Odlingsbeskrivning för industrihampa Text & foto Jonas Ivarson HS Kristianstad 2005
Detta material är producerat inom det svenska miljöprogrammet för jordbruket, vilket finansieras gemensamt av skattemedel från Sverige och EU Beskrivning av växten Hampan är en ettårig växt tillhörande nässelväxternas ordning (Urticales). Den hör precis som humlen till familjen Cannabaceae. Liksom linet är den ursprungligen en kombinerad spånadsoch oljeväxt. Dagens sorter är dock mer specialiserade på antingen fiber- eller frö- / oljeproduktion. Industrihampan (Cannabis sativa) är en förädlad gröda med mycket låg halt av narkotiska ämnen, till skillnad från den indiska droghampan (Cannabis indica). Plantorna kan bli mycket högvuxna för att vara ettåriga. Det är inte ovanligt att fiberhampasorterna når en höjd på tre till fyra meter. Oljesorterna är mer kortväxta och blir endast en och en halv till två meter höga. Dessa sorter har precis som det äldre sortmaterialet skilda han- och honplantor. Hanplantorna dör strax efter blomningen medan honplantorna utvecklas vidare tills fröet är moget. Fibersorternas plantor är däremot till allra största delen tvåkönade. Detta ger en jämnare fiberkvalitet eftersom alla plantor mognar samtidigt. Stjälken kan bli upp till sex cm tjock hos fristående plantor. När de växer i ett slutet bestånd blir de dock betydligt tunnare.
Rotsystemet är kraftigt och består av en pålrot och sidorötter. Frukten (hampfröet) är en tre till fem mm stor nöt som innehåller ett frö. Den innehåller cirka 30-32 % fett och 20-24 % protein. Tusenkornvikten 15-20 g. Industrihampan blommar i vårt klimat cirka 80-100 dagar efter sådd och fröna börjar mogna efter 120-140 dagar. Dagens fibersorter har en fiberandel i stjälken på cirka 34 %. Växten kommer ursprungligen från Asien och är en mycket gammal kulturväxt som odlats och använts under flera tusen år runt om i världen. I Sverige har hampa odlats åtminstone sedan 300-talet e Kr. På grund av sina narkotiska egenskaper förbjöds odlingen av hampa i Sverige på 1960-talet. Detta förbud varade fram till 2003 då odlingen av industrihampa med låg halt av den aktiva substansen tetrahydrocannabinol, THC återigen blev laglig, dock med vissa restriktioner. Särskilda krav gäller för odling av hampa i Sverige För att lagligen få odla hampa i Sverige måste ett antal åtgärder vidtas och regler följas. I dagsläget (2005) gäller följande:
Man måste söka gårdsstöd för hampodlingen Endast hampodling för fiberproduktion kan ge gårdsstöd Odlingen måste anges i SAM-ansökan (skiftesbeteckning, arealstorlek med två decimalers noggrannhet och rätt ifylld grödkod (42) Endast godkända sorter får användas. Dessa får ha en högsta halt av THC på 0,2 % Utsädet ska vara certifierat Utsädesetiketten ska vara inskickad till Länsstyrelsen senast den 30 juni Det är ej tillåtet att ta eget utsäde Hampan ska sås i renbestånd Det måste finnas ett kontrakt med en av Jordbruksverket godkänd fiberberedare Kontraktet ska innehålla namn och adress till såväl brukare som beredare, datum då kontraktet skrevs, beredarens godkännandenummer, brukarens person- eller organisationsnummer, skiftesbeteckning enligt SAM-blanketten samt areal i hektar med två decimalers noggrannhet Kontraktet ska sändas in till Länsstyrelsen i samband med SAM-ansökan Skörden får tidigast ske efter avslutad fröbildning eller tio dagar efter blomningens slut Tvärvillkoren ska vara uppfyllda För att erhålla miljöstöd för ekologisk odling krävs dessutom att: fröskörden tas tillvara och används till foder eller livsmedel odlingen är en utsädesodling av godkänd sort och enligt SUK:s föreskrifter kvitto från köparen ska sparas Observera att reglerna kan komma att ändras. För att ta del av eventuella ändringar, titta på Jordbruksverkets hemsida (www.sjv.se), kontakta Länsstyrelsen eller någon rådgivare! Krav på växtplatsens förutsättningar Växten klarar vitt skilda klimatområden och kan i stort sett odlas i hela landet. Plantorna är relativt frosttåliga och klarar temperaturer ner till 10º C. Värmebehovet för frömognad är dock relativt stort. Hampan trivs bäst på en relativt fuktighetshållande men väldränerad, mycket mullrik, bördig lättlera eller lerig sand. Väl förmultnade kväve- och kalkrika kärrtorvjordar är också mycket lämpliga medan kvävefattiga och oförmultnade mossjordar däremot är olämpliga för hampaodling.
Hampan kräver relativt mycket vatten för att utvecklas väl och jorden bör därför inte vara för torkkänslig. Å andra sidan får den inte heller vara vattensjuk eftersom rotsystemet då utvecklas dåligt med förkrympta plantor som följd. En surhåla i fältet där plantorna utvecklats dåligt. Hampan är även känslig för markpackning och sådana jordar bör därför undvikas. Utsäde Det är endast tillåtet att odla sorter som finns med på EU:s godkännandelista. Detta är sorter som innehåller maximalt 0,2 % tetrahydrocannabinol, THC. Det finns i dagsläget ett tjugofemtal godkända sorter att välja mellan. Precis som för andra grödor är det viktigt att utsädet som används är friskt och sunt. Eftersom det inte är tillåtet att använda eget utsäde är man som odlare hänvisad till att köpa utsäde av någon utsädesförsäljare. Utsädet förlorar sin grobarhet relativt snabbt. Man bör därför inte överlagra utsäde utan alltid använda det samma år som det köps in. Observera att det utsäde som idag säljs redan vid inköpstillfället kan ha en relativt låg grobarhet vilket givetvis påverkar utsädesmängden! Växtföljd Eftersom hampan inte är nära släkt med någon annan av de kulturväxter vi normalt odlar fungerar den bra som avbrottsgröda i de flesta växtföljder. På grund av hampans relativt stora kvävebehov bör den inte odlas efter en alltför dålig förfrukt om inte näringsbehovet till stor del kan tillgodoses via tillförd gödsel av något slag alternativt om marken har en hög kvävelevererande förmåga. Hampan har en förfruktseffekt som uppskattats ge 10-20 % högre avkastning i efterföljande gröda.
På grund av hampans sena skördetidpunkt kan man inte räkna med att höstså en gröda efter den. Det finns uppgifter om att hampan kan odlas flera år i rad på samma skifte utan problem. För att undvika eventuella problem med sjukdomar bör man dock sträva efter att låta det gå några år innan grödan återkommer i växtföljden. Genom att låta hampan växla med andra grödor i växtföljden kommer även dess positiva förfruktsvärde bättre till sin rätt. Jordbearbetning och sådd Vårplöjning är positivt på jordar som medger det eftersom jorden snabbare värms upp på våren. Det är dock viktigt att återpacka så att markfukten bevaras eftersom hampan behöver mycket vatten för sin tillväxt. I övrigt är det viktigt med en väl förberedd såbädd där fröna placeras på fuktig såbotten på tre till fyra cm djup eller eventuellt något djupare vid odling på sandjord. Om det aktuella skiftet har ett väldigt högt ogrästryck med snabbväxande och konkurrensstarka ogräs kan det vara lämpligt att tillämpa tekniken med så kallad falsk såbädd. Denna går ut på att man gör klart såbädden så tidigt som jorden medger och sedan väntar tills det grott en omgång ogräs. När så skett harvas ogräsplantorna bort och hampan sås direkt efter. Hampfröet gror vid låga temperaturer men bör inte sås förrän jordtemperaturen nått cirka åtta till tio grader eftersom unga plantor är känsliga för köld och frost. Vissa källor hävdar dock att hampan kan sås tidigt på våren eftersom den tål temperaturer ner mot minus 10º C. Vid sådd i kall jord går groningen långsamt och ogräsen kan konkurrera mer med de små fröplantorna jämfört med om sådden sker i varm jord. Även mineraliseringen av kväve från marken går långsamt vid låga marktemperaturer. En relativt tidig sådd är dock fördelaktig för att plantorna ska hinna utvecklas optimalt och ge en hög skörd. Hampan odlas normalt med antingen 12,5 eller 25 cm radavstånd. Utsädesmängden kan variera mellan 20 och 60 kg per ha. Sydsvenska försök har visat att det inte blev någon skillnad i skörd mellan 30 respektive 60 kg per ha och danska sortförsök i slutet av 1990-talet visade att en utsädesmängd på 16 kg per ha i flera fall var det optimala. I de danska försöken var dock fiberutbytet i sorten Futura högst vid en utsädesmängd på 32 kg per ha. En lägre utsädesmängd ger färre men kraftigare plantor. Ett högt plantantal per kvadratmeter ger en finare fiberkvalitet och en ökad fiberandel medan ett lägre plantantal ger en högre fröskörd. Enligt holländska försök erhölls den högsta stamskörden vid 30 plantor per kvadratmeter. Om plantantalet tredubblades var stamskörden endast obetydligt lägre. Utsädesmängden (planttätheten) verkar alltså inte ha så stor betydelse för avkastningens storlek. Eftersom gödslingsintensiteten oftast är lägre i ekologisk odling kan det vara nödvändigt att öka utsädesmängden med upp till 50 % för att få ett bestånd som konkurrerar bättre med ogräset.
Gödsling Beroende på förfrukt, jordart och skördenivå har hampan ett kvävebehov på mellan 100 och 125 kg per ha enligt danska erfarenheter. Den danska kvävenormen för hampa är 105 kg per ha. I Sverige rekommenderas mellan 80 och 150, och i vissa fall upp till 180 kg N per ha. I ett sydsvenskt försök under 2005 ökade skörden med kvävegivor upp till 120 kg per ha. Vid högre kvävegivor sjönk avkastningen. Vid kvävegivor över 120 kg per ha ökar risken att hampan lägger sig vilket kan äventyra skörden. Enligt vissa källor rekommenderas 18 kg N per ton torrsubstans per ha. Fosfor- respektive kaliumbehovet är enligt danska rekommendationer 15-20 kg P (en källa rekommenderar 20-40 kg) och 50-100 kg K per ha. Danskarna rekommenderar även att 10-15 kg svavel tillförs per ha. Svenska erfarenheter saknas när det gäller behovet av fosfor och kalium. Hampan har även ett stort behov av kalcium eftersom växten innehåller lika mycket kalcium som kväve. Gödslingsbehovet beror till stor del på förfruktens kväveefterverkan. Om hampan odlas efter klöverrik vall eller gröngödsling är gödslingsbehovet ringa. Det kan dock vara motiverat att tillföra en mindre mängd snabbverkande gödsel, t ex urin eller flytgödsel, eftersom det tar ett litet tag innan kvävet från vallen blir tillgängligt för grödan. Med en spannmålsgröda som förfrukt behöver gödselmängden ökas. Hampan utnyttjar stallgödsel väl. Tillväxten är normalt snabb och växten bör gödslas som vårkorn enligt danska rekommendationer. Enligt såväl svenska som danska erfarenheter räcker 20-25 ton fastgödsel per ha för att täcka grödans grundläggande näringsbehov vid en skörd på 10 till 15 ton torrsubstans per ha. Ogräsbekämpning Hampan, speciellt de högvuxna fibersorterna konkurrerar oerhört bra med ogräsen genom att det blir väldigt mörkt vid markytan när beståndet sluter sig och plantorna växer i höjden. Om odlingsförutsättningarna är gynnsamma kan grödan effektivt konkurrera ut allt ogräs och det blir helt ogräsfritt inne i beståndet. Om hampan av någon anledning inte etablerar sig bra eller växer som den ska och det redan från början finns mycket rotogräs på skiftet kan den dock få svårt att konkurrera med ogräsen.
Det är i stort sett ogräsfritt inne i hampaodlingen. Grödans blad och rotdelar innehåller substanser som verkar groningshämmande på en del ogräsarter vilket ytterligare förstärker grödans goda ogräseffekt. I normalfallet behövs ingen ogräsreglering utan hampan klarar själv av att bemästra ogräsen. När det gäller de mer kortvuxna oljesorterna kan det däremot vara nödvändigt att utföra någon form av ogräsreglering eftersom de inte konkurrerar lika bra med ogräsen. En metod är att så hampan med 25 cm radavstånd och radhacka den i början av säsongen. Detta har testats i danska försök med gott resultat. Två hackningar med tio dagars intervall gjordes med början då hampan hade två örtblad. Försök med ogräsharvning har gett skador på grödan och reducerat plantantalet och är därför inte något som rekommenderas. Om det är ogräseffekten man är ute efter är det alltså de högvuxna fibersorterna man bör satsa på i första hand.
Sjukdomar och skadegörare Sjukdomsangrepp i hampa är relativt begränsade. Detta kan dels ha att göra med att hampa inte odlats i Sverige på cirka 40 år och att den idag endast odlas i mycket liten utsträckning, dels på att cannabinoider fungerar som försvar mot svampar och andra patogener. Phoma, gråmögel och sklerotinia är sjukdomar som kan komma att bli aktuella i takt med att odlingen av hampa ökar. Viltet gör inte någon direkt skada på grödan men trivs utmärkt i en hampaodling eftersom den erbjuder ett mycket bra skydd, speciellt i ett i övrigt öppet landskap. Om hampan såtts med 25 cm radavstånd utnyttjas mellanrummen mellan raderna som gångar. Vid smalare radavstånd trampar djuren upp gångar i grödan. Fåglar, speciellt finkar, är oerhört förtjusta i hampfrön och de kan slå sig ner i enorma flockar och på kort tid sätta i sig det mesta av fröna när de börjar mogna. Om hampan ska tröskas kan det därför vara nödvändigt att vidta någon form av skrämselåtgärder samt tröska så snart som möjligt för att kunna rädda skörden från fåglarna. Avkastning Avkastningen av hampa kan variera mycket från år till år och mellan olika platser. Storleken på skörden beror även på ifall man satsar på fiber, energi eller frön. Om man satsar på att skörda mogna frön och dessutom fibrer kommer fiberkvalitén dock att bli sämre jämfört med om grödan skördas vid ett tidigare stadium. Fröskörden varierar mellan cirka 500 och 1300 kg per ha men bra sorter uppges kunna avkasta upp till tre ton per ha. Torrsubstansavkastningen i fiberhampasorterna har i Sverige uppmätts till drygt 30 ton per ha i extremfall. I sydsvenska försök har avkastningen dock legat betydligt lägre; mellan åtta och fjorton ton per ha. Fiberavkastningen varierade mellan två och tre och ett halvt ton per ha. Skördeteknik Eftersom hampan inte odlats i Sverige sedan 1960-talet saknas idag kunskap om hur man på bästa sätt ska skörda, torka och lagra grödan. Försök med olika skördemetoder pågår vid SLU och de odlare som satt igång med odlingen testar sig fram med olika tekniker. Kortvuxna oljesorter kan tröskas med en vanlig skördetröska. Om fröna ska tas tillvara hos de högvuxna fibersorterna måste man däremot använda sig av en annan teknik. En metod som testas vid SLU är att skörda fröna med ett reparbord på hösten medan stjälkarna får stå kvar över vintern för att sedan skördas påföljande vår. Fördelen med att låta grödan stå kvar på fältet över vintern är att frosten hjälper till att få ner vattenhalten i växten. På så vis kan dyra torkningskostnader undvikas. Samtidigt återgår en stor del av växtnäringen till marken genom att bladen fälls och stjälkarna luckras upp och urlakas under vintern. Detta är även positivt om hampan ska användas som energigröda eftersom växtnäringen innebär en belastning vid förbränningen. Avkastningen blir dock lägre om man skördar på våren istället för på hösten.
En maskinfirma på Gotland (Pajse Maskin) har utvecklat en speciell hampaskördemaskin, en så kallad hampekross, utrustad med två skärbord. Det övre skär av plantan på tre meters höjd och transporterar det avhuggna materialet till en behållare som sedan töms i en vagn för vidare transport till en stationär tröska där frön och blad tas om hand var för sig. Det undre skärbordet skär av plantan så nära marken som möjligt varefter stjälkarna transporteras in i maskinen där de genomgår en krossning för att underlätta fältrötningen. Därefter transporteras materialet ut ur maskinen och läggs på ett sådant sätt att rund- eller fyrkantsbalpressning är möjlig. Andra metoder som testats är huggning med rapshuggare och slåtterbalk med dubbelkniv. Ett problem kan vara att stjälkarna hamnar lite hur som helst efter avhuggning och därför kan vara svåra att samla upp med en press. Annars fungerar tekniken med dubbelkniv bra. Huggning av hampa med slåtterbalk med dubbelkniv. Man har även testat att skörda hampan med en majshack vilket fungerade bra.
Skörd av industrihampa i grönt tillstånd med majshack. Generellt kan sägas att det finns en risk att växten med sina starka fibrer snor in sig i roterande delar på maskinerna. Sammanfattningsvis kan alltså sägas att det återstår en del arbete med att finna lämpliga skördemetoder för industrihampan. Med lite teknikutveckling och kanske import av teknik från andra länder kan detta problem dock förhoppningsvis vara löst inom en snar framtid.