DIGITAL HISTORIEKULTUR Inledning Inom samhällsvetenskap och humaniora uppmärksammas begreppen information och kommunikation först på allvar efter andra världskriget. Mänskliga och samhälleliga konsekvenser av mediesektorns teknologiska innovationer blev synliga och gjorde det angeläget att studera allt från ekonomiska strukturer till opinionsbildning. Marshall McLuhans devis mediet är budskapet har sedan dess varit vägledande. Internets utveckling under de senaste två decennierna har inneburit dramatiska förändringar, kanske mer genomgripande än tidigare, och gjort det än mer angeläget inte minst för humanister och samhällsvetare att problematisera och analysera kommunikationsteknologins utveckling. I det lilla handlar det om informationsöverföring och i det stora om hybridisering och den så kallade postindustriella utvecklingen. Teknologiska förnyelser inom informations- och kommunikationssfären har ofta väckt skepsis och skapat friktion. När Gutenbergs pressar gjorde det möjligt att sprida tryckta skrifter i stora upplagor höjdes kritiska röster. Den enkla tillgången till böcker skulle leda till intellektuell lättja, göra människor mindre flitiga, undergräva religionens auktoritet och förringa de lärdas arbete. Skräckscenarierna och hotbilderna var många. Senare nedslag i historien i samband med förändringar i informationsöverföring vittnar om motsvarande reaktioner. Nya former för kommunikation tenderar således att mana fram domedagsprofeter. Nätet utgör inget undantag. Historiekultur På flera plan har Internet vänt upp och ner på etablerade föreställningar om inhämtning, lagring, produktion och spridning av kunskap. Förändringarna är beständiga och fundamentala. Referenser till nätet ökar kontinuerligt. Internet har satt djupa avtryck i samhällsutvecklingen i stort och påverkat människors sätt att se på vetande och kunskap. Frågan är om vi står inför ett kunskapsmässigt paradigmskifte. Internet signalerar något kvalitativt nytt och det är uppenbarligen inte bara tempot och informationsflödet som har ökat. Utvecklingen får inte minst konsekvenser i ett ideologiladdat fält som historia; en samtidskraft som mobiliserar idéer. Nätet har i sammanhanget blivit en arena för många olika och motstridande röster. Det är därför angeläget att studera hur den digitala 1
historieskrivningen förgrenar sig, hur synen på vad som faktiskt har hänt, vad som är sant eller falskt, rätt eller fel, påverkas. Internet innebär att betydligt fler än tidigare är med om att bestämma vilket förflutet som ska bevaras och vilket som ska glömmas, vilka infallsvinklar som är relevanta och hur de ska berättas. Historiekulturen, det vill säga det sätt som det förflutna tillskrivs mening och det sätt som dåtid, nutid och framtid knyts ihop, är under ständig omförhandling på nätet. Traditionellt avläses historiekultur i historieböcker, läroböcker, utställningar, film; ja till och med tv-spel. Men eftersom Internet idag kanske är den främsta och mest livaktiga arenan för historieproduktion och historiebruk utgör det en relevant observationsplats för att inringa och analysera hur vår tids föreställningar om det förflutna tar form och används. Internets betydelse för vårt sätt att kommunicera har studerats ur olika aspekter. Ofta handlar det om den nya teknikens inomvetenskapliga utmaningar som publiceringssätt, bloggkultur, diskussionslistor etc. Frågor om hur nätet påverkar vår syn på kunskap och kunskapens innehåll i allmänhet och historisk kunskap i synnerhet tycks däremot ligga i en sorts tankeskugga. I den utsträckning nätets historiekultur problematiseras i vetenskapliga sammanhang gäller det oftast tekniska och källkritiska aspekter. Att Internet innebär att var och en blivit sin egen historiker Everyman his own historian - har rönt mindre uppmärksamhet. Till synes uppfattas det inte som ett problem att historieproducenternas antal har ökat dramatiskt. Historieproduktion på nätet Internet utgör med avseende på historieproduktion, historieskrivning och historiebruk en specifik genre. I projektets ambition att belysa nätets historiekultur är det därför viktigt att precisera på vilka punkter genren är specifik för att kunna utveckla fruktbara infallsvinklar. Karakteristiskt med Internet är för det första att antalet producenter och brukare har ökat dramatiskt. Alla som är uppkopplade på nätet och kan skriva har möjlighet att producera och bruka historia. På nätet har inga monopol på historieproduktion. Dammluckor för amatörer har öppnats och gräsrotshistorikernas antal växer. Resultatet är en ökad konkurrens mellan olika versioner av verkligheten. För det andra fungerar traditionella kvalitetsgranskningar och kontrollmekanismer inte effektivt i digitala miljöer. De är skapade och utvecklade i andra sammanhang. Professionella historiker har fungerat som grindvakter. Men på nätet finns inga självklara posteringar för historiker, inga kontrollmekanismer eller filter som kopplas på när exempelvis politiska 2
extremister tillrättalägger det förflutna. Å andra sidan kan det hävdas att nätet har visat sig just så svårkontrollerbart som många hoppats. För det tredje innebär Internet en ny syn på historieskrivningens hållbarhet. Böcker och tidskriftsartiklars vetenskapliga status är ofta definierade och bestämda. Väl publicerade finns sådana texter tillgängliga och kan endast ändras med nya upplagor. En websida finns när vi googlat fram den och försvinner när vi fortsätter vårt letande i cyberspace. Vad som står på skärmen är inte lika permanent som en boksida. Texten kan ständigt förändras. Fel kan justeras, oklarheter förtydligas och nya tankar tillföras. Synen på historievetenskapen som en kumulativ vetenskap får en ny dimension. För det fjärde innebär Internet att tillgången till kunskap ökar explosionsartat liksom tillgängligheten. Ett par klickar på musen, några sökningar på google, vidare på ett par länkar och efter några få minuter exponeras nätanvändaren för mer information än som omedelbart behövs för att få inblick i en specifik historisk händelse eller företeelse. För det femte lägger Internet en ny dimension till historieproduktionen: interaktion. Nätet handlar inte bara om att kunskap och tolkningar levereras från producent till konsument, utan det skapar också förutsättningar för samspel och ömsesidig påverkan. Det öppnar för mer kommunikativa och interaktiva processer. Konsumtion och produktion hakar in i varandra, vilket möjliggör olika typer av dialoger exempelvis mellan historiker, läsare, studenter, aktörer och minnen. Interaktion på nätet innebär likaledes gynnsamma villkor för skapande av virtuella politiska och ideologiska gemenskaper som i sin tur ofta bygger på eller förutsätter en unison historiesyn. För det sjätte innebär nätet en internationalisering av historiekulturen. Även om det finns språkbarriärer, och trots att en historiekultur har starkt nationell prägel, spelar stats- och nationsgränser mindre roll i cyberspace. Historieproduktionen och historiebruket globaliseras. Historievetenskap och det digitala kunskapssamhället Den intensiva historieproduktion som pågår på nätet - i uppslagsböcker, bloggosfärer, på communities hemsidor etc har inte rönt stort intresse bland professionella historiker. Likväl aktualiserar den en rad problem och frågor av mer allmän karaktär. Finns det anledning till farhågor? Betyder nätet inte blott en demokratisering av historieskrivningen? Vad betyder kollektiva kunskapsprocesser som Wikipedia? Har historieproduktionen blivit mer offentlig? Är generation en viktig parameter i relation till digital historiekultur. Dessutom aktualiserar digital historieskrivning frågor som specifikt rör den professionella historikerns roll. Ska 3
historieproduktion på nätet behöva kvalitetssäkras av professionella historiker? Undergräver de digitala medierna förtroendet för historieskrivningen? Det finns idag olika debatter för att säkerställa kunskap inom den vetenskapliga sfären, men knappast några debatter för att pröva historieskrivningen på Internet. Är den gamla tekniken för prövbarhet och kvalitetsgranskning överförbar till historieskrivning på Internet? Har professionella historiker några skyldigheter? Frågorna tangerar mer övergripande problem om vad som är historia, om historiens roll i samhället, om yttrandefrihet och demokrati. Men de utstakar samtidigt en ram för preciseringen av projektets fokus, där syftet är att inringa hur Internet har förändrat villkoren för produktion och bruk av historia, vilket åtminstone på sikt inte bara leder till en förändring av synen på det förflutna utan också på hur detta förflutna ska hanteras. För att begripliggöra hur digital historia tar form är det nödvändigt att beakta de olika leden, från ax till limpa, från produktion till bruk och konsumtion. Perspektivet aktualiserar en rad frågor av typen. Vem producerar? Vilka intressen är inblandade? Är det politiska, moraliska, existentiella, religiösa eller kommersiella? Vilken typ av kunskap handlar det om? Frågorna spänner över ett brett fält och berör allt från relationen till gymnasiets lärandemål och universitetsmiljöns krav på oberoende forskning till mer övergripande teman om yttrandefrihet. Historieproduktionen på Internet gör det möjligt att nå en större publik, lagra mer data, aktivera såväl medborgare som konsumenter samt öka tillgängligheten. Samtidigt måste vi också fråga oss: Bidrar digital historia med något mer? Eller annorlunda formulerad: Är det en helt ny historieskrivning och historieproduktion vi ser embryot till? Projekts uppläggning Projektets syfte är att utifrån en rad fallstudier och delundersökningar eller rättare sagt nedslag i olika genrer belysa historieskrivningen på Internet, vad som skrivs, varför och hur det mottas. Fallstudierna ska knyta an till en eller flera av följande dimensioner: den digitala historieskrivningens specifika drag som avsaknad av kvalitetsgranskning, hypertextens kvaliteter, ökad tillgänglighet, interaktion och globalisering; nätets historieproducenter antingen det handlar om kommersiella, religiösa, existentiella, politiska och emancipatoriska historieprojekt samt innehållet. Syftet är att fallstudierna i sin tur ska utgöra underlag för en mer principiell analys och diskussion av den digitala historieskrivningens förutsättningar, kvalitet och villkor men också av dess möjligheter och risker. 4
I projektet kommer för det första att ingå forskare vid Historiska institutionen i Lund med en bred och mångårig kompetens inom fältet historiekultur, historieproduktion och historiebruk. Flera av de involverade har skrivit artiklar och monografier inom fältet. För det andra engageras också ett par lärare som är antagna vid den externfinansierade forskarskolan i historiedidaktik. Det ger goda förutsättningar för att inkludera skolornas arbetsformer och problemområden i projektets frågeställningar och därigenom blir det möjligt att konkretisera analyserna med siktet inställt på skolans vardag. För det tredje är också syftet att involvera gymnasieelever eftersom institutionen är engagerad i en såkallad spetsutbildning i historia vid Katedralskolan i Lund. De formaliserade samarbetsytorna skapar unika möjligheter att belysa den digitala historiens betydelse i den vardagliga skolmiljön såsom den upplevs av eleverna. Tanken är att lärare i forskarskolan samt elever i gymnasieskolan utifrån sina respektive referensramar ska bidra till att vidga projektets ramar. Vi söker anslag för att utveckla och utarbeta en ansökan till KK-stiftelsen. Ambitionen är att anordna en konferens i syfte att precisera projektets delundersökningar som underlag för en mer detaljerad projektansökan. Till konferensen kommer vi även att inbjuda referenspersoner som på olika sätt märkts i den ännu ganska ouppmärksammade debatten kring det aktuella problemfältet. Konferensen är tänkt att resultera i en antologi som en första inventering av problematiken kring digital historieskrivning. Därför avser vi anställa Kenneth Johansson, Historiska institutionen i Lund, för att arbeta dels med konferensen, dels med antologin och dels med den större ansökan som kräver ett omfattande arbete på nätet. Johansson har publicerat artiklar om historieskrivningens villkor i de nya medierna och deltagit i det pedagogiska arbetet med att använda Internet i undervisningen på universitetsnivå. Vidare har han tillsammans med en kollega utarbetat en grundkurs i historia som ges på nätet, undervisat på denna kurs och under lång tid arbetat som IT-ansvarig på Historiska institutionen. 5