INLEDNING TILL Folk- och bostadsräkningarna 1860-1990 Folkräkningar utfördes under perioden 1860-1900 vart tionde år och publicerades i Bidrag till Sveriges officiella statistik. A, Befolkningsstatistik (BiSOS A). Dessa är digitaliserade och finns på adressen: http://www.scb.se/bisos Därefter har resultaten från räkningarna ingått i serien Sveriges officiella statistik (SOS). 1910 till 1930 genomfördes räkningen vart tionde år och därefter vart femte år med undantag för 1955. Publikationerna har t o m 1960 benämnts Folkräkningen. De allmänna bostadsräkningarna utfördes 1912-1914, 1920, 1933, 1945 och 1960. År 1945 bar titeln Bostäder och hushåll. 1965 till 1990 ägde Folk- och bostadsräkningen rum vart femte år. Folkräkningen den 31 december 1945. II:1, Partiella undersökningar (tolvtedelssamplingen) behandlar delar av statistiken över kön, ålder och civilstånd, äktenskapens varaktighet, födelseort och yrke = Recensement de la population en 1945. II:1, Enquêtes partielles (echantillon de 8 %) traitant certaines parties de la statistique suivant le sexe, ľage et ľétat civil, la durée des mariages, le lieu de naissance et les professions. Digitaliserad av Statistiska centralbyrån (SCB) 2009. urn:nbn:se:scb-fob-1945_021
SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR FOLKRÄKNINGEN DEN 31 DECEMBER 1945 AV STATISTISKA CENTRALBYRÅN II:1 PARTIELLA UNDERSÖKNINGAR (TOLVTEDELSSAMPLINGEN) BEHANDLAR DELAR AV STATISTIKEN ÖVER KÖN, ÅLDER OCH CIVILSTÅND, ÄKTENSKAPENS VARAKTIGHET. FÖDELSEORT OCH YRKE STOCKHOLM 1948 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 480326
STATISTIQUE OFFICIELLE DE LA SUÈDE ÉTAT ET MOUVEMENT DE LA POPULATION RECENSEMENT DE LA POPULATION EN 1945 PAR LE BUREAU CENTRAL DE STATISTIQUE II:1 ENQUÊTES PARTIELLES (ECHANTILLON DE 8%) TRAITANT CERTAINES PARTIES DE LA STATISTIQUE SUIVANT LE SEXE, L'AGE ET L'ÉTAT CIVIL, LA DURÉE DES MARIAGES, LE LIEU DE NAIS SANCE ET LES PROFESSIONS
TILL KONUNGEN. Statistiska centralbyrån får härmed överlämna första häftet av del II tillhörande redogörelsen för 1945 års folkräknings partiella undersökningar (tolvtedelssamplingen). Utarbetandet av texten till kap. IV och V har omhänderhafts av t. f. förste aktuarien T. Widstam. Stockholm den 10 januari 1948. IVAR UHNBOM. Underdånigst ERNST HÖIJER.
IV Text. Innehållsförteckning. I. Inledning 1* II. Tolvtedelssamplingens representativitet 4* III. Ålder, kön och civilstånd 9* IV. Äktenskapens varaktighet 19* V. Födelseort 23* VI. Yrke 26* Tabeller. Ser. A Ser. B Tab. 1. Folkmängden efter ålder i ettårsklasser samt efter kön inom landsbygden, städerna och hela riket, den 31 december 1945 2 22 Tab. 2. Folkmängden efter ålder i femårsklasser samt efter kön och civilstånd inom landsbygden och städerna, den 31 december 1945 3 23 Tab. 3. Folkmängden efter ålder i femårsklasser samt efter kön och civilstånd inom jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning, den 31 december 1945 4 24 Tab. 4. Folkmängden efter ålder i femårsklasser samt efter kön, länsvis, med fördelning på landsbygd och städer, den 31 december 1945 6 26 Tab. 5. Folkmängden efter ålder i femårsklasser, födelseort och kön inom landsbygden och städerna samt efter födelseort och kön, länsvis, den 31 december 1945 8 28 Tab. 6. Folkmängden efter näringsgren (huvudgrupper) inom landsbygden, städerna och hela riket, den 31 december 1945 10 30 Tab. 7. Folkmängden efter näringsgren (huvudgrupper) och socialklass, den 31 december 1945 12 32 Tab. 8. Förvärvsarbetande befolkning efter näringsgren (huvudgrupper och undergrupper), socialklass och kön i hela riket, den 31 december 1945 14 33 Tab. 9. Folkmängden efter näringsgren (huvudgrupper) och kön, länsvis, den 31 december 1945 16 34 Tab. 10. Folkmängden efter näringsgren (huvudgrupper) samt efter ålder, kön och civilstånd i hela riket, den 31 december 1945 18 36 Tab. 11. Bestående äktenskap, fördelade efter äktenskapets varaktighet och hustruns levnadsålder, inom jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning, den 31 december 1945 20 38 Sid. Texte. Table des matières. I. Introduction 1* II. Représentativité de l'échantillon de 8 % 4* III. Age, sexe et état civil 9* IV. Durée des mariages 19* V. Lieu de naissance 23* VI. Professions 26* Pages
Tableaux. Pages Sér. A Sér. B Tabl. 1. Population par âge d'après groupes d'un an, ainsi que par sexe, à la campagne, dans les villes et dans le royaume entier au 31 déc. 1945 2 22 Tabl. 2. Population par âge d'après groupes de cinq ans, ainsi que par sexe et par état civil, à la campagne et dans les villes au 31 déc. 1945 3 23 Tabl. 3. Population par âge d'après groupes de cinq ans, ainsi que par sexe et par état civil parmi la population agricole, autre population rurale et la population urbaine au 31 déc. 1945 4 24 Tabl. 4. Population suivant l'âge d'après groupes de cinq ans, ainsi que suivant le sexe par départements; répartition en campagne et villes au 31 déc. 1945 6 26 Tabl. 5. Population suivant l'âge d'après groupes de cinq ans, le lieu de naissance et le sexe, à la campagne et dans les villes, ainsi que suivant le lieu de naissance et le sexe par départements au 31 déc. 1945 8 28 Tabl. 6. Population par branches d'activité économique (groupes principaux) à la campagne, dans les villes et dans le royaume entier au 31 déc. 1945 10 30 Tabl. 7. Population par branches d'activité économique (groupes principaux) et par situation professionelle au 31 déc. 1945 12 32 Tabl. 8. Population active par branches d'activité économique (groupes principaux et sous-groupes), par situation professionelle et par sexe dans le royaume entier au 31 déc. 1945 14 33 Tabl. 9. Population par branches d'activité économique (groupes principaux) et suivant le sexe par départements au 31 déc. 1945 16 34 Tabl. 10. Population par branches d'activité économique (groupes principaux) ainsi que par âge, par sexe et par état civil dans le royaume entier au 31 déc. 1945 18 36 Tabl. 11. Répartition des mariages existant au moment du recensement par durée du mariage et par l'âge de l'épouse parmi la population agricole, autre population rurale et la population urbaine au 31 déc. 1945 20 38 V Les mots suédois suivants, qui reviennent dans les tableaux, sont à traduire: Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig på tal understigande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil. Agglomererad landsbygd Arbetarpersonal Note: Les chiffres imprimés en caractères elzéviriens se basent sur les nombres procurés par l'échantillon audessous de 50. Campagne agglomérée Ouvriers, ouvrières Barn under 15 år Enfants au-dessous de 15 ans Befolkning Population Befolkningsgrupp Groupe de la population Båda könen Les deux sexes Civilstånd Därav État civil Dont Egentlig landsbygd... Campagne proprement dite Egentliga yrkesutövare Personnes actives proprement dites Ettårsklasser Groupes d'un an Familjemedlemmar... Membres de famille F. d Ci-devant Femårsklasser Groupes de cinq ans Folkmängd Population Frånskilda Divorcés (-ées) Födelseort Lieu de naissance Födelseår Année de naissance Företagare Employeurs et personnes travaillant isolément pour leur propre compte Förvaltningspersonal.. Employés Förvärvsarbetande befolkning Population active Gifta Hela riket Mariés (-ées) Royaume entier
VI Hemortskommun Husmödrar Commune de résidence Maîtresses de maison non exerçant une activité rémunérée Jordbruksbefolkning... Population agricole Kvinnor (p. ab. Kv.).. Femmes Kön Sexe Landsbygd Campagne Landskommun Commune rurale Län Département Medhjälpande familje- Membres auxiliaires de medlemmar famille Män (p. ab. M.) Hommes Näringsgren Ogifta Célibataires Samtliga Tous, toutes Självständiga yrkeslösa Personnes indépendantes sans profession Branche d'activité économique Socialklass Situation professionelle Stad Ville Stadsbefolkning Population urbaine Städerna Villes Summa Total Tolvtedelssamplingen.. Échantillon de 8 % Uppskrivna tal Chiffres multipliés par les coefficients nommés dans le texte Vigselar Année de mariage Aider Age Åldersår Année d'âge Âr An, année Änklingar Veufs Änkor Veuves Ovrig landsbygdsbefolk- Population rurale, autre ning que population agricole övriga Autres Förvärvsarbetande be- Les branches d'activité folkning efter nä- économique (groupes ringsgren (huvud- principaux et sousgrupper och under- groupes) sont les suigrupper): vants: Byggnadsverksamhet Constructions et bâtiments Kraft-, belysnings- och Production et distribuvattenverk m. m. tion d'électricité, service des eaux, etc. Ej specificerad industri Industrie non spécifiée I. Jordbruk med bina- I. Agriculture et profesringar. stons similaires. \ ///. Samfärdsel. III. Communications. Jordbruk och boskaps- Agriculture et élevage du j Landtransport Transport par terre skötsel bétail I Sjöfart m. m. ^Navigation, etc. Skogsbruk Économie forestière Lufttrafik Transports aériens Fiske Pêche Post och telegraf m. m. Postes et télégraphes, etc. i //. Industri och hänt- II. Industrie et profes- \ IV. Handel. IV. Commerce. verk. sions manuelles. I Varuhandel Commerce Malmbrytning o. me- Exploitation minière et Bank- o. försäkrings- Banque et assurances tallindustri industrie métallurgique verksamhet Tord- och stenindustri Industrie de la terre et de Förmedlings-, uppdrags- Agences diverses, buoch la pierre reklamverksam- reaux de réclame, de Träindustri Industrie du bois samhet location, etc. Pappers- o. grafisk in- Industrie du papier et Fastighetsförvaltning Administration d'imm. dustri industrie graphique m. meubles, etc. Livsmedelsindustri Industrie des denrées alimentaires Hotell- och restaurangrörelse Industrie d'hôtels et de restaurants Textil- o. beklädnads- Industrie textile et des industri vêtements V. Allmän förvaltnings- V. Services publics et protjanst och fria yrken. fessions liberales. Läder-, hår- o. gummi- Industrie du cuir, des varuindustri poils et du caoutchouc \ Allmän tjänst, ej an- Services publics non denorstädes Kemisk-teknisk indu- Industrie chimique redovisad comptés ailleurs stri Försvarsväsen Défense nationale
Socialvård Prévoyance et activité sociale Hälso- och sjukvård Services médicaux et sasamt personlig hy- nitaires et soins pergien sonnels Religionsvârd Administration ecclésiastique Undervisning o. veten- Instruction et activité skaplig verksamhet scientifique Litterär o. konstnärlig Activité littéraire et arverksamhet tistique Organisationer för in- Groupements d'intérêts intressegemenskap, non décomptés ailleurs ej annorstädes redovisade VI. Husligt arbete. VI. Travaux domestiques. Inom jordbruk med Chez des personnes clasbinäringar sées dans l'agriculture et professions similai- j res VII Inom industri och Chez des personnes clashantverk sées dans l'industrie et les professions manuelles Inom samfärdsel Chez des personnes classées dans les communications Inom handel Chez des personnes classées dans le commerce Inom allmän förvalt- Chez des personnes clasningstjänst och fria sées dans les services yrken publics et professions libérales Inom ospecificerad Chez des personnes exerverksamhet çant une activité non spécifiée ainsi que chez plusieurs personnes classées différemment VII. Ospecificerad VII. Activité non spéverksamhet cijiée Recensement de la population en 1945; deuxième partie, première fascicule. INTRODUCTION. Le recensement de la population de 1945 se divise en plusieurs branches. Certaines de ces branches de statistique se basent sur la population totale, (le recensement complet), les autres sur un triage représentatif de cette population (enquêtes fartielles). Le recensement complet comprend les branches dans lesquelles une répartition détaillée est nécessaire, par ex. la statistique suivant l'âge, le sexe et l'état civil ainsi que suivant les professions. Les enquêtes partielles se basent sur des échantillons de la population, choisis au hasard pour garantir le caractère représentatif de ces sous-ensembles. Or, deux ensembles bien distincts forment la base des enquêtes partielles, l'un faisant partie de l'autre. L'ensemble le plus grand (l'échantillon de 8 %) embrasse près d'un douzième de la population ou environ 536 000 personnes; l'ensemble inférieur un quart des personnes comprises par l'échantillon do 8 %, c'est-à-dire environ 2 % de la population totale. L'échantillon de 8 % se prête en entier ou partiellement comme terrain des enquêtes pour plusieurs branches de recensement, par ex. à la statistique relative aux ménages et aux familles ainsi qu'aux revenus, aux fortunes, à l'éducation scolaire et professionelle, aux migrations intérieures et aux certaines enquêtes spéciales concernant la statistique professionnelle. A part de cela on a traité sommairement certaines données fondamentales au sujet de la population de l'échantillon de 8 %, qui dans le recensement complet seront élaborées d'une manière plus détaillée. Les données on question concernent les professions ainsi que l'âge, le sexe et l'état civil. Dans l'échantillon de 2 % une enquête spéciale est faite relative aux revenus et aux fortunes. L'échantillon de 8 % renferme deux catégories de personnes: soit tous les membres des ménages proprement dits où le plus âgé était né au mois de juillet, soit tous ceux qui, nés au mojs de juillet constituent un ménage d'une personne ou font partie de ménages collectifs. Par cette méthode de triage on a obtenu un choix représentatif d'une grandeur convenable qui embrassait des ménages en entier et ne laissait aucun doute au sujet de ceux qui étaient soumis à la déclaration. Les personnes renfermées par l'échantillon de 8 % ont notamment eu le devoir de procurer des données spéciales de recensement. Dans l'échantillon de 8 % on peut distinguer deux ensembles fondamentaux. L'un se compose de toutes les personnes qui appartiennent à cet échantillon, (l'échantillon théorique), l'autre seulement d'une
VIII partie de cet ensemble {l'échantillon de fait). Le dernier est en conséquence d'un volume plus restreint que le premier. L'échantillon théorique sert pour fondement à celles des branches de statistique qui obtiennent ses données des matériaux secondaires de statistique (des registres paroissiaux, des rôles des contribuables etc.) comme par ex. les statistiques relatives à l'âge, au sexe, à l'état civil, aux professions, aux revenus, au lieu de naissance, aux ménages, aux familles etc. L'échantillon de fait embrasse de son côté les personnes qui ont été enregistrées sur les formulaires de recensement de la population. Or, la différence entre l'échantillon théorique et l'échantillon de fait consiste en personnes, qui malgré les recommandations répétées se sont soustraites au devoir de déclaration. L'échantillon de fait forme la base pour toutes les branches du recensement de la population qui recueillent les matériaux fondamentaux des enquêtes spécialement procurées dans ce but, comme par ex. la statistique sur les migrations intérieures, sur les changements de profession, sur l'éducation scolaire et professionelle etc. REPRÉSENTATIVITÉ. L'examen des échantillons théorique et de fait au point de vue de leur représentativité démontre qu'elle donne, dans l'étendue dans laquelle on a eu jusqu'ici l'occasion de l'éprouver, satisfaction à toutes les attentes. Ça veut dire que, dans les limites admissibles d'erreurs, les sousensembles ont la même structure que la population totale. Toutes les données présentées dans cette fascicule ont été basées sur l'échantillon théorique, à l'exception de quelques-unes mentionnées dans le texte, qui se fondent sur l'échantillon de fait. Les tableaux ci-joints se divisent en deux séries: dans la première, série A, on donne les nombres notés dans l'échantillon. Les tableaux de la série B sont arrangés d'une manière identique avec ceux de la série A, mais contiennent des chiffres qui, pour atteindre des chiffres approximatifs pour tout le royaume, ont été multipliés par les coefficients 12.57704 pour la campagne et 12-27864 pour les villes. Ces coefficients sont les quotients entre la population totale et la population renfermée par l'échantillon de 8 %. AGE, SEXE, ÉTAT CIVIL. Le nombre absolu des personnes dans les âges dont la population active est principalement recrutée (15 65 ans) a augmenté quelque peu de 1940 à 1945, mais dans ces âges un déplacement s'est effectué des plus bas aux plus avancés. Ainsi le groupe de 15 30 ans comprenait en 1945 seulement 1 492 400 personnes, ou 22-4 % de la population totale en comparaison avec 1 603 400 personnes (25-2 %) de 1940. Depuis 1940 le nombre des personnes entre 15 et 65 ans, nonobstant une augmentation dans le sens absolu, a relativement diminué, par raison que le nombre d'un côté des vieillards, de l'autre des petits enfants a augmenté. L'accroissement de la nativité qui s'est effectué pendant les dernières années a influencé de cette manière la répartition par âges. Au 31 décembre 1945 il y avait 1009 femmes sur 1000 hommes. C'est le plus petit excédent de femmes qu'on a jamais noté dans un recensement suédois. Cet excédent de femmes se présente maintenant uniquement dans les âges avancés. Parmi la population agricole on ressent cependant un déficit de femmes dans tous les âges, surtout parmi les jeunes célibataires. Dans le groupe des célibataires de 15 30 ans de la population agricole il n'y a que 498 femmes sur 1000 hommes, ce qui signifie que le nombre des hommes célibataires est double de celui des femmes célibataires. A cause de l'augmentation de la nuptialité, des déplacements prononcés ont eu lieu dans la répartition de l'état civil. Quoique depuis 1940 le nombre total des femmes à l'âge de 15 45 ans ait diminué d'environ 12 000, le nombre des femmes mariées du même âge a augmenté pas moins que de 112 000. Ce phénomène a contribué à un haut degré à l'accroissement de la nativité des dernières années. Parmi la population agricole le nombre des femmes mariées dans ces âges a cependant diminué. DURÉE DES MARIAGES. Le nombre des mariages existant au moment du recensement du 31 décembre 1945 s'éleva à peu près à 1 468 400, dont plus de la moitié (52-2 %) avaient duré moins de 15 ans. Au moment du recensement de 1930 ce chiffre n'atteignit que 1 085 500, dont 48-5 % des mariages avaient duré moins de 15 ans. Ainsi le nombre des mariages a augmenté de beaucoup pendant les dernières quinze années, surtout celui des mariages d'une courte durée. Dans la population agricole seulement 40-7 % des mariages ont duré moins de 15 ans. Le pourcentage correspondant pour autre population rurale monte à 54-2 %, et celui de la population urbaine à 58-1 %. Une enquête faite dans le recensement de 1945 au sujet des mariages relative à la répartition des mariages selon leur durée et l'âge de l'épouse démontre que depuis 1930 l'augmentation du nombre des mariages a eu lieu principalement parmi les groupes des mariages d'une courte durée, ainsi que parmi les mariages où l'épouse est jeune, c'està-dire parmi les groupes les plus féconds.
LlEf DB NAISSANCE. En comparaison aux recensements précédents la répartition par lieu de naissance démontre que la population est en train de devenir de plus en plus mobile. Tandis qu'en 1860 92-8 % de la population étaient nés dans leur département de résidence et les immigrés n'en faisaient que 7-2 %. en 1945 la population stable des départements respectifs s'est réduit à 73-2 % et le nombre des immigrés a augmenté jusqu'à 26-8 %. Parmi les personnes immigrées les femmes sont en majorité. Leur migration dans les villes y a causé un excédent de femmes assez remarquable. Cependant il est à remarquer que la statistique ne tient compte que du lieu de naissance de fait et non du lieu de domicile de la mère au moment de la naissance de l'enfant. En conséquence la statistique reflète l'usage de plus en plus répandu parmi les mères de la campagne de venir accoucher dans les villes; on enregistre un grand nombre des enfants au-dessous de 15 ans nés dans les villes. Comme les données sur le lieu de naissance ne sont pas propres à servir de base pour une statistique sur les migrations intérieures, une autre enquête sur ce sujet sera publiée plus tard, faisant partie de ce recensement de la population et se basant sur des données spéciales. PROFESSIONS. Un recensement des professions approfondi entrera dans le recensement complet. Mais d'ici là certaines données fondamentales ont été réunies concernant la répartition par profession parmi la population enfermée par l'échantillon de 8 %. On traite ici la répartition de la population active par branches d'activité économique et par situation professionelle, sexe, âge, et état civil. On a réparti en outre la population non-active entre les personnes indépendantes sans profession et les différents membres de la famille. Les principes appliqués au recensement des professions, essentiellement les mêmes que dans le recensement de la population de 1940, s'accordent intimement avec les propositions tracées par le Comité d'experts statisticiens de la Société des Xations. On considère donc comme personne active celle qui exerce une activité rémunérée, y compris les membres auxiliaires de la famille, c'est-à-dire les membres qui s'occupent principalement à aider le chef de la famille ou un autre membre de la famille dans l'exercice de leur profession. D'autre part l'activité rémunérée ne comprend pas le travail ménager effectué par les membres d'une famille dans leur propre maison, pas même celui dans les familles d'agriculteurs. Les femmes mariées qui partagent leur temps entre un travail rémunéré et un travail ménager ont été considérées comme exerçant une activité rémunérée, sous condition qu'elles consacrent la majeure partie de leur temps de travail à l'activité rémunérée. Dans le cas contraire on les considère comme maîtresses de maison. Le nombre absolu des hommes exerçant une activité rémunérée a augmenté depuis 1940, mais le nombre relatif a diminué en raison d'augmentation du nombre des enfants et des vieillards. En ce qui concerne les femmes on aperçoit une diminution et absolue et relative. Les femmes exerçant une activité rémunérée comprenaient en 1940 809 800, c.-à-d. 25-2 % de toutes les femmes, contre 752 200 (22-4 %) en 1945. Cette diminution a plusieurs raisons. Les déplacements dans la répartition par âge, mentionnés ci-dessus, ont causé une réduction du nombre des jeunes femmes. En même temps le nombre des femmes mariées a augmenté parmi ces groupes d'âge diminués. Vu que les femmes mariées n'exercent pas une activité rémunérée dans la même extension que les femmes non-mariées, le nombre des femmes exerçant une activité rémunérée fut en conséquence diminué par les déplacement dans la répartition par l'état civil. Ainsi parmi les femmes dans l'âge de 15 à 65 ans, appartenant à d'autres branches d'activité économique que l'agriculture, il se trouvait qu'au moment du recensement de la population 72-5 % des non-mariées mais seulement 14-5 % des femmes mariées exerçaient une activité rémunérée. Depuis 1940 les chiffres relatifs dans chaque de ces groupes ont augmenté un peu, notamment de 71-0 % respectivement de 13-6 %. Jlais en chiffres absolus le nombre des femmes exerçant une activité rémunérée dans l'une ou l'autre de ces branches d'activité économique est à peu près le même en 1945 qu'en 1940. Parmi la population agricole le nombre des femmes exerçant une activité rémunérée a par contre diminué en sens et absolu et relatif, et c'est ce décroissement qui se reflète dans le nombre absolu diminué des femmes exerçant une activité rémunérée. La réduction se réfère en premier lieu aux membres auxiliaires de la famille. En même temps le nombre des membres de la famille exerçant le travail ménager a augmenté, mais nullement dans la même proportion. On a par conséquent l'impression que dans certains cas un nombre de femmes qui s'étaient déclarées pour membres auxiliaires en 1940, se sont déclarées maintenant pour exécutant travaux de ménage dans leur propre maison. Comme telles elles ne furent pas recensées comme membre auxiliaires dans l'agriculture, ou, autrement dit, elles ne sont pas rentrées dans la population active, ce qui explique en partie la regression en question. Le rapprochement des données concernant l'activité rémunérée et l'âge démontre, que parmi les IX
X hommes dans l'âge de 20 à 60 ans plus de 90 % exercent une activité rémunérée, ou autrement dit, que les réserves de main-d'oeuvre masculine sont petites, au moins dans les groupes au-dessous de 60 ans. Le nombre des femmes exerçant une activité rémunérée est le plus grand parmi les groupes d'âge de 15 à 25 ans, où elles font plus de la moitié de toutes les femmes, mais leur nombre s'abaisse ensuite rapidement, en même temps que le nombre des maîtresses de maison et des femmes indépendantes sans profession (veuves etc.) augmente. Parmi les changements de la répartition de la population par branches d'activité économique, on peut constater surtout une réduction continue de la population agricole. Elle ne comprend maintenant que 28-0 % de la population totale contre 31-9 % en 1940 et 36-7 % en 1930. En même temps, la population industrielle a augmentée jusqu'à 37-6 % en 1945, contre 35-7 % en 1940 et32-8 % en 1930. Encore en 1930 la population agricole constituait par conséquent le groupe le plus fort, mais à présent elle a cédé cette place à la population industrielle. Presque 75 % des hommes sont occupés dans ces deux groupes de la population pris ensemble, et presque 20 % dans le commerce et les communications. En ce qui concerne la main-d'oeuvre féminine, à peu près un quart est occupé dans l'industrie et l'autre quart dans le commerce, un cinquième dans les services publics et les professions libérales pendant qu'un sixième dans le travail ménager, c.-à-d. comme servantes et ménagères rémunérées. Le dernier groupe a diminué depuis 1940 de plus de 34 000 personnes, ou de presque 22 %. La main-d'oeuvre féminine dans les communications (particulièrement Postes, Télégraphes et Téléphones) a par contre augmenté de 12 000 ou de 30-2 %, et dans les services publics et professions libérales de 20 000, ou de 15-5 %. La réduction mentionnée ci-dessus du nombre des femmes exerçant une activité rémunérée revient dans l'agriculture jusqu'à 65 800, ou 54-7 %. En ce qui concerne la répartition par situation professionelle il est à noter en premier lieu, que parmi les hommes le nombre des employeurs et personnes travaillant isolément pour leur propre compte a diminué et celui des employés a augmenté. L'augmentation dans le sens et absolu et relatif est plus grande pour les employés que pour les ouvriers. De tous les hommes exerçant une activité rémunérée, 22-7 % sont des employeurs etc., 17-8 % des employés et 59-5 % des ouvriers. Le pourcentage équivalent pour les femmes est de 11-8, 41-0 et 47-2, ce qui veut dire que le nombre relatif des employés parmi les femmes exerçant une activité rémunérée occupe une place beaucoup plus dominante que parmi les hommes. Aussi bien la réduction du groupe des employeurs etc. que l'augmentation de celui des employés sont plus fortement accentuées dans le cas des femmes que des hommes. De plus, il est à noter que depuis 1940 les ouvrières, dans le sens et absolu et relatif ont diminué de nombre.
I. Inledning. Av redogörelsen för 1945 års folkräkning har hittills offentliggjorts en första del, som i främsta rummet innehåller uppgifter om areal och folkmängd inom rikets olika förvaltningsområden ävensom uppgifter om folkmängden inom icke-administrativa tätorter. Såsom omnämnts i nyssnämnda del, omfattar 1945 års folkräkning ett flertal olika grenar, inom vilka den befolkning, som bildar underlag för statistiken, i vissa fall utgöres av befolkningen i dess helhet (totala räkningen), i andra fall åter av endast ett representativt urval av denna (partiella undersökningar). Den totala räkningen avser sådana grenar eller delområden av dessa, där en långt gående uppdelning i regionalt eller annat avseende är erforderlig, vilket särskilt är fallet i fråga om folkräkningens båda huvudgrenar, statistiken över ålder, kön och civilstånd samt statistiken över yrke, vilken sistnämnda med hänsyn till antalet fördelningar m. m. är den mest omfattande folkräkningsgrenen. I fråga om sådana befolkningsgrupper som lappbefolkningen, utländska undersåtar och liknande är räkningen likaledes total, d. v. s. omfattar vederbörande befolkningsgrupp i dess helhet. De partiella undersökningarna ha såsom underlag endast del massor av befolkningen, varvid urvalet skett slumpmässigt för att säkerställa kravet på representativitet, d. v. s. att delbefolkningens sammansättning inom rimlig felmarginal återspeglar totalbefolkningens sammansättning. Två olika grundmassor ha kommit till användning, varvid den mindre utgör en delmassa av den större. Den sistnämnda omfattar ej fullt en tolvtedel (c:a 8 %) av befolkningen (tolvtedelssamplingen) eller i runt tal 536 000 personer, medan den mindre (bottensamplingen) utgör ungefär en fjärdedel härav eller c:a 2 % av totalbefolkningen. Till tolvtedelssamplingens undersökningsområde höra helt eller delvis ett flertal folkräkningsgrenar, såsom bl. a. hushålls- och familjestatistik samt statistik över inkomst, förmögenhet, beskattning, skol- och yrkesutbildning, födelseort, inrikes omflyttning och yrkesväxling samt vissa specialundersökningar inom yrkesstatistikens område. Frånsett dessa grenar ha en del huvudfördelningar inom yrkesstatistiken gjorts till föremål för bearbetning jämväl inom tolvtedelssamplingens ram, och detta gäller med samma begränsning även statistiken över kön, ålder och civilstånd. Till bottensamplingen höra en del fördelningar berörande i det föregående omnämnda folkräkningsgrenar, beträffande vilka den regionala differentieringen kunnat eftersättas; i första hand ingår i denna sampling en specialundersökning tillhörande inkomst- och förmögenhetsstatistiken. Folkräkningsarbetet har organiserats på sådant sätt, att bearbetningen av de material, som bilda underlag för den totala räkningen, tolvtedelssamp-
2* I. INLEDNING. lingen och bottensampiingen, sker parallellt i den utsträckning en sådan anordning har kunnat genomföras med hänsyn till skiftande tidpunkter för materialinsamlingen och det förhållandet, att materialet till vissa delar är gemensamt för de olika folkräkningsgrenarna. Underlagets kvantitativa omfattning medför, att resultaten från den totala räkningen, där särskilt fördelningen efter ålder och yrke för de minsta lokala enheterna utgör ett tidskrävande arbetsmoment, komina att föreligga vid senare tidpunkt än resultaten från de partiella undersökningarna. För att få till stånd ett snabbare offentliggörande av folkräkningsresultaten kominer statistiska centralbyrån vid denna folkräkning att i viss utsträckning använda ett annat förfaringssätt vid publiceringen än tidigare. Efter hand som bearbetningen fortskrider kommer en redogörelse att lämnas, oavsett om resultaten för vederbörande folkräkningsgren i dess helhet äro färdigställda. Denna redogörelse blir till vissa delar av förhandskaraktär, och i avseende på såväl tabeller som text kominer den att begränsas till huvudresultaten. Närmast till offentliggörande stå en del till tolvtedelssamplingen hörande fördelningar efter ålder, kön och civilstånd samt yrke, för vilka fördelningar jämte ett par närstående sådana redogörelsen påbörjas i föreliggande häfte. En stencilerad upplaga av detta häfte har förut offentliggjorts och den 10 januari 1948 överlämnats till Kungl. Maj:t. Endast i den utsträckning så är erforderligt för att säkerställa en riktig tolkning av de erhållna resultaten ingå i denna redogörelse uppgifter angående metoden för materialets insamling och bearbetning. Såsom omnämnts i det föregående, avse tabellsammanställningarna i föreliggande häfte vissa resultat från tolvtedelssamplingens undersökningar. För utnyttjandet av detta siffermaterial är emellertid kännedom erforderlig angående de grunder, efter vilka insamlingen av primärmaterialet till tolvtedelssamplingen ägt rum, ävensom rörande de kriterier, som röra materialets representativitet. Vid valet av urvalsmetod hade man att utgå ifrån att i första hand tre förutsättningar uppfylldes, nämligen dels att representativiteten säkerställdes på bästa möjliga sätt, dels att uppgiftslämnandet anknöts till en sådan bestämning, som klart angav för uppgiftslämnaren, att han var uppgiftsskyldig, dels att behovet av statistiska uppgifter gällde icke allenast de enskilda individerna utan även kollektiva enheter såsom hushållet och familjen. Det första och andra villkoret kunde tillgodoses genom att anknyta urvalet till den uppgiftspliktiges födelsemånad. Härigenom fick detta karaktär av slumpmässig uttagning, varjämte en till omfånget lämpligt avvägd urvalsmassa kom till stånd. För att tillgodose det tredje villkoret gjordes vid uttagningen skillnad mellan å ena sidan personer ingående i hushåll och å andra sidan övriga personer (ensamstående); den sistnämnda gruppen omfattade även ensamstående personer ingående i anstaltshushåll (sjukhus, kaserner etc). Av den förstnämnda gruppen omfattar urvalet.samtliga personer i sådana hushåll, där den äldste hushållsmedlemmen var
I. INLEDNING. 3* född i juli månad, och av den sistnämnda gruppen samtliga personer, som voro födda i samma månad. Av vissa grupperingshänsyn valdes juli som uttagningsmånad på grund av dess mittläge som kalendermånad. Urvalets anknytning till den äldste hushållsmedlemmen tjänade endast syftet all ge en entydig innebord åt den bestämning, som skulle ligg:» till grund för uttagningen av vederbörande hushåll. Inom tolvtedelssamplingens ram kunna särskiljas två grundmassor, den förra bestående av samtliga personer tillhörande samplingen (teoretisk sampling), den senare utgörande en delbefolkning av den förra och till omfånget följaktligen något mindre än denna (faktisk sampling). Den teoretiska samplingen ligger till grund för de statistikgrenar, som hämta sina uppgifter från sekundärstatistiskt material (församlingsboksutdrag, mantalsuppgifter, inkomstlängder) och har kunnat avgränsas ined ledning av de nominativa förteckningar, som de till centralbyrån insända utdragen ur församlingsböckerna innehålla. I anslutning till ovanstående ha de fördelningar, som inom tolvtedelssamplingen röra statistiken över kön, ålder och civilstånd, födelseort, yrke (delvis), inkomst, förmögenhet, beskattning samt hushåll och familj, nära nog uteslutande den teoretiska samplingen som underlag. För samtliga till tolvtedelssamplingen hörande personer skulle i samband med mantalsskrivningen vissa uppgifter införskaffas rörande skol- och yrkesutbildning ni. ni., vilka uppgifter lämnades å ett särskilt formulär (s. k. folkräkningsuppgift). Den faktiska samplingen omfattar samtliga personer upptagna å folkräkningsuppgift. Skillnaden mellan den teoretiska och faktiska samplingens personbestånd utgöres huvudsakligen av de personer, för vilka uppgifter i enlighet med folkräkningsuppgiftens uppställning icke kunnat erhållas till följd av att uppgiftsplikten trots anmaningar icke fullgjordes. De folkräkningsgrenar, som hämta sitt grundläggande material från folkräkningsuppgiften, ha till följd härav den faktiska samplingen såsom huvudunderlag. Bland dessa märkas främst statistiken över inrikes omflyttning, yrkesväxling samt skol- och yrkesutbildning, ävensom vissa specialundersökningar tillhörande yrkesstatistiken. I ett efterföljande kapitel behandlas i översiktlig form frågor, som äga samband med den teoretiska och faktiska samplingens representativitet. Såsom anmärkts i det föregående, är redogörelsen avsedd att ge en till text- och tabellinnehåll kortfattad framställning av viktigare data, efter hand som bearbetningen fortskrider. I föreliggande häfte ingå, såsom inledningsvis omnämnts, vissa huvudsakligen från tolvtedelssamplingen hämtade uppgifter, i första hand berörande fördelningarna efter kön, ålder och civilstånd samt yrke. I sin egenskap av resultat från en representativ undersökning komma de främst till användning för en statistisk analys, där relativa tal ge den väsentliga karakteristiken. Vid sidan härav kunna de användas för en uppskrivning av vederbörande befolkningsgrupper till den numerär, som dessa grupper approximativt kunna beräknas ha uppgått till, därest räkningen varit total.
4* II. TOLVTEDELSSAMPLINGENS REPRESENTATIVITET. Tabeller innehållande sådana uppskrivningar ingå bland de här offentliggjorda tabellerna, varvid bokstavsbeteckningarna a och b använts för att utmärka samhörigheten mellan vederbörande grundtabell och den uppskrivna tabellen. De uppskrivna talen meddelas i dessa tabeller utan avrundning, men i den mån de bygga på grundtal, som understiga 50, ha de tryckts med medieval stil. I texten ingående relativtal äro uträknade på grundval av de observerade talen, medan sådana tal, som ange total befolkning, i allmänhet äro avrundade till jämna hundratal för att utmärka deras egenskap av endast ungefärliga mått. Där förhållandevis låga bastal ligga till grund för uppskrivningen, bör ett utnyttjande av siffermaterialet ske med försiktighet. I övriga fall torde för flertalet ändamål de anförda siffrorna ge tillräcklig noggrannhet. Därest i något sammanhang uppskrivna tal skulle visa sig behövliga för ytterligare någon delbefolkning, kunna de för uppskrivningen erforderliga relationstalen erhållas från manuskripttabeller, som finnas tillgängliga inom centralbyrån. II. Tolvtedelssamplingens representativitet. En undersökning beträffande representativiteten av de uppgifter, som offentliggöras i föreliggande häfte, kan på folkräkningsarbetets nuvarande stadium i huvudsak endast göras genom en jämförelse med de siffror över folkmängden och dess fördelning på kön och civilstånd, vilka finnas meddelade i folkräkningens första del. Den teoretiska samplingen omfattar i sin helhet 536 054 personer och den faktiska samplingen inalles 519 403 personer, motsvarande resp. 803 och 7 78 % av totalbefolkningen, som den 31 december 1945 uppgick till 6 673 749 personer. Fördelningen länsvis och på landsbygd och städer framgår av tab. A, resp. första och femte kolumnerna. Tabellen innehåller vidare det förväntade antalet för vederbörande regionala enhet, ävensom avvikelsens storlek i absoluta och relativa mått. De förväntade värdena motsvara den folkmängd, som skulle ha erhållits, därest samplingens andel av totalbefolkningen inom resp. län, varom siffror finnas tillgängliga i folkräkningens första del, varit densamma (resp. 803 och 7-78 %), som gäller för befolkningen i dess helhet. I tabellens tre sista kolumner har på motsvarande sätt den faktiska samplingen satts i relation till den teoretiska samplingen, med utgångspunkt från att för landet i dess helhet den förra upptager 9689 % av den senare. Enligt vad tabellen visar, framträda en del avvikelser regionalt sett, men de äro av underordnad storleksordning. I fråga om den teoretiska samplingen äro gränstalen för den procentuella avvikelsen -f- 43 för Västernorrlands län och 38 för Hallands län samt för den faktiska samplingen resp. -f- 52 för Jämtlands län och 33 för Stockholms stad. Såtillvida kan inom ramen för dessa smärre avvikelser en tendens utläsas, som i den primära samplingen städerna och de norrländska länen (huvud-
Tab. A. Tolvtedelssamplingens representativitet i avseende på regional fördelning. II. TOLVTEDELSSAMPLINGENS REPRESENTATIVITET. 5*
Tab. B. Tolvtedelssamplingens representativitet i avseende på kön och civilstånd. 6* II. TOLVTEDELSSAMPLINGENS REPRESENTATIVITET.
II. TOLVTEDELSSAMPLINGENS REPRESENTATIVITET. 7* sakligast) visa en svag överrepresentation på övriga områdens bekostnad. Man synes åtminstone till en del kunna återföra ifrågavarande förhållande till att frekvensen av julifödda i fråga om de årgångar, som stå i förgrunden på grund av metoden för urvalet, visar en motsvarande regional variation. Jämförelsen i tab. A mellan den teoretiska och den faktiska samplingen (de tre sista kolumnerna) ger närmast ett mått på variationen i den faktiska samplingens underlag med antalet avlämnade folkräkningsuppgifter såsom måttstock. Avvikelserna äro såsom synes i allmänhet tämligen små; största skillnaden redovisar Stockholm med ett underskott på 64 % i förhållande till det förväntade antalet. Liksom i fråga om den regionala fördelningen visar sig även beträffande fördelningen efter kön och civilstånd representativiteten vara tillfredsställande. Uppgifterna härom äro sammanförda i tab. B. I förhållande till förväntat antal redovisar den teoretiska samplingen i avseende på könsfördelningen ett underskott på 51 män med motsvarande överskott beträffande kvinnorna. I den faktiska samplingen äro skilj aktigheterna av ungefärligen samma storleksordning. Vuxna ogifta förete i den teoretiska samplingen en svag underrepresentation (c:a 1 %), medan barn under 15 år redovisa en motsvarande överrepresentation. I den faktiska samplingen framträder förhållandet något mera accentuerat. Störst äro avvikelserna beträffande frånskilda, men de absoluta talen äro här små med det vidgade spelrum för tillfälliga inflytelser, som härav följer. Beträffande åldersfördelningens representativitet kan på folkräkningsarbelets nuvarande stadium någon ingående undersökning icke göras, utan redogörelsen här inskränker sig till ett återgivande av vissa jämförelsetal, hämtade från en tidigare gjord folkmängdsframskrivning efter ålder. Framskrivningen finnes meddelad i statistiska centralbyråns befolkningsöversikt för åren 1931 1940 1 ) sid. 79* 81*. Denna framskrivning omfattar åldrarna 20 65 år i femårsklasser och åldrarna däröver såsom en enhet samt har såsom utgångsläge folkmängden vid 1940 års slut enligt folkräkningen samma år. Prognosen gäller fördelningen vid resp. 1945, 1950, 1955 och 1960 års slut samt grundar sig på 1936 1940 års dödlighetstabell och utgår vidare från ett jämviktsläge i fråga om emigration och immigration. I efterföljande tablå sammanställes åldersfördelningen vid 1945 års slut enligt tolvtedelssamplingen med talen uppskrivna till riksbefolkning och motsvarande fördelning enligt prognostalen från befolkningsövcrsikten 1931 1940. Några större skiljaktigheler komma icke till synes. I relativa mått uppgår största avvikelsen inom huvudgruppen 20 65 år till 2i %. Man lägger emellertid märke till att i flertalet åldrar prognosens siffror äro något lägre än tolvtedelssamplingens, vilka senare såsom grundade på observerade tal böra ge det säkrare resultatet. I realiteten innebära de konstaterade avvikelserna, att de arbetsföra åldrarna numerärt sett äro något större, än vad J ) Befolkningsrörelsen, Översikt för uren 1931 1940, Stockholm 1944. 2 4S032IS
8* II. TOLVTEDELSSAMPLINGENS REPRESENTATIVITET. man vid en försiktig kalkyl tidigare räknade med. Skilj aktigheterna i detta avseende få sin förklaring av att under de mellanliggande åren (1941 1945) ett folkmängdstillskott erhållits genom att immigrationen överstigit emigrationen, varjämte dödsfallsfrekvensen minskat ytterligare sedan perioden 1936 1940. Beträffande de enskilda femårsklasserna är den avvikelse, som kommer till synes i fråga om männen i åldersklassen 25 30 år, den mest framträdande, dock icke med hänsyn till sin storlek (0-9 %) utan med hänsyn till sin innebörd. Prognosen ger för denna åldersklass ett större antal än tolvtedelssamplingen, vilket, om utvecklingen i fråga om utrikes omflyttning och dödlighet tages med i räkningen, antyder, att åldersklassen av någon anledning blivit underrepresenterad i tolvtedelssamplingen. Denna underrepresentation framträder även, om för denna åldersklass en jämförelse göres med en folkmängdsframskrivning, grundad på förändringar, som kunnat iakttagas i fråga om befolkningsrörelsens olika faktorer. Med de avvikelser, som i det föregående omnämnts och som i någon inan torde ha påverkats av regionala variationer i fråga om antalet julifödda, kan representativiteten i de avseenden, som den hittills kunnat prövas, i stort sett sägas ha utfallit efter förväntan, d. v. s. delmassan återger inom rimlig felmarginal den totala befolkningens sammansättning. Innebörden av den över- eller underrepresentation, som kunnat iakttagas, framgår av de i tabellerna A och B meddelade uppgifterna samt den i det föregående lämnade redogörelsen. Av resultat, som offentliggöras i detta häfte, grunda sig samtliga på den teoretiska samplingen med undantag av några i textframställningen ingående uppgifter om aktiv yrkesverksamhet, vilka ha den faktiska samplingen som underlag. I de tabeller, där uppskrivningar till totalbefolkning ägt rum, ha under hänsynstagande till i det föregående meddelade uppgifter angående representativiteten dessa verkställts för landsbygd och städer var för sig, varefter rikssiffror erhållits genom summering. Då de i del I av folkmängdsredogö-
III. ÅLDER, KÖN OCH CIVILSTÅND. 9* relsen offentliggjorda siffrorna angående befolkningens köns- och civilståndsfördelning, såsom där anmärkts, äro att anse såsom preliminära, har däremot vid uppskrivningen av dessa fördelningar något dylikt särskiljande icke ägt rum. De i del I meddelade preliminära siffrorna och de här uppskrivna talen förete på den grund vissa skiljaktigheter, vilka likväl äro mycket obetydliga och uppgå till högst en eller annan procent. De relationstal, som vid uppskrivning av rikssiffror på grundval av den teoretiska samplingen kommit till användning, ha för landsbygden varit 12 57704 och för städerna 1227864. III. Ålder, kön och civilstånd. Uppgifter angående befolkningens fördelning efter ålder, kön och civilstånd meddelas i tab. 1 4 i tabellbilagan, varvid de med littera a betecknade avse delbefolkningen och de med littera b betecknade motsvarande befolkning, uppskriven till totalbefolkning. Tab. 1 ger fördelningen efter ålder och kön i ettårsklasser, tab. 2 och 3 fördelningen efter ålder, kön och civilstånd i femårsklasser samt tab. 4 fördelningen efter ålder och kön i etl begränsat antal klasser länsvis. I tab. 10, som tillhör yrkestabellerna, ingår vidare en kombination med kön, ålder och civilstånd. Ålder. Befolkningens åldersfördelning år 1945 och några tidigare folkräkningsår ter sig som följer. Låter man den produktiva delen av befolkningen omfatta åldrarna 15 65 år med inräknande sålunda i denna även av övergångsklassen 15 20 år, befinnes denna del av befolkningen upptaga (51 % år 1870, 59 % år 1900, 66 % år 1930, 70 % år 1940 och 68 % år 1945, d. v. s. växlingarna ha rört sig inom en marginal av c:a 10 % med toppunkt år 1940. Absolut taget befinna sig visserligen de arbetsföra åldrarna, om dessa betraktas såsom enhet, ännu i stigande, men i förhållande till de båda flygelgrupperna, barnen och åldringarna, vilka senare samhällsekonomiskt sett stå i beroendeställning till de förra, förlora de i relativ betydenhet; på längre sikt blir utvecklingen i detta avseende beroende av i första hand den kommande nativitetsutvecklingen. Såsom närmare berörts i ett föregående kapitel ha de arbetsföra åldrarna liksom även övriga åldrar under senaste tid erhållit ett tillskott frånsett genom förbättrad dödlighet även genom immigration.
10* III. ÅLDER, KÖN OCH CIVILSTÅND. Skiljaktigheterna i de tre typgruppernas befolkningstillväxt under åren 1941 1945 åskådliggöras av tablåns tredje kolumn, som visar, att mot en ökning av totalbefolkningen av 4-7 % svarar en ökning för barnaåldrarna av 11-9 % och för åldringarna av 9-4 %. I detta sammanhang må emellertid anmärkas, att såsom påvisats i föregående kapitel, barnaåldrarna äro något (c:a 1 %) överrepresenterade i tolvtedelssamplingen på den övriga befolkningens bekostnad. Såväl de absoluta som de relativa talen påverkas härav och ge åt barnaåldrarna en något större numerär, än som motsvaras av den faktiska. Vid ett bedömande i översiktlig form och på kortare sikt av betingelserna för arbetskraftens nyrekrytering, träda åldersgrupperna 15 20 och 60 65 år närmast i förgrunden, den förra såsom underlag för bedömandet av tillgången och den senare för bedömandet av avgången. Balansen mellan dessa båda åldersklasser år 1945 och några tidigare folkräkningsår framgår av följande tal. Det skiljaktiga utgångsläget exempelvis år 1870 och 1945 kommer till uttryck i de båda procenttalen 30 8 och 66-2. Den förra proportionen ter sig gynnsam vid en konjunktur, som kännetecknas av en stark utvidgning av arbetskraftsbehovet, medan den senare bättre anpassar sig efter ett konjunkturläge, där en utjämning av tillgången och efterfrågan på arbetskraft kommit till stånd. Såsom framgår av en föregående tablå har proportionen mellan de åldersklasser, av vilka den produktiva befolkningen sammansättes, utvecklats i ogynnsam riktning, återspeglande den successiva nedgång i födelsernas antal, som bröts först omkring mitten av 1930-talet. Åldersklasserna 15 30 år ha på så sätt blivit allt undertaligare i förhållande till den övre delen av den arbetsföra befolkningen, d. v. s. åldrarna 30 65 år. Barnaåldrarnas numerär börjar nu påverkas av den tidigare nativitetsstegringen. I fråga om åldringarna har man att räkna med en fortgående ökning av antalet avsevärd tid framåt. Efter ålderssammansättningen fördela sig de båda nu nämnda befolkningsgrupperna på följande sätt vid 1940 och 1945 års slut.
III. ÅLDER, KÖN OCH CIVILSTÅND. 11* Såsom en följd av födelsetalets ökning har den yngsta åldersgruppens andel av totalbefolkningen höjts från 70 år 1940 till 88 per 1 000 av folkmängden år 1945. ökningen torde emellertid icke vara fullt så stor, som här kommer till synes, med hänsyn till den överrepresentation av barnaåldrarna, varom erinrats i annat sammanhang. Liknande gäller även de förskjutningar, som kunna iakttagas beträffande de båda andra klasserna, 5 10 och 10 15 år, även om vid bedömandet hänsyn också bör tagas till immigration och förbättrad dödlighet. Beträffande åldringarna kan i fråga om en åldersklass, nämligen 75 80 år, en minskning konstateras, beroende på att födelsekullarna under åren 1866 1870, från vilka åldersklassen härstammar, efter dåtida förhållanden voro tämligen fåtaliga. I tabellbilagan ingå uppgifter angående åldersfördelningen å landsbygden och i städerna samt i de särskilda länen, ävensom angående motsvarande fördelning för de tre typgrupperna jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning. Mera detaljerade uppgifter angående åldersfördelningen å egentlig och agglomererad landsbygd, inom A-, B-, O och D-kommuner, städer av olika storleksordning m. m. finnas vidare i form av manuskripttabeller tillgängliga i statistiska centralbyrån. En jämförelse mellan åldersfördelningen inom jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning åren 1940 och 1945 utfaller som följer. Med jordbruksbefolkning avses i detta sammanhang befolkning tillhörande jordbruk och boskapsskötsel, skogsbruk samt fiske. Den inom städerna bosatta jordbruksbefolkningen ingår i denna sistnämnda befolkning och icke bland stadsbefolkningen. Med hänsyn till den störande inverkan, områdesregleringar i form av inkorporeringar o. d. ha vid sammanställande av öknings- eller minskningstal för landsbygds- och stadsbefolkning, har tablåns första del begränsats till endast två typgrupper, jordbruksbefolkning och övrig befolkning. Den produktiva befolkningen upptog år 1945 inom jordbruksbefolkningen 63 %, inom övrig landsbygdsbefolkning 68 % och inom stadsbefolkningen 72 %. Förändringarna sedan 1940 i detta avseende äro förhållandevis små; för samtliga tre typgrupperna gäller, att procentandelen detta sistnämnda år var några få procent högre än 1945. Barnaåldrarna ha inom jordbruksbefolkningen bibehållit sin relativa numerär, medan inom övrig landsbygdsbefolkning och särskilt inom stadsbefolkningen andelen för denna befolk-
12* III. ÅLDER, KÖN OCH CIVILSTÅND. ningsgrupp förstärkts. Beträffande åldringarna kan en motsatt utveckling iakttagas. Jordbruksbefolkningen redovisar beträffande dessa en icke oväsentlig höjning av fördelningstalet eller från 120 till 132, medan förändringen i detta avseende för stadsbefolkningen är tämligen obetydlig. Tablåns två första kolumner äro ägnade att belysa innebörden av de här påvisade förändringarna, vilka i första hand äro att tillskriva växling av yrkesgrupp samt skiljaktigheter i fråga om nativitetsutvecklingen. I förhållande till sin numerär år 1940 har jordbruksbefolkningen i sin helhet minskats med c:a 8 %, och denna minskning berör, såsom framgår av tablån, samtliga åldersklasser utom åldringarna. I gengäld har den övriga befolkningen registrerat en ökning uppgående till ca 11 % med ojämförligt större ökningsprocent för barnaåldrarna än för övriga åldersgrupper. Anmärkas må i detta sammanhang, att beträffande den yngsta åldersgruppen (0 5 år) även inom jordbruksbefolkningen en ökning, ehuru obetydlig, kan iakttagas sedan 1940. Pörutom barnaåldrarna är särskilt åldersgruppen 15 30 år ägnad att tilldraga sig uppmärksamhet med hänsyn till att gruppen innesluter den befolkning, som är mest utsatt för yrkesväxling och inrikes omflyttning. Inom befolkningen i dess helhet har, såsom framgår av en tablå i det föregående, åldersgruppen i fråga, som härstammar från de fåtaliga födelseårskullarna 1915 1930, minskats med c:a 7 % sedan år 1940. Minskningen träffar nästan uteslutande jordbruksbefolkningen (c:a 22 %), medan för befolkningen i övrigt tillbakagången inskränker sig till ca 1 %. Förändringarna i fråga om åldersgruppen 15 30 år behandlas mera ingående i efterföljande tablå, som särskiljer de femårsklasser, av vilka gruppen är sammansatt, samt män och kvinnor, varjämte även jämförelsetal för perioden 1931/40 meddelas. För att underlätta jämförelsen har redovisningen fått gälla de genomsnittliga årliga förändringarna under resp. perioder med skillnad gjord dels mellan de direkt observerade förändringarna, dels de, som kunna beräknas härröra från växlingen av yrkesgrupp, d. v. s. övergång från jordbruksbefolkning till övrig befolkning eller vice ver sa. Förutom förändringarna av sistnämnda slag ingå nämligen i de observerade förändringarna även sådana, som härröra från en minskning eller ökning av åldersgruppen i dess helhet och som främst orsakas av skiljaktigheter i födelsekullarnas storlek. Växlingarna av yrkesgrupp beröra förändringar för såväl förvärvsarbetande befolkning som familjemedlemmar m. fl. Promilletalen ha erhållits genom att de absoluta talen satts i relation till vederbörande medelfolkmängder inom åldersklasserna tillhörande resp. befolkningsgrupper. Anmärkas må vidare, att siffrorna till någon del kunna ha påverkats av den underrepresentation, som i tolvtedelssamplingen vidlåder den vuxna befolkningen och särskilt åldersklassen 25 30 år för männen.
III. ÅLDER, KÖN OCH CIVILSTÅND. 13* I promille. Såsom framgår av de tal, som ange den genomsnittliga årliga minskningen eller ökningen under perioderna 1931/40 och 1941/45, har för såväl männen som kvinnorna i samtliga tre åldersklasserna förlusten för jordbruksbefolkningen varit avsevärt större under den senare perioden än under den förra. Beträffande exempelvis kvinnorna i åldersgruppen 20 25 år äro de absoluta talen resp. 1 459 och 2 198 och förlusten per 1 000 av medelfolkmängden resp. 23 och 44. Men även för övrig befolkning ha ökningstalen för perioden 1931/40 antingen reducerats eller förbytts i minskning under den nästföljande perioden. Till denna utveckling har emellertid bidragit, att genom olikheter i födelsekullarnas numerär vederbörande åldersklass i sin helhet förändrats, antingen på så sätt, att en tidigare ökning förbytts i minskning eller en tidigare minskning ytterligare förstärkts. Siffrorna i tablåns andra hälft äro frilagda från förändringarna av sistnämnda slag och ge ett approximativt uttryck för den vinst eller förlust, som uppstått genom växling av yrkesgrupp. Männen tillhörande övrig befolkning exempelvis ha inom åldersgruppen 15 20 år under perioden 1941/ 45 i årligt genomsnitt minskats med 2 466 personer. Minskningen skulle emellertid ha blivit ännu större, om icke yrkesväxling förekommit, eller ytterligare 2 463 personer, därest minskningen proportionsvis haft samma storleksordning, som gäller för åldersgruppen i dess helhet. Begränsas jämförelsen till förlusterna genom växling av yrkesgrupp, framstå skiljaktigheterna i jordbruksbefolkningens utveckling under perioderna
14* III. ÅLDER, KÖN OCH CIVILSTÅND. 1931/40 och 1941/45 icke fullt så utpräglade, men den betydligt hastigare minskningen under den sistnämnda perioden kommer likväl tydligt till uttryck. De observerade förlustsiffrorna för exempelvis kvinnorna inom åldersgruppen 15 20 år för de båda perioderna äro i relativa mått resp. 28 och 62 med en mellanskillnad uppgående till 34, medan motsvarande tal i den andra serien äro resp. 21, 32 och 11. Jämfört med perioden 1931/40, då minskningen för jordbruket var förhållandevis något större beträffande kvinnorna än männen, har under den efterföljande perioden stegringen av förlustsiffrorna varit något större för männen än för kvinnorna. Utvecklingen i fråga om jordbruksbefolkningen tar också sitt uttryck däri, att siffrorna, som ange vinsten genom yrkesväxling för den övriga befolkningen, under perioden 1941/45 med dess skärpta konkurrens om arbetskraften såväl absolut som relativt taget äro högre än under den närmast föregående jämförelseperioden. Kön och civilstånd. En sammanställning av männens och kvinnornas antal per den 31 december 1945 ger till resultat en övertalighet av 1 009 kvinnor per 1 000 män, vilket är det lägst noterade kvinnoöverskottet vid någon folkräkning, överskottets successiva nedgång har sin orsak i att männens överdödlighet i förhållande till kvinnorna efter hand avtagit, varjämte återverkningarna från emigrationstiden med dess större utvandring av män än kvinnor alltmera begränsas till att avse endast de högre åldrarna. En jämförelse mellan antalet kvinnor emot 1 000 män inom olika åldersklasser tillhörande de tre typgrupperna av befolkning, jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning, utfaller för de senaste folkräkningarna som följer. Såsom framgår av siffrorna för totalbefolkningen, redovisa numera endast åldersklasserna över 50 år överskott av kvinnor och i åldersklassen 30 50 år finnas praktiskt taget lika många män som kvinnor. Är 1940 hade den sistnämnda åldersgruppen ännu ett överskott av 17 kvinnor, räknat per 1 000 män. Proportionen får dock ett annat utseende, när talen för de olika typgrupperna tagas i betraktande. Framför allt inom stadsbefolkningen men även inom övrig landsbygdsbefolkning finnes alltjämt ett betydande kvinnoöverskott, men utvecklingen leder även här till en utjämning av det tidigare motsatsförhållandet. Inom jordbruksbefolkningen äro kvinnorna i minoritet i samtliga åldersklasser; i åldern 15 30 år har motsatsförhållandet i detta
III. ÅLDER, KÖN OCH CIVILSTÅND. 15* avseende, symboliserat av jämförelsetalet 684, särskilt tillspetsad karaktär. Någon förbättring i ställningen härutinnan kan likväl konstateras sedan 1940 såsom en följd av det förut påvisade förhållandet, att jordbruksbefolkningens förluster inom denna åldersgrupp under perioden 1941/45 träffat männen i ännu högre grad än kvinnorna. Med hänsyn till att nyssnämnda åldersgrupp även i detta sammanhang intar en förgrundsställning, lämnas här nedan en specialredovisning för könsproportionen inom de enskilda femårsklasserna. Redovisningen har begränsats till den ogifta befolkningen, vilken ur familjehildningssynpunkt särskilt beröres av den nämnda proportionen. Könsproportionens förändringar inom de olika åldersklasserna tillhörande den ogifta befolkningen påverkas av ett flertal faktorer såsom giftermålsfrekvensen, giftermålsåldern samt det efter hand inom befolkningen i dess helhet stegrade underskottet av kvinnor i de berörda åldrarna. Jämförelsetalet för de ogifta kvinnorna har, såsom synes, i åldersklasserna 15 30 år sjunkit från 806 till 767 sedan 1940, och den utveckling, som här ger sig tillkänna, kan iakttagas inom samtliga tre typgrupperna, där proportionen också påverkas av den inrikes omflyttningen. I detta sammanhang lägger man vidare märke till stadsbefolkningens gynnsammare ställning. Gentemot jämförelsetalet 975 för denna sistnämnda befolkning svarar inom jordbruksbefolkningen talet 498, d. v. s. den ogifta manliga befolkningen i dessa åldrar är inom den sistnämnda befolkningsgruppen dubbelt så stor som den kvinnliga. Förändringarna i befolkningens civilståndsfördelning präglas i första hand av växlingarna i giftermålsfrekvensen. Denna frekvens har efter år 1930 avsevärt stegrats. Använder man såsom mått på frekvensen det s. k. speciella giftermålstalet för männen, d. v. s. kvoten mellan antalet i första giftet inträdda män och antalet ogifta män i åldern 20 50 år, vilket tal mindre påverkas av de pågående förskjutningarna i könsproportionen, visar sig frekvensen ha stigit från något över 60 %> i början på 1930-talet till över 90 "/«, under de senaste åren. Även en annan på civilståndsfördelningen inverkande faktor visar en kraftig stegring, nämligen skilsmässofrekvensen. De andelar, som den ogifta, gifta och förut gifta befolkningen åren 1930, 1940 och 1945 upptogo inom resp. åldersgrupper, utgjorde, räknat per 1 000 av åldersgruppens numerär, följande.
16* III. ÅLDER, KÖN OCH CIVILSTÅND. Såsom en följd av stegringen i giftermålsfrekvensen visa åldersgrupperna 15 50 år starka förskjutningar i fråga om civilståndsfördelningen. Av exempelvis 1 000 kvinnor i åldern 15 30 år voro vid 1930 års slut 776 ogifta, 221 gifta och 3 förut gifta. År 1945 hade proportionen ändrats till 616 ogifta, 378 gifta och 6 förut gifta. Betydande skiljaktigheter komma till synes i detta avseende, när jämförelsen utsträckes att avse de tre typgrupperna, jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning. Tablån hämedan särskiljer dessa grupper och visar de ogiftas andel i promille inom femårsgrupperna intill 40 år resp. åren 1940 och 1945. Såtillvida förete de tre grupperna likhet inbördes, att de jämfört med år 1940 genomgående redovisa en nedgång i antalet ogifta, till storleken likväl växlande och minst framträdande beträffande jordbrukets manliga befolkning, för vilken antalet kvarstående ogifta i 35 40-årsåldern vid 1945 års slut utgjorde 353 per 1 000 räknat. Motsättningen kommer till uttryck, när sistnämnda tal jämföres med motsvarande tal för stadsbefolkningens manliga befolkning, som utgör 153. Den här berörda skiljaktigheten mellan jordbruksbefolkning och stadsbefolkning framträder i samtliga åldersklasser. Beträffande den kvinnliga ogifta befolkningen är det omvända förhållandet rådande. För åldersklassen 35 40 år redovisar stadsbefolkningen sålunda ett antal kvarstående ogifta, uppgående till 211, medan jämförelse-
III. ÅLDER, KÖN OCH CIVILSTÅND. 17* talet för jordbruksbefolkningen är 156 eller nära nog samma promilleandel, som är karakteristisk för stadsbefolkningens manliga befolkning. Till de här påvisade olikheterna ha bidragit förändringar och skiljaktigheter i fråga om en del i det föregående berörda faktorer, såsom giftermålsfrekvens, giftermålsålder, inrikes omflyttning och könsproportion. Siffran 211 här ovan bör sålunda bl. a. ses mot bakgrunden av att stadsbefolkningens ogifta befolkning i åldern 35 40 år redovisar ett kraftigt kvinnoöverskott (1 501 kvinnor mot 1 000 män) och på samma sätt det väsentligt lägre talet för jordbruksbefolkningen (156) mot den omständigheten, att sistnämnda befolkning för samma åldersgrupp redovisar ett mycket betydande kvinnounderskott (366 kvinnor mot 1 000 män). I fråga om den gifta befolkningen äro ur reproduktionssynpunkt särskilt förändringarna i antalet gifta kvinnor i de fruktsamma åldrarna ägnade att tilldraga sig uppmärksamhet. I efterföljande tablå äro uppgifter härom sammanställda för perioderna 1931/40 och 1941/45, varvid'till jämförelse siffror även meddelas för samtliga kvinnor i åldern 15 45 år. Samtidigt som totalantalet kvinnor i åldern 15 45 år under den senaste femårsperioden minskats med nära 12 000, har antalet gifta bland dessa till följd av den stegrade giftermålsfrekvensen ökats med icke mindre än c:a 112 000, en utveckling, som i hög grad bidragit till den höjning av födelsesiffrorna, som karakteriserat den senast förflutna tidsperioden. Såväl absolut som relativt taget har den årliga genomsnittliga ökningen av de gifta kvinnornas antal varit större under perioden 1941/45 än under perioden 1931/40. ökningen under den förstnämnda perioden berör dock uteslutande»övrig befolkning», medan inom jordbruksbefolkningen de gifta kvinnorna i åldern 15 45 år minskats. Minskningen av de gifta är dock väsentligt lägre än den som träffat samtliga kvinnor i åldern 15 45 år inom denna sistnämnda befolkning. Tablåns två sista kolumner visa proportionen mellan antalet kvinnor resp. gifta kvinnor i åldern 15 45 år inom jordbruksbefolkning och övrig befolkning. Såsom framgår av där anförda siffror, upptager jordbruksbefolkningen numera icke stort mer än y t av antalet gifta kvinnor inom dessa åldrar. Man kan härav sluta, att en ändring av den äktenskapliga frukt-
18* III. ÅLDER, KÖN OCH CIVILSTÅND. samheten i långt större utsträckning påverkar rikssiffran över antalet födda, om den ger sig till känna inom stadsnäringarnas befolkning än om den berör jordbruksbefolkningen. Den betydande ökningen av antalet gifta kvinnor i de fruktsamma åldrarna har även åstadkommit förskjutningar i deras sammansättning efter ålder. I tab. Ila och b meddelas siffror över åldersfördelningen bland samboende gifta kvinnor vid 1945 år slut, och i denna fördelning ingår en kombination med äktenskapets varaktighet. En närmare redogörelse över utfallet av denna fördelning lämnas i ett efterföljande kapitel. De här nedan sammanställda siffrorna begränsa sig till en jämförelse med ställningen vid ett tidigare folkräkningsår (1930), för vilket uppgifter angående kombinationen hustruns levnadsålder och äktenskapets varaktighet finnas tillgängliga. Den procentuella ökningen av totalantalet gifta samboende kvinnor utgjorde under perioden 1931/45 i nedan angivna ålders- och varaktighetsgrupper följande. Frånsett de numerärt sett mindre betydelsefulla åldrarna 15 20 år redovisar bland åldersklasserna gruppen 20 25 år den största procentuella ökningen med 64 %. Maximisiffran för varaktighetsgrupperna (60 %) återfinnes för äktenskapen med 5 10 års varaktighet. Om båda gäller, att de ur fruktsamhetssynpunkt tillhöra de mera betydelsefulla grupperna. Ett uttryck för det inflytande, den här påvisade ökningen av de gifta kvinnornas antal har å totalantalet födda, erhåller man genom att på grundval av det äktenskapliga fruktsamhetstalets storlek inom resp. ålders- och varaktighetsgrupper framräkna det antal födda, som ett antal gifta kvinnor av den numerär och sammansättning, som ökningstalen representera, årligen reproducera. Tillämpas å denna population de genomsnittliga fruktsamhetstalen för perioden 1931/35, erhålles ett antal födda uppgående till c:a 32 000, vilket tal sålunda ger en uppfattning om vad ökningen av de gifta kvinnornas antal har att betyda. Tillämpas fruktsamhetstalen för år 1944, som äro de senast kända, erhåller man till följd av den stegrade äktenskapliga fruktsamheten ett med ungefär 22 % förhöjt tal eller c:a 39 000. Till de förändringar i det absoluta antalet födda, som kännetecknat de senare årens utveckling, ha följaktligen de här berörda faktorerna, ökningen som sådan av antalet gifta kvinnor i de fruktsamma åldrarna samt höjningen av den äktenskapliga fruktsamheten, sådan denna kan mätas genom de äktenskapliga fruktsamhetstalen, båda verksamt bidragit. Mindre betydelse torde förskjutningarna i de gifta kvinnornas sammansättning efter 1 ) Grundar sig på förhållandevis låga absoluta tal.
IV. ÄKTENSKAPENS VARAKTIGHET. 19* ålder och äktenskapsduration ha haft i detta avseende. Friläggas undersökningarna angående orsakerna till födelsetalets höjning från sådana faktorer som ökningen i de gifta kvinnornas antal och stegringen i den äktenskapliga fruktsamheten, visar sig nämligen äktenskapens ändrade sammansättning endast med några få procent påverka födelsetalet. Den betydande ökningen av antalet gifta kvinnor har betingats av, att dels giftermålsfrekvensen väsentligt stegrats, dels reserverna av ogift befolkning tidigare varit betydande. Såsom en följd av denna stegrade giftermålsfrekvens och en av nativitetsutvecklingen betingad temporär nedgång av befolkningen i de äktenskapslediga åldrarna har, såsom påvisats i det föregående, antalet ogifta numera kraftigt minskats. En återverkan härav blir, att, även om giftermålsfrekvensen skulle kunna bibehållas vid sin nuvarande nivå, den tidigare ökningen av de gifta kvinnornas antal kommer att stagnera och efterträdas av en temporär nedgång. Beträffande de förut gifta ha några större förskjutningar i den andel, de upptaga av totalbefolkningen, ej inträffat. Såsom tablån å sid. 16* visar, är deras antal per 1 000 räknat c:a 60 bland männen och icke fullt det dubbla bland kvinnorna. Särskiljer man änklingar och änkor från frånskilda, erhåller man såsom mått på deras relativa antal bland 1 000 män, resp. kvinnor i nedanstående åldrar följande tal. Den befolkningsgrupp, som representeras av änklingar och änkor, har sedan år 1940 sjunkit tillbaka i relativ betydenhet, även om förändringarna hålla sig inom tämligen snäva gränser. Av den kvinnliga befolkningen upptaga änkorna c:a en tiondel, medan änklingarna upptaga ungefär en tjugondel bland männen. Beträffande de frånskilda har vid jämförelse mellan åren 1940 och 1945 utvecklingen varit motsatt den, som kunnat iakttagas i fråga om änklingar och änkor. Såsom i annat sammanhang påvisats, har man beträffande förut gifta och särskilt de frånskilda att räkna med att dessa befolkningsgrupper dock i någon mån äro underrepresenterade i det föreliggande materialet. IV. Äktenskapens varaktighet. Vid en analys av den äktenskapliga fruktsamheten brukar en uppdelning av äktenskapen i första hand ske efter sådana faktorer, som fysiologiskt sett äro av betydelse. Hit hör bl. a. den tid, äktenskapen varat, och hustruns levnadsålder.
20* IV. ÄKTENSKAPENS VARAKTIGHET. Hur de vid 1945 års slut bestående äktenskapen fördela sig efter varaktighet i kombination med hustruns levnadsålder redovisas i tab. 11. Det är härvid att observera, att den bild av äktenskapens varaktighet, som tabellen ger, hänför sig till läget vid folkräkningstillfället och att sålunda varaktigheten i detta sammanhang ej är liktydig med den tid, som förflutit mellan äktenskapets ingående och upplösning. Varaktigheten är uttryckt i år och har erhållits genom att sätta vigselåret i relation till folkräkningstidpunkten den 31 december 1945. Av här berörda äktenskap är för ett obetydligt antal, utgörande endast 0 w % av samtliga, vigselåret okänt. Till bestående äktenskap ha hänförts samtliga äktenskap, i vilka makarna vid folkräkningstidpunkten voro samboende, d. v. s. upptagna under samma bostad och hushåll i utdragen ur församlingsböckerna. Antalet dylika äktenskap uppgick den 31 december 1945 till c:a 1468 400. Till jämförelse kan nämnas, att vid 1930 års folkräkning antalet bestående äktenskap utgjorde 1 085 500. Det är sålunda en betydande ökning av de här berörda äktenskapens antal, icke mindre än 35 3 %, som ägt rum under den gångna femtonårsperioden. Antalet äktenskap är störst i de yngre varaktighetsgrupperna men varierar ej obetydligt alltefter antalet ursprungligen ingångna äktenskap, vilkas antal undan för undan minskas genom endera makens död, skilsmässor o. d. över hälften (52 2 %) av alla bestående äktenskap ha varat intill 15 år. Nämnda relativtal är ej obetydligt högre än år 1930, då det utgjorde 48 s C U. I fråga om äktenskapens varaktighet föreligga betydande olikheter inom olika typgrupper av befolkningen. Den flykt från jordbruksnäringen, som ägt rum under senare år, har åstadkommit en uttunning av jordbruksbefolkningens numerär i de yngre arbetsföra åldrarna, i vilka flertalet äktenskap ingås. Jordbruksbefolkningen räknar huvudsakligen av denna anledning jämförelsevis få äktenskap av kortare varaktighet. Såsom nedanstående tablå utvisar, äro endast 407 % av äktenskapen inom jordbruksbefolkningen av kortare varaktighet än 15 år. Motsvarande relativtal utgöra för den övriga landsbygdsbefolkningen 54 2 % och för stadsbefolkningen 58 i %. Genomsnittsvaraktigheten (me-
IV. ÄKTENSKAPENS VARAKTIGHET. 21* dianen) uppgår inom de båda sistnämnda typgrupperna av befolkningen till 13 4i resp. 1183 år men inom jordbruksbefolkningen till 19 06 år. Den ökning av äktenskapens antal, som den höga giftermålsfrekvensen under senare år medfört, har, såsom framgår av följande tabellsammanställning, varit koncentrerad till stadsnäringarnas befolkning. Inom denna har nämligen antalet äktenskap med under tio års varaktighet ökats med icke mindre än 76 s % åren 1931 45, medan jordbruksbefolkningen uppvisar en så obetydlig ökning som 19 %. Detta innebär, att en förskjutning ägt rum i balansen mellan äktenskap inom jordbruksbefolkningen och den övriga befolkningen. Av antalet äktenskap med under tio års varaktighet komma numera endast 19Ö % på jordbruksbefolkningen mot 29-7 % år 1930. Antalet äktenskap i ifrågavarande varaktighetsgrupp har inom stadsnäringarnas befolkning ökats från 36 9 % av samtliga år 1930 till 42 i % men inom jordbruksbefolkningen i det närmaste stagnerat. Här berörda förhållanden stå i nära samband med den yrkesväxling i riktning från jordbruksnäringen till övriga näringar, som varit av särskilt stor omfattning under de senaste åren. Mellan rikets olika delar råda i här berörda hänseenden rätt betydande olikheter, såsom framgår av nedanstående tablå över äktenskapens relativa fördelning efter deras varaktighet. Varaktighetsgrupperna under tio år äro starkast företrädda i Stockholms stad och de båda nordligaste länen, och i sistnämnda län äro även varaktighetsgrupperna mellan tio och tjugo år representerade i stort antal. Däremot
22* IV. ÄKTENSKAPENS VARAKTIGHET. Tab. C. Relativ fördelning efter varaktighet och hustruns levnadsålder av äktenskap med hustrun i åldern 15 45 år samt antal enheter, varmed fördelningstalen över- eller understiga motsvarande tal för år 1930. företer jordbruksbefolkningen överallt utom i Dalarna och Norrland en svag anhopning av äktenskap i de yngre varaktighetsgrupperna och likaså den övriga befolkningen i det sydligast belägna riksområdet. Jämför man hustrurnas åldersfördelning, framträda även stora olikheter mellan de tre typgrupperna av befolkningen. Inom jordbruksbefolkningen äro nämligen närmare två tredjedelar (64 6 %) av hustrurna över 40 år, medan detta är förhållandet med 507 % av hustrurna inom den övriga landsbygdsbefolkningen och 489 % inom stadsbefolkningen. Ur reproduktionssynpunkt tilldrager sig antalet bestående äktenskap, där hustrun befinner sig i fruktsamhetsåldern, särskilt intresse. Av alla samboende gifta kvinnor voro 863 900 eller 58 9 % i åldern under 45 år, vilket innebär en ökning med 42-6 % sedan år 1930. ökningen är mest framträdande beträffande äktenskap, som varat mellan fem och tio år, men även i
V. FÖDELSEORT. 23* fråga om äktenskap med kortare varaktighet föreligger en ej obetydlig ökning. Äktenskapens sammansättning år 1945 efter varaktighet i kombination med hustruns levnadsålder företer åtskilliga olikheter med sammansättningen år 1930. Fördelningen år 1945 i relativa tal lämnas i tab. C, som även innehåller en jämförelse med 1930 års fördelning. Såsom synes, är ökningen koncentrerad till de lägre varaktighetsklasserna och till äktenskap, där hustrun är ung, d. v. s. äktenskap med hög fruktsamhet. Undantag bilda emellertid bl. a. de äktenskap med under tre års varaktighet, i vilka hustrun befinner sig i åldern 25- -35 år. Eljest utvisar den relativa fördelningen i jämförelse med år 1930 den mest betydande nedgången för äldre äktenskap, i synnerhet för sådana med en varaktighet av 10 15 år. De förändringar i avseende på varaktighet och hustruns levnadsålder, som äktenskapen undergått sedan år 1930, ha sålunda medfört en ur fruktsamhetssynpunkt gynnsammare sammansättning. V. Födelseort. Vid de flesta folkräkningar ända sedan år 1860 har statistik utarbetats över befolkningens fördelning efter födelseort, och på denna väg har man sökt siffermässigt belysa den inrikes omflyttningen i vårt land. Det förhållandet, att födelseortsstatistiken angiver läget vid folkräkningstillfället i förhållande till läget vid en tidpunkt, som för större delen av befolkningen är mer eller mindre avlägsen, har dock i hög grad begränsat dess värde som omflyttningsstatistik. Av avgörande betydelse har emellertid varit, att födelseorten ej har entydig karaktär. Å ena sidan kan här ifrågakomma den kommun, där en person verkligen är född, och å andra sidan den ort, där föräldrarna, och då närmast modern, hade sitt hemvist vid personens födelse. Den senare orten får anses giva det bättre uttrycket för en persons lokala härstamning. Registreringen i församlingsboken sker emellertid efter den verkliga födelseorten. Förut sammanföllo oftast de båda orterna, men under senare tid ha skiljaktigheterna i detta avseende blivit mera framträdande, därigenom att det blivit allt vanligare, att mödrar från landsbygden föda sina barn å barnbördshus i städerna. En försöksvis verkställd bearbetning av utdragen ur födelseböckerna för några år under förra decenniet gav vid handen, att år 1933 nära en fjärdedel (23 5 %) av landsbygdens barnaföderskor födde sina barn å allmänna sjukvårdsanstalter i städerna och att denna andel ökades för varje år, så att procenttalet år 1937 uppgick till 37 s. Den i detta häfte meddelade födelseortsstatistiken kan av anförda skäl ej tjäna såsom underlag för en omflyttningsstatistik en sådan, utarbetad efter andra grunder, kommer att framläggas vid innevarande folkräkning men erbjuder likväl åtskilligt av intresse. I avseende på födelseort skiljes mellan hemortskommunen, landskommun resp. stad i samma län, lands- 3 480326
24* V. FÖDELSEORT. kommun resp. stad i annat län, utrikes födelseort och annan eller ej uppgiven födelseort. I tabellerna 5 a och b lämnas en redogörelse för denna fördelning bland befolkningen dels inom olika åldersklasser, dels i varje län. Bostadsbefolkningens fördelning efter födelseort ger i stora drag en bild av befolkningens rörlighet, och en jämförelse med äldre folkräkningar visar, hur denna rörlighet med åren alltmer ökats. Medan år 1860, det första år, för vilket uppgifter föreligga, 92 8 % av befolkningen hade sin födelseort inom bostadslänet och de inflyttade sålunda utgjorde endast 7-2 %, har under årens lopp denna proportion förskjutits, så att vid 1945 års folkräkning de inom resp. län kvarboende uppgingo till 732 % och de inflyttade till 26 8 %. Utsträckes jämförelsen till de kommunala enheterna, finner man, att numera betydligt under hälften av befolkningen (42 9 %) är född i hemortskommunen, vilket år 1900, då uppgifterna härom för första gången bearbetades, var förhållandet med 58 2 % av befolkningen. Kvinnorna deltaga i flyttningarna i större utsträckning än männen, såsom tydligt framgår av följande sammanställning. Det är framför allt städerna, som utöva stor dragningskraft på kvinnorna, och genom inflyttningen dit har det ej obetydliga kvinnoöverskottet i städerna framkallats. Till en del torde den större rörligheten hos den kvinnliga befolkningen sammanhänga med att kvinnan vid ingående av äktenskap i ett stort antal fall flyttar till mannens bostadsort. Proportionen mellan infödda och inflyttade företer ganska stora skiljaktigheter i olika åldrar och inom olika typgrupper av befolkningen. Detta framgår tydligt av tab. D, som lämnar uppgifter om den relativa fördelningen av befolkningen med inrikes födelseort. Motsatserna mellan åldersgrupperna framträda dock mindre tydligt genom det förut nämnda förhållandet, att å barnbördshus födda personer registreras efter den verkliga födelseorten, vilket förklarar den stora andelen i städerna födda bland barnen under 15 år. Jordbruksbefolkningen visar betydligt mindre rörlighet än den övriga befolkningen, och detta gäller såväl män som kvinnor. Utvidgar man jämförelsen till att omfatta även civilståndsfördelningen, finner man, att de gifta inom varje åldersgrupp upptaga en större andel bland den inflyttade än bland den infödda befolkningen. Detta samband mellan äktenskapsbildning och omflyttning föreligger för båda könen. En jämförelse mellan de olika länen i fråga om befolkningens fördelning
V. FÖDELSEORT. 25* Tab. D. Relativ fördelning efter inrikes födelseort inom jordbruksbefolkning och övrig befolkning år 1945. efter födelseort ger vid handen, att antalet inom och utom resp. län födda personer växlar högst väsentligt, såsom närmare framgår av följande sammanställning över antalet inom varje län födda och kvarboende i procent av bostadsbefolkningen vid 1945 års slut. Den relativt största infödda befolkningen finnes sålunda i de båda nordligaste länen, inom vilka nära 90 % av deras befolkning har sin födelseort.
26* VI. YRKE. Motsatta ytterligheten framträder i Stockholms län, till stor del på grund av uppkomsten och expansionen av tätorterna i huvudstadens omedelbara närhet, och bortåt två tredjedelar av länets invånare äro födda utom länet. Även den övervägande delen av Stockholms stads befolkning är född utanför huvudstaden. Samtliga län omkring Mälaren ha överhuvud taget en låg infödd befolkning i jämförelse med andra delar av riket. VI. Yrke. I fråga om sättet för yrkesuppgifternas inhämtande och de grundläggande principerna för materialets bearbetning ansluter sig 1945 års folkräkning i allt väsentligt till 1940 års folkräkning. I tredje delen av redogörelsen för denna sistnämnda folkräkning återfinnes en ingående beskrivning av yrkesräkningens principiella uppläggning enligt numera tillämpade metoder. I fråga om fördelningarnas omfattning och detalj innehåll tillkomma vid innevarande folkräkning åtskilliga nyheter; bl. a. lämnas redovisning även för arbetsplatsens belägenhet, den industriella arbetskraftens fördelning efter företagens storlek, hantverksyrkenas omfattning, biyrke m. m. Yrket ingår vidare såsom kombinationsattribut i ett antal andra folkräkningsgrenar, såsom inkomst- och förmögenhetsstatistik, familjestatistik, statistik över skoloch yrkesutbildning m. m. Liksom år 1940 särskiljer fördelningsplanen fem huvudgrupperingar, nämligen fördelning efter 1) förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande befolkning, 2) näringsgren, 3) socialklass, 4) individualyrke och genomgående yrke samt 5) allmän och enskild tjänst. Såsom förvärvsarbetande räknas i första hand den, som i inkomst givande syfte arbetar för egen räkning eller i egenskap av anställd och mot ersättning arbetar för annans räkning (rörande medhjälpande familjemedlemmar jämför nedan). Med beteckningen förvärvsarbetande är vidare förenat villkoret, att förvärvsverksamheten är av sådan omfattning, att den till större delen upptager vederbörandes dagliga arbetstid. Person, som vid tidpunkten för yrkesuppgiftens avlämnande på grund av permittering, militär inkallelse, kortvarig sjukdom eller arbetslöshet o. d. tillfälligtvis icke utövar sitt yrke, räknas såsom förvärvsverksam i sitt yrke. I fråga om skiljelinjen mellan förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande befolkning äro redovisningssvårigheterna beträffande jordbruksbefolkningen särskilt att beakta. Till den förvärvsarbetande befolkningen hänföras även sådana personer, som i egenskap av familjemedlemmar ha till huvudsaklig sysselsättning att biträda familjeföreståndaren i dennes yrke och som yrkesstatistiskt sett bruka benämnas medhjälpande familjemedlemmar. Risken för ett oenhetligt bedömande vid avgränsningen av dessa familjemedlemmar framträder särskilt i fråga om jordbrukets kvinnliga befolkning. Regeln torde vara att familjemedlemmarna tillhörande denna befolkning dela sitt arbete mellan hemsysslor och jordbruksarbete, överväger det senare, räknas
VI. YRKE. 27* de såsom medhjälpande familjemedlemmar och ingå bland den förvärvsarbetande befolkningen, i motsatt fall tillföras de gruppen med hemgöromål sysselsatta familjemedlemmar inom den ej förvärvsarbetande delen av jordbruksbefolkningen. Beträffande husmödrar inom jordbruket må anmärkas, att något särskiljande av dessa i de avseenden, varom här är fråga, icke kunnat göras. Avgränsningen inom jordbruket av medhjälpande familjemedlemmar från övriga familjemedlemmar har vid 1940 och 1945 års folkräkningar skett på grundval av självdeklarerade uppgifter, medan vid 1930 års folkräkning en schematisk överföring ägde rum. Redovisningen av manliga medhjälpande familjemedlemmar synes endast till mindre del ha påverkats härav, medan i fråga om de kvinnliga medhjälpande familjemedlemmarna en stark nedgång eller med c:a två tredjedelar kunde iakttagas vid jämförelse mellan 1930 och 1940 års tal. Den senaste femårsperioden kännetecknas av en fortsatt nedgång, betydande för båda könen men i fråga om kvinnorna av proportionsvis ännu större omfattning än tidigare. Denna nedgång torde för männens vidkommande huvudsakligen och även för kvinnornas del i betydande utsträckning ha reell innebörd och utgöra ett led i den minskning, som är karakteristisk för jordbruksbefolkningen i allmänhet. Särskilt för kvinnorna men i någon mån äa T en för männen är den dock till en del också att betrakta såsom en omföring inom jordbruksbefolkningens ram av förvärvsarbetande till ej förvärvsarbetande, nämligen på så sätt, att till följd av skärpta kriterier åsättandet av beteckningen medhjälpande torde ha skett med större urskiljning, varigenom gruppen övriga familjemedlemmar, för kvinnornas vidkommande gruppen familjemedlemmar med hemgöromål, fått mottaga ett tillskott på bekostnad av de medhjälpande familjemedlemmarnas antal. En annan redovisningsfråga beträffande jordbrukets kvinnliga befolkning bör i detta sammanhang uppmärksammas, och denna rör redoaisningen av de i huslig tjänst anställda (hembiträden m. fl.) inom jordbruket. Även om dessa torde gälla, att de dela sitt arbete mellan hemgöromål och aktivt jordbruksarbete. Liksom övriga i huslig tjänst anställda tillföras dessa huvudgruppen husligt arbete. Vid ett bedömande av jordbrukets arbetskraftsförhållanden på grundval av jordbruksbefolkningens numerär är följaktligen det tillskott till det aktiva jordbruksarbetet, den ifrågavarande gruppen till en del representerar, att observera. Vid 1940 års slut upptog gruppen c:a 44 000 personer och kan sedan dess fram till 1945 års slut beräknas ha minskats med c.a 10 000 personer. I samband med frågan om förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande befolkning tillkommer ytterligare en grupp, där avgränsningen vållar sa'årigheter, nämligen gifta kvinnor, särskilt i de fall, då dessa dela sitt arbete mellan förvärvsarbete och hemsysslor. I den mån föraärvsarbetet Aarit av den art och omfattning, som i det föregående angivits såsom kriterium på förvärvsarbetande befolkning, ha de tillförts denna befolkning, i motsatt fall ingå de i redoaisningen såsom husmödrar. Då aagränsningen bygger på sjähdeklarerade uppgifter med den risk för oenhetligt bedömande, man vid så-
28* VI. YRKE. dant förhållande har att räkna med, böra särskilt retrospektiva jämförelser i detta avseende göras med försiktighet. Anmärkas må i detta sammanhang, att vid innevarande folkräkning uppgifter även föreligga rörande det förvärvsarbete av mindre omfattning, som husmödrar utövat i form av bisysselsättning. I fråga om det schema, som ligger till grund för fördelningen efter näringsgren, ha några ändringar av principiell natur icke vidtagits efter den revision av schemat, som ägde rum i samband med 1940 års folkräkning. En ytterligare uppdelning av ett antal detalj grupper har genomförts, men denna berör icke i detta häfte inflytande uppgifter. Liksom år 1940 har beträffande gruppen industri och hantverk de kombinerade företagens personal med anlitande av ett för ändamålet upplagt företagsregister klassificerats efter principerna om sidoordnad och underordnad rörelse, varigenom uppgifterna tillförsäkrats ökad jämförbarhet. Riktlinjerna för fördelningen efter socialklass ha med de jämkningar, som här nedan beröras, varit desamma som år 1940. Vid gränsdragningen mellan å ena sidan förvaltningspersonal och å andra sidan arbetarpersonal har det utövade arbetets natur i huvudsak fått vara utslagsgivande. Vid sidan härav har hänsyn tagits till utbildning, yrkets karaktär av befälspost samt om yrkesgruppen räknat anslutning till tjänstemanna- eller till arbetarorganisation. Jämfört med år 1940 har en uppdelning ägt rum av serveringspersonalen, nämligen på så sätt att gruppen hovmästare och likställda tillförts förvaltningspersonalen, medan den återstående delen ingår bland arbetarpersonalen; tidigare räknades gruppen i sin helhet till förvaltningspersonalen. Vidare har i fråga om förmansgruppen, vilken ingår bland förvaltningspersonalen, avgränsningen skärpts såtillvida, att beteckningen förman endast skulle åsättas den, som leder, fördelar och kontrollerar arbete, vilket utföres av honom underställd personal, och som icke annat än tillfälligtvis själv deltager i arbetet. I vilken utsträckning gruppens numerär härav påverkats, undandrar sig på bearbetningens nuvarande stadium säkert bedömande. De båda återstående huvudgrupperingarna, efter individualyrke och genomgående yrke samt anställningens art, äro icke föremål för redovisning i detta häfte. Ytterligare må anmärkas, att uppgifterna angående yrket hänföra sig till den verksamhet, som utövades vid en viss tidpunkt, nämligen tidpunkten för mantalsuppgifternas avlämnande. Vid sammanställandet av resultaten med annan yrkesredovisning, där exempelvis det under året mest inkomstgivande eller eljest mest omfattande yrket ligger till grund för klassificeringen, kan till följd härav full samstämmighet icke påräknas. Omfattade yrkesutövningen samtidigt två eller flera verksamhetsgrenar, fick den mest betydande fälla utslaget. Angående sådana specialfrågor inom yrkesstatistiken, som röra biyrke, säsongverksamhet, mest inkomstgivande yrke m. m., komma uppgifter att lämnas i den fortsatta redogörelsen för folkräkningsresultaten. De i föreliggande häfte meddelade yrkesuppgifterna, som helt grunda sig på tolvtedelssamplingens material, röra huvudgrupperingarna efter förvärvs-
VI. YRKE. 29* arbetande och ej förvärvsarbetande befolkning samt efter näringsgren och socialklass. Tabellerna 6 a och b lämna en översikt över förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande befolkning med uppdelning efter näringsgren (huvudgrupper) och familjeställning, i tabellerna 7 a och b har redovisningen utvidgats att omfatta jämväl fördelning efter socialklass, tabellerna 8 a och b begränsa sig till den förvärvsarbetande befolkningen och ge fördelningen efter näringsgren i mera differentierad form (undergrupper), tabellerna 9 a och b innehålla en regional uppdelning (länsvis) samt tabellerna 10 a och b en kombination mellan yrke samt kön, ålder och civilstånd. Förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande befolkning. Förhållandet mellan förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande befolkning ter sig på följande sätt vid resp. 1940 och 1945 års slut. Av totalbefolkningen upptogo vid 1945 års slut de f örvärvsurbetande 45 9c av befolkningen och de ej förvärvsarbetande 55 %, d. v. s. de förra utgöra det mindre antalet. Proportionen förändras helt, när jämförelsen får gälla männen och kvinnorna var för sig. Av männen voro c:a två tredjedelar förvärvsarbetande, medan för kvinnorna procentandelen utgör endast 22 4. Numerärt sett äro skiljaktigheterna mellan den förvärvsarbetande och den produktiva befolkningen (åldrarna 15 65 år) tämligen obetydliga beträffande männen. Den stora avvikelsen för kvinnornas vidkommande beror på att den produktiva befolkningen innesluter stora grupper (bl. a. husmödrar och andra familjemedlemmar), som yrkesstatistiskt sett icke räknas till den förvärvsarbetande delen av befolkningen. Vid jämförelse med år 1940 kan iakttagas, att de förvärvsarbetande männens antal absolut taget något ökats men relativt taget gått tillbaka i betydenhet. För kvinnornas vidkommande ger sig tillbakagången till känna både absolut och relativt taget. Såsom i det följande kommer att påvisas, ha ett flertal orsaker bidragit till denna utveckling. I detta sammanhang må även hänvisas till vad som i ett föregående kapitel anförts om de fortlöpande förskjutningarna i befolkningens åldersfördelning. Dessa innebära, att den produktiva befolkningen sjunker tillbaka i betydenhet vid jämförelse med de båda flygelgrupperna, barnen och åldringarna, vilka ingå såsom betydande grupper i den ej förvärvsarbetande befolkningen.
30* VI. YRKE. Den förvärvsarbetande befolkningen sammansättes av två delgrupper, egentliga yrkesutövare och medhjälpande familjemedlemmar. Den ej förvärvsarbetande befolkningen består av s. k. självständiga yrkeslösa och familjemedlemmar; bland de senare kunna särskiljas familjemedlemmar, som ingå i familj, vars föreståndare tillhör å ena sidan förvärvsarbetande befolkning och å andra sidan självständiga yrkeslösa. Gruppen självständiga yrkeslösa omfattar personer, som ej utöva aktiv yrkesverksamhet och ej heller ingå som medlemmar av annans familj. Liksom tidigare ha likväl familjemedlemmar, som utgöra f. d. yrkesutövare och meddelat uppgift om sitt förutvarande yrke, räknats till självständiga yrkeslösa. Det stora flertalet bland självständiga yrkeslösa utgöres av f. d. yrkesutövare och änkor utan yrke. Familjemedlemmarna äro uppdelade, de manliga i barn under 15 år och övriga familjemedlemmar, samt de kvinnliga i husmödrar, barn under 15 år och övriga familjemedlemmar, de sistnämnda med särskiljande av sådana, som uppgivit sig ha hemgöromål som huvudsaklig sysselsättning. Från gruppen barn under 15 år äro undantagna ett mindre antal personer, som i åldershänseende tillhöra denna grupp men som till följd av att de utöva yrkesverksamhet (springpojkar, kontorsbud) räknas till den förvärvsarbetande befolkningen. De nu nämnda befolkningsgruppernas antal och fördelning var vid 1940 och 1945 års slut följande. Inom den manliga befolkningen utgöra egentliga yrkesutövare den största gruppen med 63 %, varefter följa barn under 15 år (22 %), självständiga yrkeslösa (8 %), medhjälpande familjemedlemmar (4 %) och övriga familjemedlemmar (3 %). Inom den kvinnliga befolkningen äro husmödrarna den mest betydelsefulla gruppen (40 %), medan de två därpå följande grupperna, egentliga yrkesutövare och barn under 15 år, äro till antalet ungefär likvärdiga (något över 20 %). Jämfört med år 1940 redovisa för männens vidkommande endast de med-
VI. YRKE. 31* hjälpande familjemedlemmarna minskning. Denna kan i huvudsak återföras till jordbruksbefolkningens tillbakagång. För de egentliga yrkesutövarna har ökningen icke kunnat hålla jämna steg med ökningen för totalbefolkningen, varigenom deras relativa andel av denna något minskats. Huvudsakligen åldersförskjutningar och nativitetsutvecklingen torde ha orsakat de förändringar i den relativa sammansättningen, som i övrigt kunna iakttagas för den manliga befolkningen. Vid bedömandet av motsvarande förändringar för den kvinnliga befolkningen, vilka till storleksordningen äro något mera framträdande än för det motsatta könet, bör förutom till orsaker av här ovan angivet slag hänsyn även tagas till giftermålsfrekvensens inverkan. Såsom framgår av tablån redovisa egentliga yrkesutövare, medhjälpande familjemedlemmar, självständiga yrkeslösa samt familjemedlemmar utan uppgift om hemgöromål minskning i antalet, medan vinsterna tillkomma grupperna husmödrar, barn under 15 år och familjemedlemmar med hemgöromål. Beträffande medhjälpande familjemedlemmar och familjemedlemmar med hemgöromål beröra förändringarna med hänsyn till omfattning och innebörd i första hand jordbruksbefolkningen. Detta framgår bl. a. av efterföljande tablå, där uppgifter meddelas angående den förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande befolkningens sammansättning inom de fem största huvudgrupperna av yrken åren 1940 och 1945. Numerärt sett kvarstå de medhjälpande familjemedlemmarna såsom en grupp av betydenhet endast inom jordbrukets manliga befolkning. Inom den kvinnliga befolkningen tillhörande samma näringsgren har deras andel sjunkit från 57 till 5 per 1 000 räknat. Samtidigt redovisa familjeined-
32* VI. YRKE. lemmarna med hemgöromål en förstärkt andel eller från 107 till 141, vilket innebär, att till en del en omföring ägt rum från medhjälpande till familjemedlemmar med hemgöromål. Samtidigt torde beträffande de förra en reell tillbakagång ägt rum, då, såsom påvisats i annat sammanhang, jordbruksbefolkningen inom de åldrar, där större delen av de medhjälpande familjemedlemmarna återfinnes, kraftigt minskats under perioden 1941/45. Frånräknas de förskjutningar i de förvärvsarbetande kvinnornas antal, som ha sin grund i här berörda förhållanden beträffande jordbrukets kvinnliga befolkning, inskränka sig förskjutningarna i övrigt beträffande de förvärvsarbetande kvinnorna till en förhållandevis obetydlig minskning av numerären. Den inverkan, som civilståndsförskjutningarna haft i detta sammanhang, framgår av efterföljande tablå, som anger antalet icke gifta och gifta kvinnor i åldern 15 65 år inom andra näringar än jordbruk åren 1940 och 1945 samt hur stor del, de förvärvsarbetande upptaga härav. Absolut taget har den kvinnliga befolkningen i åldern 15 65 år inom andra näringar än jordbruk ökats med 96 300 personer sedan år 1940, varvid emot en ökning av 161 000 beträffande gifta svarar en minskning av 64 700 beträffande icke gifta. Minskningen för de förvärvsarbetande uppgår till 2 600, varvid i detta sammanhang en ökning av 32 000 för de gifta svarar emot en minskning av 34 600 för de icke gifta. Civilståndsväxlingarnas betydelse i detta sammanhang betingas av att bland icke gifta de förvärvsarbetande upptaga närmare 75 %, medan bland gifta andelen inskränker sig till 15 %. Även om man vid en uppskattning av deras betydelse icke får förenkla sättet för uppskattningen därhän, att man exempelvis i föreliggande fall låter 60 % (75 15) av de 161 000 gifta kvinnor, som tillkommit sedan 1940, d. v. s. i runt tal 100 000 kvinnor, utgöra måttet på den förlust, som arbetsmarknaden lidit genom civilståndsväxlingarna, är det uppenbart, att dessa i hög grad påverkat och i fortsättningen komma att påverka tillgången på kvinnlig arbetskraft. Någon procentuell nedgång av de förvärvsarbetande bland vare sig icke gifta eller gifta kvinnor kan, såsom tablån visar, icke iakttagas utan snarare framträder en tendens till ökning sedan 1940. Det förefaller heller icke osannolikt, att ökningen av omgiftesfrekvensen kan ha bidragit till den i en föregående tablå påvisade minskningen av kvinnorna tillhörande självständiga yrkeslösa, vilka till stor del utgöras av förut gifta. En vidgad inblick i de förhållanden, som röra relationen mellan förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande befolkning, vinner man genom att undersöka ställningen i detta avseende inom de särskilda åldersklasserna.
VI. YRKE. 33* Tab. E. Förvärvsarbetande och ej förvärvsarbetande befolkning efter kön och ålder år 1945.
34* VI. YRKE. Uppgifter härom finnas meddelade i tab. E, varvid beträffande åldrarna 30 60 år uppdelningen av utrymmesskäl begränsats till tioårsgrupper. Observeras bör vidare, att beträffande de tre typgrupperna tillhörande gifta kvinnor relatiytalen ange de andelar, som dessa grupper upptaga av samtliga kvinnor inom resp. åldersklasser. Beträffande männen kan man urskilja, att redan i 15 20-ärsåldern närmare 80 % inträtt i förvärvslivet, medan av de återstående större delen torde vara sysselsatt med fortsatt utbildning. I nästfoljande åldersklass (20 25 år) ha de förvärvsarbetande männen nått över 90 %, och andelen håller sig över detta procenttal ända fram till 60-årsåldern. Sin största relativa numerär redovisa de i åldern 30 40 år, där endast c:a 2 % tillhöra den ej förvärvsarbetande befolkningen. I åldern 60 65 år börjar övergången från förvärvsarbetande till självständiga yrkeslösa, såsom de båda procentandelarna, resp. 80 och 20, utmärka. I 65 70-årsåldern ingå ännu inemot 60 % bland de förvärvsarbetande, men därefter blir självständiga yrkeslösa den dominerande gruppen. Av de två grupper, varav den ej förvärvsarbetande befolkningen sammansättes, nämligen självständiga yrkeslösa och familjemedlemmar, redovisar den förstnämnda av naturliga skäl sitt högsta antal inom åldringarnas led, medan familjemedlemmarna endast inom de yngre åldrarna ha större numerär betydelse. Man torde av de anförda siffrorna kunna sluta, att åtminstone intill 60-årsåldern reserverna av outnyttjad manlig arbetskraft äro små, då de inom dessa åldrar såsom ej förvärvsarbetande redovisade till stor del torde utgöras av sådana, som av en eller annan anledning (kronisk sjukdom, invaliditet m. m.) äro oförmögna till arbete. Vid jämförelse med år 1940 visa de förvärvsarbetande männen en minskning i åldrarna 15 30 år och en ökning i åldrarna över 30 år, d. v. s. en utveckling, som är sammanfallande med den, som ger sig till känna för befolkningen i dess helhet. De förvärvsarbetande kvinnorna ha sin största numerär inom åldersklasserna 15 25 år, där de upptaga över hälften av samtliga kvinnor, men deras antal sjunker sedan tämligen snabbt, så att i åldersklasserna tillhörande 30 60-årsåldern andelen uppgår till endast omkring 25 % och i åldersklassen 60 65 år till c:a 17 %. Komplementet till denna med åldern avtagande serie av förvärvsarbetande kvinnor bildar, såsom framgår av tab. E, den vid stigande ålder starkt ökade numerär, som husmödrarna upptaga, varjämte i de högre åldrarna gruppen självständiga yrkeslösa även påverkar relationen. Liksom beträffande de förvärvsarbetande männen kan vid jämförelse med år 1940 även beträffande de förvärvsarbetande kvinnorna en minskning iakttagas i de yngre åldrarna och en ökning i de äldre. Det starkaste inslaget av förvärvsarbetande gifta kvinnor återfinnes i gruppen 25 30 år, men även i åldersklasserna 30 40 och 40 50 år äro de förhållandevis talrikt företrädda. Såsom framhållits i det föregående, ingå personer, som vid tidpunkten för yrkesuppgiftens avlämnande på grund av permittering, militär inkallelse, kortvarig sjukdom eller arbetslöshet o. d. tillfälligtvis icke utövade
VI. YRKE. 35* sitt yrke, såsom förvärvsarbetande i sitt yrke. För att få utrönt i vilken utsträckning inan hade att räkna med arbetsuppehåll av dylikt slag införskaffades uppgift om antalet fall, där arbetsuppehållet vid tidpunkten för yrkesuppgiftens avgivande uppgått till mer än en månad, varvid även orsaken till arbetsuppehållet skulle angivas. Resultaten av denna undersökning komma att framläggas i annat sammanhang, men här må i korthet omnämnas, att av de i folkräkningsmaterialet såsom förvärvsarbetande upptagna männen endast ungefär 5 c,'c och av de förvärvsarbetande kvinnorna 3 V» % redovisa ett arbetsuppehåll av den varaktighet, som ovan angives. Man torde härav kunna sluta, att i det stora flertalet fall beteckningen förvärvsarbetande är liktydig med att vederbörande person är i egentlig mening aktivt verksam i det uppgivna yrket. En annan omständighet, som i samband med redovisningen av den förvärvsarbetande befolkningen bör uppmärksammas, är att den verksamhet, som en förvärvsarbetande eller ej förvärvsarbetande person utövar i form av bisysselsättning, ej kommer till synes i de här föreliggande uppgifterna. Förekomsten av yrkesverksamhet av sistnämnda slag är avsedd att belysas i en kommande redogörelse. Näringsgren och socialklass. Fördelningen efter näringsgren har till syfte att på grundval av yrkestillhörigheten hos de enskilda personerna sammanföra dessa till större och mindre enheter, som äro ägnade att ge en bild av hur landets näringsliv är beskaffat. Grupperingsschemat har på så sätt kommit att inrymma ett antal huvudgrupper, vilka i stora drag belysa näringsgrensfördelningen, under huvudgrupperna ett antal undergrupper och under dessa undergrupper i sin tur ett antal detalj grupper, som lämna de för differentierade ändamål erforderliga uppgifterna. Såsom redan tidigare anmärkts, har klassificeringen efter näringsgren skett efter samma principer som år 1!)40. Följande tablå ger i absoluta och
36* VI. YRKE. relativa tal totalbefolkningens, resp. den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter näringsgren å de sju huvudgrupper, som grupperingsschemat inrymmer. Talen för 1930 ha omräknats med hänsyn till en del sedan dess företagna ändringar i grupperingssystemet. Det karakteristiska draget i den utveckling, som kännetecknar befolkningens näringsgrensfördelning, är den tillbakagång, som äger rum i fråga om jordbruksbefolkningen. I andra hand har under senare tid tillkommit en utpräglad minskning beträffande den till omfattningen minsta huvudgruppen, husligt arbete. Denna utveckling har medfört, att starka förskjutningar inträtt i fråga om huvudgruppernas inbördes styrkeförhållanden. Ännu så sent som år 1930 ägde jordbruksbefolkningen övervikt, men ställningen har nu förskjutits därhän, att industribefolkningen intar ett betydande försteg. Även samfärdsel, handel och allmän förvaltningstjänst m. m. redovisa en förstärkt ställning. Såsom tablån visar, framstå förändringarna i skärpt dager, när jämförelsen får gälla den förvärvsarbetande befolkningen. Vad särskilt angår sista femårsperioden, uppgår minskningen i fråga om den sistnämnda befolkningen för gruppen husligt arbete till c:a 22 % och för jordbruk med binäringar till omkring 16 %, däri inbegripet den omföring, som ägt rum beträffande medhjälpande familjemedlemmar. Frånsett den numerärt sett förhållandevis fåtaliga gruppen ospecificerad verksamhet redovisar allmän förvaltningstjänst m. m. den största ökningsprocenten med c:a 17 % och därnäst samfärdsel med 11 %, medan för handel samt industri och hantverk motsvarande procenttal utgör ungefär 6 för vardera gruppen. De stora skiljaktigheterna i den manliga och den kvinnliga arbetskraftens näringsgrensfördelning komma till uttryck i efterföljande sammanställning, som även visar förskjutningarna i detta avseende under perioden 1941/45.
VI. YRKE. 37* Av den manliga arbetskraften komma närmare 75 % på industri och hantverk samt jordbruk, varvid likväl den förstnämnda gruppen sysselsätter den väsentligt större delen. Handel och samfärdsel disponera tillsammans närmare 20 %. Förändringarna under senaste tiden ha samma innebörd, som visat sig karakteristisk för befolkningen i dess helhet. Den kvinnliga arbetskraften är jämnare fördelad än den manliga. Handel och industri sysselsätta ungefär en fjärdedel vardera, allmän förvaltningstjänst m. m. omkring en femtedel, det husliga arbetet, d. v. s. de enskilda hushållens lejda arbetskraft (hembiträden och liknande) omkring en sjättedel; för jordbrukets del utgör andelen c:a 6 %. Innebörden av den mycket betydande minskning, som, jämfört med år 1940, kommer till synes för denna sistnämnda näringsgren har berörts i annat sammanhang. Den tilltagande bristen på arbetskraft inom det husliga arbetet återspeglar sig i minskningsprocenten för gruppen i fråga. Industri och hantverk visa likaledes minskning, till storleken dock understigande den, som kan iakttagas för den kvinnliga arbetskraften i dess helhet. Största ökningsprocenten återfinnes för samfärdsel (30 2 %). Den för kvinnornas vidkommande numerärt sett mest betydelsefulla gruppen inom denna huvudgrupp, nämligen post, telegraf m. m., redovisar en ökning av c:a 28 %. Det kraftigaste tillskottet absolut taget har, såsom tabellen visar, huvudgruppen allmän förvaltningstjänst m. m. fått mottaga. Särskiljer man de förvärvsarbetande kvinnorna efter civilstånd i icke gifta och gifta, utfaller fördelningen efter näringsgren som följer. Förändringarna i avseende på näringsgrensfördelningen för icke gifta och gifta förvärvsarbetande kvinnor böra bl. a. ses mot bakgrunden av de förändringar, som kunnat iakttagas beträffande kvinnornas civilståndsfördelning överhuvud taget och som innebära en stark ökning av de gifta på de icke giftas bekostnad. Av de specificerade huvudgrupperna ha endast samfärdsel, allmän förvaltningstjänst och handel kunnat bevara eller förstärka
38* VI. YRKE. sin numerär bland icke gifta förvärvsarbetande kvinnor, ökningen beträffande gifta förvärvsarbetande kvinnor ger sig med växlande styrka till känna för samtliga specificerade näringsgrenar med undantag av jordbruket, som likväl av naturliga skäl inrymmer en mycket fåtalig befolkning av gifta förvärvsarbetande kvinnor. Antalet förvärvsarbetande män och kvinnor tillhörande näringsgrensschemats olika undergrupper och förändringarna härutinnan framgår av tab. F. Beträffande män tillhörande gruppen husligt arbete har med hänsyn till den ringa numerären någon uppskrivning icke gjorts. Likaså gäller, att där för någon grupp den uppskrivna folkmängden understiger 2 000, öknings- eller minskningsprocenten icke utsatts i tabellen. Av undergrupperna tillhörande jordbruk med binäringar visar beträffande männen endast fisket ökning. De båda mest betydande undergrupperna inom industri och hantverk (malmbrytning och metallindustri samt byggnadsverksamhet) visa båda ökning, medan för den tredje i ordningen, räknat efter den manliga arbetskraftens storlek (träindustri), numerären är oförändrad. Bland övriga å näringsgrensschemat upptagna undergrupper av mera omfattande karaktär, som redovisa ökning i fråga om de förvärvsarbetande männens antal, märkas landtransport och varuhandel. Beträffande den kvinnliga arbetskraften ha jordbrukets förluster berörts i annat sammanhang. Bland industrigrenarna står med hänsyn till de sysselsatta kvinnornas antal gruppen textil- och beklädnadsindustri i förgrunden. Denna redovisar en nedgång från c:a 111 000 till ungefär 92 000 eller med c:a 17 %. Av övriga industrigrenar med förhållandevis starkt inslag av kvinnlig arbetskraft kan för gruppen malmbrytning och metallindustri en betydande ökning iakttagas, medan livsmedelsindustrien visar ungefär oförändrat antal. Varuhandel, som för kvinnornas vidkommande med c:a 132 000 sysselsatta, är den största undergruppen, har ökat med c:a 18 000 sedan år 1940. Bland andra mera betydande undergrupper företer hälsooch sjukvård ni. m. någon höjning, medan hotell- och restaurangrörelse redovisar ett minskat antal sysselsatta kvinnor. Beträffande anställda inom husligt arbete, som efter arbetsgivarens näringsfång fördelats å resp. huvudgrupper, lägger man märke till, att den nedgång, som kännetecknar denna yrkesgrupp, tämligen jämnt fördelar sig å de olika huvudgrupperna. En mera ingående belysning av de förändringar, som inträtt i fråga om den förvärvsarbetande befolkningens yrkesfördelning, erhåller man, när analysen utsträckes att omfatta även socialklassindelningens tre huvudgrupper, företagare, förvaltningspersonal och arbetarpersonal. Uppgifterna härom äro sammanförda i tab. G. Siffrorna för år 1940 äro omräknade med hänsyn till den ändrade klassificeringen av serveringspersonalen och den år 1945 genomförda uppdelningen å socialklasser av de medhjälpande familj emedlemmarna. För männens vidkommande kan utvecklingen härutinnan karakteriseras såsom en tillbakagång av företagargruppen och en ökning av antalet anställda, vilken ökning såväl absolut som relativt taget är större för förvalt-
VI. YRKE. 39* Tab. F. Förvärvsarbetande befolkning efter näringsgren (undergrupper) åren 1940 och 1945. 4 480326
40* VI. YRKE. Tab. G. Förvärvsarbetande befolkning efter näringsgren (huvudgrupper) och socialklass åren 1940 och 1945.
VI. YRKE. 41* ningspersonalen än för arbetarpersonalen. I detta sammanhang må uppmärksammas, att redovisningen avser enskilda personers yrkesverksamhet, och att antalet företagare icke är liktydigt med antalet företag, beträffande vilka senare klassificeringen inbegriper olika driftsformer och följaktligen omfattar såväl bolag som enskilda. De två huvudgrupper, som inrymma största antalet enskilda företagare, jordbruk samt industri och hantverk, uppvisa båda ett minskat antal företagare med den proportionsvis större tillbakagången för den sistnämnda huvudgruppen. Undersöker man läget i detta avseende beträffande industriens undergrupper, ger sig minskningen till känna inom samtliga undergrupper av numerär betydelse men förhållandevis minst inom gruppen malmbrytning och metallindustri. Den här påvisade nedgången av företagargruppen torde i huvudsak ha reell innebörd, då vid verkställda undersökningar några inflytelser av skenbar natur endast undantagsvis kunnat spåras, ökningen av den manliga förvaltningspersonalen kan iakttagas för samtliga specificerade huvudgrupper, mest framträdande likväl för industri och hantverk samt allmän förvaltningstjänst. Sin största numerära styrka har den manliga arbetarpersonalen inom huvudgrupperna industri och hantverk, jordbruk samt samfärdsel. Av dessa redovisar jordbruket en förlust uppgående till c:a 17 %, medan för de båda andra grupperna vinsten uppgår till 9 ä 10 procent. De två dominerande industrigrenarna, malmbrytning och metallindustri samt byggnadsverksamhet, redovisa båda ökning av manlig arbetarpersonal, för den förra gruppen c:a 12 % och för den senare gruppen c:a 13 %. De tre socialklassernas inbördes styrkeförhållande är väsentligt olika inom den kvinnliga förvärvsarbetande befolkningen än inom den manliga. Medan inom den senare per 1 000 räknat 227 tillhöra företagargruppen, 178 förvaltningspersonalen och 595 arbetarpersonalen, äro motsvarande tal för den förra befolkningen resp. 118, 410 och 472, d. v. s. förvaltningspersonalen intar bland de yrkesverksamma kvinnorna en långt mera framskjuten ställning än bland männen. Tillbakagången för företagargruppen framträder i ännu mera accentuerad form beträffande kvinnorna än beträffande männen. Frånsett jordbruket är det endast textil- och beklädnadsindustri samt varuhandel, som redovisar ett större antal kvinnliga företagare, och för båda grupperna gäller, att minskningen är mycket betydande. I fråga om kvinnlig förvaltningspersonal kan en ännu kraftigare höjning än för motsvarande manliga personal iakttagas, och denna ger sig i allmänhet till känna inom samtliga de verksamhetsområden, som i större utsträckning sysselsätta kvinnlig arbetskraft av detta slag. Av i tab. G meddelade siffror framgår, att av de specificerade huvudgrupperna jordbruk, industri och hantverk, handel samt husligt arbete redovisa lägre antal kvinnlig arbetarpersonal än år 1940, medan förhållandet är omvänt beträffande samfärdsel och allmän förvaltningstjänst. Den förvärvsarbetande befolkningens fördelning efter ålder inom de näringsgrenar, där denna befolkning har större numerär betydelse, framgår av tab. H. Man uppmärksammar här, att beträffande männen i åldern 15 20
42* VI. YRKE. Tab. H. Förvärvsarbetande befolkning efter näringsgren och ålder år 1945.
VI. YRKE. 43* år andelarna för å ena sidan jordbruket och å andra sidan industri och hantverk äro numerärt sett ungefär likvärdiga. Sedan vidgas klyftan, och av åldersklassen 25 30 år redovisar jordbruket endast 24 % emot 46 % för industri och hantverk. Försteget för den sistnämnda näringsgrenen minskas efter hand, och i de äldsta åldrarna har jordbruket övervikt bland de förvärvsarbetande männen. Vid jämförelse med år 1940 företer jordbruket förluster i praktiskt taget samtliga åldersklasser med den största tillbakagången i de yngre åldrarna. För industri och hantverk, som sysselsätta omkring 42 % av den manliga arbetskraften, redovisa åldrarna under 30 år minskning, medan för desamma över 30 år en icke obetydlig ökning kommer till synes. Samfärdseln är den av huvudgrupperna, som mera genomgående kunnat registrera en ökning av sin manliga arbetskraft inom de olika åldersklasserna. Av de näringsgrenar, som i större utsträckning sysselsätta kvinnlig arbetskraft, redovisa industri och hantverk förhållandevis små skiljaktigheter i fråga om arbetskraftens fördelning åldersvis. Andelen inom de särskilda åldersklasserna växlar i regel mellan 20 och 30 %. För handel minskar motsvarande andel i betydelse med stigande ålder. Det husliga arbetet är svagast företrätt inom mellanåldrarna. Arbetskraftens sammansättning efter ålder inom de olika näringsgrenarna belyses från annan synpunkt i nedan angivna tablå, som per 1 000 räk-
44* VI. YRKE. nat av inom resp. näringsgrenar sysselsatta män och kvinnor anger, huru många som belöpa på de olika åldersklasserna, varvid jämförelsetal även meddelas för år 1940. I fråga om den manliga arbetskraften återspegla talen härovan för samtliga huvudgrupper utom samfärdsel de åldersförskjutningar, som inträtt beträffande befolkningen i dess helhet och som innebära minskning i de yngre åldrarna samt ökning i mellanåldrarna och de högre åldrarna. En utjämning med en i numerärt avseende mjukare övergång från en åldersklass till en annan har härigenom i allmänhet kommit till stånd. För samfärdseln kan en förskjutning till förmån för de yngre åldrarna iakttagas, vilket torde sammanhänga med att sysselsättningsmöjligheterna inom denna huvudgrupp starkt förändrats sedan år 1940, innebärande bl. a. ett ökat behov av nyrekrytering av arbetskraft särskilt inom vissa av de verksamhetsgrenar, som ingå i gruppen i fråga. För den kvinnliga arbetskraftens vidkommande ha, såsom berörts i det föregående, frånsett åldersförskjutningar och andra omständigheter faktorer av speciell art såsom civilståndsväxlingar och redovisningen av medhjälpande familjemedlemmar påverkat siffrorna över arbetskraftens sammansättning, varigenom förändringarna här icke ha samma enhetliga karaktär som för männen. För exempelvis jordbruket är den förskjutning till högre åldrar, som ger sig till känna för kvinnorna, av långt mera utpräglad natur än för männen, till en del beroende på omföringen av familjemedlemmarna från medhjälpande till medlemmar med hemgöromål.
TABELLER (SER. A) innehållande tolvtedelssamplingens tal
2 Tab. 1 a. Folkmängden efter ålder i ettårsklasser samt efter kön inom landsbygden, städerna och hela riket, den 31 december 1945.
Tab. 2 a. Folkmängden efter ålder i femårsklasser samt efter kön och civilstånd inom landsbygden och städerna, den 31 december 1945. 3
4 Tab. 3 a. Folkmängden efter ålder i femårsklasser samt efter kön och stadsbefolkning,
och civilstånd inom jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning den 31 december 1945. 5
6 Tab. 4 a. Folkmängden efter ålder i femårsklasser samt efter kön,
länsvis, med fördelning på landsbygd och städer, den 31 december 1945. 7
Tab. 5 a. Folkmängden efter ålder i femårsklasser, födelseort och kön inom landsbygden och städerna samt efter födelseort och kön, länsvis, den 31 december 1945. 8
9
10 Tab. 6 a. Folkmängden efter näringsgren (huvudgrupper)
inom landsbygden, städerna och hela riket, den 31 december 1945. 11
12 Tab. 7 a. Folkmängden efter näringsgren (huvudgrupper) samt städerna,
och socialklass inom egentliga och agglomererade landsbygden den 31 december 1945. 13
14 Tab. 8 a. Förvärvsarbetande befolkning efter näringsoch kön i hela riket,
gren (huvudgrupper och undergrupper), socialklass den 31 december 1945. 15
16 Tab. 9 a. Folkmängden efter näringsgren (huvud-
grupper) och kön, länsvis, den 31 december 1945. 17
18 Tab. 10 a. Folkmängden efter näringsgren (huvudgrupper) samt
efter ålder, kön och civilstånd i hela riket, den 31 december 1945. 19
20 Tab. 11 a. Bestående äktenskap, fördelade efter äktenskapets varaktighet och hustruns levnadsålder, inom jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning, den 31 december 1945. Anm. Redovisningen i denna tabell avser äktenskap, i vilka makarna vid folkräkningstidpunkten voro samboende, med frånräknande av sådana äktenskap, där vigselåret var okänt (sammanlagt 43).
TABELLER (SER. B) innehållande uppskrivna tal (jfr texten sid. 4*)
22 Tab. 1 b. Folkmängden efter ålder i ettårsklasser samt efter kön inom landsbygden, städerna och hela riket, den 31 december 1945. Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig på tal understigande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil.
Tab. 2 b. Folkmängden efter ålder i femårsklasser samt efter kön och civilstånd inom landsbygden och städerna, den 31 december 1945. Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig på tal understigande 50 i samplingen, äro satta med medievalstil. 23
24 Tab. 3 b. Folkmängden efter ålder i femårsklasser samt efter kön och stadsbefolkning, Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig på tal under-
och civilstånd inom jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning den 31 december 1945. stigande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil. 25
26 Anm. Tab. 4 b. Folkmängden efter ålder i femårsklasser samt efter kön, läns- Till följd av den vid uppskrivningarna av samplingen använda metoden ger en summering av upp- Uppskrivna tal, som grunda sig på tal understi-
vis, med fördelning på landsbygd och städer, den 31 december 1945. gifterna för de enskilda länen ett resultat, söm ej fullt överensstämmer med summorna för hela riket. gande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil. 27 6 480326
Tab. 5 b. Folkmängden efter ålder i femårsklasser, födelseort och kön inom landsbygden och städerna samt efter födelseort och kön, länsvis, den 31 december 1945. Anm. Till följd av den vid uppskrivningarna av samplingen använda metoden ger en summering av uppgifterna för de enskilda länen ett resultat, som ej fullt överensstämmer med summorna för hela riket. Uppskrivna tal, som grunda sig på tal understigande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil. 28
29
30 Tab. 6 b. Folkmängden efter näringsgren (huvudgrupper) inom Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig på tal understi-
landsbygden, städerna och hela riket, den 31 december 1945. gande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil. 31 6 480326
32 Tab. 7 b. Folkmängden efter näringsgren (huvudgrupper) och socialklass i hela riket, den 31 december 1915. Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig på tal understigande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil.
Tab. 8 b. Förvärvsarbetande befolkning efter näringsgren (huvudgrupper och undergrupper), socialklass och kön i hela riket, den 31 december 1945. Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig på tal understigande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil. 33
34 Tab. 9 b. Folkmängden efter näringsgren (huvud Anm. Till följd av den vid uppskrivningarna av samplingen använda metoden ger en summering av uppgifterna som grunda sig på tal understigande 50 i
grupper) och kön, länsvis, den 31 december 1945. för de enskilda länen ett resultat, som ej fullt överensstämmer med summorna för hela riket. Uppskrivna tal, samplingen, äro satta med medieval stil. 35
36 Tab. 10 b. Folkmängden efter näringsgren (huvudgrupper) samt Anm. Uppskrivna tal, som grunda sig på tal under-
efter ålder, kön och civilstånd i hela riket, den 31 december 1945. stigande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil. 37
38 Tab. 11 b. Bestående äktenskap, fördelade efter äktenskapets varaktighet och hustruns levnadsålder, inom jordbruksbefolkning, övrig landsbygdsbefolkning och stadsbefolkning, den 31 december 1945. Anm. Redovisningen i denna tabell avser äktenskap, i vilka makarna vid folkräkningstidpunkten voro samboende, med fränräknande av sädana äktenskap, där vigselåret var okänt (sammanlagt 536). Uppskrivna tal, som grunda sig på tal understigande 50 i samplingen, äro satta med medieval stil.