Standarder och fackligt inflytande

Rapport från TCO-seminarium 24 september 2004 Standarder och fackligt inflytande ett TCO-seminarium med fokus på facklig medverkan i internationell, europeisk och svensk standardisering Genomfört med stöd från SSR:s Konsumentråd i samarbete med TCO och TCO Development Text: Bengt Rolfer

STANDARDISERING EN ALLT VIKTIGARE FACKLIG FRÅGA Standarder får allt större betydelse både i arbetslivet och för oss som konsumenter. Därför borde facket och konsumentrörelsen slå sina påsar ihop för att försöka påverka utformningen av standarder. TCO:s framgångsrika arbete för märkning av bildskärmar kan tjäna som förebild. Det var något som deltagarna var eniga om när TCO bjöd in till seminariet Standarder och fackligt inflytande i TCO-huset den 24 september. På seminariet, som hade fokus på facklig medverkan i internationell, europeisk och svensk standardisering, deltog ett 30-tal personer, främst från TCO, förbunden och några myndigheter. Till stor del var det de redan frälsta som mötte upp, men förhoppningen är nu att detta seminarium ska utgöra ett avstamp för ett bredare engagemang inom tjänstemannarörelsen. Standardisering måste bli en facklig fråga TCO-ordföranden Sture Nordh slog an tonen och markerade att detta är ett område som facket försummat och nu måste göra något åt för att ta igen förlorad mark: - Standardisering är av största fackliga intresse. Vår uppgift är att påverka enskilda medlemmarnas villkor i arbetslivet. Det gör vi på olika sätt genom arbetsrätt, kollektivavtal och så vidare. Men vi kan också påverka produktionsvillkoren i vår roll som konsumenter. Det gör vi i allt från bildskärmar till Ryanair. Sture Nordh betonade att standarder påverkar arbetsmiljö, användbarhet, säkerhet och hälsa typiskt fackliga frågor. Men han konstaterade också att makten över utformningen av standarder har förskjutits från myndigheter - där facket ofta hade möjlighet att göra sin röst hörd - till privaträttsliga organ, där den som är mest aktiv och har mest resurser har störst chans att påverka. - Det var de stora företagen som blev mest aktiva och som såg tillväxtmöjligheter här, medan vi i facket befann oss på ett nytt och annorlunda fält som vi inte var vana vid. Det har lett till att mycket av det som påverkar arbetsmiljön styrs av storföretagen och framför allt av stora amerikanska bolag. - Europa har hamnat på efterkälken. Svenska politiker ägnar frågan alldeles för litet intresse. Men jag måste också medge att vi inom de fackliga organisationerna inte heller har ägnat den tillräckligt intresse. - Det är dags att ändra på det nu. Detta seminarium är ett tillfälle att diskutera hur det ska gå till, sade Sture Nordh i sin inledning. 2 (8)

Så kan vi påverka En av Sveriges främsta standardiseringsexperter, Stig Håkansson på Konsumentverket, beskrev bakgrunden till varför standardisering blivit en så intressant och viktig fråga. Spelreglerna ändrades radikalt från 1985 när EU införde en ny metod (The New Approach) för standardiseringen. Mot att tidigare ha detaljreglerat produktkraven på myndighetsnivå övergick man nu till att fastställa ett antal ramlagar där de väsentligaste säkerhetskraven slås fast. - Detta utlöste en fullständig revolution inom europeisk standard. En standard som uppfyller lagens krav blir som lagens förlängda arm och får en oerhörd betydelse. Det är därför standardisering gått från att ha varit ganska trist till att bli oerhört spännande, sade Håkansson. Själv har han under cirka 15 års tid farit runt som konsumenternas förkämpe och försökt påverka olika arbetsgrupper om allt från leksaker till flytvästar och engångständare. Det är ett arbete som kostar både tid och pengar, men som är nödvändigt om man vill påverka. Håkansson talade sig särskilt varm för att skapa allianser med likasinnade. Då kan man hinna vara med på fler ställen. - Arbetstagarsidan och konsumentsidan har enormt mycket gemensamt, betonade han och tillade att Konsumentverket har ett mycket bra samarbete med Arbetsmiljöverket i dessa frågor. Hur gör man då om man vill påverka de grupper som sätter standarder? Stig Håkansson bidrog med denna lilla lathund: Specialistkunskaper behövs. Förbered mötet. Utveckla förhandlingsstrategi vad kan offras och vad ges i utbyte. Ta för dig prata på mötena. Var inte rädd att tala dålig engelska. Tänk långsiktigt. Det tar alltid längre tid än man tror. Utnyttja pauserna för diskussioner. Skapa allianser. Tänk inte bara nordiskt. De stora EU-länderna måste bearbetas. Men det räcker inte att vara med och påverka EU:s standarder. Tänk globalt, var Håkanssons råd. Framför allt USA ligger långt före på det här området. - Vi är ett litet exportberoende land med starka förhandlingstraditioner. Men vi måste också förstå standardiseringens enorma möjligheter, sade han. - Det här är framtidens sätt att forma utvecklingen. Amerikanerna är enormt duktiga på detta och kommer alltid mycket väl förberedda. Ska vi låta dem bestämma framtidens standarder? Ett problem i sammanhanget är förstås pengarna. Det statliga stödet är alldeles för litet för att det ska kunna tas på allvar, enligt Håkansson. 3 (8)

Han är också ordförande i SSR:s konsumentråd. Rådet har ungefär 2,5 miljoner kronor per år att fördela för att främja användarintressena. Ungefär en tredjedel av de pengarna går till LO:s och LO-förbundens medverkan i olika arbetsgrupper. På SIS kan man lära sig mer Anders Sköld, teknisk direktör på standardiseringsinstitutet SIS, berättade om vad SIS är och om de spelregler som gäller i branschen. SIS är ett privaträttsligt organ med uppgift att organisera arbetet och underlätta för svenska företag, myndigheter och organisationer att delta i internationellt standardiseringsarbete. SIS representerar också svenska intressenter i standardiseringsorgan som CEN och ISO. SIS har 1500 medlemmar och finansieras till 50 procent med försäljningsintäkter, till 40 procent med projektavgifter och till 10 procent med statsanslag. SIS har 155 medarbetare och en omsättning på 200 miljoner kronor. SIS har två dotterbolag Försäljning och Utbildning. SIS anordnar kurser för dem som vill lära sig mer om standardisering. Det handlar inte bara om teknik och kunskaper, utan även om taktik och strategi. Så här ser standardiseringens organisation ut flertalet elektriska produkter produkter telekom/it Globalt ISO IEC ITU Europa CEN CENELEC ETSI Sverige SIS SEK ITS Anders Sköld redogjorde kortfattat för gången i ett typiskt ärende där en ny ISOstandard skapas. ISO består av 148 medlemmar och alla har en röst. Det börjar med att någon lägger ett förslag på produkt att standardisera. Sedan försöker ett antal experter komma överens om ett utkast, som därefter går vidare till en teknisk kommitté för detaljutformning. För att kommitténs förslag ska antas som standard krävs det att två tredjedelar röstar för. Världsstandarden ISO har alltså ett minoritetsskydd till skillnad från de europeiska organen. Efter fem år måste en översyn göras. Trots att det kan ta lång tid att få fram en ny standard växer antalet standarder snabbt. Det produceras ungefär tre om dagen eller 1000 om året. 4 (8)

- Om några år kanske vi är uppe i 10 000 standarder. Det går alltså undan här. Utvecklingen har med rätta oroat fackliga och konsumentintressen i Europa, sade Sköld. Han såg två hotbilder framför sig. Ett hot är övercertifiering i och med att företag och organisationer ser möjlighet att tjäna pengar på certifikaten. Det andra hotet är en bristande marknadskontroll. Om det släpps ut nya standarder utan att efterlevnaden kan kontrolleras riskerar standarderna att komma i vanrykte, varnade han. Pengabrist hotar ergonomistandarder Konsulten Tomas Berns från ErgoLab tog under rubriken Som man bäddar får man ligga upp Sveriges roll i standardiseringen inom ergonomiområdet. Han betonade vikten av att arbeta internationellt och att inte nöja sig med att påverka den europeiska standarden CEN. Berns utgick från ett aktuellt ergonomiprojekt inom SIS som är av särskilt intresse för en facklig målgrupp (SIS TK 386). Projektet går ut på att ta fram ett 40-tal standarder eller tekniska rapporter med klar koppling till arbetsmiljön. - Det är ISO som leder och driver arbetet inom kommitténs område. Det är där den verkliga påverkan sker. När det kommer till CEN är det mesta redan klart och det är bara att säga bu eller bä. Men Arbetsmiljöverket arbetar bara på CEN-nivå, det är ett jättebekymmer, sade han. Hans råd till dem som vill påverka är att ta plats i arbetsgrupper och tekniska kommittéer. Det är bra om samma person deltar hela tiden. Det är vikigt att göra sin hemläxa och att komma tillbaka med egna konkreta, färdigskrivna förslag på engelska, som man också kan motivera. - Det handlar om att ge och ta. Tror man sig få igenom sin vilja till 100 procent får man det svårt. Och så var det där med pengar: - De som inte har pengar har inte råd att resa. Vi saknar resurser och därför missar vi att vara med i flera arbetsgrupper, sade Berns och efterlyste ett ökat engagemang, högre fackligt deltagande och mer pengar. LO försöker vara tidigt ute Ombudsman Lars-Erik Folkesson från Metall har tio års erfarenhet av standardiseringsarbete som LO-representant. På 90-talet bildades Arbetsgruppen för standardiseringsarbete, Asta, för att i första hand vara med och påverka utformningen av olika maskiner. Asta består av ett antal företrädare för LO-förbunden, man träffas en gång i månaden och går igenom vad som är på gång när det gäller nya standarder och förslag från olika kommittéer. - Där bestämmer vi oss för var vi ska försöka påverka och så söker vi pengar från SSR:s konsumentråd för att kunna vara med, berättade Folkesson. 5 (8)

- Företagen sitter med i dessa kommittéer av affärsmässiga skäl, de vill få igenom sina lösningar för att tjäna pengar. Vi är med för att våra medlemmar ska må bra och få använda produkter som är säkra. LO-representanterna har ett bra samarbete med Arbetsmiljöverket och har god hjälp av deras föreskrifter och av arbetsmiljölagen. Men för att kunna påverka internationellt är det ett måste att kunna engelska. LO har därför satsat mycket på att utbilda sina företrädare både i engelska och i arbetsmiljökunskap/standardisering. Så sattes TCO på världskartan Nästa programpunkt är ett skolexempel på hur man kan bygga upp en internationell standard, sade TCO:s kommunikationschef Karin Hallgren när hon introducerade Per Erik Boivie - pappan till TCO-märkningen som vi är stolta över. Per Erik Boivie har varit verksam på TCO i drygt 20 år, bland annat som utvecklingschef och driver nu egna företaget Boivie Arbetsplatsutveckling. Han gick igenom historien om hur man i början av 80-talet engagerat sig i bildskärmsfrågan fram till hur TCO-märkningen decenniet därpå blev global standard. - På tidigt 80-tal var det många som fick synbesvär och belastningsskador vid skärmen. Vi började försöka påverka produktutvecklingen, det var en ny facklig metod då, berättade han. Metoden byggde också på att bilda allianser. TCO lierade sig bland annat med Naturskyddsföreningen. Den första TCO-standarden TCO 92 lanserades på en stor konferens i Berlin 1992. Därefter har ytterligare tre standarder med successivt allt högre krav lanserats TCO 95, TCO 99 och TCO 03. (Mer detaljerad information om dessa finns på www.boivie.se). - I dag har över 6000 olika modeller certifierats av TCO. Närmare 250 miljoner pcanvändare sitter i dag framför en TCO-märkt bildskärm. Man ser TCO-märket överallt. Det som skapar trovärdighet är att det representerar dem som använder bildskärmarna, inte tillverkarna, sade Boivie. Att skapa allianser och att agera på uppdrag av användarna var kanske de viktigaste framgångsfaktorerna för TCO-märkningen. Per Erik Boivie gjorde också denna reflektion: - Kanske handlar TCO-exemplet om att i tider av stora förändringar utnyttja öppningar som andra inte ser, men också om att utmana den konventionella uppfattningen om hur fackligt arbete ska bedrivas. - Det gäller också här i dag. Hur snäva ska fackets ramar vara? Vi vågade vidga perspektivet, vi tog in miljöintressena och samarbetade med statliga myndigheter som Nutek. Det gjorde oss oerhört mycket starkare. 6 (8)

Samarbete för bättre säkerhet Lennart Ahnström, enhetschef vid Arbetsmiljöverket, talade om de säkerhetsvårdande intressenternas medverkan i standardiseringsarbetet. Vilka är då dessa intressenter? Jo, i första hand myndigheter och fackföreningar, men också konsumentorganisationerna kan räknas hit. Liksom andra talare poängterade Ahnström den stora betydelse standardiseringen fått efter att den nya metoden började tillämpas 1985. Även han ansåg att det bästa sättet att påverka är att delta i de kommittéer och arbetsgrupper där standarder bestäms och han betonade att detta kräver resurser. - Man måste betala avgift för att delta i tekniska kommittéer, men det kräver också att man lägger ner arbetstid att man betalar för resor och framför allt att man måste kunna ämnet, sade han. Inom maskinstandardiseringen finns A-, B- och C-standarder, där A behandlar generella aspekter, B behandlar en viss säkerhetsaspekt eller skyddsanordning och C behandlar olika slag av produkter. De sistnämnda är vanligast. - Tillverkarna har stort intresse av att påverka, framför allt på C-nivån, och satsar därför mycket på att vara med i arbetsgrupperna. Det är där det verkliga arbetet sker. Om det ska bli ett bra resultat måste det finnas balans mellan de ekonomiska och de säkerhetsvårdande intressena, underströk Lennart Ahnström. Han gav tre exempel på där expertsamarbetet mellan myndighet och fackförening fungerat bra. Det gällde grundläggande maskinstandard, nödstopp och standard för att förhindra oavsiktlig start. - Vi vet att bra samarbete mellan de säkerhetsvårdande intressena är till gagn för verksamheten, men hur det blir i framtiden vet vi inte. Vi har inte personella resurser att engagera oss i standardiseringsarbetet på samma sätt som när metoden var ny, sade Lennart Ahnström. Sluta producera hyllvärmare Som avslutning på seminariet diskuterade deltagarna i grupper hur man på lämpligt sätt ska arbeta vidare med den här frågan. Enigheten var total om att de fackliga organisationerna bör engagera sig mer i standardiseringen. Det är viktigt, eftersom den berör medlemmarna direkt i deras vardag. Samtidigt måste detta vägas mot att det kostar stora pengar och kräver mycket tid. - Om de enskilda medlemmarna förstår betydelsen av att påverka standardiseringen kanske det måste ske omprioriteringar på förbundskanslierna. Vi får sluta producera hyllvärmare, löd ett inlägg. Förslag väcktes om att TCO-förbunden bör bilda en liknande grupp som Asta inom LO. Behovet av ökade informations- och utbildningsinsatser för att sprida kunskap standardiseringens betydelse betonades också. Bland förslagen fanns att producera en 7 (8)

liten skrift om hur en standard blir till, att fackförbundspressen skriver om standardisering och att frågan tas upp i läroböcker och på högskolor. - Gör det till ett glassigt fackligt uppdrag att sitta projektkommittéer, var ett annat förslag. Och sist men inte minst: - Ta vara på det vi lärde oss av TCO-exemplet. Våga satsa internationellt, skapa allianser, bygg nätverk. Men inse också att samma metod inte går att tillämpa på alla områden. Text: Bengt Rolfer Lästips: Svensk facklig medverkan i standardiseringsarbetet inom området säkerhet och hälsa. Finns på http://ebib.arbetslivsinstitutet.se/saltsa/2002/wlr2002_05.pd 8 (8)