Silybum marianum. 1. Mariatistel (Silybum marianum), ritad av

Transkript

1 Annika R-Burgwall Farmakognosi 7,5 hp. - vt 2009 Handledare: Anders Backlund Avd. f. Farmakognosi Inst. f. Läkemedelskemi Uppsala Universitet Silybum marianum 1. Mariatistel (Silybum marianum), ritad av Bild Annika Burgwall. Namn Mariatistel hör till släktet Silybum och har det vetenskapliga namnet Silybum marianum [L.] Gaertn. Den faller under familjen korgblommiga växter Asteraceae 1

2 (Post-White et al., 2007). Namnet marianum har enligt legenden tillkommit av att en droppe av jungfru Marias bröstmjölk föll ner och landade mjukt på bladen (Ross, 2008). Moderorganismen Mariatistel kan man finna i Nord Afrika och runt medelhavsområdet där den har sitt ursprung. Den kan också påträffas i Nord- och Syd Amerika, Australien och i Europa (Wallace et al., 2005). Växten trivs och frodas bäst i kväverika områden. Man kan se den växa i sophögar, hönsgårdar och vid övergivna jordbruksfält. I sin fulla prakt kan den växa till att bli ca 2 meter hög. Bladen är taggiga och mörkgröna med vita strimmor som sträcker sig över dem. Växtens blommor kommer under perioden mars till maj och blomman består utav en liten rund klunga av taggar som vanligen är ljuslila till färgen. Även vita populationer finns (Vaknin et al., 2007). Historisk användning Mariatistel har över en 2000-årig lång historia av användning. De äldsta rapporterna som påträffats härstammar från det första århundradet. På den tiden levde en grekisk läkare vid namn Dioscorides. I sina behandlingsmetoder ska Dioscorides ha rekommenderat Mariatistel till sina patienter om de blivit ormbitna. Mariatistelns goda effekt mot gallblås- och leversjukdomar hade vid den här tiden redan uppmärksammats och vid samma århundrade rapporterade en romersk författare vid namn Plinius d.ä. en formulering för en förbättrad gallvätsketransport och matsmältning. Formuleringen innehöll Mariatistelns juiceextrakt blandat med honung. Men det var först under medeltiden som den verkligen vördades för sina egenskaper som en antidot mot levertoxiner. Ännu lite senare, i mer modern tid (1970- och 1980-talet) började tyska forskare att undersöka värdet hos Mariatisteln som leverskyddande. Den har i våra dagar blivit en mycket omtyckt och välanvänd växt världen över (Post-White, 2007; Ross, 2008). Drogen/kemi Det som ger den leverskyddande effekten från Mariatisteln hittar man i växtens frön. Där finns en hög koncentration av den aktiva beståndsdelen Silymarin. Silymarin är samlingsnamnet för ett flavonoid komplex som även inkluderar silychristin, silydianin samt silybin A och silybin B (Wallace et al., 2005; Ross, 2008). Figur 1. Silybin A, (2R,2`R,3R,3`R)-form 2

3 Figur 2. Silychristin. Figur 3. Silydianin Vid beredning av Mariatistel är det fröna som man samlar in eftersom de innehåller de högsta koncentrationerna av de aktiva substanserna. Fröna får ligga under konstant belysning i ca 12 dagar för att torka och för att få önskad längd och vikt (Vaknin et al., 2007). Extraktion av silymarin från fröna kan ske med olika lösningsmedel och i varierande temperaturer. De vanligaste lösningarna som används är vatten och etanol. Vilken av de båda lösningarna som ger bäst utbyte, beror på vilken flavonoid i silymarin man vill extrahera. I vatten ökar utbytet av silymarin med ökande temperaturer, temperaturer som 50, 70 och 85 C. Etanol ger ett högt utbyte vid 60 C. Kokande vatten ger ett bra utbyte för polära flavonoider som silychristin. När det gäller silybininerna ger Etanol det största utbytet (Wallace et al., 2005). Farmakologi Silymarin kan genom att hämma de faktorer som ligger bakom leverskador, förhöja leverns funktioner och förhindra nedbrytning av leverceller. Flavonoid komplexet har även förmågan att ersätta gamla och skadade celler i levern genom att stimulera tillväxt av nya. Detta genom dess förmåga att hjälpa till vid reparationen av redan skadade celler för att stimulera RNA polymeras I till proteinsyntes. Genom denna reparation ersätts gamla skadade celler och produktionen av nya celler ökar. Silymarin har även funktionen av en mycket potent antioxidant och kan neutralisera mycket reaktiva molekyler så kallade fria radikaler som orsakar skador på cellkomponenter. Denna aktivitet som antioxidant har jämförts med vitamin E och visat sig ha en 10 gånger högre potens (Ross, 2008). Kroppens absorption av 3

4 silymarin är snabb och halveringstiden ligger på sex timmar. 80 % utsöndras med gallan och resten följer med urinen. Vid behandling rekommenderas därför att dosen delas upp och tas tre gånger under dagen för att ge bäst effekt (Post-White, 2007). Klinisk erfarenhet Ett stort antal kliniska studier har utförts på Mariatisteln. Det finns tvistade meningar huruvida Mariatisteln har de goda effekter den påstås ha. I äldre tester har det rapporteras att växten har positiv effekt på leverskador orsakade av bland annat alkohol och giftsvampar. Dessa studier anses enligt en rapport från Agency for Healthcare Research and Quality inte ha utförts helt korrekt och borde göras om enligt en mer passande design då Mariatistelns effekt inte helt fastställts (Tamayo och Diamond, 2007). I en klinisk studie som utfördes på ett militärsjukhus i Finland och som publicerades 1982, utförde man en placebo studie på 97 patienter med akuta till mindre akuta alkoholinducerade leverskador. Av dessa 97 patienter hamnade 50 i placebogruppen medan de resterande 47 blev behandlade med 420 mg silymarin/dag. Studien pågick under en period av fyra veckor. Under studiens gång var förtärning av alkohol förbjudet. Slutresultatet visar efter utförda leverbiopsier att värdena hos patienter i silymaringruppen var påtagligt bättre än hos de i placebogruppen. Inga sidoeffekter rapporterades från denna studie. (Salami och Sarna, 1982). I en annan klinisk studie som utfördes på sex sjukhus samtidigt i Spanien, gjordes en fortlöpande placebo studie på 200 alkoholister med cirros under perioden februari 1986 till juni Av dessa 200 patienter fick 97 placebo medan 103 blev behandlade med 450 mg silymarin/ dag (150 mg/ tre gånger per dag). Alla patienter råddes till att undvika alkoholintag under studiens gång. Av de i början 200 patienterna var det 125 som helt avlutade studien (68 med placebo och 57 med silymarin). 29 patienter hade dött under perioden, och 46 hade avvikit på grund av andra orsaker. Leverbiopsier togs på patienterna där inga påtagliga skillnader i levervärden kunde ses mellan placebogruppen och silymaringruppen. Resultatet från denna studie visar på att silymarin inte har någon effekt vid behandling av cirros hos alkoholister. Inga relevanta sidoeffekter rapporterades från denna studie (Parés et al., 1998). Biverkningar och toxikologi Den anses som säker och vältolererad. Biverkningar av Mariatistel har visat sig vara jämförliga med de som uppstår vid placebo behandlingar. Även om biverkningar är ovanliga så finns det några fall där en mild laxerande effekt uppstått och även en del fall där lätt rubbad mag- tarm kanal har rapporterats. Vid doser över 1500 mg/dag har milda allergireaktioner anmälts. Men i de flesta fall, då Mariatistel tas inom den rekommenderade dosen, så finns det inga biverkningar rapporterade. Upp till 41 månaders behandlig anses vara säkert. Mariatistel har inte uppvisat några problem vid användning hos barn och äldre (> 75 år), inte heller under graviditeten hos kvinnor. Silymarin har visat sig kunna interferera med cytokrom P450 och minska enzymets aktivitet vid cancerbehandling, detta kan påverka utsöndrandet av de läkemedel som används vid kemoterapi. Denna hämning påverkar inte 4

5 cancerläkemedel som vinchristin, cisplatin, L-asparginase och doxorubicin och har heller inte påträffats vid oralt intag av Mariatistel (Post-White, 2007). Nyare studier visar dock på att silymarin inte har någon större verkan på nedbrytande läkemedelsenzymer som CYP 2E1, CYP 3A, CYP 1A2 och CYP 2D6 (Tamayo och Diamond, 2007). Inga andra kontrainteraktioner med läkemedel finns rapporterade (Ross, 2008). Medicinsk användning Idag är Hepatit och cirros några av de vanligaste leversjukdomar där man använder Mariatisteln som behandlingsmetod och den används flitigt bland annat i Tyskland. Ofta används denna växt när dessa sjukdomar är alkohol inducerade, men den används även om sjukdomarna har uppstått av andra toxiner (Post-White et al., 2007; Ross, 2008). I nyare studier som har gjorts har man tittat på växtens effekt som en anticarcinogen, och man använder den även som ett hjälpsupplement i behandling mot leverskador orsakade av Amanita phalloides en giftsvamp (Ross, 2008). I Sverige säljs Mariatistel på nätet som kosttillskott och örtextrakt. Enligt Läkemedelsverket får denna produkt inte föras in från utlandet via post till Sverige som tränings- eller kosttillskott då den kan klassificeras som läkemedel (Läkemedelsverket, 2008). Jag har för närvarande inte funnit några registrerade läkemedel i Sverige innehållande Mariatistel/Silymarin. Referenser Läkemedelsverket. (2008) URL: Parés, A. Planas, R. Torres, M. Caballería, J. Viver, J. M. Acero, D. Panés, J. Rigau, J. Santos, J. Rodés, J. (1998). Effects of silymarin in alcoholic patients with cirrhosis of the liver: results of a controlled, double-blind, randomized and multicenter trial. Journal of Hepatology, 28, Post-White, J., Ladas, E. J. och Kelly, K. M. (2007). Advances in the Use of Milk Thistle (Silybum marianum). Integrative Cancer Therapies, 6, Ross, S. M. MH, HT. (2008). Milk Thistle (Silybum marianum): An Ancient Botanical Medicine for Modern Times. Holistic Nursing Practice, 22(5), Salami, H. A. och Sarna, S. (1982). Effect of Silymarin on Chemical, Functional, and Morphological Alterations of the Liver. Scandinavian journal of gastroenterology, 17, Tamayo, C. och Diamond, S. (2007). Review of clinical trials evaluating safety and efficacy of Milk Thistle (Silybum marianum [L.] Gaertn.). Integrative Cancer Therapies, 6,

6 Vaknin, Y., Hadas, R., Schafferman, D., Murkhovsky, L. och Bashan, N. (2007). The potential of milk thistle (Silybum marianum L.), an Israeli native, as a source of edible sprouts rich in antioxidants. International Journal of Food Sciences and Nutrition, 59(4), Wallace, S. N. Carrier, D. J. och Clausen E. C. (2005). Batch Solvent Extraction of Flavanolignans from Milk Thistle (Silybum marianum L. Gaertner.) Phytochemical Analysis, 16,