Banisteriopsis caapi (Spruce ex Griseb.) C.V.Morton

Banisteriopsis caapi (Spruce ex Griseb.) C.V.Morton Figur 1. Blomma från Banisteriopsis caapi (foto: Andre Benedito, använt med tillstånd). Robert Abrahamsson Farmakognosi 7,5 hp HT-2011 Handledare: Anders Backlund Avdelningen för Farmakognosi Institutionen för Läkemedelskemi Uppsala Universitet 1

Namn Det var år 1858 som växten fick sitt första vetenskapliga namn, Banisteria caapi, då den beskrevs i boken Flora Brasiliensis av Richard Spruce och August Heinrich Rudolf Grisebach. År 1931 gavs den dock det nya namnet Banisteriopsis caapi efter en publikation av Conrad Vernon Morton i Journal of the Washington Academy of Sciences. (IPNI, 2005). B. caapi tillhör familjen Malpighiaceae vilken främst består av gömfröiga växter i tropiska och subtropiska skogar samt på savannen. Familjen består av 77 släkten och närmare 1250 arter. Av dessa tillhör endast 15 släkten med deras 100 arter till den så kallade gamla världen medan resterande del av familjen finns i den nya världen. Familjen har därför blivit indelad i 2 subklasser, Byrsonimoideae finns endast i den nya världen medan Malpighioideae finns både i den nya och i den gamla världen. Släktet Banisteriopsis tillhör subklassen Malpighioideae och växer alltså inte i Europa (Davis et al., 2001). Förutom det vetenskapliga namnet används en del andra benämningar på växten så som soulvine (engelska), caapi, yagé (portugisiska) och ayahuasca (spanska) (GRIN, 2010). De farmakologiskt aktiva ämnena finns i olika utsträckning i hela växten men den största andelen finns i barken, Banisteriopsis caapi cortex, och det är denna som används mest (Wang et al., 2010). Moderorganismen B. caapi är en lian som växer i tropiska skogar i Sydamerika. Den beskrivs som en omfattande lian på grund av dess förmåga att växa väldigt högt vid behov. Den har vid sin bas en diameter på upp till 15 cm och behöver därför stöd av närliggande träd för att kunna växa stadigt. På grund av att lianen växer intill och runt ett värdträd pågår en ständig kamp om solljus och lianen fortsätter att växa ända tills dess blommor kan nås av direkt solljus. Som med alla lianer som växer på liknande sätt kan detta leda till att värdträdet i slutändan dör i brist på sol (Stafford, 1992). B. caapi har brunfärgad och len bark. Dess blad växer parvis med ett blad på vardera sida av stammen. Bladens storlek varierar mellan 8-18 cm långa och 3,5-8 cm breda och de är släta utan behåring. Dess blommor är 12-14 mm i diameter, 2,5-3 mm långa och 1,5 mm breda. Kronbladen är rosafärgade och blomman har 10 ståndare. Växten bär frukt i form av en samara på 5 mm (se figur 2). B. caapi kan föröka sig både vegetativt och genom fröbildning (Schultes och Raffauf, 1990). Växten utbreder sig på det västra halvklotet och då främst i Brasilien, Venezuela, Bolivia, Colombia, Ecuador samt Peru (GRIN, 2010). 2

Figur 2. Blad och frukt från B. caapi (foton: Andre Benedito, använda med tillstånd). Historisk användning Man tror att B. caapi använts i tusentals år av indianer och shamaner i Sydamerika för att bota sjukdomar samt som en ingrediens vid spådomskonst. Ett sätt att framkalla hallucinationer, vilka kan tolkas som övernaturliga syner, var att blanda B. caapi med en annan växt vid namn Psychotria viridis vilken innehåller den hallucinogena substansen dimetyltryptamin (DMT). Med dessa två växter skapade man en sorts te vid namn ayahuasca och det var denna blandning som ansågs ha helande effekt (Metzner, 2006). Den första publicerade beskrivningen av hur B. caapi faktiskt använts för tillverkning av en psykoaktiv brygd skrevs av Richard Spruce år 1851 under en expedition i Brasilien, samt 1853 då han utforskade Peru. I skriften finns beskrivet vilka växter som användes, hur dessa bereddes till en dryck vid namn ayahuasca samt vilka effekter drycken hade på honom. Nästkommande hundra år publicerade ett flertal andra upptäcktsresande sina upplevelser kring denna växt och brygden som den gav upphov till. Även i dagsläget används ayahuasca som en del i det spirituella livet hos olika stammar i Sydamerika och man tror att de psykedeliska visioner som drycken ger kan främja till läkning (Stafford, 1992; McKenna 1993). Drogen Växtens alla delar innehåller mer eller mindre mängd aktiva substanser men man använder sig framför allt av lianens stam och bark vid tillverkning av ayahuasca (Wang et al., 2010). Extraktionen av substanserna sker oftast genom kokning. Lianerna skördas från skogen och delas i mindre bitar. Dessa slås sönder för att underlätta extraktionsprocessen och läggs sedan i ett kärl med vatten och får koka tills vattnet fått en rödbrun färg. De olika sydamerikanska stammarna som tillverkar denna dryck har alla sina egna riktlinjer gällande koktid och tillvägagångssätt för beredning och extraktion (Naranjo, 1979; Ott, 1996; Metzner, 2006). Extraktionen kan även ske genom att blötlägga barken i kallt vatten eller extraheras direkt i munnen genom att tugga på stam och bark vilket kan ta flera timmar innan effekt uppnås (Ott, 1996; Rodd, 2008). 3

Figur 3. Genomskärning av stam från B. caapi (foto: Nigel, använt med tillstånd). Kemi B. caapi innehåller främst 3 farmakologiskt intressanta ämnen, harmin, harmalin och tetrahydroharmin. Dessa är alla harmala alkaloider och verkar genom att reversibelt hämma enzymet monoaminoxidas (MAO). Då enzymet hämmas kommer nedbrytningen av en del molekyler att minska vilket utnyttjas främst på två olika sätt. Vid intag av endast B. caapi kommer halten serotonin i kroppen att öka vilket leder till ändrade tarmrörelser och en laxerande effekt. Användningsområde för detta tros vara behandling av parasiter i mag-tarmkanalen (Metzner, 2006). Figur 4. Molekylstruktur för harmin, harmalin och tetrahydroharmin. 4

Största användningsområdet för denna hämning av MAO är dock för att kunna genomföra olika spirituella ritualer och spådomar. Dessa grundar sig på ett intag av den psykoaktiva substansen dimetyltryptamin (DMT) genom extraktion från växten Psychotria viridis. Vanligtvis bryts DMT ned då det intas oralt, men vid hämning av MAO kan den psykoaktiva substansen ge effekt även vid oralt intag (Wang et al., 2010). Farmakologi Växtens farmakologiska verkar består av dess förmåga att hämma monoaminoxidas samt en viss antioxiderande förmåga. Vid Parkinsons sjukdom förstörs de celler som tillverkar dopamin vilket resulterar i att hjärnans signalering försämras. Dopamin bryts normalt ned av MAO i kroppen och det är denna nedbrytning man vill minska genom att använda extrakt av B. caapi. Detta skulle öka halten dopamin i kroppen och minska symtomen (Samoylenko et al., 2010; Wang et al., 2010). Extraktet har även en viss antioxiderande förmåga vilket tros kunna användas vid Alzheimers sjukdom. Vid denna sjukdom sker nedbrytning av nervceller i hjärnan vilket resulterar i minnessvårigheter och man tror att nedbrytningen till viss del beror av reaktiva syreföreningar (ROS). Det är halten av dessa syreföreningar som kan minskas med hjälp av det antioxiderande extraktet (Samoylenko et al., 2010; Wang et al., 2010). Klinisk erfarenhet Inga kliniska studier har utförts gällande enbart extrakt från B. caapi. En av de få studier som utförts var en fältstudie i Brasilien år 1993. Då undersökte man hur drycken ayahuasca (en blandning av bl.a. extrakt från B. caapi samt DMT) påverkade olika kroppsliga faktorer. Studien utfördes på 15 friska frivilliga män som druckit drycken en gång varannan vecka i minst 10 år samt 15 friska frivilliga män som aldrig intagit drycken. Den påverkan som kunde mätas var bl.a. en ökning i pupillstorlek på 1 mm, ökning i kroppstemperatur på 0,3 C samt en viss ökning i blodtryck och hjärtfrekvens (McKenna, 2004). I en annan studie undersökte man också påverkan av drycken ayahuasca. Studien var en s.k. dubbelblind studie där varken läkarna eller försökspersonerna visste vilken substans som var testobjektet och vilken som var placebo. Studien utfördes på 10 friska frivilliga personer och målet var att jämföra ayahuasca, amfetamin samt placebo. Man kom fram till att ayahuascan gav ökad pupillstorlek, ökad prolaktinoch kortisolhalt samt en förändring i andelen vita blodkroppar (Santos et al., 2011). Biverkningar och toxikologi En biverkan som kan uppkomma vid intag av växten beror på innehållet av harmalin. Denna molekyl kan binda till receptorer i det centrala nervsystemet dit olika neurotransmittorer vanligen binder och det kan då medföra ofrivilliga muskelryckningar (Metzner, 2006). Övriga biverkningar är ögondarrning, kräkning samt diarré (Callaway et al., 1994). Ett betydligt allvarligare toxikologiskt tillstånd som kan uppkomma är serotonergt syndrom. Detta uppkommer då halten serotonin är för hög och kan ge symtom som kräkning, muskelryckningar, hjärtarytmi och det kan även gå så långt som koma och att personen avlider. Intag av endast B. caapi ger dock inte tillräckligt hög serotoninhalt för att resultera i detta tillstånd. Det är vid kombination av andra serotoninpåverkande ämnen så som serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som det 5

kan bli livsfarligt. Därför ska aldrig en person som tar antidepressiva läkemedel även dricka extrakt av B. caapi (Metzner, 2006). Medicinsk användning Den enda dokumenterade medicinska användningen av B. caapi som finns i dagsläget är den som bedrivs av de olika spirituella stammarna i Sydamerika. Referenser Callaway, J. C., Airaksinen, M. M., McKenna, D. J., Brito, G. S., Grob, C. S. (1994). Platelet serotonin uptake sites increased in drinkers of ayahuasca. Psychopharmacology 116: 385-387. Davis, C. C., Anderson, W. R., Donoghue, M. J., (2001). Phylogeny of Malpighiaceae: evidence from chloroplast ndhf and trnl-f nucleotide sequences. American Journal of Botany 88(10): 1830-1846. GRIN (Germplasm Resources Information Network), USDA, ARS och National Genetic Resources Program (2010). URL: http://www.ars-grin.gov/cgi-bin/npgs/html/tax_search.pl sökord Banisteriopsis caapi 2011-10-20. IPNI (The International Plant Name Index) (2005). URL:http://www.ipni.org/ipni/simplePlantNameSearch.do?find_wholeName=caa pi&output_format=normal&query_type=by_query&back_page=query_ipni.html 2011-10-20. McKenna, T. (1993). Food of the Gods. Bantam books: New York, USA; 1 st ed. McKenna, D. J. (2004). Clinical investigations of the therapeutic potential of ayahuasca: rationale and regulatory challenges. Pharmacology & Therapeutics 102: 111-129. Metzner, R. (2006). Sacred Vine of Spirits Ayahuasca. Park Street Press: Rochester, USA; 1 st ed. Naranjo, P. (1979). Hallucinogenic plant use and related indigenous belief systems in the ecuadorian amazon. Journal of Ethnopharmacology 1: 121-145. Ott, J. (1996). Pharmacotheon: Entheogenic drugs, their plant sources and history. Natural Products Co: Kennewick, USA; 2 nd ed. Rodd, R. (2008). Reassessing the cultural and psychopharmacological significance of Banisteriopsis caapi: Preparation, classification and use among the piaroa of southern Venezuela. Journal of Psychoactive Drugs 40(3): 301-307. Samoylenko, V., Rahman, M., Tekwani, B. L., Tripathi, L. M., Wang, Y., Khan, I. A., Miller, L. S., Joshi, V. C., Muhammad, I. (2010). Banisteriopsis caapi, a unique combination of MAO inhibitory and antioxidative constituents for the activities relevant to neurodegenerative disorders and Parkinson s disease. Journal of Ethnopharmacology 127: 357-367. Santos, R. G., Valle, M., Bouso, J. C., Nomdedéu, J. F., Rodriguez-Espinosa, J., McIlhenny, E. H., Barker, S. A., Barbanoj, M. J., Riba, J. (2011). Autonomic, 6

Neuroendocrine, and Immunological Effects of Ayahuasca: A Comparative Study With D-Amphetamine. Journal of Clinical Psychopharmacology 31(6): 1-10. Schultes, R. E., Raffauf, R. F. (1990). The healing forest : medicinal and toxic plants of the Northwest Amazonia. Dioscorides Press: Portland, USA; 1 st ed. Stafford, P. (1992). Psychedelics encyclopedia. Ronin Publishing: Berkeley, USA; 3 rd ed. Wang, Y., Samoylenko, V., Tekwani, B. L., Khan, I. A., Miller, L. S., Chaurasiya, N. D., Rahman, M., Tripathi, L. M., Khan, S. I., Joshi, V. C., Wigger, F. T., Muhammad, I. (2010). Composition, standardization and chemical profiling of Banisteriopsis caapi, a plant for the treatment of neurodegenerative disorders relevant to Parkinson s disease. Journal of Ethnopharmacology 128: 662-671. 7

Skyltunderlag Banisteriopsis caapi (Spruce ex Griseb.) C.V.Morton B. caapi är gömfröiga lianer som tillhör växtfamiljen Malpighiaceae. De växer i tropiska skogar på det västra halvklotet och då främst i Sydamerika. Förutom det vetenskapliga namnet finns en del andra namn på växten, exempelvis soulvine (engelska), caapi, yagé (portugisiska) och ayahuasca (spanska). Lianen växer ofta kring ett värdträd vilket ger stabilitet och möjlighet att växa högre. Dock kan konkurrensen om solljus leda till att värdträden till slut dör. B. caapi är farmakologiskt intressant då den innehåller de tre ämnena harmin, harmalin och tetrahydroharmin. Dessa fungerar som hämmare av enzymet monoaminoxidas (MOA) i kroppen och har använts av olika stammar i Sydamerika för att bota sjukdomar och ge spirituella upplevelser. Substanserna har även en laxerande effekt genom att öka serotoninhalten i kroppen och på så vis förändra tarmrörelserna. Detta tros ha använts traditionellt för behandling av parasiter i magtarmkanalen. Växten används inte i någon nuvarande medicin, men det finns studier som undersökt växtens eventuella symtomlindring vid Parkinsons sjukdom och Alzheimers sjukdom. 8