Tom Prahl 18 etnicitet tänk själv en bok om mångfald
Fotbollen är en angelägenhet för hela Malmö den starka doften av liniment slår ut allt annat i omklädningsrummet, till och med svettiga tröjor och fuktiga fotbollsskor. Inför hemmamatchen råder en förtätad stämning i lokalen. Spelarna kommer till Malmö stadion redan ett par timmar före avspark. I omklädningsrummet hänger matchtröjor, byxor och strumpor på krokarna. Var och en av spelarna har sin bestämda plats, och gud nåde den som gör intrång i någon annans revir. Samtalstonen är lågmäld. Någon berättar om en händelse på väg till arenan för den som sitter närmast. En annan säger en replik i falsett och skrattar sedan nervöst. Somliga ser över sina skor, putsar dem, kollar dubbarna. Det är kö till massagebänken. Ute är det kallt och blåsigt. Flera spelare har skavanker som behöver behandling före matchen. Andra vill mjuka upp lederna. En av spelarna uppsöker toaletten för tredje gången. Det kryper i kroppen av orolig väntan. tom prahl har haft sin taktikgenomgång i klubblokalen. Var och en har sin uppgift klar för sig och känner kraven från tränaren, sportchefen Hasse Borg och övriga ledare. För Hasse Borgs del var det inte alltför länge sedan han själv befann sig i spelarnas situation. Han vet hur det känns. Någon kommer in genom dörren och utifrån korridoren hörs det förväntansfulla sorlet från läktarna som börjat fyllas. När kvarten återstår till matchstart kryper spelarna in i sig själva. Bara enstaka ord utväxlas. All koncentration sker på det som ska utspelas på planen. Vem har en sax, frågar en av spelarna som behöver tejpa sina tår i sista stund. Medicinväskan står öppen på bänken närmast duschrummet och de som behöver något kan själva ta för sig. lagkaptenen går runt mellan spelarna, klappar dem på huvudet och säger uppmuntrande Kom igen nu gubbar. När det bara är ett par minuter kvar till inmarschen på arenan påkallar Tom Prahl uppmärksamhet. Tystnaden lägrar sig över rummet. Koncentrationen är total. Spelarna samlas i rummets mitt, tar varandra i handen och skriker rakt ut i den kyliga Malmökvällen: Nu tar vi dom. Det är en viktig match. Alla hoppas att laget ska vinna. Fotbollen är en angelägenhet för hela Malmö stad. Utom för dem som hellre håller på Barcelona, Torino eller Ajax. Malmö tänk själv en bok om mångfald etnicitet 19
»Vi har inte lyckats få kontakt med invandrarna i Malmö«. peter åhlander, ordförande i Malmölagets supporterklubb, MFF-Support I Torino spelar Yksel Osmanovski, invandrarmalmös och Rosengårds första stora fotbollsexport. I Ajax finns Zlatan Ibrahimovic, det invandrande Malmös senaste hjälte. Ryktet gör gällande att Ajax kommer till Malmö i sommar (sommaren 2003). Om Zlatan är kvar i laget då det går ständigt rykten om att Ajax ska sälja honom kommer stadion att invaderas av en ny publik. Då kommer ungdomarna och männen från Rosengård. de är en del av publiken som ännu inte riktigt identifierar sig med di ljusblåe utan håller på sina egna drömmars lag. Det är lag med de riktigt stora idolerna, där fotbollskunnandet betyder mer än individernas ursprung och bakgrund. Vi har inte lyckats få kontakt med invandrarna i Malmö, säger Peter Åhlander, ordförande i Malmölagets supporterklubb, MFF- Support. Men det finns ett fantastiskt fotbollsintresse bland dem så det är mycket att ta vara på. Supporterklubben har framgångsrikt lyckats hålla rasismen borta från läktarna. Vi har ingen total kontroll, men när vi ser något som inte hör hemma på en läktare, så talar vi med dem som bär sig illa åt, säger Peter. På supportersektionen på läktaren står ett gäng 35-åringar som minns ropen på ståplatsläktaren från 90-talets början: Vi ska döda dig och våldta din dotter, Ravelli är bög, Ut med domarjäveln, Skicka hem negern till Afrika. Då hade Malmö en hemmapublik där rasistiska tillmälen tilläts frodas fritt. För den som går på en fotbollsmatch kan det fortfarande låta så här. Rasistiska påhopp, könsord och svordomar är vanliga ingredienser i den mix av spänning och dramatik, jubel och besvikelser, som utspelar sig runt planerna världen över. Till detta kommer den svans av mer eller mindre kriminella huliganer som går på fotboll för att slåss, inte för att följa spelet. förr var fotboll detsamma som fest och lek. Ledigt från jobbet, träffa kompisarna och därefter gemensamt bege sig till matcharenan. Risken att få en tomflaska i huvudet var i stort sett noll. Njuta av en glass eller korv, beroende på årstid. Planen kunde heta Eyravallen, Anfield Road eller Heyselstadion, ritualerna var ändå likartade. Heja på hemmalaget, bua åt motståndarna. Alla som kan sin fotbollshistoria vet att 20 etnicitet tänk själv en bok om mångfald
»Jag undrade vad jag hade gett mig in på«. tom prahl, fotbollstränare för Malmö FF Malmö FF är ett av Sveriges mest framgångsrika lag genom tiderna. Svenska mästare 14 gånger, vinnare av svenska cupen lika många gånger, deltagare på europanivå mängder av gånger. Men i oktober 1999 hände det som i alla sydsvenskars ögon var något helt otänkbart: MFF ramlade ur den högsta divisionen efter 0-3 borta mot AIK. Och efter 63 år. Huvuden rullade, men visionen var hela tiden levande. Sponsorer mobiliserades för MFF skulle tillbaka till högsta divisionen på ett år. Och man skulle åter bli bäst. nästan på dagen ett år efter den nesliga degraderingen, i oktober 2000, vinner MFF den viktiga bortamatchen över Brage med 4-2 och laget är åter i allsvenskan. Året efter, mitt i sommaren, tas ytterligare ett steg. MFFs starke man Bengt Madsen (om nu någon kan vara stark efter sådana klassiska ledarnamn som Eric Persson och Hans Cavalli- Björkman) ringer till fotbollstränaren Tom Prahl. De kommer överens och Malmö FF har en ny tränare. Tom Prahl hade tidigare haft stora framgångar med både Trelleborg och Halmstad. Med HBK vann han guld två gånger, inte alltid med spelartrupper som imponerade. Han är känd för att jobba metodiskt och långsiktigt. Efter en säsong är Malmö FF ett av de bästa lagen i Sverige, och ett av de mest internationaliserade. vi följer fotbollslagets träning i en ganska normal klimatsituation. Regnet öser ned, och vinden ligger på så hårt att det nästan är läge för brostängning. Trafikansvariga hade tidigare stängt Öresundsbron vid två tillfällen med liknande vindstyrka. Spelarna sitter i det längsta kvar i skydd i sina bilar vid träningsplanen på Bulltofta. Men när tränaren Tom Prahl dyker upp och inte med en min visar att det störtregnar, så släntrar de ut och börjar motvilligt teknikträningen. Oss befriar han från vidare fotbollsstudier, genomsura som vi är under var sitt paraply. Gå in och värm er så ses vi på stadion efter träningen, säger han uppmuntrande och ler sitt kisande leende. Väl inne i värmen i klubbens environger under stadion frågar vi Tom Prahl om han i sin vildaste fantasi kunde tro att hans lag skulle vara ett topplag redan under hans första år som tränare, 2002. tänk själv en bok om mångfald etnicitet 21
»Självfallet måste vi ha kontakter med det omgivande samhället«. Han är nyduschad och har sett de sista spelarna försvinna ombytta ut i mörkret. I träningsoverall och fortfarande blöt i håret tittar han vänligt på oss. Han ler lite lätt åt vår fråga. Vad tror vi egentligen? Att han ska säga att spelarna inte duger? Vilken chef eller ledare säger så om sin personal. Både jag och många andra är överraskade över att det har gått så bra. När vi låg sist i tabellen i början av förra spelåret undrade jag vad jag hade gett mig in på, säger han. malmöpubliken är krävande. Den vill ha bra spel och vinster. Inget av detta fanns. Nej, vi hade få bra hemmamatcher och dåligt spel. Men så vände det och vi började göra mål på våra chanser och tog viktiga poäng. Och i stället för att hamna på undre halvan av tabellen så slutade vi tvåa. Det var mycket glädjande, säger han. En starkt bidragande orsak var nigerianen Peter Ijeh som öste in mål och senare vann skytteligan med 24 mål. Men en fluga gör ingen sommar. Flera andra spelare höjde sig flera nivåer. Inte minst Niklas Skoog som var landslagsmässig i flera matcher och Daniel Majstorovitc som höll ihop backlinjen. Båda är numera aktuella för svenska landslaget och den djupt religiöse Peter Iljeh funderar på att bli svensk medborgare eftersom landslaget saknar målskytt. Hur har då Tom Prahl lyckats få spelare med tolv olika nationaliteter att fungera ihop? Det är inga märkvärdigheter, men det gäller att få alla spelare att känna sig betydelsefulla. Oavsett om man ska spela i nästa match eller sitta på bänken. Eller kanske finnas i reservlaget. Här har alla tränare och ledare ett stort ansvar, säger han. För honom är mångfald och integration inget nytt. Tom Prahl börjar tala om spelarnas ursprung och räknar på fingrarna: Peter är från Nigeria, Mathias från Chile, Jussi är finne och Jeppe från Danmark och Daniel från forna Jugoslavien alla spelare har olika roller i laget och även i omklädningsrummet. Inför och efter träningarna är stämningen uppsluppen. Spelarna talar om aktuella saker, familjen, en bra film, grannarnas senaste gräl eller något annat vardagligt. Det är som vilken fikarast som helst en vanlig dag på jobbet. Man kommenterar tidningarnas spekula- 22 etnicitet tänk själv en bok om mångfald
tioner och sportjournalisternas värderingar av laget och den egna insatsen. några är tystlåtna, medan andra spexar och försöker hålla humöret uppe. Ingen ska tro att Peter Ijeh behandlas på något speciellt sätt bara för att han var skyttekung förra säsongen. Nu är han skadad och får kämpa för att återta sin plats i den hårda konkurrensen. Här är ingen förmer än någon annan. Joseph är vår rolighetsminister och skämtar mycket, säger Tom Prahl. Språket i omklädningsrummet är blandat. För det mesta går svenska bra men med en del pratar jag engelska. Huvudsaken att man är tydlig så att budskapet går fram, säger Tom Prahl. Vi måste självfallet ha kontakter med det omgivande samhället. Det är det minsta vi kan göra som ett tack tillbaka för det stöd som fotbollen får. Vi vill att invandrarungdomarna i Rosengård ska vara vår publik. Flera finns i våra ungdomslag. Jag är övertygad om att fotbollen kan överbrygga motsättningar och lyfta fram den mångfald och integration som är positiv för alla, säger förre gympaläraren och fotbollstränaren Tom Prahl.»Vi vill att invandrarungdomarna i Rosengård ska vara vår publik«. han ger ett särskilt beröm till supporterklubben för att rasistiska påhopp i stort sett har försvunnit från läktarna på hemmamatcherna. Rötäggen har rensats ut så nu är det lugnt. Klubben som sådan är engagerad i stadens integrationsarbete. Man har ett förortsprogram som innebär att träningen ibland sker i invandrartäta områden som Rosengård. Och spelarna åker ofta ut i skolorna och träffar ungdomar. tänk själv en bok om mångfald etnicitet 23