På ön Capri utanför Neapel i södra Italien

Fladdermöss på Capri Under två korta besök på Capri fågelstation kring månadsskiftet september-oktober 2010 och 2011 inventerades förekomsten av fladdermöss med hjälp av ultraljudsdetektorer. Detta är så vitt vi vet den första undersökningen av fladdermöss på Capri. Ön består i huvudsak av branta kalkstensklippor med dålig tillgång på ytvatten och med endast mindre återstående fragment av naturlig skog (ek och tall). Dessutom är större delen av ön bebyggd och försedd med ljus, vilket är en nackdel för många fladdermöss. Som väntat är fladdermusarterna få (7), men bland dessa finns vad som verkar vara en permanent ö-population av den sällsynta och rödlistade barbastellen Barbastella barbastellus. j e n s r y d e l l, a n d e r s h e d e n s t r ö m, c h r i s t i a n h j o r t & d a n i l o r u s s o På ön Capri utanför Neapel i södra Italien grundades 1956 en svensk fågelstation, för forskning om fågelflyttningen över Medelhavet under vår- och höst. Initiativet kom från Villa San Micheles dåvarande intendent Josef Oliv. För start av den ornitologiska verksamheten stod Carl Edelstam, en av dem som var med och startade Ottenby Fågel- station på Öland tio år tidigare. Han hade nu skickats till Italien av Sveriges Ornitologiska Förening. Villa San Michele tillhörde ursprungligen den berömde svenske societetsläkaren och författaren Axel Munthe, vars Boken om San Michele lär vara översatt till 50 språk! Villan med den fantastiska trädgården blev efter Munthes död 1949 en stiftelse och ett centrum för Fig. 1. En glimt av den vackra trädgården vid Villa San Michele på Capri. Den högra bilden visar trappan som leder upp mot fågelstationen i borgen. [The garden at Villa San Michele on Capri.] Foto Jens Rydell Rydell, J., Hedenström, A., Hjort, C. & Russo, D. 2012. Fladdermöss på Capri Fauna och Flora 107(1): 38 43. 38 fauna&flora

Fig. 2. Fågelstationen i borgen Castello Barbarossa ligger på toppen av sockertoppsklippan till höger. Den vita byggnad som skymtar ovanför vägen längst till höger är kapellet vid Villa San Michele. [The Ornithological station is located on top of the steep cliff to the right. The chapel at Villa San Michele is seen above the road at the far right.] Foto Jens Rydell svenska kulturpersonligheters vistelser i Italien (fig. 1). Fågelstationen ligger i den gamla men relativt modernt inredda borgen Castello Barbarossa, uppkallad efter en rödskäggig turkisk pirat och sedermera amiral från 1500-talet, och tillhör Villa San Michele. Den ligger på toppen av en brant klippa strax ovanför trädgården (fig. 2), ungefär 400 meter över Neapelbukten och med fantastisk utsikt över bland annat Neapel, Vesuvius, Sorrento och Amalfikusten. Däruppe har fåglar fångats med nät och ringmärkts under mer än ett halvsekel. Sedan 1980-talet bedrivs arbetet i samarbete med italienska ornitologer, vilka studerar flyttfåglar på öar längs Italiens kust (Spina m.fl. 2006). Fågelstationens 50-årsjubileum firades på Villa San Michele år 2006. I samband med detta publicerades ett specialhäfte om stationens historia i Ornitologiska Föreningens vetenskapliga tidskrift Ornis Svecica (Hjort 2006). Där sammanfattas också de vetenskapliga resultaten av verksamheten (Holmgren & Engström 2006). Men det är inte bara fåglar som flyttar förbi Capri. Flera arter dagfjärilar passerar i avsevärda mängder vår och höst. Mest kända är tistelfjäril Vanessa cardui och amiral Vanessa atalanta, vars flyttning över Medelhavet har studerats på Capri ganska nyligen (Brattström 2006). Även trollsländor passerar Capri på sin väg över Medelhavet, exempelvis vandrande mosaiktrollslända Anax ephippiger. Vissa år fastnar även vandrande ökengräshoppor Schistocerca gregaria i fågelnäten. Anledningen till vårt besök på Capri var egentligen att göra en pilotundersökning av möjligheten att även fladdermöss flyttar över Medelhavet. Det finns märkligt nog inget belägg för att detta sker över huvud taget. Det har heller inte gjorts någon inventering av fladdermöss på Capri, så när det gäller fladdermöss hamnade vi på jungfrulig mark. Vi har tyvärr ännu inte lyckats kasta något ljus över problemet med fladdermössens eventuella flyttning över Medelhavet, men gjorde några andra observationer som redan nu kan vara värda att redovisa. Capri består huvudsakligen av kalksten i likhet med Amalfikusten i öster. Det är ont om naturligt ytvatten på grund av det porösa berget. Skog finns kvar mest i form av fragment på branta och svåråtkomliga partier. Den består mest av stenek Quercus ilex och aleppotall Pinus halepensis. En stor del av ön är mer eller mindre tätt bebyggd och belyst med gatljus. Det mesta av trädgården vid Villa San Michele och området runt fågelstationen saknar dock belysning. Sluttningen upp mot borgen är bevuxen med buskvegetation och enstaka mindre träd. Hur den vegetationen ser ut syns längst uppe till vänster på fig. 2. årg. 107:1, 2012 39

Tabell 1. Fladdermöss vid den svenska fågelstationen på Capri. Tabellen visar antal identifierbara inspelningar som gjordes vid Castello Barbarossa och i sluttningen ner mot Villa San Michele, med hjälp av automatiska fladdermusdetektorer (Pettersson D500X) 2010 (19 22/9, en detektor per natt) och 2011 (29/9 2/10, två detektorer per natt). [Number of identified recordings of bats from Castello Barbarossa and the slope below towards Villa San Michele, respectively.] Art/Species Antal registreringar 2010 Antal registreringar 2011 Castello Villa Castello Villa (3 nätter) (1 natt) (4 nätter) (4 nätter) Pipistrellus kuhlii (Kuhls fladdermus) 30 1 15 52 Pipistrellus pipistrellus (pipistrell) 23 0 35 11 Hypsugo savii (alpfladdermus) 56 1 11 15 Barbastella barbastellus (barbastell) 2 0 3 0 Myotis nattereri (fransfladdermus) 0 0 0 1 Tadarida teniotis (europeisk veckläppad fl.) 857 35 487 149 Inventeringsmetoder Inventeringen gjordes med ultraljudsdetektorer av modell D500X (Pettersson Elektronik AB, Uppsala), som automatiskt spelar in ultraljud, exempelvis sonar från fladdermöss. Detektorer placerades a) vid borgen (Castello Barbarossa) på toppen av klippan och b) på sluttningen intill trädgården vid Villa San Michele (eller om man så vill 150 m nedanför borgen). De inspelade sekvenserna analyserades med hjälp av Bat- Sound4 (Pettersson Elektronik AB, Uppsala). Under 2011 användes även en manuell (handhållen) ultraljudsdetektor modell D1000X (Pettersson Elektronik AB, Uppsala) med vars hjälp även några andra platser på ön undersöktes. De olika fladdermusarternas sonar (SOund NAvigation and Ranging) skiljer sig åt bland annat i amplitud (ljudstyrka), frekvens och pulsrytm, vilket gör att de olika arterna vanligen kan bestämmas enbart på inspelade sonar-sekvenser (Ahlén & Baagøe 1999). Av visst intresse är också att skillnader i ljudstyrka och frekvens mellan de olika arterna innebär stora skillnader i sonar-pulsernas räckvidd. Vid akustisk inventering, särskilt om man använder automatiska (fasta) detektorer, blir arter som använder relativt låga frekvenser och/eller höga amplituder (t.ex. europeisk veckläppad fladdermus Tadarida teniotis) oftast överrepresenterade, jämfört med arter som använder svagare pulser (t. ex. fransfladdermus Myotis nattereri) eller högre frekvenser (t. ex. hästskonäsor Rhinolophus spp). Resultat och diskussion Vi registrerade sju arter, vilket antyder att fladdermusfaunan på Capri är relativt artfattig med sydeuropeiska mått mätt. På Capri förekommer åtminstone tre typiska gatlampsarter, det vill säga arter som drar nytta av att gatljus attraherar insekter. Alla tre verkar finnas över i stort sett hela ön, dels i den lilla staden Anacapri och längs bygatorna intill, men även i områden utan belysning som exempelvis vid Villa San Michele och Castello Barbarossa (tabell 1). Talrikast är Kuhls fladdermus Pipistrellus kuhlii, men även pipistrell P. pipistrellus och alpfladdermus Hypsugo savii är vanliga. Dessa tre arter använder liknande sonarpulser, men kan skiljas på att de använder olika frekvensband (fig. 3). De båda Pipistrellus-arter som påträffades på Capri betraktas, liksom alpfladdermusen, som mer eller mindre stationära i betydelsen att de normalt inte migrerar över större avstånd. Inom släktet Pipistrellus finns emellertid också en utpräglad långflyttare, 40 fauna&flora

Fig. 3. Sonagram från alpfladdermus Hypsugo savii Sekvenserna som visas i figuren är 500 ms långa. På bilden syns även några lågfrekventa pulser av europeisk veckläppad fladdermus Tadarida teniotis. De är inspelande vid Castello Barbarossa på Capri mellan 29 september och 2 oktober 2011. [Sonagram of Savi s Pipistrelle and European Free-tailed Bat.] nämligen trollfladdermusen P. nathusii (Hutterer m.fl. 2005). Den har visserligen en nordligare utbredning i Europa, men det förefaller inte helt omöjligt att den skulle kunna dyka upp på Capri under vinterhalvåret. Trollfladdermusen använder sonar med ungefär samma frekvensband som Kuhls fladdermus, vilket innebär att de båda arterna är svåra att skilja åt enbart på detta. Det går däremot att skilja dem relativt enkelt med hjälp av hanarnas territoriella läten (revirläten), vilka är mer artspecifika (Russo & Jones 1999, 2000). Ett tiotal registreringar av sådana territoriella läten gjordes med de automatiska detektorerna, men de bestämdes till Kuhls fladdermus och pipistrell. Vi hittade alltså ingen trollfladdermus på Capri och inte heller någon av de andra migrerande arterna, som exempelvis stor fladdermus Nyctalus noctula eller Leislers fladdermus N. leisleri (jfr Hutterer m.fl. 2005). Den art som oftast registrerades uppe vid borgen och vid Villa San Michele var europeisk veckläppad fladdermus Tadarida teniotis. Den här arten bor vanligen i klippskrevor högt över marken och är typisk för bergiga områden vid Medelhavet. Den jagar ofta på hög höjd ibland i städernas ljussken och den visade sig som väntat vara vanlig på Capri. Men man ska komma ihåg att den veckläppade fladdermusen använder kraftiga sonar-pulser av låg frekvens (12-14 khz; fig. 3), vilket betyder att den är lättare att uppmärksamma än de flesta andra arterna. Det motsatta gäller fransfladdermusen Myotis nattereri, en ganska tystlåten art, som vi registrerade vid ett tillfälle på sluttningen nedanför borgen (fig. 4). Den här arten är normalt ganska vanlig vid Medelhavet och den förekommer ofta vid klippor, så observationen på Capri var väntad. Det intressantaste fyndet var den sällsynta och rödlistade (Hutson m.fl. 2011) barbastellen Barbastella barbastellus, vilken registrerades uppe vid borgen under båda besöken. Arten är lätt att känna igen på sitt säregna alternerande mellan två typer av sonarpulser (fig. 4). Det finns också en uppgift om att en barbastell fångades i nät av fågelringmärkare på samma plats den 10 maj 1986 (J. Johansson). Även om observationerna är få, verkar det alltså som om arten har en fast förekomst på Capri. Det finns naturligtvis en möjlighet att det rör sig om flyttande snarare än bofasta individer, men detta verkar tills vidare mindre troligt, eftersom arten normalt är ganska stationär (Hutterer m.fl. 2005). Det finns inga andra bekräftade uppgifter om förekomst av barbastell på Capri eller någon av de närliggande öarna, och endast en historisk notis från Neapel-provinsen (Capodimonte-skogen i Neapel; Monticelli 1886). En av oss (DR) har dock gjort några observationer (opublicerade) av barbastell i Matese-massivet strax norr om Neapel. Arten finns alltså fortfarande kvar på fastlandet innanför Capri, men den är sällsynt. I Italien betraktas barbastellen som en utpräglad skogsart, så förekomsten på den ganska skoglösa och ljusförorenade ön var oväntad. Å andra sidan förekommer barbastellen ibland på klippiga, helt trädlösa miljöer även i Sverige, bland annat vid Hoburgen på Gotland (Ahlén 2009). Både på Capri och på Gotland utnyttjas alltså kalkstensklippor vid kusten, en miljö som är helt olik den glesa skog där arten annars brukar påträffas. Barbastellen är rödlistad enligt IUCN 2011 och den är även medtagen i Annex 2 av EUs habitatdirektiv, vilket innebär att särskilda bevarandeområden skall säkerställa dess överlevnad. årg. 107:1, 2012 41

Fig. 4. Sonagram från barbastell Barbastella barbastellus med typiska alternerande pulser, inspelad vid Castello Barbarossa på Capri i september 2010. Sekvensen är 500 ms lång. [Sonagram of a Barbastelle with typical alternating pulses.] Under 2011 tillbringade en av oss (JR) en kväll vid fyren och tallskogen vid Punta Carena på sydvästra hörnet av Capri. Detta område är ganska ostört och fritt från ljus (förutom från fyren). Där hördes som väntat de båda Pipistrellus-arterna och alpfladdermusen, men även en ny art: större hästskonäsa Rhinolophus ferrumequinum. Trots att bara en kort sekvens hördes i detektorn är observationen säker. Artens högfrekventa (ca 80 khz) sonarpulser är omisskännliga för en van observatör. Att Capri är fattigt på fladdermusarter är säkerligen en effekt av att ön är ganska liten och till stor del bebyggd och ljusförorenad. Särskilt gatlampor har stor betydelse för fladdermöss. De gynnar visserligen några arter, men samtidigt missgynnas flertalet andra arter, vilka normalt undviker upplysta platser (Rydell 2005). Förmodligen är utbredningen av barbastell, fransfladdermus och större hästskonäsa på Capri begränsade av ljusföroreningen på ön. Summary: Bats at the Capri Ornithological Station. We present the results of what we think is the first inventory of bats on the island of Capri, southern Italy. The field work was done during 9 nights in late September and early October 2010 and 2011. Automatic bat detectors were used in the garden at Villa San Michele in the town of Anacapri and at the adjacent bird observatory at Castello Barbarossa. We also occasionally listened for bats at other sites on the island, using hand-held bat-detectors. Capri basically consists of steep limestone rocks with little or no natural surface water, and only fragments of woodland (pine and oak) remain mostly in steep or otherwise inaccessible places. The island is to a large extent covered by towns and other habitations and therefore also polluted by lights. As expected, the bat fauna consists of rather few species (7), but it includes what may be a resident island population of the rare and endangered Barbastelle Barbastella barbastellus. A continued study of this population is under way. Tack till personalen på Villa San Michele med Peter Cottino i spetsen, för stor gästfrihet, samt till Magnus Hellström, chef för Ottenby Fågelstation, som formellt ansvarar för den svenska verksamheten därnere, och till Ingemar Ahlén som verifierade några artbestämningar och gav värdefulla synpunkter på manuskriptet. n Jens Rydell & Anders Hedenström, Biologiska Institutionen, Lunds Universitet, 223 62 Lund. Christian Hjort, Hässle, Munkarp 111, 24391 Höör. Danilo Russo, Laboratorio di Ecologia Applicata, Università degli Studi di Napoli Federico II via Università, 100, 80055 Portici, Napoli (Italien). Korrespondens: Anders.Hedenstrom@biol.lu.se 42 fauna&flora

Litteratur Ahlén, I. 2009. Gotlands fladdermöss. Natur på Gotland 2009 (3-4),18-23. Ahlén, I. & Baagøe, H. 1999. Use of ultrasound detectors for bat studies in Europe. Acta Chiropterologica 1, 137-150. Brattström, O. 2006. Is there seasonal variation in size and mass of red admirals Vanessa atalanta on Capri? Ornis Svecica 16, 69-73. Hjort, C. 2006. Capri Bird Observatory 50 years. Ornis Svecica 16, 13-19. Holmgren, N. & Engström, H. 2006. Stopover behaviour of spring migrating wood warblers Phylloscopus sibilatrix on the island of Capri, Italy. Ornis Svecica 16, 34-41. Hutson, A. M., Aulagnier, S. & Spitzenberger, F. 2011. Barbastella barbastellus. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. <www.iucnredlist.org> Hutterer, R., Ivanova, T., Meyer-Cords, C. & Rodrigues, L. 2005. Bat migrations in Europe: a review of banding data and literature. Naturschutz und Biologische Vielfalt, Bonn 28, 1-176. Monticelli, G. B. 1886. I chirotteri del Mezzogiorno d Italia. Atti della Società Italiana di Scienze Naturali di Milano 28, 169-214. Russo, D. & Jones, G. 1999. The social calls of Kuhl s pipistrelles Pipistrellus kuhlii (Kuhl, 1819): structure and variation (Chiroptera: Vespertilionidae). Journal of Zoology London 249, 476-481. Russo, D. & Jones, G. 2000. The two cryptic species of Pipistrellus pipistrellus (Chiroptera: Vespertilionidae) occur in Italy: evidence from echolocation and social calls. Mammalia 64, 187-197. Rydell, J. 2005. Bats and their insect prey at streetlights. Ecological consequences of artificial night lighting (Rich, C. & Longcore, T., red.) sid. 43-60. Island Press, New York. Spina, F., Piacentini, D. & Montemaggiori, A. 2006. Bird migration across the Mediterranean: ringing activities on Capri within the Progetto Piccole Isole. Ornis Svecica 16, 20-26. årg. 107:1, 2012 43