ATT BÖRJA ARBETA SOM SJUKSKÖTERSKA En intervjustudie om nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser

Sjuksköterskeprogrammet Kurs 2VÅ45E VT 2012 Examensarbete, 15 hp ATT BÖRJA ARBETA SOM SJUKSKÖTERSKA En intervjustudie om nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser Författare: Maria Andersson Michelle K Parma

Titel Författare Utbildningsprogram Handledare Examinator Adress Nyckelord Att börja arbeta som sjuksköterska. En intervjustudie om nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser Maria Andersson och Michelle K Parma Sjuksköterskeprogrammet Lena Jerreling Ingrid Johansson Linnéuniversitetet, Institutionen för hälso- och vårdvetenskap Börja arbeta, intervju, introduktion, nyutexaminerad sjuksköterska, sjuksköterskeutbildning, upplevelser SAMMANFATTNING Bakgrund: Det är ett stort steg att gå från sjuksköterskestudent till att börja arbeta som sjuksköterska. Nyutexaminerade sjuksköterskor kan befinna sig i en situation som de genom utbildning är förberedda inför men inte alltid känner sig redo för. Sjuksköterskeyrket är både stimulerande och stressigt. Det är viktigt med en bra introduktion för att komma in i yrket. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser av att börja arbeta som sjuksköterska. Metod: En induktiv, kvalitativ studie genomfördes. Sex sjuksköterskor intervjuades om deras upplevelser av att börja arbeta. Intervjuerna analyserades enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Efter att intervjuerna analyserats framkom sex kategorier; sjuksköterskeutbildningen ger en grund, introduktion på arbetsplatsen, blandade känslor under den första tiden, ansvaret upplevs både positivt och negativt, faktorer på arbetsplatsen och faktorer utanför arbetet. Slutsatser: Utbildningen ger en grund men förbereder inte nyutexaminerade sjuksköterskor tillräckligt. Mer medicinska kurser och mer praktik skulle förbereda dem bättre. Introduktionerna skiljer sig åt och alla får inte det stöd de behöver. Tydliga riktlinjer skulle göra det möjligt för alla nyutexaminerade sjuksköterskor att få en bra introduktion. Samtidigt måste nyutexaminerade sjuksköterskor acceptera att det inte går att kunna allt i början.

INNEHÅLL INLEDNING 1 BAKGRUND 1 Sjuksköterskeutbildningen 1 Bristande överensstämmelse mellan utbildningen och sjuksköterskeyrket 1 Sjuksköterskeyrket är både stressigt och stimulerande 2 Att börja arbeta som sjuksköterska 2 Introduktion 2 Känslor 2 Förändrad syn på utbildningen 3 Förväntningar på nyutexaminerade sjuksköterskor 3 Självständighet kan upplevas både positivt och negativt 3 TEORETISK REFERENSRAM 4 PROBLEMFORMULERING OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 5 SYFTE 5 METOD 5 Datainsamling 6 Urval 6 Informanterna 6 Intervjuerna 6 Analys 7 Forskningsetiska aspekter 9 Förförståelse 9 RESULTAT 9 Sjuksköterskeutbildningen ger en grund 9 Teoretisk utbildning 10 Praktisk utbildning 11 Introduktion på arbetsplatsen 12 Introduktionens längd 13 Introduktionens innehåll 13 Blandade känslor under den första tiden 14 Ansvaret upplevs både positivt och negativt 15 Faktorer på arbetsplatsen 16 Kollegor 16 Mentorskap 17 Vårdhandboken och PM 17 Stress 17 Faktorer utanför arbetet 18 Arbetslivserfarenhet 18 Fritid 18 Familj och vänner 19 Personliga egenskaper 19 DISKUSSION 19 Metoddiskussion 20 Resultatdiskussion 23 Sjuksköterskeutbildningen 23

Introduktionen 23 Ansvaret 24 Kollegorna 24 Slutsatser 25 REFERENSER 26 Bilagor 1. Ansökan till avdelningschef om att få tillstånd att genomföra en planerad studie 2. Informationsbrev till intervjudeltagare 3. Intervjuguide

INLEDNING Då vi inte har lång tid kvar av vår sjuksköterskeutbildning har vi börjat fundera på hur det kommer vara när vi börjar arbeta. Vi har fått uppfattningen om att det är ett roligt och varierande yrke samtidigt som nyutexaminerade sjuksköterskor har mycket kvar att lära, att det är ett stressigt yrke och att sjuksköterskor har ett stort ansvar för andra människor. Därför tror vi att det upplevs som svårt att börja arbeta som nyutexaminerad sjuksköterska. Vi är intresserade av att undersöka hur sjuksköterskor upplever att det är att börja arbeta och vad som kan underlätta men också vad som kan försvåra under den första tiden i yrket. BAKGRUND Sjuksköterskeutbildningen I Sverige examinerades under åren 2007 till 2010 cirka 4000 sjuksköterskor per år (Högskoleverket, 2011). Sjuksköterskeutbildningen är i Sverige förlagd till högskolor och universitet och omfattar 180 högskolepoäng vilket innebär tre års heltidsstudier (SFS, 1993:100). Utbildningen leder till både en yrkesexamen och en akademisk examen (Ohlsson, 2009). I Sverige har varje högskola och universitet preciserade krav som ska uppnås för att erhålla sjuksköterskeexamen. Dessa krav ska falla inom ramen för de krav som Högskoleförordningen satt. Kraven är bland annat att studenter ska ha kunskap om områdets vetenskapliga grund, känna till aktuell forskning, kunna planera, leda och samordna vård- och hälsoarbetet. De ska kunna identifiera vårdbehov och ge vård och behandling självständigt och tillsammans med patienter och närstående. Studenter ska även kunna hantera läkemedel på ett lämpligt sätt, ha förmåga att informera patienter om effekter och biverkningar, kunna samarbeta med andra yrkesgrupper, visa empati, ha självkännedom och ha en helhetssyn på människan (SFS, 1993:100). Efter sjuksköterskeexamen kan Socialstyrelsen efter ansökan från den enskilde utfärda legitimation. Ingen får arbeta som eller kalla sig sjuksköterska förrän legitimationen utfärdats (Socialstyrelsen, 2012). Bristande överensstämmelse mellan utbildningen och sjuksköterskeyrket Studier visar att nyutexaminerade sjuksköterskor ofta upplever att det är ett stort steg från utbildning till att börja arbeta (Duchscher, 2009; Kramer, 1974; Lilja Andersson & Edberg, 2010a; Ohlsson, 2009; Thrysoe, Hounsgaard, Bonderup Dohn & Wagner, 2011). Redan på 70-talet forskade Kramer (1974) om nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser av att börja arbeta. Hon myntade då begreppet "reality shock" som innebär att nyutexaminerade sjuksköterskor upptäcker och reagerar på att de värderingar som de fått under utbildningen inte stämmer överens med de värderingar som finns i arbetslivet. Ibland är dessa skillnader så stora att individen inte klarar av att stå ut i sin nya situation (ibid.). Duchscher (2009) har byggt vidare på Kramers arbete och har utvecklat ett nytt begrepp, " transition shock". Detta begrepp belyser nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser av att gå från en bekant roll som student till en inte lika bekant roll som sjuksköterska och skillnaden mellan relationer, roller, ansvar, kunskap och prestationer som krävs inom den akademiska och den professionella världen. Övergången kan innebära att nyutexaminerade sjuksköterskor befinner sig i en situation som de genom utbildning blivit förberedd för men inte är tillräckligt redo för (ibid.). 1

Under utbildningen får många sjuksköterskestudenter en bild av sitt framtida yrke som sedan skiljer sig ifrån hur det är när de börjar arbeta (Lilja Andersson & Edberg, 2010a; Ohlsson, 2009; Thrysoe et al., 2011). Studenter upplever osäkerhet när utbildningen och hälso- och sjukvården inte stämmer överrens och frustration när de lär sig en sak under utbildningen som i praktiken utförs på ett annat sätt (Ohlsson, 2009). Det kan till exempel vara att utbildningen inte alltid är uppdaterad eller att den utrustning och de metoder som används i utbildningen inte är de samma som används i hälso- och sjukvården (Ohlsson, 2009; Thrysoe et al., 2011). De praktiska kurserna i utbildningen är viktiga då de minskar gapet mellan utbildningen och arbetslivet. De praktiska kurserna gör även att studenter känner om de valt rätt yrke och minskar oron inför det kommande yrket. De leder även till att studenter känner att de kommer klara av att arbeta som sjuksköterskor och inspirerar dem inför att börja arbeta (Lilja Andersson & Edberg, 2010a). Åsikterna bland nyutexaminerade sjuksköterskor går isär i frågan om utbildningen gett dem en tillräcklig grund att stå på när de börjar arbeta (Lilja Andersson & Edberg, 2010a; Rudman & Gustavsson, 2011). Överlag är dock nyutexaminerade sjuksköterskor överens om att det är omöjligt att till fullo lära sig sjuksköterskeyrket under utbildningen. Det är först när man börjar arbeta som man kan lära sig yrket fullt ut (Lilja Andersson & Edberg, 2010a; Ohlsson, 2009). Sjuksköterskeyrket är både stressigt och stimulerande Enligt Hallin och Danielson (2006) beskriver erfarna sjuksköterskor att det dagliga arbetet innehåller både stressfulla och stimulerande situationer. De stressfulla situationerna är dock mer vanligt förekommande. Sjuksköterskor upplever att patientantalet ökar och att personal och egna färdigheter inte alltid räcker till för att ta hand om svårt sjuka patienter. Detta leder till känslor av frustration. Sjuksköterskor upplever även tidsbrist vilket gör att de bara har tid för de allra nödvändigaste uppgifterna. De utvecklar därför strategier för att hinna med sina arbetsuppgifter, till exempel genom att snabbt skaffa sig rutiner, inte ta på sig för mycket uppgifter och samarbeta med övrig personal. Sjuksköterskor kan även hoppa över raster, stanna kvar när arbetspasset är slut eller börja sitt arbetspass tidigare. Möten med patienter är det som är det mest stimulerande med arbetet. Att ha tid till att prata och stödja patienter ger sjuksköterskor välbefinnande och utvecklar dem både personligt och professionellt (ibid.). Att börja arbeta som sjuksköterska Introduktion Sjuksköterskor ska kunna arbeta självständigt, ha ett professionellt ansvar, ett vetenskapligt förhållningssätt och ett mångkulturellt kunnande. En bra introduktion är viktig för nyutexaminerade och nyanställda sjuksköterskor som måste ges möjlighet att träna på nya arbetsuppgifter (Socialstyrelsen, 2005). Introduktionen till yrket skiljer sig åt inom olika vårdverksamheter, både i fråga om tid och innehåll. På vissa arbetsplatser kan introduktionen vara i några dagar medan den på andra kan pågå i en månad (Ohlsson, 2009). Enligt Duchscher (2009) känns introduktionsperioden bekant. Nyutexaminerade sjuksköterskor är vana vid att vara i en lärandesituation. Under introduktionen upplever de inte att de har det fulla ansvaret eller den fulla arbetsbelastningen. De blir därför chockade när de plötsligt, då introduktionen är slut, ska vara självständiga. Känslor Enligt Ohlsson (2009) upplever nyutexaminerade sjuksköterskor olika känslor som till exempel glädje, stolthet och förväntan men de kan samtidigt uppleva osäkerhet, frustration, 2

stress och rädsla. Enligt Duchscher (2009) upplevs oro, stress och en känsla av förlorad kontroll under den första tiden i yrket. För många nyutexaminerade sjuksköterskor tar arbetet mycket energi vilket även påverkar fritiden. Tankar på och drömmar om arbetet under den lediga tiden gör att de aldrig känner sig lediga, vilket bidrar till en känsla av utmattning (Duchscher, 2009; Lilja Andersson & Edberg, 2010b). Påfrestningar och upplevelser av osäkerhet är en naturlig del av att börja ett nytt arbete, vilket då även gäller för nyutexaminerade sjuksköterskor. Tidigare erfarenheter påverkar upplevelsen av nuet. Därför kan tidigare erfarenheter av att börja ett nytt arbete underlätta och medföra trygghet (Ohlsson, 2009). Förändrad syn på utbildningen Enligt Lilja Andersson och Edberg (2010a) är det först efter att studenter börjat arbeta som de inser vikten av att utbildningen lär dem vetenskapliga metoder. De vetenskapliga metoderna bidrar till ett ökat kritiskt tänkande, ger kunskap om vart information kan sökas och är en förutsättning för att bidra till utveckling av vård med hög kvalitet. Lilja Andersson och Edberg kommer även fram till att studenter under utbildningen kan känna att de inte har tillräckliga kunskaper i medicinsk vetenskap som till exempel anatomi, fysiologi, patologi och farmakologi. Men efter att de börjat arbeta inser de att det inte går att lära sig allt och de känner att de har en tillräcklig grund att stå på för att börja arbeta. Nyutexaminerade sjuksköterskor anser dock att deras kunskaper i farmakologi är alltför ytliga. Detta skapar osäkerhet då bristande kunskaper i farmakologi kan leda till allvarliga konsekvenser. Förväntningar på nyutexaminerade sjuksköterskor Nyutexaminerade sjuksköterskors åsikter går isär när det gäller upplevelser av förväntningar på dem när de börjar arbeta (Duchscher, 2009; Lilja Andersson & Edberg, 2010b; Thrysoe et al., 2011). Vissa upplever lägre krav från andra än vad de förväntat sig medan andra upplever att kraven stämmer överens med vad de hade förväntat sig (Thrysoe et al., 2011). Enligt Lilja Andersson och Edberg (2010b) tror nyutexaminerade sjuksköterskor att andra förväntar sig mycket av dem och att de i början hade höga förväntningar på sig själva. Enligt Duchscher (2009) förväntas nyutexaminerade sjuksköterskor kunna klara av avancerade moment som de själva inte känner sig redo för. Upplevelsen av att inte klara av moment som uppfattas som grundläggande leder till känslor av frustration och skuld (ibid.). Nyutexaminerade sjuksköterskor oroar sig över hur andra ser på deras förmåga att klara av arbetet (Lilja Andersson & Edberg, 2010b). De är även rädda för att säga och göra fel saker, att bli avslöjade som inkompetenta, att inte kunna ge en säker vård och därigenom skada patienter och att inte kunna klara av sin roll och det ansvar de har som sjuksköterskor (Duchscher, 2009; Lilja Andersson & Edberg, 2010b). För att bli accepterad och känna samhörighet med övrig vårdpersonal gömmer vissa sin osäkerhet och försöker istället visa upp kompetens och självförtroende. Detta tar mycket energi ifrån dem (Duchscher, 2009; Lilja Andersson & Edberg, 2010b). Självständighet kan upplevas både positivt och negativt Under den första tiden upplevs det svårt att prioritera arbetsuppgifter då nyutexaminerade sjuksköterskor under utbildning och introduktion haft någon som hjälpt dem med detta (Lilja Andersson & Edberg, 2010b). Vissa känner sig osäkra på hur de ska klara av att arbeta självständigt medan andra upplever att arbeta självständigt som något positivt (Thrysoe et al., 2011). En del uttrycker en vilja att så snabbt som möjligt bli självständiga efter att ha varit studenter under flera år (Lilja Andersson & Edberg, 2010b). Efter att ha arbetat en tid blir det lättare att arbeta självständigt. Sjuksköterskor upplever mer lugn och ro och får mer energi när 3

de inte längre är nyutexaminerade och de vågar ta för sig mer bland kollegor. Alla upplever det dock inte som positivt att inte längre vara nyutexaminerad, det kan även upplevas som skrämmande att inte längre känna att de har rätt att vara osäkra (Thrysoe et al., 2011). Det första året som sjuksköterska kan enligt Ohlsson (2009) beskrivas som ett mellanting. Nyutexaminerade sjuksköterskor är inte längre studenter men inte heller fullgoda sjuksköterskor, då de inte har förmågan att vara självständiga i olika situationer. Att vara sjuksköterska kan innebära känslor av både stolthet och obehag, till skillnad från att vara student finns det nu andra förväntningar i och med legitimationen (Ohlsson, 2009). TEORETISK REFERENSRAM Vårdvetenskapen har vuxit fram sedan 1800-talet i takt med att vården av sjuka förflyttades från hemmet och familjen till att bli en uppgift för samhället (Dahlberg, Segesten, Nyström, Suserud & Fagerberg, 2003). Vårdvetenskap är idag en självständig akademisk disciplin vars syfte är att generera kunskap som kan bidra till att vårdandet utvecklas och förbättras (Dahlberg et al., 2003; Wiklund, 2003). Enligt vårdvetenskapen ses människan som en helhet. Kropp, psyke, själ och ande kan inte separeras ifrån varandra utan bildar tillsammans det som kallas människan (Dahlberg et al., 2003). Människan skapas i samvaron med andra och i den miljö den befinner sig i (Wiklund, 2003). Inom vårdvetenskapen finns ett antal bärande begrepp som till exempel; livsvärld, välbefinnande och lidande (Dahlberg et al., 2003; Wiklund, 2003). Livsvärlden är människans subjektiva upplevelse av den värld den befinner sig i (Jahren Kristoffersen, 2005). Med ett livsvärldsperspektiv står människans vardagliga värld och människans upplevelser och erfarenheter i fokus. Livsvärldsperspektivet strävar efter att beskriva och ge en förståelse för hur den specifika människan ser på och upplever världen. För att ha ett livsvärldsperspektiv krävs öppenhet, följsamhet och en beredskap för det oförutsägbara (Dahlberg et al., 2003). I denna studie är ansatsen att förstå hur nyutexaminerade sjuksköterskor upplever övergången från att vara student till att arbeta som sjuksköterska. Därför kommer ett vårdvetenskapligt synsätt med ett livsvärldsperspektiv användas. Enligt Nationalencyklopedin (2012) är välbefinnande en känsla av att må bra. Samtidigt menar Wiklund (2003) att det inte finns några fastställda kriterier om vad välbefinnande är utan välbefinnande är en subjektiv upplevelse som är unik för varje människa (ibid.). Det krävs ofta inte mycket för att en person ska kunna uppleva välbefinnande, utan även små saker kan främja välbefinnandet (Dahlberg et al., 2003). Wiklund (2003) menar att lidande är en plåga som uppstår när människans helhet hotas eller är på väg att upplösas. Lidande är en naturlig del av livet (Eriksson, 1994). Vanligtvis används ordet lidande för att beskriva människans upplevelser av plågor, förlust, ångest, nöd och smärta. Lidande innefattar kroppsliga, psykiska och andliga delar av människan och berör hela människan (Jahren Kristoffersen & Breievne, 2005). Välbefinnande och lidande är subjektiva upplevelser och det är omöjligt för andra att till fullo förstå en annan människas upplevelser av välbefinnande och lidande. En människa kan uppleva välbefinnande och lidande samtidigt. Dessa begrepp är inte motsatser till varandra 4

utan kan ses mer som ett spänningsförhållande (Dahlberg et al., 2003). Under studiens gång kommer begreppen välbefinnande och lidande användas för att försöka förstå de nyutexaminerade sjuksköterskornas upplevelser. PROBLEMFORMULERING OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Tidigare forskning visar att upplevelsen av att börja arbeta som nyutexaminerad sjuksköterska skiljer sig åt. Många känner sig inte redo och många upplever under den första tiden motstridiga känslor som glädje, stolthet, oro, rädsla och förlorad kontroll. Att börja arbeta som nyutexaminerad sjuksköterska innebär att lämna en bekant roll som student för att kliva in i en inte lika bekant roll som sjuksköterska. Nyutexaminerade sjuksköterskor befinner sig i en ny situation som de genom utbildning är förberedda inför men kanske inte alltid redo för. Det studenter får lära sig under utbildningen stämmer inte alltid överens med hur det fungerar i hälso- och sjukvården vilket skapar frustration och osäkerhet. När nyutexaminerade sjuksköterskor börjar arbeta är det viktigt att de får en bra introduktion. Introduktionerna skiljer sig åt både i längd och innehåll. Detta ger nyutexaminerade sjuksköterskor olika förutsättningar för att klara av att arbeta självständigt. Författarna till denna studie har hittat tidigare forskning kring nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser, men endast hittat lite forskning som fokuserar på vad nyutexaminerade sjuksköterskor upplever underlättar eller försvårar för dem under den första tiden i yrket. Författarna vill därför, samtidigt med att undersöka nyutexaminerades upplevelser av att börja arbeta som sjuksköterska, vara uppmärksamma på vad som underlättar eller försvårar övergången från student till sjuksköterska. Studien kan bidra med kunskap av betydelse för blivande sjuksköterskor, liksom för utbildnings- och yrkesverksamhet. SYFTE Syftet med denna studie var att undersöka nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser av att börja arbeta som sjuksköterska. METOD Studien utgår från ett hermeneutiskt synsätt vilket innebär en strävan att tolka och förstå människors upplevelser (Wiklund, 2003). För att undersöka upplevelser är en kvalitativ metod lämplig. Det är då subjektiva erfarenheter och upplevelser som står i fokus. Avsikten är inte att generalisera företeelser utan att förstå dem utifrån det sammanhang de befinner sig i. Ett sätt att uppnå detta är att använda sig av intervjuer (Dahlborg Lyckhage, 2006). Genom kvalitativa intervjuer ges intervjupersonen möjlighet att svara med egna ord (Patel & Davidson, 2011). Målet är att försöka förstå världen utifrån intervjupersonens perspektiv och skapa mening ur dennes erfarenheter (Kvale & Brinkmann, 2009). Då syftet med studien var att undersöka nyutexaminerade sjuksköterskors upplevelser av att börja arbeta som sjuksköterska valdes intervjuer som metod för att samla in data. Intervjumaterialet analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Studien 5

utgick från en induktiv ansats. Med induktiv ansats är målet att så förutsättningslöst som möjligt undersöka en företeelse (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008). Med nyutexaminerade sjuksköterskor menas i denna studie legitimerade sjuksköterskor som tagit examen inom de två senaste åren. Datainsamling För att uppnå studiens syfte genomfördes sex intervjuer. Detta ansågs vara en rimlig mängd att hinna med under den begränsade tidsperiod som studien hade men var samtidigt tillräcklig för att ge kunskap om ämnet (Thomsson, 2010). Informanterna rekryterades genom att kontakt togs med avdelningschefer på ett sjukhus. Dessa informerades om studiens syfte både muntligt och skriftligt (bilaga 1) och gav därefter sitt godkännande till att sjuksköterskor vid respektive avdelning kunde intervjuas. Med avdelningschefernas hjälp togs kontakt med informanterna. Detta gick till på olika sätt. Fyra informanter informerades först om studien av sin avdelningschef, därefter fick de information av författarna. Ett par informanter fick enbart information om studien av författarna. Den information som gavs var både muntlig och skriftlig (bilaga 2). En informant tog själv kontakt med författarna för att delta i studien. Resterande informanter rekryterades via telefonkontakt eller vid besök på deras arbetsplatser. Informanterna rekryterades enligt ett så kallat bekvämlighetsurval då de första personerna som kontaktades och som passade in i studiens inklusionskriterier inkluderades i studien (Trost, 2010). En informant som hade tackat ja till att delta i studien hörde inte av sig för att bestämma tid för intervjun. Efter att författarna vid ett par försök inte lyckades få kontakt med informanten rekryterades en annan. Vid ett intervjutillfälle fick en informant förhinder men hade själv rekryterat en annan informant som deltog i studien. Urval Inklusionskriterier var att informanterna skulle vara sjuksköterskor och att de skulle ha tagit sjuksköterskeexamen inom de två senaste åren. De skulle ha arbetat minst ett halvår som sjuksköterska. Anledning till detta var att de efter sex månader hade hunnit få mer perspektiv och lättare kunde reflektera över sin tillvaro. Inklusionskriterier var dessutom att både män och kvinnor kunde delta. Personer i olika åldrar och som arbetade på olika vårdavdelningar vid ett sjukhus kunde delta i studien. Exklusionskriterier var sjuksköterskor med specialistutbildning och sjuksköterskor med äldre examen än två år då risk fanns att de inte skulle komma ihåg tillräckligt väl hur de upplevde att det var när de började arbeta. Informanterna Samtliga informanter var kvinnor och de var mellan 24 och 46 år gamla, medianåldern var 25 år. De hade arbetat som sjuksköterskor i ett år till ett år och tio månader. De sex informanterna arbetade vid fem olika vårdavdelningar på ett sjukhus. Ett par informanter hade bytt arbetsplats en gång sedan de började arbeta som sjuksköterskor. Fem av informanterna hade studerat till sjuksköterskor vid samma lärosäte och en hade studerat vid ett annat. De hade tagit examen i juni 2010 eller januari 2011. En informant var utbildad undersköterska innan hon började studera till sjuksköterska. Samtliga informanter hade tidigare arbetslivserfarenhet både inom och utanför vården. Hur länge de hade arbetat varierade dock. De flesta hade arbetat som undersköterskor under utbildningen. Samtliga informanter började arbeta på vårdavdelningar när de var nyutexaminerade. Intervjuerna Informanterna intervjuades enskilt och båda författarna deltog vid samtliga intervjuer. Fem av intervjuerna genomfördes på informanternas arbetsplatser i anslutning till deras arbetspass, 6

antingen under arbetspasset eller efter att de hade slutat för dagen. En intervju genomfördes i ett grupprum på ett bibliotek. Vid de flesta intervjuer fanns inga störande moment som påverkade intervjuerna. Men vid en intervju som genomfördes i ena änden av en korridor på en avdelning gick det vid ett par tillfällen förbi andra människor, de tog dock ingen kontakt med den intervjuade sjuksköterskan eller författarna. Vid en annan intervju hade informanten begränsat med tid men alla frågor hann ändå besvaras. Intervjuerna var mellan 27 och 73 minuter långa. De spelades in efter att informanterna gett sitt samtycke då det enligt Thomsson (2010) är svårt att hinna med att skriva ner allt som sägs. De inspelade intervjuerna delades upp mellan författarna och transkriberades enskilt. De transkriberades ordagrant och tankepauser, skratt och suckar noterades. Enligt Thomsson (2010) bör inspelade intervjuer transkriberas för att de ska kunna analyseras. Intervjuerna var semistrukturerade och som stöd under intervjuerna användes en intervjuguide (bilaga 3) med åtta öppna frågor. Fem av dessa berörde olika teman kring upplevelsen av att börja arbeta som sjuksköterska. Till varje fråga fanns ett antal underfrågor som ställdes om informanten inte berörde vissa delar av den aktuella frågan. Semistrukturerade intervjuer är lämpliga då forskaren vill ha svar på ett antal teman och intervjupersonen får fritt utforma svaren (Patel & Davidson, 2011; Polit & Beck, 2008). Semistrukturerade intervjuer ger förståelse för subjektiva upplevelser kring dessa teman (Kvale & Brinkmann, 2009). Intervjuguidens syfte var att se till att de teman som skulle belysas under intervjun täcktes (Polit & Beck, 2008). Enligt Trost (2010) är det viktigt att vara insatt i ämnet innan intervjuguiden utformas. Därför diskuterades intervjuguiden fram med stöd av tidigare forskning. Sedan diskuterades den med handledaren och justeringar gjordes. Därefter testades frågorna på en bekant som inte är sjuksköterska men som nyligen hade börjat arbeta efter en universitetsexamen. Syftet med detta var att se om frågorna uppfattades som de var tänkta och för att öva på intervjutekniken. Frågorna justerades ytterligare efter detta, denna intervju användes inte i resultatet. Den första intervjun med en sjuksköterska sågs som pilotintervju för att återigen se om frågorna uppfattades korrekt. Enligt Carlsson (2008) har frågornas formulering stor betydelse för de svar som erhålls. Därför är det viktigt att frågorna testas. Inga ändringar av frågorna gjordes efter pilotintervjun och intervjun användes i resultatet. Analys Analysen av intervjuerna gjordes enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Kvalitativ innehållsanalys används för att tolka texter som till exempel transkriberade intervjuer. Metoden strävar efter att finna likheter och skillnader i en text (Lundman & Hällgren Graneheim, 2008). Analysen fokuserade på det manifesta innehållet i intervjumaterialet. Detta innebär att analysen fokuserade på det som texten säger till skillnad från det latenta innehållet som är den underliggande meningen i texten. Enligt Graneheim och Lundman (2004) är detta en lämplig analysmetod för oerfarna forskare. Då författarna saknade erfarenhet av analysarbete valdes denna metod. Analysen av intervjumaterialet gjordes till en början enskilt. De transkriberade intervjuerna lästes först igenom för att få en helhet av innehållet i dem. Därefter togs meningsenheter ut. Meningsenheter är ord eller meningar som svarar till studiens syfte och hör ihop genom att de har liknande innehåll. Därefter kondenserades dessa vilket innebar att de kortades ner utan att de förlorade sin kärna. Sedan abstraherades texten genom att koder och kategorier bildades. En kod är en beteckning på den kondenserade meningsenheten. Efter att författarna var för sig bildat koder jämfördes dessa. De skillnader som fanns diskuterades och författarna kom gemensamt fram till en kod. Därefter jämfördes koderna gemensamt och sex kategorier och 7

tolv underkategorier bildades. Kategorierna utgjorde det manifesta innehållet i intervjumaterialet (Graneheim & Lundman, 2004). Tre exempel på analysprocessen visas i följande tabell. Meningsenhet Sen är det ju tyvärr så att man, alla är lite stressade vissa dagar så, man har mycket och då har man inte // det märker man ju på svaret, oj, jag kanske ska fråga någon annan om du har mycket Vårdhandboken har man ju också jättenytta av med användning av CVK:er och dra ut ett ur vårdhandboken hur man ska göra, hur mycket natriumklorid ska jag spola med, och hur den fungerar och så. Så då drar jag ut mycket sånt och sen så läste jag igenom det så i lugn och ro Om man vill göra saker så bra som möjligt hela tiden så tar det ju tid och man har ju en tidsmall att gå efter. Och då om man inte riktigt känner att man gör det så bra som man vill göra, det är ju lite sånt här, ankomstsamtal och sånt där ni vet. Det ska ju alltid göras, men ibland finns det inte alltid tid, och man ska, ja, det blir inte så bra helt enkelt. Och då blir det ju ändå något negativt för mig, för att då blir jag, ja, då tycker inte jag att det är kul och då blir jag stressad Kondenserad meningsenhet När en kollega är stressad frågar jag någon annan Hade nytta av att läsa i vårdhandboken hur man ska göra vid användning av CVK:er När det saknas tid för att göra en sak så bra som möjligt tycker inte jag att det är kul och jag blir stressad Kod Underkategori Kategori Undviker att fråga stressade kollegor Vårdhandboken hjälper mig i arbetet Tidspress gör arbetet mindre kul och jag blir stressad Kollegor Vårdhandboken och PM Stress Faktorer på arbetsplatsen Faktorer på arbetsplatsen Faktorer på arbetsplatsen 8

Forskningsetiska aspekter Informanterna informerades om syftet med studien, att det var frivilligt att delta och att de när som helst kunde avbryta sin medverkan utan att ange skäl. De informerades även om att intervjumaterialet endast skulle användas till denna studie. Denna information gavs både muntligt och skriftligt (bilaga 2). Informanterna gav sitt muntliga och skriftliga samtycke till att delta i studien. Intervjumaterialet behandlades konfidentiellt, informanterna avidentifierades genom att materialet kodades för att förhindra att de känns igen av andra. Endast författarna och handledaren till studien hade tillgång till intervjumaterialet (Helsingforsdeklarationen, 2008; Vetenskapsrådet, 2002). Vid sammanställning av resultatet inkluderades det intervjumaterial som svarade till studiens syfte. Ingen information undanhölls eller förvanskades (Helsingforsdeklarationen, 2008). Förförståelse Förförståelse innebär antaganden om hur något förhåller sig redan innan det undersökts. Alla människor har förförståelse, dessa kan vara både medvetna och omedvetna. Förförståelse är individuellt och påverkas av bland annat livserfarenhet (Thomsson, 2010). För att så långt som möjligt undvika att resultatet påverkas av forskarens förförståelse är det nödvändigt att forskaren blir medveten om sin förförståelse (Patel & Davidson, 2011). Den förförståelse som författarna hade innan studien påbörjades var att utbildningen inte ger sjuksköterskor all den kunskap de behöver för att kunna arbeta och att stress och en upplevelse av kaos är vanligt under den första tiden i yrket. Författarna var medvetna om denna förförståelse och genom diskussion mellan författarna och med andra har författarna även kunnat reflektera över omedveten förförståelse och gjort en del av dem till att bli medvetna. RESULTAT Upplevelsen av att gå från student till sjuksköterska innebar olika känslor och det fanns flera faktorer som påverkade denna övergång. Vid analysen av intervjuerna framkom sex kategorier; sjuksköterskeutbildningen ger en grund, introduktion på arbetsplatsen, blandade känslor under den första tiden, ansvaret upplevs både positivt och negativt, faktorer på arbetsplatsen och faktorer utanför arbetet. Sjuksköterskeutbildningen ger en grund I flera intervjuer framkom det att utbildningen gav sjuksköterskorna en grund som de sedan fick bygga vidare på när de började arbeta. Flera sjuksköterskor upplevde dock att utbildningen saknade vissa delar eller inte alltid stämde överens med hur det var att arbeta som sjuksköterska. En sjuksköterska uppgav att det var viktigt att lärarna i utbildningen hade en förmåga att delge verkligheten. Hon upplevde att lärarnas förmåga att göra detta var blandad. En del har ju varit ute ganska nyligen och jobbat, en del har ju varit på skolan längre tid och kanske inte är så nära vården som den fungerar idag. Så att, ja, jag tror att alla skulle må bra av att vara ute, att man växlade lite. Intervjuperson 4 En annan sjuksköterska berättade att när patienter ska hem från en vårdavdelning så har sjuksköterskor en samordnande roll och att det är mycket som måste göras i samband med detta. Sjuksköterskan upplevde att det var svårt att veta vad som skulle göras och i vilken 9

ordning allt skulle ske. Hon uppgav att denna del av sjuksköterskors arbetsuppgifter saknades i utbildningen. Flera sjuksköterskor upplevde att de datasystem som användes i arbetet för att dokumentera och kommunicera med andra vårdverksamheter tog mycket tid och utgjorde en stor del av arbetet. Ett par av sjuksköterskorna uttryckte att de även saknade undervisning i dessa system under utbildningen. En sjuksköterska upplevde att det endast var under praktiken hon kom i kontakt med systemen men att hon inte fick så stor möjlighet att lära sig hur de fungerade. En av sjuksköterskorna upplevde att hon under utbildningen lärde sig att det var viktigt att dokumentera men att hon inte fick lära sig vad som var viktigt att dokumentera och hur man skulle göra det. När hon sedan började arbeta upplevdes dessa system som svåra och det tog lång tid att lära sig dem. Där kan jag känna att det borde finnas något system där man kan använda sig utav Cosmic, där man kan använda sig utav Linken som är ju ganska stora. All den här administrativa biten är ju jättestor när man kommer ut och det kände inte jag att den var på skolan. Intervjuperson 4 En sjuksköterska tyckte att det skulle finnas mer av handledning i utbildningen då det ingår i sjuksköterskors arbetsuppgifter att till exempel fördela arbetsuppgifter och handleda studenter. En annan sjuksköterska berättade att det under utbildningen fokuserades på få patienter åt gången men att en sjuksköterska ska kunna ansvara för många fler patienter samtidigt. Alltså i utbildningen koncentrerar man sig på ett patientfall hela tiden och när man kommer ut på praktik kanske man har hand om tre patienter eller något sånt. Och så kommer man hit och har sju, kanske åtta som idag då, patienter och hålla koll på hela tiden. Att man mer skulle få träna på, ja, mängden eller så. Intervjuperson 1 Teoretisk utbildning Överlag tyckte sjuksköterskorna att de medicinska kurserna i utbildningen gav dem viktiga kunskaper. Men det framkom åsikter om att kurserna var för korta. Det var mycket som de skulle lära sig på kort tid och de ville därför att de medicinska kurserna skulle göras längre. Flera sjuksköterskor talade om att de ville att utbildningen skulle ge dem djupare medicinska kunskaper och de nämnde bland annat att de ville ha mer kunskaper inom psykiatri, sårvård, nutrition, smärta och akutmedicin. En sjuksköterska hade önskat att de hade haft fortsättningskurser för att få de medicinska kunskaperna upprepade och lära sig mer om sjukdomar och hur kroppen fungerar då hon ansåg att sjuksköterskor har mer nytta av det i sitt arbete än vad utbildningen lär ut. Hon upplevde även att det hade varit en trygghet att ha större kunskap om olika sjukdomar som hon stöter på i arbetet. En annan sjuksköterska talade också om vikten av de medicinska kurserna då hon ville känna sig säker på patienters olika symtom. Det hade varit roligt och framförallt också, det hade varit mycket spännande med utbildningen att få lära sig mer ingående på sjukdomar och mediciner och läkemedel och så, för jag menar, trots allt så är det ju vi som har det, liksom vad säger man, ansvaret med läkemedel och sådär, med biverkningar och så. Intervjuperson 6 10

Överlag var sjuksköterskorna överens om att vårdvetenskap som ingår i utbildningen var viktig. En sjuksköterska uttryckte att vårdvetenskapen var viktig då den gav ett patientperspektiv och tog upp lidande och välbefinnande. En annan sjuksköterska uttryckte att hon under seminarier i utbildningen utvecklade sin förmåga att bemöta patienter. En annan sjuksköterska upplevde dock att mycket i de vårdvetenskapliga kurserna kändes självklart. Genomgående upplevde sjuksköterskorna att de vårdvetenskapliga kurserna låg under för många veckor vilket gjorde att det var lugnt i skolan under dessa kurser. De tyckte därför att de vårdvetenskapliga kurserna skulle kortas ned och att fler veckor istället skulle läggas på medicinkurser och praktik. Under en intervju framkom bland annat att utbildningen gett kunskap om hur ny information hittas och lärde sjuksköterskan reflektera över att det som utförs är vetenskap och beprövad erfarenhet. Utbildningen lärde henne även omvårdnadsprocessen som innebär att se problem, utföra åtgärder och följa upp åtgärderna. Detta sätt att tänka i arbetet tyckte hon var bra. En av sjuksköterskorna berättade att hennes syn på den teoretiska delen av utbildningen förändrades med tiden. Under utbildningen kunde hon ibland inte se syftet med en del av det hon läste. Men efter hand fick hon ett annat sätt att tänka och hon upplevde att allt det hon läste under utbildningen har påverkat detta. Då hon saknade tidigare erfarenhet av att arbeta inom vården upplevde hon att hon hade nytta av teorin som ingick i utbildningen. Någonstans under resans lopp så förändras man ju in i ett annat tänk. Om man kunde spela in sig själv hur man var innan jag började läsa tills hur jag är idag, så är det ju klart att alla de här teoretiska bitarna som vi hade under tre år har ju påverkat mig på något sätt. Jag har ju i alla fall påverkats till att ta ställning till all den teori jag har lärt mig. Och jag känner ju absolut att måste jag ju ha läst allt det vi har läst, för att vara där jag är idag. Sen är det väl en del bitar som kunde varit mycket, mycket mindre, eh utav, ja, vårdvetenskap. Intervjuperson 4 Praktisk utbildning Genomgående i intervjuerna framkom det att det var praktikperioderna som till stor del förberedde sjuksköterskorna inför att börja arbeta och att utbildningen borde innehålla mer praktik. Det framkom även åsikter om att fler områden av vården skulle ingå under praktikerna. Praktiken är ju den stora biten utav förberedelser, tycker jag. Att komma ut i verksamhet och få se olika verksamheter som man förväntar sig kunna jobba inom. Allt det här praktiska, att kunna få utföra det, på en människa eller på en arbetsplats. Det är ju väldigt svårt att nå upp till det inom skolan, och sen att vi försöker allt det här med venprover och, men det är ju liksom det lilla, det stora är ju att vara i sammanhanget ute på en arbetsplats och det får man ju på praktikerna. Intervjuperson 4 Flera sjuksköterskor uppgav att det var under praktiken som de kunde omsätta mycket av sin teoretiska kunskap till verkligheten. Samtidigt berättade en sjuksköterska att hon under praktiken gjorde mycket av både undersköterskors och sjuksköterskors arbetsuppgifter. Hon 11

upplevde att detta hängde med när hon sedan började arbeta vilket gjorde det svårare för henne att fördela arbetsuppgifter till andra. Flera sjuksköterskor hade gått så kallad ULVE-praktik under sin utbildning. En sjuksköterska förklarade att ULVE-praktik innebar att studenter gick i par och stöttade varandra. Studenterna fick med stöd ansvara för egna patienter som de skulle ha hand om så självständigt som möjligt och göra allt det som ingår i sjuksköterskeyrket. Det kunde till exempel innebära att de gav patienterna läkemedel, rapporterade om patienterna till läkaren under ronden och fördelade arbete till andra runt dessa patienter. Successivt under praktiken fick de fler patienter att ta hand om. Hon var nöjd med denna typ av praktik och upplevde att den lärde henne att planera hennes arbete och att hon hade ett bra stöd i den andra studenten. När man var ULVE så tyckte jag att det var mycket mer, då var det liksom jag och den andra studenten och man var lite mer på samma plan och kunde liksom bolla tankar på ett annat sätt, och man kanske vågade fråga frågor som man inte riktigt ställer till sin handledare som är sjuksköterska, heller. Det är lättare att ställa den till en annan elev. Intervjuperson 2 Det framkom dock att ULVE-praktik fungerar olika på olika avdelningar och inom olika vårdverksamheter. En annan sjuksköterska var mindre nöjd med sina ULVE-praktiker då hon upplevde att hennes handledare inte lät henne vara lika självständig som andra i klassen. Flera sjuksköterskor tyckte att det var bra att de fick öva på praktiska moment på universitetet men att de hade velat ha mer utav det. En sjuksköterska berättade att en del praktiska moment fick de bara genomgång på vid ett tillfälle och att det sedan var upp till studenterna själva att öva mer på det. Alltså de praktiska bitarna är ju alla viktiga kan jag känna. Men det ligger ju väldigt mycket på en själv, så det är ju också en liten brist kanske i utbildningen, kan jag tycka. Man har ofta PVK-sättning och provtagningar en gång i skolan och sen, sen är det upp till en själv att gå dit på öppet hus och så, att träna mer på det. // Och visst det känner man att det är upp till en själv, men det är svårt, under studietiden tycker jag att ta sig tiden och gå till öppet hus och hinna träna och, och så måste man ha någon att träna med, för man ska liksom ha någon att liksom sticka på. Intervjuperson 2 En annan sjuksköterska upplevde att övning på praktiska moment i utbildningen var viktigt men att de inte hade någon större betydelse för att kunna arbeta som sjuksköterska då det blir mycket övning på det i arbetet. Men hon menade att det kan vara skönt och att det kan inge trygghet att behärska de praktiska momenten, då hon som nyutexaminerad sjuksköterska tyckte att de var viktiga och att det blir mindre stress om de upplevs som lättare. Introduktion på arbetsplatsen Alla de sjuksköterskor som intervjuades erbjöds introduktion under handledning av en sjuksköterska när de började sitt nya arbete. Det var dock stor skillnad mellan introduktionerna, både vad gäller längden och hur de var upplagda. 12

Introduktionens längd Längden på introduktionerna som sjuksköterskorna blev erbjudna varierade mellan två och fyra veckor. Men på grund av personalbrist fick några sina introduktioner avbrutna i förtid. En av sjuksköterskorna beskrev att detta gjorde henne stressad. Hon hade många frågor vilket hon inte tyckte var konstigt då hon var ny, men att inte få den introduktion som hon förväntat sig och inte ha någon som backade upp henne försvårade för henne. Handledaren var där extra och skulle bara finnas där för hennes skull så när hon inte hade sin handledare fick hon fråga andra om hjälp som redan hade fullt upp med sina patienter. Hon beskrev att hon kände sig väldigt "inslängd" i arbetet. De två veckorna tycker jag att, att man kan inte göra så. Jag tycker att alla liksom har rätt till en bredvidgång för att det ska bli säkert och för patienten också. Intervjuperson 2 De sjuksköterskor som blev erbjudna fyra veckors introduktion var nöjdare med längden medan de som blev erbjudna färre veckor hade önskat att deras introduktion hade varit längre. Jag tyckte det var för kort introduktion just eftersom man är så himla osäker när man kommer ut. Det känns ju som man inte kan någonting. Intervjuperson 6 En av sjuksköterskorna föreslog att AT-tjänst skulle kunna införas för sjuksköterskor vilket skulle innebära en mycket längre introduktion och att den skulle fördelas till olika områden i vården för att ge en bredare grund. Introduktionens innehåll Hur introduktionerna var upplagda skilde sig åt. Det var allt från att handledaren satt inne på expeditionen och sjuksköterskan kunde ställa frågor om det var något hon undrade över, till att sjuksköterskan och handledaren tog hand om patienter ihop och att sjuksköterskan sedan successivt fick arbeta mer självständigt. De sjuksköterskor som var nöjda med upplägget hade liknande introduktioner. De började med att gå tillsammans med sin handledare och de hade patienter ihop. De fick sedan med stöttning från handledaren ta hand om egna patienter som successivt blev fler under introduktionens gång. Jag upplevde att det var bra, just det här att det var någon som tog hand om mig, som fanns där. Jag behövde aldrig känna när jag gick till jobbet att jag var, alltså de här första introduktionsveckorna att jag var orolig för att jag skulle behöva ta helt egna beslut med en gång. Intervjuperson 4 Under intervjuerna framkom åsikter om vad som gjorde introduktionen bra. Det kunde till exempel vara att det var relativt lugnt så att de hade tid att gå igenom saker på avdelningen, att de kunde diskutera med chefen hur de båda upplevde att det fungerade och att de fick möjlighet till internutbildningar. Egenskaper hos handledare som underlättade introduktionen var till exempel att ha erfarna handledare, att handledaren gav sjuksköterskan utrymme att arbeta självständigt men ändå fanns i bakgrunden och stöttade, att sjuksköterskan tilläts fråga mycket och att handledaren hade tålamod med den nya sjuksköterskan. 13

Jag tyckte att de hade bra tålamod med en, inte bara handledaren utan alltså personalen i stort. För man sätter mycket press på sig själv när man är nyfärdig, man vill kunna allt från början men att dem ändå, liksom de respekterade det här med att du, du är ny och du ska inte kunna och de nästan fick påminna en hela tiden om att du är mänsklig också, du ska inte kunna allt eller så. Intervjuperson 6 De sjuksköterskor som inte var nöjda med sina introduktioner beskrev att de fick arbeta alltför självständigt redan från början. De upplevde att de inte blev visade så mycket utan att de själva fick fråga om det var något de undrade över. De hade mycket funderingar på vad som förväntades att de skulle göra och de upplevde att de inte var redo att ta ett så stort ansvar redan från början. Det är ju väldigt stressande att känna att man har ansvar för en patient som man inte riktigt vet hur man ska hantera. Och vad ska man göra om det går si eller vad ska man göra om det går så. Man känner väl att man varje dag levde på tur att det hade gått så bra som det gjorde. Intervjuperson 1 Sjuksköterskorna berättade hur de hade önskat att deras introduktion hade sett ut. De önskade bland annat att deras handledare hade stöttat dem mer, att handledaren hade tagit sig mer tid för dem och att de hade reflekterat med varandra om vad som gick bra och vad de behövde tänka på. De hade också önskat att det ibland hade varit lättare att ställa frågor till både handledare och andra kollegor. Det framkom även önskemål om mer introduktion på alla de sektioner på avdelningen som en sjuksköterska sedan förväntades kunna arbeta vid och även introduktion på natten. Jag saknade den här att bara gå bredvid och känna att min sjuksköterska delar läkemedel den första dagen kanske. Man får se vad hon säger till patienterna, hur hon gör, om hon tar några kontroller, vad hon tar upp på ronden. Lite mer kanske bolla tankar med varandra och liksom bara se och lära en eller två dagar först liksom, bara gå helt bredvid faktiskt hade jag tyckt var rätt skönt. Intervjuperson 2 Under intervjuerna framkom det att introduktionen är viktig. Flera tyckte att introduktionen hade hjälpt dem när de började arbeta som sjuksköterskor och de som var mindre nöjda med sina introduktioner trodde att en bättre introduktion skulle ha gett dem en säkrare grund att stå på redan från början. Samtidigt framkom åsikter om att det inte går att lära sig allt under en introduktion. Man kan ju alltid gå igenom hur mycket som helst på en introduktion, men det fastnar ju ändå inte, så man får ta det lite efterhand ändå. Intervjuperson 5 Blandade känslor under den första tiden Under den första tiden i yrket upplevde sjuksköterskorna olika känslor som till exempel stolthet över att vara sjuksköterska, lycka när något gick riktigt bra, glädje över att hjälpa andra, att det var tillfredsställande och roligt att arbeta och att det var skönt att arbeta och inte längre vara student. Men de upplevde också stress, nervositet, osäkerhet, rädsla för att göra fel 14

och misslyckas, frustration och brist på kontroll. Några sjuksköterskor beskrev även att de kände sig okunniga, otillräckliga och att det var skrämmande att börja arbeta. En sjuksköterska använde ordet ofärdig för att beskriva hur hon kände sig. Hon var medveten om att erfarenhet kommer med tiden men hon hade velat känna sig säker när hon började arbeta. Just det här med att man är ny, jag tror att det är stress i sig. // Alltså att man är nyfärdig, ny just det här att man känner sig okunnig och det här att det skapar en viss, viss stress hos en alltså att man vill ju ändå vara en resurs och inte en börda när man, när man börjar. Intervjuperson 6 Flera sjuksköterskor uttryckte att bara vara ny på en arbetsplats var påfrestande, det var nya kollegor att lära känna och nya moment att klara av. En sjuksköterska berättade att när hon var ny fick hon nya moment hela tiden men efter att ha arbetat i mer än ett år fick hon ungefär ett nytt moment i veckan. En annan sjuksköterska upplevde otrygghet då hon inte hade samma kunskaper om sjukdomar och behandlingar inom avdelningens område som erfarna sjuksköterskor hade. Hon hade därför önskat få utbildning om detta på arbetsplatsen. Enligt en annan sjuksköterska är en nyutexaminerad sjuksköterska dessutom ny i rollen som sjuksköterska vilket i sig är energikrävande. Flera av sjuksköterskorna uppgav att den första tiden i yrket var svår. En sjuksköterska berättade att det tog ungefär ett halvår innan hon kände sig trygg i sin yrkesroll. Andra beskrev att de kände sig säkrare eller att de kunde hantera de flesta situationer som uppkom i arbetet efter minst fem månader. Några sjuksköterskor trodde att den första svåra tiden i yrket kunde förkortas genom bland annat bättre introduktion eller bättre kunskaper om patienters sjukdomar. Medan en sjuksköterska inte trodde att det gick att göra denna period kortare. Jag tror man bara måste mata av några jobbiga månader och hoppas på att man får se mycket. // Jag tror inte man kan skynda på det på något vis. Man får bara hoppas på att man har någon som stöttar en under tiden. Intervjuperson 5 Ansvaret upplevs både positivt och negativt Flera sjuksköterskor beskrev sina upplevelser av att gå från att vara student till att vara sjuksköterska som ett stort kliv. Överlag upplevde sjuksköterskorna att den stora skillnaden mellan att vara student och att arbeta som sjuksköterska låg i ansvaret. Jag kommer ihåg första gången man skulle ge något dropp med tillsatser eller blanda någon injektion, så ville man så gärna gå och redovisa för någon. Titta nu vad jag har gjort, jag har blandat såhär, är det rätt? Så det var en omställning att ingen skulle liksom kolla att man gjorde rätt. Intervjuperson 5 Sjuksköterskorna upplevde blandade känslor inför det nya ansvaret. Flera sjuksköterskor uttryckte att de i början kunde uppleva att det var skönt att få ta eget ansvar och att det även var roligt och utvecklande. Till viss del kunde man känna att det var väldigt skönt att få liksom ta det där steget att nu bestämmer jag faktiskt själv att nu gör jag så här. // Och allting är ju betydligt svårare kan jag tycka att sätta nål när någon står och hänger över axeln 15

på en, alltså det är så skönt att kunna gå in själv och göra saker så att det är lite bladade känslor, det är ju, tryggheten försvann ju. Men samtidig så är det ju utvecklande och liksom det är kul att få, att få, alltså känna efter vad man kan. Intervjuperson 2 En sjuksköterska beskrev att hon i början upplevde att hon hade för stort ansvar och för lite kunskap. Under intervjuerna framkom det även att ansvaret upplevdes som skrämmande och överväldigande. För det är jobbigt att vara ny, sen är det inte säkert att alla upplever det så, men det är en jätteomställning från att ha all trygghet att vara student, du behöver ju egentligen inte ta ansvar för någonting. // När man sen kommer ut så har du ju det fulla ansvaret för den där patienten som ligger i sängen. Det är ju du som signerar, det är ju du som fattar beslut som du som sjuksköterska får fatta och sen har du ju ansvaret att ta kontakt med doktorn om det är någonting som är fel. Men det är ju ändå, du har ju ditt egna ansvar där och det ska du ta. Att vara själv om det, det är ganska tufft. Intervjuperson 4 Faktorer på arbetsplatsen Kollegor Flera sjuksköterskor upplevde att bra kollegor underlättade för dem när de började arbeta. Att kunna reflektera och diskutera problem med sina kollegor var viktigt. En sjuksköterska upplevde att hon lärde sig mycket bara genom att lyssna på sina kollegor. Det var också viktigt att ha kollegor som respekterade att de var nya och att det var lätt att ställa frågor till dem och att kollegorna hjälpte, stöttade och uppmuntrade dem. Det tycker jag är viktigt när man är nyfärdig eller så, man känner det, stöttningen från personalen och så att man, man får lov att vara ny och va lite okunnig och fråga och så. Intervjuperson 6 En sjuksköterska talade om hur viktigt det var att ha erfarna kollegor som hon hela tiden kunde vända sig till när hon undrade över något. Att sakna erfarna kollegor kunde däremot göra att sjuksköterskorna upplevde att de inte hade någon att fråga, en sjuksköterska sa att detta gjorde att hon kände sig ensam. Även kollegors bemötande kunde göra att sjuksköterskorna undvek att ställa frågor. Det kunde till exempel vara att kollegorna svarade ironiskt på frågor, visade att de inte hade tid eller att de hade bristande tålamod med den nya sjuksköterskan. Ett par sjuksköterskor poängterade vikten av att få höra att de gjorde ett bra arbete. Och sen har jag, tror jag att de flesta, inklusive mig själv, skulle svara för mig själv, har ett oerhört behov av att få bekräftat att det du gör är bra. Och det är ju viktigt, alltså som arbetsgivare eller som kollega, att man talar om det för sina kompisar. Det här, det är du jätteduktig på, det fixar du. Intervjuperson 4 Det framkom också att det var viktigt att få stöd från sin chef. Det var viktigt att chefen uppmärksammade den nya sjuksköterskan och att chefen frågade hur det gick i arbetet. En 16