Ett stärkt konsumentskydd vid telefonförsäljning

REMISSYTTRANDE Vår referens: 2015/07/010 Er referens: Fi2015/3612/OFA/KO 1 (10) 2015-10-15 Finansdepartementet fi.registrator@regeringskansliet.se fi.ko@regeringskansliet.se Ett stärkt konsumentskydd vid telefonförsäljning Sammanfattning Bankföreningen avstyrker utredarens förslag om ett generellt skriftlighetskrav vid avtal ingångna per telefon. Utredningen har stora brister. Det är inte möjligt att generellt tala om telefonförsäljning utan att skilja på situationerna när en näringsidkare kontaktar en okänd konsument respektive när en näringsidkare inom ramen för ett befintligt kundförhållande kontaktar sin kund. Konsumentproblem har endast kunnat påvisas vid den förstnämnda typen av telefonförsäljning, inte den senare. Konsekvensutredningen är ofullständig då det inte finns någon analys av betydelsen av skriftlighetskrav för befintliga kundförhållanden. På det finansiella området har överhuvudtaget inte någon problembild kunnat redovisas. Utredningen bortser från för finansiella sektorn viktiga frågor såsom att befintligt regelverk på det finansiella området redan sätter gränser för telefonförsäljning till okända konsumenter, att sms och e-post inte kan användas i kontakten med kunderna av säkerhets- och banksekretesskäl samt att särskilda problem uppstår kring produkter och tjänster vars pris är beroende av variationer på finansmarknaden. Allmänna synpunkter Betänkandets förhållande till betänkandet Telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkter (SOU 2014:85) I november 2014 presenterade utredningen om Telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkter (SOU 2014:85) sitt betänkande. Betänkandet har inte remissbehandlats i särskild ordning utan istället kommit att utgöra underlag för Utredningen om konsumentskydd vid telefonförsäljning. Utredningen om Telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkter konstaterade att det förekommer ytterst få problem vid telefonförsäljning till etablerade kunder (i betänkandet, och även fortsättningsvis i detta yttrande, benämnt varm telefonförsäljning). Efter att särskild lagstiftning införts avseende premiepensionsrådgivare så går det inte heller att påvisa några omfattande problem

2 (10) kring telefonförsäljning i fall där det saknas en kundrelation ( kall telefonförsäljning). De problem som konstaterats verkar till stor del handla om telefonförsäljning till nya kunder där telefonförsäljaren inte följer tillämpliga regler och konsumenten upplever sig bli störd. En TNS Sifo-undersökning genomfördes vars resultat får anses vara statistiskt osäkert. Att dra några långtgående slutsatser av den är därmed inte möjligt. Trots resultatet av utredningens kartläggning drogs slutsatsen att ett skriftlighetskrav är en åtgärd som bör kunna vidtas. Ett viktigt skäl till slutsatsen tycktes vara att Konsumentverket och Finansinspektionen befarade framtida problem. I betänkandet noterades att tillsynsmyndigheterna inte kunnat konkretisera vad som egentligen avsågs eller kunnat ge några entydiga exempel på problemområden: I denna del hade Finansinspektionens och Konsumentverkets redogörelser för vilka problem som myndigheterna ser i dag i sina respektive tillsynsverksamheter, och som tas till intäkt för att olämpliga beteenden hos telefonförsäljare flyttat över till andra tjänster och produkter än dem avseende premiepensionen, tjänat på att vara bättre underbyggda. Utredningen har därför svårt att i frånvaro av mer konkreta faktauppgifter fullt ut beakta de redogörelser som myndigheterna lämnat om de problem som troligen kommer att finnas inom olika delar av finansmarknaden. (sid. 273) En expert från Bankföreningen deltog i utredningen, se det särskilda yttrandet. Bankföreningen önskar dra departementets uppmärksamhet till den redogörelse som ges i betänkandet under vilka förutsättningar institut överhuvudtaget kan använda telefonen som kanal. På grund av värdepappersmarknads- och penningtvättslagstiftningens krav, t.ex. att känna och identifiera kunden, är denna möjlighet starkt begränsad. Bankernas erfarenhet är att kunder efterfrågar att kunna sköta mer av sina finansiella frågor per telefon men all befintlig lagstiftning sätter gränser eller uppställer redan i dagsläget skriftlighetskrav. Kall telefonförsäljning är ofta överhuvudtaget inte ett alternativ för instituten. Utredaren har i betänkandet Ett stärkt konsumentskydd vid telefonförsäljning som nu är föremål för remissbehandling valt att helt bortse från den komplexa lagstiftningsmiljö finansiella institut verkar i. De korta sammanfattningarna av utredningen Telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkters slutsatser och dess beskrivning av finansmarknaden ger en svepande bild som inte speglar kartläggningen som gjordes i den utredningen. Departementet uppmanas att nogsamt och nyanserat beakta förutsättningarna i den finansiella sektorn i sitt kommande lagstiftningsarbete. Varm och kall telefonförsäljning Återkommande i betänkandet talas om att föreslagna åtgärder måste vara proportionerliga och utformas så att de bidrar till att komma till rätta med

3 (10) konstaterade problem på marknaden. Mot den bakgrunden är det anmärkningsvärt att utredaren väljer att bortse från en grundläggande utgångspunkt, nämligen att det inte går att tala om telefonförsäljning på ett allmänt plan. Telefonförsäljning tar olika uttryck. En av de viktigaste åtskillnaderna som måste göras rör varm resp. kall telefonförsäljning. De problem som konstaterats vad gäller telefonförsäljning och som beskrivs i betänkandet handlar om konsumenter som kontaktas per telefon av försäljare från företag de inte har ett kundförhållande till. Avtal vars innebörd varit oklara har ingåtts och i vissa fall har konsumenten inte ens förstått att ett avtal slutits. Det är för denna typ av säljsituation tillsynsmyndigheterna kunnat redovisa att de fått anmälningar och där de kunnat peka på att konsumenter kan befinna sig i en skyddsvärd situation. Det handlar alltså om kall telefonförsäljning. Ett område där det inte kunnat påvisas några särskilda konsumentproblem rör varm telefonförsäljning. Här handlar det om näringsidkares möjlighet att kommunicera med sina befintliga kunder. Efterköpssituationen, där en näringsidkare kontaktar en kund och efterhör hur nöjd kunden är med produkten/tjänsten och föreslår nya och kompletterande lösningar och erbjudanden (merförsäljning) är viktig för de flesta näringsidkare, inte minst bankerna. Något som uppskattas av bankkunderna är t.ex. att banken kontaktar dem och påminner om att det snart är dags att lägga om befintliga bolån innan de förfaller. Det kan exempelvis också handla om att informera om digitala tjänster för en kund som sällan använder sådana. Vid sådana samtal uppstår ofta en dialog och kunder efterfrågar ibland en annan banktjänst. Inför en utlandsresa kan t.ex. frågan komma upp om kunden bara ska ha ett kontokort med risk att bli strandsatt om detta slutar fungera och så beställs ett andra kort att ha i reserv. Kunderna har svårt att själva överblicka vilka tjänster och produkter som erbjuds och det är ibland först när banken tar kontakt som det framkommer att kunden har fel produkt/tjänst som bör bytas ut. Kunderna vet inte alltid själva vilka andra produkter som finns och det skulle m.a.o. i vissa fall snarast vara till nackdel för kunderna om de inte blev uppringda. Kundundersökningar genomförda av bankerna visar att befintliga kunder vill bli kontaktade. Ett skäl att byta bank uppges för övrigt vara just att den nya banken upplevs som mer proaktiv. I sammanhanget kan nämnas att det är ytterst ovanligt att ångerrätten nyttjas och det förekommer få klagomål som rör bankernas telefonförsäljning visavi deras kunder. Ett argument mot telefonförsäljning är i utredningen att konsumenter känner sig störda av att försäljare ringer. Bankföreningen undrar om en konsument som i en opinionsundersökning svarar att telefonförsäljning är störande verkligen associerar till situationen att han eller hon blir uppringd av sin bankkontakt. Vi tror att en allmän fråga om telefonförsäljning för tankarna till kall telefonförsäljning.

4 (10) Mot denna bakgrund menar vi att den relevanta gränsdragningen ur konsumentskyddssynpunkt går mellan varm och kall försäljning, snarare än att slutsatser kan dras och problembilden uppges vara densamma för all telefonförsäljning. Det vore i vår mening oproportionerligt och illa underbyggt att införa lagstiftning som slår mot varm telefonförsäljning när någon problembild inte kunnat visas. Detta är också en av de största bristerna med utredningens betänkande. 3.2 Telefonförsäljningen i Sverige Kapitlet som syftar till att ge en beskrivning av telefonförsäljning i Sverige begränsar sig huvudsakligen till att redogöra för marknaden för kall telefonförsäljning. Bankföreningen saknar i kapitlet bland annat näringsidkarens kundvårdande insatser i efterköpssituationen, betydelsen av att behålla befintliga kunder och - inte minst viktigt för bankerna då antalet kontor minskar - att telefonen blir ett allt viktigare redskap för näringsidkare i kontakten med kunderna i en tid då kunderna förväntar sig snabb hjälp och service omedelbart oavsett tidpunkt och var de befinner sig. 3.3 Distans- och telefonförsäljning i framtiden Utredaren konstaterar att en kombination av olika kanaler vid ett och samma tillfälle kan [...] skapa bättre möjligheter till information om varan eller tjänsten. I framtiden kan det bli svårare att avgöra vad som är ett telefonsamtal. Bankföreningen delar analysen. Redan nu har steg tagits där skillnaderna mellan olika kanaler suddas ut. En banktjänsteman kan tala med en kund per telefon samtidigt som de två tittar på samma skärmbild. Skillnaden mellan det fysiska mötet och mötet på distans blir inte påtagligt stor. Det är viktigt att ha denna verklighetsbild när man tar ställning till om en befintlig kund i vissa fall ska kunna ingå avtal omedelbart medan i andra fall, där förutsättningarna är likartade, särskilda formkrav ska gälla som försenar förloppet och kräver flera upprepade kontakter. 4. Gällande rätt Bankföreningen vill understryka att kapitlet inte ger en fullständig redogörelse för rättsläget. Det finns omfattande lagstiftning på det finansiella området som ställer upp formkrav och sätter gränser för hur telefonförsäljning kan ske av vissa finansiella produkter. Departementet uppmanas beakta befintlig speciallagstiftning för den finansiella sektorn i sin analys.

5 (10) 10.3 Betänkandet Telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkter (SOU 2014:85) Bankföreningen tycker inte sammanfattningen av betänkandet Telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkter speglar kartläggningen som gjordes inom ramen för den utredningen. Det är viktigt att notera att de problem utredningen pekade på nästan uteslutande kunde hänföras till kall telefonförsäljning. De tydligt identifierade problemen härrörde huvudsakligen från telefonförsäljning avseende premiepension, ett problem som nu åtgärdats. Undersökningen visade inte på någon entydig eller större problembild utanför detta område. De problem som konstaterats verkade till stor del handla om kall telefonförsäljning där telefonförsäljaren inte följt tillämpliga regler och konsumenten upplevt sig bli störd. Inga särskilda problem har påvisats beträffande varm telefonförsäljning. De problem som lyfts fram av Konsumentverket och Finansinspektionen kunde inte konkretiseras i kontakterna med utredningen. Avslutningsvis är värt att notera att TNS Sifo-undersökningen som utredningen Telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkter genomförde enligt Bankföreningens mening bygger på ett statistiskt tveksamt underlag. Den grupp konsumenter som valde att besvara frågorna, som därtill hade egen erfarenhet av telefonförsäljning av finansiella tjänster, som dessutom köpt något och som slutligen var missnöjda, var försvinnande liten. Undersökningen kan ha ett värde som underlag för en diskussion kring hur konsumenter upplever telefonförsäljning på ett allmänt plan. Däremot kan undersökningen inte ligga till grund för några mer långtgående slutsatser. 11.4 Oklarheter i fråga om avtal som ingås Bankföreningen uppfattar att kapitlet beskriver en problembild som är att hänföra till kall telefonförsäljning. I befintliga kundförhållanden känns de problem som pekas på, t.ex. att konsumenten blir ofrivilligt bunden till ett avtal eller att det är svårt att kontakta näringsidkaren, verklighetsfrämmande. 11.6 Särskilt om finansiella tjänster och produkter Se ovan Bankföreningens kommentarer under 10.3. I redogörelsen för konsumentproblem myndigheterna uppmärksammat i kapitel 11.6 kan ifrågasättas vilka som förekommit i någon särskild omfattning och vilka som enkom befaras inträffa samt om det rör sig om kall eller varm telefonförsäljning. Det kan noteras att myndigheternas övergripande problemredogörelser ibland tycks handla mer om själva produkterna är försäljningskanalerna. Se även nedan 15.1. om finansiella produkter och tjänster vars pris beror på svängningar på finansmarknaden. 12. Utvärdering av NIX-telefon Bankföreningen delar utredningens bedömning att registret är en efterfrågad tjänst som överlag fungerar mycket väl men att informationen om spärrtjänsten behöver

6 (10) förbättras. Vi delar däremot inte utredningens bedömning att själva regelverket för NIX-Telefon behöver ses över. Reglerna har skärpts under 2015 och dessa förändringar bör få tid att verka. 13.2 Konsumentverkets tillsyn De exempel som finns från kall telefonförsäljning där konsumenter, ibland utsatta grupper, blivit uppringda och med tveksamma metoder kommit att ingå avtal utan att förstå innebörden av handlingen och utan att senare lätt kunna ta sig ur avtalet, är givetvis inte acceptabla. Bankföreningen instämmer i uppfattningen att effektiv tillsyn bör bedrivas, och resurser avsättas, för att stävja sådana metoder. 13.4 Ingen regel om civilrättslig ogiltighet Bankföreningen instämmer i utredningens slutsats att det inte bör införas en regel om civilrättslig ogiltighet vid överträdelser av bestämmelserna om näringsidkares informationsskyldighet i distansavtalslagen. Att avtal skulle bli ogiltiga enbart för att en informationspunkt fallit bort ter sig oproportionerligt och skulle inte vara en gynnsam ordning vare sig för konsument eller näringsidkare. 14.5 Utredningens slutsatser Bankföreningen anser att införandet av ett opt-in-krav skulle vara alltför långtgående och välkomnar att utredaren dragit slutsatsen att det inte är lämpligt att införa ett sådant. Bankföreningen avstyrker utredarens förslag om ett skriftlighetskrav. Ett sådant får mycket långtgående konsekvenser om det såsom utredaren föreslår även omfattar befintliga kundförhållanden (se ovan Allmänna synpunkter om behovet att skilja på kall och varm telefonförsäljning). Utredarens resonemang på sid. 177ff tar sin utgångspunkt i förhållandena för kall telefonförsäljning. Det beaktar inte heller förutsättningarna för den finansiella sektorn där få problem kunnat påvisas (se ovan 10.3 och 11.6) och att det finns omfattande sektorslagstiftning som sätter gränser för vilken typ av försäljning som kan ske per telefon. Betänkandet utgör inte ett tillräckligt beslutsunderlag då konsekvenserna av ett skriftlighetskrav för varm telefonförsäljning inte utretts närmare och förhållandena för den finansiella sektorn inte analyserats. Eftersom utredningen Telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkter avstod från att lägga fram några förslag till lagändringar avstod man där från att göra någon ordentlig konsekvensbedömning. Vad skriftlighetskrav på finansiella marknaden beträffar begränsades konsekvensanalysen i den utredningen till en text på sju rader (s. 284).

7 (10) Att införa ett skriftlighetskrav för alla typer av telefonförsäljning får betydligt mer långtgående konsekvenser än de initiala administrativa svårigheter det talas om i texten. Beskrivningen av hur e-post, sms-kommunikation och teknisk utveckling förenklar genomförandet av ett krav på skriftlig bekräftelse är inte tillämplig på den finansiella sektorn (se nedan 15.1 Situationer som bör omfattas av skriftlighetskravet, Avtal enligt 3 kap. distansavtalslagen). 15.1 Situationer som bör omfattas av skriftlighetskravet Situationer där en näringsidkare på eget initiativ kontaktar en konsument per telefon i syfte att ingå ett distansavtal Som framgått ovan avstyrker Bankföreningen utredarens förslag om ett generellt skriftlighetskrav. Om likväl ett sådant ska genomföras är det viktigt att det blir tydligt när kravet på skriftlig bekräftelse gäller. Utredaren ger exempel på situationer som kan uppstå där det blir oklart på vems initiativ samtalet äger rum och i så fall om skriftlighetskrav ska gälla eller inte, t.ex. om den ena parten ber den andra ringa tillbaka eller om merförsäljning sker under samtalet. Det finns dock många fler situationer där gränsdragningssvårigheter kan uppstå. Även om den föreslagna ordningen kan te sig tydlig, dvs. att alla avtal som ingås under samtalet initierat av näringsidkaren omfattas av kravet på skriftlig bekräftelse medan så inte är fallet där konsumenten ringt näringsidkaren, ser Bankföreningen betydande tillämpningsproblem med förslaget. Situationer kan uppstå där t.ex. konsumenten kontaktats av näringsidkaren utan att avtal ingåtts varefter kunden på egen hand ringer en annan representant för näringsidkaren och ingår avtalet. Avtalet har då ingåtts utan att näringsidkarens representant insett vem som ursprungligen tagit initiativet att ingå avtalet. För att kraven på skriftlig bekräftelse ska respekteras krävs kartläggning och utredning i varje enskilt fall eftersom näringsidkaren inte vill hamna i en situation där kunden försöker frångå avtalet vid en senare tidpunkt med hänvisning till att formkraven inte uppfyllts utan att näringsidkaren varit medveten om detta. Avtal enligt 2 kap. distansavtalslagen Att kravet på skriftlig bekräftelse enligt förslaget placeras i lagen om distansavtal och avtal utanför affärslokaler får märkliga konsekvenser. Vissa verksamhetsområden - såsom lotterier eller verksamhet bedriven av ideella organisationer - faller därmed utanför kravet på skriftlig bekräftelse. Detta trots att i vissa fall problem relaterade till telefonförsäljning konstaterats i just dessa branscher. Lösningen ter sig inte genomtänkt. Avtal enligt 3 kap. distansavtalslagen Bankföreningen delar inte beskrivningen av den problembild på det finansiella området som Finansinspektionen och Konsumentverket hänvisar till (se ovan,

8 (10) Allmänna synpunkter, 10.3, 11.6 och 14.5). Att förorda ett generellt skriftlighetskrav för att två myndigheter ser en risk utan vidare preciseringar är inte proportionerligt. Ett särskilt problem i den finansiella sektorn om ett skriftlighetskrav införs är att banker och finansinstitut har begränsade möjligheter att kommunicera med e-post och sms av säkerhetsskäl och till följd av regelverket på finansmarknaden. Traditionell postgång och meddelandefunktionen i internetbanken är oftast de enda alternativ som finns att tillgå. Huvudanledningen är säkerhetsaspekter. Skälet till att banken inte kan använda vanlig e-post i bindande kontakter med sina kunder är att det inte går att transportera ett ansvar från banken till kunden via e-post på samma sätt som det går med en e-legitimation. Det går inte att identifiera en kund via e-post eftersom en e-postadress kan förfalskas, avsändaren manipuleras och e- postkonton hackas. Av det skälet sluts inga avtal via e-post (jämför muntliga överenskommelser som spelas in, brev som skrivs under och meddelanden i meddelandefunktionen i internetbanken som signeras elektroniskt). Bedrägeribrottsligheten har vuxit kraftigt de senaste åren. Bedrägerier som utförs genom att en bedragare utnyttjar en annan persons identitet (ID-kapning) är en utmaning för bankerna att hantera. Likaså förekommer olika typer av skadlig kod (spionprogram, malware, trojaner) som smittar kundens dator för att på olika sätt övervaka kundens aktivitet på datorn och dra nytta av det (social engineering, hacka e-postkonton mm). Bankerna har under många år försökt lära sina kunder att kommunikation om deras förehavanden i banken sker på annat sätt än med vanlig e- post och att kunderna aldrig ska dela med sig - inte ens till bankanställda eller polisen av personuppgifter, kortuppgifter eller inloggningsuppgifter till sin internetbank. För kommunikation mellan banker, mellan bank och skattemyndigheten, Riksgälden etc. används TLS som innebär att sändare och mottagare krypterar sina domäner och rätt implementerat skapar detta ett skydd mellan sändare och mottagare. Några motsvarande lösningar finns inte för kontakterna med konsumenten utöver meddelandefunktionen i internetbanken. Kopplat till frågan om att ingå avtal med fel person finns naturligtvis även en skadeståndsaspekt. Enligt 31 PUL ska den personuppgiftsansvarige vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda de personuppgifter som behandlas. Bland annat ska åtgärderna åstadkomma en säkerhetsnivå som är lämplig med beaktande av hur pass känsliga de behandlade personuppgifterna är. Enligt Datainspektionens allmänna råd säkerhet för personuppgifter, reviderade 2008 är exempel på personuppgifter som normalt är att anse som känsliga enskilds personliga och ekonomiska förhållanden (sid. 18). Banksekretessen regleras i 1 kap 10 bank- och finansieringsrörelselagen (2004:297) enligt vilken enskildas förhållanden till kreditinstitut inte får obehörigen röjas. Innebörden av detta är bl.a. (se Banksekretess och annan finansiell sekretess av Per-Ola Jansson) att instituten

9 (10) ska hålla sig med ett skydd för sin information som motsvarar gängse standard på den finansiella marknaden (i praktiken betyder det att vanlig e-post/sms inte används för känslig information), att varje uppgift som ett institut kan ha om en kund måste prövas för sig, att förutom ekonomiska förhållanden omfattar sekretessbestämmelsen alla slag av förhållanden rörande kunder (t.ex. ger en förhandling om bostadskredit information om kommande bostadsflytt) och att redan information om att konsumenten är kund i banken omfattas av banksekretessen. Enligt propositionens utveckling av innebörden av obehörighetsbegreppet (prop. 2002/2003:139 s. 478f) så kan kunden inte på förhand ge samtycke till att banksekretessen kan brytas. Institut har alltså svårigheter att nyttja e-post och sms. Brev och internetbankens meddelandefunktion blir de kommunikationsmedel som används. Utredarens argument att den tekniska utvecklingen gör att avtal även med ett skriftlighetskrav snabbt kan ingås utan särskilda kostnader kan följaktligen starkt ifrågasättas vad gäller den finansiella sektorn. Utredaren påpekar att näringsidkaren redan idag efter avtalets ingående måste kommunicera med konsumenten (s. 193). Det stämmer men den viktiga skillnaden är tidsaspekten. Kunden kan sannolikt acceptera en fördröjning innan han eller hon får avtalsvillkoren hemskickade men skulle knappast tycka det var praktiskt att vänta på att överhuvudtaget få ingå avtalet med banken. För banken innebär icke besvarade brev ett bortfall i försäljning. Bör det göras undantag för vissa typer av finansiella tjänster eller instrument? Det saknas i betänkandet en tillräcklig analys av hur införandet av krav på skriftlig bekräftelse i praktiken påverkar möjligheten att ingå telefonavtal av finansiella produkter och tjänster där priset är avhängigt svängningar på finansmarknaden vilka ligger utanför näringsidkarens kontroll. Inte heller har någon analys skett av hur ett skriftlighetskrav förhåller sig till de regler som finns på värdepappersområdet om handel och orderläggning. Införs krav på skriftlig bekräftelse fungerar det som en obligatorisk betänketid där kunden kan spekulera i om priset på instrumentet går upp eller ner innan avtalet bekräftas. Bankföreningen välkomnar att det av betänkandet framgår att krav på skriftlig bekräftelse inte föreslås gälla för enskilda tjänster och överlåtelser som sker inom ramen för avtal om löpande överlåtelser och avtal om löpande tjänster. Skulle ett skriftlighetskrav införas krävs dock ett generellt lagstadgat undantag för alla typer av kundavtal som rör handel i finansiella instrument. Exempelvis måste klargöras att tecknande i en emission på basis av depåavtal är undantaget och likaså att undantag gäller när telefonförsäljning sker i enlighet med rådgivningsavtal mellan kunden och institutet. Bankföreningen hänvisar i övrigt vad gäller handel med finansiella instrument samt förhållandet mellan utredningens förslag och kommande EU-lagstiftning på

10 (10) värdepappersområdet (t.ex. MiFID II och PRIIPs) till Fondhandlareföreningens remissvar. 16.2 Ett samråd om reglerna för NIX-Telefon och bättre information om registret Bankföreningen ställer sig bakom utredningens förslag om att ge Konsumentverket i uppdrag att förbättra informationen om NIX-Telefon. Föreningen ställer sig också positiv till att en dialog föreslås föras mellan företrädare för Konsumentverket och NIX-Telefon om möjligheterna för konsumenten att motsätta sig marknadsföring per telefon. 17.3 Utredningens slutsatser Bankföreningen instämmer i slutsatsen att några lagstiftningsåtgärder inte bör vidtas för fall där två företagare ingår avtal med varandra per telefon. På ett allmänt plan är inte skyddsbehovet detsamma som i konsumentförhållanden och särskilda lagbestämmelser för småföretagare orsakar gränsdragningsproblem. Frågan om huruvida småföretagare ska kunna registrera telefonnummer i NIX-Telefon är, som utredaren konstaterat, en fråga för näringslivets parter. 18 Konsekvensbedömning Konsekvensbedömningen innehåller stora brister. Bankföreningen önskar återkoppla till vad som anförts ovan under Allmänna synpunkter om varm och kall telefonförsäljning. Om ett skriftlighetskrav omfattar all typ av telefonförsäljning, även den i etablerade kundförhållanden, får det långtgående konsekvenser för all typ av näringsverksamhet. För bankerna där det råder begränsade möjligheter att kommunicera med e-post och sms får utredningens förslag konsekvenser i form av högre kostnader, bortfall av försäljning och, inte minst, till nackdel såväl för kunderna som bankerna, tidsåtgång innan ett avtal blir giltigt. Att försvåra kundkontakt per telefon måste ses i perspektivet av färre bankkontor och en ökad efterfrågan bland kunderna att ingå avtal per distans vid dygnets alla timmar. Här saknas helt en bedömning av vad utredningens förslag får för konsekvenser. Som ovan påpekats gjorde inte utredningen Telefonförsäljning av finansiella tjänster och produkter någon konsekvensbedömning för betydelsen av införandet av skriftlighetskrav för den finansiella sektorn. SVENSKA BANKFÖRENINGEN Hans Lindberg Anders Dölling