Yttrande på Förslag på förändringar inom det statliga bilstödet

1 (8) Till Socialdepartementet Yttrande på Förslag på förändringar inom det statliga bilstödet Postadress Besöksadress Telefon 103 51 Stockholm Klara västra kyrkogata 11 08-786 90 00 E-post Internetadress Telefax Org.nr huvudkontoret@forsakringskassan.se www.forsakringskassan.se 08-411 27 89 202100-5521

2 (8) Att barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning har möjlighet att förflytta sig är avgörande för funktionshinderpolitikens målsättning om ett samhälle utan hinder för delaktighet. Bilstödet ger dem som inte kan använda allmänna kommunikationer en chans att ta sig fram på samma villkor som andra. Därför är det viktigt att bilstödet är utformat på ett sätt som gör att anslagna medel för bilstöd enbart används till nödvändiga kostnader i samband med köp och anpassning av bilar. Sammanfattande bedömning Försäkringskassan är positiv till de föreslagna ändringarna. Men anser att regeringen bör överväga att invänta den granskning av bilstöd som pågår på Inspektionen för socialförsäkringen samt den interdepartementala utredning som pågår inom handikappersättning, vårdbidrag och bilstöd. Kunskapen från ovan nämnda utredningar kan ge viktig information till om de föreslagna ändringarna är den bästa vägen att gå för att skapa en mer ändamålsenlig och effektiv ordning för anpassningsbidraget och bilstödet i sin helhet. Försäkringskassan instämmer i att reglerna inom bilstöd behöver ändras för att skapa en hållbar utveckling av bilstödsanslaget. Men ser också att ökade krav i samband med bilköp, anpassning och nytt bilstöd kommer få konsekvenser för den enskilde. Kravet om två kostnadsförslag och en ökad reglering av bilvalet innebär att det kommer vara krångligare och ta mer tid för den enskilde att ansöka om och få beslut om bilstöd. Det gör att väntan på bilen kommer förlängas. Redan idag är det vanligt att det tar ungefär ett år från ansökan tills att den enskilde får sin anpassade bil. Försäkringskassan är positiv till förslaget om minst två kostnadsförslag. Men för att underlätta för den enskilde föreslår Försäkringskassan att det införs undantag från kravet på två kostnadsförslag. Vidare anser Försäkringskassan att det behövs ett tydligare författningsstöd i vissa delar. Försäkringskassan är positiv till en ökad reglering av bilvalet i samband med anpassning. Försäkringskassan rekommenderar dock att regeringen överväger ett ökat ekonomiskt bidrag till bilköp för dem som behöver omfattande anpassningar för att säkerställa att anpassningen kan användas under lång tid. En minskad valfrihet i bilvalet och en längre tidsgräns tills ett nytt bilstöd kan beviljas kommer sannolikt bidra till att färre har ekonomisk möjlighet att köpa en bil som är lämplig att anpassa och som håller under lång tid. Försäkringskassans handläggare vittnar redan idag om att många som beviljas bilstöd inte har möjlighet att lägga så mycket egna medel vid bilköpet. I övrigt anser Försäkringskassan att det behöver förtydligas hur formuleringen om betydande merkostnad i de fall den enskilde väljer ett fordon som inte har de egenskaper som rekommenderas ska tillämpas.

3 (8) Försäkringskassan är positiv till att den transportmyndighet som utses får en utökad roll och föreslår att den myndigheten får en ännu mer framträdande roll i bilstödshandläggningen. På så sätt kan gränssittet mellan bägge myndigheterna tydliggöras. Försäkringskassan har god kompetens att bedöma den enskildes behov. En transportmyndighet har kompetens att göra bedömningar av mer teknisk karaktär. Vidare kan nämnas att Försäkringskassan uppskattar att en stor del av den stigande kostnaden inom bilstöd beror på den tekniska utvecklingen som driver på allt mer avancerade lösningar för behov som tidigare tillgodosågs med mindre avancerad utrustning. Försäkringskassan föreslår därför att det i samband med vidare utredning förtydligas vad som avses med att anpassningsbidrag ska motsvara kostnaden för åtgärder som behövs för att den försäkrade ska kunna bruka bilen (52 kap. 19 första stycket SFB). Kapitel 3-6 Försäkringskassan instämmer med utredningens beskrivning av det nuvarande systemet för bilstöd och problemen med den nuvarande ordningen. Försäkringskassan instämmer i utredningens bedömning att det är lämpligt att vidta andra åtgärder innan man bestämmer sig för att införa offentlig upphandling inom bilstöd. 7 Förslag 7.1 Tydligare beslutsunderlag för Försäkringskassan Försäkringskassan är i huvudsak positiv till förslaget. Flera beslutsunderlag kan bidra till att minska risker som myndigheten sedan tidigare identifierat kopplat till felaktiga offerter. Myndigheten instämmer i att det behövs ytterligare åtgärder för att skapa en tillfredställande konkurrenssituation i bilanpassningsbranschen. Försäkringskassan rekommenderar att regeringen överväger följande ändringar av förslagna ändringar. Försäkringskassan föreslår att det införs undantag från kravet på två kostnadsförslag. Försäkringskassan anser att två kostnadsförslag blir ett orimligt krav för den bilstödsberättigade vid anpassningsbidrag i form av mindre kostsamma reparationer, justeringar, kompletteringar och fabriksmonterad utrustning i samband med bilköp. Myndigheten instämmer med utredningens beskrivning om att det i många fall kommer att vara svårt för den bilstödsberättigade att hitta två utförare av reparationer. Detta gäller även för justeringar, kompletteringar och vid fabriksmonterad utrustning. Försäkringskassan är även tveksam till att det ger önskad effekt med två kostnadsförslag vid mindre kostsamma anpassningar. När det handlar om mindre kostsamma anpassningar är det rimligt att anta att kostnader för extra

4 (8) utprovningar, resor etc. många gånger överstiger skillnaden i pris mellan olika företag. Därför kan man ifrågasätta om effekten med två kostnadsförslag i dessa fall motiverar den belastning ändringen medför för den bilstödsberättigade. Utredningen verkar utgå ifrån att förslaget att två kostnadsförslag ska ges in, i kombination med den nuvarande bestämmelsen i 52 kap. 19 SFB skulle innebära att Försäkringskassan kan neka dyra anpassningar med motiveringen att det är möjligt att utföra anpassningen till en lägre kostnad. Enligt Försäkringskassans mening tar dock 52 kap. 19 SFB inte sikte på kostnaderna för anpassning utan endast på om anpassningen behövs för att kunna bruka bilen. Försäkringskassan efterlyser därför en ny bestämmelse som ger Försäkringskassan ett tydligt författningsstöd att neka ett visst kostnadsförslag med motiveringen att den enskildes behov av anpassning kan tillgodoses till ett lägre pris. Försäkringskassan anser vidare att regeringen bör ge transportmyndigheten eller motsvarande möjlighet att bedöma kostnadsförslagen och överväga om det finns ett billigare alternativ som tillgodoser den enskildes behov än de som anges i de kostnadsförslag som lämnas in. Enligt Försäkringskassans mening ger de nuvarande bestämmelserna inget tydligt rättsligt stöd för att Försäkringskassan kan avslå en reparation med motiveringen att det finns gällande garantier. Försäkringskassan efterlyser därför en ny bestämmelse som ger Försäkringskassan rätt att neka anpassningsbidrag till reparationer om behovet av reparation kan tillgodoses genom en gällande garanti. Det kan även finnas andra situationer då reparationer inte ska behöva ersättas via bilstödet, exempelvis när utrustningen omfattas av en försäkring. Som framförs i promemorian kan den enskilde få åka långa sträckor i samband med anpassning. Även i samband med reparationer ska två kostnadsförslag lämnas in och även då kan den enskilde ha kostnader för resor. Försäkringskassan anser att det inte finns tillräckligt stöd i nuvarande regelverk för att ersätta kostnader för resor i samband med reparation av en anpassning. 52 kap. 8 punkt 2-3 SFB tar sikte på kostnader i samband med ändringen av bilen eller anskaffningen av särskild anordning på bilen. Den träffar därför inte kostnader som uppkommer i samband med reparation. Försäkringskassan föreslår en författningsändring i 52 kap. 8 p.2-3 SFB. 7.2 Reglering och vägledning för ett lämpligare bilval Försäkringskassan är positiv till en ökad reglering för ett lämpligare bilval i de fall bilen ska anpassas. Försäkringskassan uppskattar att det fria bilvalet har stor påverkan på kostnadsutvecklingen inom bilstöd. Föreslagna ändringar inskränker den enskildes möjlighet att välja bil men kan samtidigt innebära ett stöd för den bilstödsberättigade i och med att den får vägledning kring vilket bil som är lämplig utifrån de individuella förutsättningarna

5 (8) Försäkringskassan välkomnar att det förtydligas vad som krävs för att en bil ska anses uppenbart olämpligt med hänsyn till den anpassning som behövs. Det vore önskvärt med liknande förtydliganden av vad som avses med att anpassningsbidrag kan nekas om bilen är olämpligt utifrån ålder och skick. Många bilstödsberättigade köper begagnade bilar. Försäkringskassan har svårt att avgöra när bilen är olämplig utifrån ålder och skick. Det finns bara ett fåtal domsstolsavgöranden som ger ledning för hur bestämmelsen ska tolkas. Det förekommer att begagnade bilar anpassas för stora summor och sedan går sönder innan den enskilde har möjlighet att få nytt bilstöd. Försäkringskassan bedömer också att transportmyndigheten bör komma in tidigare i handläggningsprocessen än idag. För närvarande kopplas Trafikverket in när beslut om grundbidrag har fattats och det kan i vissa fall innebära att bilen redan är köpt när den bilstödsberättigade träffar trafikinspektören. Det är viktigt att den bilstödsberättigade så tidigt som möjligt får veta vilka egenskaper den tilltänkta bilen ska ha för att kunna köpa en bil utifrån dessa egenskaper. Försäkringskassan är tveksam till formuleringen betydande merkostnad. Det är oklart hur bestämmelsen kommer att kunna tillämpas i praktiken. Det behöver förtydligas hur Försäkringskassan ska kunna fastställa vilken merkostnad en viss bil ger i förhållande till om en bil med rekommenderade egenskaper valts. Enligt förslaget avser merkostnaden skillnaden i anpassningskostnader mellan det rekommenderade bilvalet och en bil som inte följer rekommendationen. Det framgår vidare att det inte bör vara frågan om att den enskilde rekommenderas en viss bilmodell. För att Försäkringskassan ska ha reella möjligheter att avgöra vilken merkostnad en viss bil ger föreslår Försäkringskassan att det är transportmyndigheten som får i uppdrag att göra kostnadsjämförelsen. Den gjorda jämförelsen och slutsatsen av densamma bör på ett tydligt sätt redovisas i det tekniska yttrande. På så sätt tydliggörs även gränssittet mellan de bägge myndigheternas uppdrag där Försäkringskassan har kompetens att bedöma den enskildes behov medan transportmyndigheten har kompetens att göra bedömningar av mer teknisk karaktär. Försäkringskassan föreslår att regeringen ser över grundbidraget och anskaffningsbidraget i samband med att bilvalet regleras. Det är oklart i hur hög utstäckning bilstödsberättigade kommer ha ekonomiska förutsättningar att köpa en bil som är lämpligt att anpassa och som kan förväntas hålla under längre tid. 7.3 Transportmyndighetens roll Försäkringskassan är positiv till att transportmyndigheten får i uppdrag att fastställa kriterier för hur kostnadsförslag på anpassning ska vara utformade och riktlinjer för hur flera förslag ska bedömas mot varandra. Försäkringskassan är vidare positiv till att transportmyndigheten fastställer kriterier avseende fordons egenskaper för att kunna ge tydliga råd till den försäkrade när det gäller val av fordon. Försäkringskassan vill dock påpeka vikten av att lagändringen inte träder i kraft tidigare än att transportmyndigheten får tillräckligt med tid för att arbeta fram dessa kriterier.

6 (8) Försäkringskassan är även positiv till att transportmyndigheten och Konkurrensverket får i uppdrag att utreda om det kan skapas bättre förutsättningar för konkurrens i samband med att kostnadsförslag på fordonsanpassningar begärs in. Försäkringskassan föreslår att dessa uppdrag ska ske i samråd med Försäkringskassan både vid det första framtagandet och vid kommande förändringar. Försäkringskassan har lång erfarenhet av att hantera kostnadsförslag inom anpassningsbidrag och god kännedom om kundgruppen i bilstöd. För att säkerställa att de kriterier som transportmyndigheten tar fram är ändamålsenliga och enkla för kunden och Försäkringskassans handläggare att använda bör Försäkringskassans erfarenhet och kunskap tas tillvara i uppdraget. Försäkringskassan anser att de olika myndigheternas roll i valet av bil och vid bedömning av rimligheten i offerterna behöver förtydligas enligt Försäkringskassans kommentar i det fjärde och femte stycket i föregående avsnitt samt det fjärde stycket i avsnitt 7.4. 7.4 Bilstödets tidsgräns Försäkringskassan är positiv till ändringar som medför en hållbar utveckling av bilstödsanslaget och därmed till att tidsgränsen förlängs ett år. Myndigheten är dock inte säker på att en förlängd tidsgräns för nytt grundbidrag ger önskad effekt på lång sikt. Längre tidsgräns kan leda till ökade kostnader i form av reparationer och kompletterande anpassningar på gamla bilar. En tidsgräns på tio år som beräknad livslängd på en bil är lång med hänsyn till det begränsade bilvalet och den summa som beviljas i grund- och anskaffningsbidrag. Därför menar Försäkringskassan att det är lämpligt att samtidigt höja bidragen för inköp i de fall bilen behöver omfattande anpassningar. Försäkringskassan rekommenderar vidare att förändringar av tidsgränsen inte sker med täta intervall. Förmånen bör upplevas som stabil och förutsägbar för dem som beviljas bilstöd. Exempelvis kommer det att finnas enskilda som beviljats bilstöd i tron om att kunna få ett nytt bidrag efter sju år som hinner få avslag om bilstöd på grund av regeländringen från sju till nio år nu kommer få ett ytterligare avslag 2014 för att tidsgränsen ändrats på nytt. Försäkringskassan anser att det är rimligt att den bilstödsberättigade inte ska ha rätt till nytt grundbidrag om det går att fastställa att bilen och anpassningen fortfarande är välfungerande. Men ser också att det finns en risk för att en del bilstödsberättigade blir utan bil under lång tid i och med att det inte finns en möjlighet att köpa och anpassa en ny bil medan den gamla bilen är välfungerande. Det är vanligt att det från ansökan om bilstöd till dess att den bilstödsberättigade har en färdiganpassad bil tar ungefär tolv månader med anledning av väntetider och den tid som behövs för anpassning av bilen. Det är även rimligt att anta att bilar över tio år hastigt kan bli obrukbara på grund av ålder och skick. Försäkringskassan ser därför en risk att försäkrade som vid ansökan efter tio år bedöms ha en välfungerande anpassad bil kan bli stående utan bil under lång tid om bilen blir obrukbar.

7 (8) Det är viktigt att Försäkringskassan har rätt att höra transportmyndigheten när deras kompetens behövs för att kunna bedöma om en bil är välfungerande. Försäkringskassan är positiv till att det fortfarande skall finnas möjlighet att beviljas nytt grund- och anskaffningsbidrag om det finns trafiksäkerhetsmässiga skäl, medicinska skäl eller om man har kört bilen mer än 18 000 mil sedan grundbidrag senast beviljades. 7.5 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Försäkringskassan föreslår att regeringen avvaktar med ändringarna tills pågående granskningar och utredningar är klara. Först då finns förutsättningar för att göra en sammanhållen och välgrundad ändring av bilstödsreglerna. Om ändringarna ska genomföras innan dess anser Försäkringskassan att det är tveksamt om de föreslagna ändringarna i sin helhet kan hanteras på ett tillfredställande sätt till ett ikraftträdande 1 januari 2014. Försäkringskassan föreslår att lag- och förordningsändringarna ska träda i kraft juli 2014 eller tidigast då den transportmyndighet som ska ta fram rekommendationer och riktlinjer enligt förslag 7.3 fått möjlighet att ta fram föreslagna uppgifter. Försäkringskassan anser vidare att ändringarna i förordningen om ändring i förordningen (2010:1745) bör gälla ansökningar som kommit in efter att ändringen trätt i kraft. Det kommer bli svårt för myndigheten och bilstödsberättigade att hantera så stora förändringar som två kostnadsförslag innebär på ett rimligt sätt under ett pågående ärende. Försäkringskassan välkomnar de övergångsbestämmelser som föreslås till 52 kap. 22-24 SFB.

8 (8) Beslut om detta yttrande har fattats av generaldirektör Dan Eliasson i närvaro av försäkringsdirektör Birgitta Målsäter och verksamhetsutvecklare Maria Frejd, den senare som föredragande. Dan Eliasson Maria Frejd