Yttrande över SOU 2013:51 - Skydd för geografisk information

Transkript

1 LANTMÄTERIET 1 (7) YITRANDE Regeringskansliet Försvarsdepartementet STOCKHOLM Dnr /3858 Yttrande över SOU 2013:51 - Skydd för geografisk information Regeringskansliets dru Fö2013/1371 / RS 1. Sammanfattning Lantmäteriet instämmer i utredningens förslag till hur lagen (1993:1742) och förordningen (1993:1745) om skydd för landskapsinformation bör förändras. Lantmäteriet vill särskilt peka på att utredningens förslag leder till en tydligare reglering. Genom införandet av modernare begrepp i lagstiftningen blir det också enklare att tillämpa densamma. Utredningens förslag om skyldighet för Länsstyrelserna att underrätta Försvarsmakten om beslut enligt 7 andra eller tredje stycket skyddslagen (2010:305), som i sin tur ska informera Lantmäteriet, är ändamålsenligt och kommer att leda till en mer rättssäker hantering av skyddsobjekt. Det är vidare Lantmäteriets uppfattning att utredningens förslag gör lagen och förordningen mer tidsenliga, då de blir lättare att anpassa till den snabba teknikutvecklingen. Förslaget leder också till att skyddet för uppgifter om totalförsvaret blir mer proportionerligt, eftersom den typ av data som ska granskas enligt förslaget kommer att begränsas med hänsyn till vad som är relevant för totalförsvaret och till vad som är möjligt att skydda. Lantmäteriet Lantmäteriet Gävle Besök: Lantmäterigatan 2 Tel. växel: / Fax: 026/ E-post: lantmateriet@lm.se Internet:

2 2 Hanteringen av ärenden kommer också att bli enklare, effektivare och mer ändamålsenlig, då det enligt förslaget kommer att finnas färre tillståndsmyndigheter och färre verksamheter som ska prövas. Tillgängligheten till geografisk information ökar, dels via internet och dels genom olika former av internationella samarbeten. Lantmäteriet ser att regleringen, vad avser den landgeografiska informationen, på lite längre sikt kommer att ha spelat ut sin roll. Då kommer det inte längre vara motiverat att ha en begränsning för spridningen av sådan information. 2. Allmänna synpunkter Lantmäteriet anser att den föreslagna regleringen om retuscheringsrätt möjliggör en enhetlig retuschering till fördel för skyddsintresset, eftersom anläggningar inte längre riskerar att pekas ut dels genom olika former av retuschering och dels genom uppenbar retuschering. Utredningens förslag om retuscheringsrätt innebär också att Lantmäteriet, som tillståndsmyndighet, efter medgivande får möjlighet att retuschera i sökandens data för att kunna bevilja tillstånd för spridning. Ändringen är även positiv för framställare (marknaden) eftersom den medför att deras produkter kommer att behöva färre justeringar, de behöver inte själva lägga resurser på att retuschera och färre produkter kommer att behöva granskas. Förslaget om retuscheringsrätt innebär att Lantmäteriet får retuschera skyddsobjekt med avbildningsförbud av intresse för totalförsvaret, men däremot inte övriga skyddsobjekt med avbildningsförbud. Det betyder att den sökande fortfarande har att ta hänsyn till skyddsobjekt som inte är kopplade till totalförsvaret i sin framställning av geografisk information. Idag finns inte någon definition på vad som är totalförsvarsintresse, vilket får till följd att detta inte heller anges i beslut om civila skyddsobjekt. Lantmäteriet måste från fall till fall avgöra om myndigheten har rätt att retuschera eller inte. Det hade dock varit mer ändamålsenligt om Lantmäteriet hade att hantera retusch även

3 3 av skyddsobjekt med avbildningsförbud som inte är av totalförsvarsintresse, både med hänsyn till skyddsintresset och med hänsyn till den sökande. Det är därför Lantmäteriets uppfattning att det behövs dels en definition av begreppet totalförsvar, dels ett tillägg i skyddslagen (2010:305) att det måste anges i besluten om skyddsobjektet omfattas av totalförsvaret. Det kan idag vara svårt att få uppgifter om vad som i övrigt ska retuscheras över hela Sverige, då det inte finns en helt klar bild om var gränserna går för olika skyddsobjekt. Förslaget till ny reglering kommer att kräva kommunikationsinsatser, dels med de sökande och dels med Försvarsmakten. Vad gäller kontakterna mellan Lantmäteriet och Försvarsmakten kommer de att vara oerhört viktiga den närmaste tiden efter det att bestämmelserna har trätt i kraft för att säkerställa en effektiv och rättssäker tillämpning. Kontakter kommer att vara nödvändiga främst vid framtagande av föreskrifter, vid hantering av information om skyddsobjekt samt vid framtagande av rutiner, både för hantering av ärenden och för sekretess och säkerhet. 3. Frågan om skyddsintresset och kopplingen till försvarssekretess Lantmäteriet delar utredningens uppfattning om att tillståndsprövning även fortsättningsvis bör göras utifrån vilken skada en spridning av informationen innebär för totalförsvaret. 4. Sjömätning Lantmäteriet anser det mer ändamålsenligt att endast en myndighet beslutar i frågor som rör tillstånd till sjömätning och tillstyrker därför utredningens förslag att låta Sjöfartsverket vara den myndighet som hanterar dessa frågor. Däremot anser Lantmäteriet att myndigheten bör vara undantagen skyldigheten att söka tillstånd för sjömätning när myndigheten utför flygburen laserskanning. Syftet med mätningar-

4 4 na är endast att mäta strandnära för att få en mer exakt information om strandlinjen. Den information som samlas in är inte av sådan art att den kan antas medföra skada för Sveriges totalförsvar. Vid sådan sjömätning som Lantmäteriet utför är det inte möjligt att mäta djupare än två till tre gånger siktdjupet med grön laser. Alternativt föreslår Lantmäteriet föreskrifter där strandlinjen undantas. 5. fartyg Fotografering eller liknande registrering från luft- Lantmäteriet tillstyrker utredningens förslag. 6. Tillstånd för spridning av geografisk information Kopplingen mellan skyddslagen och skyddslagstiftningen för geografisk information Det är Lantmäteriets uppfattning att utredningens förslag med en skyldighet för länsstyrelserna att underrätta Försvarsmakten om beslut enligt 7 skyddslagen (2010:305), vilken i sin tur ska informera Lantmäteriet, är ändamålsenligt och kommer att leda till en mer rättssäker hantering av skyddsobjekt. Lantmäteriet anser att ett förtydligande av kopplingen mellan skyddslagstiftningen för geografisk information och skyddslagen är viktig eftersom det tydliggör syftet med lagen. Den föreslagna regleringen i 5 skyddsförordningen (2010:523) är också nödvändig för att avbildningsförbuden ska ha en reell effekt vid flygfotografering och liknande registreringar. Det finns idag inte någon skyldighet för Försvarsmakten och länsstyrelserna att informera Lantmäteriet om beslut med avbildningsförbud. Detta får till följd att Lantmäteriet i dagsläget inte får vetskap om alla beslut om avbildningsförbud och inte heller då dessa beslut upphävs. När Lantmäteriet får del av ett beslut är innehållet i detta ofta inte tillräckligt för att göra en bedömning om vilken retusch som ska ske.

5 5 Det är viktigt att innehållet i beslut om skyddsobjekt med avbildningsförbud är fullständigt så att det är enkelt att avgöra vad som ska retuscheras avseende flygbilder och liknande registreringar. Tillståndshanteringen kommer annars att bli ineffektiv. Ett problem som finns idag är att begreppet avbildningsförbud i skyddslagen ofta tolkas som att det gäller fotografering från marknivå in över skyddsobjektet eftersom kart- och flygbildssekretess inte nämns i lagen. Detta har fått till följd att besluten ofta bara nämner att "avbildningsförbud råder inom skyddsobjektsområdet", vilket ibland kan vara ganska stort. Lantmäteriet har erfarit att det för kartor och flygbilder kan innebära allt från total retusch till ingen åtgärd alls, då avbildningsförbudet i vissa fall bara gäller inomhus. Att i efterhand försöka ta reda på vad ett beslut som innefattar ett avbildningsförbud faktiskt avser är tidskrävande och svårt. Ett beslut med avbildningsförbud bör följaktligen innehålla ett definierat geografiskt område samt de retuscheringsåtgärder som behöver vidtas gällande kartor och flygbilder. Enligt förslaget ska Lantmäteriet i sin roll som tillståndsmyndighet - vad avser flygfoton och liknande registreringar - enbart ta hänsyn till skyddsobjekt med avbildningsförbud som rör totalförsvaret. Det är därför även viktigt att det tydliggörs om avbildningsförbudet faktiskt avser anläggning som rör totalförsvaret. Lantmäteriet har idag en roll som framställare av geografisk information - för vilken myndigheten behöver information om alla skyddsobjekt med avbildningsförbud. Anledningen till detta är att myndigheten i egenskap av producent av geografisk information, med lagstadgat undantag från tillståndskravet, måste ta hänsyn till alla avbildningsförbud. Föreskriftsrätten Genom att införa en föreskriftsrätt för vissa utpekade myndigheter är det Lantmäteriets uppfattning att regleringen blir mer flexibel och därmed kan anpassas efter den tekniska utvecklingen, främst med hänsyn till den alltmer förbättrade kvaliten på satellitbilder. Upplösningen på satellitbilderna blir allt bättre

6 6 och ligger väldigt nära kvaliten på flygfoton. Idag finns satelliter som tar bilder med en upplösning på 41 cm. De foton som Lantmäteriet tar ligger på en upplösning på mellan 20 och 50 cm. Kommunerna har ofta en högre upplösning på sina flygfoton. Exempelvis Stockholms stad har fotograferat med motsvarande 8 cm upplösning. En föreskriftsrätt för tillståndsgivande myndigheter innebär att dessa får möjlighet att ytterligare minska omfattningen av vad man kommer att behöva söka tillstånd för. Lantmäteriet kan till exempel genom föreskrifter undanta uppgifter som inte är tillräckligt detaljerat återgivna från tillståndskravet. Värt att tillägga är att Lantmäteriet givetvis då inte heller har någon skyldighet att retuschera skyddsobjekt i de bilder som omfattas av undantagen i föreskrifterna. En sådan lösning blir mer teknikneutral och förhindrar att lagstiftningen blir föråldrad på grund av att den inte följer med den snabba teknikutvecklingen. Geografisk information blir alltmer tillgänglig för alla, dels via internet och dels genom olika former av internationella samarbeten. Med hänsyn till vad som sagts ovan ser Lantmäteriet att regleringen, vad avser den landgeografiska informationen, på lite längre sikt kommer att ha spelat ut sin roll. Det kommer inte längre att vara motiverat att fortsätta ha en begränsning för spridningen av geografisk landinformation. 7. Frågan om tillstånd för inrättande av databas för lagring av geografisk information Lantmäteriet delar utredarens bedömning i denna fråga. övervägande del av de tillståndsansökningar som idag hanteras av Lantmäteriet rör geografisk landinformation som till sin karaktär inte är av någon betydelse för Sveriges totalförsvar. Lantmäteriet kan konstatera att ansökningarna för spridning av geografisk information vida överstiger antalet ansökningar för databastillstånd. Av detta kan man dra slutsatsen att det är ytterst få som idag söker nödvändiga tillstånd och det är därför tydligt att regleringen inte har något genomslag i detta hänse-

7 Lantm ä teriet 7 ende. Skapandet av en databas sammanfaller dessutom oftast med insamlingen av den geografiska informationen, varför Lantmäteriet är av uppfattningen att det saknas skäl att reglera själva lagringen av data. Den tekniska utvecklingen har lett till att begreppet databas som sådant och kravet på tillstånd är förlegat. Bearbetning av data sker i allt större utsträckning genom konsumtion av tjänster där enbart tillfällig lagring sker. Det faktum att databaser kan inrättas utan tillstånd utanför Sveriges gränser är ännu ett argument för att nuvarande reglering egentligen inte fyller någon funktion. Då regleringen skapades under en tid då andra tekniska förutsättningar gällde än idag och då den därigenom numera måste anses som föråldrad kan Lantmäteriet inte anse att det är motiverat att behålla den. 8. Straffansvar och förverkande Lantmäteriet tillstyrker utredningens förslag. 9. Övervakning Lantmäteriet tillstyrker utredningens förslag Lantmäteriets beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören, Bengt Kjellson. Föredragande i ärendet har varit juristen Naima Almström. Bengt Kjellson Naima Almström