Några tillbakablickar från Pharmacia Fine Chemicals verksamhet (1/2) Jan-Christer Janson för Pharmacia s Veteraner Elis Göth-salen den 22 april 2009 Pionjärinsatser 1926-1938 Foto från 1926 Detta år erhåller Professor The Svedberg (t.v.) Nobelpriset i kemi för sina undersökningar av kolloidala system. Året innan anställdes Arne Tiselius (23) som Svedberg's personlige assistent. År 1924 hade Svedberg, med hjälp av en primitiv ultracentrifug, upptäckt att proteinmolekylerna har väldefinierade molekylvikter. Svedberg gav Tiselius i uppdrag att utveckla elektroforestekniken för separation och karakterisering av proteiner.
PEDIGREE OF UPPSALA S SEPARATION SCIENCE Theodor (The) Svedberg (1884-1971) Professor of Physical Chemistry Uppsala University 1912-1949 Director of the Gustaf Werner Institut of Nuclear Chemistry 1949-1967 Nobel Laurate in Chemistry 1926 (Photo from 1962) Arne Tiselius (1902-1971) Professor of Biochemistry Uppsala University 1938 1967 (The Professorship a private donation by Karin and Herbert Jacobsson) Nobel Laurate in Chemistry 1948 (Photo from 1948) Harry Svensson (Rilbe) (1913-1997) Joined Arne Tiselius 1936. R&D Director LKB Produkter Bromma, 1953 1959 Professor of Physical Chemistry Chalmers University of Technology 1963 1978 Stellan Hjertén (1928 - ) Joined Arne Tiselius 1954. Professor of Biochemistry Uppsala University 1969-1995 Jerker Porath (1921 - ) Joined Arne Tiselius 1950. Professor of Biochemistry Uppsala University 1968 1986 Succeeded Arne Tiselius Per Flodin (1924-2007) Joined Arne Tiselius 1950. Professor of Polymer Technology Chalmers University of Technology 1978-1988 Björn Ingelman (1917 2000) Joined Arne Tiselius 1941. R&D Director Pharmacia, Uppsala 1950 1966 Professor s name 1983 Per-Åke Albertsson (1930 - ) Joined Arne Tiselius 1954. Professor of Biochemistry Umeå University 1965 1975 Lund University 1975 1995 Dextranepoken 1941-1947 1941 Detta år kontaktades Arne Tiselius av Svenska Sockerbolaget med en begäran om hjälp med att undersöka makromolekylerna i saften från sockerbetan. Tiselius gav uppdraget till den unge kemisten Björn Ingelman (23). Ingelman upptäckte att sockerbetsaften innehöll polysackariden dextran och att denna hade bildats som en konsekvens av en oavsiktlig infektion av bakterien Leuconostoc mesenteroides.
Dextranepoken 1941-1947 Björn Ingelman ses här hålla i ett prov av med etanol utfällt rådextran. Nedan syns del av strukturformeln för polysackariden dextran. Graden och typen av förgrening varierar starkt beroende på dextranets ursprung. För dextranet från L. mesenteroides B-512 är förgreningsgraden lägre än 5%. Dextranepoken 1941-1947 1942 Anders Grönwall (t.v.) och Björn Ingelman fick detta år idén till att använda dextranlösningar som plasmavolymexpanderare. 1943 Läkemedelsföretaget Pharmacia, som då låg på Kungsholmen i Stockholm, engagerade sig i projektet och kliniska prövningar kunde påbörjas redan påföljande år.
Dextranepoken 1941-1947 Dextranfabrikation vid AB Sorigona Dotterbolag till Sockerbolaget, lokaliserat i Staffanstorp mellan Malmö och Lund bildades för dextranproduktionen. Driften övertogs senare av Pharmacia. Bilden visar 35 m 3 fermentorer där bakterien Leuconostoc mesenteroides NRRL B-512 producerar dextran med socker som substrat. Det extracellulära enzymet dextransukras omvandlar disackariden sackaros till rådextran (Mw~9-500 10 6 ) och fruktos. Rådextranet fälldes ut med etanol och transporterades till Uppsala i stora tunnor av rostfritt stål. Macrodex i klinisk användning
Sephadex: Historik 1946-1959 1946 Detta år framställer Björn Ingelman tvärbundet dextran med hjälp av lågmolekylära bifunktionella reagens såsom epiklorhydrin. Föreställer sig deras användning vid framställning av sylt och marmelad samt vid kontrollerad administration av läkemedel. Ansöker om patent men de industrikontakter han tar är kallsinniga. Drar därför tillbaka patentansökan. Kommer att få anledning att åter lämna in en patentansökan 12 år senare men då för en annan tillämpning.
Biokemisk historik 1948 Arne Tiselius tilldelades Nobelpriset i kemi för sina arbeten med elektroforetisk analys av blodserum samt för sina banbrytande studier av kromatografiska tekniker. Inom kromatografin introducerade han de grundläggande begreppen elutions-, front- och förträngningskromatografi. Den nya byggnaden för den Biokemiska institutionen var inflyttningsklar 1952.
1948 1952 Planering och flytt av Pharmacia från Stockholm till Uppsala Marken i Boländerna (40.000 kvm) köptes av Uppsala stad för 8,25 per kvm. Själva flytten sker under åren 1950-1951 och en pressvisning av den nya anläggningen i Boländerna ägde rum i april 1952. Björn Ingelman anställdes som forskningschef och han i sin tur började rekrytera medarbetare från institutionerna för fysikalisk kemi och biokemi vid Uppsala universitet: 1950 Kirsti Granath 1954 Per Flodin 1955 Bertil Gelotte
Sephadex: Historik 1946-1959 1950-1957 Tiselius engagerar Per Flodin och Jerker Porath för att studera kolonnzonelektrofores för proteinseparation. Som antikonvektionsmedium använde de stärkelsepartiklar. 1954 anställdes Flodin av Ingelman för att förestå dextranlaboratoriet på Pharmacia, som 1950 hade flyttat till Uppsala från Stockholm. Flodin föreslår Porath att pröva partiklar av tvärbundet dextran vid elektroforesförsöken. Porath upptäcker därvid de molekylsiktande egenskaperna hos dessa partiklar. Pharmacia initierar ett produktutvecklingsprojekt 1957. Kolonnzonelektroforesapparat
PåPharmacia får Per Flodin av Björn Ingelman 1956 höra talas om de försök denne gjort med tvärbindning av dextran 10 år tidigare och inser att detta material borde kunna användas som packningsmaterial i de kolonner för zonelektrofores som Jerker Porath fortsatt att arbeta med på Biokemiska institutionen. Flodin tillverkar geler som han ger till Porath hösten 1956. Denne upptäcker att de packade bäddarna har förmåga att separera vattenlösliga molekyler med avseende på deras storlek och rapporterar tillbaka detta till Flodin. Tiselius blir engagerad och övertalar Elis Göth (VD för Pharmacia) att starta ett utvecklingsprojekt för framställning av dextrangeler. Flodin får tillåtelse att använda viss tid för detta under 1957. Arbetet är framgångsrikt och två patentansökningar lämnas in 1958: För gelen med Björn Ingelman och Per Flodin som uppfinnare. För metoden med Jerker Porath och Per Flodin som uppfinnare.
Sephadex: Historik 1946-1959 Den första handboken som beskriver den nya produkten för gelfiltrering publicerades i juli 1959. Namnet härleddes från: Separation Pharmacia Dextran Termen gelfiltrering föreslogs av Arne Tiselius. 10:e Nordiska Kemistmötet, Stockholm, augusti 1959. Den 19 augusti bjöds deltagarna, samt den svenska pressen, till Pharmacia i Uppsala för att informeras om den nya produkten Sephadex och den nya tekniken gelfiltrering. Enligt Uppsala Nya Tidning: Omkring 1500 aktiva kemister och fysiker tillsammans med bortåt 500 damer for omkring i sightseeingbussarna. Den största anhopningen av naturvetare i Uppsala i stadens historia.
Uppsala Nya Tidning 20 aug 1959 Dagens Nyheter 20 augusti 1959
Svenska Dagbladet 20 aug 1959 Svenska Dagbladet den 20 augusti1959 Stockholmstidningen 20 aug 1959 Stockholms-Tidningen den 20 augusti 1959
Sephadex: Historik 1946-1959 1959 Den nya separationsmetoden Uppmärksammades även bland svensk-amerikaner over there.
Ficoll The Flodin Ingelman colloid
De första produkterna var tvärbundna i block som maldes och siktades Pärlformig Sephadex lanserades 1962
1962 Per Flodin disputerar på en avhandling med titeln: Dextran Gels and their Application to Gel Filtration (Fakultetsopponent Laborator Kai O. Pedersen) Flodin lämnade omedelbart därefter Pharmacia och i ett brev 1996 skriver han om orsaken: Jag fick ett erbjudande från Skånska Ättikfabriken (nuv. Perstorp AB), som innebar en nästan fördubblad lön och spännande projekt. Gösta Virding som jag förhandlade med, var stenhård och erbjöd endast lönehöjning enligt avtal (c:a 3%) och ingen ändrad tjänsteställning. Då vi (projektgruppen bestående av S.Boode, B.Gelotte och mig) under 1961 hade kunnat visa ett så positivt kassaflöde att alla FoU-kostnader kunde anses betalade, hade jag redan då väntat en något större lönehöjnjng än den generella. Jag tog Göstas stenhårda attityd som ett tecken på att jag borde flytta på mig och så blev det. 1972-1977 forskare (Associate Professor) hos Bengt Rånby på KTH. 1977 1991 professor i polymerteknologi vid Chalmers. Bidrog till skapandet av företaget Artimplant. Avled i Stockholm 2007.