Text och foto: Eva Bertilsson Kontroll att med sitt beteende kunna styra sin miljö Att ha kontroll är att kunna påverka och förändra den värld man lever i. Det är just det här vi levande varelser gör med vårt operanta beteende: vi agerar och får olika konsekvenser att inträffa. Och beroende på utfallet justerar vi sedan vårt beteende. I situation A gör jag B för då inträffar C. Med mitt beteende påverkar jag min omvärld. I den här artikeln kommer du att få olika exempel som visar hur viktigt det är för djur att ha kontroll. Du kommer också att få inspiration till saker vi hundägare kan göra för att ge våra hundar så goda möjligheter som möjligt till att använda sitt beteende till att påverka sin miljö. Vi har ögon att se med. Vi har öron att höra med. Och vi har beteende att påverka vår omvärld med! (Susan Friedman) 20 Canis nr. 4-2013
Lärande och välfärd Klickerträning av hantering Foto: Marita Kvia där djuret har kontroll. Här förbereds för att ge ögondroppar. har mindre sjukfrånvaro och bättre trivsel. Bebisar som själva får styra en rörlig mobil skrattar mer och håller kvar uppmärksamheten längre än kontrollgruppsbebisar som får se samma rörelser men inte styr dem själva. Klickertränare (av olika arter) ser ofta en förändring i kroppsspråket när djuret knäcker koden till en viss övning. Man blir glad av att lyckas! Det finns till och med en studie som visar att kvigor som just lärt sig trycka på en spak för att öppna dörren till maten betedde sig mycket spralligare än de kvigor som fick dörren öppnad utan att behöva göra något. Kontroll är avgörande för välbefinnande Vi är alla anpassade till att interagera med en komplex och krävande miljö, där den egna kompetensen är avgörande för överlevnad. Det är därför inte konstigt att både människor och djur mår bäst när de själva kan styra över sin situation. Som djurägare har vi här ett särskilt ansvar, eftersom det ytterst är vi som kontrollerar alla aspekter av våra djurs liv. Vi behöver ge tillbaka kontroll så gott vi kan! Kontroll ger glädje Arbetsplatser där personalen har goda möjligheter att styra över det egna arbetet Djur väljer kontroll Att agera och därigenom påverka världen är dessutom förstärkande i sig självt. I en experimentsituation trampade råttor oftare på en spak som rörde sig och gav ifrån sig ett klickande ljud än på en fastmonterad spak där inget hände (den enda belöningen var alltså att spaken rörde sig). I en annan studie fick nattaktiva möss, som brukade undvika starkt ljus, kontrollera en ljusknapp. Det visade sig att mössen snabbt lärde sig att släcka ljuset men att de även valde att tända lampan, och växlade mellan att tända och släcka. Att ljuset ändrades funkade som förstärkare, inte bara från ljus till mörker utan även från mörker till ljus. Små barn ger otaliga exempel på hur förstärkande det är kunna styra sin värld; skaka på skallran så låter den, tryck på ljusknappen så blinkar lampan, och släng skeden på golvet så plockar någon vuxen upp den. För att inte Canis nr. 4-2013 21
Text och foto: Eva Bertilsson Under lek är kontrollen ömsesidig. tala om alla kan själv Kontroll är ett livselixir! I vissa situationer väljer djur att jobba för att få tillgång till en resurs trots att den även finns fritt tillgänglig. Fenomenet kallas contra-freeloading och har visats i experiment med alla möjliga djurarter (gerbil, kampfisk, kråka och höna för att nämna några). Hunden som hellre äter den mat som ges som belöning än den som ligger gratis i skålen är ett annat välbekant exempel. Det finns en rimlig evolutionär förklaring till varför kontroll i sig självt fungerar som förstärkare: Djur som aktivt undersöker hur världen hänger ihop och hur de själva kan påverka den har helt enkelt bättre chans att överleva och fortplanta sig. Kontroll som motpol till stress Stress är ett begrepp med lång och brokig historia, och tyvärr utan någon enhetlig definition. Det som de flesta verkar vara överens om är att stress är en etikett som används för att beteckna organismens generella svar på olika påfrestningar ( stressorer ). Så länge påfrestningarna är kortvariga och organismen klarar av att hantera dem och återställa balansen så är allt okay. Det är när påfrestningarna överstiger organismens kapacitet som det uppstår negativa effekter. Kroppen har nämligen ett antal olika generella system som aktiveras vid påfrestningar och som kan leda till problem i längden. Till exempel utsöndras kortisol från binjurebarken, hjärt- och kärlsystemet ansträngs, aptiten försämras, kroppen blir sämre på att försvara sig mot infektioner, och inflammatoriska processer ökar (magsår är ett välkänt exempel). Även beteendemässiga funktioner tar stryk exempel är att inlärningsförmåga och minne kan försämras, Att sakna möjlighet att ha kontroll är i sig självt en stor stressfaktor. emotionella responser kan bli överdrivna eller utebli, med mera. Fascinerande nog finns det inte något enkelt samband mellan graden av påfrestning och kroppens stressresponser. Istället spelar förutsägbarhet och kontroll en helt avgörande roll. Det här gäller både människor och andra djur: samma händelse kan ge helt olika effekter beroende på om individen har kontroll över situationen eller 22 Canis nr. 4-2013
Lärande och välfärd Följa spåret, upptäcka mer i doften och kanske något annat spännande. inte. Sådant man kan kontrollera utgör inte alls en lika stor påfrestning. Och omvänt att, sakna möjlighet till kontroll är i sig självt en svår stressfaktor. Klassiska (men otrevliga) experiment som visar detta är till exempel Jay Weiss försök med tre grupper av råttor som utsattes för elstötar. En grupp fick stötar utan förvarning, en grupp fick en varningssignal just innan, och en tredje grupp fick möjlighet att avbryta elstötarna genom att snurra på ett hjul. Gruppen som inte fick någon förvarning utvecklade allvarliga magsår. Gruppen som fick förvarning mådde betydligt bättre. Och gruppen som hade kontroll och kunde undkomma elstöten klarade sig nästan utan magsår. Ett annat välkänt exempel är Martin Seligmans försök kring inlärd hjälplöshet. Inte nog med att djuren som inte kunde påverka sin situation gav upp helt, och att den uppgivenheten kvarstod även i nya situationer som faktiskt gick att påverka dessutom drabbades de av typiska fysiska stressymptom såsom magsår och försämrat immunförsvar. Kontroll är livsviktigt! Forskning om välfärd I forskning och praktiskt arbete med djurvälfärd är kontroll en av de viktigaste faktorerna. Berikningsprogram, där man ger djuren ökade möjligheter att använda sina beteenden på ett funktionellt sätt, minskar stressrelaterade symptom (beteendestörningar, förhöjda kortisolnivåer, med mera) och förbättrar hälsa, reproduktion och välbefinnande. Och det är just kontrollen som är avgörande: när miljön blir mer komplex och intressant får djuren tillfälle att verkligen använda sina beteenden. Det kan handla om att undersöka nya saker, krypa/ klättra/balansera för att komma fram till olika resurser, lösa problem för att få tag på mat, kommunicera med andra djur, och så vidare. Interaktionen med människor är förstås ett annat viktigt område när det gäller djurvälfärd, och även här är kontroll avgörande. Att minimera användandet av obehagliga överraskningar, tvång och obehag, och istället jobba med förutsägbarhet och träning med positiv förstärkning ger djuren ökad kontroll, minskade negativa stresseffekter, och därmed förbättrad välfärd. Merparten av stress- och välfärdsforskningen rör produktionsdjur (kor, grisar etc), djur i laboratorier, och djurparksdjur men naturligtvis gäller samma principer även våra hundar. Kontroll förbättrar djurvälfärden och fungerar som motpol till stress. Hur kan vi ge våra hundar möjligheter till kontroll? Vi djurägare har den yttersta kontrollen över allt i våra djurs liv. Det är ett stort ansvar! För att våra hundar (och andra djur) ska må bra och ha en god livskvalitet behöver vi ge dem en livsmiljö där de har rika möjligheter till att själva kontrollera sin omvärld. Hur kan vi göra det? Här följer några exempel: Låt hunden använda sitt beteende till att påverka världen. Sprid ut middagen i trädgården eller i lägenheten istället för att servera i en skål, så får hunden leta och hitta. Canis nr. 4-2013 23
Text och foto: Eva Bertilsson Servera ben med köttslamsor så hunden får gnaga och slita. Göm godis i ett pussel där hunden får klura och testa för att få fram det. Träna spår, sök och uppletande. Väv in träning med positiv förstärkning i vardagen. Jobba med frivilliga beteenden där hundens initiativ styr (se t ex artikeln om Frivilligt beteende och stressnivå i bitarbetet. Lek och busa tillsammans kommunikation är ömsesidig kontroll. Kort sagt, ge utrymme för aktiviteter där hunden får ta egna initiativ och interagera med sin omvärld! Variation och utmaningar. Här är det lagom som gäller! Variation är nyttigt och roligt men kan också vara påfrestande, och behöver därför balanseras med förutsägbar- Det är hunden som genom sitt beteende styr klicket. het. Utmaningar byggs bäst gradvis, så att hunden får chans att utveckla sin kompetens. Att lära sig behärska nya utmaningar och lösa nya problem stimulerar hjärnan och berikar livet. Valmöjligheter. Se till att hundens livsmiljö innehåller många möjligheter att själv välja. Ett exempel kan vara en så enkel sak som viloplatser: Kan hunden välja om den vill ligga varmt eller svalt, mjukt eller hårt, högt och med utsikt eller mörkt och undangömt? Och är det verkligen ett reellt positivt val, eller lägger sig hunden under köksbordet för att det är det enda säkra stället? Ett lite klurigare exempel är socialt samspel: Erbjuds olika möjligheter, så att hunden har ett realistiskt val? Eller är situationen så be- gränsad att hunden i praktiken tvingas till ett val? Ta till exempel hunden som tillsammans med sin ägare möter en främmande människa. Ur ett mänskligt perspektiv kan vi ju tycka att hunden har fritt val att hälsa eller gå undan, vilket den önskar. Men är valet realistiskt? (Kommer hunden att gå undan fastän det betyder att gå ifrån sin ägare?) Och finns beteendet på hundens repertoar? (Har den gjort det förut, med lyckat resultat?) Dessutom tenderar vi människor att ha åsikter om vilka beteenden vi tycker är acceptabla. Så här gäller det att vi hjälper våra hundar så att de får lära sig många olika sätt att agera för att uppnå önskade resultat (Ur hundens perspektiv: Om jag vill slippa umgås med en mötande människa kan jag gå en omväg, eller titta åt ett annat håll, eller fokusera på husse/matte ). Svara på hundens signaler. Språksignaler är beteenden som syftar till att påverka andra individer. Om det är viktigt för hunden att t ex ha sin mat ifred, eller hålla en främmande hund på avstånd, så kommer den att använda sitt språk för att uppnå den önskade effekten. Om hunden spänner sig eller morrar lyssna på den! Om vi inte lyssnar på det finstilta språket lär sig hunden tyvärr bara att ta till grövre artilleri (eller möjligen att helt ge upp och bli passiv och avtrubbad). Träning istället för tvång. Ibland uppstår Lek och busa tillsammans - kommunikaton är ömsesidig kontroll. 24 Canis nr. 4-2013
Inlärning och välfärd Servera ben med köttslamsor så hunden får gnaga och slita. det situationer där vi människor vill en sak, medan hunden vill något helt annat. Det kan till exempel handla om hantering och veterinärvård (som att klippa klor, titta i halsen, eller lägga bandage), eller om att förflytta sig till eller från en speciell plats (som att gå in i en bur eller över ett halt golv). Här kan vi ge hunden kontroll över situationen genom att träna de olika beteenden som behövs, i små steg och med positiv förstärkning. Tänk Hur skulle jag göra om det var en späckhuggare?... Även träning med negativ förstärkning (t ex var stilla så släpper jag dig ) ger förstås mera kontroll än rent tvång där hunden inte kan påverka alls. Men då gäller det att jobba i så små steg så att hunden faktiskt snabbt lyckas uppnå sitt önskade resultat. Och då har hunden ändå bara kontroll i ena änden av situationen den kan styra avslutet, men inte början. Låt hunden styra starten på övningen Ett bra sätt att ge hunden kontroll är att låta den ta initiativ till att påbörja olika övningar. På så sätt blir det hunden som ger startsignal. Det här är särskilt viktigt i träning som handlar om att hunden ska stå ut med olika saker. T ex ta ögonkontakt för att initiera kloklippning, trycka nosen mot handen som start till att borsta tänderna, eller vända sidan till som förberedelse för att bli upplyft. Genom att hunden styr starten på övningen får den också möjlighet att säga nej tack så det blir upp till oss som tränare att lägga upp träningen så att hunden faktiskt vill initiera den. Ge förvarning (så att hunden kan koppla av resten av tiden). Ibland är obehag oundvikliga. Då kan det vara till god hjälp att ge en specifik förvarning som anger att nu kommer det där jobbiga att hända. Det gäller särskilt om hunden går och aktar sig mest hela tiden ett typiskt exempel är hunden som måste ha behandling för någon åkomma och börjar gömma sig så snart matte eller husse närmar sig (även när det inte är behandlingsdags). Om man förvarnar de gånger obehaget faktiskt kommer att inträffa så slipper hunden stressa i onödan resten av tiden. Uppskatta hunden för vad den är! Allt fler varningsröster höjs för att uppmärksamma att passiva, snälla djur inte alltid mår så bra. Det kan gälla ridskolehästar, familjehundar eller kelkaniner; djur som stoiskt står ut med vilken behandling som helst utan att protestera men också utan att direkt engagera sig. De är kanske lättvindiga för oss människor. Men använder de sitt beteende funktionellt? Utövar de kontroll över sin omvärld? Mår de bra, egentligen? Djur som har mer kontroll över sin situation kanske kräver lite mer av oss människor. Och det kan hända att vi ibland får sätta vårt eget kontrollbehov åt sidan. Men i gengäld får vi möjligheten att upptäcka och uppskatta den komplexa och kompetenta individen! Sammanfattning Att ha kontroll är att kunna påverka och förändra den värld man lever i. Och det är just det vi levande varelser har beteende till. Så låt kreativiteten flöda, och ge hunden många små och stora tillfällen till att med sitt beteende kontrollera sin värld! Lästips: Fraser, D. (2008). Understanding Animal Welfare. Schneider, S. (2012). The Science of Consequences. Svartdal, F. & Flaten, M. A. (1998). Laeringspsykologi. Young, R. (2003). Environmental Enrichment for Captive Animals. Canis nr. 4-2013 25