolans och Specialskolans YTTRANDE yrkesvägledares ideella förening 2009-02-20 Socialdepartementet 103 33 Stockholm Betänkandet SOU 2008:102 Brist på brådska en översyn av aktivitetsersättningen Sammanfattning: SYVI instämmer i utredningens förslag, att aktivitetsersättningen i dess nuvarande omfattning skall avskaffas, och att Arbetsförmedlingen skall tillföras betydande resurser för att ungdomar med funktionsnedsättning skall få större möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Ersättningen till personer med de mest omfattande funktionshindren bör dock även fortsättningsvis benämnas aktivitetsersättning. SYVI instämmer även i utredningens förslag att arbetsförmågan skall bedömas hos flera unga med funktionsnedsättning än vad som nu sker, men vill även framhålla att arbetsgivarna måste ges kraftfulla incitament för att ta emot dessa ungdomar. Förslaget att studerande i gymnasiesärskolan skall få studiestöd från CSN i stället för förlängt barnbidrag och aktivitetsersättning är utmärkt. Elever i gymnasiesärskolan bör dock garanteras feriepraktik genom bidrag från arbetsförmedlingen. Utredningens förslag, att offentliga arbetsgivare skall åläggas ett större ansvar att anställa ungdomar med funktionsnedsättning välkomnas med eftertryck av SYVI. SYVI vill poängtera att gymnasiesärskolan enligt sitt uppdrag skall förbereda eleverna för arbetslivet. Utredningens förslag att ge Arbetsförmedlingen stora resurser, kan föranleda gymnasiesärskolan att anpassa sin studie- och yrkesvägledning till den reguljära gymnasieskolan, och överlåta inslussningen i arbetslivet till arbetsförmedlingen. Därmed kan utredningens förslag leda till att åtskilliga ungdomar hamnar i resurskrävande åtgärder hos Arbetsförmedlingen i stället för att gå direkt från skolan till ett arbete.
Synpunkter: Kapitel 2 Unga med aktivitetsersättning 2.4 SYVI instämmer i utredningens konstaterande, att alltför många unga människor för närvarande lever på aktivitetsersättning och att det skulle ge såväl mänskliga som samhällsekonomiska vinster, om flera av dessa människor ges möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. Det är således utmärkt att flera ungdomar med funktionsnedsättning skall arbetsförmågebedömas. SYVI:s inställning är att många av dessa ungdomar står till arbetsmarknadens förfogande, men också att arbetsgivarna måste ges kraftfulla incitament för att stå till ungdomarnas förfogande. Sannolikt måste offentliga arbetsgivare ta ett mycket stort ansvar om den reform som utredningen föreslår skall kunna genomföras. Kapitel 3 Ersättning till personer med de mest omfattande funktionsnedsättningarna SYVI välkomnar förslaget, att personer med de mest omfattande funktionsnedsättningarna skall få en ersättning, som möjliggör en rimlig levnadsstandard. Den ersättning, som skall utges till personer mellan 19 och 29 år bör dock inte kallas Sjukersättning till unga, eftersom det i regel inte handlar om sjukdom i egentlig bemärkelse. I detta speciella fall vore det mer adekvat, att behålla benämningen aktivitetsersättning. Denna benämning skulle dessutom tydligt ange den unges rätt till aktiviteter, för att uppnå full delaktighet i samhällslivet. 3.1 Enligt utredningen skall insatser, som underlättar arbetsmarknadsetablering utgöra huvudalternativet för det absoluta flertalet ungdomar med funktionsnedsättning. SYVI delar denna inställning, men vill poängtera att sådana insatser enligt skolans styrdokument skall påbörjas redan i den obligatoriska särskolan för att sedan intensifieras i gymnasiesärskolan. 3.2.2 Utredningens problematisering kring arbetsförmågan som samspel mellan individ och miljö anser SYVI vara en viktig del i kommande arbete för att öka tillgängligheten för dem som inte bedöms kunna utföra ett lönearbete. Insatser som sätter fokus på förändring av arbetsmiljön parallellt med en medveten och tidig insats i skolan för att öka och stärka den unges medvetenhet om sig själv bör leda till att de handikappolitiska målen lättare uppfylls.
Kapitel 5 Förlängd skolgång 5.1 SYVI ställer sig positivt till förslaget, att det förlängda barnbidraget till elever i gymnasiesärskolan ersätts med studiehjälp från CSN. Likaså är föreningen positiv till förslaget att studerande i gymnasiesärskolan vid förlängd skolgång skall få studiemedel från CSN i stället för förlängt barnbidrag, och aktivitetsersättning. Det har, som utredarna påpekar, varit en olycklig särlösning att ungdomar leds in i socialförsäkringssystemet redan i skolan och det har varit olyckligt med en ersättning, som i princip inte har kunnat dras in vid långvarigt skolk. De höga ersättningarna genom både förlängt barnbidrag och aktivitetsersättning har dessutom ofta lett till att de aktuella ungdomarna under skoltiden vant sig vid en alltför god ekonomi. Det är även en stor fördel att gymnasiesärskolans elever genom att de får studiehjälp i stället för förlängt barnbidrag blir berättigade till inackorderingstillägg och extra tillägg. Då emellertid studiehjälp endast betalas ut under studiemånaderna och då ungdomar med funktionsnedsättning har svårare att få feriearbete än andra ungdomar, bör kommunerna åläggas att anordna feriepraktik för ungdomar med funktionsnedsättning. Sådan feriepraktik bör garanteras av statliga bidrag genom arbetsförmedlingen. Förslaget att det högre studiemedelsbeloppet, 6000 kr per månad skall utges till studerande med funktionsnedsättning, som inte avslutat sina studier före 1 juli det år de fyller 20 år, är även rimligt. Inte minst kan detta högre bidrag få avgörande betydelse, genom att många ungdomar med funktionsnedsättning får ekonomisk möjlighet att ta körkort redan under skoltiden. Kapitel 6 Arbetsmarknadspolitiskt stöd till unga 6. SYVI delar helt utredarnas uppfattning att det är Arbetsförmedlingen och inte Försäkringskassan, som är bäst skickad att slussa in unga personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden och anser att de åtgärder, som föreslås, rätt tillämpade kan leda till ett mycket gott resultat. 6.1 Utredningen föreslår att det arbetsmarknadspolitiska stödet till unga med funktionsnedsättning inte skall finansieras enligt gängse principer utan med en särskild anslagspost. En sådan finansiering bör garantera att medel till behövliga insatser i princip alltid finns tillgängliga varför SYVI välkomnar detta förslag 6.3.1
Utredningen föreslår att arbetsförmedlingen när aktivitetsersättningen avskaffas skall ge särskilt omfattande förberedande åtgärder till unga med funktionsnedsättning. SYVI anser att detta är av stor vikt, men vill framhålla, att det inom gymnasiesärskolans yrkesförberedande program finns mycket stora möjligheter till förberedande insatser inför arbetslivet. (Se även 6.6 och 6.8.1) 6.4 Utredningen poängterar, att behovet av bl.a. subventionerade anställningar kommer att öka i och med de förslag som läggs, och framhåller, att den offentliga sektorn skall ta ett större ansvar. SYVI välkomnar med eftertryck denna inställning hos utredarna. Föreningen har konstaterat att offentliga arbetsgivare ofta i första hand betraktar anställningar av personer med funktionsnedsättning, som en belastning i budgeten, trots att de subventioneras. Privata arbetsgivare kan däremot beräkna värdet av utfört arbete och därmed den vinst företaget gör. (Jfr bilaga 1: Sverige behöver fler okvalificerade arbeten) Redan nu finns möjlighet för arbetsförmedlingen att bevilja 100-procentiga lönebidrag, något som dock mycket sällan tillämpas. Med den särskilda anslagspost Arbetsförmedlingen enligt utredningens förslag kommer att få, bör frikostigare lönebidrag på upp till 100 procent oftare kunna tillämpas vid anställningar hos offentliga arbetsgivare. 6.6 Utredningen konstaterar att övergången från skola till arbetsliv kan ha påverkat antalsutvecklingen för aktivitetsersättningen och påpekar att det är av yttersta vikt att samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och skola fungerar väl. Några krav riktas dock inte mot skolan, utan utredningen bedömer att det räcker med att de lärande exempel, som Skolverket publicerat, står modell för flera skolor. Det har emellertid visat sig, att sådana förslag både har svårt att nå ut och har tendens att snabbt falla i glömska, om de inte åtföljs av någon form av reglering. Det är viktigt att Arbetsförmedlingen tillförs stort ansvar och stora resurser för inslussning av ungdomar med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden, men följden kan lätt bli, att skolans ansvar minskar. En stor risk är då att APU och praktik vid gymnasiesärskolan kommer att genomföras på samma sätt som i den reguljära gymnasieskolan, och att den unge i stället för att gå till en anställning direkt efter skolan, hamnar i resurskrävande åtgärder hos Arbetsförmedlingen. SYVI:s mening är därför att gymnasiesärskolan skall åläggas att aktivt arbeta för att den unge som avslutar sin utbildning vid särskolan i möjligaste mån skall kunna gå direkt till ett arbete. Den tidigare konstruktion, som innebar att en yrkesvalslärare eller studie- och yrkesvägledare genom arvodering knöts till arbetsförmedlingen, gav ett omvittnat mycket gott resultat. 6.8.1 Enligt fig. 6.1 sid. 152 framgår att antalet anställningar med lönebidrag ökat medan antalet personer med funktionsnedsättningar i program med aktivitetsstöd minskat mellan 1995 och 2007. SYVI har i samarbete med Specialpedagogiska institutet under åtskilliga år fört statistik över fortsättningen för elever som avslutar sin skolgång i gymnasiesärskolan. Av
denna statistik framgår likaså ett mycket tydligt negativt samband mellan arbetsmarknadspolitiska åtgärder, i första hand arbetspraktik, och anställningar med lönebidrag. En av förklaringarna till detta samband är troligtvis att det är ekonomiskt fördelaktigare för en arbetsgivare att ta emot en person som arbetspraktikant i stället för att anställa med lönebidrag. Således kan det ökade antalet anställningar med lönebidrag under senare år i viss mån bero på att pengar till arbetspraktik saknats. Arbetspraktik har tidigare varit en mycket betydelsefull inkörsport till i synnerhet kommunala arbetsplatser och det är därför mycket tillfredsställande att möjligheterna till denna arbetsmarknadspolitiska åtgärd ökas med utredningens förslag. Det kan dock, som framgår ovan, finnas anledning att varna för en alltför stark fokusering på olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och för lite fokusering på anställningar. (jfr SYVI:s påpekande av skolans insatser som arbetsförmedlare i 6.6.) Styrelsen för Särskolans och Specialskolans yrkesvägledares ideella förening Åsa Tholin ordförande Bo Carlsson sekreterare