KONSTBILDER Sagolandskap JLM 16 Kontrollera före och efter användandet att samtliga inramade bilder finns i lådan. Kom ihåg att Du är ansvarig för lådan den tid Du förfogar över den. Om något saknas eller blir skadat: anmäl omgående till Jönköpings läns museum, Tel: 036-30 18 00 eller e-post: info@jkpglm.se PACKORDNING Packa de inramade bilderna såsom visas på bilden på insidan av lådans lock. Mycket nöje!
Studielådan innehåller en löst sammansatt grupp av bilder, som sinsemellan är väldigt olika. De är från olika tider och konstnärerna har arbetat med olika uttryckssätt i färg och form. Vi upplever att bilderna är lätta att tala om. De är detaljrika, suggestiva eller illustrerar en saga eller en sägen. Här nedan är exempel på ingångar till att se på och samtala om bilder: Ge barnen tid att leva sig in i bilden och låt dem med hjälp av fantasin: berätta vad som händer, kanske har hänt och kommer att hända i bilden. lyssna efter vilka ljud som hörs i bilden. Hur barnen upplever till exempel Näckens förtrollande musik kan de visa genom att sjunga eller spela egna påhittade melodislingor. klä ut sig till John Bauers troll och dramatisera bilden. göra egna troll av trolldeg, stenar, tomma förpackningar med mera. hitta på en saga om trollen och prinsessan, eller läs sagan om Bortbytingarna ur Bland tomtar och troll, 1913. hitta på en egen saga eller historia om vilken bild som helst. Låt en grupp av barnen välja ut en bild, som de ska beskriva för sina kamrater. Dessa, i sin tur, får inte se bilden i förväg utan endast efter kamraternas beskrivning ritar de nya bilder.
Att se på konstbilder handlar inte om konsthistorisk kunskap i första hand, utan om att: vara nyfiken släppa loss fantasin vara öppen för egna impulser och intryck lita till sin egen förmåga, våga stå på sig och tala om vad man verkligen känner inför en bild. Känslan är alltid personlig och kan aldrig bli fel. Det är viktigt att utgå från det som finns mitt framför ögonen. Glöm till att börja med det som inte direkt framgår av bilden. Barn har till exempel inte de blockeringar inför konstbilder som vuxna ofta har. Följande tips kan vara en hjälp att komma igång med samtal kring bilderna. Välj själv bland de uppslag som passar er. Beskriv bilden tillsamman, enbart det som finns framför ögonen. Ett knep: Se bilden, vänd sedan på den och beskriv motivet ur minnet. Titta därefter igen och se vad som glömts bort. Ett annat knep är att dela upp er i grupper. Grupp A väljer ut en bild och beskriver den för de andra grupperna. Dessa får inte ha sett bilden innan, utan ska med ledning av grupp A:s beskrivning rita nya bilder. Vad är det för typ av bild? Målad, tecknad eller ett fotografi? Beskriv färgerna. Är de varma, kalla, ljusa eller mörka? Är de grälla, finstämda, naturliga eller påhittade? Beskriv föremålen och motivets form. Är de runda, kantiga, små, stora, snälla, elaka, runda, kantiga, lugna, rörliga, naturliga eller överdrivna? Är bilden från äldre eller modern tid?
Berätta vad som händer, kanske har hänt eller kommer att hända i bilden/ bilderna. Kan man se på vilket humör konstnären var på när bilden skapades? Vilka känslor förmedlar den? Glädje, sorg, lycka, ensamhet, ilska? Fundera över varför konstnären valde att skapa just en sådan bild. Vad tror ni han eller hon vill berätta? (jämför gärna med handledningens bildbeskrivning). Vad är det som gör att vi själva väljer att måla och rita våra motiv? Är det någon bild som får er att tänka på något speciellt? Något kusligt, konstigt, roligt, ledsamt, pinsamt eller lustfyllt minne från verkligheten, drömmen eller fantasin. Inspireras av bilden/bilderna. Rita, måla, gör ett bildcollage. Pröva skulptera, klä ut er, dramatisera eller hitta på en saga. Lyssna efter vilka ljud som hörs i bilden/bilderna. Hörs det musik, porlande vatten, sorl från röster? Sjung, spela, dramatisera eller demonstrera med kroppsrörelser de ljud som ni tycks höra. Tillverka egna figurer efter inspiration från bilderna. Kom till länsmuseet och titta på originalkonst. Besök Jönköpings läns museum på egen hand eller boka en visning. Kontakta Iréne Lindström, tel: 036 30 18 23 eller e-post: irene.lindstrom@jkpglm.se Information om länsmuseets öppettider för besök på egen hand: http://www.jkpglm.se/besok-oss/oppettider/
Denna bild är en av konstnärens många varianter av Näcken, vid forsens brant. Enligt myten gömde sig Näcken i vattendrag, men på kvällarna kom han upp för att förtrolla människorna med sin fiol. På bilden ser vi hur han, med uppbjudande av alla sina krafter, frammanar fiolens förtrollande toner, som ackompanjeras av forsens brus. De som hörde Näckens musik kom i hans våld och kunde inte sluta dansa förrän solen gick upp. Ibland ficka hans toner dem att till och med hoppa ner i forsen. Det var inte bara människor som lockades till dans, utan också bord, stolar och som på bilden, trånar dessutom gräs och blommor i svängande rörelser mot hans kropp. Ernst Josephson ville bli konstnär, och då han var 16 år började han som elev vid Konstakademien i Stockholm. Under vandringar i Norge upptäckte han att naturen där stämde överens med hans förkärlek för fantasin och stämningar i legender och sagor. De brusande forsarna fick honom att fängslas av sägnen om Näcken, som han fram till en psykisk sjukdom målade i olika varianter. Driven av sina krav på natursanning i motivet, byggde han ett litet hus alldeles intill en forsbrant i Norge. Här målade han Näcken efter nakenmodell i blänkande solsken. I samband med att Ernst Josephsson drabbades av psykisk sjukdom 1808 fördjupade han sig i religiösa problem och hans motiv blev alltmer groteska och förvridna.
Vi är vana vid att bilder föreställer något, till exempel människor, djur och natur, eller olika föremål. Men i den här akvarellmålningen, finns nästan bara onaturliga föremål i olika färger. Det beror på att konstnären har målat sina känslor och tankar med dessa färger och former. Med fantasins hjälp kan man själv uppleva bilder på sitt eget sätt: Ge färgerna och formerna en inre betydelse, som utgår från egna känslor och tankar! Konstnären har målat med glödande färger, som får våra blickar att dras mot mitten till den runda och hetsigt röda färgfläcken. Här svävar en modig ryttare fram på sin vita häst. Runtomkring rör sig spännande rundade former, som ibland liknar slingrande ormar eller reptiler. De stora vilda färgfläckarna längst ner är genomskinliga i sina röda, gröna och gula färger. De överlappar varandra i sin envisa strävan uppåt. För Kandinsky var färgfälten viktiga. De glädjefulla röda och nästan strålande gula nyanserna känns lätta, varma och nära. De två lustiga små gula krumelurerna till höger kan verka lite illmarigt busiga. Tillsammans har de roligt och susar fram på väg mot nya upptåg! De blåaktiga och gröna färgfälten har istället en dragning inåt i bilden kanske av rädsla eller osäkerhet. Det är lätt att få en känsla av att bilden förmedlar rörelse och rymd kanske i en saga. Man ser dramatiken i färgernas inneboende krafter, som uttrycker olika mått av rörelse, värme, lugn, glädje, sorg etcetera. Vasily Kandinsky föddes i Moskva, där han också studerade juridik. Men vid 30 års ålder flyttade han till München för att utbilda sig till konstnär. Tillsammans med några konstnärsvänner bildade han 1911 en konstnärsgrupp, som uppkallades efter titeln på en av hans målningar: Der Blaue Reiter (Den blå ryttaren). Med lysande färger målade Kandinsky dramatiska former, till exempel kantiga figurer eller reptilslingrande linjer. Färgerna och formerna i hans målningar är inga avbildningar. Istället har de vuxit fram ur konstnärens känslor, idéer och fantasi. Kadinsky tyckt att det var en fördel om målningen bestod av figurkompositioner och färgmassor, som betraktaren tolkade med utgångspunkt från sig själv, genom att ge fria tyglar åt sin fantasi och sina känslor. Hans målningar har inspirerat många andra till abstrakt måleri.
Som på en teaterscen, helt nära oss, lunkar två troll och mellan dem, en prinsessa alla tre lika typiska för John Bauers sagovärld. De två trollen har bytt bort sin egen trollunge mot en vacker prinsessa, som de fört till sin skog. De stora ludna trollen är klumpiga med stora näsor. Med sin framåtlutande lufsande gång ger de intryck av att vara väldigt gamla. De har drag från den omgivande storskogen. Armar och ben liknar knotiga grenar och rötter. Även deras färger är skogens egna: grått, brunt och grönt. Att trollen är vänliga förstår vi, när vi möter det högra trollets plirande snälla ögon. De klumpiga och mörka skogstrollen står i kontrast till den finlemmade sagoprinsessan. Som ett högre väsen uttrycker hon renhet och godhet, där hon skrider fram i sin långsträckta gestalt, vita klänning och långa gyllengula hår i sirliga linjer. I bakgrunden ser vi den djupa skogens höga raka trädstammar och mossbevuxna stenar. Skymningsljuset gör färgerna dämpade och stämningen mystisk. Med fantasins hjälp ser vi likheter mellan trollens hukande gestalter och stenarnas sluttande konturer, och mellan prinsessans långsträckta figur och de raka ståtliga trädstammarna. John Bauer växte upp i Jönköping och redan som en liten älskade han att ströva omkring i de djupa småländska skogarna, där fantasin sattes i rörelse av mossiga stenar, rötter och knotiga trädgrenar. Kärleken till naturen skulle bli en av de främsta källorna till hans sagobilder. Som artonåring antogs han vid Konstakademien, där Carl Larssons linjerena bilder kom att inspirera honom. Några år senare reste John Bauer till Lappland för att göra bokillustrationer om samerna, vars natur och enkla livsföring fick stor betydelse för honom som konstnär. John Bauer gifte sig med akademikamraten Esther Ellquist, som blev förebild för alla hans sagoprinsessor. Paret fick en son, och tillsammans bodde de utanför Gränna. Men 1918 bestämde de sig för att flytta till Stockholm. En mycket stormig höstkväll gick de ombord på den smala kanalbåten Per Brahe. Båten nådde aldrig sin hamn, utan förliste i stormen, och alla ombord omkom.
I denna detaljrika och stora målning (3 x 4 meter) sammanfattar Hilding Linnqvist sina upplevelser från den franska staden Chinon, där han bodde en kortare tid. Allt finns med: det lilla torget med akaciorna och fontänen, de omgivande stenhusen och de smala gränderna, trapporna som slingrar sig upp till fikonträden och vingårdarna, omgivna av murar. Konstnären har inte ens glömt höjden med den gamla borgruinen. Överallt frodas stadens folkliv. Invånarna är upptagna av sina dagliga sysslor i vingården, på torget, i smedjan eller i samspråk på kaféer. Färgerna är ljusa och man riktigt känner söderns flödande ljus. Hilding Linnqvist ägnade en stor del av sitt liv åt att resa och upptäcka nya platser, vilket kom att bli en ständig inspirationskälla för hans konst. I trettioårsåldern vistades han mycket i Frankrike och Italien, då han också kom till den franska småstaden Chinon. Hans målningar härifrån är som detaljerade berättelser om stadens rika folkliv.
På bilden ser vi tropisk regnskog, som fortfarande sjuder av spännande liv och kraft. Mitt bland den djupa frodiga grönskan blottar en hungrig tiger sina tänder. En sicksackrandig självlysande orm med spelande tunga ringlar fram mellan bladen. Längre upp till höger skymtar vi de färgglada stjärtfjädrarna av kanske en påfågel på väg ut ur bilden. Regnskogen är så tät att vi endast kan urskilja ett par stirrande ögon längst upp till vänster. Vem tillhör ögonen? Är de snälla eller farliga? Hur hade bilden tett sig om ögonen inte hade varit med? Här får fantasin fritt spelrum. Bilden är gjord av Lynne Duncombe, en engelsk illustratör, och finns på omslaget till boken I regnskogen av Catherine Caufield, (Heinemans förlag, England). Bokens budskap är att värna om de tropiska regnskogarna, som har utvecklats ostört under miljoner av år, men som nu är starkt utrotningshotade. Engelsk illustratör.