Taktipro- taktil massage som anhörigstöd

Taktipro- taktil massage som anhörigstöd Birgitta Daubner 2009-12-08 Mälardalens Högskola (MDH), Akademin för Hälsa, Vård och Välfärd (HVV). Närståendestöd 7,5 HP (kurskod SCA005). Ansvarig lärare: Karin Ericsson

1 Innehållsförteckning Inledning... 2 Anhörigstöd... 2 Taktipro- taktil massage... 4 Direkt anhörigstöd... 4 Indirekt anhörigstöd... 5 Reflektioner... 5 Litteraturförteckning... 7

2 Inledning Johansson skriver att de anhöriga måste få finnas med i en fortlöpande dialog, respekteras och göras delaktiga i omsorgen och vården av den närstående, vare sig den närstående befinner sig i det egna hemmet eller i ett särskilt boende (Johansson, 2007). Om man ser mötet mellan anhöriga, närstående och personal och kommunikationen dem emellan som det centrala. Så vidgas, enligt min åsikt, stöd till anhöriga även till att stödja personal som möter anhöriga i sitt arbete. En god kvalitet på omsorgen och vården av den närstående upplevs, enligt forskningsstudier positivt av de anhöriga. Vilket betyder att en hög kvalitet i omsorgen och vården är en faktor som minimerar stressfaktorer och belastning på de anhöriga (Johansson, 2007). En god kvalitet på omsorgen och vården blir då ett indirekt anhörigstöd. Anhöriga erbjuds Taktipro- taktil helkroppsmassage för egen del, de erbjuds anhörigutbildning i Taktipro- taktil massage och vårdpersonal grundutbildas i samma metod genom projekt anhörigstöd i Köpings kommun. Förhoppningen är att dessa insatser ska gynna en positiv utveckling av det direkta och indirekta anhörigstödet. Anhöriga får en möjlighet till en stunds återhämtning och egen tid genom Taktipro- taktil massage. Anhöriga och vårdpersonal som deltagit i utbildningarna får metodkunskap i Taktipro- taktil massage, vilken blir en gemensam kunskap som kan gynna ett positivt samarbete och en positiv kommunikation mellan personal och anhöriga. Utbildningen ger personalen kunskap i att skapa lugna möten och ordlös kommunikation med den som får massage. Jag anser att Taktipro-utbildningarna ger en möjlighet till att positivt utveckla kvaliteten i omsorgen och vården av närstående. Och att de bidrar till utvecklingen av en anhörigvänlig vård och omsorg. Anhörigstöd Statliga stimulansmedlen för utveckling och förnyande av kommunernas anhörigstöd har i omgångar och med olika villkor utbetalats under 1990-talet och in på 2000-talet (Johansson, 2007). Som en följd av den mer uppmärksammade situationen för gruppen anhöriga som stödjer, hjälper och vårdar en närstående antogs följande lagtext 2009-07-01. Lagtexten från 1998 förtydligades vad gäller målgrupperna för lagen, ordet bör ändrades till ska. Personer som vårdar eller stödjer närstående Socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta för de personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller som stödjer en närstående som har funktionshinder. (5 kap. 10 socialtjänstlagen 2001:453) (www.regeringen.se, 2009) I lagtexten står att Socialnämnden ska erbjuda stöd för att underlätta, följdfrågan blir då; vad är stöd till anhöriga? Anhöriga är ingen enhetlig grupp där stödet kan utformas lika för alla, de är i varierande ålder, har olika levnadsvillkor och behov av stöd. De närstående är även de i varierande åldrar och har varierande stödbehov och omsorgsbehov. Anhörigstödet måste därför utvecklas till att vara individualiserat och ha en stor flexibilitet (Johansson, 2007). De studier som har bedrivits angående befintligt anhörigstöd och utfallet av detta stöd är gjorda som mindre studier och metodmässigt bristfälligt utförda, området är därför så gott som outforskat. De flesta studier på effekter av stöd till anhöriga har gjorts på gruppen anhöriga till demenssjuka. Johansson påpekar att dessa metastudier har gjorts utifrån genomgång av internationell forskningslitteratur varav de flesta studier som analyserats är amerikanska, några brittiska samt en svensk studie. I forskningen vill man fånga vilket anhörigstöd som erbjudits och effekten av detta stöd. I Sverige är de vanligaste insatserna för

3 stöd olika former av avlösning, anhöriggrupper samt informations- och utbildningsprogram. Stödinsatserna kan vara riktade både till den sjuke samt till den anhörige (Johansson, 2007). Studierna kan inte påvisa några vetenskapliga, statistiska och kliniska belägg för att stödet som de anhöriga har mottagit har gett någon påtaglig allmän effekt. Man pekar på svagheter i den teoretiska grunden, interventionens styrka och kvalitet, studiedesign, urval och outvecklade mätinstrument som en förklaring till dessa resultat (Johansson, 2007). Johansson tar upp att en viss optimism angående möjligheten att i framtiden kunna påvisa effekter utifrån stödet finns i forskarsamhället, metodproblemen behöver dock först lösas. Trots dessa metodproblem så har det framkommit värdefull kunskap utifrån praktisk erfarenhet och forskning, som det är viktigt att bygga vidare på. Det är inte längre frågan om stödinsatser riktade till anhöriga kan vara till stöd och hjälp för de anhöriga utan snarare hur. Det har i studierna framkommit att ett par av de viktigaste faktorerna för ett bra anhörigstöd är en stabil struktur och ett innehåll där samspelet mellan alla inblandade parter fungerar väl (Johansson, 2007). Anna Whitaker lyfter fram att många anhöriga till närstående som vistas på institution önskar bättre information och kommunikation. De beskriver bemötandet från personal som bristfälligt, undvikande och ignorerande. Andra anhöriga har annan uppfattning, de känner sig förstådda och respekterade av personalen (Jeppsson Grassman, 2003). Sand tar upp att undersökningar visar att de anhörigas belastning inte alltid minskar då den närstående flyttar till särskilt boende. De anhöriga upplever ofta att den närstående inte får en bra omvårdnad och vård, samt att anhörigas information och kunskap inte tas tillvara. Sand påpekar även att flertalet anhöriga saknar information från och kommunikation med personalen. Ofta handlar det om osäkerhet i förtroende mellan personal och anhöriga då problem uppstår i relationen. Det framkommer att personal och anhöriga inte talar om för varandra, vilka förväntningar de har på varandra (Sand, 2007). Johansson skriver att det framkommit att det anhörigstöd som anhöriga erbjuds och får många gånger beror på slumpen, personliga kontakter och engagemang hos både anhöriga och vårdpersonal (Johansson, 2007). Den ökade uppmärksamheten av anhörigas insatser och omprioriteringarna av vårdens resurser sedan 1980-talet, kan ses som ett tecken på att anhöriga i större utsträckning blir en ersättning för den offentliga vården i vissa delar. Ofta kan det innebära att det är den anhörige som får samordna insatserna från vården (Jeppsson Grassman, 2003). Från personalens sida kan det upplevas att anhöriga är påstridiga och besvärliga. Utifrån ett annat synsätt kan man se det som så att anhöriga bevakar och beskyddar sin närståendes rättigheter, utifrån den situation de befinner sig i (Sand, 2007). Om syftet är att använda alla resurser och förmågor, samt att minimera belastning och stressfaktorer för den anhörige. Så är en förutsättning att en kommunikation och ett samspel mellan alla inblandade parter finns, menar Johansson. De anhöriga måste finnas med i en fortlöpande dialog, respekteras och göras delaktiga i omsorgen och vården av den närstående, vare sig den närstående befinner sig i det egna hemmet eller i ett särskilt boende (Johansson, 2007). Lingås påpekar att det i vård och omsorgsarbetet alltid uppstår bieffekter utifrån allt vi företar oss, vare sig vi vill det eller inte. Dessa bieffekter påverkar omgivningen, såväl anhöriga som personal. Han menar att det är rimligt ur ett etiskt perspektiv att försöka undvika bieffekter som helt klart är negativa. De goda, positiva bieffekterna kan lugnt inväntas och tas emot om och när de inträffar (Lingås, 1998). Är det så att ett gott samarbete och en god kommunikation med öppenhet, respekt och återkommande information skapar goda bieffekter? I Ingrid Orsholms studie framkom att den närstående som är i behov av hjälp, omsorg och vård oftast styr den anhöriges tid och tillvaro. Många anhöriga som hjälper och vårdar en

4 närstående i hemmet upplever att hemmet inte längre ger dem någon vila, integritet och frihet. Det framkommer också att omsorgsgivandet även ger anhöriga en upplevelse av meningsfullhet och glädje (Jeppsson Grassman, 2003). Om man erbjuder fler stödinsatser samtidigt samt att stödet tillför både den anhörige och den sjuke något positivt, så ökas sannolikheten för att uppnå positiva stödeffekter. Omfattning och kvalitet på stödet, lättillgängligheten samt när stödet ges under sjukdomsförloppet är också viktiga faktorer för att få anhörigstödet att fungera väl, anser Johansson. Stödet som erbjuds måste även ha en hög grad av flexibilitet som kan anpassas till individens behov, och som kan förändras över tid. Vilket stöd den anhörige är i behov av är det bara den anhörige själv som kan ge svar på. Studier visar att det stöd som erbjuds anhöriga ofta utgår från systemets villkor och mer sällan utifrån den anhöriges behov (Johansson, 2007). Taktipro- taktil massage Taktipro taktil massage är en mjuk, omslutande beröring av huden som sker med respekt, omtanke och lyhördhet för individens integritet och behov. En mjuk beröringsmassage som aktiverar kroppens smärtlindrande, läkande och återhämtande system. Beröringsreceptorer i huden aktiveras av den mjuka, omslutande och strukturerade beröringen vilket gör att bland annat lugn och ro hormonet oxytocin frisätts. Det parasympatiska nervsystemet, kroppens lugn och ro system aktiveras, med alla dess goda effekter (Ardeby, 2003). Taktipro-taktil massage började användas på 1960-talet i Nora av Siv Ardeby och har sedan dess utvecklats kontinuerligt. Taktipro används i dag inom skiftande områden och praktiseras av skilda yrkesgrupper så som sjuksköterskor, undersköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, lärare m.fl. (Myrin, 2008). Många studier visar en mängd goda effekter utav Taktipro, så som smärtlindring, ökad vakenhet, förbättrad sömn, ökat lugn, förbättrad kroppsuppfattning mm (Myrin, 2008). Under de senaste åren har metoden börjat användas inom anhörigstöd genom att anhöriga erbjuds utbildning i enkel ryggmassage och handmassage. Anhöriga erbjuds även Taktipro för egen del, helkroppsmassage eller delar av massagen, för återhämtning och vila. Johansson skriver att syftet med stödet till anhöriga måste vara att minimera belastningen och att maximera förmågor och resurser hos de anhöriga. Varje anhörigsituation är unik och genom att arbeta med förnyelse och utveckling av befintligt anhörigstöd ges möjlighet att mer individanpassat och flexibelt kunna möta de anhörigas behov (Johansson, 2007). Direkt anhörigstöd Direkt anhörigstöd med Taktipro- taktil massage innebär att den anhörige erbjuds en stund för avkoppling och en möjlighet att aktivera sitt eget lugn och ro system. Sand hänvisar till Sörensdotters undersökning (2001) där det framkom att hemhjälp gavs för att sköta om kroppen och för att ge kroppen föda, samt för att kunna behålla ordningen i hemmet. Att få hjälp av hemtjänsten med utomhusarbete eller existentiella och själsliga besvär förekom så gott som aldrig (Sand, 2007). Som tidigare har nämnts så upplever många anhöriga som hjälper och vårdar närstående i hemmet, att hemmet inte längre ger dem någon vila för avkoppling (Jeppsson Grassman, 2003). Anhöriga får en möjlighet att stärka sitt eget välmående då de lyhört och individanpassat får Taktipro. Vidare anser jag att om den taktila massagestunden planeras så att generöst med tid finns efter massagen, kan massagetillfället även bli en stund för samtal. En negativ stresspiral kan brytas och ersättas med en stund som präglas av lugn och ro, kommunikation och om man så vill samtal. Taktipro är en ordlös kommunikation som sker helt på mottagarens villkor. Det

5 finns inget krav på motprestation eller krav på samtal då man får massage, massagen utförs under tystnad till lugn musik (Ardeby, 2003). Anhörigutbildning i Taktipro syftar till att ge anhöriga ytterligare ett redskap att använda i kontakten och omvårdnaden av den närstående. Anhöriga får lära sig momenten i enkel ryggmassage samt handmassage. Stroke, demenssjukdomar och vård i livets slut kan ofta innebära att samtal är svåra att föra mellan anhörig och närstående. Här kan taktil massage fungera som en ordlös kommunikation då orden inte räcker (Ardeby, 2003). Både då den närstående bor i eget boende eller i särskilt boende kan den taktila massagen användas av anhöriga som ett komplement till övriga omsorgsinsatser. Massagen blir, som jag ser det, en möjlighet för anhöriga att genom kontakt, beröring och närhet till den närstående, behålla en viss kontinuitet i relationen. Anna Whitaker påpekar att relationen mellan den anhörige och den närstående förändras när den närstående flyttas från det egna hemmet och placeras i en offentlig miljö t.ex. ett särskilt boende (Jeppsson Grassman, 2003). I studier har det framkommit, att ett vanligt behov som anhöriga har i samband med vård i livets slutskede är att få finnas vid den närståendes sida och att kunna få hjälpa och stödja (Jeppsson Grassman, 2003). Indirekt anhörigstöd Grundutbildning i Taktipro- taktil massage för vårdpersonal syftar till att utveckla nya möjligheter till positiv kommunikation i omsorgen och vården inom hemtjänst och särskilt boende. Utbildningen syftar även till att ge en metodkunskap som delas av anhöriga och vårdpersonal, vilket jag anser kan gynna ett positivt samarbete och en positiv dialog. I grundutbildningen får personalen lära sig momenten i enkel ryggmassage, handmassage och fotmassage. Studier visar att ett viktigt stöd för anhöriga är att uppleva att den närstående får en bra vård och omsorg. Mycket betydelsefullt är också att bli informerad om den närståendes tillstånd och vardag då den närstående bor i särskilt boende (Jeppsson Grassman, 2003). Som nämnts tidigare så är det även betydelsefullt för anhöriga att stödet tillför både den anhörige och närstående något positivt, det gör att sannolikheten för att uppnå positiva stödeffekter ökar (Johansson, 2007). Genom att vårdpersonal använder taktil massage i sin dagliga omvårdnad av den närstående utvecklas kommunikationen mellan den närstående och personalen. Massagemottagarens parasympatiska nervsystem aktiveras med en rad goda effekter som följd. Studier har visat att vårdpersonal upplever att kontakten och dialogen med personer med demenssjukdomar har förbättrats genom ett regelbudet arbete med taktil massage (Myrin, 2008). Vistas den närstående periodvis på växelvårdsavdelning eller korttidsavdelning så kan personal och anhörig utveckla ett samarbeta genom den taktila massagen. Det, anser jag, ger ytterligare en möjlighet till positiv kommunikation och möjlighet till att ytterligare stärka anhörigas upplevelse av delaktighet i omsorgen och vården om den närstående. Utbildningen ger personalen kunskap så att lugna möten och ordlös kommunikation med den som får massagen kan skapas. Jag anser att utbildningen kan bidra till att positivt utveckla kvaliteten i omsorgen och vården av den närstående. Reflektioner I Köpings kommun pågår sedan hösten 2008 ett projekt inom anhörigstöd där Taktipro- taktil massage har kommit att stå i fokus. Anhöriga ges möjlighet att för egen del få ta emot Taktipro- taktil massage utifrån behov och möjlighet. Anhörigutbildningar startar kontinuerligt då intresserade finns, gruppen träffas vid tre tillfällen totalt ca åtta timmar.

6 Personalutbildningar bedrivs kontinuerligt varje vecka, varje utbildningsgrupp utbildas under 20 timmar fördelade på fem tillfällen. Jag anser att fortsatt utveckling och förnyelse inom både det direkta och indirekta anhörigstödet är av största betydelse för att kunna möta anhörigas varierande behov av stöd. I massageutbildningarna lyfts kommunikation och förhållningssätt fram. Mötet, respekten och den ordlösa kommunikationen med massagemottagaren är en lika stor och viktig del som massagens moment. Att ge Taktipro- taktil massage innebär att vara medveten om det taktila förhållningssättet (Ardeby, 2003). I kurslitteraturen återkommer kommunikation, information och delaktighet som saknade och viktiga grundstenar för att uppleva ett gott anhörigstöd. Jag ser det som så att anhöriga vill bli sedda och respekterade för sin kunskap och omtanke om den närstående. De anhörigas olika faser i sorgeprocessen gör att de behöver mötas av professionella och respektfulla yrkesarbetare som kan möta dem i sorg, vrede och glädje. En positiv, öppen och kontinuerlig dialog kan bidra till att minimera belastning och stress hos den anhörige. Lingås skriver att människor utvecklas tillsammans. Om vi är uppriktigt intresserade av varandra, och ödmjukt lyssnar in vad en medmänniska upplever och tycker, då kanske vi kan mötas i våra olikheter av upplevelse, och samarbeta med varandra (Lingås, 1998). Studier visar att anhöriga önskar en god omsorg och vård för den närstående. Anhöriga behöver få veta att den goda vården kommer den närstående till godo, eftersom upplevelsen av en god omsorg och vård är ett viktigt stöd för anhöriga (Jeppsson Grassman, 2003). Ett indirekt anhörigstöd blir då anser jag, att skapa möjligheter för utveckling av en god kvalitet på omsorgen och vården. Och att återkommande informera och föra dialog med den anhörige om den goda vården som finns i vardagen. Att arbeta regelbundet med Taktipro i omsorgen och vården, så positiva och respektfulla möten genom ordlös kommunikation skapas, är som jag ser det en del av en god omsorg och vård i vardagen. En fortsatt möjlig utveckling av Taktipro- taktil massage som anhörigstöd i Köping är att utifrån ett anhörigperspektiv, få erbjuda närstående Taktipro- taktil massage som en del i rehabilitering eller enbart med syfte att skapa en rofylld stund. Som nämnts tidigare så är det viktigt för upplevelsen av ett positivt anhörigstöd att både den anhörige och den närstående får meningsfullt stöd (Johansson, 2007). Ytterligare en utvecklingsmöjlighet är att erbjuda personal inom vård och omsorg Taktiprotaktil massage som friskvård och rehabilitering. Jag anser att personal som blir sedda och skapar sig egna tillfällen till återhämtning, utökar sina förutsättningar för att möta anhöriga öppet och professionellt i en dialog och skapa positiva möten. Möten som bidrar till utveckling mot en anhörigvänlig vård och omsorg.

7 Litteraturförteckning Ardeby, S. (2003). När orden inte räcker. Stockhom: Siv Ardeby & Ambosantus. Jeppsson Grassman, E. (. (2003). Anhörigskapets uttrycksformer. Lund: Studentlitteratur. Johansson, L. (2007). Anhörig - omsorg och stöd. Studentlitteratur. Lingås, L. G. (1998). Över andras tröskel Etik vid omsorgsarbete i andras hem. Studentlitteratur. Myrin, M. (. (2008). mjuk massage i praktiken Projekt och insatser inom vård och omsorg. Stockholm: ambosantus ab. Sand, A.-B. M. (2007). Äldreomsorg - mellan familj och samhälle. Studentlitteratur. www.regeringen.se. (2009). Hämtat från Socialtjänstlagen, Stöd till personer som vårdar eller stödjer en närstående.