Kvinnofridsbarometern

Kvinnofridsbarometern 2017 En undersökning av kommunernas arbete mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer Juni 2017 Unizon samlar över 130 av landets kvinnojourer, tjejjourer, ungdomsjourer och andra stödverksamheter som arbetar för ett jämställt samhälle fritt från våld. www.unizon.se

Om Unizon Unizon samlar över 130 kvinnojourer, tjejjourer, ungdomsjourer och jourer mot sexuella övergrepp. Den gemensamma visionen är ett jämställt samhälle fritt från våld. Jourerna stöttar, skyddar, förebygger och påverkar, utifrån en kunskap om våld, genus och makt. www.unizon.se 08-642 64 01 info@unizon.se @unizonjourer #unizonjourer www.facebook.com/unizonjourer Unizon, Ölandsgatan 49D, 116 63 Stockholm

Förord I varenda kommun från Kiruna i norr till Trelleborg i söder, finns det män som hotar, misshandlar, våldtar och kränker kvinnor. I varenda kommun finns barn som tvingas uppleva pappas eller styvpappas våld mot mamma. Unizons över 130 jourer hade under 2016 över 92 000 stödkontakter och på kvinnojourernas skyddade boenden bodde över 1100 kvinnor och 1400 barn. I Kvinnofridsbarometern 2017 undersöker Unizon för andra gången kommunernas ambitionsnivå och verksamhet i arbetet mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Resultatet är nedslående. Kommunernas arbete mot mäns våld mot kvinnor blir inte bättre. Kvinnofridsbarometern 2017 visar att kvinnofridsarbetet i många av landets kommuner fortfarande inte är prioriterat eller strukturerat. Det brister i skyddsinsatser och stöd till kvinnor och barn, samt i arbetet med att få förövare att sluta utöva våld. Jämför vi Kvinnofridsbarometern 2017 med 2015 ser vi att det skett några få förbättringar men desto fler försämringar. Detta trots att mäns våld mot kvinnor är ett av våra största samhällsproblem och att det är tio år sedan Socialtjänstlagen skärptes. Regering och riksdag har en nationell strategi för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra men de nationella satsningarna återspeglas inte i kommunernas prioriteringar, som har ansvar för att ge stöd och skydd till de människor som vistas i kommunen. Nationella mål, riktlinjer och föreskrifter implementeras inte i tillräckligt hög grad och kommer inte våldsutsatta kvinnor och barn till del. 3 I varenda kommun finns hem i vilka barn tvingas uppleva pappas våld mot mamma. I varenda kommun måste det därför finnas rutiner och resurser för att stötta och skydda våldsutsatta kvinnor och deras barn, både akut och långsiktigt. Det gäller tillgång till en ny bostad, skolgång för barn på skyddat boende, insatser riktade mot förövaren, samt att säkra invånarnas tillgång till stöd och skydd av hög kvalitet. Det senare förutsätter ett formaliserat och långsiktigt samarbete med ideella jourer i egen eller närliggande kommun, samt att kommunen själv förstärker stödkedjan med egen verksamhet. Ett seriöst kvinnofridsarbete kräver systematik i form av behovsanalyser, mål och uppföljning. Det kräver kompetens hos både chefer och ansvariga handläggare. Det kräver prioritet och tydligt ledarskap från kommunens politiska ledning. I Kvinnofridsbarometern ställer vi frågor kring allt detta, och gör en helhetsbedömning av varje kommuns förutsättningar och ambitioner för kvinnofrid. Vi hämtar vår kunskap om vad som utgör ett fungerande kvinnofridsarbete från forskning, statliga utredningar och inte minst från de över 92 000 stödkontakter våra medlemsjourer har varje år. De ideella jourerna utför sedan 40 år tillbaka merparten av landets stöd- och skyddsinsatser för kvinnor, tjejer och barn som utsatts för mäns våld. De bedriver också ett medvetandegörande, kunskapsspridande och förebyggande arbete. Tack vare decennier av feministiskt påverkansarbete sker numera mycket av jourernas arbete i nära samarbete med eller på uppdrag av kommunerna. Det råder inte längre någon tvekan att det är just kommunerna som har ansvaret att säkerställa stöd och skydd. Men än är kvinnofridsarbetet lågt prioriterat inom kommunerna, något som konstaterades i myndigheten IVO:s nationella tillsyn 2014 och också bekräftas av resultaten i Kvinnofridsbarometern 2015 och 2017. Vår förhoppning är att Kvinnofridsbarometern ska vara till hjälp för att synliggöra förbättringsområden och goda exempel för att kommunerna ska uppfylla det nationella politiska målet att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Olga Persson, generalsekreterare Unizon

Sammanfattning Mäns våld ett problem i alla kommuner I varenda kommun, från Kiruna i norr till Trelleborg i söder, finns det män som hotar, misshandlar, våldtar och kränker kvinnor. I varenda kommun finns barn som tvingas uppleva pappas eller styvpappas våld mot mamma. Unizons över 130 jourer hade under 2016 över 92 000 stödkontakter och på kvinnojourernas skyddade boenden bodde över 1100 kvinnor och 1400 barn. Kvinnofridsbarometern 2017 ger en bild av hur kvinnofridsarbetet och arbetet mot mäns våld mot kvinnor ser ut i kommunerna. I många av landets kommuner är kvinnofridsarbetet fortfarande inte prioriterat eller strukturerat, det brister i skyddsinsatser och stöd till kvinnor och barn, samt i insatser för att förövare ska sluta utöva våld. Jämför vi Kvinnofridsbarometern 2017 med 2015 ser vi några få förbättringar men desto fler försämringar. Detta trots att mäns våld mot kvinnor är ett av våra största samhällsproblem och det är tio år sedan Socialtjänstagen skärptes. 4 Regering och riksdag har en nationell strategi för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra men de nationella satsningarna återspeglas inte i kommunernas prioriteringar, som har ansvar för att ge stöd och skydd till de människor som vistas där. Kvinnofridsarbete fortsatt utan mål och struktur Kommunerna ska arbeta systematiskt mot mäns våld men enbart 4 av 10 kommuner uppger att de har mätbara mål för arbetet. 5 av 10 kommuner har kartlagt förekomsten av våld och behovet av stöd och skydd i kommunen. I Kvinnofridsbarometern 2015 hade 6 av 10 kartlagt eller analyserat förekomsten av våld. Att kartlägga våldet är grundläggande för att kunna ge stöd och skydd till kvinnor och barn och för att kunna arbeta förebyggande mot mäns våld. I många kommuner bedrivs inte arbetet systematiskt och nära hälften av kommunerna har inte utvärderat arbetet de senaste fyra åren eller avsatt särskilda medel för arbetet med kvinnofrid. Hälften av kommunerna saknar kvinnofridsteam Nära hälften av alla kommuner svarar att de har kvinnofridsteam. Nära hälften uppger att de har en kvinnofridssamordnare som i första hand arbetar övergripande, antingen tillsvidareanställd eller projektanställd. Dock uppger 14 procent av de svarande att de varken har kvinnofridsteam, kvinnofridssamordnare eller kvinnofridshandläggare, i Kvinnofridsbarometern 2015 var den siffran 16 procent. Nära 8 av 10 kommuner uppger att de säkerställer att alla medarbetare inom socialtjänsten har grundläggande kunskap om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation. 2015 uppgav 7 av 10 kommuner att de säkerställde detta. När det gäller handläggare som utreder behov hos våldsutsatta kvinnor och barn uppger nära 95 procent av kommunerna att handläggarna har gått fördjupande utbildningar inom området. 2015 uppgav cirka 90 procent av kommunerna att de ser till att medarbetarna har rätt kompetens. I och med regeringens beslut att göra mäns våld mot kvinnor till en obligatorisk del i grundutbildningen för bland annat socionomer hoppas vi att denna siffra i nästa Kvinnofridsbarometer ökat till 100 procent.

Bostad Enligt Socialtjänstlagen är kommunen ansvarig att underlätta för kvinnor och barn som utsatts för våld att få en ny bostad, ändå gör enbart hälften av kommunerna det - endast 5 av 10 kommuner uppger att de kan erhålla stöd i att ge kvinnor och barn som utsatts för våld ett långsiktigt boende. 2015 uppgav 75 procent av kommunerna att de hjälpte till med detta. Det märks på kvinnojourerna, som är fullbelagda med kvinnor och barn som är redo att flytta vidare men blir kvar allt längre på jouren på grund av bostasbristen och bristen på stöd. Det gör i sin tur att jourerna tvingas neka nya kvinnor och barn som söker skydd. 2012 bodde kvinnor på Unizons kvinnojourers skyddade boenden i snitt 40 dygn, 2016 bodde kvinnor i snitt 61 dygn. Barns grundläggande rättigheter tillgodoses inte 13 procent av kommunerna uppger att de saknar kompetens eller verksamhet som kan garantera stöd och skydd för barn som upplevt våld. Detta trots att barns ställning som brottsoffer och rätt till stöd när de hört eller sett pappas våld mot mamma eller blivit direkt utsatta för våld av en förälder är lagstadgat. I Kvinnofridsbarometern 2015 saknade 15 procent av kommunerna den kompetensen eller verksamheten. Det är mycket oroande att barn inte tillgodoses sin grundläggande rättighet till stöd och skydd. Var fjärde kommun godkänner inte insatser för barn utan förövarens godkännande Var fjärde kommun beviljar inte insatser till barn under 18 år om inte båda vårdnadshavarna godkänner, trots att lagen ändrats så att detta numera är möjligt. Det är något färre kommuner som godkänner insatser i denna mätning jämfört med den förra. 5 Skolgång 8 av 10 kommuner saknar rutiner för att säkra skolgång för barn i skyddat boende, det är anmärkningsvärt då det råder skolplikt. På frågan om kommunen har en skriftlig och på ledningsnivå beslutad rutin för att säkra skolgång för barn i skyddat boende svarar 79 procent att detta saknas för grundskola och 83 för förskola. 2015 var siffran 90 procent. Det är alarmerande att kommuner brister i arbetet att säkerställa att barn som tvingats fly sina hem på grund av pappa eller styvpappas våld fullföljer sin skolplikt. Att gå i skolan är en av de enskilt viktigaste faktorerna för att ett barn som tvingats fly sitt hem och bo i skyddat boende ska rehabiliteras och må bättre. Beteendeförändrande insatser för förövaren Enbart nära 5 av 10 kommuner genomför regelbundna aktiviteter i syfte att förändra attityder till våld och genus, trots att de flesta kommuner uppger att detta var en viktig del i kvinnofridsarbetet. En fjärdedel av kommunerna gör inga insatser alls för att motivera förövare till beteendeförändring. I Kvinnofridsbarometern 2015 uppgav 3 av 10 genomförde åtgärder för att motivera förövare till att delta i beteendeförändrande insatser. Många kommunerna uppger att de saknar kompetens för särskilda behov I undersökningen framkommer att många kommuner saknar särskild kompetens eller verksamhet som garanterar att personer med särskilda behov kan få rätt stöd. För kvinnor med funktionsnedsättning, LHBTQ- personer och kvinnor utan permanent uppehållstillstånd saknar nästan hälften av kommunerna särskild kompetens eller verksamhet. Däremot uppger en majoritet av kommunerna att de har beredskap när det gäller barn som upplevt våld, personer som utsatts för hedersrelaterat våld, kvinnor över 65 och kvinnor i missbruk.

Kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer värderas högt - men långsiktiga överenskommelser saknas Drygt sex av tio kommuner uppger att de har en överenskommelse med lokal kvinnojour, men bara hälften har finansiering inskrivet i överenskommelsen. I de flesta fall sker finansieringen ett år i taget. Nära 2 av 10 av kommunerna erbjuder dock finansiering tre år i taget, något som skapar bättre förutsättningar för långsiktighet inom jourerna. Enbart 2 av 10 kommuner har en skriftlig överenskommelse med en tjej- eller ungdomsjour, av dem har endast 1 av 10 kommuner finansiering inskrivet i överenskommelsen. Detta trots att tjej- och ungdomsjourerna under 2016 var Sveriges största aktör för stöd på nätet med nära 30 000 stödkontakter. 2015 uppgav 15 procent av kommunerna att de inte finansierade någon kvinnojour, 2017 uppger 24 procent av kommunerna att de inte finansierar någon kvinnojour. När det gäller tjejjourerna och ungdomsjourerna uppger enbart 25 procent av kommunerna att de finansierar dem, 75 procent av jourerna saknar alltså kommunal finansiering och hela 80 procent av tjejjourerna och ungdomsjourerna saknar skriftlig överenskommelse med kommunen. 6

Rankning Kvinnofridsbarometern 2017 Undersökningen har resulterat i en rankning av kommunernas arbete, baserat på en sammanräkning utifrån ett i förhand bestämt poängsystem. Kommuner topp 10 1. Trollhättans stad Västra Götalands län 2. Ronneby kommun Blekinge län 3. Kristinehamns kommun Värmlands län 3. Växjö kommun Kronobergs län 5. Kristianstads kommun Skåne län 6. Ludvika kommun Dalarnas län 7. Linköpings kommun Östergötlands län 8. Örkelljunga kommun Skåne län 9. Hörby kommun Skåne län 10. Västerås stad Västmanlands län Kommuner botten 10 148. Tranemo kommun Västra Götalands län 148. Årjängs kommun Värmlands län 152. Hagfors kommun Värmlands län 152. Vimmerby kommun Kalmar län 154. Mariestads kommun Västra Götalands län 154. Tingsryds kommun Kronobergs län 156. Lycksele kommun Västerbottens län 157. Finspångs kommun Östergötlands län 158. Dorotea kommun Västerbottens län 159. Sölvesborgs kommun Blekinge län för hela listan se bilaga längst bak i rapporten 7 Kvinnofridsbarometern bygger på en enkät som skickades ut till landets 290 kommuner. 162 kommuner har besvarat enkäten. Av dem har 159 svarat på minst 12 av de totalt 17 frågorna och har rangordnats utifrån de poäng de erhållit på respektive fråga. Det är inte exakt samma kommuner som svarat på Kvinnofridsbarometern 2017 som i Kvinnofridsbarometern 2015, därför gör vi i Kvinnofridsbarometern 2017 en generell trendjämförelse. Hade samma kommuner svarat hade resultatet kunnat se annorlunda ut men några specifika gemensamma nämnare mellan de kommuner som inte svarat på enkäten har inte kunnat identifieras och både stora och små kommuner har deltagit. Kommuner från såväl storstadsregioner som landsbygd ingår, och den geografiska spridningen över Sverige är god. Fler kommuner deltog 2015, vilket innebär att en kommun som förbättrat sin placering i rankingen jämfört med förra undersökningen inte nödvändigtvis bedriver ett bättre arbete.

Innehåll 8 Förord 3 Sammanfattning 4 Rankning Kvinnofridsbarometern 2017 7 Innehållsförteckning 8 Begrepp 9 Metod 11 Stöd och skydd 12 1.1. Fem av tio kommuner saknar kartläggning och behovsanalys 12 1.2. Åtta av tio kommuner använder sig av ideella kvinnojourer för att kunna ge skydd och stöd åt våldsutsatta kvinnor 13 1.3 Ideella jourer fyller fortsatt en avgörande funktion i kommunerna 14 1.4 Många kommuner saknar kompetens för särskilda behov 16 1.5 Fem av tio ger inte stöd till permanent bostad efter våldsutsatthet 17 1.6 Nära hälften arbetar för att förändra attityder 19 1.7 Var fjärde kommun arbetar inte alls med att motivera förövare att delta i beteendeförändrande insatser 20 1.8 Majoritet ger finansiering för ett år i taget 20 1.9 Behov av formaliserat samarbete 23 Uppmaningar 24 Barn som upplever våld 25 2.1 Majoritet av kommunerna saknar skriftlig rutin för att säkra skolgången för barn i skyddat boende 25 2.2 Tre av fyra kommuner beviljar insatser om en vårdnadshavare godkänt 27 Uppmaningar 28 Kompetens, resurser och prioritet 29 3.1 Brister i systematiskt arbete i många kommuner 30 3.2 Drygt hälften av socialcheferna har någon form av utbildning inom området 30 3.3 En av sju kommuner saknar helt en funktion för kvinnofridsarbete 31 3.4 Hälften av kommuner saknar permanent kvinnofridssamordnare 31 3.5 Flera kommuner saknar kvinnofridsteam 33 3.6 Nära en tredjedel saknar rutin för att ställa frågor om våld inom socialtjänsten 33 3.7 Åtta av tio säkerställer att alla medarbetare har grundläggande kunskaper 34 3.8 Endast drygt två av tio kvinnofridshandläggare har gått fördjupade utbildningar 35 Uppmaningar 36 Källförteckning 37 Ranking för Sveriges kommuner 39 Metod för rangordning 42 Betygskriterier 43

Begrepp Kvinnofrid Ett samlingsbegrepp för kvinnors rätt till frihet från mäns våld i nära relationer utifrån en förståelse om makt- och genusstrukturer. Härstammar från lagstiftningen om kvinnofridskränkning. Grov kvinnofridskränkning 4 kap. 4 a brottsbalken. Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse i lägst nio månader och högst sex år. Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, ska han i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff. 9 Lagen faller under allmänt åtal. Det betyder att åklagaren väcker talan åt samhällets räkning och kan göra det utan att kvinnan själv behöver anmäla brottet. Mäns våld mot kvinnor Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet. Våld i nära relationer Alla former av våld, så som ovan, mellan närstående i både heterosexuella och samkönade relationer och andra släktrelationer. Barn som upplever våld Barn som hört eller sett mamma bli psykiskt, sexuellt eller fysiskt våldsutsatt av pappa eller styvpappa. 77 procent av barnen befinner sig i samma rum eller till och med i förälderns famn när pappa slår mamma 1. Termen att uppleva våld används för att tydliggöra barnets fysiska och psykiska nästintill direkta upplevelse av våldet. I lagstiftningen används termen bevittna våld. 1 Barn som bevittnat våld mot mamma en studie om kvinnor och barn som vistas på kvinnojourer i Göteborg, Almqvist, K & Broberg, A, Göteborg; Göteborg stad: 2004.

Skyddat boende Boendeinrättning som tillhandahåller platser för heldygnsvistelse avsedda för personer som behöver insatser i form av skydd mot hot, våld eller andra övergrepp tillsammans med andra relevanta insatser, enligt Socialstyrelsen. Kvinnojour Verksamhet som arbetar med att ge skydd och stöd till våldsutsatta kvinnor, barn och i vissa fall män, utifrån ett bemötande baserat på ett makt- och genusperspektiv. Tjejjour Verksamhet som arbetar med att stötta och stärka unga som definierar sig som tjejer, utifrån ett bemötande baserat på ett makt- och genusperspektiv. Ungdomsjour Verksamhet som arbetar med att stötta och stärka unga oavsett kön, utifrån ett bemötande baserat på ett makt- och genusperspektiv. 10 Kvinnofridssamordnare Kan också kallas kvinnofridsstrateg, samordnare för våld i nära relationer, familjefridssamordnare eller liknande. Funktion inom kommunen med ansvar att samordna kvinnofridinsatser. Inriktningsbeslut Ett beslut som indikerar hur ett verksamhetsområde ska utföras framåt i tiden och som ger förvaltningen möjlighet att jobba vidare med detaljerna. Socialtjänstlagen Ramlag som reglerar kommunernas ansvar inom socialtjänstverksamhet. Kap 5 11 stadgar kommunernas ansvar att ge stöd och hjälp för våldsutsatta kvinnor och deras barn.

Metod Kvinnofridsbarometern bygger på en enkät till landets 290 kommuner som skickades ut hösten 2016. Frågorna arbetades fram av en projektgrupp bestående av experter på Unizon. I gruppen deltog även Agenda PR som genomförde undersökningen. Webbenkäten skickades till kommunernas registratorer, som uppmanades att vidarebefordra undersökningen till den som är högst ansvarig för frågor som rör kvinnofrid. Enkäten skickades via mejl 23 november. Den 7 och 21 december skickades påminnelser ut till alla respondenter som ännu inte svarat. Svarstiden förlängdes därefter till 26 januari, och 11 och 18 januari skickas två ytterligare påminnelser ut. 162 kommuner har besvarat enkäten, vilket ger en svarsfrekvens på 56 procent. Några specifika gemensamma nämnare mellan de kommuner som inte svarat på enkäten har inte kunnat identifieras och både stora och små kommuner har deltagit. Kommuner från såväl storstadsregioner som landsbygd ingår, och den geografiska spridningen över Sverige är god. 159 kommuner har svarat på minst 12 av de totalt 17 frågorna och har rangordnats utifrån de poäng de erhållit på respektive fråga. Metoden för hur rangordningen genomförts beskrivs i kapitlet Metod för rangordning. 11 Kvinnofridsbarometern innehåller frågor om hur arbetet är organiserat, arbetssätt, insatser, förebyggande åtgärder och kompetens inom förvaltningen. En granskning på plats i kommunerna där varje enskilt område kontrolleras skulle kunna ge en delvis annorlunda bild, men resultaten i undersökningen bedöms vara relevanta att använda för att ge en bild av kommunernas arbete med kvinnofrid i Sverige idag.

Stöd och skydd Våldsutsatta personers behov av skydd och stöd varierar från individ och situation. Ibland är skyddsbehovet akut, medan det i andra fall kan uppkomma ett behov av stödsamtal långt efter till exempel en våldtäkt. I andra fall talar den våldsutsatta kvinnan inte svenska och tolkbehovet är stort, eller har en funktionsnedsättning som kräver olika former av anpassningar. För att kunna täcka alla behov är det en fördel att kommunerna specialiserar sig på ett område och sedan samverkar över kommungränserna för att kunna erbjuda stöd och skydd som är anpassat efter enskilda individers behov. Det är då också viktigt att ha med olika tidsperspektiv, alltifrån ett förebyggande arbete till vad som händer efter utflytt från ett skyddat boende till en eventuell ny bostad, i enlighet med Socialstyrelsens riktlinjer. 1 Nedan redovisas hur kommunerna uppger att de kan möta stöd- och skyddsbehovet hos våldsutsatta, på akut, kort och lång sikt, samt vilken kompetens som finns gällande särskilt sårbara grupper. 1.1. Fem av tio kommuner saknar kartläggning och behovsanalys 12 För att kunna garantera våldsutsatta kvinnor, barn och i vissa fall män stöd och skydd är det nödvändigt att ha kännedom om förekomsten av våldet och vad för typ av behov de som är utsatta kan ha. Detta regleras även i Socialstyrelsens föreskrifter som är det styrdokument som kommunerna har att förhålla sig till. 2 Trots detta svarar fem av tio (48 procent) kommuner att de varken gjort någon kartläggning eller behovsanalys under de senaste två åren. I Kvinnofridsbarometern 2015 uppgav sex av tio kommuner att det gjort en kartläggning. Resultatet för 2017 visar att många kommuner bryter mot Socialstyrelsens föreskrifter om våld i nära relationer på denna punkt då de inte gjort någon analys, varken utifrån egna eller andra aktörers underlag. Figur 1. Har ni under de senaste två åren, utifrån egna eller andras underlag, analyserat förekomsten av mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer samt behovet av stöd och skydd i kommunen? 48% 52% Nej Ja 3 kap. 7 Socialnämnden ska analysera om utbudet av insatser och andra sociala tjänster som erbjuds våldsutsatta och barn som bevittnat våld svarar mot behoven i kommunen, SOSFS 2014:4. Antal svarande: 161 1 SOSFS 2014:4, 7 kap 1 2 SOSFS 2014:4, Föreskrifter och allmänna råd, Våld i nära relation, Stockholm: Socialstyrelsen; 2014

1.1.2. Avsaknaden av behovsanalyser innebär fullbelagda jourer Avsaknaden av behovsanalyser skapar betydande problem i form av till exempel platsbrist på skyddade boenden. Unizons statistik för 2016 visar att antalet boendenätter för kvinnor och barn på kvinnojour har ökat med 50 procent på fyra år, 2012 bodde kvinnor i snitt 40 dygn på kvinnojourens skyddade boende, 2016 var den siffran 61 dygn. Samtidigt tvingas jourerna neka sju av tio kvinnor som är i behov av akut skyddat boende. Hade kommunerna utfört behovsanalyser hade de visat att bostadsbristen är en bidragande faktor till ökad platsbrist, eftersom kvinnor och deras barn tvingas stanna längre tid i det skyddade boende i väntan på en ny bostad. Faktaruta: Rekommenderade utgångspunkter för kommunernas behovsanalyser Det är avgörande att kommunen genomför en behovsanalys som tar upp faktorer som uppskattar hur många platser och nätter i ett skyddat boende samt behov av stödsamtal, rådgivning och praktisk hjälp i vardagen som kommunens invånare kan ha för att kunna garantera skydd och stöd. Behoven för de kvinnor, barn, transpersoner och män som utsatts för våld i nära relationer, men som inte bor på skyddat boende bör också ingå i analysen. Därtill är det viktigt att den innehåller en prognos för hur behoven kan komma att ändras över tid och uppdateras årligen för att säkra upp framtida behov. Ett offentligt frågeformulär i Brottförebyggande rådets (Brå) rapport Brott i nära relationer finns tillgängligt som utgångspunkt för kommunernas analys. Det går också för enskilda kommuner att bryta ner nationell statistik från rikstäckande rapporter så som den ovan nämnda eller rapporten Våld och hälsa 1 av Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK). 13 1.2. Åtta av tio kommuner använder sig av ideella kvinnojourer för att kunna ge skydd och stöd åt våldsutsatta kvinnor 51 procent av kommunerna uppger att ideell kvinnojour är det enda tillgängliga alternativet för att kunna erbjuda skydd och stöd åt våldsutsatta kvinnor och barn. 31 procent uppger att den ideella jouren utgör ett komplement för kommunala stöd och skyddsinsatser. Detta betyder att 82 procent av kommunerna använder sig av i ideella kvinnojourer för att fullfölja sitt uppdrag. I Kvinnofridsbarometern 2015 uppgav 77 procent av kommunerna att de använde sig av skyddat boende i ideell regi. Två procent av kommunerna erbjuder överhuvudtaget inget skyddat boende åt kommunens invånare, i Kvinnofridsbarometern 2015 var denna siffra sex procent. Att erbjuda skyddat boende är en central uppgift för kommunerna när det handlar om kvinnofrid. I Socialstyrelsens föreskrifter står att socialnämnden vid behov ska erbjuda stöd och hjälp i form av lämpligt, tillfälligt boende som motsvarar den våldsutsattas behov av skydd med utgångspunkt i utredningen och riskbedömningen. 2 De kommuner som uppger att de inte har tillgång till skyddade boenden bör därför omgående ordna detta. 1 Våld och hälsa. En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa. Uppsala; Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK: 2014. 2 SOSFS 2014:4, 7 kap 2

Figur 2. Vilka av följande insatser (skyddat boende) erbjuder kommunen våldsutsatta kvinnor? Enbart i ideell regi 50% Både i kommunal och ideell regi 30% Enbart i kommunal regi Varken i kommunal eller ideell regi 17% 2% Antal svarande: 161 14 1.3 Ideella jourer fyller fortsatt en avgörande funktion i kommunerna Ideella jourer har en avgörande roll i arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Jourerna bedriver insatserna åt kommunen eller kompletterar de insatser som drivs i kommunens regi. 5 av 10 av kommunerna uppger att den ideella jouren står för allt tillgängligt skyddat boende i kommunen och tre av tio uppger att de ideella jourerna kompletterar kommunens egna skyddade boenden. Förutom denna viktiga insats är jourernas största verksamhetsområde stöd och rådgivningssamtal som ges via till exempel telefon eller chatt eller fysiska och strukturerade stödsamtal med personer som kommer till den öppna verksamheten och till dem som bor i skyddat boende. Stödverksamheten är också den funktion som flest kommuner anger att kvinnojouren och/eller tjej- och ungdomsjouren har i arbetet mot mäns våld mot kvinnor, mer än hälften (55 procent) av kommunerna uppger det. Trots det så är det denna verksamhetsdel som får minst kommunalt stöd. Ideella jourer är en viktig kunskapskälla i kommunernas arbete med kvinnofrid Jourerna spelar även en central roll i kommunernas förebyggande arbete mot våld och som opinionsbildare i frågan om mäns våld mot kvinnor. Nära 6 av 10 av kommunerna att jourerna fungerar som en kunskapskälla när det handlar om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation. Jourerna bidrar både med skyddade boenden, öppenvård och information och förebyggande arbete MALMÖ STAD Kvinnojouren och tjejjouren gör en stor insats för utsatta kvinnor och barn. De samverkar på ett positivt sätt med oss i kommunen ORUST KOMMUN I Uppsala har vi väldigt aktiva och etablerade kvinno- och tjejjourer. Det finns en hög kompetens och stort engagemang i verksamheterna UPPSALA KOMMUN Viktigt komplement till kommunens arbete VARBERGS KOMMUN

Figur 3. Vilken/vilka funktioner har den lokala ideella kvinnojouren och/eller tjej- och ungdomsjouren i arbetet mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer? Stödverksamhet för våldsutsatta unga och/eller vuxna Kompletterar kommunens eget skyddade boende Erbjuder det/de enda tillgängliga skyddade boendet till våldsutsatta kvinnor Driver förebyggande arbete mot våld 55% 31% 50.7% 39.7% 13.6% 31.4% 47.2% 21.8% 29.7% 19.6% 11.6% 48.6% Antal svarande: 148 Opinionsbildare 49% 8.2% 42.9% Kunskapskälla 56.5% 8.8% 34.7% Ja Nej Vet ej Ideella jourer har en viktig roll i många kommuner Vid sidan av frågorna som ingår i Kvinnofridsbarometern ställdes en fråga om vilken betydelse den lokala jouren har för kommunens arbete mot våld i nära relationer. Över hälften av kommunerna har svarat att den ideella jouren har stor eller helt avgörande betydelse för kommunens arbete och endast två kommuner svarar att jouren inte har någon betydelse alls. Detta stämmer överens med de erfarenheter Unizon har från det lokala arbetet. Unizon vill uppmana de kommuner som redan idag har ett samarbete med en kvinnojour, tjejjour och/eller ungdomsjour att utveckla det. De kommuner som ännu inte har en samverkan med lokal jour bör ta initiativ för att åstadkomma detta. På detta sätt kan den samlade kompetens som finns inom jourerna tas tillvara, och kommuner och jourer kan komplettera varandras verksamheter. 15 Figur 4. Hur stor betydelse har den/de lokala eller näraliggande ideella kvinnojouren och/eller tjej- och ungdomsjouren i arbetet mot mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer inom kommunen? Helt avgörande betydelse Stor betydelse 15% 8% Viss betydelse Begränsad betydelse 7% Ingen betydelse Ej relevant då kommunen saknar lokal eller näraliggande ideell jour 20% 50% Antal svarande: 155

Det är berikande med ideella aktörer som kan agera opinionsbildande och vara en resurs i att bevaka ämnet. NYKÖPING KOMMUN De är en viktig del i det förebyggande arbetet genom olika informationsinsatser och samverkansarbete MALMÖ STAD Kvinnojourer gör ett otroligt viktigt arbete och de behövs STORUMAN KOMMUN Små kommuner har inga muskler att upprätthålla ett eget boende. De är guld värda i det akuta skedet LAXÅ KOMMUN Ideella jourers betydelse såsom kommunens tjejjour och kvinnojour har en otrolig stor betydelse i form av ett komplement till det kommunala arbetet där vi gemensamt arbetar för nolltolerans av våld i nära relation TROLLHÄTTAN KOMMUN 16 1.4 Många kommuner saknar kompetens för särskilda behov Behoven av stöd och skydd ser olika ut för olika individer. Behoven varierar beroende av hur den våldsutsattas situation och förutsättningar i övrigt ser ut. Exempelvis kan särskild kompetens krävas för att ge adekvat stöd och skydd till personer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck och verksamheten kan behöva anpassas för att kunna stödja kvinnor utan permanent uppehållstillstånd eller kvinnor i missbruk. I undersökningen framkommer att många kommuner saknar särskild kompetens eller verksamhet som garanterar att personer med särskilda behov kan få rätt stöd. För kvinnor med funktionsnedsättning, LHBTQ- personer och kvinnor utan permanent uppehållstillstånd saknar nästan hälften av kommunerna särskild kompetens eller verksamhet. Däremot uppger en majoritet av kommunerna att de har beredskap när det gäller barn som upplevt våld, personer som utsatts för hedersrelaterat våld, kvinnor över 65 och kvinnor med missbruk. Figur 5. Har kommunen särskild kompetens eller verksamhet som garanterar att stöd och skydd beaktar särskilda behov för följande personer som utsatts för våld i nära relationer? Kvinnor med funktionsnedsättning LHBTQ-personer Kvinnor över 65 år Kvinnor utan permanent uppehålls-tillstånd, såsom asylsökande, papperslösa Personer utsatta för hedersrelaterat våld 59.2% 52.8% 62.4% 53.5% 75.8% 40.8% 47.2% 37.6% 46.5% 24.2% Antal svarande: 147 Barn som upplevt våld 87.9% 12.1% Kvinnor i missbruk 77.1% 22.9% 0% 20% 40% 60% 80% 100% Ja Nej

Faktaruta: Skydd och stöd till våldsutsatta asylsökande och papperslösa kvinnor och deras barn Hälften av kommuner svarar att de har kompetens eller verksamhet som garanterar att stöd och skydd beaktar särskilda behov för kvinnor utan permanent uppehållstillstånd, såsom personer som är asylsökande eller papperslösa. I Kvinnofridsbarometern 2015 uppgav fyra av tio kommuner att de hade komptens i dessa ärenden. Behovet av kompetens inom området är stort efter den stora migration som skett sedan 2015. Många papperslösa vuxna, barn och unga samt ensamkommande asylsökande barn och unga känner inte själva till att det har rätt till akut ekonomiskt bistånd via socialtjänsten. Tidigare hade socialtjänsten underrättelseskyldighet att meddela polismyndigheten om papperslösa därför vågade många inte ta kontakt med socialtjänsten även om de var våldsutsatta och behövde skydd och stöd. Många av Unizons jourer rapporterar att de har kontakter med papperslösa och asylsökande. Unizonjouren ATIM har genom ett samarbete med Malmö stad vikt en plats åt målgruppen i sitt skyddat boende. De ger stöd utifrån våldsutsattheten och därtill stöttar de genom att bland annat gå igenom asylprocessen för att se om det finns delar som inte är beprövade, lyfta eller hanterade i ärendet. Jouren har även kontakter med papperslösa kvinnor i öppenmottagningen. Mellan 2012 och 2016 fick fyra av de sex kvinnorna som bodde i ATIM:s skyddade boende permanent uppehållstillstånd. 17 1.5 Fem av tio kommuner ger inte stöd till permanent bostad efter våldsutsatthet En utmaning för många kvinnor och barn som tvingats fly sina hem på grund av mäns våld är att få tillgång till en permanent bostad. Fem av tio kommuner saknar rutiner för att ge stöd i att få tillgång till permanent bostad. I Kvinnofridsbarmometern 2015 uppgav tre av tio kommuner att de inte hade rutiner för att ge stöd till permanent boende för våldsutsatta. Det blir inte bättre och utvecklingen bekräftas av Unizons jourer, under 2016 bodde kvinnor i snitt 61 dygn på kvinnojourens skyddade boende, jämfört med 40 dygn 2012. Boendetiden har alltså ökat 50 procent på fyra år. Om kvinnan och hennes barn inte får tillgång till en bostad efter tiden i skyddat boende går en stor del av den genomförda insatsen förlorad, eftersom det är vanligt att enda boendealternativ är att gå tillbaka till förövaren. Många kvinnor och barn lämnas med denna svåra uppgift efter tiden på exempelvis skyddat boende och Socialtjänsten hänvisar ofta till tillfälliga och osäkra boendelösningar såsom hotellhem eller dyra andrahandslägenheter. Detta riskerar att utsätta kvinnan och barnen för fara då hon kan behöva röja sin identitet, exempelvis på andrahandsmarknaden. Många kvinnor och barn behöver leva med skyddade personuppgifter och för denna grupp är den reguljära bostadsmarknaden idag ett stort problem, då man hänvisas exempelvis till Blocket och Facebook för att söka bostad. Den generella bostadsbrist som finns i Sverige idag drabbar denna grupp extra hårt. Drygt hälften av kommunerna säger sig erbjuda hjälp på olika sätt med detta. Oftast handlar det då inte om formaliserad hjälp till ett nytt, tryggt permanent boende utan snarare om förturssystem, hjälp vid kontakter med hyresvärdar, hjälp att söka på andrahandsmarknaden, hyresgarantier eller möjlighet till tillfälliga boenden. Ofta

uppger kommunerna att det inte finns skriftliga och övergripande rutiner för detta utan att det blir individuella lösningar i de fall det inte går att lösa på annat sätt. Detta vittnar om en stor godtycklighet som kan leda till rättsosäkerhet för kvinnor och barn gällande denna centrala fråga. Det är värt att notera att drygt en fjärdedel av de kommuner som uppger att de ger stöd i att få tillgång till permanent bostad inte erbjuder utslussningslägenhet. Hälften av alla kommuner erbjuder ingen hjälp alls, vilket innebär att de kvinnor och barn som tvingats fly sina hem på grund av mäns våld på egen hand måste försöka hitta boende. En svår uppgift då våldet ofta även varit ekonomiskt, mannen kan ha tagit lån i kvinnans namn och lämnat henne med betalningsanmärkningar. Figur 6. Ger kommunen våldsutsatta kvinnor stöd i att få tillgång till permanent bostad? Nej Ja 49% 51% 18 Antal svarande: 158 Vi utför men saknar rutin ÅNGE KOMMUN Det finns dåligt med bostäder i kommunen, men vi försöker i varje enskilt ärende att hjälpa till och stötta klienten med att hitta boende. Stort problem överlag att hitta bostäder SVALÖV KOMMUN Förtur hos det kommunala bostadsföretaget har tagits bort. Kan finnas möjlighet att få lägenhet genom Socialtjänsten ÖSTERSUNDS KOMMUN Finns inte dokumenterat men försök till stöd i att söka annat boende ges GULLSPÅNGS KOMMUN Inte enligt rutin men varje ärende behandlas individuellt SÄTERS KOMMUN Finns ingen fastställd rutin men kan ändå lösas i det enskilda fallet genom samarbete med kommunens bostadsbolag DALS EDS KOMMUN

Faktaruta: Våldsutsatta blir bostadslösa Många kvinnor och barn som flytt en våldsam man och pappa har också tvingats lämna sina hem. Efter tiden på skyddat boende väntar förhoppningsvis en ny vardag och ett liv fritt från våld i ett tryggt och långsiktigt hem. Tyvärr är väntan onödigt lång för många, då svårigheterna att få en bostad och alltså kunna flytta ut från det skyddade boendet är stora. Många som varit utsatta för våld har tvingats sjukskriva sig eller vara borta från arbetet. Deras partner kan ha tagit lån i deras namn, gett dem betalningsanmärkningar eller spelat bort deras pengar. Då är det svårt att hävda sig på den tuffa bostadsmarknaden bland privata hyresvärdar. Det är därför avgörande att kommunerna har rutiner för att stötta våldsutsatta kvinnor att få tillgång till en permanent bostad, särskilt då det i många kommuner råder brist på allmännytta och förturssystem. Det är på grund av svårigheterna att flytta ut från skyddat boende som kvinnojourernas skyddade boendena är fullbelagda och jourerna tvingas neka sju av tio sökande plats. 1.6 Nära hälften av kommunerna arbetar för att förändra attityder Att arbeta med att förändra attityder, särskilt riktat till unga människor, är en viktig insats i ett förebyggande arbete mot mäns och killars våld. Genom sådana förebyggande insatser kan kommunen verka för att grogrunden för våldet minskar. 46 procent av kommunerna uppger att de under de senaste två åren genomfört regelbundna aktiviteter med syfte att förändra attityder och värderingar kring genus och våld. Attitydförändringar med en ansats att förändra stereotypa föreställningar om kön har visat sig mest framgångsrikt för att förebygga våld enligt WHO, Världsbanken och FN. Därför är det positivt att många kommuner har detta fokus. Av kommentarerna framgår dock att ambitionerna varierar, men det är ändå att betrakta som positivt att en så pass hög andel kommunerna har någon form av insats på området. Vanligast är projekt eller aktiviteter på skolor, och i andra hand olika former av utbildningsinsatser riktad till personal inom kommunen, såsom handläggare och skolpersonal. Dock visar Unizons rapport Bygg bra före En undersökning av kommunernas förebyggande arbete mot mäns våld mot kvinnor från 2014, där kommunerna fick specificera hur de arbetar förebyggande, att enbart tio kommuner av 211 svarande hade ett genusperspektiv i arbetet. Skillnaderna i resultaten tyder på att kunskapen är låg kring vad som faktiskt utgör ett våldsförebyggande arbete. I regeringens nationella strategi för att bekämpa mäns våld mot kvinnor lyfts det förebyggande arbetet och kravet att alla unga ska nås av våldsförebyggande arbete med ett genusperspektiv. Kommunerna kommer att behöva satsa och samarbeta med civilsamhällets organisationer, och speciellt med kvinnojourerna, tjejjourerna och ungdomsjourerna för att det ska bli verklighet. 19 Figur 7. Har kommunen under de senaste två åren genomfört regelbundna aktiviteter med syfte att förändra attityder och värderingar kring genus och våld? 54% 46% Nej Ja Antal svarande: 155

1.7 Var fjärde kommun arbetar inte alls med att motivera förövare att delta i beteendeförändrande insatser Ett sätt att motverka våld är att ha insatser för att förändra beteende hos förövarna, så kallad tertiär prevention. Det är dock en utmaning att få förövare att delta i beteendeförändrade program, och särskilda motiverande åtgärder krävs därför för att få förövarna att delta i dessa insatser. På frågan om kommunerna genomför särskilda åtgärder för att motivera förövare till deltagande i beteendeförändrande insatser svarar var fjärde kommun nej (24 procent). Något färre kommuner arbetade med frågan i den tidigare undersökningen 2015, dock hade flertalet kommuner då uppgivit att detta var ett mycket viktigt utvecklingsområde. Tyvärr finns det heller inget nationellt stöd till kommunerna i denna fråga. Socialstyrelsen har sedan 2012 ett regeringsuppdrag att ta fram evidensbaserade metoder och sätt att motivera förövare till beteendeförändrande insatser, än har inte det uppdraget slutförts och någon fungerande metod har ännu inte presenterats. Fyra av tio (38 procent) av kommunerna svarar att de genomför motiverande åtgärder, men att någon modell inte används. Avsaknaden av metodik är mycket oroande, eftersom arbetet tenderar att bli godtyckligt och bygga på den enskilde socialsekreterans vilja och förkunskap. Det är däremot 38 procent av kommuner som uppger att de använder en modell som de arbetar efter. Alternativ till våld (ATV) är den modell som flest kommuner uppger som metod. 20 Figur 8. Genomför kommunen särskilda åtgärder för att motivera förövare till deltagande i beteendeförändrade insatser? 24% 49% 38% Nej Ja, och en modell används för detta Ja, men någon modell används inte 38% Antal svarande: 158 1.8 Majoritet ger finansiering för ett år i taget En förutsättning för att kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer ska kunna planera och utveckla sina verksamheter på ett bra sätt är att de ekonomiska ramarna inte är alltför kortsiktiga. Om kommunen fattar beslut om finansiering ett år i taget innebär det en ständigt osäker framtid, vilket bidrar till en otrygghet i verksamheten och försvårar en långsiktig planering och utveckling. På motsvarande sätt kan beslut om finansiering för tre år eller mer väsentligt förbättra möjligheterna till att förbättra kvaliteten och skapa bättre verksamheter. Två av tio kommuner erbjuder finansiering för tre år för sina ideella jourer. I undersökningen framgår att de allra flesta kommuner tar inriktningsbeslut eller motsvarande för finansiering till de ideella jourerna ett år i taget, närmare hälften av kommunerna gör detta. Ett antal kommuner arbetar dock mer långsiktigt. Var femte

kommun tar beslut för två eller tre år. Dessa kommuner är föredömen när det handlar om att skapa goda förutsättningar för jourerna att utveckla sina verksamheter. Ungefär var fjärde kommun finansierar ingen kvinnojour. När det gäller tjejjourer och ungdomsjourer är det klart färre kommuner som uppger att de finansierar. Knappt tre av tio kommuner finansierar någon jour av denna typ. Om finansieringen ges, ges den i första hand ett år i taget även här. Figur 9. För hur långa perioder tar kommunen inriktningsbeslut eller motsvarande om finansiering till ideella kvinnojourer och tjej-eller ungdomsjourer? Mindre än 1 år 1 år 2 år 3 år Kommunen finansierar ingen jour av denna typ Antal svarande: 156 0% 20% 40% 60% 80% 100% Kvinnojour Tjejjour eller ungdomsjour 21 Faktaruta: Kortsiktig, bristfällig och osäker finansiering En förutsättning för att kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer ska kunna planera sina verksamheter i form av till exempel bemanning, boendeplatser, sammansättning av samtalsgrupper och underhåll av lokaler och boende är att deras finansiering inte är projektstyrd eller kortsiktig. De flesta kvinnojourer får sin fasta finansiering i form av föreningsbidrag och placeringsavgifter när socialtjänsten placerar en kvinna i skyddat boende på jouren. Driftkostnaden för många av Unizons kvinnojourer med skyddat boende täcks inte av placeringsavgifterna, vilket innebär att placeringen i realiteten subventioneras av jourerna, ofta genom ideell arbetskraft. Under 2015 till 2018 har regeringen öronmärkt 100 miljoner per år som ska gå till kvinnojourerna och tjejjourerna med ambitionen att detta ska ge mer långsiktighet. Tyvärr har bidragen varit svåra att ta del av och en del pengar har inte delats ut. Skriftliga överenskommelser med lokala kvinnojourer i sex av tio kommuner 65 procent av kommunerna svarar att de har en överenskommelse med lokal eller närliggande kvinnojour, antingen med finansiering inskrivet i avtal eller inte. Övriga har alltså ingen skriftlig överenskommelse, vilket pekar på att ett strukturerat samarbete saknas i dessa kommuner. Detta resultat är i princip oförändrat sedan tidigare Kvinnofridsbarometer. Det är bekymmersamt då många kommuner i Kvinnofridsbarometern 2015 uppgav att de var på väg att sluta avtal/överenskommelse med

sin lokala jour. Då jourer i många kommuner har flera viktiga roller i kvinnofridsarbetet är det anmärkningsvärt att så många kommuner saknar skriftlig överenskommelse. När det gäller tjejjourerna och ungdomsjourerna är det endast drygt 12 procent av kommunerna som har överenskommelser som är kopplade till finansiering. 18 procent av kommunerna har skriftliga avtal med tjejjour eller ungdomsjour, i Kvinnofridsbarometern 2015 uppgav 14.7 procent av kommunerna att de hade det. 1 Flera kommuner uppger att det saknas jourer av denna typ i kommunen, och i något fall ingår den i kvinnojouren. Att det inte finns någon tjej- eller ungdomsjour i den egna kommunen bör dock inte vara något hinder för att ge stöd till en närliggande jour, som kan bidra med viktigt stöd till unga. Figur 10. Finns skriftliga överenskommelser mellan socialnämnden och lokal eller näraliggande ideell jour av följande typ? 22 Ja, och finansiering finns inskrivet i överenskommelsen Ja, överenskommelse finns men finansiering finns INTE inskrivet Nej, ingen skriftlig överenskommelse finns 10% 14.5% 5.7% 50.3% Antal svarande: 159 35% 84.3% 0% 20% 40% 60% 80% 100% Kvinnojour Tjejjour eller ungdomsjour Vi har en avsiktsförklaring för tre år som medvetet är över mandatperioden för att det inte ska vara beroende av valändringar MALMÖ STAD Kvinnojour och tjejjour samverkar med kommunen men ingen skriftlig överenskommelse. De söker och får föreningsbidrag årligen. LUNDS KOMMUN Ingen skriftlig överenskommelse men ett bra informellt samarbete TRANÅS KOMMUN Kommunen bekostar handledning till den ideella tjejjouren och kvinnojouren TROLLHÄTTANS KOMMUN TRIS tjejers rätt i samhället kommer från och med 201701 ha ett IOP med Uppsala kommun som omfattar 1.7 mnkr UPPSALA KOMMUN Jouren har beviljats statliga pengar de senaste åren vilket har gjort att de nästan inte fått någonting av kommunen. De får hyran betald av kommunens bostadsbolag ARVIDSJAUR KOMMUN 6 Kvinnofridsbarometern 2015, Unizon

1.9 Behov av formaliserat samarbete För att uppdraget att ge skydd och stöd till kvinnan och barnet ska kunna utföras på ett rättssäkert sätt är det avgörande att samarbetet mellan socialnämnden och den ideella jouren är formaliserat. Antal kommuner som har skriftliga överenskommelser med en ideell kvinnojour är i princip lika många som tidigare Kvinnofridsbarometer. En överenskommelse, avsiktförklaring eller avtal innebär en fastställd relation mellan parterna som gör att arbetet kan planeras på längre sikt. Jouren kan till exempel förbereda och planera för placeringar och socialsekreterare kan ha kännedom om vem de ska kontakta när ett behov av stöd och skydd uppstår på grund av våldsutsatthet. 1.9.1 Endast 15 % av kommunerna har en skriftlig överenskommelse med en tjejjour Två av tre (65 procent) kommuner har en skriftlig överenskommelse med en kvinnojour, men endast 15 % av kommunerna uppger att de har en skriftlig överenskommelse med en tjejjour. Flera kommuner har kommenterat att de inte finns någon tjejjour i kommunen, men det är samtidigt flera kommuner som har överenskommelser med den kvinnojour som istället ligger i grannkommunen. 1.9.2 Tjejjourerna och ungdomsjourerna står utan ekonomisk bas Tjejjourers och ungdomsjourers roll i kommuner är främst att förebygga killars våld och att stärka och stödja unga. De stöttar och stärker främst unga tjejer och kontakten sker till största del via chatt. Jourerna har telefonsamtal, mejl, chattkonversationer och fysiska samtal med unga som blivit utsatta för våldtäkt, sexuella övergrepp eller har frågor om relationer, kroppen, missbruk, självmordstankar och våld i nära relationer. Dessutom är många tjejjourer och ungdomsjourer ute i skolor och på fritidsgårdar och föreläser, de informerar och håller i grupper där ungdomar får prata om exempelvis våld och normer. Tjejjourer och ungdomsjourer spelar ofta en central roll i kommunernas förebyggande arbete. Deras arbete värderas högt av många politiker och andra organisationer och ses som en nödvändig del i arbetet med att nå ut till gruppen unga. 2016 var Unizons tjej- och ungdomsjourer Sveriges största aktör för stöd på nätet, med nära 30 000 stödkontakter. 23 Eftersom unga är överrepresenterade som både utsatta och förövare för brott i nära relationer och andra våldsbrott och dessutom i högre grad än vuxna lider av psykisk ohälsa 1 är detta arbete centralt. I Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning 2016 uppgav var tionde ung tjej att hon utsatts för sexuella övergrepp under 2015. Ändå är det enbart 11,5 procent av kommunerna som har en överenskommelse med en tjejjour där finansiering finns inskrivet. Det betyder att jourerna till största del verkar utan någon fast ekonomisk bas och att arbetet de gör blir kortsiktigt på grund av att det inte går att säkra att medel finns, exempelvis för nästkommande år eller termin. 7 Brott i nära relationer, Stockholm: Brottsförebyggande rådet; 2014:8, Hjältar och monster, Stockholm: Ungdomsstyrelsen; 2013, Folkhälsan i Sverige, årsrapport 2013, Stockholm: Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten; 2013