Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är någon här, säger Hubert. En gammal gubbe kommer fram efter ett tag. Och öppnade dörren in till Huberts tält. - Du där i natt så kom massa män och tog hela byn men dom värkar ha glömt dig, säger gubben. - Nej vad är det du säger, säger Hubert. - A det är inte kul nu har jag ingen som tar hand om mig, säger gubben. - Men hur kom du undan? säger Hubert. - Jag somnade under sägen så dom hittade mig inte och det tycker jag är tur, säger gubben. - Men du jag kan hjälpa dig och få mat och vatten, säger Hubert. - A det hade vart snällt, säger gubben. - Men vad heter du? säger Hubert. - Jag heter Ulf, säger gubben. - Okej jag heter Hubert så du vet, säger Hubert. 3 timmar senare Hubert måste gå ut, jaga för Hubert och Ulf måste ha mat. Hubert gör en fälla för örn. Han väntar, väntar och väntar. Tills slut så hör han att det smäller till och han springer ut och kollar. - Ja vi har fått napp, säger Hubert. - Va bra säger Ulf. - Den är också jättestor störta jag sätt, säger Hubert. - Kom med den så får jag se, säger Ulf. - Okej jag kommer så fort jag har dödat den, säger Hubert. Hubert och Ulf sätter sig och äter. Det är jätte gott för dom har inte ätit på 2 dagar. Hubert och Ulf njuter av maten. Dom äter också jätte länge. 2 timmar senare så har dom ätit klart och dom är jätte mätta. Hubert skulle gå ut lite och kolla runt lite. Hubert gick, gick och gick. Tills slut så såg han några tält 2 kameler. Han gömde sig bakom en stor sten. Han tänkte han att han väntar tills dom går inte och lägger sig. 2 timmar senare börjar dom gå in mot tälten Hubert gick långsamt fram till kamelerna. Han knöt upp så att kamelerna kunde gå iväg Hubert hoppade upp en av kamelerna och hade den andra bredvid sig. Hubert red tillbaka till sitt tält där Ulf väntade på han. Det tog lite tid för Hubert att komma hem för att han hade gått väldigt långt bort. Tills slut kom Hubert hem. - Hej Hubert var länge du var borta, säger Ulf. - Hej ja vet men du jag såg några tält och 2 kameler. så jag tog med mig dom hit, säger Hubert. - Va vad bra då har vi mat så det räcker, säger Ulf. - Nej vi ska inte döda dom och äta kamelerna, säger Hubert. - Varför inte? säger Ulf. - För att jag tänkte rida med en av kamelerna och försöka hitta familjen, säger Hubert. - Ja var smart du är men vad ska jag göra med den andra kamelen? säger Ulf.
- Du kan la rida med den och kolla om du kanske kan hitta en liten vattenpöl så vi kan få vatten, säger Hubert. - Ja det kan jag göra. Men när rider du iväg? säger Ulf - Jag rider iväg i gryningen, säger Hubert Det börjar bli mörkt ute, Hubert och Ulf gör sig i ordning. Hubert lägger sig sin hängmatta som han har gjort själv. Han tänker på vad sin familj kan vara och hur dom mår. Hubert somnar efter ett tag. Ulf märker att Hubert redan har somnat och Ulf går upp och kollar om det finns lite av örnen kvar för han är jätte hungrig. Men nej det fanns ingen örn kvar. Nu är det gryning och Hubert går upp han har sovit gott men han är fortfarande lite trött. Han går och knyter upp en av kamelerna så han kan rida iväg. Han rider och rider till slut så ser han en stor grotta han rider in i den. Det är väldigt mörkt i grottan och Hubert ser nästan ingenting. Kamelen blev rädd och försökte springa tillbaka med Hubert tvingade kamelen. Hubert red rakt och till slut såg Hubert ett litet ljus. Det blev bara större och större till slut så kom han ut det var massa grävmaskiner. Han hoppade av kamelen och kamelen sprang jätte snabbt iväg. Hubert blir chockad och tänker. Gud vad är detta? Det är massa grävmaskiner som är där och gräver. Hubert går på en liten kant så han kan ska komma över. Lite senare så har han kommit över på andra sidan. Hubert går och går. Ulf där hemma har det svårt han har ingen som laggar mat eller gör så han får vatten. Ulf ger sig ut för att försöka fånga något gott. Efter ett tag har Ulf satt upp en fälla. Han väntar och väntar. Det smäller till i fällan Ulf försöker komma dit så fort som möjligt. Men när Ulf väl är framme så kommer djuret loss. Ulf går in i tältet och vilar för att han ska kunna klara sig. Hubert måste vila han ser ett hus. Precis utanför huset står det ett glas vatten för 5 kronor. Men det står en hink precis där vid disken. Hubert tar hinken och springer iväg. Han som äger det huset springer efter han men han orkar inte mer efter ett tag. Hubert kommer undan och sätter sig och dricker. Hinken väger en hel del. Hubert hittar några små små tomma flaskor. Han häller i allt vatten i små flaskorna. Efter han hade gott lite mer så hittade han ett snöre som han knöt runt alla flaskor runt midjan. 3 timmar senare så ser han en by det var hur många tält som helst. Hubert smyger snabbt men tyst han ser några fångar som går i led. Hubert ser sin familj dom går där skadade. Hubert vill bara gå till dom och springa iväg. Men det var hur många vakter som helst runt byn. Hubert hittade en liten lucka där han kanske kunde smita in. Hubert gick långsamt dit man hörde inte ett ända ljud från Hubert. Hubert tyckte att det var konstigt att vissa hade svart kostym och vissa andra hade röda. Han trodde att dom som hade röda kostymer vart mycket sämre vakter. Så tur så var det en röd vakt där luckan var. Efter några minuter så var Hubert inne i byn. Det var jätte många fångar som såg honom. Huberts familj såg han och dom blev jätte glada. Fast dom sa inget för då hade vakterna hört dom. Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert
Gubben svarar inte. - Någon där? viskar Hubert igen. - Va vad det någon som sa något? säger gubben. - Tyst vakterna kan höra dig, viskar Hubert - Vem är du? viskar gubben. - Jag tänkte rädda min familj som är tagen, viskar Hubert. - Snälla kan du knyta upp repet runt mina händer, viskar gubben - Okej men lova att inte springa iväg direkt för det är massa vakter här, viskar Hubert - Okej jag lovar, viska gubben. Hubert knöt upp repet runt gubbens händer. Gubben reste sig upp och så ramlade han igen. Hubert tänkte kan han ens gå. Hubert hjälpte han upp igen. Gubben gick men när han gick så vinglade hans ben som det såg ut som spagetti. - Vänta här, viska Hubert. Gubben svarade inte. Hubert gick nu mot tältet där hans familj var. Men när han tänkte gå in så hör han någon skrika där inne. Hubert blev lite rädd och gick ner på huk. Lite senare så ser han att hans mamma kom ut från tältet och vakten som klämde fast hennes händer. Vakten förde in Huberts mamma till ett annat tält. Då passade Hubert och gå in i tältet. - Hallå där kom hit, säger Hubert. - Hubert vad gör du här? säger Huberts lilla syster som heter Ella. - Jag tänkte rädda er kom så går vi ut, säger Hubert - Men mamma då? säger Ella. - Hon tar jag lite senare först så måste vi komma ut, säger Hubert. Hubert och hans familj smiter ut. Dom går till gubben som sitter och väntar. Hubert leder dom till en stor stor sten som dom kan vara bakom. Hubert gick till luckan igen där inga vakter stod. Han gick mot det tältet där han mamma var i. Hubert stod efter en liten sund utanför tältet. Hubert kröp in i tältet och ingen märkte honom. Huberts satt på en bänk och en vakt stod framför henne. Hubert ser en ganska så stor sten. Hubert ser att Vakten hade tagit av sig hjälmen. Så Hubert kastade stenen rakt i vaktens huvud. Och knöt upp repet runt hans mamma. Och så sprang dom ut. Det hade blivit ganska mörkt så man såg inte så bra. Men så tur så såg man alla vakter med dom röda kostymerna. Hubert och hans mamma Karina sprang dom sista stegen för att komma ut. Då så såg Hubert på vägen att det stod några hästar där. Han sprang till hästarna och knöt loss dom så fort han kunde. Hubert och Karina red till Hubert, Karina red till Ella, gubben och Huberts lillebror Tony. Dom hoppade också upp på hästarna. Exakt då så hörde dom en man ropa. - Hallå dom smiter! skriker vakten. Alla vakter reagerade fort och började springa mot dom. Men så tur så hade alla kommit upp på hästarna. Så dom red iväg så fort kom kunde. Efter några timmar så hoppade dom av hästarna och vilade. Hubert såg att han hade lite vatten kvar så han delade ut lite vatten till alla. Nu var det natt och alla försökte sova. Dom skulle upp i gryningen igen för att fortsätta rida. Nu så är det gryning och Hubert går upp och väcker alla. Dom orkar knappt att hoppa upp på hästarna för att dom är så trötta men Hubert tvingar dom. Hästarna orkar inte springa häller så dom går lugnt. Men efter ett tag så är hästarna mycket mer pigga så dom orkar
att springa. Tills slut så ser Hubert det där huset där dom säljer vatten. Dom hoppar av där och så låter dom hästarna springa sin väg. - Vänta här, säger Hubert. - Vad ska du göra? frågar Karina. - Jag ska gå in och ta vatten, säger Hubert. - Okej men var försiktig, säger Karina. Hubert går in och så ser han tunnan med massa vatten. Han springer dit så fort han kan och tar den sen så springer han ut. När han väl är ute så ser han i disken att det inte är någon tunna kvar. Då hör Hubert att han skriker på han. - Spring så fort ni kan, säger Hubert. Hubert och hans familj springer men gubben orkar inte spring. - Mamma ta vattnet och spring, säger Hubert. - Okej vad ska du göra? frågar Karina. - Jag måste hämta gubben, säger Hubert. Hubert springer tillbaka för att hämta gubben. Hubert bär upp gubben på hans rygg och försöker spring så fort han kan. Tills slut så blir Hubert så trött så att han håller på att svimma. - Mamma! skriker Hubert. Karina vänder sig om och ser att Hubert faller ihop. Karina börjar skrika nej! Hon släppte vattnet och sprang till Hubert. Hubert Hubert vakna och så klappade hon han på kinden. Men han röde sig inte. - Ella och Tony kom med vattnet, säger Karina. - Okej! ropade Ella och Tony. Karina hällde lite vatten på Hubert och då så vaknade han till. - Hubert är du där? säger Karina. - Mamma är det du? frågar Hubert. - Ja det är mamma, säger Karina. Karina hjälper Hubert upp. Karina tar gubben på sin rygg istället för Hubert. Dom började gå igen. Dom gick, gick och gick. - Ja där är alla grävmaskiner! skriker Hubert. - Vad är det med dom? undrar Karina. - När jag skulle försöka hitta er så kom jag från denna vägen och då såg jag exakt detta stället, säger Hubert. - Var bra då är vi jallafall på rätt väg, säger Karina. Hubert visade dom vägen till den branta stigen som dom skulle gå för att komma upp till grottans ingång. Stigen var ganska lång så det tog ganska långa tid att komma upp. Efter ungefär en 20 minuter så hör Hubert någon skrika han tittar bak och då är det Ella som håller på att ramla ner. Han tar Ellas hand och drar upp henne. - Tack Hubert för att du räddade mig, säger Ella. - Nä det var så lite, säger Hubert. Tills slut så är dom framme vid ingången.
- Usch vad mörkt det är, säger Karina. - Jag har en ficklampa, säger Ella. - Va hur fick du tag i den? frågar Hubert. - Jo jag såg den när vi var inne i tältet och då så tog jag den, säger Ella. - Okej var bra då kan du la lysa för oss så vi ser något, säger Hubert. Dom går, går och går. Tills slut så hör dom något som smäller till. Då börjar grottan falla ihop. Alla börjar springa utan gubben men han försökte gå så fort han kunde. Hubert och hans familj stod utanför grottan och kollade på gubben. - Spring, ropade Hubert och hans familj samtidigt. Exakt när gubben kom ut så rasade hela grottan ihop. - Det var nära, säger gubben och ler. Nu är dom på andra sidan grottan och dom har en lång bit att gå. Tills dom kommer hem. När dom går där i öknen så ser dom några män ridandes på kameler. Hubert gick fram till dom och frågade om han kunde få låna 2 stycken kameler. För dom männen hade 2 stycken över. Det gick bra så Hubert, hans familj och gubben hoppade upp på kamelerna. och red iväg. Efter några timmar så var dom hemma. Hubert hoppade av kamelen och öppnade dörren till tältet då ligger Ulf där på golvet. Ulf såg ut som om hans hud hade börja att ruttna. - Mamma kom fort, ropade Hubert. - Vad är det nu då? undrade Karina. - Kolla Ulf håller på att dö, säger Hubert - Vem är det? undrade Karina. - En jätte snäll gammal gubbe, säger Hubert. - Ella och Tony kom med vattnet, ropade Karina. Ella och Tony kom med vattnet så fort dom kunde. Dom öppnade Ulfs mun och hällde i vatten i han. Efter ett tag så öppnade han ögonen och kollade konstigt på dom. - Vilka är ni? frågade Ulf. - Det är jag du vet Hubert, säger Hubert. - Ja och vi är hans familj, säger Karina - Och jag är en gammal gubbe som fick följa med dessa snälla människor. - Okej men jag måste ha mat jag är så hungrig så hungrig, säger Ulf. Hubert gick genast ut och satte upp en fälla. Hubert gick och gömde sig. Efter bara några minuter så smällde det till och det var en örn på fällan. Hubert sprang fram så fort han kunde för att inte örnen skulle smita. Hubert dödade örnen och gick in med den i tältet. - Ge mig fort, säger Ulf - Lugna ner dig, säger Hubert Kim Rindestrand Igår 12.34 Hubert gav Ulf mat och alla andra också. Nu var alla hemma igen och ingen behövde oroa sig för att något skulle hända. Så alla glada igen.