Örtagården Mon Lantsorter på Julita Täckodling Vinterförvaring

Tidskrift för Förbundet organisk-biologisk odling Årgång 29 Nummer 3/2006 Örtagården Mon Lantsorter på Julita Täckodling Vinterförvaring Perennuppropet Skördefest matspecial Nya böcker Ekologiska kvitton

Ledare Kvalitet bör styra odling edan konstgödsel och kemiska bekämpnings- Det måste därför kompletteras med mineraltillskott. medel infördes under förra seklet har kvaliteten på Däremot anses spannmålen fortfarande duga som föda till Sdet vi äter gradvis försämrats. Näringsterapeuter, människor och ingen myndighet har hittills talat om att alternativodlare och människor med sunt förnuft har länge även vi får mineralbrister av konventionellt odlad mat. varnat för vad som är på väg att ske, men från officiellt håll Allt fler svenskar lider troligtvis av sjukdomar som helt har inte mycket hänt. eller delvis orsakats av den dåliga matkvaliteten. För detta Därför är det mycket glädjande att en seriös tidning får man behandlingar i form av kemiska mediciner och inte som Svenska Dagbladet i somras har presenterat en intres- de näringstillskott som kroppen egentligen behöver. sant och välskriven artikelserie om Den dåliga maten. Här Nu är det verkligen dags att människor får veta vad som visar man svart på vitt hur dåligt näringsvärdet är i modern finns och inte finns i maten. Myndigheterna borde offimat och man berättar också varför: vårt jordbruk har ciellt gå ut och berätta hur dåligt näringsvärdet är i enbart inriktats på kvantitet och ingen har brytt sig om konventionellt odlad mat och vilka näringsbrister och sjukhuruvida det finns några vitaminer och mineraler i den domar det leder till. Man borde också genast påbörja forskmat som man får fram. ning i syfte att förbättra jordarnas mineralnivåer och Flera naturvetenskapliga professorer och forskare har därmed höja kvaliteten på livsmedel. intervjuats i serien och plötsligt säger de saker som man Vi som har intresserat oss för ekologisk odling misstäntidigare endast sett i alternativa tidskrifter. I en av artik- ker vad den forskningen kommer att ge för resultat. För att larna säger till exempel Holger Kirchman, professor vid höja näringsvärdet måste mat odlas utan konstgödsel och Sveriges Lantbruksuniversitet: bekämpningsmedel. Dessutom behöver jorden tillföras Personligen är jag helt säker på att en stor del av organiskt material i form av gröngödsling, marktäckning svenska folket lider av mineralbrist. För en person som inte och kompost för att växterna ska bli näringstäta. Hela idrottar går det inte att täcka behovet med en vanlig kost samhället bör ställas om till en cirkulation av näringsutan att få i sig alldeles för mycket kalorier. ämnen. Åkern, inte soptippen, måste vara slutstation för Och den kände professorn på Livsmedelsverket, Åke vårt organiska avfall, inklusive vårt toalettavfall. Bruce, säger i en annan artikel: Det går helt enkelt inte att lura naturen. Det man tar Växtförädlingen bör helt klart inriktas mer på närings- från åkern måste föras tillbaka om inte jordarna ska utarkvalitet, vilket tidigare inte prioriterats. Hos vete har man mas. Människans hälsa står just nu och faller med att jordsatsat på att få en större kärna och då blir det en utspädning bruksprinciperna i vårt land, ja över hela jorden, förändras. av näringsämnena i grodden. Det känns som om man vill skicka Fobos devis För en Att odling hänger samman med näring kan tyckas som frisk jord, friska växter, friska djur och människor till alla en självklarhet, men trots detta har svenskt och internatio- som sysslar med jordbruksutveckling och livsmedelsförädnellt jordbruk under snart hundra år struntat i det. Nu ling i Sverige. börjar verkligheten visa sig och mineralnivåerna är alarme- Karin Jansson rande låga till och med i svenska jordar. Uppfödare kan inte Lars Forslin längre använda enbart svenskt foder till sina djur eftersom det är för näringsfattigt och ger djuren olika hälsoproblem. Svd:s artikelserie kan läsas på: www.svd.se/matgranskning 2

FÖRBUNDET ORGANISK- BIOLOGISK ODLING FOBO FOBO:s Kansli Sörängsvägen 63, 57138 NÄSSJÖ E-post: aninelagerstedt@telia.com Mobil: 073-822 28 72 Postgiro: 83 44 59-0 Webb: www.fobo.nu Förbundet organisk-biologisk odling är politiskt och religiöst fristående. Syftet är att sprida organisk-biologisk odling i Sverige. PRENUMERATION OCH MEDLEMSKAP Medlemskap inkl. Odlaren: enskild medlem 250 kr, ungdomar (under 20 år) 100 kr, familj 290 kr. Enbart prenumeration: 275 kr. FÖRBUNDSSTYRELSEN 2004-2005 Ordförande Birger Zakariasson, Munkbergsvägen 1, 94153 Piteå Tel: 0911-686 38, e-post: birger.zakariasson@spray.se Sekreterare Sven-Åke Svensson, Castmansväg 158, 575 37 Eksjö Tel: 0381-160 67 e-post: sven-ake.svensson@ebox.tninet.se Kassör Bo Lagerstedt, Sörängsvägen 63, 571 38 Nässjö Tel: 0380-155 64, e-post: bolagerstedt@telia.com Ledamöter Ola Johansson, Klunkens Backe 7, 3 tr, 393 52 Kalmar Tel: 0480-187 69, e-post: vegchefola@swipnet.se Stig Persson, Haglundsvägen 9, 820 40 Jarvsö Tel: 0651-405 12 Börje Remstam, Ryningsberg, Trantorp, 635 18 Husby- Rekarne Tel: 016-215 46 Marita Nilsson, Klockaregård, 330 21 Reftele Tel: 0371-20152 LOKALAVDELNINGAR Lokalavdelningar och kontaktpersoner hittar du på förbundets webbplats: www.fobo.nu 4 Örtagården Mon 9 Täckodling TIDNINGEN ODLAREN Tidningen Odlaren är en medlemstidning. för Förbundet organisk-biologisk odling och kommer med 4 nummer per år. Ansvarig utgivare är Birger Zakariasson. REDAKTION Redaktör Karin Jansson, Iliongränden M 200, 224 71 Lund Tel: 070-5804632, e-post: odlaren@kagus.nu Layout Lars Forslin, Slaggvägen 6, 168 68 Bromma Tel: 08-19 11 66, e-post: odlaren@monarda.se Manus Odlaren utkommer med 4 nummer per år: l. vår manus senast 15 februari 2. sommar manus senast 15 maj 3. höst manus senast 21 augusti 4. vinter manus senast 13 november ANNONSER Prislista på www.fobo.nu Manus skickas till odlaren@monarda.se TRYCK Federativ tryckeri AB Upplaga: 1 500 exemplar ISSN: 0349-7305 19 Perenner 27 Sensommarfest Omslagsbild: härliga höstäpplen, Foto: Lars Forslin I Odlaren nummer 3/2006 4 Örtagåren Mon 9 Täckodling 12 Julita gård 17 Lantsorter på Julita 19 Perennuppropet 21 Frågespalt 22 Bokrecensioner 24 Vinterförvaring 27 Sensommarfest mat 28 Odlarens soppa 30 Föreningsnytt 31 Ekologiska kvitton 3

Att säga att livet för Lisbeth Almark kretsar kring örter är knappast någon överdrift. Intresset startade redan på 70-talet, 1984 började hon och maken Bernt anlägga en örtagård och sedan 90-talet satsar hon nästan all sin tid på att odla örter och informera om dem genom kurser och böcker. Lisbeth Almark är tveklöst en av de mest kunniga när de gäller örter i Sverige. Att hon dessutom praktiserar ekologiska odlingsprinciper gör inte saken sämre. 4

Örter livet för Lisbeth och Bernt et började med några frön till libbsticka och vinruta som Lisbeth fick tag i på 70-talet. I en bok som hon hittade på biblioteket läste hon vidare om örter och sedan dess har det fortsatt av bara farten. Idag kan man beskåda Lisbeths trädgård Doch livsverk, Örtagården Mon, strax söder om Trollhättan i Västergötland. Mon har hon byggt upp tillsammans med sin make Bernt och här finns idag över tusen olika örter från jordens alla hörn. Under 22 år har makarna Almark kämpat med att skapa en örtagård i en gammal trädgård på mager mark med tunt jordlager och många små bergsknallar. En omöjlighet skulle kanske en del mena, men med mycket arbete och naturenliga metoder har en örtagård med stor skönhet och mångfald vuxit fram på den tidigare betesvallen. Här kan man numera ta en lustfylld promenad och beskåda, njuta och dofta på alla växterna. Lisbeth har även försäljning av örtplantor, framför allt av lite mer rara sorter som man inte hittar hos de vanliga handelsträdgårdarna. När Lisbeth började med örter i liten skala på 70-talet var kunskapen och intresset på området nästan obefintligt i Sverige. Sina första egna erfarenheter fick hon genom att anlägga en mindre örtrabatt vid villan i Trollhättan. När hon och maken Bernt på 80- talet började leta efter ett sommarhus dök tanken upp att de istället skulle kunna bosätta sig på landet. När Lisbeth en dag kom hem efter en konferens var saken redan ordnad. Bernt sa att det var något han ville visa mig. Så körde vi ut hit och han berättade att han redan köpt stället. Han hade försökt få tag i mig men inte lyckats och eftersom det var budgivning gällde det att slå till snabbt! berättar Lisbeth. Idag är hon mycket nöjd med makens snabba beslut. Köpet av gården med några hektar mark kom att bli en vändpunkt i hennes liv. Örterna som hon odlade i staden kunde flyttas ut på landet och utgjorde stommen i den första rabatten. Sedan dess har trädgården byggts ut och det finns idag över två tusen örter, träd och buskar som de planterat. Marken bestod av betesmark och mager jord där berget skjuter upp på många ställen. Eftersom makarna Almark är mycket praktiskt lagda båda är uppvuxna på landet bestämde de sig för att göra rabatter på enklast möjliga sätt. Istället för att gräva täcktes områden med tidningar. Sedan lade man på en blandning av material man hade tillgängligt som kompost, sand, jord och torv. I denna blandning kunde man plantera direkt och växterna täcktes sedan med gräsklipp eller halm. Det har varit självklart för oss att använda så naturnära metoder som möjligt. Av ekonomiska skäl är vi inte anslutna till Krav, men vi använder endast fårgödsel och täckning med gräs som gödning i trädgården, förklarar Lisbeth. De senaste åren har dock problem med snäckor gjort att Lisbeth övergett täckodlingen. Men efter årets rekordtorra sommar som tagit hårt på snäckorna hoppas hon åter kunna täcka igen. Porträtt Odlingen av örterna sker i upphöjda bäddar vilket höjer temperaturen i jorden, något som många örter gillar. Genom att plantera träd och häckar har man också skapat ett varmare mikroklimat vilket ytterligare bidragit till den stora växtkraften. Plantmaterialet har makarna Almark skaffat fram genom kontakter, inköp och en del lite ovanliga metoder. Det finns en kärna av människor med intresse för örter i Sverige, Danmark och Norge som vi bytt plantor med. En del har vi hittat hos handelsträdgårdar, annat hos fröfirmor. Det har också hänt att jag plötsligt känt igen växter i naturen och grävt upp en planta, förklarar Lisbeth. 7 5

Porträtt Några rabatter har speciella teman. Doftrabatten (t.v.) med väldoftande örter som balsamblad, doftviska, kamferplanta, trädgårdsnejlika, ingefärsmynta, basilika, ananassalvia, doftlök och eau de cologne-mynta. Kärleksrabatten (t.h.) innehåller örter som använts för att påverka kärlekslivet och följderna av kärlek. I mitt hemland Norge finns många småbrukare som slagit sig I hennes trädgård hittar man endast nyttoväxter som kryddor, läkeörter, spånadsväxter, färgningsväxter och naturligtvis ätliga växter. Örtagården inleds med en rabatt med ett fyrtiotal växter som är ett förslag till den som vill börja odla örter. Därefter kan man beskåda en mängd myntor, som pepparmyntor, krusmynta och ingefärsmynta. I en backsluttning finns olika sorters timjan som bildar mjuka mattor och på andra sidan växer läkeväxter, däribland några riktigt giftiga. Ännu fler växter kan beses i det vackra örtagårdsfältet där plantorna är samlade i rabatter med olika teman. Här finns till exempel doftrabatten med bland annat kamferplanta, ananassalvia, trädgårdsnejlika och doftlök. I kärleksrabatten växer örter som sägs påverka vårt kärleksliv positivt och i andra rabatter finns till exempel olika salvior eller kungsmyntor samlade. I flera av rabatterna sträcker sig ståtliga exemplar av kvanne, örten som använts så flitigt av folkslag i norr. Bortanför de ordnade rabatterna finns ett woodland-område där trädgården flyter ihop med naturen. Här möter naturligt växande träd och planterade örter och buskar i fina kombinationer. En liten damm har anlagts liksom en bro som leder över till skogen. I ett hörn hittar man några små rabatter med helt vilda växter som maskros, röllika, gråbo och nässla. Ogräs eller nyttig växt? undrar Lisbeth på en liten skylt och får besökaren att fundera över vårt ogräsbegrepp. De första tio åren drev Lisbeth trädgården parallellt med heltidsjobb som ekonom, först inom kommunen, sedan på en bank. Vändningen i hennes yrkesliv kom genom bankkraschen i början av 90-talet. Kontoret där jag jobbade lades ned och jag bestämde mig då för att satsa på heltid här på Mon. I 12 år har Lisbeth nu odlat örter och spridit sin kunskap på området. 1998 kom hennes första bok om örtagården ut och sedan har det blivit fler om örter och deras användning. Hon har också engagerat sig i Svenska Örtasällskapet liksom i den ekonomiska föreningen Svensk Ekoört. Som konsult har hon hjälpt andra att komma igång med kommersiella örtodlingar, något som hon tror är en framtidsbransch. Titta bara på hur det är i mitt hemland Norge. Där finns många småbrukare som slagit sig på örtodling. Man har också samlat mycket kunskap och det forskas en hel del på yrkesodling av örter i Kise. Sverige däremot, tycker hon, ligger efter på området och hon är kritisk till att de flesta idag nöjer sig med växthusdriva örter. Professionella kockar vet att de inte smakar så mycket och att man bara kan använda dem till dekoration. Men tyvärr har de blivit en norm här och folk vet inte att örter odlade på friland smakar så mycket mer. Många tror fortfarande, menar Lisbeth, att örter som odlas 6

Porträtt Ovan: Lisbeth har planterat en örtrabatt med ett förslag till lämpliga örter för hemmaodlaren. T.h: Den ståtliga kvannen sticker upp på flera ställen i Örtagården Mon. Lisbeth har gjort en skrift om kvannens användning i Norden förr och nu. på örtodling längre söderut får bättre kvalitet än de svenska. Själv anser hon att det är tvärtom. I Sverige är klimatet inte så torrt och varmt och örterna behåller då mer av de aromatiska oljorna som ger smak. I till exempel Frankrike ångar mycket av oljorna bort i hettan. Att odla örter och andra specialgrödor, som till exempel kan säljas till restauranger, tror hon kan vara en bra nisch eftersom många av de här växterna idag importeras. Hon tror också på en ökad användning av örter som läkemedel och för skönhetsprodukter. Det är vansinnigt att importera sådant som vi själva kan odla. Ta till exempel naturmedlet ginseng som är så stort. Rosenrot har en likartad verkan och trivs i vårt klimat, inte minst i norra Sverige. Lisbeth tycker också att det är fel att örtplantorna man köper idag är uppdrivna utomlands eller i uppvärmda växthus, i ett klimat som inte passar vårt. Dessutom används nästan alltid bekämpningsmedel och olika kemiska preparat. Det har hänt att jag köpt salvia för utplantering. Plantorna har sett otroligt fina ut vid köpet men efter tre veckor i min trädgård har de nästan möglat bort. Det beror på att mögelgiftet som de besprutats med har regnat bort och plantan har då ingen härdighet själv. Själv säljer hon endast eget uppdragna eller Krav-märkta plantor som redan är anpassade till det svenska klimatet. Växterna står i 7 7

Porträtt Örter torkas till husbehov och för användning till de kurser som Lisbeth håller. Ovan I vackra, väldoftande buketter. Ovan t.h. I lösvikt på torkollor. bänkar och grävs upp först när kunden önskar köpa något. På så sätt får man härdiga plantor med välutvecklade rötter som lättare klarar omställningen till en ny trädgård. Att driva en örtagård och dessutom skriva böcker och hålla kurser har under många år sysselsatt Lisbeth mer än heltid. Vid 64-års ålder funderar hon nu på att trappa ned, även om hon ser stora utvecklingsmöjligheter för Mon. Man skulle kunna ha större odlingar och servering här men jag och Bernt kommer nog inte att utöka verksamheten. Istället hoppas vi på att någon annan vill arrendera själva örtagården. Själv vill jag hellre skriva fler böcker och dokumentera all kunskap jag har samlat om örter. Hon hoppas också på att fler blir intresserade av att starta örtodlingar och hon skulle gärna hjälpa till som konsult och stötta nya odlare. Som ekonom har hon kunskap både om företagande och örtodling, en kombination som troligen är unik i Sverige. Eller som hon själv uttrycker det: Ekonomi betyder egentligen hushållning och det är just det vi sysslar med här. Örter kan användas till så mycket, mat, medicin, hudvårdsprodukter och kryddor. Det är verkligen vad jag kallar hushållning! l Nyskördad mynta i vacker korg; sprider en härlig doft. Länktips mmer om Örtagården Mon, Lisbeth Almark och hennes böcker: www.almark.se msvenska Örtasällskapet är en ideell förening som arbetar för att sprida kunskap om örter, deras användning och betydelse; förr, nu och i framtiden. www.ortabladet.com msvensk Ekoört är en ekonomisk förening som ägs av sina medlemmar. Föreningen skall marknadsföra och sälja torkade ekologiskt odlade örter som medlemmarna producerar. Örterna kan vara odlade eller vildväxande. www.ekoort.se mden norska forskningsstationen i Kise där man utvecklar metoder för kommersiell örtodling. http://gammel.planteforsk.no 8

Täckodling en snabbkurs Att alltid hålla jorden täckt är en av grundprinciperna i organisk-biologisk odling. Men hur fungerar egentligen täckodling i praktiken och var får man tag i täckmaterial? Vi har samlat fakta om täckodling och också talat men en odlare som praktiserat metoden i över tjugo år. Text & foto: Karin Jansson Kål trivs utmärkt i ett tjockt lager av ensilage (eller gräs/hö). Täckningen håller jorden fuktig och ger näring till kålen. Fungerar bra även till t.ex. purjo och majs. Från Marie Johanssons trädgård i Hattsjöhult. Foto: Lars Forslin V isst är det trevligt med egna grönsaker, men att rensa är förfärligt tråkigt. Jag har hört uttalandet många gånger när jag förklarar att jag ägnar sommaren åt grönsaksodling. Gott med eget odlat, tycker de flesta, men oändligt tråkigt att hacka och rensa långa rader av morötter och lök. För de flesta förknippar fortfarande grönsaksodling med räta rader och mycket bar jord emellan som ska hållas ogräsfri. Men i den organisk-biologiska odlingen tänker man precis tvärtom. I naturen ligger marken aldrig bar det ska den därför inte göra när man odlar heller. På 70-talet kom de första böckerna om täckodling och metoden presenterades då som en mirakelkur som skulle göra odlingen bekymmersfri och näst intill arbetsfri. Visst fanns det fog för optimism, men de som provade upptäckte snart att täckodling inte tar bort alla problem och inte heller allt arbete. Men grönsakerna blev stora och välsmakande och efterhand kom mer handfasta råd om hur täckningen bör organiseras för att fungera bra. Listan över fördelarna med marktäckning med organiskt material som gräsklipp, hö och halm är så lång att den borde övertyga varje odlare om att i alla fall prova metoden. Kanske tvekar en del därför att man fortfarande tänker sig att odling handlar om att ge växterna näring och då tycker att det räcker med att strö ut gödsel av något slag. Men om man vill bidra till ett hållbart odlingssystem bör man i första hand tänka på att sköta jorden den kommer då i sin tur se till att ge växterna allt de behöver. Fördelar Marktäckning håller kvar fukten i marken och hindrar effektivt avdunstning. Täckt jord håller jämnare fuktighet, något som växterna gillar. Detta är en effekt av täckodling som varit mycket effektiv denna sommar då stora delar av landet drabbats av torka. De som täckte sina grödor redan i våras behöll en stor del av fuktigheten i jorden och i många fall behövde man inte börja vattna förrän i mitten/slutet av juli om det behövdes alls. Täckodling med gräs, halm och hö håller nere ogräset. Effekten på ogräs blir större om täcket är tjockare och riktigt tjocka täcken, 15-50 centimeter, tar även kål på rotogräs. Annars får man framför allt räkna med att täckningen hindrar fröogräset. Tistlar och kvickrot växer ibland igenom, men blir å andra sidan lättare att dra upp. Flerårig tjock täckning, gärna med tidningar i botten, tar effektivt död på besvärliga rotogräs som kirskål och kvickrot. En annan fördel är att täckning skapar en jämnare temperatur i jorden. På dagen värms jorden inte upp så mycket och på natten svalnar den inte lika kraftigt som när den ligger bar. Man får också en jämnare temperatur över odlingssäsongen. Man bör dock tänka på att jorden värms upp långsammare på våren om den är täckt. Vintertäckning har många fördelar men om man vill ha igång odlingarna snabbt bör man kratta bort täcket när vårsolen sätter in. Täckmaterial som långsamt bryts ned ger näring till jorden och förbättrar också jordstrukturen. Olika material ger olika mycket näring. Färskt gräsklipp är mycket rikt på lättlösligt kväve och bryts fort ned vilket ger växterna näringen snabbt. Effekten är så stark att man bör tänka på att inte lägga ut stora mängder färskt gräs om det inte finns växter i närheten som befinner sig i ett snabbt tillväxtskede. Hö eller ensilage har ett gott näringsvärde men bryts inte ned lika snabbt som gräsklipp. Om det är grovt kan 7 9

Täckodling Foto: Cliff Weinmann T.v. På skogsträdgården i Höör bryter man ny mark med hjälp av täckodling. Först läggs tidningar ut i flera lager, sedan fyller man på med höbalar som lätt kan rullas ut. Plantor, i det här fallet olika nötbärande träd, kan planteras direkt i täckmaterialet, gärna med god kompost. T.h. Täckning fungerar bra vid krukodling. Täcket ger näring och hindrar jorden i krukan att torka ut. Här växer chilisorten Aji Blanco Cristal. man finfördela det genom att köra över det med en vanlig gräsklippare. Om man har större mängder är det bra med en kompostkvarn. Halm och löv täcker effektivt men ger lite kväve. Spån, flis, bark och papper kan också användas men man bör då tänka på att materialet stjäl kväve från jorden vid nedbrytningsprocessen och det kan därför behövas kompletteras med något kväverikt som urin eller hönsgödsel. Under täcket trivs jordorganismerna bra och täckningen gynnar maskarna. På sikt bygger man med hjälp av täckodling upp en god jordstruktur oavsett vilken jordtyp man har. Tunga lerjordar lättas upp genom att de tillförs mer organiskt material och täckningen förhindrar också att jorden torkar ut och bildar en ogenomtränglig skorpa. Lätta, mer sandiga jordar mår bra av organiskt material vilket ökar humushalten och förmågan att hålla kvar fukt i jorden. Efter några år med täckodling har man fått en mycket bra odlingsjord, inte minst om man odlar i bäddar och undviker att gå på dem. Metoden gör att man får en lucker jord som inte kräver grävning. Man slipper då att vända om materialet i jorden och låter istället maskar och andra jordorganismer göra jobbet. Nackdelar Finns det då inga nackdelar med att täcka odlingarna? Vi har redan nämnt att täckmaterialet hindrar vårsolen från att torka upp jorden, men detta åtgärdas lätt genom att man tar bort täcket en tid under våren. Ju kallare klimat man har, desto viktigare är det att låta vårsolen komma åt jorden tidigt. En annan svårighet kan vara att täckmaterialet drar till sig sorkar och sniglar. Sniglarna trivs i fukten under täcket och behöver inte krypa undan på dagen. På natten har de nära till plantorna och kan snabbt ta sig till favoritmaten. Men alla delar inte åsikten att täckning ökar problemen med sniglar. Sniglar fungerar som renhållare i naturen och de angriper framför allt dåliga plantor och ruttnande blad. Eftersom täckningen ger plantorna bra näring och goda förhållanden menar istället andra att täckningen minskar skadedjurens angrepp, även sniglarnas. Under denna sommar har jag själv fått uppleva denna effekt. På grund av brist på täckmaterial kom endast hälften av potatislandet att täckas. Den halva som täcktes fick mycket friska plantor som stod gröna och fina längre. På den andra halvan led plantorna av vattenbrist och man såg snart att de hängde med huvudet. I detta läge kom mördarsniglarna fram och åt upp stora delar av potatisblasten, men endast där marken låg bar under plantorna. Troligtvis har olika täckmaterial olika effekt på plantorna och olika typer av sniglar dras säkerligen även till olika växter. Dessutom inverkar vädret. Regniga somrar kan man välja att täcka mycket tunt för att sniglarna inte ska frodas allt för mycket under gräsklippet. Torra somrar är däremot täckningen det som räddar plantorna fram till skörd. Täckmaterial Allt organiskt material kan användas till täckning. Gräsklipp från den egna gräsmattan är näringsrikt och lätt att använda. I tillräcklig mängd ger det all näring som plantorna behöver. Hö eller ensilage kan man ofta få eller köpa av bönder. Framför allt vill de gärna bli av med ensilagesäckar där syrningen gått snett och gräset har börjat ruttna. Det kan då inte längre användas som foder men fungerar bra som täckmaterial. Halmbalar som börjat ruttna kan man också ofta få av bönder. Om man har möjlighet, kan man slå av gräs och örter på marker som inte används, till exempel dikeskanter eller skogsgläntor. Man måste dock först fråga markägaren om lov. En blandning av örter är rena medicinen för trötta jordar eftersom de olika vildväxande örterna tillför olika mineraler och näringsämnen till jorden. 10

Täckodling Foto: Cliff Weinmann Vallört kan odlas och användas som täckmaterial. Örten kan slås ned flera gånger varje säsong. Vallört är känd för att med sina djupa rötter ta upp mineraler från djupare jordskikt där den också plockar upp stora mängder kalium. I villaområden finner man ofta gräsklipp som slängts bort. Gräsklipp och lövhögar kan man också hitta vid fotbollsplaner och kyrkogårdar. En nackdel är att de flesta gödslar sin gräsmatta med konstgödsel och ibland även använder kemiska medel mot mossa och man kan därför inte riktigt vara säker på kvaliteten på gräset. Många ridskolor vill gärna bli av med gödsel som ibland kan hämtas gratis. Eftersom den ofta innehåller stora mängder halm kan den fungera som täckmaterial, till exempel där man vill bryta ny mark. Man kan också kompostera den eller använda den i varmbänkar. Har man djur som kanin eller hamster hemma kan man använda strömaterialet som täckning. Blandat med spillningen från djuren blir ströet inte längre så kvävefattigt. Löv är lätt att kratta ihop på hösten och kan utgöra en god vintertäckning. Eftersom löven bryts ned långsamt ger de inte mycket näring till jorden men de förbättrar humushalten och ökar på sikt jordens bördighet. Ogräs som man rycker upp i landen kan läggas på täckmaterialet. Om det är rotogräs bör man se till att det dör i solen, annars får man lägga det på en annan plats att torka innan det läggs på odlingarna. Man kan också odla täckmaterial. Till exempel comfrey (vallört) har ett kraftigt bladverk som kan klippas ned flera gånger per säsong. Om man odlar gröngödslingsväxter kan dessa slås av och användas som täckmaterial. När och hur När och hur man täckodlar har bland annat att göra med tillgången till organiskt material, jordmån och klimat. Olika tekniker passar för olika förhållanden och man får själv experimentera för att se vad som passar för de egna förutsättningarna. På hösten kan man täcka jorden med vad man har tillgängligt, rester från odlingen, löv, halm och gräs. På våren bör täcket tas bort om det finns något kvar för att jorden ska tina upp. Ofta räcker det med att luckra jorden med en grävgrep och sedan kan man så direkt. Många väljer att vänta med att lägga på täckmaterial, 10 centimeter tjockt, tills efter gallringen då plantorna har blivit lite större och behöver mer näring. Då hinner man också mekaniskt rensa bort ogräs några gånger. På områden där man sätter ut plantor, till exempel av kål och majs, kan man lägga på ett tjockt lager tidigt på våren. När det är dags att sätta ut plantorna gör man bara ett hål i täcket och plante- Foto: Lars Forslin Man kan slå av sin gröngödslingsgröda och täcka med. Lucern är en flerårig kvävefixerande baljväxt med mycket djupgående rotsystem. Det är en fördel om man odlar fleråriga djuprotade gröngödslingsväxter som liksom vallört kan ta upp mineraler långt ner. rar. Det tjocka täcket tar effektivt död på rotogräs och plantorna sköter sig ofta själva fram till det är dags att skörda. Potatis kan odlas under ett tjockt lager av täckmaterial, 20-50 centimeter beroende på hur kompakt material man har. Potatisarna kan läggas direkt på jorden eller grävas ned grunt. Man fyller på med täckmaterialet och potatisen sköter sig sedan själv. Man får se till att fylla på med material i efterhand så att inte de nybildade knölarna utsätts för ljus. Vid skörden är det bara att lyfta på täcket och skörda så mycket potatis som man vill. Man kan även odla potatis på ett mer konventionellt sätt i fåror som kupas. Efter en eller två kupningar kan man täcka hela landet med färskt gräsklipp eller annan täckning. I stället för grävning Täckodling ger på sikt en lucker, humusrik jord som inte behöver grävas. Täckning kan också användas för att bryta ny mark och man slipper även då den slitsamma grävningen. Täck området som du vill odla på med tidningar, gärna i flera lager. Därefter fyller man på med ett tjockt lager av täckmaterial. Man kan göra hål i materialet och plantera grönsaker, buskar eller träd. För bättre resultat kan man tillföra kompost eller bra jord just där man planterar. Täckningen bryter ned grästorven och efter ett till två år har man fin jord som kan användas för grönsaksodling. m 11

Täckodling Grönsakerna blir mycket godare Marie har i över tjugo år använt sig av täckodling i trädgården. Även i växthuset täcker hon med gräsklipp. Marie Johansson i Hattsjöhult, strax söder om Nässjö, har i över tjugo år praktiserat organisk-biologisk odling. Hon driver med sin make ett Krav-jordbruk med mjölkkor och Marie sköter även den 2000 kvadratmeter stora grönsaksodlingen. Ända sedan starten har hon använt sig av täckodling, en metod som hon tycker är överlägsen alla andra. På hennes odlingsyta täcks det mesta från grönsaker till bär och blommor. Som täckmaterial används ensilage som det finns gott om på gården. Tack vare den här metoden kan jag sköta hela grönsaksodlingen själv, det skulle jag aldrig hinna annars. Grönsakerna blir också mycket godare när man täcker, det märks till exempel direkt på smaken på morötterna, menar Marie. På hösten täcks hela trädgården med ensilage. På våren har det mesta förmultnat och Marie behöver bara kratta undan det sista där hon ska så. Där hon ska sätta ut plantor läggs istället ett nytt lager med ensilage ut. Jag gör bara ett litet hål i täcket och sätter ned kålplantorna. De klarar sig sedan i täckmaterialet hela sommaren utan skötsel. Där hon frösår grönsaker, till exempel morötter, tas täcket bort. I juni eller juli när plantorna etablerat sig och det finns gott om täckmaterial täcker hon dem åter. Lök täcker hon i början av säsongen. Hon fyller sedan inte på täcket eftersom för mycket näring gör att löken får dålig hållbarhet. Man måste också vara försiktig med jordgubbarna och inte täcka dem tidigt med gräs. Då finns det risk att man mest får blad och dålig fruktsättning. Däremot går det bra att täcka dem med halm innan skörd och med gräs efter att man plockat bären. Den rikliga täckningen gör att Marie inte behöver använda någon annan gödsel. Om det är ont om gräsklipp händer det dock att hon tar till hönsgödsel i växthuset. Hon använder också en del hästgödsel i komposthögar där hon odlar pumpor och squash. Marie ser endast fördelar med täckodlingen. Någon gång har hon haft problem med sniglar i kållandet, men de allra flesta säsonger tycker hon inte att täckmaterialet dragit till sig skadedjur. Tvärtom betonar hon att täckningen gör grönsakerna så starka och friska att de själva klarar av att bekämpa sjukdomar och insekter. Det är intressant att studera den naturliga balansen mellan skadedjur och predatorer som man bygger upp med täckodling. I år har vi till exempel haft mycket bladlöss. I början såg det ut som om bondbönorna inte skulle klara det, men redan efter några dagar var de fulla med nyckelpigor som åt upp lössen. Täckodlingen har också gjort att hon klarat sig bra även denna torra sommar. Först i slutet av juli var hon tvungen att ta till bevattning vid den tidpunkten hade många redan gett upp sina odlingar. Den höga mullhalten håller kvar vattnet, förklarar Marie. Alla år av täckodling har gett Marie en perfekt, mullrik, frisk och lucker jord. Det betyder också att det som odlas blir näringsrikt och smakfullt något som både hennes kunder och rådjuren upptäckt. Innan vi satte upp viltstaket kunde rådjuren gå genom hela odlingen för att äta någon speciell godbit, ofta röd axmålla. Eftersom Maries odling även är en visningsträdgård har hennes metoder spridit sig i trakten och hon märker att allt fler blir inspirerade av täckodling. När jag började med att täcka fick man höra att det var konstigt, men idag vill många pröva själva när de ser hur bra det växer här. + 12

Ljuvliga Julita! I västra delen av sköna Sörmland, vid sjön Öljaren, ligger den praktfulla Julita gård. Grundlagt som kungsgård på 1100-talet, under medeltiden kloster, sedan adligt gods och slutligen mönsterjordbruk vid 1800- talets slut, finns en rik historisk atmosfär vid Julita. På 1940-talet donerades godset till Nordiska museet som här bedriver en pendang till verksamheten på Skansen i Stockholm, men med större tonvikt på odling och trädgård. Är man intresserad av kulturväxter och deras historia så är ett besök på Julita både givet och givande, och för den fruktintresserade är september den rätta besökstiden! Utsikt från lusthuset, över rosenträdgården och den franska trädgården framför stora huset på Julita gård. Text & foto: Lars Forslin 7 13

Julita Julita gård är definitivt värt ett besök för den som är intresserad av kulturhistoria och odling egentligen två sidor av samma sak Entrén till Julita gård som också hyser Julitaboden. Här finns böcker, slöjd, hantverk, glas, keramik och design med anknytning till verksamheten på Julita. Butiken har även ett spännande sortiment av mat såsom Julitaost, Julita rapsolja, vinäger, dressingar, kryddskorpor och teer, allt levererat från småskaliga producenter. På hösten är det öppet endast på helger, men själva friluftsmuseet med trädgård kan man alltid komma in på genom en sidogrind. useer behöver inte enbart betyda döda ting. På Julita känns allt väldigt levande. Här finns förutom en Mpraktfull parkanläggning i engelsk, fransk och tysk stil, örtagård, köksträdgård, pionträdgård, rosenträdgård samt flera så kallade klonarkiv i Nordiska genbankens regi (äpple, rabarber, humle). Här finns gamla lantraser av djur och, framförallt, växter. Det är en upplevelse att gå runt och titta på allt detta. Där finns hundratals, närmare bestämt 340, äppelträd från 123 olika sorter och 8 päronsorter i genbanken. Sorterna är äldre mellansvenska lokalsorter, främst från Sörmland. Vid mitt besök, i slutet av augusti, hade somliga äppelsorter börjat mogna och det är fritt fram att provsmaka bland fallfrukten, verkligen spännande! Om en viss sort faller en i smaken kan man förhoppningsvis köpa den i trädgårdsbutiken i anslutning till orangeriet och örtagården. Kanske inte alla 123 sorterna finns till försäljning men de bästa och viktigaste sorterna kan man få tag på här. Annars kan träd av de udda sorterna alltid beställas. Trädgårdsmästare Anneli Svensson berättar att många kommer med gamla sorter från träd som håller på att dö bort och vill ha dem bevarade, dvs. ympade på en grundstam för att på så sätt få ett eller flera nya träd till sin trädgård. Trädgårdsbutiken är nu stängd för året, men man håller öppet den 17-18 september då man firar äppeldagar på Julita, vilket är ett evenemang som brukar dra stor publik med äppelutställning med sortbestämning, äppelkaketävling, hantverksförsäljning och musik. Andra besökstoppar är kring midsommar då de 132 pionsorterna blommar som allra finast och då man också har stort traditionellt svenskt midsommarfirande och spelmansstämma. Jordbrukets dag i början av juli är en annan höjdpunkt som i år drog ca 7000 besökare. Även om museibyggnaderna är stängda för året så går det bra att komma in och titta på allt som finns utomhus när som helst via en sidoingång. Under äppeldagarna kan man få guidade visningar i park och byggnader, dessutom är caféet öppet. Logi kan man få i det nybyggda vandrarhemmet på området och Julita Wärdshus som ligger vid entréplanen, har en fin restaurang som är öppen året om. Julita gård är definitivt värt ett besök för den som är intresserad av kulturhistoria och odling egentligen två sidor av samma sak. Äppelfesten på Julita gård äger rum 16-17 september. Mer information finns på www.nordiskamuseet.se 14

Julita Piongården med sina 132 sorter ligger mellan orangeriet, som hyser trädgårdsbutiken, och den vackra träkyrkan på Julita skans, som friluftsmuseet kallas. Arthur Bäckström, den siste ägaren, fick inspiration från Arthur Hazelius, Skansens grundare, och beslöt på 1920-talet att göra något liknande på Julita gård. Cafébyggnaden är ursprungligen ett värdshus som flyttades till platsen 1928, från en by nära Eskilstuna. På baksidan finns en vacker kringbyggd gård där man kan sitta och avnjuta sitt fika. Baksidan av Stora huset vetter ner mot sjön Öljaren där det också finns en vacker brygga I romantisk stil att sitta och njuta på I kvällssolen samtidigt som man känner både historiens och sjöfåglars vingslag. 7 15

Julita Äppelgenbankens klonarkiv på Julita gård innehåller 340 träd av 123 sorter och det är fritt fram att smaka på fallfrukten. Varje sort har en informativ skylt och man kan köpa sin favoritsort I museets egen plantskola. Många av de gamla äppelsorterna har sin upprinnelse på de Sörmländska godsen, till exempel den rikskända sorten Säfstaholm, men även Sparreholm som egentligen är en betydligt godare sort men inte lika härdig. Den anges till zon 3 dock känner författaren till ett stort gammalt Sparreholmsträd I zon 5 I Hälsingland, låt vara I ett gynnsamt läge. 16

Julita Gamla lantsorter I demoodling Överst: Bondböna från Åsbro I Närke som gått I släkten sedan 1850-talet. Nederst: Bänkgurkan Arboga vit som troddes vara försvunnen men hittades I en östtysk genbank. Finns nu åter att köpa frö av. Överst: Från kålrotssortimentet. 1800-talssorter från Ljustorp i Medelpad och Nusnäs i Dalarna. Nederst: Olika sorter av trädgårdsmålla omgivna av en häck av isop. ad sägs om kålrotssorterna 'Farfars' från Bjursås, 'Finnmarkens vita' från Grangärde eller rovorna 'Korova' Vfrån Höljes och 'Härjedalsk skålrova'? Onekligen väcker dessa välklingande namn, som andas gammal-sverige, både nyfikenhet och odlarlusta. I år visas över 200 sorter av dessa gamla lantsorter av grönsaker i en unik odling vid köksträdgården på Julita gård. Här kan man för första och kanske enda gången se de samtliga lantsorter av grönsaker som samlats in via Sesam, Nordiska Genbanken och Fröuppropet (POM). Odlingen har möjliggjorts genom så kallade KULM-medel från jordbruksverket (kompetensutveckling för lantbrukare inom miljöområdet), berättar Matti Leino, som ansvarar för odlingarna. Matti är numera agronomie doktor på raps* men har länge varit engagerad i Sesam, en förening där medlemmarna fröodlar gamla unika sorter i bevarandesyfte, säkert bekant för de flesta av Odlarens läsare. Ärter är den art man har flest sorter av. Inte mindre än 117 sorters ärter visas. Det innefattar alltså såväl trädgårdstyper som brytärt, sockerärt och spritärt/märgärt, som typer som varit vanliga inom lantbruket som kokärt (vanliga gula ärter), gråärt och blåärt. De sistnämnda har mest använts som foder, men Matti berättar att mjöl av gråärter ofta blandades i tunnbrödsbak i Hälsingland och Dalarna. Andra arter med många sorter är schalottenlök/potatislök (19 sorter), trädgårdsmålla (12), kålrot (21), rovor (11), trädgårdsbönor 7 17

Julita Historien om vitkålen Säfstaholm nda in på 50-talet odlades flera lokalsorter av vitkål allmänt i Sverige. Lokalsorterna var inte framtagna genom med- Äveten växtförädling utan genom primitivt urval anpassade till den lokal där de växte. Säfstaholm var tillsammans med Västernorrland och Kinnekulle de mest odlade stammarna. Men när trädgårdsnäringen krävde hårdare, fastare huvuden för att möjliggöra Många trädgårdsbönor, främst kokbönor, typ brun böna och rödstrimmiga varianter, finns i sortimentet. Här en rödstrimmig sort från Lau De försvann spårlöst och antogs utdöda ända till 1996. maskinell hantering upphörde odlingen av de gamla lokalsorterna. socken på Gotland. Peter Erlandsson i föreningen Sesam och Mattias Iwarsson, intendent på Uppsala botaniska trädgård, beslöt då att med hjälp av Jens Weibull på Nordiska genbanken i Alnarp söka efter vitkålssorterna på de stora genbankerna runtom i världen. Ett svar kom, (43), bondbönor (22). Enstaka sorter finns av gurka, vitkål (se bild ovan) haverrot, lin, linser, tobak och spikklubba. Vavilovinstitutet i St Petersburg hade 500 frön av Säfstaholm. Odlingen på Julita gård är ingen fröodling utan en ren demonstrationsodling. Även om ärter och bönor främst är självbefruktare Nordiska fröhandeln på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Fröna föryngra- 1952 hade två ryska forskare köpt en fröpåse av vitkålssorten i så kan de bin som finns i bigården i äppelgenbanken intill, orsaka des i Ryssland en gång 1971, men sedan dess hade de legat orörda i en en del icke önskvärd korspollinering. Uppförökning av sorterna brun papperspåse i Vavilovinstitutets enorma och något röriga lager. sker alltså på annat håll, inte minst inom Sesam där sorterna sprids Till skillnad från västeuropeiska genbanker saknar Vavilovinstitutet ut på många olika håll. Den som gärna vill prova att odla någon av frysmöjligheter, så fröna hade förvarats i rumstemperatur. de här sorterna rekommenderas att gå med i Sesam där man kan få Hösten 1996 fick Nordiska genbanken fröna från S:t Petersburg tillgång till delar av sortimentet. och man överlämnade hälften till föreningen Sesam med uppdrag Några av sorterna har också plockats upp av fröfirman att försöka föryngra sorten. 26 år gammalt kålfrö är dock inte det lättaste att få att gro. Runt 20% grodde, en del först efter två månader. Runåbergs fröer, till exempel 'Gränsrova', haverroten 'Gammal gotländsk' och gurkan 'Arboga vit' från 1800-talet. Den sistnämnda hittade Matti på en genbank i Östtyskland där den hade beva- inte helt friskt, vilket gjorde att många småplantor dog. Det var ändå Livskraften var mycket svag hos plantorna och utsädet var dessutom rats, medan den hade försvunnit i Sverige. Enligt Matti har gurkan tolv plantor som överlevde och dessa kunde övervintras i jordkällare en enastående hållbarhet: mogen kan den förvaras ca en månad i i väntan på nästa odlingssäsong och att få blomma. rumstemperatur och fortfarande smaka utmärkt! Sommaren 1998 blommade så plantorna och satte frö. En dryg I princip kan man söka efter sorter i Nordiska genbankens databas SESTO på Internet på adressen www.ngb.se/sesto/. Matti plantor fanns för fröproduktion 1999. Sorten kan därför idag anses deciliter kunde skördas. Samtidigt såddes ytterligare frön och åtta poängterar dock att man måste redovisa ett syfte med de sorter räddad. En del frön bevaras i Nordiska genbankens fryslager och en man begär, det går alltså inte att använda genbanken som en gratis del har skänkts till Vavilovinstitutet som så framsynt räddade sorten fröfirma. Syftet kan vara demoodling, dokumentation, forskning, årtionden innan någon hade en tanke åt det hållet i vårt land. provodling eller liknande. Man måste också skriva på ett avtal med Matti Leino NGB om hur man ämnar använda fröna. Det kanske kan vara ett * Matti Leino, tidigare doktorand vid SLU, fick tisdagen 29 augusti ta projekt lagom för en lokalförening av Fobo att bevara och visa emot Linnépriset vid en ceremoni hos Kungliga Vetenskaps-societeten någon sort från landskapet i sin visningsträdgård? i Uppsala. Matti Leino fick sitt pris för bästa doktorsavhandling. 18 m

Perenner Kanske har du någon äldre perenn i trädgården som är intressant att bevara? Här kan du läsa om Perennuppropet och om de prydnadsblommor som man nu vill dokumentera och bevara för framtida odling i Sverige. Text & foto : Karin Jansson, foto: Lars Forslin Rädda gammeldags perenner! Kanske tror du, liksom många andra, att handelsträdgårdar och plantskolor har ett större urval av prydnadsväxter idag jämfört med förr i tiden. Sanningen är precis tvärtom. I slutet av 1800-talet och en bit in på förra seklet svämmade handelsträdgårdar över av olika sorter och många av dem hade förädlats fram lokalt. Idag har de flesta av de här varianterna ersatts av standardsorter och mångfalden har minskat. Men många av de gamla växterna lever fortfarande kvar i trädgårdar runt om i landet och de utgör ett genetiskt material som är viktigt att bevara för framtiden. Inom POM Programmet för odlad mångfald pågår ett perennupprop där man försöker hitta äldre sorter av perenner med hjälp av allmänhetens tips. De blommor som eftersöks ska vara planterade före 1940. Främst är det tio släkten som man är intresserade av: akleja, aster, daglilja, funkia, höstflox, iris, pion, riddarsporre, solbrud och stormhatt. Det är alla perenner som var mycket populära förr och som kunde hittas i var och varannan trädgård. Perennuppropet drivs från Centrum för biologisk mångfald på Alnarp. Ute i landet finns nära hundra inventerare som ideellt jobbar med att leta upp äldre perenner i hemtrakten. De tips man får in dokumenteras i en databas på Alnarp och de mest intressanta sorterna tas in för provodling. I framtiden tänker man bygga upp både en nationell och flera lokala samlingar av gamla perenner. Förhoppningsvis kommer perennerna att kunna beskådas på till exempel hembygdsgårdar och friluftsmuseer. Kanske kan en del av dem också så småningom komma ut i handeln igen. Den som har en trädgård med gamla växter som man tror kan vara av intresse bör kontakta Perennuppropet och berätta om sina perenner. Kanske finns det något som är värt att bevara för framtiden i just din trädgård. Mer info finns på: www.pom.info/perenn/perenn.htm Postadress: Perennuppropet, Centrum för biologisk mångfald Box 54, 230 53 Alnarp E-post: perennuppropet@pom.info Kontaktperson: Linnea Oskarsson Telefon: 040-41 55 86 7 19

Perenner Eftersökta släkten i perennuppropet Akleja: Aklejan har länge funnits i svenska allmogeträdgårdar. Troligtvis kom den via munkarna från Alperna till Norden. Inom den kristna traditionen har den varit ett så kallat Mariablomster, en symbol för renhet. Aklejan har en stor naturlig variation men den har också förädlats. På 1700-talet tog man i England fram polkagrisrandiga sorter som blev mycket populära. De är dock försvunna idag. Genom korsningar med sorter från Kalifornien fick man på 1800-talet fram praktfulla, långsporriga sorter. I Sverige har det funnits få namnsorter av blomman. Eftersom aklejan har små anspråk på sin växtplats har den överlevt och även blivit förvildad på många ställen. Den som hittar en intressant akleja, kanske vid ett torp eller en gammal gård, bör kontakta Perennuppropet. Aster: Namnet kommer från grekiskan och betyder stjärna vilket naturligtvis syftar på blomkorgens form. Höstastern, Aster novi-belgii, kommer från Amerika och togs till Europa i början av 1700-talet. Den blev populär först på 1900-talet, kanske för att den inte blommar så lätt och dessutom angrips av mjöldagg och rost. Höstastern var ursprungligen blålila men idag finns hybrider i rosa, röda och violetta färger. Daglilja: Dagliljan har sitt ursprung i Kina där den länge odlats och använts som sallat och medicinalväxt. Vi vet att den har funnits i Europa sedan 1500-talet och i Sverige känner man till liljan sedan slutet av 1600-talet. Den blev snabbt en populär växt som är lätt att odla. Den breder gärna ut sig och kan också förökas genom delning. Om man finner den i en gammal trädgård har den kanske slutat att blomma, men med omvårdnad och lite gödsel brukar den komma igen snabbt. Dagliljor har flitigt använts i förädling ochredan i början av 1900-talet lär det ha funnits över 50 000(!) olika sorter. Eftersom gamla sorter är härdigare och klarar sig bättre mot sjukdomar kan de vara intressanta för kommersiell odling igen. Forskarna hoppas också genom de exemplar man får in i Perennuppropet få reda på om det är samma klon av gul daglilja i hela Sverige eller om de skiljer sig åt i olika delar av landet. Funkia: Funkiorna kommer från Japan och togs till Europa i början av 1800-talet. De blev snabbt populära eftersom de passade in i den friare landskapsstilen som då blivit populär. Det intressanta var inte blommorna utan istället det varierade och brokiga bladverket. Funkior finns i många olika varianter, från daggfunkia som får vattendroppar att pärla sig till Hosta lancifolia med smala blanka blad till gravfunkia med vit bladkant. Funkia trivs i skugga och växer gärna fuktigt. Den kan också växa i sol men bör då ha tillgång till vatten. Höstflox: Flox är en nordamerikansk växt som kom till Europa i början av 1700-talet. Den blev en populär allmogeväxt på 1800-talet, antagligen på grund av sin flitiga blomning. De första sorterna var två meter höga men sedan förädlingen tog fart på 1800-talet har växten blivit lägre (idag 50 centimeter) och blommorna större. För hundra år sedan fanns tusentals sorter av höstflox och blomman blev mycket populär i Norden genom att kronprinsessan Margareta använde den i alla sina planteringar på Sofieros slott. Den som i sin trädgård har en intressant floxsort högre än de moderna varianterna kan höra av sig till Perennuppropet. Akleja Aster Daglilja Funkia Höstflox Iris Pion Riddarsporre Solbrud Stormhatt 20

Trädgårdsiris: Trädgårdsiris tros ha uppkommit genom en korsning mellan Iris pallida och Iris variegata, men någon ursprunglig sort har inte hittats. Växten har fått sitt namn från gudarnas budbärinna Iris i den grekiska mytologin. Hon reste på regnbågen och när hon steg ned på jorden växte där upp iris i många olika färger. Trädgårdsiris har odlats i Europa i minst tusen år men det var först på 1800-talet som förädlingen tog fart i England och Frankrike. På 1900-talet började även amerikanerna förädla irisen och idag tror man att det finns tusentals sorter. Iris finns numera i alla färger utom klarrött och svart. Under krigsåren tävlade amerikanska och engelska förädlare om att få fram en rosa iris först blev amerikanerna 1943. På 60-talet fick man även fram en orange variant. Pion: Bondpionen har varit en kär växt i många svenska trädgårdar. Den växer vild i Sydeuropa och kallades förr pingstros. Ofta dröjer det några år efter utplanteringen innan de börjar blomma, men sedan är de desto pålitligare och kan bli mycket gamla och snarast busklika. Förr användes den som läkeväxt, framför allt mot epilepsi. Pionen har ansetts lika vacker som en ros och har därför sedan 1700-talet flitigt förädlats. Framför allt gäller detta luktpionen som dyrkades för sin skönhet. Den kommer ursprungligen från Asien och togs in i Europa från Sibirien. Många av alla de sorter som förädlats fram (gissningsvis 8000) tror man idag har försvunnit. Den som har en ovanlig pion i sin trädgård bör kontakta Perennuppropet. Riddarsporre: Riddarsporren har sitt ursprung i sibirisk riddarsporre som kom till Europa på 1500-talet. Den är släkt med stormhatten och liksom den giftig. Det latinska namnet Delphinium tros komma av att antikens folk ansåg att blomknopparna liknande små delfiner. Riddarsporren blev populär först på 1800-talet och det var i slutet av detta århundrade som förädlingsarbetet tog fart i England. De jättelika riddarsporrar som odlas idag har förädlats fram i Kalifornien och de är ofta mycket stora med dubbla blommor i blå, lavendelrosa och vita nyanser. De äldre sorterna är odlingsvärda eftersom de är härdigare och mer långlivade. Solbrud: Växten kommer ursprungligen från Nordamerikas lövskogs- och prärielandområde. Solbrud är en ståtlig perenn som blir drygt en meter hög och blommar rikligt på hösten. Den innehåller giftet helenalin som dödar insekter och också tidigare använts inom naturmedicinen. Numera har man funnit att giftet motverkar tumörer. De rena arterna är idag sällsynta i odling och har istället blivit ersatta av ett stort antal hybrider. Blomfärgerna är, som namnet säger, soliga: gult, orange, brons, brunt och rött samt kombinationer av dessa. Helenium trivs i ett soligt läge. Den vill ha god, porös trädgårdsjord, gärna välgödslad för att orka blomma ordentligt. Stormhatt: Stormhatten innehåller ett gift som använts långt tillbaka inom folkmedicinen, bland annat för att döda ohyra. I Lappland har den benämnts vargdöd och på antiken användes stormhatten för att tillverka spjut- och pilgift. Namnet har växten fått från att den liknar en hjälm, vilket förr kallades stormhatt. En annan vanlig benämning i folkmun är duvvagn eftersom blomman, om man tar bort den hjälmlika delen, ser ut som två duvor som drar en liten vagn. Den äkta stormhatten, med blå blommor, har ofta odlats vid torp och stugor och är en härdig växt som också kan hittas förvildad i södra Sverige. Trädgårdsstormhatten finns i många hybridformer, även med vita eller tvåfärgade blommor, de senare Skicka gärna in frågor om trädgård, odling, ekologi, livsmedel m.m. till odlaren@kagus.nu Fråga: Många har problem med att rädisorna genast bildar fröstockar och det blir ingenting i jorden. Vad beror det på? Vad kan man göra för att motverka detta?/egon Svar: I många odlingshandböcker kan man läsa att rädisan är en lättodlad grönsak som man sällan misslyckas med. Tyvärr är verkligheten inte riktigt lika enkel. Den som har odlat rädisor vet att man ofta får en stor andel som går i stock och ibland blir det ingen skörd alls. Att plantor skjuter stock för tidigt är ett tecken på att de är stressade och vill säkra sin överlevnad. Alltså går de i blom och bildar frön. Tråkigt för den som odlar men ändamålsenligt från naturens sida. Rädisor är mycket känsliga för klimatförändringar och de vill ha en jämn tillgång till vatten. Om de torkar ut eller utsätts för ett plötsligt temperaturfall går de lätt i blom. De kan även gå i blom om de står för tätt och inte gallrats eller om man inte skördar dem i tid. Asiatiska rädisor kan även stressas av att vi har så långa dagar på våra breddgrader. För att rädisan inte ska gå i stock och för att smaken ska bli god krävs en jämn fuktighet, den får alltså inte torka ut. Ofta är detta enklast att åstadkomma på våren och hösten. Rädisor kan sås så fort jorden reder sig och bästa resultaten får man ofta tidigt på våren under någon typ av skydd, fiberduk eller i drivbänk. Har man tillgång till växthus kan man ta ut en skörd av rädisor innan det är dags att plantera ut tomat och gurka. Så gärna glest med ett par centimeter emellan så slipper man gallring. Annars är det viktigt att gallra tidigt eftersom rädisor som står tätt kan gå i blom. De angrips ofta av jordloppor och kålflugor. För att undvika angrepp bör man hålla jorden fuktig och pudra den med träaska, kalk, stenmjöl eller algomin. Eftersom rädisan är en så liten och snabbväxande grönsak passar den bra att odla mellan raderna av till exempel rotsaker. Man hinner då skörda den innan de andra grönsakerna börjat växa till sig. Den kan också sås i såraden med morötterna för att man lättare ska hitta var man har sått när man ska till och rensa ogräs. Rädisor växer ned till en temperatur av 5 grader och kan därför odlas sent på hösten, gärna under duk eller glas. Rädisan har inget stort behov av näring och bör inte gödslas med färsk gödsel eller ges mycket näring. Kompostjord ger dem allt de behöver. Den trivs på sandiga och humusrika, luckra jordar. Man bör tänka på att rädisan är en växt som tillhör kålfamiljen och se till att den roterar i grönsakslandet för att undvika klumprotsjuka. Rädisorna måste skördas så snart de är klara, annars blir de träiga och svampiga. Eftersom hela sådden ofta blir klar samtidigt är det bättre att skörda allt och förvara i kylen än att låta dem stå kvar och skörda efterhand. Om man trots alla goda intentioner får rädisor som går i blom för tidigt ska man inte förtvivla. Man kan då lugnt låta baljorna växa ut och sedan äta dem. I Asien anses rädisbaljor vara en delika- benämns bicolor. Det finns också en inhemsk art med violetta tess och de äts både råa och wokade. blommor, nordisk stormhatt, som växer vilt i fjälltrakterna. l Frågespalt Karin J 21