Rosas väg
Denna publikation har tagits fram av GD Miljö. Den är också tillgänglig på GD Miljös webbplats Ungdomar och miljön : http://ec.europa.eu/environment/youth/index_sv.html Manus : Benoît Coppée Bilder : Nicolas Viot Tekniskt utförande : European Service Network Europe Direct är en tjänst som hjälper dig att få svar på dina frågor om Europeiska unionen Gratis telefonnummer (*) : 00 800 6 7 8 9 10 11 (*) Vissa mobiltelefonoperatörer tillåter inte 00 800-nummer eller avgiftsbelägger dem. En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på Internet via Europa-servern (http://ec.europa.eu). Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen. Luxemburg : Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2009 ISBN 978-92-79-11976-7 doi 10.2779/27428 Europeiska gemenskaperna, 2009 Kopiering tillåten med angivande av källan. Printed in Belgium TRYCKT PÅ ÅTERVUNNET PAPPER SOM TILLDELATS GEMENSKAPENS MILJÖMÄRKE BLOMMAN FÖR GRAFISKT PAPPER (HTTP://EC.EUROPA.EU/ECOLABEL)
Tom har bjudit sin kompis Rosa till Mörlunda. I går morse kom Rosa dit från sin soliga hemö, Blå ön. I dag vilar tunga skyar över staden. Solen syns inte till. Det är en grå och trist dag. - Jag hade inte tänkt mig Mörlunda så här, säger Rosa. Hon har knutit en orange näsduk över näsan. Det luktar inte särskilt gott här i stan Tom ser bekymrad ut. - Vad tråkigt, säger Tom. Den här gatan heter Bullergatan. Det finns alldeles för mycket bilar här. 1
Mitt i gatan står massor av bilar alldeles stilla. Alla bilförarna har slängt sig på tutorna och det blir en konsert av oljud. Tuuuuut! Tuuuuut! Rosa håller för öronen. Hon har aldrig hört ett sånt oväsen i hela sitt liv. Plötsligt får hon se räven Lisa på andra sidan gatan, bakom staketet till parken. - Titta, Tom! Jag ser Lisa där borta! Hon står och väntar på oss och har sina små rävungar med sig! Kom så vi springer dit! Tom griper tag i Rosas hand. - Vänta! Vi måste använda övergångsstället! 2
I samma ögonblick tappar föraren till en röd bil som sitter fast i trafikstockningen tålamodet helt och hållet. Han trampar hårt på gasen så att däcken tjuter. Bilen rivstartar och åker upp på trottoaren. Det är Olle Andersson som kör. Han är Mörlundas hetsigaste bilförare. Bilen kör nästan på Rosa. Backspegeln hakar fast i hennes vita klänning så hon snurrar runt och faller till marken. Tom blir förskräckt och skriker till. Räven Lisa försöker skydda sina fyra ungar. 3
Rosa har gjort illa sig. Små droppar av blod tränger igenom hennes vita klänning. Hon har fått ett sår på axeln. Rosa blundar. Olle Andersson hoppar ut ur sin röda bil. Han är helt förkrossad. - Men vad har jag ställt till med?! Vad har jag ställt till med! Tom stryker Rosa över kinden. Hon öppnar ögonen. - Allt kommer att bli bra, viskar Tom. Lisa kommer fram till dem med sina ungar. - Lisa, ropar Tom, spring och hämta Sanna Svensson som är sjuksköterska! Så springer jag och letar efter konstapel Karlsson! Han måste komma och göra något åt den här hemska trafikstockningen! 4
Olle Andersson gömmer ansiktet i händerna. - Vad har jag ställt till med! Men vad har jag ställt till med! Rosa vill resa sig upp. Tom hejdar henne. - Rör dig inte, Rosa! Det är bäst att vara försiktig. Lisas fyra ungar sitter runt omkring Rosa. De stryker sig mjukt mot henne och ger henne blöta pussar. Tom trycker Rosas hand för att hålla modet uppe på henne. 5
6
Bullergatan börjar bli till ett riktigt kaos. Bilarna tutar hela tiden. Några bilförare vevar ner rutan och skäller på varandra. De skriker och svär. - Nu har jag fått nog av den här trafikstockningen! skriker en ilsken gubbe. Varför står den där gröna bilen alldeles stilla? Kom tillbaka till bilen och kör nån gång! Jag har bråttom! Alla bilarna tutar på en gång. Toms ögon svartnar av ilska. - Jag kan inte lämna dig här alldeles ensam, Rosa. Någon måste hjälpa mig att hitta konstapel Karlsson! Då kommer en kvick liten rävunge med lurvig päls. Det är Rödsvans. Rödsvans slickar Tom på handen. - Ok, jag fattar, säger Tom med ett leende. Vill du springa och hämta konstapel Karlsson!? Det blir bra. Men skynda dig! Rosa grimaserar. Tom frågar oroligt: - Gör det väldigt ont? Rosa skakar tappert på huvudet. Men nu måste verkligen sjuksköterskan komma. Rosas klänning har blivit alldeles rödfärgad på axeln. 7
Tom torkar Rosa i pannan med den orange näsduken. Rosa ler. Då hörs en bullrande röst långt borta. Det är konstapel Karlsson. Han låter arg. Rödsvans springer efter honom. - Det är visst hög tid att jag får slut på detta kaos! ropar Karlsson. En av bilförarna gasar så att bilen vrålar. Brum! Brum! Bruuuum! Konstapel Karlsson tittar strängt på honom. - Var inte så förtvivlat otålig! Varje gång som du gasar så att bilen brummar spyr den ur sig massor av avgaser helt i onödan! Alla dessa föroreningar blir som en bubbla runt jorden, som stänger jordens värme inne! Det är en av orsakerna till att jorden värms upp, att vi har fått den globala uppvärmningen! 8
Olle Andersson sitter fortfarande i sin bil och mumlar för sig själv: - Vad har jag ställt till med Men vad har jag ställt till med Tom säger till honom på skarpen. - I stället för att sitta där och beklaga dig kan du väl gå och förklara för alla dessa otåliga bilförare att det är sånt här som ligger bakom den globala uppvärmningen. 9
Olle Andersson ser genast lite gladare ut. - Vilken bra idé! Det skulle kännas bra att göra lite nytta. Andersson går mot gyttret av stillastående bilar. Han vänder sig till kvinnan i den blå bilen. Det är Lindas mamma. - Vet du att när du gasar så att motorn brummar så där hemskt så 10
Tom ler för sig själv. Linda kliver ur bilen med sin cello. Hon är väldigt arg. - Jag går hellre till cellolektionen. Om alla dessa gasande bilar är så farliga för jorden så tänker jag gå! Det är ju inte ens långt. Bara två känguruskutt härifrån. Vad är det då för vits med att ta bilen!? Ingen alls! Men bilarna på Bullergatan fortsätter sin konsert. Tuuut tuuut! - Det är ju ni själva som är trafikstockningen! ropar Linda. Ni tutar på er själva. Knäppskallar! 11
Linda tar cellon på ryggen. Hon sicksackar fram mellan de stillastående bilarna. Beslutsamt går hon mot Mörlundas musikskola. Hennes mamma följer efter. - Kom tillbaka, Linda! Sätt dig i bilen nu! - Nej, svarar Linda. Jag vill inte åka bil till musikskolan längre. Vi bor ju alldeles i närheten. Mina kompisar promenerar dit och det vill jag också göra! De tar sällskap och går och pratar om allt möjligt. De verkar ha så kul. Förresten är det bara nyttigt med lite motion. Nu går jag. - Kom tillbaka, Linda! - Nej! Från och med nu vägrar jag att åka bil till musikskolan! 12
Äntligen! Där kommer Lisa. Hon har med sig Mörlundas borgmästare och en ung kvinna. - Där kommer sjuksköterskan! ropar Tom lättat. Sanna Svensson sätter sig på huk bredvid Rosa. Hon knäpper försiktigt upp hennes vita klänning. Borgmästaren tittar oroligt på. Tom rynkar bekymrat på ögonbrynen. Rosa trycker sin väns hand hårt. 13
Sanna Svensson ler lättat. - Såret ser inte så farligt ut, lilla vän! Du behöver bara ett litet plåster och ett bandage. Om några dagar kommer det här bara att vara ett otrevligt minne. - Vilken lättnad, säger borgmästaren och torkar svetten från pannan. Lilla Rosa, jag är hemskt ledsen att det skulle gå så illa för dig här i Mörlunda Tom ställer sig upp. Bullergatan har blivit till en fullkomlig symfoni av tutanden. Tom vänder sig till borgmästaren. - Så här kan det bara inte få fortsätta! Vi måste göra något. Bullergatan har blivit alldeles för bullrig, för farlig, för smutsig och för 14
- Du har alldeles rätt, svarar borgmästaren. Efter den här bilolyckan inser jag att jag måste göra något åt det här. Jag skulle kunna Eller? Nej Nu vet jag Ja, jag bestämmer att Bullergatan ska stängas för all biltrafik. Vi gör den till en gågata. Rosa ser glad ut. - Vilken bra idé, utbrister hon. Men titta, min fina vita klänning är alldeles nedblodad och smutsig. - Det är bilarnas avgaser som smutsat ner den, säger Sanna Svensson. 15
Lite senare. Solen strålar över Mörlunda. Borgmästaren har inte förspillt någon tid. Han har hållit sitt löfte. Bullergatan är helt förändrad. Borgmästaren håller ett tal till alla Mörlundabor. - Jag har härmed äran att få inviga en helt ny gata. En gågata där alla bilar är förbjudna. Vi kommer fortfarande att behöva bussar och bilar och det är klart att vi ska använda alla transportsätt Men vi får inte glömma hur välgörande det är med lugn och ro och ren luft. Vi får inte glömma hur viktigt det är med promenader och säkra vägar. I dag vill jag särskilt tacka två personer. 16
Borgmästaren lägger armen runt Olle Anderssons axlar. - Olle Andersson har föreslagit att han ska ordna en övningsbana där Mörlundas barn kan lära sig trafikreglerna i full säkerhet. Alla applåderar och Andersson ser rörd ut. - Jag vill också tacka vår vän Rosa för hennes tapperhet. Rosa får också en applåd. Borgmästaren går fram till vägskylten med namnet på den nya gatan. Den är gömd under ett skynke. - Därför har jag bestämt att vår nya gata ska heta Rosas väg! 17
18 Mörlundaborna applåderar igen. Plötsligt sätter borgmästaren fingret framför munnen och hyssjar. Det blir alldeles knäpptyst på Rosas väg. En spröd ton stiger mot himlen. Det är Linda som spelar på sin cello. Så vackert det låter! Vilken bra idé att låta Linda inviga Rosas väg med sitt cellospel. Vilken fin musik! En bit därifrån tränar barnen redan på den nya övningsbanan. De får lära sig hur de ska bete sig säkert i trafiken. Över dem vakar Olle Andersson.
- Det är en stor ära för mig att få lära er trafikreglerna Det är ett sätt för mig att be om ursäkt för Rosa går fram till farbror Andersson. - Mitt sår har nästan läkt nu. Jag är glad att du är här. Jag vet att du kommer att göra ett jättebra jobb. 19
Tom ställer sig intill Rosa. - I morgon ska du åka hem till Blå ön igen. Jag vill ge dig den här fina blomman för att säga att En fågel flyger över Rosas väg. Den kvittrar högt av glädje. Ingen hör vad Tom säger till Rosa. Men det är kanske meningen att det ska vara en hemlighet. - Jag också, Tom, jag Återigen överröstas de av fågelkvittret. - I morgon följer jag med dig till hamnen. Och vi ska gå till fots. I hamnen väntar segelbåten som ska ta dig till Blå ön. På vägen dit kan vi gå och prata om allt möjligt. 20
Europeiska kommissionen Rosas väg Luxemburg : Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer 2009 20 s. 16,2 x 22,9 cm ISBN 978-92-79-11976-7 doi 10.2779/27428 Denna publikation kan, så länge upplagan räcker, erhållas gratis från : Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för miljö Informationscenter (BU-9 0/11) B-1049 Bryssel http://bookshop.eu/
KH-78-09-679-SV-C