Energi Stockholm AB Slutrapport BRF Ljuskärrsberget Förstudie över möjligheter att konvertera från direktel till biobränsle via gemensamägt vattenburet värmesystem Stockholm 2007-05-11 Rev. 2008-10-22 K-Konsult Energi Stockholm AB Lars-Olof Södergren Saga Ekelin Thomas Hägglund Rolf Westerlund Förstudie 2007-05-11 m.efterkommentar..doc
Förord Föreliggande rapport är finansierad med ett 50 % bidrag till BRF Ljuskärrsberget från Statens Energimyndighet inom ramen för ett flerårigt projekt hos myndigheten under rubriken Gemensam värme. Förstudien har på uppdrag av BRF Ljuskärrsberget genomförts av K-Konsult Energi Stockholm AB. I arbetet har deltagit Lars-Olof Södergren, Saga Ekelin, Thomas Hägglund och Rolf Westerlund. 2(40)
Innehåll 1 Projektet 7 2 Bostadsområdet Ljuskärrsberget 8 2.1 Beskrivning av bostadsområdet Ljuskärrsberget...8 2.2 Energianvändningen idag...10 3 Konvertering till vattenburet system i lägenheter 13 3.1 Förutsättningar för rördragning i huskropparna...13 3.2 Förläggning i vindsbjälklag...13 3.3 Förläggning i husfasad...13 3.4 Förläggning via soprum och trapphus...13 3.5 Exempel på sätt att dra ledningar i lägenhet...15 3.6 Individuell mätning och debitering...16 3.7 Slutsatser och val av alternativ...17 3.8 Kostnadsberäkning...18 4 Distributionsnätets utformning och förläggning 19 4.1 Allmänna förutsättningar och alternativ...19 4.2 Huvudkulvert...19 4.3 Distribution inom gårdarna...20 4.4 Beredning av tappvarmvatten...20 4.5 Slutsatser och val av alternativ...20 4.6 Kostnadskalkyl...21 5 Värmeförsörjning 22 5.1 Allmänna förutsättningar och alternativ...22 5.2 Egen värmecentral...22 5.3 Fjärrvärme/färdig värme...25 6 Investerings- och värmeproduktionskostnader 28 6.1 Investeringskostnader...28 6.2 Kalkylförutsättningar...30 6.3 Värmeproduktionskostnader...30 6.4 Lönsamhet och jämförelser...31 7 Miljökonsekvenser 35 8 Slutsatser och förslag 36 8.1 Sammanfattande slutsats...36 8.2 Förslag att gå vidare...36 9 Efterkommentar 2008-10-22 av Thomas Hägglund 369 3(40)
Bilaga 1: Situationsplan/förläggning av distributionsnät (separat) Bilaga 2: Exempel, konvertering av lägenheter Separat) Bilaga 3: Möjligheter till statligt stöd sid 40 Bilaga 4: Förläggning av distributionsnät i fjärrvärmealternativen (separat) 4(40)
Sammanfattning BRF Ljuskärrsberget i Saltsjöbaden har idag uppvärmning med direktverkande elradiatorer. Föreningen omfattar 469 lägenheter (av ursprungliga 480 enl. uppg.) och den totala elanvändningen uppgår till 7 250 MWh/år, varav el för uppvärmning och tappvarmvatten utgör ca 5 900 MWh/år. Känsligheten för framtida ändringar i elpriset är därför stor. Energimyndigheten har sedan år 2002 finansierat flera delprojekt inom ramen för ett projekt Gemensam värme. Syftet med det projektet har varit att för bostadsrätts- och villaägarföreningar, vilka inte har haft tillgång till konventionell fjärrvärme, ta fram förutsättningar för att gå över från individuell uppvärmning till ett gemensam ägd värmecentral med tillhörande distributionsnät. I Ljuskärrsberget synes förutsättningarna föreligga för en gemensam lösning av uppvärmningen. En sådan lösning kräver en konvertering från direktel till ett vattenburet uppvärmningssystem. Ett vattenburet uppvärmningssystem ger föreningen större valfrihet än idag i valet av energislag. Energimyndigheten har mot denna bakgrund beviljat föreningen ett bidrag för att genomföra denna förstudie. Förstudiens syfte har varit att kartlägga de tekniska förutsättningarna för en konvertering till vattenburet värmesystem och investeringskostnaderna för detta. Vidare har förstudien innefattat en analys över de energialternativ som står till förfogande för försörjning av området och lönsamhet och värmekostnader för dessa alternativ. Huvudalternativet för värmeförsörjning var från början att uppföra en egen värmecentral. När projektet påbörjades saknades fjärrvärme i närområdet. Det har dock visat sig att fjärrvärme är under utbyggnad från Vattenfalls värmecentral i Fisksätra. Ett alternativ med anslutning till fjärrvärme har därför också studerats. Investeringskostnaderna i alternativet med egen panncentral har beräknats till ca 40 Mkr, inkl moms. fördelade enligt nedan: Mkr, inkl moms Värmesystemet i husen 20,15 Ombyggnad av undercentraler 3,13 Distributionsnät 8,15 Egen pelletseldad panncentral 8,93 Vattenfall har redovisat två alternativ för fjärrvärmeanslutning. I det ena alternativet ansluts området i en anslutningspunkt, varvid föreningen själva står för huvudkulvertnätet. I det andra alternativet ansluts området i 14 st anslutningspunkter i de befintliga undercentralerna. Investeringskostnaderna för båda fjärrvärmealternativen blir ca 34,6 Mkr inkl moms med nedanstående fördelning: 5(40)
Mkr, inkl moms Alt 1 Alt 2 Värmesystemet i husen 20,15 20,15 Ombyggnad av undercentraler 3,13 3,13 Distributionsnät 7,75 4,38 Anslutningsavgift, ca 3,5 7,0 De beräknade totala värmekostnaderna vid de olika alternativen uppgår till: öre/kwh, inkl moms Fortsatt uppvärmning med direktel 116 (97 öre med aktuellt elavtal) Egen pelletseldad panncentral 113 Fjärrvärme 117 Sett i ett kortsiktigt perspektiv (aktuellt elavtal) ger en konvertering till vattenburet värmesystem med antingen egen panncentral eller fjärrvärme en högre värmekostnad än idag. Med det kanske mer realistiska elpriset enligt kalkylen blir skillnaderna i värmekostnad så små (115 öre/kwh ±2%) att alternativen får bedömas likvärdiga kostnadsmässigt. Om föreningen ansöker om och beviljas det idag befintliga statliga stödet för konvertering till vattenburet värmesystem reduceras värmekostnaden för alternativen med egen panncentral och fjärrvärme med mellan 7 och 11 öre/kwh. Om energipriserna för de olika alternativen i framtiden ändras med 10% upp eller ner påverkar det kostnaderna med ±6 öre/kwh för elvärme, ±5 öre/kwh för egen panncentral samt ±4 öre/kwh för fjärrvärmealternativen. Sammanfattningsvis visar förstudien att det för en investeringskostnad mellan 35 och 40 Mkr går att konvertera bostadsområdet Ljuskärrsberget till ett vattenburet värmesystem försörjt antingen med egen biobränsleeldad panncentral eller med fjärrvärme från extern aktör. Alternativen är ur värmekostnadssynpunkt dyrare än direktel, räknat med det dagsaktuella elpriset, men ger stor flexibilitet och möjlighet till framtida uppvärmning med mer hållbara och billigare energislag än el. Ersättning av direktel med pellets, eller bioenergi i andra former, reducerar utsläppen av växthusgaser från energianvändningen i området med mellan 625 och 7650 ton CO2 ekvivalenter per år beroende på om elanvändningen räknas som Nordisk Mix eller som Marginalel på kort sikt. 6(40)
1 Projektet Energimyndigheten har sedan år 2002 finansierat flera delprojekt inom ramen för ett projekt Gemensam värme bl.a. en handbok. Syfte med det projektet har varit att för bostadsrätts- och villaägarföreningar, vilka inte har haft tillgång till konventionell fjärrvärme, ta fram förutsättningar för att gå över från individuell uppvärmning till ett gemensam ägd värmecentral med tillhörande distributionsnät. Under åren har ett flertal sådana föreningar kontaktats om intresse för en sådan lösning av uppvärmningen i fastigheterna. Hittills har det dock inte lyckats. Detta har i mindre utsträckning berott på tekniska eller ekonomiska problem utan främst på svårigheter att få alla delaktiga och fatta ett gemensamt beslut. I BRF Ljuskärrsberget, Saltsjöbaden, synes förutsättningarna föreligga för en gemensam lösning av uppvärmningen. Föreningen är stor, den omfattar 469 lägenheter idag, och den totala energianvändningen, i form av el, för värme och tappvarmvatten är ca 5 900 MWh/år. Uppvärmningen sker idag med direktel, vilket gör att man är utsatt för förväntade ökningar av elpriset. Individuell mätning och debitering av energianvändningen saknas. Den totala elanvändningen för uppvärmning, varmvatten, hushållsel och fastighetsel debiteras kollektivt. När projektet påbörjades saknades fjärrvärme i närområdet. Det har dock visat sig att fjärrvärme är under utbyggnad från Vattenfalls värmecentral i Fisksätra. Ett alternativ med anslutning till fjärrvärme har därför studerats. Syftet med studien är dels att klarlägga förutsättningarna, som demonstration för liknande områden i Sverige, för ett gemensamägt vattenburet uppvärmningssystem, dels att ge föreningen ett beslutsunderlag med samtliga rimliga alternativ redovisade. Vid ett genomförande av projekt kan ca 5 900 MWh el komma att ersättas med andra miljövänligare energislag. Om biobränsle används blir reduktionen av växthusgaser, räknat enligt marginalelsbegreppet, ca 7 100 ton CO2-ekv./år (kort sikt, kolkondens) respektive ca 2 200 ton CO2-ekv./år (lång sikt, gaskondens). Räknat enligt begreppet Nordisk mix blir reduktionen ca 650 ton CO2-ekv./år. 7(40)
2 Bostadsområdet Ljuskärrsberget 2.1 Beskrivning av bostadsområdet Ljuskärrsberget 2.1.1 Allmänt Bostadsområdet Ljuskärrsberget i Saltsjöbaden, Nacka kommun, uppfördes 1972 och ägs och förvaltas av BRF Ljuskärrsberget. Området består av 13 st gårdar med 4 st byggnader per gård. Det totala antalet lägenheter uppgår idag till 469 st, med en total bostadsyta om ca 34 000 m 2. Byggnaderna är i två alternativt tre plan (souterräng). Några av byggnaderna, normalt en i varje gård, är försedd med källare som inrymmer tappvarmvattencentral, lägenhetsförråd samt i vissa fall skyddsrum och cykelförvaringsutrymmen. De byggnader som har souterränglägenheter har källarutrymmen under halva byggnadskroppen, där tappvattencentralen finns i vissa gårdar. I området finns gemensamhetsutrymmen, 3 st fristående tvättstugor, parkeringsdäck i 2 plan, kallgarage i 2 plan, skyddsrum och cykelförvaringsutrymmen samt fastighetskontor mm. Vidare finns ett daghem med ansluten skola. Området är bergigt med berg i dagen i stora delar av området. Höjdskillnaden mellan de lägst, åt sydost, belägna byggnaderna och de högst belägna åt nordväst är nästan 30 meter. I bilaga 1 ges en situationsplan över området. 2.1.2 Teknisk beskrivning av byggnader Byggnaderna har bärande tvärväggsstomme av betong och icke bärande ytterväggar (långsidor) av regelstomme med mineralullisolering, utanpåliggande eternitskivor, luftspalt samt liggande träpanel på stående reglar. Ytterväggarna är bärande av betong med mineralullsisolering och utanpåliggande träpanel. Fönstren är kopplade treglasfönster (2+1). Taken är av typ pulpet med liten taklutning. Lägenheterna har mekanisk frånluftventilation. 2.1.3 Gårdar, hustyper och lägenheter Gårdarna (Se bilaga 1) Det finns 13 gårdar med fyra byggnader på varje gård. Byggnaderna bildar en fyrkant så att det blir en inre gårdsplan i mitten. Totalt finns 52 byggnader med bostäder. Gårdarna är namngivna med bokstäver: A, B, C, D, E, F, G, H, J, K, L, M samt N. Byggnaderna på gården är numrerade från 1 till 4. Byggnad nr 1 är den första 8(40)
byggnaden på varje gård som man ser långsidan på, om man kommer på Bygatan från söder (station Tippen). Byggnaderna är numrerade medurs. Byggnader med endast två bostadsvåningar (platta på mark) De byggnader som inte har någon souterrängvåning, källarförråd eller skyddsrum, utan endast har två bostadsvåningar, kan behöva särbehandlas avseende planeringen av rördragningen för det vattenburna värmesystemet, beroende på vilket alternativ som väljs. De byggnader som detta gäller är 21 stycken: A4, B3, B4, C3, D3, D4, E3, E4, F4, G4, H4, J1, J4, K1, K4, L4, M1, M4, N1, N2, N4 Byggnader som delvis saknar undervåning Det finns även ett antal byggnader som endast delvis har undervåning. Dessa byggnader kan delvis behöva särbehandlas, analogt med ovanstående byggnader. De byggnader som detta gäller är 6 stycken: F3, G3, H1, H3, K3, L1 Byggnader med souterrängvåning I byggnader som har souterrängvåning, dvs. lägenheter i undervåningen, finns även källarförråd längs hela byggnadens sträckning. I dessa byggnader finns goda möjligheter att dra rör för värmesystemet i förrådsutrymmet. De byggnader som detta gäller är 17 stycken: A1, A2, B1, B2, C1, C2, D2, E1, E2, F1, F2, G2, H2, J2, K2, L2, M2 Även byggnad D1 kan räknas till denna kategori även fast det varken är lägenheter eller förråd i undervåningen. I undervåningen finns föreningens lokal samt någon näringsidkare. Det bör inte vara några svårigheter att utnyttja denna del till rördragning för värmesystemet. Byggnader med endast källarförråd I byggnader som endast har källarförråd finns goda möjligheter att dra rör för värmesystemet i förrådsutrymmet. De byggnader som detta gäller är 7 stycken: A3, C4, G1, J3, L3, M3, N3 Lägenheter, uppvärmda ytor Ursprungligen byggdes området med sammanlagt 484 st lägenheter fördelade på: 1 rum & kök: 63 st 2 rum & kök: 161 st 3 rum & kök: 208 st 4 rum & kök: 52 st Den totala lägenhetsytan uppgick ursprungligen till ca 34 400 m 2. Den sammanlagda uppvärmda ytan inkl. trapphus, tvättstugor, skola, gemensamhetsutrymmen etc. uppgick till ca 38 600 m 2. 9(40)
2.1.4 Uppvärmning och energianvändning Uppvärmningen sker med direktel. Mätning av el för uppvärmning, för tappvarmvatten, hushållsel, fastighetsel etc. sker gemensamt för hela området. Befintliga direktelradiatorer byts ut vartefter i samband med att termostater havererar. I flera lägenheter har man haft s.k. mjukelstyrning av radiatorerna. Erfarenheterna har varit mindre goda. Elmatning till området sker via 3 st ställverk eller transformatorstationer, ägda av föreningen. Varje station är försedd med två transformatorer på 750 kw, vilka normalt växelkörs. Enbart vid extrem kyla tas båda i anspråk. Inmatning från Nacka Energi sker i den transformatorstation som ligger under förskolan. Tappvarmvattnet bereds i 13 st undercentraler med varmvattenberedare. Dessa undercentraler finns i följande byggnader (Se bilaga 1): A3, B2, C4, D2, E2, F1, G1, H1, J3, K3, L3, M2, N3 Undercentralerna har varit utrustade med 2 st varmvattenberedare på 750 liter. På grund av materialfel håller samtliga på att bytas ut till 2 st 500 liter, vardera med 3 st elpatroner 7,5 kw. Mätning av producerad mängd tappvarmvatten sker vid varje undercentral. De tre gemensamma tvättstugorna har egna varmvattenberedare. Ingen mätning av tappvarmvattenproduktionen sker vid dessa. Även skolan och förskolan har egen beredare, också den utan mätning. Vattenservis från Nacka vatten kommer in i två undercentraler i vardera änden av bostadsområdet, den ena i byggnad A1 (OBS: inte i samma undercentral som VVB) och den andra i byggnad N3. Ledningarna är dock ihopkopplade inom området. Distributionsnätet för tappvarmvatten är förberett för individuell mätning av förbrukningen och i ett stort antal lägenheter finns fortfarande äldre mekaniska mätare kvar. 2.2 Energianvändningen idag Energi- och effektbehov År 2006 var den totala energianvändningen i området ca 7 250 MWh. All energi är i form av el. Eftersom all elanvändning för uppvärmning, tappvarmvatten, hushållsel och fastighetsel debiteras kollektivt saknas uppgifter om hur stor del som används för uppvärmning och tappvarmvatten. All elanvändning mäts med entimmesintervall. Undermätare finns i skolan. Varm- och kallvattenförbrukningen avläses en gång i månaden. Under år 2006 förbrukades totalt 17 084 m 3 varmvatten, vilket motsvarar ca 38 % av den totala 10(40)
vattenförbrukningen på 44 578 m 3. Fördelningen mellan tappvarmvatten och vattenförbrukning är normal. Med en temperaturhöjning av kallvattnet till tappvarmvatten på T = 55 ºC blir årsenergibehovet för tappvarmvatten 1 100 MWh. Det motsvarar ca 2 350 kwh/lgh, eller ca 32 kwh/m 2 bostadsyta. Det är en låg siffra, jämfört med andra lägenheter. Motsvarande för andra lägenheter ligger på ca 50 kwh/m 2 bostadsyta. Det låga värdet kan bero på befolkningssammansättningen, och att antalet personer per lägenhet i området är lägre än normalt, samt byte till treglasfönster. Hushållselförbrukningen kan också uppskattas till ca 32 kwh/m 2, eller ca 2 300 kwh/lgh, enligt SCB:s statistik. Till begreppet fastighetsel räknas ventilation (enbart frånluftsfläktar), tvättstugor, belysning i gemensamhetsutrymmen (samlingslokal, kontor, tvättstugor, trapphus, källare) samt gatubelysning mm. Enligt SCB:s statistik för flerbostadshus uppgår fastighetsel till 3 100 kwh/lgh, vilket motsvarar ca 44 kwh/m 2. Detta bedömer vi vara väl högt, bl.a. eftersom hissar saknas, varför vi preliminärt också för denna post ansätter siffran 32 kwh/m 2. Nettoenergibehovet för år 2006 kan därmed fördelas enligt nedan: MWh kwh/m 2 boyta Total förbrukning 7 300 212 Varav uppvärmning, bostäder 3 900 115 uppvärmning, skola 100 142 (skolarea) tappvarmvatten 1 100 32 hushållsel 1 100 32 fastighetsel 1 100 32 Effektbehovet för varmvatten skulle vid en perfekt dimensionering kunna beräknas till 1 100 MWh/ 8 760 h = 125 kw. I verkligheten kan man uppskatta det till ca 350 kw. I en framtid, med ändrad befolkningssammansättning, kan effektbehovet för tappvarmvatten uppskattas till 500 kw. Effektbehovet för uppvärmning kan beräknas som 4 000 MWh/ 90 000 gradtimmar = 45 kw/ºc T. Det innebär ett maximalt effektbehov vid DUT (dimensionerande utetemperatur: -18ºC) och en inomhustemperatur av 22ºC, ( T= 40ºC) på 1 800 kw. Dimensionerande effektbehov för värme och varmvatten blir således ca 2 300 kw. Energibehovet för uppvärmning och tappvarmvatten blir ca 5 100 MWh (2006). År 2006 var ett varmår vilket gör att dimensionerande värmebehov under ett normalår blir ca 15 % högre, dvs. ca 5 900 MWh/år. 11(40)
Till detta ska, vid en konvertering till vattenburen värme, läggas kulvertförluster. Vi uppskattar att dessa, med moderna välisolerade kulvertar, uppgår till 5-7 % av nettoenergianvändningen, eller ca 300-400 MWh/år. Tillkommande effektbehov kan uppskattas till 50-100 kw. Dimensionerande energi- och effektbehov vid anslutningspunkt för fjärrvärme eller egen värmecentral kan därför uppskattas till: Effektbehov 2 400 kw 70 W/m 2 Energibehov 6 300 MWh/år 176 kwh/m 2 På basis av ovanstående har en varaktighetsdiagram för värme och tappvarmvattenbehovet för ett normalår kunnat konstrueras. Se nedan. Diagram: Effektbehovets varaktighet, vid panncentral eller fjärrvärmeanslutningspunkt, dels för 2006 dels för normalår. 12(40)
3 Konvertering till vattenburet system i lägenheter 3.1 Förutsättningar för rördragning i huskropparna Vi har inledningsvis efter studier av de olika hustypernas förutsättningar, tittat på olika typer av installationslösningar i byggnaderna. Eftersom många av huskropparna saknar källarplan begränsar det möjligheten att hitta en generell lösning där man kan använda detta plan till att dra fram horisontella huvudledningar. Från dessa ledningar drar man då vidare genom planen via s.k. fönsterstammar, som radiatorerna kopplas in på. Detta brukar vara det konventionella sättet att installera vattenburna värmesystem i flerfamiljshus. 3.2 Förläggning i vindsbjälklag Ett okonventionellt sätt skulle kunna vara att dra fördelningsledningar upp till vindsplanen, för att därifrån dra stammar bakvägen via fönsterstammar ner till lägenheterna. Denna lösning uteslöts dock ganska snabbt då det skulle innebära omfattande och dyrbara ingrepp i takkonstruktionen. Vindsutrymmet är också ganska begränsat med platt tak och relativt dålig isolering. Taken är dessutom i ganska gott skick, så någon ekonomisk synergi finns inte med en samtida takisolering. Driftsmässigt innebär det frysrisker och förmodade luftningsproblem med störningar som följd, speciellt när systemen börjar åldras. 3.3 Förläggning i husfasad Liknande är förutsättningarna att försöka dra horisontella stammar via husfasaderna, då även dessa är i relativt gott skick och inga fasadrenoveringar är aktuella. Dessutom är de utförda med en bakomliggande vindskiva gjord av eternit, vilket skulle innebära dyra saneringskostnader. För att komma igenom fasaderna in till lägenheterna måste man nämligen göra ingrepp i dessa skivor. Slutligen skulle husens utseende påverkas negativt, då man måste göra utvändiga inklädnader för rördragningarna som även måste ha en god isolering. 3.4 Förläggning via soprum och trapphus De föreslagna lösningarna har redovisats i två varianter, se även bilaga 2: 1) Genom inkommande dragning från soprummen genom trapphusen för att därifrån dra horisontella ledningar på insida fasad i så stor utsträckning som möjligt. Enstaka korsdragningar till motsatt fasad utförs för att nå radiatorerna på den fasaden. Det gäller dock endast i sovrum. 2) Genom dragningar av huvudledningar genom trapphusen och individuell dragning in till resp. lägenhet. En korsdragning utförs i varje lägenhet för att nå radiatorer på motsatt fasad i lägenheten. Dragningen utförs endast i sovrum. 13(40)
Fördelar med den första lösningen: Man slipper alltför många korsdragningar i tak genom lägenheterna (endast på nedre planen), vilket kan uppfattas som förfulande. Installationsmetoden innebär sannolikt något mindre rördragning. Fördelar med den andra lösningen: Möjlighet till (framtida) energimätning för varje lägenhet. Klenare ledningsdragning i lägenheten då inkommande ledning endast behöver dimensioneras för värme till en lägenhet. Enklare logistik då installationsarbetena skall genomföras. Man kan utföra installationsarbetena i avskilda etapper. Först dras huvudledningar fram i källar- eller souterrängplan och trapphus. Därefter kan arbetena utföras lägenhetsvis. Varje lägenhet kan färdigställas i ett moment. De olika lösningarna är redovisade på ett representativt urval av olika hustyper. Se bifogade ritningar i bilaga 2. I båda fallen dras huvudledningar genom källare och förrådsgång i souterränghus, för att minimera utvändig kulvertdragning på gårdarna. 14(40)
3.5 Exempel på sätt att dra ledningar i lägenhet För att kunna åskådliggöra hur installationerna kan se ut i en lägenhet visar vi nedan bilder från ett liknande projekt där man bytte samtliga installationer i lägenheterna för att möjliggöra individuell mätning. Bild 1 visar en väggförlagd ledning, en s.k. korsdragning (i takvinkel med dekoration) där ledningen är dragen i vägghörn ner till radiator. Den kan också förläggas vid fönster vilket är vanligt för att då kunna döljas av en eventuell gardin. Bild 2 visar en övergång mellan stående och liggande ledning i ytterväggshörn. Bilden visar också hur ledningarna skarvas genom en s.k. presskoppling, som utesluter problemet Heta arbeten. 15(40)
Bild 3 redovisar ledningsdragning på vägg (korsdragning i takvinkel) för genomgång till annat rum. Lämpligast (och oftast snyggast) är att dra ledningar på vägg upp mot tak. Lämplig typ av rörmaterial är koppar eller stål i tunnväggigt utförande som kan presskopplas. En fogmetod som helt utesluter s.k. heta arbeten i lägenheterna. 3.6 Individuell mätning och debitering Redan på 70-talet fanns ett krav (från 1975) att flerbostadshus som uppfördes med statlig bostadsfinansiering skulle utrustas med anordning som gjorde det möjligt att mäta och debitera varmvatten, el och gas. Detta krav togs senare bort. Under årens lopp har därefter i flera utredningar framförts nya förslag att det skulle bli obligatoriskt att mäta förbrukning av värme och varmvatten framförallt vid nyproduktion av flerbostadshus. Inget av förslagen har lett till vidare åtgärder. Bl.a. föreslog Klimatkommittén i sitt slutbetänkande (SOU 2000:23) att Boverket skulle få i uppdrag att ta fram regler för att införa obligatorisk värmemätning i oljevärmda fastigheter senast till år 2004. I artikel 3 i SAVE-direktivet, 93/76/EEG, ingår individuell mätning och debitering av värme och varmvatten som en åtgärd. Det har ännu inte framställts några krav från EU på Sverige att införa lagstiftning härom. Trots detta finns det ett antal bostadsbolag i Sverige som infört system för individuell mätning och debite- 16(40)
ring av värme och varmvatten, dels vid nyproduktion dels vid ombyggnader. Enligt en lägesrapport som HSB tog fram för Energimyndigheten 2003 (Projekt P11835-2) hade ca 15 000 lägenheter i Sverige värme- och eller varmvattenmätning. 24 % dvs. ca 3 600 lägenheter fanns i bostadsrättsföreningar. Enligt rapporten uppgår kostnaden till minst 4 000 kr/lgh, inkl. moms för värmeoch varmvattenmätning. Kostnaden kan i ogynnsamma fall vara upp mot 15 000 kr, inkl moms. Om enbart varmvatten skall mätas kan kostnaden, om systemet är förberett för detta och manuell avläsning accepteras, reduceras väsentligt, till kanske 1 000-1 500 kr, inkl. moms. Utredningar som genomförts i fastigheter med mätning visar att system för mätning och debitering enbart av tappvarmvatten kan spara 15-30 % av tappvarmvattnet. Det motsvaras dock av en något lägre minskning av energianvändningen, kanske 10-25 %, på grund av att värmeförlusterna från distributionsledningarna kvarstår. I Boverkets byggregler som reviderades 2006, finns ett krav att vid nyproduktion ska byggnadens energianvändning kontinuerligt kunna följas upp genom ett mätsystem. Mätsystemet ska kunna avläsas så att byggandens energianvändning för önskad tidsperiod kan beräknas. Inget krav finns således på lägenhetsvis mätning. 3.7 Slutsatser och val av alternativ Den överlägset bästa lösningen är den med separat inkoppling från trapphus till varje lägenhet, som redovisas på bilagorna 2:3, 2:7 och 2:8. Denna lösning ger även möjlighet till individuell mätning lägenhetsvis (nu eller i framtiden), vilket dock inte är huvudanledningen till att vi vill rekommendera just denna. En viktig parameter är att den förmodligen blir den billigaste och minst smärtsamma lösningen för de boende att genomföra, då den också ger många organisationsmässiga fördelar. Eftersom man genomgående använder trapphusen som kommunikationsväg till lägenheterna går det lättare att hitta standardiserade lösningar. Man kan även dra fram färdig värmeledning till varje husdel och göra klart i trapphusen med färdiga anslutningar till varje lägenhet som därefter besiktigas och funktionsprovas. Därefter tar man lägenhet för lägenhet som görs helt klara och likaså funktionsprovas och besiktigas löpande. Ingreppstiden i varje lägenhet blir relativt kort och olägenheten för de boende minimeras. I trapphusen bör man också samtidigt förbereda eller installera (med tomrör in till varje lägenhet), en samordnad förbindning för bredband som även möjliggör mätinsamling (el, varmvatten, värme) från lägenheterna. 17(40)
3.8 Kostnadsberäkning Baserat på ovan redovisade systemalternativ har kostnaderna för värmesystemet i husen (radiatorer, rördragning, håltagningar etc) beräknats till ca 16 Mkr, exkl. moms. Kostnaderna fördelar sig enligt nedan: kkr, exkl. moms Bostäder 15 700 Förskola 290 Tvättstugor 126 Summa 16 116 Kostnaderna blir 20 145 kkr, inkl moms. 18(40)
4 Distributionsnätets utformning och förläggning Kulvertnätets förläggning kan studeras på ritning V5:01. Se bilaga 4. 4.1 Allmänna förutsättningar och alternativ Kulvertledningarna förläggs i mark på ett djup på ca 600 mm. med minsta möjliga påverkan på befintliga markanläggningar, d.v.s. planteringar, murar, gångvägar, byggnader etc. Ibland har det varit svårt att i nuläget välja optimal förläggning i alla lägen då alla alternativ har inneburit ingrepp i ovan nämnda markanläggningar. Dock har dessa faktorer vägts in för att givetvis minimera kostnader och besvär, samt att få en så hållbar systemlösning som möjligt. Vid fjärrvärmeförsörjning finns det möjlighet till leverans i en eller ett flertal punkter (gårdsvis). Hur man bygger distributionsnätet påverkas givetvis av detta. Vattenfall har framfört ett förslag där man tar ansvaret för uppförandet av huvudkulvertnätet fram till varje gård, där en komplett fjärrvärmeundercentral byggs. Detta skulle innebära 14 st. fjärrvärmeabonnemang. En annan lösning är att bygga endast en fjärrvärmeundercentral med ett abonnemang och utföra huvudkulvertnätet inom området som ett hetvattennät med tvårörskulvert i egen regi. Den skulle då ligga i befintlig undercental i gård A där fjärrvärmen kommer in. Denna lösning användes även vid alternativet med egen värmecentral. En tredje lösning är en kombination av de två tidigare, d.v.s. en mätpunkt för ett gemensamt abonnemang i den första undercentralen (Gård A) och därefter ett primärkulvertsystem med egna kompletta undercentraler i varje gård, som i första förslaget. Alla systemlösningar bör dock anpassas till den befintliga lösningen med gårdsvis varmvattenproduktion av både ekonomiska och praktiska skäl. Det innebär att man byter ut befintlig varmvattenberedare till en ny tappvarmvattenväxlare (som placeras i befintlig undercentral) och därefter behåller befintligt tappvarmvattensystem. Det innebär att all kulvertdragning endast blir 2-rörs värmekulvert. 4.2 Huvudkulvert Huvudkulverten har, som framgår av bilaga 4, dragits fram parallellt med områdets gång- och cykelväg. För att slippa riva upp onödig mängd asfaltbeläggning, förläggs den bredvid. Vilken sida man väljer påverkas givetvis av vad som kan tänkas ligga i vägen i form av andra ledningar, trädrötter, murar etc. 19(40)
Från denna huvudkulvert dras sedan stickkulvertar in till den byggnad i varje gård där nuvarande varmvattenberedare är placerad, d.v.s. undercentraler. I förslaget har ritats in möjligheten att både försörja området med fjärrvärme från det läge som Vattenfall har föreslagit i sin budgetoffert och med egen värmecentral (pellets) som finns som alternativ. 4.3 Distribution inom gårdarna Från respektive gårds undercentral dras sedan en tvårörskulvert för shuntat värmevatten ut till de övriga byggnaderna i gården. Befintlig varmvattendistribution behålles. Där källare alternativt souterrängplan finns används dessa för genomgående ledningsdragning. I husen som är uppförda med platta på mark, dras kulverten fram till respektive befintligt sophus (används idag som förråd). En väderskyddad kulvertbrunn med lucka i golv utförs inne i respektive sophus. Från kulvertbrunnen dras sedan värmeledningar in i byggnadens trapphus. 4.4 Beredning av tappvarmvatten Varje gård får en egen undercentral med egen varmvattenproduktion via växlaren, i den nya undercentralen. Varmvattnet ansluts till befintligt varmvattensystem, med separata varmvattenkulvertar. Växlarenheten monteras på samma plats som nuvarande befintliga varmvattenberedare står. Dessa blir därmed överflödiga. De går visserligen att behålla för reservproduktion av tappvarmvatten vid ev. bortfall av fjärrvärmeleverans, men det sannolika är att de tas bort då många är föråldrade. 4.5 Slutsatser och val av alternativ Driftmässigt är sannolikt den kombinerade lösningen bäst med flera undercentraler men endast en mätpunkt som även Vattenfall kan acceptera enligt förhandssamtal. Fördelen blir ett mindre sårbart värmesystem som i praktiken kommer att bestå av 14 separata värmeanläggningar oberoende av varandra. Det är lättare att få bättre kontroll över temperaturfallet (speciellt sommartid). Lösningen blir något dyrare i installation men billigare i drift vilket på sikt ger en lägre totalkostnad. Vem som skall äga och förvalta huvudkulverten (primärsida) inom området är en öppen fråga. I Vattenfalls budgetoffert finns den anläggningsdelen med i deras åtagande. Detta kan vara en bra lösning om den delen av värmesystemet inte är stödberättigad, se bilaga 3. Med en sådan lösning bör dock en option om möjligt övertagande (till reglerat pris) finnas med, ifall man i framtiden vill gå över till egen värmeförsörjning. Avtalsformer eller optioner och andra faktorer gentemot fjärrvärmeleverantören kan påverka den totala driftkostnaden. För att spara framtida investeringar bör föreningen överväga att samtidigt som kulvertledningar etc. förläggs, även lägga ner förbindning (fiberkabel) för bredband. Om det av kostnadsskäl inte finns utrymme för den investeringen, bör man i 20(40)