Det här verket har dgtalserats vd Göteborgs unverstetsbblotek. Alla tryckta texter är OCRtolkade tll masknläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopera texten från dokumentet. Vssa äldre dokument med dålgt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vlket medför att den OCR-tolkade texten kan nnehålla fel och därför bör man vsuellt jämföra med verkets blder för att avgöra vad som är rktgt. Ths work has been dgtzed at Gothenburg Unversty Lbrary. All prnted texts have been OCR-processed and converted to machne readable text. Ths means that you can search and copy text from the document. Some early prnted books are hard to OCR-process correctly and the text may contan errors, so one should always vsually compare t wth the mages to determne what s correct.
N:R 30 ( 1385) A. 26:TE ÅRG. VANLIGA UPPLAGAN. LÖSNUMMERPRIS: 12 ORE. ILLtlSTREBAD FOR-KVIN NAN s OCH HEM MET! 1 FRITHIOF HEL LBERG SÖNDAGEN DEN 27 JULI 1913. HUFVUDREDAKTOR OCH ANSV. UTGIFVARE: JOHAN NORDLING. BITR. REDAKTOR: ERNST HÖGMAN. RED.-SEKRETERARE: ELIN WAGNER. FRÖKEN AMANDA RYLANDER OCH FRU OTTILIA LITTMARCK I DERAS HEM SOFIERO I ÖSTERGÖTLAND. Dagmar Erk sén foto. ISSA SCENENS BARN BEstta en underbar lfskraft. Särskldt våra skådespelerskor från den generaton, som stod sn ungdoms blomnng på 60- och 70-talen, ha ända n hög ålderdom bevarat en spänstghet tll kropp och själ, som på det kraftgaste vederlägger talet om det uppsltande kulsslfvet. ]ag drstar nu också tro, att de scenska artster, som ha förmågan att glömma sg själfva för sn konst, att vara goda, ödmjuka männskor, förakta ntrgmakeret, detta teaterlfvets gftga ogräs, cke känna afund mot kamrater och cke explodera af >harm o m en recenson tll ' äfvent yrs skulle nnehålla något annat än bara beröm jag föreställer mg, säger jag, att den sortens teaterfolk har det bästa vrket s g och följaktlgen äger den största uthållgheten. Ett par dylka kärnfrska och goda naturer äro de båda nu omkrng 80-årga systrarna fröken Amanda Rylander och fru Ottla L 11 m a r c k, hvlka efter ett träget och konstnärlgt framgångsrkt arbete på den svenska scenen, tllbrnga en lycklg ålderdom på deras täcka gård Sofero vd Åby Östergötland. Låt oss nu tll en början se hvad teaterhstoren har att säga om de bägge skådespelerskorna. Födda på Fholm det fagra Södermanland, där fadern var nspektor, Amanda den 14 okt. 1832, Ottla den 22 jun 1834, kommo systrarna 1847 tll A nders Selnders elevskola, hvarfrån den äldre af dem ett par år senare öfvergck tll teaterdrektör Perre Deland, en af dåtdens främste scenska nstruktörer, och under hvars lednng hon lade grunden tll stt solda konstnärskap. Sedermera tllhörde fröken Amanda Rylander olka scener Sverge, var äfven någon td bunden vd Svenska teatern Helsngfors samt vd Mndre teatern Stockholm, men främst vd Göteborgsscenen, där hon var engagerad under flera olka peroder och särskldt nom det komska facket skapade en rad ypperlga kvnnogestalter lustspel och komeder. Åren 1890 91 hade hon engagemang vd Svenska teatern, som då leddes af Vctor Holmgust, och därfrån öfvergck fröken Rylander tll prvatlfvet samt bosatte sg på den llla landtgården Sofero.
teatern formlgen lyste fram ur den lffullhet, hvarmed dessa båda åldrngar genomförde sna uppgfter och man kunde kon statera, att nutdens s cenungdomar hade åtskllgt att lära af en så förträfflg talkonst. Inga replker sluddrades bort och spe let bars af en spänstghet, som lät hvarje stuaton denna llla dramatska pastell komma tll sn rätt. Blommor och lager regnade öfver de båda scenveteranerna, och när var en hyllnng b ättre anbragt än vd ett sådant tllfälle. Det säger sg själft att den hastgt påkomna resan tll en stad, där synnerhet fröken Amanda Rylander skördat så mycken uppmuntran under talrka gångna år vd teatern, s kulle verka upplfvande på de båda systrarna, återkalla ernrngen forna framgångar och för öfrgt påmnna dem om ett förflutet, r kt både på skuggor och dagrar. Ty bekymren och svårgheterna ha cke glömt att följa äfven deras vandrng. Men deras aldrg vacklande mod, aldrg svkande spänstga humör och framför allt deras frga verksamhetslust ha bevarat åt dem en själens ung dom, som synes oförbrännelg. På Sofero går ej en dag utan arbete. Ut om- som nomhus fnnes alltd något att syssla med, och de båda systrarna skulle sannolkt ej vara tllfredsställda, om de ej hade något för händer. Och så, när aftonen kommer, dörrarna stängas tll och lampan blfvt tän d, läser syster Ottla högt för syster Amanda och hon kan läsa, den gamla skådespelerskan; det blr cke något entongt rabblande, utan en nästan deklamatorsk högläsnng, så att orden bl tll blder och stämnngar, som stga fram och röra sg S oferos kvällstystnad. Våra tre här återgfna blder framställa: öfverst, en exterör af Sofero, mdtblden en scen från trädgården, där husets båda härskarnnor syssla med vattnng, och ne derst en teaterhstorskt ntressant grupp bld ur den llla operetten "Sju flckor unform", där personerna äro, från vän ster: fröken Lotten Magnusson, sedermera fru Warberg, fröken Ottla Rylander, se dermera fru Lttmarck, fru Emma Lndmark, fru Lnda Boström, f röken Amanda R ylan der, fru Augusta Fehrnström och sttande fru Clara Fornell. E. H -N. Systern Ottla, som 1865 blef gft med teaterkapellmäsaren Gottfrd Ltmarck, tllhörde åren 1857 68 turvs Lndmarks och Delands resande sällskap. Tllsam mans med sn man nnehade hon 1873 74 Södra teatern, hvarefter hon öfvergck tll Nya teatern, där hon stannade tll 1879. Sedan hade hon eget sällskap, omväx lande med engagemang vd Stockholms scener, hvarbland äfven Dramatska tea tern åren 1883 97 fck tllgodogöra sg hennes frska talang. Det stora skåde spelet lekte henne hågen och efter pe roden vd Dramatska teatern startade hon ånyo eget sällskap, då för att själf få spela hufvudrollen Henrk Ibsens "Fru Inger tll Ostråt". Men det komska fac ket var och förblef al la fall d et hon bäst behärskade, och helt säkert bevara äldre teatervänner mnnet af hennes ypperlgt karaktärserade framställnngar flera af de dåtda guterade lustspelen, såsom Greta "Kärlek utan strumpor", Kerstn Gfteknf "Den förvandlade brudgum men", fru Pppng "Sodom och Gomor rah" och fru Kaklund "Otellos trumf" m. fl. Efter ett lka talangfullt som träget ar bete Thala s tjänst njuta nu de båda da merna en rofylld och ljus ålderdom på stt trefna Sofero. Men de som tro att de forna skådespelerskorna tllbrnga sna dagar med att på åldrngars sed stta en stol och drömma eller för fasa sg öfver den nya tdens alla dålgheter, msstager sg full komlgt. Deras goda vgör och lflga lynne alstra hos dem en verksamhetslust, som snarare tllhör 50-årngar än 80-årngar. På sn llla g ård ha de brutt upp ett stycke mark samt odlat och omskapat det tll en den vackraste trädgård. Där gräfva de jorden, terrassera och plantera, drfva upp de skönaste rosor och tulpaner, skörda äpplen och päron och många andra jor dens däjlga frukter. Deras odlngsflt har också nbrngat dem dplom och pennnggratfkaton af Östergötlands läns hushåll nngssällskap. Hvad själfva gården beträffar var den från början ngentng annat än en fallfärdg stuga med e tt rum, n ågra enrsbuskar och mycket sten rundtomkrng. Men tack vare de båda gamlas egna kraftga armar och en smula arbetshjälp har stugan nu förvandlats tll en snygg byggnng med 9 rum och 2 kök, en lten sdobyggnng med 1 rum och kök, allt upprustad! och nymålad! å r och nbrngande sna duktga ägarnnor några hundra kronor so mmarhyra. Men mdt upp allt praktskt arbete har deras teaterntresse ej slocknat. När de därför sstldne december tllfrågades, om de vlle medverka vd "Höstsols"-festen Göteborg, svarade de utan tvekan ja, reste ned och spelade med rörande humor och abandon de båda mostrarna Edvard Bäckströms täcka llla Uppsalabld "Evas systrar". En vd tllfället n ärvarande åskådare berättar att kärleken tll Prenumeratonsprs: Vanl. upplagan t Helt r Halft år Kvartal Lösn:r Kr..»» 6.50 3.50 1.75 0.12 Praktupplagan Helt lt år Halft år Kvartal Lösn:r Kr. 8.- Idns Byrå o. Expedton, M ä s t f r s å S Ä. 45. - Redaktonen: Rks 16 46. Allm. 9803. Expedtonen : Rks 16 46. Allm. 61 47. Kl. 10-4. Kl. 9-6. Red. Nordlng: Rks 86 60. Allm, 4 02. Annonskontoret : Rks 16 46.Allm. 6147. Kl. 11-1. Kl. 9-6. Verkst. drektören kl. 11 1. Rks 86 59. Allm. 43 04. a - 486 - Annonsprs Pr mllmeter ; 25 öre efter text. ; 30 öre å textsda. : : 20 'lo förhöjnng ä sår kld begrd plats. enkel spalt ut And sk a annonser de bteras 30 ö re med 20 % förhöjnng å sårskld begård plats.
Tff Tr ß er re Carf Carfson 'Bonde. GrksBerg, som etf förf fut et, rkt ocß tycktgf ögonbtck ser jag än dg so fbegjutet, sfåttgf som ett kopparstck. TTlotnfr jufßmmet spänner öfver dg stt Btåa fak svafka, fastän sofen Bränner, Bjuda dna sfottsgemak. Tv ar för? det är dktaröde evgf vandra rofös stg. T at fe tyckans sotskensftöde, stötta TSondestoff, på dg! Hvarför fck jag cke stanna dtt tysta BBtofek, där en ädef forskarpanna tyste marmorsvaf ocß Bfek. Tv ar för fck jag cke drömma dn gröna stoffsträdgård ocß Bfand fjvfa rosor gfömma tfvets skärande ackord. Ttanef Taffsfröm. KLIPPAN. KQSTyMER för 5 kronor stycket är väl bllgt? Sänd Eder S Sp*claflM«> gamla smutsga, nerfläckade ko^ym och lör ke- S Fnare Post-, Sftrlf-, Köpt*- msk tvätt och prässnng tll Orgryte Kemska S Tvätt- f Färger A.-B., Göteborg och N blr lör-! och Twycåtpappe» vånad öfver det goda resultatet. samt Kartong» Eder. t y det är stor skllnad "msk WJL - fä ^ N v#nder Modernaste Fnpappersbruk. dnns textpapper tllv erkas af KUPP**., - 487 - Fereresor. Af HEDVIG S VEDENBORG. Lätfo. N FUKTIG KÄLLARLUKT MED en doftande anng af gammalt läder och nbten rökelse slog emot dem, då docenten Mynter sakta sköt upp den åldersvarta träporten med de tunga järnbeslagen. Och dubbelt mörkt verkade dunklet vapenhuset mot klosterparkens bländande högsommargrönska. Sä g, nte bef du väl ledsen på mg för det där jag sa' där ute om att kyrkan med alla sna utbyggnader och kapell lknade en höna med en kull kycklngar. Ser du, när du blr alltför lärd och börjar, som nu att dra både konung Sverker och hans drottnng, S:t Bernhard och hans cstercensermunkar, så kryper det som myror mg och jag får den vldaste lust att säga något galet eller göra något galet någontng rktgt profanerande a lldeles som s kolan världen. Om jag egentlgen kan begrpa, afbröt sg Vera Wram plötslgt, hvarför du skulle fastna just för mg? Och med en smeksam åtbörd knäppte hon hop sna händer öfver hans arm och såg halft allvarlgt, halft skälmskt n hans djuplggande, vanlgen så skarpa men nu mlda ögon. Vet du, Harald, jag har så många gånger tänkt att du och mor äro som skapade för hvarandra, Om hon vart, låt mg se, en to, femton år yngre. Tack så mycket, skrattade docenten Mynter och lade från sg sn halfrökta havanna på en lösrfven sten. Nu är det händelsevs så, att jag är nöjd med det som det är och vll alls ngen annan ha än mn egen vanvördga Trollhoppa nte ens hennes mycket bedårande llla ma mma. Förresten är hon väl knappt à prendre, skulle jag tro. Nej, det förstås, medgaf Vera och en skugga af allvar drog öfver hennes skftande drag. Vet du, det är något med far och mor som jag aldrg rktgt förstått. De äro mer kära hvarann än gamla gfta bruka vara, tror jag, men där är någontng gåtfullt, någontng, ja jag vet nte hvad, någontng mörk som förr brukade göra mg så rädd. Det är mycket bättre nu, men det är kanske bara för att jag själf kommt s olen som jag nte ser mörkret längre, tllade hon sakta, just som de kommo n m ellan kyrkans mäktga pelarrader, där Veras föräldrar och Olleorgeltrampare stodo och väntade på dem. Rakel Wram, Veras mor, nära halfva hufvudet mndre än hennes käcka sportutvecklade dotter, stod lutad mot dörren tll en af de brunsvarta träbänkarna och såg med mörka drömmande ögon rätt fram. Man skulle knappast tro, bröt hon stllheten, att dessa gamla cstercensermunkar alls byggt efter någon bestämd plan. Se bara hur osökt och naturlgt det är alltsammans. Det är som om pelare, hvalf och kupol växt fram, blad efter blad, det ena bladet som en gfven följd af det andra. Och se, ljuset som faller n öfver den llla blekhvta krstusblden där framme vd altaret, så mjukt och sonande som ett allt är fullkomnad t. I det samma rodnade hon tll o ch tystnade. Hon såg lte förlägen på sn man. Han brukade nte tycka om när hon blef sentmental, som han kallade det. Men han föreföll, som väl var, alldeles oberörd, där han stod med händerna på ryggen och svängde käppen af och an.
Nå, sade han lte kort, utan att se på någon af dem, om v nu skulle be herr Olsson och Harald ge oss lte kyrkohstora, ty det är väl för den skulle v öfvergfvt sol och värme där ute och kommt ht n d enna medeltda unkenhet. Olle-orgeltrampares vaxbleka anskte bet för en sekund alldeles flammande rödt och hans svarta fanatska ögon blxtrade tll. Han blef tydlgen sårad af häradshöfdng Wrams lkgltga ton och nonchalanta sätt. Frun däremot, hon tycktes ju förstå och känna det som var helgt, och också var det tll henne Olle-orgeltrampare vände sg då han började förevsnngen af alla dessa skatter, som han stt hjärtas nnersta så smånngom gjort tll sna egna. En sådan kyrka som Värnhems klosterkyrka fanns nte hela vda världen. Det var nte lönt att alla dessa turstande, ytlga männskor kommo och talade om Peterskyrkan Rom, om katedralen Chartres eller domen Mlano. Det var ju bara vanlga stenbyggnader utan lf, utan själ. Medan hans kyrka däremot hvarenda sten, hvarenda pelare, hvarenda utbyggnad eller smyg, lefde stt eget lefvande lf, hade sn egen själ. Men få, ytterst få voro de för hvlka kyrkan blottade något af stt nnersta. Hade den där llla frun kommt ensam, då kanske! Han kände att hon hörde tll de utkorade, tll dem som se mer än andra. Men det öfrga herrskapet, de voro vsst sådana där bokstäfver som döda, som det står om Skrften, och det var nog bäst att han rabblade sn nlärda läxa som vanlgt. Hur det var, blef det nte alls så som Olleorgeltrampare tänkt sg eller var van vd, ty docenten Mynter tog genast lednngen och började tala om kyrkan, alldeles som om den vart hans. Det var ett rent under hvad han vsste mycket. Och alldeles främmande för lngens själ tycktes nte han heller vara. Det märktes bäst då han talade om att pelare, fönster och ornament ständgt förekomma fyra och fyra, sålunda bldande den helga jungfruns tal å 11 a ty de t vsste de väl, att Jesper Svedbergs graf. FBr hudens vård och ansktets skönhet J. SIMON, PARIS. Enda skönhetsmedel som Icke Irrterar huden. K. Värnhems klos terkyrka. alla helgon ha sna egna symbolstska tal. Sedan de vart uppe högkoret och besett det fnsndade ljusomstrålade krucfxet af elfenben och ebenholts en droppe bland alla de andra som regnade ner öfver vårt land under trettoårga krget g ngo de n den vackra koromgången där en okänd konung Ingo den thrdje under sn sten frdoger hvlar. Och där äfven nte mndre än tre konungar Erk och den störste konungen af dem alla, om ej tll namnet så dock tll gagnet, Brjer Jarl sökt den evga hvlan. Nej men se, utbrast Vera då hon fck se ett hufvud basrelef på den hvtrappade väggen mellan ett par af konungagrafvarna, är det ett lejon eller hvad är det? Det är det delade menngar om, svarade Olle-orgeltrampare, med sn <dofva gengångarsämma. En del säga att det är ett vanlgt ornament, andra att det är en framstående abbot, som här blfvt förevgad. H ur prmtv konsten än var på den tden, så är det ändå nte gärna möjlgt, skrattade docenten Mynter, något slags djurhufvud måste det vara. S äg nte det du, menade Vera, jag råkade en göteborgsgrosshandlare en gång Marstrand som såg alldeles ut så där. Han slog förresten för mg men blef stött då jag sa' att jag beundrade hans vackra profl. Se bara, hon lade hufvudet på sned och ksade med ögonen, nog kan man väl kalla det en rak och ädel näsa e ller nos, hvlket man nu vll. Men Vera då, förebrådde fru Wram. ' Ack, hajade Vera tll, jag 1 o f v a d e ju Harald att jag skulle hålla mg stllsam och högtdlg som s om någon af pappas hofrättsvaktmästare världen. Förlåt, herr Olsson, och för att nu rktgt straffa mg kan n gärna läsa upp den där långa latnska nskrptonen som n sade att n kunde från början tll sluf. Gärna, sade Olle-orgeltrampare. Jag fck den öfversatf en gång af en vs och kunng man. Lutad mot väggen, med armarna k ors öfver bröstet och ögonen oafbrutet hvlande på mnnesstenen där den latnska nskrptonen stod, smekte Olle-orgeltrampare fram orden ur stt mnne. När rösten slutlgen dog bort mellan hvalfven, blef det så andlöst tyst att de nästan tyckte sg kunna höra de gångna århundradena tala om ldande och kamp, om synd och död, om pånyttfödelse och uppståndelse. O ch om ett kärnfolk som ärade Gud, fosterland och mannabragd. Häradshöfdng Wram hade dragt sn husfrus arm under sn och de båda unga sågo på hvarann djupt och länge. De kände alla att det var en stund de skulle mnnas. Inne no rra korsarmen framför en af de så - 4öö - kallade Mechteld-stenarna stannade häradshöfdng Wram tvärt och ett svagt leende lyste upp hans nbundna drag. Se, Rakel, jag skulle vlja att detta vore du och jag. Att v fnge hvla så här sda vd sda förstenad värdghet genom seklerna. Ja, och så skulle jag få stta det hörnet och Harald det där, nföll V era och pekade på et par leende barn eller änglaanskten, som prydde stenens båda öfre hörn. Men säg, hon vände sg hastgt mot Olleorgeltrampare, fnns det nga legender eller sagor förknppade med den här klosterkyrkan? Om det fanns! Jo, jo män. Om herrskapet vlle följa med ut så skulle han vsa dem något. När de kommo utanför Jesper Svedbergs grafkapell, hvlket mest verkade som ett gammalt dystert skjul med sna af tden utplånade nskrptoner, så gjorde han dem uppmärksamma på några af kyrkans många utbyggnader. Se, sade han, de lära vara hålga allesamman och kallades af munkarna för andaktskammare, fast det nog snarare var ett slags blykammare, dt hvarken sol eller måne nådde och där oregerlga munkar spärrades n. Man undrar hur de kunde lefva där och det trolgaste är att de nfe gjorde det heller, ty många multnade ben har man funnt dessa hålor. Men e n af dem, den där, fortsatte han, kunde aldrg någon munk spärras n, den var alltd upptagen om dagarna. Del påstods att det var en tjuf och rånare, Lättfot kallad, emedan ngen någonsn kunde fnna hans spår, som på något onaturlgt sätt skaffade sg n dt utfrån så snart dagern bröt n. Ty om Lättfot nåddes af den mnsta solens stråle, vsste han att han var dömd att smälta bort och försvnna som ängens dmma. Om solen nått honom än, det är det ngen som vet. Här händer alltjämt underlga tng sedan mörkret brutt n. Men Lättfots spår har dock ännu ngen kunnat fnna. Det var en vacker tanke, sade Rakel med lte darrande röst, detta med Guds kärleks sol, som smälter bort det mörka och onda männskosjälen. Mechteld-stenarna. AIDERSON JUVELER och PERLOR af l:ma kvaltet, väl och smakfullt nfattade, tll bllgaste prser här S kandnaven. Praktkatalog och rngmått grats. KUNGL. HOFJUVFLERAPt. JAKOBSTORG 1. REGERINGSG. 19 21
UTSIKT FRAfl LPGGlArf. n" fljlkehertighihflr AF DAlflKDR SILJANSBORGS PENSIONAT OFVANFÖR Rättvk är en omtyckt tllflyktsort vntertden jör stockholmare, som vlja dka vntersport. Äfven medlemmar af den kunglga famljen ha ett par vntrar haft det fashonabla pensonatet tll stamhåll vd sna skdfärder och slädturer. Nu på sommaren har hertgnnan af Dalarna slagt sg ner där för en td tllsamman med sn uppvaktnng : hoff räknarna Lejonhufvud och von Essen sa mt kammarherre v. Essen. Från sna rum med deras vda utskt öfver Sljan kan hon betrakta stt ryktbara hertgdöme, en anblck som endast bör bereda henne g lädje. Vd vackert väder företagas promenader eller åkturer. Våra blder af hertgnnan och hennes nuvarande rekreatonsort äro tagna af G. Remers, Gefle. En skarp blekhet hade smugt fram under häradshöfdng Wrams solbrynta hy, då han hörde hstoren om Lättfot, och en blytung trötthet grep honom så att han måste sätta sg på en af de gamla grafvårdarna mellan blossande poner och blå aklejor. Rakel såg ett ögonblck förvånad på honom, gck så fram tll de unga och föreslog att Olle-orgeltrampare skulle följa dem tll klosterparken och utse en bra plats för deras lunch så skulle de snart komma efter. Stlla satte hon sg sedan bredvd sn man och såg tankfull på soldset, som lekte mellan de vttrade mnnesstenarna och den saftga grönskan. Då och då andades hon n långa drag doften af en lten skärblommande nyponbuske, som stack fram öfver klostermuren. Då häradshöfdng Wram åter kom tll sg själf och sn omgfnng, fann han sn hustru stta där med fjärrskådande ögon och halföppna läppar, drckande hvad lfvet gaf af sol och doft och med händerna hopknäppta om knäna, så som hon brukade då hon föll tankar. Hvad hon ändå ser ung och vek ut, denna llla varelse, så full af stål och styrka, tänkte han. Hvad hade hon nfe fått genomlda af ångest och s kam, för hans skull. Men hur hade hon nte burt det. Med leende läppar hade hon tagt lfves börda, som ett fång rosor bar hon den och ngen fck någonsn se att där fanns taggar som sårade henne tll blods. Åldrg hade hon förebrått, aldrg hade hon kommt med mörk svartrocksrelgon. Nej, god och öm och varm, husfru, maka, älskarnna hade hon vart. Men nför hennes rena kärleks sol hade det onda hans själ vrdt sg som en mask. Och han, lksom Lättfot, flydde solen, hade sökt fly henne, fly från ljuset och värmen n ångestens mörka blykammare. Men förgäfves. Hon nådde honom öfverallt på stt eget ntensva sätt, hon var honom oumbärlg. Utan henne kunde han nte lefva, nte andas och med henne hade lfvet oftast vart en tortyr. Hade vart. Det var det som slog ner som en blxt hans själ och kom hans hjärta ett ögonblck att stå stll, när han hörde legenden om Lättfot. Han som ända sedan sn tdgaste ungdom vart slaf under spelets nervkttlande eggelser och rusets hägrngar, var nu en fr man. Själfva längtan tll det onda hade så smånngom smält bort som ängens dmma under Rakels kärlek. Men sedan när? Det vsste han knappast. Vsste blott att det nu var mer än tre år sedan skammens rodnad och blekhet drefs fram på hans panna under Rakels djupa blck och egendomlga leende det ta leende som alltd kom honom att känna att hon såg djupare än andra, såg öfver och bakom lfvet. Den nervpnande trånaden och aldrg tllfredsställda längtan hade dock funnts kvar länge, länge och gjort hans nätter sömnlösa och hans dagar nästan arbetsoduglga. Men medan han bleknat af tyst kamp, hade Rakel blomstrat upp en ny ungdom och fägrng och alltjämt gfv honom mer och ändå mer af sn outsläcklga kärlek tlls att längtan, trånaden och själfva lusten försvann och hans arbetsdagar blefvo tll en välsgnelse och hans nätter tll en ljufhef. Båda hade nog känt att denna nya lycka, denna tysta seger var så skör som en såpbubbla, ty ännu hade ngen af dem ens vågat andas på den, med ett ord eller en antydan. Men nu kände han att han vuxt sg så stark att han kunde få säga henne allt, att han ändtlgen skulle våga stga ur sn tlltvngade nbundenhet och få hänge sg med själ och lf åt henne. Som en frgfven slaf kände han sg. Rakel, sade han och tog hennes ena hand, se på mg. Sakta vände hon ögonen från soldsets dallrande lek och mötte hans klara, varma blck, så länge tlls att tårarna kommo som en skymmande slöja och hon ngentng kunde se. Tack, mn sol, hvskade han och drog henne tätt ntll sg. Du vet ju att nu nu ä r jag br a a tt solen besegrade Lättfot tll sst. Rakel nckade blott medan tårarna runno ner på hans rockärm utan att hon ens tycktes veta att hon grät. Så sutto de, om kort eller länge, det vsste de ej, sanden hade under en evghetsmnut upphört att rnna tdens tmglas, medan klosterparkens stllhet omsvepte dem och den gamla kyrkan med sna runda hvta ornament på tornspran lksom såg välsgnande ner på dem. De väcktes tll sst af ljudet af prasslande grenar. Det var Vera och Harald, som gngo på andra sdan klostermuren. Långsamt och dröjande gngo de. Han gck och såg på henne lte från sdan, medan hon föreföll helt och hållet upplagen med en nyponros, som hon vred mellan sna rastlösa fngrar. Plötslgt stannade hon, kastade blomman, räckte honom bägge händerna och mötte hans blck, medan ett mjukt och hängfvet leende smög fram öfver hennes unga drag. Olof, sade Rakel och log genom tårarna, jag var rädd att Vera var alltför mycket barn, nu ser jag att hon är kvnna. Och just nu när v, du och jag, djärft träda n 1 lfvets sensommarprakt börjar deras försommar men högsommaren, den den ha v här. Och där, där kommer Olle-orgeltrampare Han undrar väl om han ensam skall äta upp hela matsäcken, skrattade hon tll mdt e n förrädsk snyftnng. M Tuppens Zephyr Zt ms ' T U Ä T T wv«11 1 : v a n II 9 Holländaregatan 9. och N köper ngen annan. : IVemSK- Rkste. 2259. Am. Te. 62j9. - 469 -
Drömmarna eller del andra lfvel. ROMMAR ÄRO SOM STROMmar", säger ett gammalt ordstäf. Men dessa hemlghetsfulla strömmar, som genombrusa vårt andra och tll en vss grad nästan omedvetna lf, k välla upp ur det undermedvetnas källa och blda förhållande tll det klart åskådade och uppfattade lfvet omkrng oss en dunkel och vllsam labyrnt, hvar v nattetd göra de sällsammaste vandrngar ofta med förnmmelsen af att på en gång möta ett förgånget, ett närvarande och ett tllkommande, men utan att någonsn kunna sammanhålla och med det verklga lfvet sammansmälta den fna väf af blder, syner och händelser som där möta oss. Ofver vårt lf lgger klarheten öfver ett solbelyst haf öfv er vår dröm skymnngen eller klärobskyren ett korrdorpass. När tröttheten öfverväldgar oss, och sömnen ntar vår kropp, erfara v det som om v långsamt gledo n något mörknande, främmande, okändt nästan som om själen sakta löste sg och smög vdare längre, längre ut förb s kymnngens gräns förb medvetandets bort tll ett område, där döda och lefvande hålla sn hemlghetsfulla sammankomst, där v på ett både ntutvare och ntmare sätt än någonsn lfvet skåda och samtala med främmande männskor, där v återfnna våra afldna anhörga, och där något sker, som på ett sällsamt sätt tyckes oss som en uppenbarelse om något förut bekant. Det är just när drömmen får denna styrka och pregnans att den lksom lnjerar sg n vårt medvetande och förföljer oss såsom något verklgt genomlefvadt ännu långt efter det v vaknat upp, som v tydlgare än någonsn få förnmmelse af dubbellf af att något sker äfven på andra sdan medvetandet, som tyckes stå något outsäglgt samband med vår tllvaro. Icke alla drömmar synas oss betydelsefulla, lksom ej heller alla händelser, v verklgen genomlefva, efterlämna något varaktgt spår. Det gfves töcknga dagar d et gf ves äfven nätter fyllda af töckenblder, stgande och försvnnande såsom dunster, hvlka på sn höjd efterlämna en s t ä m- n n g v årt nre af obestämd undran, blandad med lust eller olust. V ha sett eller vart me d på något, men v veta cke hvad. V vakna förstämda eller med en känsla af djup stllsam glädje. Men söka v att nå anlednngen, vker det töcken, som v ana att v nyss löst oss ur, och v fånga cke mera än själfva stämnngen, så som v exempelvs fånga stämnngen öfver ett rum, v passera, eller ett landskap, som v hastgt susa genom och blxtsnabbt uppfatta genom fönstret vår kupé. Samma fenomen kan drabba oss under vår verksamhet md på ljusa dagen. V råka plötslgt, utan att veta huru, en glädtg eller dsharmonsk stämnng; men söka v att följa tråden tllbaka för att fnna orsaken tll detta hastga omslag vår snnesstämnng, svker oss mnnet, och den anlednng som låg tll grund är och förblr måhända okänd. Dagens lf kunna v dock regel öfverblcka drö mmens lf ä r oöfverskådlgt. Ingen känsla är sällsammare än den hvarmed drömmaren öfverlämnar sg åt en ny natt utan att veta hvlka afgrunder eller höjder han måste besöka, hvlka scener ellr 'händelser han måste åskåda, hvlka marer eller glädjebud han måste mottaga. Männskor, som äro vana att aktgfva på sna drömmar, få ofta en förnmmelse af att de med natten återvända tll e n arena, där deras plats alltd står tom och väntar dem, och där deras närvaro är förutsedd och förberedd. Med någon kännedom om männskors drömlf al lmänhet skulle man vara frestad att uppdela drömmarna åtmnstone två kategorer, nämlgen gemensamma drömmar och ndvduella drömmar. Tll de gemensamma drömmarna höra bl. a. drömmarna om att hssnande falla eller flyga, att gå naken och förgäfves söka dölja sg, att under en oändlg trötthet draga sg fram genom långa gator, hållen tllbaka såsom genom blytyngder vd 'hvarje steg, att vandra omkrng trappor, som aldrg taga slut ett alltför hemlghetsfullt byggdt slott, som man dock tycker sg ofta ha besökt, att krypa genom tunnellknande källarhvalf, hvar en ljusöppnng, som ständgt fjärmar sg, på det mest otrolga sätt uppehåller ens fåfänga möda, att åse stora eldsvådor, krg, mord, att utsättas för öfverfall, att återse anhörga afldna, hvlket folktron betyder dålgt väder, hvarför de döde cke få ro sna grafvar o. s. v. Det är med andra ord drömmar som kunna berättas, uppfattas, och med lätthet kännas gen af andra såsom något passerad! äfven d eras eget drömlf. De ndvduella drömmarnas väsen är mera ockult. Såsom trädet, om det kan förnmma, måste känna rotens hemlga lf och växt under jorden, så förnmma v dessa slags drömmar, som skjuta lkt lönlga skott ur vårt medvetande. Det gfves ngen lag för dem d e lkna ngentng. Men oss påverka de med styrkan af ett öga, som genomträngande betraktar oss, med kraften af en hand, som leder oss o ch leder oss långt. V veta cke hvart tycka oss skönja allt. Det är som om med dessa drömmar en port sakta sköts upp tll det förflutna, som om v skådade genom ett dunkelt perspektv af flera generatoners lf, som om v genomlefde våra förfäders öden på en gång deras och våra egna. Är cke blott vår kropp en släkternas ättlng utan är äfven vår själ, vår nya själ, som v mottaga födelsen, en ättlng af generatoners andlga lf? Enlgt flosofen kunna v ju ck e föreställa oss hvad v cke sett. Men hvarfrån dessa landskap v skåda drömmen, som v aldrg sett och hvarom konsten ntet vet? Hvarfrån dessa som blod och eld etsade vsoner, härlga eller förfärlga, som ännu göra drömmen tll e tt underverkens land? Och hvarfrån stammar framför allt vår förnmmelse att genom et okändt föregående höra samman med allt detta främmande och nya v se eller förnmma våra hemlgaste och verklgen outsäglgaste drömmar? Härpå gfves ntet svar. När v återvända från nattens underbara vandrngar, från de djupaste och dunklaste labyrnterna nom vårt eget själslf, känna v att v bära med oss en hemlghet, som är vår ensam, och som ngen skall hjälpa 1 oss att lösa. En blxt har upplyst töcknet vår nre värld men huru förklara för en utomstående den oändlgt fna och bräcklga organsm, hvaraf denna värld var uppförd? Huru förklara själfva stämnngen af dess väsen huru åskådlggöra vår känsla af att höra samman med den hvarje fber af vårt medvetande? Det är bekant att personer med rk fantas äga ett starkare och lflgare drömlf än andra. Skulle detta bero af att de äfven äga rkare erfarenheter? Erfarenheter, som sträcka sg långt utanför dem som de själfva under en begränsad tdrymd hunnt att nhämta? Medfödda erfarenheter medfödda, hur svndlar cke tanken vd ett sådant antagande, hur oändlgt långt leder cke en dylk anng! Slutlgen gfves en tredje grupp af drömmar, som kanske cke äro mndre sällsamma, men som dock alla äro beredda att erkänna, trots deras fullständga mystk. Dessa drömmar äro sanndrömmarna. Man har exempelvs drömt på natten att ett främmande anskte okänd afskt oafbruet betraktar en och nästa dag återfnner man samma utseende på gatan eller en spårvagn, betraktande en på samma sätt. Hvad är sådant? Har månne äfven den främmande sett drömmaren s n dröm och är det en bekant stuaton han söker draga sg tll mnnes, medan hans ögon grubblande betrakta er? Ännu sällsammare saker, som bevsa hur starkt bandet är mellan makar. -= En kvnna lgger hemma sn säng och drömmer att hennes man, som befnner sg hundratals ml därfrån, förlser. Hon ser hela skeppsbrottet, ser den älskade makens anskte, hans kamp och undergång. Hon drömmer alltsammans så tydlgt och med en så förfärande klarhet öfver hvarje detalj, att hon vaknar badande tårar. Och några dagar därefter får hon veta att det hon drömt just skedde under samma natt, ooh att hon sålunda vart osynlg åskådare tll'en verklghet. Är cke detta mystk ja, m era än mystk. Ofver sanndrömmen lgger alltd en skärpa och en ntenstet, som cke kan förklaras, men som v kunna känna och känna gen. V veta alltd när en dröm berört oss så att v tycka oss ha något att vänta utaf den, och v msstaga oss sällan. Olka personer drömma olka slag af drömmar. Så ser konstnären ofta nattlga syner landskap med alfreskens klarhet, författaren nvecklas de egendomlgaste händelser, börsmannen spekulerar o. s. v. Turner hör sålunda tll de konstnärer, om hvlkas landskap man frestas tro att de äro ngfvelser af drömmar. Bland författare tyckes Dostojewsk ofta röra sg den outsäglga stämnng, som är en remnscens från drömlfvet. Detsamma gäller nästan ännu högre grad de sällsamma hstorernas mästare, Edgar Allan Poe. Dock synes det endast vara skenbart dagens syselsättnng som går gen nattens drömlf. Den bldar endast flyktga spegelblder på den djupa brunn, hvar drömmens gåtfulla väsen lkt e n alla tders hemlgheter nvgd döljer sg med sn mag. Men detta förnmma v först då v skådat djupt n t öcknets och uppenbarelsernas outforskade labyrnt på drömmens skepp hvlat länge det sällsamma och halfljusa pass, som mynnar ut vd ett obefaret och kanske mera strålande haf än det v nyss lämnat bakom oss SIGNE LAGERLOW. Kobbs Hongkong ThéMMl KOKBOK I ar den mest omtyckta thédryck. ; AF På mndre än 2 år har den utgått \ Tll salu alla fnare speceraffärer. : ELISABETH ÖSTMAN öfver 25,000 ex. - Prs: Kr. 5 :50nb = - 490 -
Englsh manners på dansk botten. Några badortsblder af ARTUR MOLLER. LOCKAN SKRÄLLER NERE I Badehotellets llla grandunge. Den kallar tll lunch eller, om man så vll, frukost. Och så smånngom samlas man matsalen, efter att ha stuckt n hufvudet hos portern och fått sn post. Säsongen har just börjat. I Danmark få nämlgen de arma barnen svettas på skolbänken tll den 5 jul. Säsongen räcker ungefär sex veckor. För främlngen betyder d'en närmast, att han för samma rum och samma vvre för hvlket han förut betalt kr. 3:50 per dygn, nu får erlägga kr. 6. Den gamla omutlga lagen om tllgång och efterfrågan Men det fnns naturlgtvs också badorter, så små och anspråkslösa att de cke hålla sg med säsong. Med lednng af numret på servettens kuvert httar man sn plats vd det ofantlgt långa bordet. En lätt stel bugnng för grannarna med blcken rktad 1 mot takfrsen, där några gamla ordstäf slngra sg hvarandra o ch tuggandet kan börja. Man saknar ju nte företeelser värdga att fästa ögonen på den na stora samlng. Men det gäller att vara försktg. Nyfkenheten är ett småborgerlgt halftyskt drag, som genom det stegrade engelska nflytandet håller på att försvnna ur den danska folkkaraktären. Vd öfre ändan af bordet tronar en Höjesteretssagförer splendd solaton. Ingen vågar besvära honom med att räcka öfver en brödkorg eller ett saltkar. Och han är väl förskansad med en rktg engelska tll höger, och tll vänster ett ltet e tatsråd med ppskägg och små stckande ögon. Det senare kommer tllbaka hvarje sommar och är mycket fruktadt för sn skarpa tunga. D. v. s. ngen har ännu hört honom säga någontng vare sg elakt eller kvckt. Men han anses vara föreblden tll "Lvsens Ondskab", Weds odödlge tullkontrollör. Jag tvflar dock ej på hans oskuld. Tll o ch med sn senaste, vemodgt tama nkarnaton ("Sörensen & C:o"), som oneklgen beredt oss gamla "Wedbeundrare en besvkelse, omstrålas Kragsted af en ojämförlgt mer mefstofelsk glora än del snälla etatsrådet. Så fnns det naturlgtvs en drektörsfru, om hvlken man har reda på, att hon vart varetéartst och eröfrat sn man, då gft med en annan, på Parsenne; och en ogft "flmskuespllernde", som har en gosse på fyra år Aalborg, och en "Kunstmaler" som suttt på alkoholsthem. Allt detta har man naturlgtvs fått veta mot sn vlja af pratsjuka männskor; men det manar alla fall tll reserverad försktghet gentemot dem, om hvlka man nte vet någontng alls. Under mddagen spelar en lten stråkorkester; men nu vd lunchen domneras stämnngen af de mekanska ljud som åtfölja ätandet med knf och gaffel. Man ser att det kostar på en stor del af de lflga och pratlystna danskarna. Men man måste lägga an på att kufva dessa småborgerlga nstnkter och vsa att man verklgen tllhör det gode Sel sk ab. För mn del får jag nte klaga öfver placerngen. Tll v änster har jag en ännu ung änka med ett adlgt dubbelnamn och tll höger en magnfk tyska, som vsst ne heller går af för hackor hvad det socala beträffar. Ibland råkar jag skuffa tll dem man stter ganska trångt och då säger jag p a r- d o n! åt höger och sorry! åt vänster. Presentaton vd bordet förekommer ej. Här var en lten svensk sångare, som gjorde sg omöjlg genom att gå krng och presentera sg och öfverräcka blommor tll damerna (rosorna kosta 10 öre styck). Mn danska granne håller sg med några skfvor rostadt bröd. Tyskan fck syn på dem en morgon, och med sn natons företagsamhet lade hon strax embargo på dem. Sedan föll hon tydlgen t ankar på, att hon förgrpt sg på annans egendom och lade sn böljande byst fram öfver mtt kuvert för att ursäkta sg. Fru Fres-Trolle kan mycket väl tala tyska hon h ar bott ett par år Luzern men a l drg har jag sett en så själsfrånvarande blck som den med hvlken hon mötte denna afbön. Det var som om hennes hörsel första gången trakasserats af någon havajsk munart. Och då den andra ännu tydlgare och långsammare formulerade sn förklarng, kom replken: Do you speak englsh? Men nu var det den andra som skakade på hufvudet. Nå, det är nu en sak för sg med tyskorna. De ha just dessa veckor nte vsat någon öfverdrfven gästvänskap mot sna stamfränder. Tre gånger är det redan sommar som landtrådet Schönberg, hvlken sannerlgen måtte vara en stormäktg herre, helt enkelt förbjudt danska turstångare att sätta l and sna passagerare på Schleswgs område. Detta 1913. Oneklgen ett ganska sällsamt sätt att uppfatta den ännu gällande traktatbestämmelsen om Danmark som "mest gynnad naton". Men de många tyskarna på Själlands och Jyllands badorter bl ldande på affären. Man ser de m mer eller mndre aflägsna anförvanter tll landtrådet Schönberg. Nåja, ldande Det enda som tycks göra något som helst ntryck på dessa representanter för "folket af skalder och tänkare" är om det nte skulle fnnas tllräcklgt stora och goda btar kvar på karotterna när de hnna fram tll de m. Då blr det bråk. Men fentlga ögonkast, rngaktande och afvsande svar studsa tllbaka från deras tjocka hud Deras ogenerade, glupska och stojande gemytlghet vd table d'hôten är som en åskådnngsundervsnng för den danska ungdomen hur den cke skall bete sg. Tänk, att dessa tyskar nte föredrar att resa tll et t land, där man nte afskyr dtem. Mn bästa Frue, hvart vll n då att de ska ta vägen. Frankrke? Holland? Ryssland? Eller tror n, att v S verge? Nej, nej, jag vet, säger hon med ett leende fullt a f sympat. Och så reser man sg från bordet, efter att noga ha lagt knf och gaffel parallellt öfver tallrken. Englsh manners! * Sommarbrsen har gått tll hvla, endast den aldrg sofvande dynngen rasslar tå ngbädden längs den öppna bukten. Och ett par decmeter öfver horsontens båge glöder solklotet, parat att äfven "gaa Vandet". Ute på molon teckna sg de svarta slhuetterna af badgäster som skola öfvervaka och applådera detta skådespel. Hur var det Berlner Tageblatt skref en gång? "Kejsaren närvar vd solförmörkelsen, och uttryckte efteråt tll observatorets föreståndare sn tllfredsställelse med fenomenet." Vd denna td på dagen lönar det sg atl cöra en promenad det gamla fskläget. Vänlgare och mer dyllska gamla hus än de låga hvta korsvrkeslängor, som ttta fram bakom täppornas rödlysande vnbärsbuskar och päronträd har jag ngenstädes sett. Blommande klängrosor eller vldvn hägna deras ålderdomlga fred. I sta kethörnet står fskarhustrun, barhufvad och bararmad och småpratar om väder och vnd med grannen snedt öfver gatan. Och på den blckstlla ån, hvlken de lutande träden spegla sna nedhängande grenar, glda några välbekanta gäss. jag kan nte sammanpressa stämnngen allt detta annat än ett namn: H. C. Andersen. Alla tders störste dyllker. Gk han ned tl 5yens Aa han den stlle Aamand saa. Snéens Dronnng höj og hvd mödte ham ved Vntertd Men nere vd hamnen stta fskargubbarna en lång rad på en grön, väggfast bänk. Framför sg ha de näten, som hänga tll tork nng, o ch hamnen med de stadga motorförsedda skutorna, och hafvet allt som ger dem deras bärgnng, konsttuerar deras lf. Strax utanför nloppet stcker en mast upp öfver vattnet. Det är ett fskefartyg från Jylland som legat ett år på hafsboltnen nu har ägaren beslutt att låta ta upp det. Bärgnngsångaren lgger bredvd. Om detta rör sg samtalet. Det blr ham skam en dyr Affœre to tusnd kroner, säger en och valkar bussen. Ja, men hvs kun kke den dejlge sexten hœstekreeftes Motor er bleven spoleret. Den nya tden alla fall Flera af gubbarna äro slätrakade (englsh manners?) Detta, förenng med den barnslga godmodgheten blcken, gör att man regel underskattar deras ålder med något total år. När jag åter närmar mg gräsplanen bakom Badehotellet hörs det skratt och skrk därfrån. Aha. Det är ett stort sällskap som håller på att kasta rng. Jag mnns detta spel från mn barndom, men jag ernrar mg också, att det redan då förekom mg något väl oskuldsfullt. Man står en vd crkel och har en träflorett ha nden med hvlken man fångar rngen och kastar den vdare tll sn högra granne. En mndre sportmässg, mndre engelsk lek, blottad på allt hvad täflan och eggelse heter, fnnes själfv a verket ej. Men med hvlket lf och lust den går! Är det någon som tappar en rng, strax ljuder en skrattsalfva. Man ropar hallå tll hvarandra, alldeles som telefon. Stå r nte där själfva Höjesteretsassessorn och kastar rngen tll fr u Fres-Trolle! Jo. Hon har nte fått någon träflorett utan använder sn promenadkäpp, hvlket är mycket lustgt. Allt hvad englsh manners heter är fotalt bortglömdt fvern. Tll slut blr det prsutdelnng, och den korpulente försäkrngsdrektören från Odense erhåller som uppmuntran en nejlka af en af damerna. För att vsa sn förtjusnng sprnger han omkrng på fältet s kjortärmarna, gnäggande som en häst. Och de andra slå sg på knäna! Det är som han sluppt ur en tvångströja. Och genom den tunna engelska masken skner den "lattermlde" danska folkfysonomen fram ett sml som kan vara malcöst nog men också barnagladt som ngens. - 491 -
ROMERSKA KEJSARINNEv LAND DE Tu sentals porträtt af olka slag (statyer och byster brons, marmor och andra stenarter, målnngar på trä, myntblder, sgllstämplar, blder skurna ädelstenar o. s. v.) som v ä ga beh åll från den på konstnärlg produkton rkaste af alla tdsåldrar, antken, är det tyvärr en dast ett fåtal, om hvlka forsknngen med vsshet kan säga, hvem blden förestäl ler. De flesta äro ej sgne rade med namn. De ha vanlgen föreställt personer, som på den plats, där bl den fanns, voro så kända, att ntet nantn behöfdes. Och när t. ex. på en staty el ler byst undantagsvs en n skrft med namnet fnnes anbragt, kan man tll och med just för nskrftens skull, så underlgt det låter, känna sg osäker, om blden verklgen föreställer den angfna oersonen. I de stora antkmuséerna äro ju först och främst dessa namnnskrfter r egeln af modernt da tum, och äfven de namn, som faktskt här röra från antken och äro lka gamla som blden, ha ofta rstats på en td, d å den afbldades drag ej längre voro allmän kända, t. e x. s ådana fall, då en antk kopst efter bldar en äldre berömd bld. Under sådana förhållanden ha msstag på person lätt kun nat begås och sådana ha också verklghe ten cke så sällan konstaterats. Men det fnns en kategor af porträttblder hvlka jämförelsevs lätt kunna dentferas. Det är de, som återfnnas på mynt eller an dra lkartade stämplar. "Hvems bld och öfverskrft är detta?" säges ju K rstus ha frå gat den, som vsade honom ett ro merska r ket på hans td gängse mynt, med tllagd fråga, om man borde ge kejsaren skatt eller ej. Den kejsare, hvars "bld och öfverskrft" på den tden sågs på mynten, var Tberus, Augustus styfson och närmaste efterrädare (14 37 e. Kr.1. Många Tberusmynt äro be varade tll v år td allestädes M edelhafsländerna, och äfven norra Europa; tll och med den svenska jorden ha de påträffats, ett vttnesbörd om den romerska handelns vdsträckta utbrednng. Bruket att på myn ten framställa härskarens bld hade romarne upptagt efter sedvänjan de hellenstska kungarkena Ostern (Makedonen, Perga- FOR IDUN AF LEKTOR JOHAN BERGMAN X mon, selevkdernas rke, det Ptolemeska Egypten), och samma sed fortlefver s om be kant än dag de flesta monarkska stater. Genom de talrka myntblderna veta v därför hur nästan hvarenda romersk kejsare såg ut, oc h det är under sådana förhållanden allmänhet cke så svårt att dentfera äf ven de byster, statyer och andra blder v äga af det gamla Roms Caesarer. Det är cke fullt lka lätt att känna gen kejsarn norna, men v ä ga dock ganska många mynt, som förevga dragen äfven af dem; där jämte fnnas cke så få s. k. kaméer, gem mer och andra skurna stenar, där man vd sdan af en kejsares kända drag ser gemå lens bld. Ett annat sätt, hvarpå några kej sarnneporträtt kunnat benämnas, är det, då man funnt blden såsom hufvudstaty ett tempel, som genom sna nskrfter eller på annat sätt angfver sg såsom helgadt åt en vss kejsarnnas dyrkan. Man vsade, som bekant, kejsaren och hans gemål gudomlg dyrkan, särskldt efter deras död, men vssa fall äfven under lfstden. Någon gång har det händt, att man funnt blden runerna af en vlla, som kunnat konstateras såsom tllhörg en kejsarnna, och att dess plats eller andra 'omständgheter gett vd handen att den föreställt husets härskarnna. Särskldt har det fallet nträffat, att en bld vd utgräfnngen återfunnts så placerad bredvd en kejsares bekanta bld, att man kan, åtmnstone med största sannolkhet antaga, att den föreställer hans gemål. Trots alla dessa möjlgheter, hvargenom just de romerska kejsarnnorna och öfrga medlemmarna af kejsarfamljerna lättare än andra kunna genkännas bland det rka bld materalet från Cœsarernas tdsålder, äro dock många ännu cke med vsshet dentf erade. Dt höra bl. a. Agrppnablderna. En flera exemplar bevarad staty be kvämt sttande ställnng är den s. k. Agrppna den äldre (Germancus' gemål, den mest poulära af julsk-klaudska dynastens furstnnor). Det enda man med verklg vss het kan säga om denna statys benämnng är att den föreställer en förnäm romersk dam från kejsartdens första sekel, eller närmare bestämdt (på grund af vssa modedetaljer hårklädseln och vssa öfrga teknska egen heter) ungefär från Tberus', eventuellt Calgulas regerng, d. v. s. just från Agrppna den äldres td. Man kan vdare, på grund af den omständgheten, att så många repl ker af denna staty exstera, draga den sannolka slutsatsen, att den föreställer en mycket allmänt känd och populär personlg het. Men därfrån tll det bestämda påstå endet, att den just betecknar Agrppna, är ju e tt långt steg. Något säkrare är en som Agrppna den yngre (Claudus' andra ger v. I 111! ;# 'si L 'J R I ft ft Jflll UJUHfffj}l v fl : S., Hl n; '\ VI m m 111 ' ~ I W!I.É t --,,- \ ut L ME S SAUNA F AV S TI NA DEN ALP JVI I: I. AMMS&SASSÄ» ^SABlNAf IVIA LI V IA 1 IA D M NA
mål och Neros moder) betecknad staty; man har här mynt tll jämför else, m en Agrppnas drag på dessa mynt äro så stlserade och allmänt hållna, att d et o aktadt fullt säk ra slutsatser knappast kunna dragas. En kejsarnna, hvars markerade drag man däremot fullkomlgt säkert kânnër och en af dem, hvlka återgfvts ett synnerlgen stort antal tll eftervärlden bevarade blder, är däremot L v a, Augustus' kloka gemål, denna "Odyssevs kvnnokläder", som en antk skämtare p å grund af hennes goda hufvud och förmåga att fnna sg tll rätta alla stuatoner kallat henne. Här återgfvas ett par af de många Lvablder, som fnnas bevarade. Den ena, en byst Vatkanen, härrör från hennes yngre år och ger en föreställnng om hennes då så prsade skönhet. Den andra är från hen nes medelålder och framställer henne med något stlserade, gudnnelknande drag så som offrande prästnna. Den förvaras Neapels museum. Det bästa myntporträttet af Lva är det, som förekommer på ett bronsmynt af år 22 f. Kr. Det bekanta yttrandet, att Caesars hustru skall vara så fläckfr, att hon ej ens kan msstänkas, hvtket tllskrfves Julus Caesar, gör sannng ett tragkomskt ntryck, om man tänker sg det tllämpad! på de romer ska kejsarnnorna. Ty raden af dessa högt stående damer erbjuder förvsso en underlg växlng af de mest skljaktlga karaktärer: medan en och annan företer de högsta och ädlaste former af kvnnlg storhet, stå där emot andra tll och med på degeneratonens och brottslghetens lägsta trappsteg. Den för sna brott så vanryktade Mess a 1 n a, förmäld med den gamle bortkomne Claudus, har man med lednng af myntblder velat dentfera en Kaptolnska museet Rom befntlg, ganska vacker byst med särdeles stlserad peruk och hår klädsel. Benämnngen är dock cke fullt s ä ker. Denna unga, blodfulla, men degenererade kvnna var ej mer än 24 å r gammal, när hon på våldsamt sätt fck gå ur tden, men hon hade dock hunnt fylla den romerska skan dalkrönkan med flera blad än någon af hennes vare sg företräderskor eller efterföljerskor på den kejserlga tronen. Och det vll cke säga ltet, ty d är ha suttt m ånga perverstetens och de brottslga anlagens of fer. Messalna skldras af skalden Juvenals och af flera andra antka författare såsom en kvnna med nästan uteslutande hetärntres sen, och cke blott genom sn erotska ab normtet utan kanske ännu mer genom omänsklg grymhet och den smutsgaste g rghet väckte hon äfven det dekadenta Rom, trots sn ungdom och skönhet, den största afsky och betraktades som en sann skyldg demonnatur. Det var för vsso ntet oblandadt nöje att vara förmäld med Claudus' efterträdare Nero. Sn ännu ej tjuguårga första gemål Octava, Claudus' och Messalnas dotter, hvars bana blef så kort, att hstoren måst skona hennes mnne från fläckar, förvsade han tll den ödslga llla ön Pandatara,' re dan förut flera gånger använd som förvs nngsort för sådana damer af kejserlga hu set, hvlka af en eller annan anlednng befunnos obekväma. Om Neros andra äkten skap yttrar den antke kejsarbografen Sue tonus (omkr. 120 e. Kr.) på stt lakonska språk följände, som man äfven af äldre käl lor fnner det väsentlga bekräftadt: "På tolfte dagen efter Octavas förskjutande för mälde sg Nero med P o p p aea. Henne älskade han ldelsefullt. Dock sparkade han en afton vredesmod hjäl henne, när han kom hem från en crkuskapprännng, då mtet gränsande lättsnne. Denna senare har hon, som var hafvande och dessutom tll ofta jämförts med Messalna, med hvlken fällgt sjuk, gjorde honom förebråelser." hon delade smaken för storväxta atleter och råa gladatorer, men hon är dock sn äldre P 1 o t n a, Trajanus' gemål, hör tll d e få motbld vda öfverlägsen mänsklghet och kejsarnnor, som skvallret någorlunda sko hon var lka slösande gfmld som Messa nat, och hvlkas eftermäle därför är så godt som uteslutande fördelaktgt, om man un lna var smpelt grg. Det torde också va rt dessa hennes verklgt ädla drag, som dantager att hennes ständga gynnande af föranledde hennes gemål, den vse männ Hadranus det var företrädesvs genom hennes ngrpande, som han blef Trajanus' skokännaren och flosofske tänkaren, att prsa gudarnas gunst, som gfvt honom en efterträdare gfvt a nlednng tll e n och annan obestyrkt ndskreton. Hon afled år så god och förträfflg maka ord, som för 125 e. kr., och Hadranus, som då var kej skaffat de berömda "själfbetraktelsernas" sare, hedrade på storartad! sätt hennes författare många ronska anmärknngar. Den ssta monumentala kejsarnnegestal mnne med resande af tempel o ch bldstoder. V äga också jämförelsevs många förträff ten konsthstorskt sedt ä r den, som återger de nobla och ntellgenta dragen af lga och full! säkra blder kvar, som bära hennes cke egenllgen vackra, men kloka Ju l a Domna, Septmus Severus' från Syren bördga gemål, en af de mest flo och sympaska drag. En af de hårdast pröfvade kvnnor, som sofskt och estetskt ntresserade kvnnor, den senare antken känner. burt m artyrskapet af en yttre glans utan nre Detta äfven teknskt väl utförda mejsellycka, var helt vsst Sa b n a, Hadranus omaka gemål. Hon var besläktad med Tra verk vsar, att ännu den antka konstens elfte stund dess gudagnsta ej var slock janus och betraktades af honom, som ju cke hade några egna barn, nästan som en nad. Men därefter börjar den konst dotter. Så länge han lefde, var hon också f närlga dekadansen att nträda med en fruk rad af alla och eftersökt af dem som vågade tansvärd hast. De blder, s om sedan preste syfta så högt som tll suc cessonen efter Tra ras, uthärda ngen jämförelse vare sg med janus. Tack vare Plotnas gunst blef Hadr denna eller med någon af de föregående anus den lycklge. Men han förmälde sg här återgfna, och när de barbarborna skulp med Sabna blott för att jämna sn egen väg törerna vd en Docletanus' eller en Contll trone n, och så snart Trajanus var död, af- stantnus', för att cke tala om en Teodosus' kastade han fullständgt masken. Han cke hof skulle åt eftervärlden bevara dragen af blott försummade den unga makan utan v sn samtds betydande eller eljes namnkun sade henne öppet stt förakt och tllät sn nga personlgheter, så verka deras ofta servla omgfnng att följa exemplet. Den med borren st ället för mejseln klumpgt ut perverse Hadranus var själfva verket förda lockar, lksom hela deras otymplgt kvnnohatare och endast en man kunde formade anletsdrag och gestalter, ungefär fängsla honom med en varmare sympat. som barns eller dårars omedvetna karka För hela världen kungjorde han ju ock sn tyrer af ett stort förflutet. kärlek lfvet och sn dyrkande hyllnng ef ter döden tll den sköne ynglngen Antnous. Därtll kom måhända Sabnas enlgt uppgft mpulsva och något häftga lynne samt hennes olkartade ntressen. Det verkar som en dubbel ron, att just denna kejsarnna, NDER DENNA RUBRIK HADE VI 1 ppp Idun n:r 24 nförd en anmanng tll hvars glädjelösa lf cke ens skandalkrö KMT våra ärade läsare om pennngb nkan kunnat utsmycka med några anmärk 1 drag tll en stackars lam ynglng nngsvärdare pkanterer, gått tll eftervärl Ludvka socken för nköp af en me I den gestalten af Venus vctrx, den seg l_s2 kansk korgstol medels hvlken det rande kärleks- och skönhetsgudnnan. Hof- blefve honom möjlgt att förflytta sg omkrng ute smckret har framställt hennes bld Afro- det fra. Vår vädjan hörsammades också med stor beredvllghet det att tlls nu något öfver dets gestalt, men med porträttlk hufvud. 400 kronor nflutt tll redaktonen, hvlka pengar Detta var ett lka vanlgt som klumpgt sätt f. n. stå nsatta en härvarande banknräffnng att smckra högtstående damer den se för krymplngens räknng. V ha nämlgen funnt det bäst att för tllfället nare antken. Museo Nazonale Neapel har nästan kunnat fylla en hel sal med dy handla så, emedan sakläget förändrats sedan n samlngens början. Fadern tll den sjuke gossen lka statyer af kejsarnnor elter prnsessor afled plötslgt för någon td sedan, lämnande ef framställda den nakna eller genomsknlgt ter sg en famlj af änka och 8 barn djupaste draperade Afrodtes skepelse med deras armod. Skulle krymplngen komma med de öfegna ofta allt annat än Venuslknande por- rga syskonen n på fattgstugan, vore det fara värdt att han ej fnge använda sn stol, och en trätthufvuden. (Här återgfna Sabna-bld, lgt läkares utsago behöfver han f. ö. omhänder som ju cke hör tll de obehaglgaste, för tagas af en vårdanstalt för vanföra, där han kan få lära sg ett yrke, för så vdt hans vanförhet varas emellertd Vatkanen.) Hafva Trajanus' och Hadranus' gemåler och hans genom sjukdom och svält tll d et ytter sta utmärglade kropp ej lägga hnder vägen för gått tll eftervärlden relatvt oberörda af hans utvecklng. V ha därför satt oss förbn förtalet, s å ha däremot de båda Faustnorna, delse med en af de bästa vanföreanstalter vårt af hvlka den äldre var förmäld med Anto land äger, nämlgen Vanföreskolan h ärj Stock nnus Pus (137 161), den yngre med Marcus holm, hvars föreståndarnna godhetsfullf lofvat göra allt hvad på henne ankommer för att yng Aurelus (161 180), så mycket mndre sko lngen skall vnna nträde där. Nu befnner han nats. Lka utmärkta som de loford äro, sg Loka, där han erhållt en frplats, och efter med hvlka hstoren hugfäst dessa båda Loka-vstesen är det menngen att han skall fö stora Caesarers mnne, lka ofördelaktgt ras tll hufvudsfaden för att undersökas af Van föreskolans läkare och eventuellt ntagas. är deras gemålers rykte. F a u s t n a d e n Af dessa skäl fnna de ärade bdragsgfvarne ä ld r e fck vsserlgen, äfven hon, efter dö att v fö r tllfället ej kunna lämna någon slutredo den gudomlg dyrkan, och ännu dag prun vsnng eller meddela hur pengarne användts. Men kar vd forum Rom en ståtlg nskrft tll den skall komma så snart skolan gfvt stt utlå tande om den sjuke. V vlja naturlgtvs se tll hennes ära, rstad ofvan de ännu kvarstå att de nsamlade medlen, för hvlka v på förhand ende frontkolonnerna tll det Antonnus och å ynglngens vägnar brnga de varmhjärtade gffaustnas tempel, som en smckrande se vanre ett nnerlgt tack, på bästa sätt komma ho nat lät uppföra. Men lfvet var hon nga nom tllgodo vare sg fo rm af en mekansk sjuksfol eller som bdrag tll ha ns vstelse vd skolan lunda något mönster, och hennes dotter RED. AF IDUN. ärfde för ökadt mått hennes ända tll a bnor 'Haf förbarmande med krymplngen!" & - 494 -»