10 11 Angered, som på den tiden var en egen kommun, skulle enligt visionerna införlivas med Göteborg och bilda centrum i den nya, stora konkurrenskraftiga staden. Djärva jämförelser med andra metropoler gjordes. Han nämner dåvarande statssekreteraren Torsten Henrikssons (s) namn i sammanhanget. Nya idéer Och, mycket riktigt, i etnologen Lennart Zintchenkos bok Nybyggarstadsdelen Hammarkullen i ett föränderligt Sverige (Byggforskningsrådet, 1993) är Henriksson citerad när han i Göteborgs Handels- och sjöfartstidning uttalar sig om de nya idéerna (den 15 juli 1962): är jag övertygad om att vi kommer att kunna bygga en av Västsveriges vackraste städer där ute (i Angered Bergum) Området kommer förmodligen att jämte Brasiliens nya huvudstad Brasilia bli den största nyplanerade staden i världen. Bruno har ritat huset i bakgrunden, en samlingslokal i idyllen, bara ett stenkast från höghusen vid torget. En annan faktor som fanns i planeringen av Årsta men saknades i Hammarkullen med flera områden var människors delaktighet, fortsätter Bruno. När Hammarkullen tog form så fanns ingen dialog med medborgarna och otillräcklig med beställaren. Han själv och andra arkitekter insåg det nödvändiga i att människor deltog i processen om man ville att slutresultatet skulle bli bra. Tidspress Men dels var tidspressen uppenbarligen för stor, och dels var arkitektfirmorna rädda om de uppdrag de fått. Det var därför vi fann oss i villkoren. Om dessa villkor och om det redan på förhand givna uttalar sig Bruno i Zintchenkos bok. Författaren sökte upp arkitekter som var med och ritade Angered och Hammarkullen cirka 20 år efteråt för Tänk om vi hade gjort som i Årsta och fått tio år på oss att planera att fråga hur de såg på saken i efterhand. Bruno Alm var en av dem och han sa bland annat: 6-8 våningar var givet. Det skulle vara det. Det var definierat. Där skulle det vara trevåningshus, där skola, där radhus, ett annat område skulle också vara 6-8 våningar, och där skulle det vara nio våningar. Dessa fick vi förelagda oss. Vi kunde inte påverka dom, och det berodde på förväntningarna att Göteborg skulle bli dubbelt så stort Det var den stadsplaneideologin som låg före. Den fick vi utgå ifrån, den kunde vi inte påverka som projekterande arkitekt, och det måste man respektera. Tänk om vi hade gjort som i Årsta och fått tio år på oss att planera, tänka igenom och hämta in synpunkter. Då hade infrastrukturen varit på plats i tid och det hade funnits mötesplatser, service, kollektivtrafik, skolor, allt det där som

12 13 måste finnas för att det ska bli tryggt och bra när nyinflyttade tas emot. En intervju med en av bröderna Alsén, Erik, i tidskriften Form (nr 48, 1948) illustrerar rätt tydligt den stora skillnaden i attityd mellan de båda projekten, Hammarkullen respektive Årsta: När min bror och jag av Svenska Riksbyggen fick i uppdrag att komma med förslag till ett kulturcentrum i Årsta, hade vi och våra medarbetare utgångspunkten ganska klar...vi ville ge människorna en möjlighet till aktiva sysselsättningar under fritiden inom själva bostadsområdet vi ville appellera till intressen och verksamhetsbegär hos dem som skall utnyttja området. Vi sökte därför kontakt med så många som möjligt och utförde ett visserligen mödosamt men givande utredningsarbete, för att få svar på de frågor vi ställde oss. I boken som nämndes tidigare, Växelspelet om människors villkor, natur och samhälle, redovisar Bruno Alm och hans kolleger Roger Lind, professor i sociologi, och Kjell Ivarsson, socionom och utredningsledare, många tankegångar som påminner om metoderna som användes i Årsta. Vikten av medborgardialog och andra modeller för delaktighet, exempelvis stadsvandringar och demokratiutbildning, presenteras. Inte bara medborgare När det gäller just stadsvandringar trycker Bruno på vikten av att inte bara medborgare deltar. För ett så gott resultat som möjligt måste även tjänstemän ges utrymme att vara med. Att kommunala tjänstemän bara sitter inne på kontoret och utreder och svarar i telefon Det blir inte bra. Bättre då att ge sig ut tillsammans med medborgare och tänka igenom vad som är positivt och negativt i stadsdelen, för och emot. Även i detta sammanhang gäller regeln att inte ha för bråttom, poängterar han. Man ska inte försöka komma på lösningen med en gång. Det kanske finns Bilden visar ett av husen som Bruno Alm ritade när han var med och planerade Hammarkullen.