2. Person med funktionsnedsättning under 65 år som tidigare beviljats bidrag enligt grupp 1 och nu beviljats sjuk- eller aktivitetsersättning

Transkript

1 Bilstöd Bakgrund Bilstödet infördes i sin nuvarande form 1988 men ersättningar till personer med funktionsnedsättning för resor med eget fordon har funnits i olika former sedan 1940-talet. Bland annat har det funnits olika möjligheter till skattereducering för resor och bidrag för inköp och specialanpassning av fordon. I huvudsak riktades dessa stöd till förvärvsarbetande eller studerande. Med bilstödet, som ersatte de tidigare stödformerna, togs hänsyn till den kritik som fanns mot den ensidiga kopplingen till arbetsmarknaden som villkor för ersättning. Det medförde att vissa grupper utan anknytning till arbetsmarknaden och föräldrar till barn med funktionshinder gavs rätt till bilstöd. Ett annat syfte med bilstödet var att åstadkomma bättre samordning mellan stödformerna och bli lättare att överblicka för den enskilde. Bilstöd beviljas till personer som på grund av varaktigt funktionshinder har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller använda allmänna kommunikationer. Med varaktig menas att funktionshindret ska vara bestående eller i alla fall finnas under de år som bilen ska användas, det vill säga nio år enligt gällande regelverk. Bilstödet består dels av en inköpsdel som består av ett grundbidrag och ett inkomstprövat anskaffningsbidrag. Den andra delen av bilstödet är anpassningsbidraget som möjliggör att den som får bilstöd kan anpassa bilen utifrån sina behov. Ersättning kan i vissa fall även beviljas för körkortsutbildning. En annan förutsättning för att beviljas bilstöd är att den sökande tillhör någon av de fem bidragsgrupper som finns i bilstöd: 1. Person med funktionsnedsättning under 65 år som behöver ett fordon för att kunna försörja sig, genomgå arbetslivsinriktad utbildning eller rehabilitering 2. Person med funktionsnedsättning under 65 år som tidigare beviljats bidrag enligt grupp 1 och nu beviljats sjuk- eller aktivitetsersättning 3. Person med funktionsnedsättning som inte tillhör grupperna 1 och 2 som fyllt 18 men inte 50 år 4. Förälder med funktionsnedsättning med barn under 18 år, om föräldern bor tillsammans med barnet 5. Förälder till barn med funktionsnedsättning, om föräldern bor tillsammans med barnet. Aktuella regeländringar Regeringen beslutade den 8 juni 2006 om ett antal förändringar i bilstödsförordningen som började gälla från och med 1 januari Förändringarna i förordningen innebär bland annat att föräldrar till barn med varaktig funktionsnedsättning får kronor i stället för kronor i grundbidrag för inköp av motorfordon. Föräldrabegreppet i bilstödet utvidgas till att omfatta även vårdnadshavare som inte är föräldrar samt personer som tagit emot barn för adoption eller för stadigvarande vård och fostran. Dessutom innebär förändringarna att nytt grund- och anskaffningsbidrag betalas tidigast ut efter nio år med möjlighet att få grund- och anskaffningsbidraget innan dess om fordonet framförts minst mil sedan bidraget beviljades. Grund- och anskaffningsbidraget ska inte kunna överstiga fordonets anskaffningskostnad. Tidigare tilläts bidraget att överstiga kostnaden med högst kronor. Även

2 reparationer av tidigare anpassningar kan bekostas efter att den bilstödsberättigade passerat en åldersgräns. Dödsbon ska inte längre vara återbetalningsskyldiga. Förändringarna i regelverket innebär också att beslut i bilstöd inte längre ska fattas av socialförsäkringsnämnderna. Istället används en särskild beslutsordning. Den nya beslutsordningen innebär att handläggningen sker i tre steg. Sedan en handläggare utrett ärendet kvalitetssäkras utredningen av en föredragande. Därefter föredrar föredraganden ärendet för en särskilt utsedd beslutsfattare som fattar beslut i ärendet. Den främsta anledningen till den ändrade beslutsordningen var enligt regeringen att minska de långa handläggningstiderna som var förenligt med ärenden som prövades av socialförsäkringsnämnden. Koncentration till Västervik Regeringens särskilda utredare för omlokalisering av statlig verksamhet föreslog att Försäkringskassan skulle lokalisera viss verksamhet till Västervik, som drabbats hårt av neddragningar. Försäkringskassans styrelse beslutade därför under sommaren 2005 att handläggningen av bilstöd skulle koncentreras till Västervik. Handläggningen av bilstöd koncentrerades i november 2006 till en nystartad bilstödsenhet på orten och vid 1 juli 2007 hade alla pågående ärenden flyttats till Västervik. Försäkringskassan har under 2008 gjort en uppföljning av verksamheten för att utvärdera effekterna av koncentrationen och införandet av handläggningsprocessen. Resultatet presenterades i rapporten Uppföljning av den koncentrerade bilstödsverksamheten (Socialförsäkringsrapport 2008:14). Rapporten visar bland annat att koncentrationen inneburit en mer verksamhetsanpassad organisation för handläggningen. Personalen som arbetar med bilstöd idag är mer specialiserade på förmånen än när handläggningen skedde i respektive länsorganisation. En annan viktig slutsats som dras är att tillämpningen av lagen blivit mer likformig sedan bilstödet koncentrerades till Västervik. Beslut över tid Antalet personer som ansökte om och beviljades ett grund-, anskaffnings- eller anpassningsbidrag var som högst det första helår bilstödet fanns, år Eftersom grundbidrag och anskaffningsbidrag tidigare beviljades för sju år i taget ökade antalet ansökta och beviljade bilstöd 1996 då många mottagare av bilstöd köpte nya bilar. En viss ökning kunde ses även Av figur 1 nedan framgår också att antalet beslut om bilstöd sjönk under de senaste tre åren. En bidragande orsak till detta är den regeländring som innebär att nytt grund- och anskaffningsbidrag från och med år 2007 betalas ut först efter nio år i stället för som tidigare efter sju år. Under samtliga år som bilstödet administrerats av Försäkringskassan har fler män än kvinnor ansökt om bilstöd med undantag för år Därför får också fler män än kvinnor beslut om bilstöd som figur 1 visar. Figur 1: Antal beslut över tid fördelat på kön

3 Källa: Försäkringskassans datalager STORE juni 2010 [Klicka här för större bild] Beviljandegraden, det vill säga andelen personer som beviljas bilstöd i förhållande till antalet beslut, var under bilstödets första sju år mellan 55 och 60 procent, med undantag av 1988 då andelen var högre. Under 1996 ökade andelen till cirka 70 procent då många som hade beviljats bilstöd 1988 sju år senare återbeviljades bilstöd. Bland dem som återansöker om bilstöd efter bidragsperiodens slut är beviljandegraden högre än för de som ansöker om bilstöd för första gången. Efter 2006 har beviljandegraden minskat och uppgick under 2009 till 52 procent. Män har alltid haft en högre beviljandegrad än kvinnor. Beviljandegraden har sedan bilstödet började administreras av Försäkringskassan igenomsnitt varit 61 procent för kvinnor och 65 procent för män. Figur 2: Beviljandegrad över tid fördelat på kön Källa: Bearbetad data från Försäkringskassans datalager STORE. Mars [Klicka här för större bild]

4 Försäkringskassan fick i uppdrag av regeringen att genomföra en analys av de skillnader som finns mellan kvinnor och män i antalet ansökningar om bilstöd och antalet beviljade ansökningar om bilstöd. Uppdraget redovisades i rapporten Könsskillnader i bilstöd (Dnr ). I rapporten studeras bland annat 1691 beslut om rätten till bilstöd som Försäkringskassan fattat under perioden januari till juni I rapporten konstateras att män födda inom Norden har störst sannolikhet att beviljas bilstöd, 72 procent, jämfört med kvinnor födda utanför Norden vars sannolikhet att beviljas bilstöd uppgår till 44 procent. Andra signifikanta skillnader mellan kvinnor och män framkommer när man studerar besluten baserade på ålder vid beslut. Bland kvinnor med funktionsnedsättning är det inom ålderspannet 35 till 49 år som det är vanligast att ansöka om bilstöd. Inom denna åldersgrupp är det störst skillnad i beviljandegrad mellan kvinnor och män. Kostnadsutveckling Statens kostnader för bilstödet har varierat från år till år. Nedan redovisas för statens kostnadsutveckling över tid och förhållandet mellan bilstödstyperna över tid. Figur 3: Utbetalda medel över tid, fördelat per bilstödstyp Källa: Försäkringskassans datalager STORE, juni [Klicka här för större bild] Figur 3 ovan visar hur mycket ersättning för bilstöd som betalats ut av Försäkringskassan genom åren. Utbetalda medel var som störst första helår som Försäkringskassan administrerade bilstödet, Det året betalades nästan 420 miljoner kronor ut i bilstöd då behovet av bilstöd var uppdämt i samhället. Sju år senare, 1996, steg utbetalningarna kraftigt jämfört med året innan. Det beror på att många som fick bilstöd 1989 återbeviljades sju år senare. Nästa stora utbetalningsår kom att bli 2005 men det av en annan anledning än bidragsperiodens konstruktion. Bilstödet är sedan 1997 villkorat av en budgetrestriktion som varierar beroende på hur mycket pengar som riksdagen tilldelar varje år. Restriktionen innebär att en person inte är garanterad att ersättningen betalas ut samma år som beviljandet sker om anslaget för året är slut. Bilstödsanslaget räckte inte till för något av åren mellan 1996 och I och med att anslaget inte räckt under åren växte stocken av förskjutna ärenden som

5 hade byggts upp på grund av att utbetalningarna stoppats åtta år i rad. Anslagsproblematiken kulminerade 2004 då utbetalningarna stoppades redan i juni. Riksdagen beslutade år 2005 om ett tilläggsanslag på 85 miljoner kronor vilket innebar att bilstöd kunde betalas ut till alla som fått vänta sedan föregående år och de som fått bilstöd beviljat för år Statens kostnader för anpassningsbidrag har varierat över tid och kan enklast delas upp i tre perioder. Den första avser perioden fram till 2001 där kostnaden för anpassningsbidraget varierade mellan 60 och 80 miljoner per år. Den andra perioden, från 2001 till och med 2004, ökade kostnaderna för anpassningsbidraget till cirka 100 miljoner kronor per år. År 2005 betalades nästan 183 miljoner kronor ut i anpassningsbidrag vilket berodde på att utbetalningar stoppats 8 år i rad. Från och med 2006 har statens kostnader för anpassningsbidraget stabiliserats kring 140 miljoner kronor per år. Det första helår som bilstödet fanns, 1989, var anpassningsbidragets andel bara 20 procent av de totala kostnaderna för bilstöd utgjorde anpassningsbidraget den största utgiftsposten med 67 procent av de totala kostnaderna. Eftersom anpassningen av fordon till följd av marknadsutvecklingen blivit dyrare har anpassningsbidragets andel av utbetalda medel således ökat. Att grund- och anskaffningsbidragens högsta nivå är fastställt i regelverket och som inte ändrats sedan år 1991 i kombination med dyrare anpassningar bidrar till anpassningsbidragets ökade andel. Statens kostnader för det inkomstrelaterade anskaffningsbidraget har varit små med undantag för år 1989 och 1996 då relativt många fick anskaffningsbidrag vid köp av bil. Sedan bilstödet infördes i sin nuvarande form har statens kostnader för anskaffningsbidraget minskat gradvis varje år. Under bilstödets första år gick 20 procent av bilstödsanslaget till anskaffningsbidrag var den siffran nere på 3 procent. En förklaring till detta är att högsta tillåtna inkomstnivå på kronor per år inte ändrats sedan 1991 medan inkomsterna i samhället ökat. Det innebär att fler personer som beviljas bilstöd hamnar över högsta tillåtna inkomstnivå för att beviljas ett anskaffningsbidrag. Statens kostnader per år för grundbidrag har varierat över tid. Kostnaderna för grundbidrag var som störst 1989 då många personer beviljades bilstöd för första gången. Då uppgick kostnaderna för grundbidrag till 252 miljoner kronor. Övriga år, förutom de extraordinära åren 1996 och 2005, har statens kostnad för grundbidrag varierat kring 100 miljoner kronor per år. Utbetalt belopp för grundbidrag blev mycket lägre år 2008 och 2009 än tidigare år, kring 60 miljoner kronor. En förklaring till detta är den regeländring som innebär att nytt grundbidrag från och med år 2007 i regel kan betalas ut först efter nio år istället för som tidigare efter sju år. De personer som beviljades grundbidrag 2000 och 2001 får alltså vänta till 2009 respektive 2010 för att få nytt bidrag vilket dämpat kostnaderna för grundbidraget de senaste åren. Grundbidraget utgjorde den största kostnadsposten för bilstöd år 1989 och stod för nästan 60 procent av de totala kostnaderna. Grundbidragets andel av bilstödsanslaget har minskat successivt sedan dess och år 2009 hade andelen sjunkit till 30 procent. Den största förklaringen till att grundbidragets andel minskat av de totala kostnaderna förklaras bäst i förhållande till att anpassningsbidragets ökade kostnader. Ersättning per mottagare När man studerar hur mycket ersättning som betalas ut till varje person som beviljas de olika bidragen kan ett liknande mönster observeras. Nedan analyseras utvecklingen av respektive bidrag med fokus på hur mycket ersättning som betalats till enskilda över tid. I redovisningen uppmärksammas även skillnader mellan kvinnor och män om det finns signifikanta skillnader mellan könen. Figur 4: Utbetalda medel per person och bilstödstyp över tid

6 Källa: Försäkringskassans datalager STORE. Bearbetade siffror, juni [Klicka här för större bild] Anskaffningsbidraget är inkomstprövat och kan beviljas sökande med en årsinkomst under kronor. Det beviljas i fallande skala och varierar mellan och kronor. Genomsnittsnivån på anskaffningsbidraget varje år beror därmed på vilken inkomst de personer som beviljas anskaffningsbidrag har. Det genomsnittliga anskaffningsbidraget har varit ganska stabilt över tid där det varierat kring kronor per mottagare. Men när man tar hänsyn till inflationen så har det till och med minskat. Det första helår (1989) som bilstödet fanns beviljades i genomsnitt varje mottagare av anskaffningsbidrag cirka kronor. För år 2009 var den siffran knappt kronor. Anskaffningsbidraget är inkomstprövat och avsett som ett ekonomiskt stöd för köp av fordon till ekonomiskt svaga grupper. När bilstödet infördes kunde en person ha en inkomst som motsvarade 6 prisbasbelopp och ändå få anskaffningsbidrag. För att beviljas anskaffningsbidrag år 2009 får inkomsten inte överstiga 3,7 prisbasbelopp. Den högsta ersättningsnivå inom anskaffningsbidraget har inte heller ändrats. Om anskaffningsbidraget ska bidra lika mycket till bilköpet 2009 som det gjorde när bilstödet infördes skulle anskaffningsbidragets högsta ersättningsnivå behöva höjas till nästan kronor. 1989, det första helår som bilstödet fanns, beviljades 67 procent av kvinnorna och 55 procent av männen även ett anskaffningsbidrag när grundbidrag hade beviljats. Mellan perioden 1988 och 2008 beviljades i genomsnitt 47 procent av kvinnorna och 35 procent av männen ett anskaffningsbidrag när grundbidrag hade beviljats. För 2009 var den siffran nere på 19 procent för kvinnor och 18 procent för män. Detta innebär att större andel av personerna som beviljas bilstöd idag har - på grund av ökade inkomstnivåer i samhället - en årsinkomst som överstiger kr jämfört tidigare. Mellan år 1988 och år 2000 betalades det ut i genomsnitt cirka kronor (ca 10 %) mer i anskaffningsbidrag till varje kvinna jämfört med det som betalades ut till varje man. Det innebär att kvinnor som beviljades ett anskaffningsbidrag hade generellt lägre inkomster jämfört med män som fick anskaffningsbidrag under den perioden. Efter år 2000 är dock förhållandet det omvända, det vill säga genomsnittligt anskaffningsbidrag per man översteg den för kvinna med cirka kronor. Det är dock

7 oklart varför kvinnor hade högre anskaffningsbidrag per mottagare (lägre årsinkomst) jämfört med män före år 2000 och det omvända därefter. Grundbidragets storlek varierar beroende vilken typ av fordon personen tänkt köpa, där bidrag för köp av bil är högst och utgår med som mest kronor. Efter förordningsändringen 2007 påverkas grundbidragets storlek inte av vilken bidragsgrupp personen tillhör. För personer som tillhör grupp 4-5 (föräldragrupperna) var bidraget fram till 2007 högst för inköp av bil. Nu får alla bidragsgrupper kronor. Det gör att det genomsnittliga utbetalda grundbidraget påverkades fram till 2007 av vilken bidragsgrupp de personer som beviljats ersättningen återfanns i. Reglerna för grundbidraget har mellan 1 juli 1991 och 1 januari 2007 varit oförändrade vilket också återspeglar sig i statistiken. Från 1992 till och med 2006 har genomsnittsutbetalningen för grundbidrag legat kring kronor. Från och med 2007, då alla som beviljats grundbidrag kunde få upp till kronor, har genomsnittsutbetalningen stigit till cirka kronor. Att genomsnittsutbetalning är något lägre än kronor beror främst på att vissa personer fått nya grundbidrag inom bidragsperioden och då sker en proportionerlig avräkning på det nya grundbidraget. Om bilen kostar mindre än kronor eller när den ersättningsberättigade köper en motorcykel eller en moped istället för bil blir också grundbidraget mindre än kronor vilket också drar ner genomsnittsutbetalningen. Grundbidragets högsta nivå har inte ändrats sedan början av 1990-talet. Samtidigt har prisnivåerna i samhället stigit med cirka 33 procent. Om den högsta nivån på grundbidraget skulle ha följt den allmänna kostnadsutvecklingen skulle ett grundbidrag som var kronor år 1991 ha uppgått till cirka kronor år Det finns inga utmärkande skillnader mellan kvinnor och män i storleken på grundbidraget. Det har sin grund i att grundbidragets storlek beror på vilken bidragsgrupp en person tillhörde samt vilket fordon personen tänkt köpa, där de flesta väljer att köpa bil (högst ersättning). Anpassningsbidrag beviljas för ombyggnad av ett fordon eller till köp av nödvändig utrustning för att kunna användas av den person som beviljats bilstöd eller dennes barn. I genomsnitt betalade Försäkringskassan ut cirka kronor per person till mottagare av anpassningsbidrag under Det är drygt kronor mer än 1991 vilket motsvarar en tredubbling av anpassningskostnaden per mottagare och år. En viss bidragande orsak till de ökade kostnaderna för anpassning är att regeringsrätten i mars 2000 fastslog att anpassningsbidrag kan beviljas även för utrustning som inte är specialkonstruerad för personer med funktionsnedsättning som exempelvis automatisk växellåda. Sedan bilstödet introducerades har män fått större anpassningsbidrag jämfört med kvinnor. Genomsnittsutbetalningen för män har varit på knappt kronor att jämföra med kronor för kvinnor. Det innebär att kvinnor i genomsnitt fått 88 procent av det genomsnittliga anpassningsbidrag som beviljats till män. Ett liknande mönster uppstår även när man studerar skillnaderna i beviljade anpassningsbidrag till pojkar och flickor. Föräldrar till pojkar får i genomsnitt 12 procent mer i anpassningsbidrag än föräldrar till flickor. Förälderns kön (sökande) har ingen signifikant betydelse för anpassningsbidragets storlek som lämnas för barnet. Det är oklart vad könsskillnaderna beror på.

8 [1] Prisbasbelopp (tidigare Basbelopp) används bland inom flera socialförsäkringsförmåner. Prisbasbeloppet är kopplat till konsumentprisindex (KPI) så att ersättningarna behåller sitt värde vid en förändring av den allmänna prisnivån i samhället. [2] Beräknat på prisbasbeloppets utveckling mellan år 1991, då nivån på grundbidraget senast höjdes, och år [3] Könsskillnader inom bilstöd Försäkringskassans svar på regeringsuppdrag, dnr Bidragsgrupper För att kunna beviljas något av bidragen ska personen uppfylla de kriterier som finns gällande funktionsnedsättningen, varaktigheten och svårigheterna at ta sig fram på egen hand eller att använda allmänna kommunikationer. Dessutom måste personen tillhöra någon av de fem bidragsgrupper som finns i lagen. Figur 5 visar att den största andelsförändringen över tid mellan bidragsgrupperna går att finna hos grupp 1 och 2. Figur 5: Bidragsgruppernas andelsförändring över tid Källa: Försäkringskassans datalager STORE. Juni [Klicka här för större bild] Andelen personer som behöver ett fordon för att arbeta, genomgå arbetslivsinriktad utbildning eller rehabilitering (grupp 1) har undan för undan minskat genom åren. Det första helår som bilstödet fanns, 1989, utgjorde grupp 1 mer än hälften av alla bilstödsmottagare. De senaste åren har andelen varierat kring cirka 40 procent förutom senaste två åren då andelen sjönk till cirka 31 procent. Det är oklart vad det detta beror på.

9 Andelen personer som tillhörde grupp 2 var väldigt liten när bilstödet introducerades. Detta på grund av att personer som tillhör grupp 2 ska vid beslutstillfället vara under 65 år och tidigare beviljats bilstöd enligt grupp 1 eller enligt tidigare form av bilstöd men därefter fått en sjuk- eller aktivitetsersättning. År 1989 utgjorde grupp 2 endast 1 procent av alla som beviljades bilstöd. År 2009 hade andelen ökat till 14 procent. Det är alltså numera betydligt fler av de bilstödsmottagare som tidigare beviljats bidrag enligt grupp 1 (för arbete, arbetslivsinriktad utbildning eller rehabilitering) som vid nästa ansökningstillfälle hade en sjuk- eller aktivitetsersättning. En förklaring till att andelen personer som tillhör grupp 1 över tid minskar är alltså på grund av ökningen i antalet och andelen personer som beviljas bilstöd enligt grupp 2. Väljer man att slå ihop dessa grupper och studera deras sammanlagda andelsutveckling över tid så har deras andel legat relativt stabilt kring 50 procent. Andelen personer som inte tillhör grupp 1 eller 2 som fyllt 18 men inte 50 år och som själv måste köra bilen (grupp 3) har under årens lopp varierat mellan 19 och 26 procent. Det är personer som inte har eller har haft någon koppling till arbetsmarknaden vid ansökningstillfället som blir beviljade bilstöd enligt grupp 3. I grupp 4 ingår föräldrar med barn under 18 år som behöver bilen för att ta sig fram tillsammans med barnet. Gruppens andel har, fram till senaste lagändring, varierat mellan 0 och 1 procent. Efter lagändringen beviljas i genomsnitt 51 föräldrar enligt denna bidragsgrupp, att jämföra med 32 i genomsnitt per år de sju år innan lagändringen trädde ikraft. Fram till 2007 var grundbidragets storlek som mest kronor för personer som tillhörde grupp 4. Det lägre bidraget för grupp 4 innebar troligtvis att majoriteten av dem som beviljades enligt denna grupp var personer som tidigare blivit beviljade bilstöd enligt bidragsgrupp 3 ( kr)men vid nästa ansökningstillfälle fyllt 50 år. Eftersom grundbidraget var kronor för dem som tillhör grupp 4 var det alltså mer ekonomiskt fördelaktigt att stanna i grupp 3 så länge som möjligt, det vill säga tills personen fyller 50 år. Den sista gruppen (grupp 5) består av föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Andelen som får bilstöd enligt denna bidragsgrupp har fram till lagändringen 2007 legat mellan 21 och 27 procent. De tre följande åren efter lagändringen var andelen som tillhörde bidragsgrupp 5 i genomsnitt 33 procent. Antalet och även andelen personer som beviljas enligt denna grupp beror troligtvis på att föräldrabegreppet utvidgades och att grundbidragets storlek höjdes från kr till kr. Figur 6: Bilstödsmottagare 2009 fördelat på personkrets och kön För grupp 5 gäller barnets kön.

10 Källa: Försäkringskassans datalager STORE. Avser antalet personer som bilstöd utbetalt. [Klicka här för större bild] Försäkringsanalys Vårdbidrag Figur 6 återspeglar den generella bilden inom bilstöd - att fler män får bilstöd utbetalt jämfört med kvinnor. Figuren visar även att det under år 2009 var fler män än kvinnor som beviljades bilstöd i respektive bidragsgrupp förutom i grupp 2 där kvinnorna marginellt var fler. Bidragsgrupp 1 är till antalet den nästa största gruppen som år 2009 bestod av 649 personer. Inom bidragsgruppen är skillnaderna relativt stora mellan kvinnor (44 %) och män (56 %). Statistik från arbetsförmedlingen visar bland annat att fler män än kvinnor med funktionsnedsättning får tillträde till arbetsmarknaden. Eftersom bidragsgrupp 1 har en tydlig koppling till arbetsmarknaden, där det finns en större representation av män jämfört med kvinnor med funktionsnedsättning, kan detta vara en del av förklaring till varför fler män beviljas bilstöd enligt denna bidragsgrupp. Inom bidragsgrupp 2 är det något fler kvinnor (154) jämfört med män (143). Gruppen består av personer som tidigare fått bilstöd enligt bidragsgrupp 1 men som vid nästa ansökningstillfälle hade en sjuk- eller aktivitetsersättning. Fler kvinnor än män beviljas sjuk- eller aktivitetsersättning vilket bidrar till att det är fler kvinnor än män som beviljas bilstöd enligt kriterierna i bidragsgrupp 2. För personer som inte tillhör bidragsgrupp 01 eller 2 som fyllt 18 men inte 50 år tillhör bidragsgrupp 3. Förutom krav på förflyttningssvårigheter och funktionsnedsättningens varaktighet gäller också att personen måste kunna köra fordonet själv för att tillhöra bidragsgruppen. Av dem personer som fick ett bilstöd utbetalt under 2009 och tillhörde bidragsgrupp 3 var 45 procent kvinnor och 55 procent män. Den till antalet minsta bidragsgruppen är den som vänder sig föräldrar med funktionsnedsättning som behöver bilstöd för att ta sig fram tillsammans med barn under 18 år, bidragsgrupp 4. Bidragsgruppen är liten och under år 2009 beviljades 47 personer bilstöd enligt kriterierna i denna grupp. Dock är det inom denna grupp som skillnaderna mellan kvinnor och män är som störst. Av de 47 personer som fick bidrag enligt grupp 4 år 2009 var 33 (70 %) män och 14 (30 %) kvinnor.

11 Bidragsgrupp 5 som vänder sig till föräldrar som har barn med funktionsnedsättning är den största av de fem bidragsgrupperna med totalt 761 personer. Föräldrar som fick bilstöd för pojkars (410) behov var överrepresenterade jämfört med föräldrar till flickor (351). Detta mönster liknar annan könsuppdelad statistik kring bidrag, stöd och andra samhällsinsatser som vänder sig till barn. Till exempel får fler pojkar än flickor insatser enligt LSS och fler föräldrar får vårdbidrag för pojkars behov jämfört med flickors. [4] Personer som beviljades enligt grupp 2 år 1989 hade beviljats bilstöd enligt tidigare regelverk men som år 1989 hade en sjuk- eller aktivitetsersättning. Handläggningstid Handläggningstiden mäts från det att ansökan inkommer till Försäkringskassan till expediering av beslut om bidrag för inköp av bil. Försäkringskassan har målsättningen att klara att handlägga 75 procent av bilstödsärenden inom 120 dagar. De två första åren som bilstödet handlades inom ramen för den koncentrerade verksamheten i Västervik fluktuerade handläggningstiderna mellan 66 och 90 procent. Av de 42 månader som redovisas i tidserien nedan har månadsvärdet bara vid sex tillfällen understigit Försäkringskassans mål. Den senaste trenden pekar på mycket bra handläggningstider och i tidseriens 17 senaste månadsvärden understiger andelen ärenden inom 120 dagar endast en gång 90 procent. Det finns flera förklaringar till den positiva utvecklingen av handläggningstiderna. De främsta är att koncentrationen till Västervik bidragit till ökad specialisering och kompetens, ökad likformighet samt ökad produktivitet. Dessutom har en ny handläggningsprocess tagits fram vilket också påverkat handläggningstiderna positivt. Figur 7: Andel ärenden som handläggs inom 120 dagar.

12 [Klicka här för större bild] [5] [6] Se bl.a. Personer med funktionsnedsättning/funktionshinder insatser enligt LSS år Socialstyrelsen. Försäkringsanalys Vårdbidrag -