Finanspolisens årsrapport 2011
Utgivare Produktion Beställning fler exemplar Rikspolisstyrelsen PVS / Informationsenheten Rikspolisstyrelsen Kundcentrum, tfn 114 14 Dnr A-423-706/12 Foto Kristoffer Thessman s. 4, 13 Rikspolisstyrelsen s. 11, 15, nr 1 Övriga foton: Shutterstock. Upplaga 150 ex. Tryck Grafisk form RPS Tryckeri, juni 2012 Citat AB
innehåll InlednIng...5 FInanspolIsens årsrapport 2011...6 Vad är Finanspolisen?...6 FInanspolIsens verksamhet under 2011 med penningtvätt I Fokus...7 Givande underrättelsesamarbete...7 Betydelsefullt banksamarbete...7 Gränslösa insatser...7 Rådgivande roll inom EU...8 I nära samarbete med Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten...8 Förslag om att penningtvätt ska kriminaliseras...8 FInanspolIsens verksamhet mot penningtvätt...9 Misstänkta transaktioner anmäls vidare...9 Våra utmaningar i bekämpning av penningtvätt...9 tillgångsgruppen... 20 Tillgångsgruppens utredningsverksamhet 2011...20 Bristande kännedom om tillgångsgruppens kompetens...20 Framtiden erbjuder nya möjligheter...21 statistik 2011... 23 statistik För FInanspolIsen 2011... 24 Penningtvättsrapporter mellan 1996 och 2011...24 Ärenden där Finanspolisen biträtt...25 Ärenden per land...25 Ärenden per län...25 Fördubblat belopp 2011...26 Typ av transaktion...26 hellre en rapport För mycket än en För lite... 10 Så här går det till från rapport till förundersökning...10 Därför är det så viktigt att rapportera...11 Allt som avviker bör granskas, oavsett belopp...11 penningtvättens olika ansikten... 12 Bankerna spelar en viktig roll...12 Stora kontantsummor ett varningstecken...12 Kriminell aktivitet med kopplingar till företag...12 Penningtvätt genom förvärv av fastighet...12 Smuggling av kontanter...12 grov organiserad brottslighet... 14 Gångare, kurirer, målvakter och bulvaner...14 Specialister...14 Huvudaktörer...14 En skyldighet att rapportera...14 Att dölja pengarnas ursprung...16 Kriminella fasadföretag...16 Vart tar pengarna vägen?...16 nya Former av penningtvätt under 2011... 17 Assistansbedrägerier...17 Illegal cigaretthantering...17 Punktskattebedrägeri med alkohol...18 Kontantkassor...18 Friskolor...19 Spelsajter på internet...19 Finanspolisens årsrapport 2011 3
inledning Det huvudsakliga syftet med att begå brott är att få någon form av vinning. Vinningen gör att det många gånger finns en vilja att ta risken att bli avslöjad. Om samhället försvårar för personer med kriminella avsikter att få behålla vinningen från brott, tar vi också ifrån dem motivationen till att begå brott. I en statlig utredning, 2010 års penningtvättsutredning, presenterades ett betänkande benämnt Penningtvätt kriminalisering, förverkande och dispositionsförbud (SOU 2012:12). Betänkandet innehåller flera förslag om förändringar i lagstiftningen, vilka om de realiseras kommer att förbättra och utöka samhällets verktyg att agera kraftfullt mot de ekonomiska drivkrafterna bakom brottsliga gärningar. Det föreslås bl.a. att själva penningtvättsåtgärden kriminaliseras, vilket inte är fallet i dagsläget då ett förbrott till penninghäleri alltid måste styrkas. Vidare föreslås en särskild förverkandebestämmelse som är direkt kopplad till det nya penningtvättsbrottet, samt möjligheten för polis och åklagare att besluta om ett förbud för en kund eller motsvarande aktör att disponera pengar eller egendom som bedömts som föremål för misstänkt penningtvätt. För att insatserna mot penningtvätt ska lyckas, måste misstänkta transaktioner rapporteras till Finanspolisen. Rapporteringsplikten styrs av lag men det förtjänar att understrykas att det inte handlar om en polisanmälan. Det handlar istället om att rapportera en transaktion som kan antas vara misstänkt penningtvätt. Finanspolisen har som ett ständigt uppdrag att förbättra olika verksamhetsutövares benägenhet att rapportera misstänkta transaktioner. Inom flera av näringslivets sektorer skulle medvetenheten och kunskapen om rapporteringsskyldigheten, och dess syfte, behöva öka. Av den anledningen samverkar Finanspolisen med de myndigheter som har till uppgift att utöva tillsyn över branscher som är rapporteringspliktiga enligt penningtvättslagen. Dessa myndigheter bedriver också riktad informationsverksamhet om gällande bestämmelser till verksamhetsutövare inom ansvarsområdet. Finanspolisens samverkan med tillsynsmyndigheterna bedrivs genom Samordningsorganet mot penningtvätt, där Finansinspektionen är sammankallande myndighet. Ytterligare en faktor som är av största vikt i kampen mot penningtvätten är god samverkan mellan alla brottsbekämpande myndigheter. Samarbetet mellan Finanspolisen, Ekobrottsmyndigheten och Skatteverkets skattebrottsenheter på handläggarnivå har under året utvecklats ytterligare för att effektivisera lagföring av olika brott samt insatser mot ekonomiskt brottsutbyte. Internationell samverkan är också ett måste då kriminella aktörer i allt större utsträckning jobbar gränsöverskridande. Finanspolisen har bra upparbetade kanaler för att motverka detta och jobbar ständigt på att utveckla dessa. Vi biträder i stort sett alla brottsbekämpande myndigheter inklusive landets åtta regionala underrättelsecenter med finansiell underrättelseinformation. Förra året initierade Sverige också ett särskilt projekt med syfte att bekämpa penningtvätt och göra det möjligt att återta brottsvinster inom Östersjöregionen. I projektet deltar representanter för Finanspolisens motsvarigheter i Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen. Projektet bedrivs med ekonomiskt stöd av Svenska institutet. Under 2011 rapporterades 11 461 misstänkta transaktioner till Finanspolisen, vilket är en marginell minskning jämfört med 2010. I flera avseenden har rapporternas kvalitet förbättrats, och därför kan rapporteringsläget ändå beskrivas som positivt. Finanspolisens tillgångsutredargrupp har under året medverkat till att över 20 miljoner kronor återtagits från personer som varit under utredning för olika brott. Efterfrågan på s.k. tillgångsutredningar ökar dramatiskt. Det tyder på en ökad medvetenhet om att återtagande av brottsutbyte är en effektiv metod för att bekämpa brott och på sikt en väg att förebygga brottsliga avsikter. Finanspolisens huvudsakliga målsättning är att försvåra penningtvätt och att sätta brottsutbytesfrågor i fokus. Den allmänna medvetenheten i samhället om brottsutbytesfrågornas betydelse gör att det finns anledning att se ljust på förutsättningarna för Finanspolisens verksamhet och mål i framtiden. Stefan Kronqvist Finanspolisen Finanspolisens årsrapport 2011 5
Finanspolisens årsrapport 2011 Årsrapporten beskriver Finanspolisens verksamhet under förra året med fokus på penningtvätt. Vad är Finanspolisen? Finanspolisen är en sektion som tillhör Kriminalpolisenheten på Rikskriminalpolisen. Sektionen har drygt 30 medarbetare varav ca 15 arbetar mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Övriga medarbetare arbetar inom verksamhetsgrenarna falska betalningsmedel, miljöbrott, tillgångsutredning och finansiella kartläggningar. Tillgångsutredarna utgör också ett s.k. Asset Recovery Office (ARO), en internationell kontaktyta för gränsöverskridande brottsutbytesfrågor. Inom verksamhetsområdet falska betalningsmedel arbetar Finanspolisen underrättelsebaserat med bl.a. förfalskade pengar och förfalskade (skimmade) kreditkort. Det är på detta stadium polisen inhämtar, bearbetar och analyserar information från olika källor i syfte att nå fram till en konkret brottsmisstanke som kan leda till att en förundersökning inleds av åklagare. Verksamhetsområdet miljöbrott är en annan viktig del för Finanspolisen som ska inhämta och delge underrättelser kring miljöbrott. Det kan t.ex. handla om handel med utrotningshotade växt och djurarter eller illegala, gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall. Under 2012 kommer ett särskilt projekt att stärka underrättelseverksamheten kring dessa avfallstransporter. Delgivning av underrättelseinformation sker bl.a. till polismyndigheter och till Tullverket. Det huvudsakliga syftet med att begå brott är att få någon form av vinning. Därför är tillgångsutredningsgruppen en viktig verksamhetsgren för Finanspolisen. Verksamhetens syfte är att spåra, beräkna och återföra brottsutbyte från alla brott som kan ge vinning. Genom att polis och åklagare satsar på att återta det brottslingar vunnit från sin brottsliga gärning riktas samhällets insatser in mot det som är själva drivkraften bakom den brottsliga gärningen. Verksamhetens syfte är att spåra, beräkna och återföra brottsutbyte från alla brott som kan ge vinning. Arbetet mot penningtvätt är den verksamhet som kommer att belysas i denna årsrapport. Verksamheten kallas internationellt för Financial Intelligence Unit (FIU) och den finns i de flesta länder med ett utvecklat rättssystem. Verksamheten bygger på den lagstiftning som ålägger rapporteringspliktiga institut att rapportera misstänkta transaktioner som kan antas ha koppling till penningtvätt eller finansiering av terrorism. Rapporteringen ska ske till Finanspolisen som är enda mottagare av dessa rapporter. En närmare beskrivning av verksamheten mot penningtvätt finns i avsnittet Finanspolisens verksamhet mot penningtvätt. Inom området finansiering av terrorism samarbetar Finanspolisen med Säkerhetspolisen. 6 Finanspolisens årsrapport 2011
Finanspolisens verksamhet under 2011 med penningtvätt i fokus Finanspolisen har haft ett intressant verksamhetsår som delas med många av våra samverkansparter. Det viktigaste för Finanspolisen har varit att förmedla och ta emot erfarenheter som kan hjälpa oss och de andra myndigheterna att bli effektivare i kampen mot penningtvätten. Genom vårt deltagande inom Samordningsorganet mot penningtvätt, där alla tillsynsmyndigheter mot penningtvätt ingår, har vi kunnat nå ut med information till fler rapporteringspliktiga verksamhetsutövare. Ett sätt att sprida information har varit att ta fram en enkel presentationsfolder till intressenter och den har varit mycket uppskattad. Under året har Finanspolisen också deltagit aktivt på Ekonomimässan i Kista i samarbete med Ekobrottsmyndigheten. Givande underrättelsesamarbete Finanspolisen har haft ett fortsatt bra samarbete med landets åtta regionala underrättelsecenter (RUC) där flera olika brottsbekämpande myndigheter samverkar. De regionala underrättelsecentren är i dag mycket beroende av Finanspolisens information som delges i ärendena. Det har visat sig att flera av de ärenden som bedrivs i de regionala underrättelsecentren är av stor betydelse eftersom det handlar om grov organiserad brottslighet inom respektive region. Finanspolisen har också aktivt deltagit i utvecklingsarbetet i det nationella underrättelsecentret (NUC) både på strategisk och på operativ nivå. Finanspolisens samarbete med bankerna kan också leda till att man vid extraordinära händelser snabbt får fram betydelsefull finansiell information. Betydelsefullt banksamarbete Finanspolisen har en nära samverkan med de större bankerna i syfte att ge återkoppling på rapporteringen och att höja kvaliteten på rapporterna. En viktig kanal för detta arbete är bankernas branschorganisation, Bankföreningen, där Finanspolisen har deltagit vid ett flertal möten i syfte att informera om verksamheten. Genom nära samverkan med bankerna får Finanspolisen tidiga signaler om olika trender och avvikelser i transaktionsmönster som kan vara extra viktiga vid bearbetningen av informationen som rapporteras till Finanspolisen. Finanspolisens samarbete med bankerna kan också leda till att man vid extraordinära händelser snabbt får fram betydelsefull finansiell information. Gränslösa insatser Eftersom spåren från utbyte av brott effektivast utplånas genom att man flyttar tillgångarna utomlands är penningtvättsprocessen ofta en gränsöverskridande kriminell verksamhet. Det internationella samarbetet är därför av central betydelse för Finanspolisen. Penningtvättsgruppen vid Finanspolisen ingår i en internationell samarbetsfunktion mot penningtvätt, Egmont Group, där flera av världens finansunderrättelseenheter, FIU (Financial Intelligence Unit), deltar i ett globalt nätverk. gemensamma krafter kring östersjön Finanspolisen inledde under året ett projekt tillsammans med de finansiella underrättelseenheterna (FIU) och brottsutbytesenheterna (Asset Recovery Office, ARO) i Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen. Projektet syftar till att via samverkan höja effektiviteten och åstadkomma ett långsiktigt formaliserat samarbete inom områdena penningtvätt och återtaganden av brottsutbyten. Projektet bygger på riktlinjer och rekommendationer som lämnats av internationella styrande organ, bland annat EUdirektiven 2000/642 RIF (penningtvätt) och 2005/650 RIF (brottsutbyten) samt konstaterade behov som tydliggjorts i olika publikationer och undersökningar inom de aktuella brottsområdena, t.ex. Brås rapporter 2011:4 och 2008:4. Både penningtvätt och återtagande av brottsutbyten bedrivs oftast i gränsöverskridande former. Därför är det synnerligen angeläget att de brottsbekämpande myndigheterna på bästa sätt anpassar sitt arbete efter brottslighetens utbredning och karaktär. EU ländernas strategiska samarbete 1 har antagit en särskild strategi mot organiserad brottslighet. Kampen mot denna brottslighet förutsätter ett systematiskt informationsutbyte, användningen fullt ut av europeiska gemensamma utredningsverktyg, samt utveckling av gemensamma utredningsmetoder och förebyggande åtgärder. Genom detta samarbete i Östersjöregionen övervinner man förhoppningsvis många av de nuvarande svårigheterna och hindren, och skapar i stället en slagkraftig polisorganisation för kampen mot den organiserade brottsligheten. En första utvärdering av samarbetet sker i början av 2013. 1 I det gällande Stockholmsprogrammet 2010 14 utlovas att en särskild strategi för den inre säkerheten ska utarbetas för att förbättra samarbetet mot organiserad brottslighet, terrorism och yttre hot. Däri ingår åtgärder mot penningtvätt och återtaganden av brottsutbyten som en del i kampen mot organiserad brottslighet. Finanspolisens årsrapport 2011 7
InFormatIonsutbyte via FIu.net FIU.NET 2 är en kanal som Finanspolisen kommer att använda för att kommunicera direkt med andra länders FIU. Kommunikationslösningen FIU.NET skapades via rådsbeslutet den 17 oktober 2000 (2000/642/RIF) 3 för att underlätta informationsutväxlingen mellan medlemsländernas finansunderrättelseenheter (FIU) förkorta tiden mellan frågor och svar öka informationsutväxlingen. Enligt artikel 6 i rådsbeslutet får FIU utbyta relevant information inom de gränser som anges i tillämplig nationell lagstiftning och utan att det behöver göras någon framställning om informationsutbytet. I 8 av samma beslut stadgas att varje medlemslands FIU ska vara organiserad så att informationsutväxlingen kan ske inom rimliga tidsgränser 4. FIU.NET systemet har skapats för att kunna upprätthålla en effektiv kommunikation mellan medlemsländerna. Under 2012 beräknas FIU.NET vara i drift även i Sverige. rådgivande roll inom eu Inom EU pågår samarbetsgrupper av olika slag där Finanspolisen deltar i syfte att påverka kommande rådsbeslut som handlar om penningtvätt och återvinning av tillgångar. Arbetsgrupperna är rådgivande för beslutsfattarna inom EU och det är nödvändigt att råden kommer från experterna som är insatta i ämnet. Finanspolisen deltar i mötesgrupperna FIU platform och Asset Recovery Office/ARO platform. i nära samarbete med skatteverket och ekobrottsmyndigheten Inom Rikskriminalpolisen samverkar Finanspolisen med andra verksamhetsområden som arbetar underrättelseinriktat mot grov organiserad brottslighet i syfte att säkra och återta brottsutbyte. Samverkan inom den egna myndigheten är en förutsättning för att Rikskriminalpolisens mål ska kunna uppfyllas. Ett utvecklat samarbete med Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten på handläggarnivå pågår sedan en tid tillbaka på Finanspolisen. Syftet är att skapa en utökad och effektiv samverkan inom penningtvättsområdet med ändamålsenliga åtgärder mot penningtvätt och effektiv bekämpning av den ekonomiska brottsligheten. Förslag om att penningtvätt ska kriminaliseras I betänkandet av 2010 års penningtvättsutredning föreslås att ett särskilt penningtvättsbrott införs i lagstiftningen. De uppenbara svårigheterna med att lagföra penninghäleri, enligt gällande lagstiftning, hänger samman med att det ofta är mycket problematiskt att bevisa ett förbrott. Detta är nödvändigt för att det ska vara fråga om ett häleribrott. Det nya förslaget innebär att en handling ska vara straffbar som penningtvättsbrott om den innebär att någon överlåter, förvärvar, omsätter, överför eller vidtar annan sådan åtgärd med pengar eller annan egendom som härrör från brott. En förutsättning för att ansvar för penningtvättsbrott ska föreligga i sådana sammanhang är att gärningen syftar till att antingen dölja egendomens ursprung eller att främja möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen eller dess värde. Samma straffansvar gäller för den som upprättar skenhandlingar eller deltar i skentransaktioner, uppträder som bulvan eller vidtar liknande åtgärder. Något särskilt förbrott behöver inte utredas eller bevisas, det är tillräckligt att det kan föras bevisning om att pengar eller egendom härrör från en viss typ av brottslig verksamhet. För vissa aktörer, t.ex. någon som i näringsverksamhet mer eller mindre vanemässigt bedriver penningtvätt, räcker det enligt förslaget med att bevisa att åtgärden skäligen kan antas vara vidtagen i penningtvättssyfte för att ansvar för penningtvättsbrott ska föreligga. Även s.k. självtvätt föreslås bli kriminaliserad. Detta innebär att den som begått förbrottet även kan straffas för penningtvättsbrott. Till penningtvättsbrottet är en särskild förverkandebestämmelse knuten, vilket innebär att pengar eller egendom som har varit föremål för penningtvätt ska kunna förverkas. Ett helt nytt instrument för bekämpning av penningtvätt är enligt förslaget möjligheten att utfärda ett s.k. dispositionsförbud. Med detta avses en åtgärd som innebär att någon förbjuds att disponera pengar eller egendom under viss tid om det finns skäl att misstänka att det är frågan om penningtvätt eller finansiering av terrorism. Dessutom ska det finnas skäl att anta att egendomen kommer att undanskaffas och att skälen för åtgärden står i proportion till skada eller men för den som åtgärden berör. Dispositionsförbud föreslås kunna utfärdas interimistiskt av Polisen under högst fyra timmar och sedan fastställas eller upphävas av åklagare inom två dagar. Införandet av ett penningtvättsbrott, en särskild förverkandebestämmelse kopplad till detta brott samt införandet av ett s.k. dispositionsförbud för misstänkta transaktioner är en anpassning till EU:s tredje penningtvättsdirektiv samt FATF:s rekommendationer 5, innebär förbättrade möjligheter att bekämpa grov organiserad brottslighet. 2 FIU står för Financial Intelligence Unit och NET för att det är ett elektroniskt nät för kommunikation. 3 Europeiska unionens rådsbeslut. 4 The recital 8 of the Council Decision 2000/642/JHA requires Member States to organise the FIUs in such a way as to ensure that information and documents are submitted within a reasonable space of time. 5 FATF Financial Action Task Force är ett mellanstatligt organ som har till uppgift att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism på global nivå samt har mandat att utvärdera medlemsländernas efterlevnad av dess rekommendationer. 8 Finanspolisens årsrapport 2011
Finanspolisens verksamhet mot penningtvätt Finanspolisens arbete mot penningtvätt regleras i lagen (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (nedan kallad penningtvättslagen) samt EU:s Rådsbeslut av den 17 oktober 2000 (2000/642/RIF). Finanspolisen är nationell, exklusiv, mottagare av rapporter om misstänkta penningtvättstransaktioner från de företag (rapportörer) som faller under penningtvättslagens gransknings och rapporteringsskyldighet. I penningtvättslagens 1 kap. 1 2 anges vilka näringsverksamheter som omfattas av lagen. 6 Ungefär 15 000 företag samt fysiska personer i Sverige är yrkesverksamma i de branscher som lagen omfattar. Enligt 3 kap. 1 penningtvättslagen ska en verksamhetsutövare som omfattas av lagen granska transaktioner för att kunna upptäcka sådana som den misstänker eller har skälig grund att misstänka utgör ett led i penningtvätt eller finansiering av terrorism. Om misstanke efter närmare analys kvarstår, ska uppgifter om alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt eller finansiering av terrorism utan dröjsmål lämnas till Rikspolisstyrelsen, d.v.s. Finanspolisen. Misstänkta transaktioner anmäls vidare Penningtvättsarbetet vid Finanspolisen består i mottagning, registrering, inhämtning, bearbetning, analys och delgivning av inkomna rapporter om misstänkta penningtvättstransaktioner. Rapporterna kompletteras ofta med annan information. Det kan röra sig om uppgifter från polisregister eller någon öppen källa, t.ex. Bolagsverkets register. Syftet med penningtvättsarbetet är att konstatera om de rapporterade transaktionerna kan knytas till ett särskilt brott eller utgör ett led i en brottslig verksamhet. Om Finanspolisens utredning resulterar i misstanke om bakomliggande brottslighet i de rapporterade transaktionerna, delges informationen till berörd polismyndighet eller annan brottsbekämpande myndighet 7. Syftet med penningtvättsarbetet är att konstatera om de rapporterade transaktionerna kan knytas till ett särskilt brott eller utgör ett led i en brottslig verksamhet Den brottslighet som upptäckts handläggs sedan vidare på den myndighet som tagit emot Finanspolisens underrättelserapport. Informationen i rapporten kan slutligen vara en del i ett underlag för en åklagare att inleda förundersökning och väcka åtal. Den kan också leda till att Skatteverket startar en revision som föranleder en beskattningsåtgärd med en brottsanmälan. Finanspolisen är en underrättelsesektion, och penningtvättsarbetet syftar till att delge brottsbekämpande myndigheter som arbetar underrättelsebaserat information inom penningtvättsområdet för att dessa myndigheter i sin tur ska kunna delge brott. Våra utmaningar i bekämpning av penningtvätt I Sverige är penningtvätt ännu inget självständigt brott, vilket det är i andra länder, men det lagförs enligt bestämmelserna om penninghäleri eller penninghäleriförseelse under förutsättning att någon annan än den som misstänks för penninghäleri har begått ett brott (förbrottet till penninghäleriet) som gett personen en förmögenhetsökning eller annan form av utbyte och att denne döms för detta brott att den som döms för penninghäleri ska ha befattat sig med utbytet från förbrottet på ett sätt som beskrivs i lagen (bortföra, överlåta, dölja, omsätta etc.) med vetskap om att egendomen härrör från förbrottet. Detta är i praktiken svårt, eller närmast omöjligt, särskilt med tanke på hur svårt det är att identifiera en specifik tillgång ur de sammanlagda tillgångarna. Dessutom är endast de handlingar med brottsvinster som utförs av någon annan än den ursprungliga gärningsmannen straffbara som penninghäleri eller penninghäleriförseelse. Självtvätt av brottsvinster är i Sverige alltså inte straffbart som ett eget brott, vilket det är i jämförbara länder, exempelvis Norge. 6 Bank, kreditmarknadsbolag, valutaväxling och betalningsförmedling, försäkringsförmedling, livförsäkringsrörelse, lag (2004:299) om inlåningsverksamhet, utgivning av elektroniska pengar enligt lagen, fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder, fastighetsmäklare, kasinospel enligt kasinolagen (1999:355), revisor (godkänd eller auktoriserad) bokföringstjänster eller övriga revisionstjänster, skatterådgivare, advokat eller biträdande jurist och handel med varor, då kontant betalning sker med ett belopp som motsvarar 15 000 euro. 7 Ekobrottsmyndigheten och Skattebrottsenheten (brottsbekämpande enhet inom Skatteverket). Finanspolisens årsrapport 2011 9
Hellre en rapport för mycket än en för lite Misstänkta transaktioner ska rapporteras till Finanspolisen. Målet är att ringa in den grova organiserade brottsligheten, som ofta finansieras av pengar med illegalt ursprung och som måste tvättas. Det som kan tyckas vara småskaliga affärer med någon enstaka misstänkt transaktion är inte sällan en kugge i ett stort kriminellt maskineri, exempelvis grov ekonomisk brottslighet eller finansiering av terrorism. Det som kan tyckas vara småskaliga affärer med någon enstaka misstänkt transaktion är inte sällan en kugge i ett stort kriminellt maskineri. Den vanligaste frågan Finanspolisen får från de rapporteringspliktiga instituten är: Blir en penningtvättsrapport offentlig, och finns det risk för att vi blir hotade av den vi rapporterat till Finanspolisen? En penningtvättsrapport är ingen polisanmälan, utan en rapport om en avvikande, misstänkt transaktion som kan antas ha koppling till penningtvätt eller finansiering av terrorism. En penningtvättsrapport är ingen polisanmälan. så här går det till från rapport till förundersökning Om man rapporterar misstänkt penningtvätt och antagandet sedan visar sig vara felaktigt händer ingenting, eftersom Finanspolisen inte delger informationen vidare. Om informationen däremot skulle vara intressant, antingen direkt eller efter ytterligare inhämtning av information i syfte att förädla informationen, analyseras och sammanställs informationen i en underrättelserapport. Penningtvättsrapporten är källmaterial och stannar på Finanspolisen i syfte att källan ska skyddas samt att hindra hot och repressalier mot den som rapporterat. Ibland behöver en åklagare penningtvättsrapporten som bevisning i domstol, men det är mycket sällan det krävs. Om man skulle rapportera misstänkt penningtvätt och antagandet sedan visar sig vara felaktigt händer ingenting, eftersom Finanspolisen inte delger informationen vidare. För att upprätthålla förtroendet och öka rapporteringen, är det angeläget att aldrig sprida penningtvättsrapporterna så de blir offentliga. Det finns ingen garanti för att en rapport om misstänkt penningtvätt inte kan förekomma i ett förundersökningsprotokoll, men om det skulle hända så finns en konkret och stark misstanke som visar på att penningtvättsrapporten var en viktig del för bevisningen. 10 Finanspolisens årsrapport 2011
Därför är det så viktigt att rapportera Genom att alla bidrar med rapportering av misstänkta transaktioner har svensk polis större möjligheter att bekämpa grov brottslighet. Det ökar våra möjligheter att återta brottsvinster och hämma brottslingarnas största drivkraft för brott, vilket kan leda till att de kanske väljer att avstå. Genom att alla bidrar med rapportering av misstänkta transaktioner har svensk polis större möjligheter att bekämpa grov brottslighet. allt som avviker bör granskas, oavsett belopp Det är viktigt att Finanspolisen motiverar alla som bedriver yrkesmässig försäljning av varor att rapportera fall där det görs stora kontantbetalningar som avviker från vanliga betalningsrutiner. Säljer man varor för beloppet 15 000 euro eller mer omfattas man av skyldigheten att granska och eventuellt rapportera kontanta köp av t.ex. bilar, båtar, guld, ädelstenar, konst, antikviteter eller annat som är dyrbart. Allt som avviker från det normala ska granskas. Det är inte normalt att betala en bil eller båt som kostar flera hundra tusen kronor med sedlar, när det finns säkrare sätt att genomföra en sådan affär, t.ex. genom banköverföring eller betalning med postväxel. Om man inte finner en naturlig förklaring ska det rapporteras till Finanspolisen. Det är inte normalt att betala en bil eller båt som kostar flera hundra tusen kronor med sedlar. Alla måste bidra till att hindra att kriminella gör stora vinster på brott, och det gör man genom att rapportera misstänkta transaktioner till Finanspolisen. För en privatperson finns ingen skyldighet att rapportera misstänkt penningtvätt men polisen är tacksam för information även från privatpersoner som har sådana uppgifter. Lagen anger belopp som motsvarar 15 000 euro som en lägsta gräns för att granskningsskyldighet ska ske. I praktiken måste även transaktioner som väsentligt understiger ett belopp motsvarande 15 000 euro kunna medföra att granskningsskyldigheten inträder om man ser transaktionen i dess sammanhang. Finanspolisens årsrapport 2011 11
penningtvättens olika ansikten Internet har gett kriminella aktörer nya möjligheter. I dag kan en kriminell person styra över sina konton och depåer via elektronisk kommunikation trots att personen inte är den egentliga kontoinnehavaren. Kriminella aktörer använder ofta personer i sin närhet som kontohavare och ägare av egendom som fastigheter och bilar. Bankerna spelar en viktig roll För att förebygga att kriminella aktörer använder bulvaner för konton och depåer finns det lagstiftning som innebär att t.ex. banker måste ha en god kundkännedom. Eftersom det rör sig om många kunder måste man arbeta riskbaserat och se över var riskerna är som störst. Bankerna måste även ha en högre kundkännedom för vissa kunder beroende på vilka tjänster dessa använder och vilken omsättning de har på sina konton. Genom en god kundkännedom ser det finansiella institutet lättare när något avviker från det som är normalt för just den kunden. Inkomst och typ av verksamhet är några exempel på faktorer som man tittar på. Genom en god kundkännedom ser det finansiella institutet lättare när något avviker från det som är normalt för just den kunden. stora kontantsummor ett varningstecken I vissa branscher finns det en långvarig tradition av att handel med varor och tjänster ska ske kontant. Många av rapportörerna bedömer denna kontanthantering som en högre risk vilket medför noggrannare granskningar av dessa transaktioner. Varje led i kedjan måste ta sin del av ansvaret för att bedöma och granska transaktionen och jämföra den med sin kundkännedom. För den verksamhetsutövare som vill undvika exponering gentemot exempelvis banksektorn kan valet falla på att istället handla med kontanter. Genom ett samlat grepp från alla rapporteringspliktiga aktörer kan även storskalig kontanthantering upptäckas. Ett exempel: En verksamhetsutövare har ett avtal med ett värdetransportföretag avseende regelbunden leverans/köp av valuta. Värdetransportören levererar kontanter och får insättningar av verksamhetsutövaren på sitt konto i en bank. Värdetransportören har ett ansvar för att bedöma och granska transaktionsflödet till verksamhetsutövaren i förhållande till sin kundkännedom och verksamhetens art. Banken ansvarar för att bedöma och granska transaktionsflödet in på värdetransportörens konto på motsvarande sätt. Båda aktörerna är rapporteringspliktiga till Finanspolisen. Av statistiken kan man utläsa att vissa branscher är mindre rapporteringsbenägna än andra. Flera av dessa är också branscher där kontanthanteringen är en tradition, t.ex. handel med bilar, båtar, ädelstenar eller konst. Kriminell aktivitet med kopplingar till företag Många personer med kriminell avsikt har i stor utsträckning, direkt eller indirekt, koppling till något företag. Inom företaget finns olika möjligheter att tvätta pengar. De kriminella aktörerna utfärdar också falska arbetsgivarintyg från dessa företag i syfte att de som fått intyget ska kunna ta lån på dyra bilar, båtar eller bostadsrätter trots att de inte har möjlighet att kunna betala tillbaka lånet. Lånen betalas tillbaka med pengar från brott, vilket är en form av penningtvätt. penningtvätt genom förvärv av fastighet Fastighetsmäklare kan luras till skrivaruppdrag till skillnad från ett överlåtelseuppdrag. Fastighetsmäklaren skriver vid ett skrivaruppdrag köpehandlingarna med en köpeskilling som säljare och köpare bestämt på förhand och som kan vara betydligt högre än bostadsrättens egentliga värde. Här är det viktigt att verkligen vara uppmärksam på det faktiska marknadsvärdet och inte bistå med skrivaruppdrag om köpeskillingen avviker mot vad som är normalt. I dessa fall har även falska arbetsgivarintyg förekommit vilket har gjort att banken lånat ut ett par miljoner för mycket till köparen. Köparen har sedan aldrig flyttat in i lägenheten, utan nöjt sig med de miljoner personen i fråga tjänade på affären. Köparen har heller ingen lön att betala av lånet med. Om köparen skulle flytta in i lägenheten skulle återbetalningen av lånet ske med pengar som kommer från brott penningtvätt. smuggling av kontanter En metod för att föra ut brottsvinster ur landet är att smuggla kontanta medel i resväskor på flygplan eller via färjor där pengarna göms i bilar. Inom EU kan man fritt flytta pengar och kontanter, men från och till EU från tredjeland är man skyldig att deklarera in och utförsel av valuta om beloppet motsvarar 10 000 euro eller mer. Beloppet ska deklareras till Tullverkets tullfilter på en särskild blankett från EU. Syftet med deklarationen är att det inte ska gå att förflytta större mängder kontanter helt utan kontroll. tullen ett viktigt FIlter Oavsett detta är tullkontrollerna viktiga för att få information på underrättelsestadiet, information som senare kan kopplas till konkreta brott. Finanspolisen har ett nära samarbete med tullen och har tillgång till alla tulldeklarationer om kontanter som förs över gränsen. Finanspolisen samverkar med tullen när de med jämna mellanrum genomför EU gemensamma aktioner för att hitta personer som smugglar stora mängder kontanter. Det vore önskvärt att det vid varje tullfilter fanns hundar som är tränade att markera på stora mängder kontanter, särskilt om Sverige får en förändrad lagstiftning inom några år. 12 Finanspolisens årsrapport 2011